Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till att definiera och inrätta nationella beredskapssjukhus, strategiskt placerade med hänsyn till både civila och militära behov, och tillkännager detta för regeringen.
Sverigedemokraterna välkomnar regeringens proposition, som syftar till att stärka hälso- och sjukvårdens beredskap i hela landet. En robust och geografiskt spridd vårdberedskap är en förutsättning för att hälso- och sjukvården ska kunna hantera såväl kriser i fredstid som höjd beredskap och krig.
Med detta noterat saknar vi ett tydligt ställningstagande i fråga om formella beredskapssjukhus i strategiskt viktiga delar av landet. Vi anser att det är dags att på nationell nivå erkänna behovet av sjukhus som utifrån geografiskt läge, tillgänglighet, civilbefolkningens behov och totalförsvarets krav ska ha en särskild roll inom vårdberedskapen.
Ett robust totalförsvar förutsätter att både civil och militär beredskap utvecklas och samordnas. I detta sammanhang spelar hälso- och sjukvården en avgörande roll, inte minst i glesbygd och i geografiskt strategiska områden. Det handlar inte bara om att hantera kriser och stödja försvarets planeringsarbete utan också om att bygga långsiktig trygghet för hela landet.
Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att Sverige i dag saknar en tydlig definition och struktur för särskilda beredskapssjukhus. Propositionen lyfter flera viktiga aspekter men lämnar ett tomrum vad gäller behovet av att långsiktigt säkra strategiskt placerade sjukhus i norra Sveriges inland och andra delar av landet, där alternativ saknas.
Samhällen som redan i dag är sårbara på grund av långa avstånd, brist på vårdpersonal, otillräcklig infrastruktur och en ökande centralisering riskerar att drabbas dubbelt, både vid fredstida störningar och vid höjd beredskap.
Ett exempel är Sollefteå sjukhus, som trots sin närhet till Försvarsmaktens återupprättade verksamhet I 21 och sin roll i inlandets elförsörjningsstruktur nu står inför en omfattande nedmontering av vårdverksamheten. Det är ett exempel på hur totalförsvarets behov inte samordnas med hälso- och sjukvårdens planering.
Ska hela Sverige kunna försvaras, måste hela Sverige också ha tillgång till grundläggande vård, även vid kris. Därför bör det nationellt definieras vilka sjukhus som ska utgöra beredskapssjukhus och dessa bör ges särskilt skydd i planering, bemanning och långsiktiga investeringar. Det är också avgörande att beakta hur vårdneddragningar påverkar kompetensförsörjning, demografi och tillväxt i redan utsatta delar av landet.
|
Jessica Stegrud (SD) |
|
|
Carita Boulwén (SD) |
Mona Olin (SD) |
|
Leonid Yurkovskiy (SD) |
Christian Lindefjärd (SD) |
|
Matheus Enholm (SD) |
|