Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om målstyrd infrastrukturplanering och tillkännager detta för regeringen.
Infrastrukturplaneringen i Sverige behöver i högre grad ha sin utgångspunkt i att vara målstyrd snarare att vara prognosstyrd, inte minst om transportsektorns klimatmål ska nås.
Under en lång tid har vi gemensamt fattat beslut om infrastrukturens framtid baserat på prognoser. I inriktningsunderlagen har det de senaste gångerna förekommit olika siffror för hur mycket transporterna med personbilarna väntas växa, men i princip har det varit trendframskrivningar. Även om Trafikverket är tydlig med att det bara är en prognos så är det en utgångspunkt för infrastrukturplaneringen och därmed finns det stor risk att prognosen blir självuppfyllande. De samhällsekonomiska kalkylerna som följer och som har stor betydelse för synen på ny infrastruktur, riskerar alltså att baseras på en trafiktrendframskrivning snarare än de övriga transportpolitiska målsättningar som finns.
Infrastrukturplaneringen bör bli mer målstyrd och förlita sig mindre på prognoser av hur trafikslagen förväntas utvecklas eftersom det bland annat riskerar att befästa vägtransporternas dominans
Alla trafikslag behövs idag och i framtiden. Men om det som är givet idag endast tillåts fortsätta för att prognoser pekar mot det förlorar transportpolitiken lätt sin mening. Snart pekar alla mot att något annat än att ge vägtrafiken ännu mer utrymme blir omöjligt eftersom de självuppfyllande prognoserna säger att framtiden ska bli så. Det krävs alltså utgångspunkten i planeringen för infrastrukturen och förhållandet mellan trafikslagen tar sin utgångspunkt i något annat än trendframskrivningar. En bra början är att i högre utsträckning utgå från transportsektorns klimatmål.
|
Mattias Vepsä (S) |
|