av Kristoffer Lindberg (S)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Regeringen har varit tydlig i sitt budskap om att inflationen är bekämpad, och statsministern inledde sin regeringsförklaring för 2024 med att konstatera att ”det ljusnar vid horisonten”. När regeringen nu presenterat sin budget för nästa år innehåller den reformer för 60 miljarder kronor. Där kan vi konstatera att kulturens andel av den totala budgeten är mindre än i fjol, trots stora behov.
Statens insatser för den regionala kulturen sker genom kultursamverkansmodellen, en modell som bygger på dialog och samverkan mellan stat och region samt mellan region, kommun, civilsamhälle och det fria kulturlivet i respektive län.
Genom modellen fördelas statliga medel via Kulturrådet till regionerna som i sin tur fördelar dessa vidare till regionala kulturverksamheter i sina län, så som länsteatrar, länsmuseum, konsertverksamhet, regionala operor etcetera. Medlen fördelas med utgångspunkt i regionala kulturplaner och i samråd med andra kulturmyndigheter och organisationer. Utöver statens medel i modellen bidrar regioner och kommuner med en väsentlig del av den totala finansieringen av verksamheterna i modellen.
Över tid har statens andel av medlen inom kultursamverkansmodellen minskat, medan regionerna och kommunerna har ökat sina andelar. Regeringens beslut inför 2024 att sluta räkna upp anslagen till kultursamverkansmodellen med pris- och löneökningar har fått stora konsekvenser för de regionala kulturinstitutionerna.
Följden av detta larmade tio politiker i fem regioner om för några veckor sedan, i ett öppet brev till kulturministern. På allt fler håll i landet höjs nu röster för att den pågående utvecklingen inte bara leder till färre föreställningar och utställningar, utan den riskerar att leda till att hela kulturinstitutioner runt om i landet avvecklas.
Trots detta fortsätter regeringen med nedskärningarna på kultur utanför storstäderna och föreslår i sin budget en årlig minskning av det totala anslaget "Bidraget till regional kulturverksamhet" på tjugo miljoner.
Statens neddragningar på regional kultur får en betydande negativ effekt för de två andra finansierande parterna i kultursamverkansmodellen, regioner och kommuner, och framför allt för de kulturverksamheter som drabbas.
Samtidigt som regioner och kommuner är hårt pressade ekonomiskt ökar ministern trycket på regional och kommunal kompensation för det minskande statliga ansvaret av kultur i hela landet. Det är inte möjligt, varken för kommunerna eller regionerna, att möta behovet av mer resurser när staten drar sig undan sin del av ansvaret.
Mot bakgrund av detta frågar jag kulturminister Parisa Liljestrand: