av Eva Lindh (S)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Hundratals kvinnor har dödats av en nuvarande eller före detta partner. Det är mammor, döttrar, systrar och vänner som drabbas av mäns våld mot kvinnor. Enligt Brottsförebyggande rådet lever cirka 150 000 barn med en förälder som blivit misshandlad av den andra föräldern.
När en kvinna vågar ta steget att lämna en våldsam partner är det viktigt att hon får stöd. Lika viktigt är att få till en långsiktighet för att kvinnan ska kunna börja ett nytt liv. Det finns kvinnor som lämnat men känt sig tvingade att gå tillbaka till en våldsam partner när de inte får till en bra bostadssituation för sig och barnen.
Ett exempel är de utdragna bodelningsprocesserna som drabbar många våldsutsatta kvinnor och barn. Maken eller sambon kan i dag vägra medverka till en bodelning. Det finns ingen tidsgräns för hur länge detta kan pågå och en part kan därför förhala processen i flera år. Under tiden kan den andra parten tvingas leva i ekonomiskt trångmål, ha svårt att få bolån och inte ha ekonomiska möjligheter till en hållbar bostadssituation. Situationen kan till slut tvinga brottsoffret tillbaka till förövaren.
En tidsgräns måste införas så att våldsutövaren inte tillåts att medvetet dra ut på bodelningsprocessen för att på så sätt försvåra för sin tidigare partner och offer att gå vidare i livet.
Förra året uppmanade en enig riksdag regeringen att verka för snabbare bodelningsprocesser och införa en rimlig bortre tidsgräns. Justitieminister Strömmer har lovat att en utredning kommer att tillsättas för att se över bodelningsprocessen under året.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
Vad händer med frågan om att införa en bortre tidsgräns vid bodelning?