av Ewa Pihl Krabbe (S)
till Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Trafikanalys lämnade 2023 en rapport efter att ha fått regeringens uppdrag att bedöma om det finns ett behov av att förtydliga vilka kriterier som ska beaktas vid prövning av rätt till färdtjänst. Anledningen till uppdraget var att uppmärksamhet riktats mot att personer som tidigare ansetts tillhöra färdtjänstens målgrupp nekats rätt till färdtjänst. Detta på grund av en rättsutveckling i domstol som enligt Trafikanalys utredning inneburit att lagens tillämpning i domstol nu skiljer sig avsevärt från lagstiftarens intention vid lagens tillkomst – och en rättsutveckling som Trafikanalys anser inte kan stoppas genom ny rättsutveckling i domstol utan endast via förtydliganden i lag. Både antalet färdtjänsttillstånd och andelen i befolkningen med färdtjänsttillstånd har minskat kraftigt sedan lagens tillkomst. Eftersom färdtjänstlagen är en ramlag är det i tillämpande myndigheters och i förekommande fall domstolars praxis som orsakerna till denna utveckling står att finna.
I Region Skåne är situationen särskilt allvarlig. Skånetrafiken, som är politiskt styrd, utpekas nu som värst i landet av Synskadades Riksförbund i hur man behandlar blinda/synskadade genom indragna färdtjänsttillstånd – beslut som ges utan förvarning och utan att beslutsfattaren träffat eller ens samtalat med personen. Personer som har haft färdtjänst i 25 år kan utan förvarning bli av med sitt färdtjänsttillstånd trots att deras funktionsnedsättning inte har förändrats. Detta drabbar även andra personer med svåra funktionsnedsättningar i Skåne. Situationen är särskilt allvarlig eftersom flera personer tvingats sluta sina arbeten eftersom de inte klarar av att ta sig till arbetet utan färdtjänst. Arbetslösheten bland blinda/synskadade är cirka 50 procent beroende på olika strukturella hinder. Att då frånta personer som har ett arbete möjligheten att utnyttja färdtjänst är remarkabelt.
Situationen i landet ser olika ut beroende på vilken huvudman som styr färdtjänsten. Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ratificerades av Sverige 2008 och gäller alla, men det är regeringen som direkt ansvarar för brister i de åtaganden som konventionen medför. Regeringen kan inte abdikera det ansvaret till kommuner, regioner eller domstol.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Andreas Carlson: