av Martina Johansson (C)
till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Det finns få djur som skapar så mycket känslor som vargen.
Vi lägger stort ansvar på lantbrukare att hålla koll på sina djur så att dessa håller sig i sina hagar. Vargen är statens ansvar, och då förväntar jag mig att regeringen via länsstyrelsen också ser till att vargen inte angriper tamdjur, oavsett om det är får eller katter. Vargen ska vara i skogen och inte i våra tamdjurshägn eller i bostadsområden.
Just nu rör sig vargar i Malmköping utanför Flen i Sörmland. Skolungdomar kan inte ha orientering, och katter har dödats av varg, utöver de får som drabbats tidigare av vargar från förmodligen samma revir. Vargarna som rör sig i området skapar helt enkelt en stor oro.
Sverige ska ha max 270 vargar, enligt tidigare beslut, men har just nu cirka 100 fler. Länsstyrelsen har alltså inte följt beslutet och säkerställt att vargstammen har hållits nere.
I dagarna har EU:s ministerråd beslutat att man ska sänka skyddsstatusen på vargen, vilket i praktiken innebär att vi i Sverige kan ha en högre jakt på vargen.
Frågan är bara hur länsstyrelsen kommer att hantera frågan. Kommer man att arbeta för att få ned antalet mot dagens? Man har ju hittills inte lyckats med det uppdraget. Hur lång tid kommer det att ta innan vargen har flyttat från våra bostadsområden och tamdjurshägn?
Ministern Kullgren är glad att beslutet i EU äntligen är här, och det är jag också, men frågan är om regeringen via länsstyrelsen kommer att lyckas minska antalet vargar till det vi i Sverige anser hållbart, det vill säga minst 100 färre än i dag.
Min fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren är därför:
Vilka generella initiativ avser ministern och regeringen att ta för vargen ska minska i antal så att den inte angriper tamboskap, oavsett om det är får eller katter?