Enligt regeringsformen och olika lagar inom ordinarie lagstiftning finns det flera uppdrag och offentliga anställningar där det ställs krav på svenskt medborgarskap.
Enligt regeringsformen 12 kap. 6 § får krav på svenskt medborgarskap för behörighet att inneha en anställning eller utöva ett uppdrag hos staten eller en kommun uppställas endast i lag eller enligt förutsättningar som anges i lag.
Idag kan en person som inte är svensk medborgare få en tillsvidareanställning inom kommunen eller regionen samt även bli vald till politiska förtroendeuppdrag på kommunal eller regional nivå. Det innebär med andra ord att personer som formellt inte blivit medlemmar i den svenska samhällsgemenskapen får ta beslut som i högsta grad påverkar denna samhällsgemenskap. Dessa beslut tar de i rollen som representanter för det allmänna eller folket. Verksamheterna som påverkas av dessa beslut är skattefinansierade med skattemedel som kommer från svenska medborgare. Det blir en märklig ordning när de som ska ta beslut som påverkar svenska medborgares vardag på lokal nivå, och i vissa fall även utövar myndighetsutövning, inte är svenska medborgare.
Om medborgarskapet på allvar ska uppvärderas så kan man inte ha en ordning där icke-medborgare får vara folkets representanter på lokal nivå eller inneha en tillsvidareanställning i lokala myndigheter som kommun och region. Utan formellt medlemskap i samhällsgemenskapen genom medborgarskap ska det inte vara möjligt att få omfattande inflytande över det offentliga, det som medborgare ska förvalta gemensamt enligt demokratiska principer.
All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Detta folk som utövar makt ska vara svenska medborgare. Därför ska huvudregeln vara att det ska krävas svenskt medborgarskap för att kunna få tillsvidareanställning inom kommunal, regional eller statlig förvaltning. Dessutom ska alla som får politiska förtroendeuppdrag i Sverige ha svenskt medborgarskap.
|
Nima Gholam Ali Pour (SD) |
|