av Elsa Widding (-)
till Försvarsminister Pål Jonson (M)
Nu har kriget i Ukraina pågått i cirka tusen dagar, ett krig som Sverige inte bär någon som helst skuld till men som vi av någon outgrundlig anledning klivit in i och som därmed menligt utmanar hela vår samhällsstruktur.
Det har skett en betydande förändring av nivå och innehåll på stödet som Sverige lämnar, från skyddsutrustning till avancerade vapensystem, och statsrådet talar även om stridsflygplan. Med stödpaket 17, som presenterades av regeringen den 9 september 2024, uppgår det totala värdet av Sveriges militära stöd till Ukraina till cirka 48,4 miljarder kronor (den 2 oktober 2024). Är dessa skattemedel väl investerade? Svaret på den frågan är obevekligen NEJ!
Ukrainas president Zelenskyj medger att Ukraina inte kan slå Ryssland på slagfältet, vilket en lång rad militära experter håller med om. President Zelenskyj vill därför ha långdistansvapen som kan attackera Ryssland långt in på ryskt territorium, vilket skulle innebära en kraftig eskalering av kriget. En dispyt som pyrt i många år i ett rysktalande område i Ukraina har tillåtits eskalera till ett förödande krig.
Ministern sa den 15 augusti att Sverige ska etablera en närvaro i Ukraina med tjänstemän från Försvarets materielverk (FMV) som ska bistå Ukraina med inköp av vapen. Den 3 september 2024 attackerades och förstördes ett utbildningscenter i Poltava.
Jag vill därför fråga försvarsminister Pål Jonson: