av Niklas Karlsson (S)
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Den stora skattereformen 1990/91 byggde på ett antal fördelningspolitiskt sunda och ekonomiskt rationella principer i syfte att utforma ett skattesystem som både var samhällsekonomiskt och fördelningspolitiskt effektivt. Dess bärande principer var lägre skattesatser, bredare skattebaser samt en mer neutral och likformig beskattning av olika inkomster, investeringar och sparformer. Reformens huvudinriktning blev således lägre skatter på arbete för i första hand breda löntagargrupper, skärpt beskattning av kapital och minskade möjligheter till skatteplanering. En av de viktigaste ambitionerna med 90-talets skattereform var just att skapa en bättre balans mellan beskattningen av arbete och kapital.
Sedan reformen infördes i början av 1990-talet har ett stort antal avsteg gjorts från dessa principer, med såväl fler undantag som stora skattesänkningar på inkomster och förmögenheter. Alla dessa avvikelser har lett till att dagens skattesystem kännetecknas av stora och allvarliga problem.
De många avstegen från en neutral och likformig beskattning har skapat smalare och mer instabila skattebaser. Dessutom leder en brist på likformig beskattning till stora samhällsekonomiska kostnader genom att snedvrida hushållens och företagens ekonomiska beslut.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson: