Arter som har haft sin hemortsrätt i Sverige, men som idag listas som nationellt utdöda, uppgår till 202 arter enligt den svenska rödlistan från 2020. Svart stork (Ciconia nigra) är en av dessa. Eftersom Sverige har skrivit under konventionen om biologisk mångfald har Sverige ett ansvar att återintroducera nationellt utdöda djur, såvida det inte kan anses orsaka väsentlig skada.
Det är ca 70 år sedan den sista svarta storken häckade i Sverige. Den svarta storken är beroende av våtmarker med gamla, grova träd, och den storskaliga utdikning av våtmarker som skett i Sverige för att skapa mer jordbruksmark tillsammans med förändrade jordbruksmetoder var troligen två stora anledningar till att den svarta storken dog ut.
En studie som kom nyligen identifierar flera lämpliga områden för återintroduktion, vilket indikerar att förutsättningarna för svart stork har förbättrats sedan arten dog ut under 50-talet. Enligt studien består hela sju av Sveriges landskap av över 18 procent lämpliga miljöer, med högst andelar i Jönköpings län (25,8 %), Blekinge (23,9 %), Västra Götaland (22,1 %) och Kronobergs län (20,7 %).[1]
Arbetet med att återintroducera svart stork går hand i hand med restaureringen av våtmarker, någonting som har stora mervärden både ur ett klimatperspektiv och ur ett biologiskt mångfaldsperspektiv och som regeringen nyligen pekat ut som ett viktigt arbete. Dessutom har den svarta storken potential att bli en viktig symbol- och profilart som kan väcka lokalt engagemang och skapa viktiga värden för naturturismen.
I arbetet med att återintroducera djur till det vilda för att främja artbevarandet spelar djurparkerna en central roll. De sitter på mycket relevant kompetens och de kan fylla en viktig roll i att både föda upp och återintroducera utdöda arter, inte minst svart stork. Det är en roll som nu blivit ännu viktigare i samband med den restaureringslag som nyligen antogs inom EU. Genom djurparkerna involveras i att med sin kompetens bistå ett åtgärdsprogram för svart stork ges de en möjlighet att ta en mer aktiv roll i att samordna och bistå naturvården och artbevarandet.
|
Rebecka Le Moine (MP) |
|
|
Linus Lakso (MP) |
Jacob Risberg (MP) |
[1] Thulin C-G, Sörhammar M & Bohlin J 2022. Black Stork Back: Species distribution model predictions of potential habitats for Black Stork Ciconia nigra in Sweden. Ornis Svecica 32: 14–25. https://doi.org/10.34080/os.v32.22081.