av Linnéa Wickman (S)
till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
I en debattartikel i Aftonbladet den 10 januari 2025 skrev utrikesminister Maria Malmer Stenergard, tillsammans med dåvarande jämställdhetsminister Paulina Brandberg, att ”jämställdhet är ett kärnvärde i svensk utrikespolitik” och att detta särskilt ”kommer att märkas just i år”, med anledning av att Sverige innehar det roterande ordförandeskapet i UN Women.
Ordförandeskapet infaller under ett jämställdhetspolitiskt jubileumsår – 30 år efter antagandet av Pekingplattformen, som banat vägen för viktiga framsteg – men också i en tid av växande globalt motstånd mot kvinnors och flickors rättigheter i syfte att vrida klockan tillbaka. Ett tydligt exempel på detta i närtid är Trumpadministrationens internationella politik, med återinförandet av the global gag rule, försök att försvaga multilaterala organisationer och omfattande nedskärningar i internationellt bistånd, vilket är centrala delar i den ultrakonservativa agendan Project 2025.
Det svenska ordförandeskapet i UN Women sker därmed i en mycket kritisk tid. En tid som kräver att Sverige tar ett aktivt utrikespolitiskt ledarskap för jämställdhet, inte bara i form av uttalanden utan genom konkreta utrikespolitiska beslut, prioriteringar och internationell mobilisering med andra. De löften som regeringen utställt i samband med sitt ordförandeskap i UN Women om jämställdhet som ett kärnvärde i utrikespolitiken och att detta kommer att märkas under året är förpliktande och mycket viktiga att följa upp.
Med anledning av det som anförts ovan är mina frågor till utrikesminister Maria Malmer Stenergard: