Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda lagstiftning och möjligheter att ingripa mot nedgångna fastigheter och tillkännager detta för regeringen.
På många platser i Sverige återfinns fastigheter där ingen bor men både huset och tomten påverkar de närboende. Detta är inte minst fallet på landsbygden och mindre orter där en fastighetsägare kan ha övergivit ett hus och sedan låtit det förfalla och samlas skrot och skräp på tomten. Det kan gälla en fastighet som ligger relativt avskilt såväl som i ett villaområde. När dylika fastigheter anmäls och bedöms av den kommunala nivån kan ingripande ske utifrån främst fara för liv och hälsa samt om det föreligger miljöfara vid fastigheten. Det rent estetiska kan också vara en faktor, men har inte lika hög prioritet som de två förstnämnda aspekterna.
I dagens Sverige har många kunnat göra stora förtjänster på att äga och sedan sälja sitt boende. Framför allt gäller detta i storstäderna. De medborgare som äger sitt boende i ett område där ovårdade och direkt skamliga fastigheter återfinns, kan dock räkna med både sämre boendemiljö och sämre möjligheter att sälja sitt hus till ett rimligt pris. Det finns dessutom ett antal exempel där större nedgångna fastigheter försvårar eller omöjliggör rekreation för många medborgare. Det är naturligtvis viktigt att det finns en rimlig tågordning vad gäller det offentligas möjlighet att ingripa mot enskilda och deras fastigheter, men dagens ordning där det nästan alltid blir en alltför lång följetong att ingripa mot en fastighetsägare som uppenbarligen missköter sig är orimlig. Det finns därför anledning att utreda förutsättningarna för det offentliga att med hänsyn till andras boendemiljö och områdets estetik tillgripa skarpa åtgärder för att åtgärda problemet.
Regeringen bör därför utreda dagens lagstiftning i syfte att underlätta för kommuner att ingripa mot nedgångna fastigheter.
|
Peter Hedberg (S) |
Peder Björk (S) |