av Laila Naraghi (S)
till Statsminister Ulf Kristersson (M)
Riksdagen har tre tydliga uppgifter: Stifta lag, besluta om statens budget och granska regeringen. De närmare formuleringarna och bestämmelserna kring detta återfinns i regeringsformen.
Riksdagens kontrollmakt beskrivs i regeringsformen kap. 13. Första paragrafen lyder:
”Konstitutionsutskottet ska granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Utskottet har rätt att för granskningen få ut protokollen över beslut i regeringsärenden, handlingar som hör till dessa ärenden samt regeringens övriga handlingar som utskottet finner nödvändiga för sin granskning.
Andra utskott och varje riksdagsledamot får hos konstitutionsutskottet skriftligen väcka frågor om statsrådens tjänsteutövning eller handläggningen av regeringsärenden. Lag (2010:1408).”
Statsministerns biståndsminister har dock framställt en KU-anmälan om honom som partipolitiskt spel. Anmälan, som lämnades in förra veckan, lyfter de allvarliga uppgifter som framkommit om att Sidas humanitära avdelning har velat öka stödet till Gaza, genom att svara på den nödhjälpsappell som FN-organet UNRWA sänt ut. Sidas generaldirektör har dock stoppat detta med hänvisning till regeringens beslut och politik. Samtidigt säger biståndsministern till svensk allmänhet att Sverige är ett av länderna som går längst i EU och att Sverige vill att mer hjälp släpps in till Gaza, att mer hjälp ska nå fram till Gaza och så vidare.
Regeringens ageranden och biståndsministerns tjänsteutövning väcker frågor. Ministerns utsagor är åtminstone felaktiga och framstår även som vilseledande. De närmare omständigheterna beskrivs i nämnd KU-anmälan.
För mig som riksdagsledamot – som följer massdöden i Gaza och samtidigt hör biståndsministerns utsagor – är situationen mycket allvarlig. Det handlar inte om partipolitiskt spel. Jag har också fått återkommande rapporter från olika biståndsorganisationer som pekar på allvarliga felaktigheter i biståndsministerns utsagor.
Jag skrev KU-anmälan för att biståndsministerns tjänsteutövning behöver granskas. Därutöver hoppas jag att detta ska bidra till att regeringen inser att de måste lägga om sin politik och därmed ökar stödet till barnen och övrig civilbefolkning i Gaza.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsminister Ulf Kristersson:
Vilka åtgärder avser statsministern att vidta som regeringschef för att regeringsformens bestämmelser om riksdagens kontrollmakt ska respekteras bland hans regeringsmedlemmar och på Regeringskansliet?