av Elin Söderberg (MP)
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Inför klimattoppmötet COP29 i Baku har FN:s Emissions Gap Report fastställt att världen för närvarande är på väg mot runt 3 graders global medeltemperaturhöjning till 2100 och att en halvering av de globala utsläppen krävs redan till 2030. Då Parisavtalet framhåller att det globala arbetet ska genomföras med hänsyn till olika länders förmåga och förutsättningar innebär detta att rika länder som Sverige behöver ta ett större ansvar än det globala genomsnittet.
Vid förra årets klimattoppmöte COP28, som klimat- och miljöministern närvarade vid, enades man om att detta var början på slutet för den fossila eran. Man enades också om behovet av att brådskande genomföra åtgärder under detta kritiska årtionde.
Sedan dess har SCB presenterat statistik som visar att växthusgasutsläppen från svensk ekonomi ökade under både första och andra kvartalet 2024 jämfört med föregående år. Orsaken är främst ökad användning av fossil diesel till följd av sänkt reduktionsplikt.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Romina Pourmokhtari:
Vilken bedömning gör statsrådet avseende hur det inrikespolitiska klimatarbetet påverkar Sveriges förhandlingsposition inom EU och med andra länder inför och under de internationella klimatförhandlingarna, och hur avser statsrådet att agera utifrån sin ståndpunkt?