Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i samtal med företrädare för den kinesiska regimen ständigt bör lyfta Tibetfrågan och verka för ett självständigt Tibet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Tibet har en lång historia av självständighet och kulturell rikedom. Traditionellt har Tibet varit ett buddhistiskt kungadöme med Lhasa som dess religiösa och politiska centrum. Under 1950-talet invaderades Tibet av Kommunistkina, som betraktar regionen som en del av sitt territorium. Invasionen ledde till ett misslyckat uppror 1959, vilket tvingade den andlige ledaren Dalai Lama att fly till Indien, där han nu lever i exil.
Tibetaner i Tibet utsätts för flera former av förtryck och diskriminering under kinesisk kontroll.
Tibet är starkt präglat av tibetansk buddhism, men den kinesiska regeringen kontrollerar strikt religiösa aktiviteter. Kloster övervakas, och munkar och nunnor tvingas ofta att delta i ”patriotisk uppfostran”, där de måste fördöma Dalai Lama och uttrycka lojalitet mot den kinesiska staten. Många religiösa ledare arresteras eller trakasseras.
Det tibetanska språket och den tibetanska kulturen undertrycks till förmån för kinesisk kultur och språk. Undervisning sker främst på mandarin, vilket hotar det tibetanska språkets överlevnad. Traditionella tibetanska sedvänjor och festivaler övervakas noga eller förvanskas för att passa den kinesiska statens agenda.
Yttrandefriheten är kraftigt begränsad i Tibet. Personer som uttrycker stöd för tibetansk självständighet eller kritiserar den kinesiska regimen riskerar arrestering, tortyr och långa fängelsestraff. Tibet är ett av de mest övervakade områdena i världen, med ett omfattande system av övervakningskameror och poliskontroller.
Tibetanska bönder och nomader tvingas ofta att lämna sina traditionella marker och bosätta sig i statligt kontrollerade områden. Kinesiska nybyggare prioriteras i utvecklingsprojekt och arbetsmöjligheter, vilket marginaliserar den tibetanska befolkningen ekonomiskt.
Tibet är tungt militariserat, och säkerhetsstyrkor används för att kväva protester och upprätthålla kontroll. Den kinesiska regimen ser regionen som strategiskt viktig och använder militära medel för att säkerställa sin dominans.
Tillsammans skapar dessa åtgärder en situation där tibetaner upplever omfattande förtryck, vilket hotar deras kulturella överlevnad och grundläggande mänskliga rättigheter.
Regeringen bör i samtal med företrädare för den kinesiska regimen ständigt lyfta Tibetfrågan och verka för ett självständigt Tibet.
|
Björn Söder (SD) |
|