av Isak From (S)
till Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Det så kallade 55-procentspaketet och föreskrifterna från EU är inriktade på att sänka utsläppen av växthusgaser med åtminstone 55 procent senast 2030, i jämförelse med utsläppsnivåerna 1990. Målet med dessa regler är att specifikt reducera koldioxidutsläpp från transportsektorn.
EU-medlemsländerna ska också garantera att vätgastankstationer finns tillgängliga var tjugonde mil längs TEN-T-huvudnätet senast 2031. Branschen har bedömt att det år 2035 skulle kunna rulla 3 000 vätgaslastbilar i Sverige.
Dessa skulle då stå för 1 terawattimme i energianvändning vid samma tidpunkt. Men introduktionen skulle samtidigt behöva ske stegvis, och därmed kanske delar av 2030-kravet i förnybarhetsdirektivet skulle kunna nås via den branschens egen målsättning. Då måste det dock finnas både vätgastankstationer, fordon och köpare av dessa samt politik som styr mot detta.
Nära kopplat till de stora investeringarna för en grön industriell revolution är ökad användning av vätgas i produktion och för lagring av energi. Vätgas kommer därför att få en ökad betydelse inte minst som en förutsättning för industrins omställning. Socialdemokraterna vill satsa på svensk produktion av vätgas. För att underlätta och samordna detta arbete behöver Sverige en nationell strategi och plan för vätgasutbyggnad och vätgasinfrastruktur, som behöver samplaneras med infrastrukturen för el. I dag är TSO:n, det vill säga den stamnätsansvarige, på gassidan ett privat företag. Vi menar att det ska vara en statlig aktör. När vätgasen blir en allt större resurs ekonomiskt och spelar en större roll i vårt energisystem är det rimligt att sådan infrastruktur ägs och drivs inom ramen för det offentligas kontroll.
Jag vill därför fråga energi- och näringsminister Ebba Busch:
Avser ministern att ge ansvariga myndigheter nya uppdrag för att säkerställa vätgasens roll i 2030-kravet i förnybarhetsdirektivet, och avser ministern att peka ut en statlig myndighet som anvarig för en utbyggnad av vätgasinfrastruktur till industrin?