av Olle Thorell (S)
till Statsrådet Benjamin Dousa (M)
Den 2025-rapport som Emergency Response Coordination Unit publicerade den 4 april ger en allvarlig bild av konsekvenserna efter den stora jordbävningen i Myanmar. Enligt oberoende medier, bland andra Democratic Voice of Burma, har minst 3 911 människor omkommit, och Mandalay har drabbats hårdast med över 2 500 dödsfall. Situationen är akut på flera platser, inklusive Sagaing, Yamethin, Pyawbwe och Pyinmana.
De största behoven rör rent vatten, livsmedel, sjukvård, skydd och sanitet. Många bor utomhus på grund av förstörda byggnader och rädsla för efterskalv. Bristen på fungerande toaletter och hygienmöjligheter ökar risken för sjukdomsspridning. I flera områden har jordbävningen orsakat sprickor i marken och förändrat vattenflöden, vilket lett till ytterligare vattenbrist. Samtidigt har civilsamhället i Myanmar mobiliserat sig snabbt. Emergency Response Coordination Unit, som består av civilsamhällesaktörer med bas i Chiang Mai men med direktkontakt med lokala volontärer i de drabbade områdena, har hittills samlat in över 160 miljoner kyat i akut hjälp. Av dessa medel har 42 procent gått till Mandalay, 29 procent till Sagaing och mindre andelar till Pyinmana och Shanstaten.
Det är positivt att Sverige tidigt engagerade sig i det internationella katastrofarbetet efter jordbävningen och att vi fortsatt bidrar humanitärt. Men det råder fortfarande stor brist på resurser. I flera områden rapporteras att lokala boende själva får stå för kroppsbärgning och livräddning, eftersom internationella organisationer inte når fram. Militära kontroller och mediecensur försvårar dessutom insyn och rapportering. Civilsamhällets organisationer fyller därmed en livsviktig funktion, men är i stort behov av resurser och politiskt erkännande från omvärlden.
Mot denna bakgrund är det angeläget att Sverige, som länge varit en tydlig röst för demokrati och mänskliga rättigheter i Myanmar, inte bara fortsätter sitt stöd, utan också stärker det till civilsamhällets humanitära insatser. Det handlar också om att stå upp för lokala aktörer som verkar under extremt svåra förhållanden.
Jag vill därför fråga statsrådet Benjamin Dousa:
Avser statsrådet, inom ramen för sitt uppdrag, att ta några initiativ för att öka stödet till civilsamhällesorganisationer som arbetar med katastrofhjälp i Myanmar efter den senaste jordbävningen, och hur säkerställs att Sveriges bistånd når de drabbade områden där behoven är som störst?