Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör utredas om det är möjligt att införa obligatorisk orosanmälan vid sexköp där köparen har minderåriga barn och tillkännager detta för regeringen.
Köp av sexuell tjänst innebär att en person som vill ha sex köper sig tillgång till en annan människas kropp och utnyttjar någon som befinner sig i ett underläge eller en beroendeställning.
Att kriminalisera sexköp var en viktig del av de kvinnofridsreformer som genomfördes i slutet av 1990-talet. Köp av sexuella tjänster är ett brott i kategorin mäns våld mot kvinnor och barn som regleras i brottsbalkens sjätte kapitel. Samtyckeslagstiftningen öppnar också för att köp av sexuella tjänster kan bedömas som våldtäkt.
Forskningen har också funnit att de män som köper sex är mer benägna att använda könsrelaterat våld i övrigt och att de identifierar sig mer med en våldsam maskulinitet än övriga män. Sexköpet kan alltså ses som en riskfaktor för ytterligare våld mot andra. Genom att köpa sexuella tjänster visar mannen på normer och värderingar som riskerar att påverka hans barn negativt.
Barn som växer upp som våldsutsatta eller bevittnar våld riskerar att påverkas av detta under resten av livet. Därför finns det ett lagstöd för myndighetssamverkan och en skyldighet för flera yrkesverksamma att anmäla till socialnämnden om de i sitt arbete misstänker att ett barn far illa. Om en förälder har begått vålds- eller sexualbrott kan barnet vara i behov av stöd och skydd. Därför är det också motiverat att polisen gör en orosanmälan när en förälder ertappas med köp av sexuella tjänster för att berörda myndigheter ska kunna samarbeta och samverka så tidigt som möjligt.
|
Åsa Karlsson (S) |
|