av Lorena Delgado Varas (V)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Under de senaste decennierna har allvarliga brister uppdagats i samband med Sveriges internationella adoptioner. Statens egen adoptionsutredning visar att tusentals barn olagligen adopterats till Sverige genom processer som inneburit dokumentförfalskning, mutor, korruption, bristande samtycke och i vissa fall tydliga spår av människohandel.
Det handlar om barn som felaktigt registrerats som föräldralösa, som tagits från sina biologiska familjer utan lagligt stöd och som förts till Sverige med hjälp av förfalskade handlingar och otillräcklig myndighetskontroll. Många av dessa fall kan med internationell rättslig terminologi betraktas som barntrafficking.
Jag har själv rötter i de mapucheområden i Chile där många av dessa adoptioner skett, och jag har under resor till bland annat Sydkorea 2023 träffat såväl representanter för den adopterades rörelse som Sannings- och försoningskommissionen, som just börjat sitt arbete med att granska adoptioner och trafficking av barn. Parallellerna mellan länderna är slående: auktoritära regimer, strukturell fattigdom, rasism och ett svagt skydd för barn och kvinnor.
Sverige har ett särskilt ansvar eftersom våra myndigheter och förmedlingar aktivt medverkat till dessa adoptioner, trots återkommande larm om oegentligheter från civilsamhället, ambassader och adopterade själva.
Det allvarligaste problemet i dag är att de flesta av dessa brott – dokumentförfalskning, människohandel, tjänstefel – redan har preskriberats. De adopterade som i vuxen ålder börjar söka sin sanning möts ofta av beskedet att det är för sent att utkräva ansvar. Detta är ett rättsligt och moraliskt haveri.
Flera adopterades organisationer, både i Sverige och internationellt, har krävt att lagstiftningen ändras, bland annat genom att införa en särskild brottsrubricering för olaglig adoption av barn och genom att sådana brott, likt vissa sexualbrott mot barn, ska vara impreskriptibla, alltså inte omfattas av någon preskriptionstid.
Med hänvisning till detta vill jag ställa följande frågor till justitieminister Gunnar Strömmer: