av Elin Söderberg (MP)
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Behöver Tidöpartierna förhandla fram överenskommelser för att följa lagstiftning?
Den nuvarande regeringen har genomfört en lång rad reformer som aktivt ökar fossilberoendet och utsläppen av växthusgaser, inte minst inom transportsektorn i Sverige. Slopad elbilsbonus, kraftig sänkning av reduktionsplikten, flera skattesänkningar på fossila drivmedel och reseavdrag som gynnar fossilbilism är några exempel. Effekten är att Sverige inte väntas nå vare sig nationella klimatmål eller våra bindande klimatmål inom EU, varken på lång eller på kort sikt.
Regeringen påstår dock att man kan nå ESR-åtagandet.
De åtgärder som infördes när Miljöpartiet satt i regeringen ledde till att Sverige överpresterade på ESR-åtagandet för åren 2021–2023. Då EU:s klimatmål är för lågt satta för att leda till Parisavtalets uppfyllande bör länder göra mer. Överprestationen hade även kunnat fungera som en buffert för att nå LULUCF-åtagandet om ökad kolinbindning i skog och mark, då det finns osäkerhetsfaktorer hur väl skogen växer de kommande åren.
Den nuvarande regeringen räknar dock med att använda hela överprestationen från 2021–2023 för att täcka upp för de kraftfulla utsläppsökningar som regeringen själv gett upphov till.
När en SVT-reporter den 9 september frågade klimat- och miljöministern hur detta går ihop, då Sverige också har klimatmål för LULUCF-sektorn och det fattas 7–19 miljoner ton per år i ytterligare utsläppsminskningar för att nå både ESR-åtagandet och LULUCF-åtagandet, svarade klimat- och miljöministern att den här regeringen “har lagt fram en överenskommelse där vi har fått Sverigedemokraterna att ställa sig bakom Sveriges klimatmål [nettonoll 2024] och vårt ESR-åtagande och att det är det vi arbetar för att uppnå”.
Vid följdfrågor upprepar klimat- och miljöministern att den här regeringen fokuserar på de mål de “bedömt är mest viktiga”, nettonollmålet till 2045 och ESR-åtagandet till 2030.
På detta område finns dock dels flera klimatmål som är fastställda av Sveriges riksdag och klimatmål som utgör bindande lagstiftning för samtliga EU-länder, vilka också är kopplade till berättigande till olika EU-medel och viten/böter.
Därför önskar jag fråga statsrådet Romina Pourmokhtari:
Vilka skäl ligger till grund för att statsrådet valt att lyfta in endast nettonollmålet till 2045 och ESR-målet till 2030 i överenskommelser mellan Tidöpartierna?