av Olle Thorell (S)
till Statsrådet Johan Forssell (M)
Sverige har en lång tradition av att använda en viss andel av biståndsbudgeten till att täcka flyktingkostnader som uppstår inom landet, i enlighet med OECD-Dacs regler. Dessa regler medger att bistånd kan användas för att täcka kostnader för flyktingmottagande under de första 12 månaderna. Att dessa kostnader tas från biståndet motiveras i OECD:s biståndskommitté Dac med att det kan ses som en form av humanitärt stöd. Förra året användes 2,7 miljarder kronor av den svenska biståndsbudgeten till uppehälle för i snitt 24 000 personer som uppfyllde Dacs definition av biståndskostnader. Det är en kostnad på 113 000 kronor per person och år. Sedan dess har antalet asylsökande och flyktingar minskat; nyttjandet av ersättningssystemen har visat sig vara lägre än tidigare beräknat. Kostnader inom utgiftsområdet för migration går konsekvent nedåt, och beläggningsgraden på Migrationsverkets boenden går nedåt.
Trots detta ökar biståndskostnaderna kraftigt i Migrationsverkets juliprognos, som är ett av underlagen till höstbudgeten. I budgeten för nästa år, 2025, föreslås att 3 miljarder kronor ska tas ur biståndsbudgeten för att täcka kostnader för 15 000 personer – det vill säga mer biståndsbudget för färre flyktingar, och en snittkostnad per person på 187 000 kronor. Kostnadsökningen per person är framför allt för att betala för tomma boendeplatser, och enligt Migrationsverkets prognos har dessa boenden en genomsnittlig beläggningsgrad på 23 procent under 2025.
Det är svårt att förstå hur en kostnadsökning med 65 procent per person mellan 2023 och 2025 kan motiveras. Man kan undra: På vilket sätt är det en form av humanitär insats att ta emot färre personer men använda mer biståndspengar? På vilket sätt är detta effektiv användning av biståndsmedel?
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Johan Forssell:
Avser statsrådet att vidta några generella åtgärder mot bakgrund av de ökade kostnaderna för bistånd i Migrationsverkets prognos?