Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna att förenkla blockeringsförfaranden mot illegala tjänster som innebär intrång i immateriella rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
Piratkopiering av film och tv-innehåll skadar innehavaren av rättigheterna ekonomiskt och påverkar därmed möjligheten för – och viljan till – ny produktion. Det är ett stort hot mot en livskraftig svensk filmindustri.
Det är också ett växande problem. I maj i år uppgav analysföretaget Mediavision att 28 procent av svenskar i åldrarna 15–74 år konsumerar olagligt nedladdad film och tv, antingen genom egen nedladdning eller genom att streama från olagligt nedladdat innehåll. Förra året var det 25 procent, och 2022 endast 20 procent, som uppgav att de gjort det. Trenden går alltså tydligt åt fel håll, något som också visar sig i att det i den yngsta åldersgruppen (15–24 år) är hela 60 procent som använt olagliga källor för konsumtion av film och tv.
Även Skatteverket har sagt att Sverige sticker ut med den högsta andelen av befolkningen som köper illegal tv, och man skattar denna till runt 600 000 personer. Marknaden omsätter enligt verket runt 550 miljoner kronor.
Det här är naturligtvis ett avgörande problem för den svenska filmindustrin, som går miste om intäkter som skulle täcka de ganska stora kostnader det innebär att spela in film. Men det är också ett problem för samhället i stort, då staten går miste om stora skatteintäkter och de pengar som skulle ha gått till svensk film i stället går till ljusskygg verksamhet ofta med kopplingar till annan och grövre kriminalitet. Lite hårdraget bidrar den som laddar ned film olagligt till den organiserade ekonomiska brottsligheten.
Det måste helt enkelt bli enklare att blockera tjänster som gör intrång i immateriella rättigheter. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
|
Lars Mejern Larsson (S) |
|