Under åren 2001–2014 närvarade svenska trupper i Afghanistan inom ramen för Isaf och 2014–2021 inom ramen för Resolute Support Mission. För att kunna genomföra sitt uppdrag var dessa trupper beroende av lokalanställd personal för tolkning och för andra arbetsuppgifter.
Personer som arbetat för utländska styrkor i Afghanistan förföljs nu av talibanerna. Det förekommer vittnesmål om att personer har blivit torterade och dödade av talibanerna. Många gömmer sig och flyttar ofta för att inte bli hittade av talibanerna. Detta gör det svårt för familjerna att försörja sig och för barnen att gå i skolan.
Sverige har i två olika omgångar vidarebosatt medarbetare till de svenska styrkorna och gett dem möjlighet att få skydd i Sverige. Den första gången var 2014. Det genomfördes också vidarebosättningar i anslutning till talibanernas maktövertagande och en tid därefter.
Cirka 50 personer som uppfyller samtliga krav för att kunna vidarebosättas blev inte vidarebosatta under det tidsfönster som fanns 2021. De är fortfarande kvar i Afghanistan. De och deras familjemedlemmar svävar i stor fara. Andra länder har fortsatt att evakuera tolkar och andra medarbetare genom att bistå dem i att ta sig ut från Afghanistan till framför allt Pakistan och därefter ombesörjt dokument och resa till respektive land. Det gäller bland annat USA, Kanada och Tyskland.
Miljöpartiets uppfattning är att Sverige har ett särskilt ansvar för människor som nu riskerar sina liv till följd av att de arbetat nära svensk militär i Afghanistan. Vi ser även att det i förlängningen skulle kunna leda till att färre är benägna att ta anställning för Sverige jämfört med andra länder som faktiskt tagit det här ansvaret fullt ut. Därför ser vi ett behov av att det utformas en ordning som tryggar medarbetare som bistår svenska styrkor i utlandet i liknande situationer i framtiden.
|
Annika Hirvonen (MP) |
|
|
Emma Berginger (MP) |
Leila Ali Elmi (MP) |
|
Jan Riise (MP) |
Märta Stenevi (MP) |
|
Ulrika Westerlund (MP) |
|