av Mirja Räihä (S)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Minoritetslagen anger med tydlighet att nationella minoriteter ska ha möjlighet att ha inflytande i frågor som berör dem. En svensk kulturkanon påverkar givetvis alla de fem nationella minoriteterna.
Sverige ratificerade Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter samt minoritetsspråkskonventionen för 24 år sedan. Erkända nationella minoriteter är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. I direktivet från regeringen står att kommittén som tar fram en kulturkanon ska ha en dialog med urfolket samerna och de andra nationella minoriteternas organisationer.
Nu var representanter från nationella minoriteter inbjudna till ”rundabordssamtal”. Den av regeringen utsedda utredaren informerade dock representanterna om att han gjorde det för att det står i direktivet, inte för att han ville eller annars skulle ha gjort det. Vidare berättade han för gruppen att han var mer intresserad av intelligenta individer än representanter för olika intressen. Han var inte heller intresserad av en kanon som ger full representativitet till alla olika grupper.
Enligt utredaren har alla samma möjlighet, från samer till frimärkssamlare. Han anser också att minoritetspolitiken borde avskaffas och nationella minoriteter läggas ned samt att nationella minoriteter inte har någon specialstatus i relation till andra människor. Samtidigt har kulturministern i flera debatter sagt att regeringen prioriterar minoritetsgrupperna.
Sättet som minoritetsgrupperna blev bemötta på får många att tro att det är regeringens syn på minoriteterna som genomsyrar utredningen och att det är den synen som framkommer i intervjun. Mötet som minoritetsgruppernas företrädare blev inbjudna till är dock inte i samklang med varken lagen eller Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter. Samtidigt gör också regeringen besparingar som gör det mycket svårare för minoriteterna att arbeta vidare. Besparingarna är rätt små för regeringen men stora för de som budgeten berör.
Med anledning av detta vill jag fråga kulturminister Parisa Liljestrand:
Avser ministern att vidta några generella åtgärder mot bakgrund av utredarens uttalanden i medierna?