Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att rekrytering ska ske utifrån kompetens och att otillbörlig kartläggning inte får genomföras av myndigheter och tillkännager detta för regeringen.
Regeringen har gett Sida i uppdrag att utreda den så kallade SPO-modellen och bland annat föreslagit att myndigheten själv ska ta över en stor del av de arbetsuppgifter som civilsamhället i dag utför inom biståndsverksamheten. Detta är ett förslag som fått mycket kritik och som riskerar att kraftigt försämra såväl biståndsverksamheten på plats som dess effektivitet, eftersom en mängd erfarenhet och kompetens riskerar att tappas i en omorganisation. Sveriges bistånd har ju omvittnat god effektivitet, inte minst tack vare dess involvering av civilsamhället och den kompetens som organisationerna besitter.
Som av en händelse kom samtidigt en internrevisionsrapport som utpekar anställda med bakgrund i civilsamhället som en risk för jäv inom myndigheten. Rapporten väckte starka reaktioner – inte minst eftersom det tidigare setts som en merit att ha erfarenhet av biståndsarbete inom civilsamhällesorganisationer för att bli anställd på Sida. Signalerna nu blir det omvända – att ha erfarenhet från det som ändå är huvuddelen av svenskt biståndsarbete ska ses som en potentiell risk vid rekrytering. Statliga myndigheter bör rimligtvis utgå från att säkra den kompetens som är nödvändig för uppdraget, och då är exempelvis erfarenhet från civilsamhällets biståndsverksamhet en ytterst viktig kompetens för en verksamhet som Sida.
Mot bakgrund av att regeringen och dess samarbetsparti Sverigedemokraterna genomfört ett flertal förslag riktade mot civilsamhället (bildningsförbunden, biståndsorganisationer, fredsorganisationer med flera) väcker naturligtvis både denna och andra myndigheters agerande en mängd frågor. Genomför myndigheter en kartläggning av personer med bakgrund i civilsamhället? Kommer personer med erfarenhet av civilsamhället att få sämre karriärmöjligheter inom myndigheter framöver? Det är ju uppenbart att agerandet inom Sida skapat oro inom civilsamhällets organisationer – men frågan är bredare än så. Mot vilken grund genomförs kartläggningar av anställdas engagemang i civilsamhället och hur hanteras dessa uppgifter inom våra myndigheter? Självklart ska en granskning kunna ske om det görs med stöd av nuvarande säkerhetsskyddslagstiftning, exempelvis i samband med säkerhetsklassade tjänster – men det som nu uppdagats har enligt uppgift inte någon sådan bakgrund.
|
Tomas Eneroth (S) |
|