av Anna-Belle Strömberg (S)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Ekonomiskt våld är en allvarlig form av förtryck som ofta förekommer i nära relationer. Det kan innebära att en person tar kontroll över sin partners ekonomi, skuldsätter denne genom att ta lån i dennes namn eller begränsar möjligheten till arbete och försörjning. Sådana handlingar försvårar för den utsatta att bryta sig loss från en destruktiv relation och kan leda till långvariga ekonomiska och psykiska konsekvenser.
En särskilt problematisk aspekt är frånvaron av formkrav för fullmakter. Det har rapporterats om fall där våldsutövare har använt sig av muntliga eller bristfälliga fullmakter för att skuldsätta sin partner, ibland med hjälp av felaktiga personuppgifter. Detta har möjliggjort att stora lån tagits i offrets namn utan dennes vetskap eller samtycke, vilket ytterligare binder den utsatta ekonomiskt till förövaren.
Riksdagen har erkänt detta problem och i betänkandet 2023/24:CU11 tillkännagett att regeringen bör se över möjligheterna att införa särskilda formkrav för fullmakter som gäller större ekonomiska åtaganden, såsom stora lån. Utskottet framhåller att sådan formkrav liknande de som finns för testamenten och framtidsfullmakter skulle kunna vara ett effektivt verkyg att förebygga ekonomiskt våld och skydda utsatta personer.
Trots detta har regeringen ännu inte återkommit med något lagförslag i frågan. Samtidigt har Riksrevisionen i sin granskning mot ekonomiskt våld i nära relationer kommit till slutsatsen att det finns väsentliga brister i statens arbete. Regeringen och myndigheterna har inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att motverka det ekonomiska våldet.
Rapporten visar att propositionerna genomgående saknar perspektivet ekonomiskt våld, och man har inte tagit upp problemen med till exempel formkrav för fullmakter, otillräckliga kreditprövningar eller svårigheten att bli av med skulder till följd av ekonomiskt våld.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till justitieminister Gunnar Strömmer: