Regeringen har i den aktuella skrivelsen redogjort för sina bedömningar av de slutsatser och rekommendationer som Riksrevisionen lämnar i rapporten Verktyg för förändring – Kriminalvårdens behandlingsverksamhet (RiR 2024:13). Riksrevisionens övergripande slutsats är att Kriminalvårdens behandlingsverksamhet inte fullt ut bedrivs på ett effektivt sätt då verksamheten är underdimensionerad och det saknas både personal och lokaler. Regeringen instämmer i huvudsak i Riksrevisionens iakttagelser och avser följa Kriminalvårdens arbete med att prioritera behandlingsverksamheten samt verkställighetsplaneringen. Vidare skriver regeringen att Trygghetsberedningens förslag i betänkandet Vägar till ett tryggare samhälle - Åtgärder för att motverka återfall i brott (SOU 2024:54) kommer beredas efter att pågående remittering avslutats.
Kriminalvården ansvarar för Sveriges fängelser, frivård och häkten. Att myndigheten fungerar väl är en förutsättning för att dessa verksamheter ska kunna fylla sina helt grundläggande funktioner i det svenska rättsväsendet. Ytterst handlar det om att skydda samhället medan dömda personer avtjänar sina straff och förbereds för ett liv i frihet.
Den svenska kriminalvården har länge varit ett föredöme för andra länder på grund av sin förmåga att verkställa straff och samtidigt säkerställa att de intagna använder tiden på anstalt för att komma ”bättre ut”. Bättre ut är Kriminalvårdens vision som är väl förankrad hos alla medarbetare och visar goda resultat.
De senaste åren har Kriminalvården befunnits sig i en historisk expansion till följd av de straffskärpningar som genomfördes under de föregående mandatperioderna. Sedan 2019 har landets anstalter och häkten varit närmast permanent överbelagda samtidigt som myndigheten arbetat intensivt med att växa.[1] Trots såväl nybyggnation som utvidgad dubbelbeläggning har inte antalet platser ökat lika snabbt som inflödet av nya klienter. Framåt förväntas inflödet av klienter öka ytterligare till följd av att straffen skärps för än fler brott och handlingar.[2]
Att anstalter och häkten är överbelagda innebär risker. Kriminalvården har återkommande rapporterat om hur platsbristen påverkar myndighetens verksamhet negativt, både vad gäller innehåll och kvalitet liksom personalens säkerhet och arbetsmiljö. I takt med att överbeläggningarna permanentas förvärras dessa risker. Fem år är redan idag en alltför lång tid att arbeta under sådana förhållanden. Regeringen behöver snarast öka takten i myndighetens expansion. Enligt Kriminalvårdens egna beräkningar handlar det om behov av 11–16 nya stora anstalter och nyrekryteringar motsvarande 3600–5400 personer.[3]
Överbeläggningarna går naturligtvis också ut över den viktiga behandlingsverksamheten. Det råder idag konsensus inom den internationella behandlingsforskningen att dessa behandlingar fungerar vilket också stöds av Kriminalvårdens egna effektstudier.[4] Att klienter trots detta inte genomgår behandling är därför allvarligt. En lägre andel som genomgår behandlingar innebär, allt annat lika, att en högre andel återfaller i brott. Under föregående mandatperiod skärptes därför också regelverket så att dömda nu ges starkare incitament för att delta. Lagändringen innebär bland annat att kopplingen stärkts mellan deltagande och möjligheten till villkorlig frigivning.[5]
Dessa lagändringar har fått effekt och lett till en ökad motivation för klienter att delta.[6] Samtidigt leder, som Riksrevisionen visar, den ansträngda situationen på anstalterna till att alla ändå inte genomgår behandling. Enligt rapporten är det endast ca 68 procent av klienterna som, trots att de avtjänat ett straff längre än ett år, ens påbörjar en behandling.
Socialdemokraterna anser att denna andel behöver öka. Vi vill därför att riksdagen slår fast som målsättning för Kriminalvården att 90 procent av klienterna med en strafftid överstigande ett år ska påbörja ett behandlingsprogram under sin verkställighet.
I mars 2020 tillsatte den socialdemokratiskt ledda regeringen Trygghetsberedningen med uppdrag att bistå regeringen med underlag till utformningen av en kunskapsbaserad och brett förankrad kriminalpolitik. I beredningen har samtliga riksdagens partier deltagit, först under socialdemokratiskt, och efter regeringsskiftet, sverigedemokratiskt ordförandeskap. Beredningen har lämnat tre betänkanden: Vägar till ett tryggare samhälle (SOU 2021:85), Vägar till ett tryggare samhälle - Kraftsamling för barn och unga (SOU 2022:67) samt Vägar till ett tryggare samhälle – Åtgärder för att motverka återfall i brott (SOU2024:52). Samtliga betänkanden har remitterats.
Socialdemokraterna ville egentligen gå längre men står bakom Trygghetsberedningens arbete och ser det som viktigt att regeringen nu också tar beredningens förslag vidare. Förslagen är förankrade i såväl forskning som erfarenhet och det är en styrka att de har brett stöd i Sveriges riksdag. Det är därför välkommet att regeringen i den aktuella skrivelsen anger att man avser bereda förslagen vidare.
Socialdemokraterna vill dock redan nu ge särskilt stöd för några av förslagen i slutbetänkandet. Det gäller förslagen om förbättrad tillgänglighet till återfallsförebyggande hälso- och sjukvård, en förstärkt samverkan för unga lagöverträdare samt åtgärder för att förbättra de intagnas möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Förslagen borde kunna genomföras snarast. Riksdagen bör därför redan i samband med hanteringen av den nu aktuella skrivelsen markera sitt stöd för dessa förslag, samt tillkännage för regeringen att utökade åtaganden även måste följa med tillräckliga medel till de myndigheter, kommuner och regioner som är involverade i en starkare samverkan för att minska återfall i brott.
|
Teresa Carvalho (S) |
|
|
Annika Strandhäll (S) |
Petter Löberg (S) |
|
Anna Wallentheim (S) |
Mattias Vepsä (S) |
|
Sanna Backeskog (S) |
Lars Isacsson (S) |
[1] Kriminalvården, Kriminalvård och statistik 2023 (2024)
[2] Kriminalvården. Kriminalvårdens kapacitetsrapport 2024–2033 (2023)
[3] Kriminalvården, Kriminalvårdens kapacitetsbehov till följd av Tidöavtalet (2023)
[5] Regeringens proposition 2020/21:18 En tydligare koppling mellan villkorlig frigivning och deltagande i återfallsförebyggande åtgärder
[6] Kriminalvårdens årsredovisning 2023