Brottsrubriceringen ”Sabotage mot blåljusverksamhet” trädde i kraft den 1 januari 2020 och finns i 13 kap. brottsbalken, tillsammans med det som kallas för de allmänfarliga brotten. Här finner man även mordbrand, kapning, flygplatssabotage och allmänfarlig ödeläggelse, som exempelvis att spränga en bomb.
Det mycket efterlängtade tillskottet i lagboken innebär en särskild rubricering för angrepp (eller någon annan typ av störning) mot polis, räddningstjänst eller ambulans som syftar till att allvarligt försvåra eller hindra verksamheten. Tidigare saknades tyvärr en övergripande paragraf med lagstöd för att blåljuspersonalen ska få sköta sin verksamhet och arbeta ostörda med sina respektive uppgifter och inte hindras i sitt arbete. Blåljusverksamheten är som bekant en mycket samhällsviktig och skyddsvärd verksamhet, varför det finns skäl för denna att ha ett särskilt starkt skydd. En attack mot denna verksamhet bör därför i olika grad betraktas som en direkt attack mot hela vårt samhälle. En förövare som döms för sabotage mot blåljusverksamhet döms till fängelse i upp till fyra år. För grövre dåd finns också rubriceringen grovt sabotage mot blåljusverksamhet som innebär som lägst 2 år och upp till livstids fängelse. I dessa fall har gärningen framkallat fara för flera människoliv eller egendom av särskild betydelse eller annars varit av särskilt farlig art.
Under de så kallade påskkravallerna (även kallat påskupploppen) möttes exempelvis poliser och brandmän av alltifrån livsfarliga stenar till molotovcocktailar samtidigt som de riskerade att brännas till döds i sina fordon eller lynchas av upprorsmakarna. Flera hundra blev skadade, varav många tvingades att uppsöka sjukhusvård, och i många fall blev det enda rimliga alternativet att retirera från deras samhällsviktiga uppdrag. Vittnesmål pekade på dessa kravaller som de grövsta någonsin och att ingen miste livet har beskrivits som ren tur. Trots att gärningsmän genom att dömas för grovt sabotage mot blåljusverksamhet bokstavligen gjort sig skyldiga till en av de grövsta typerna av angrepp mot vårt samhälle är det idag ingen självklarhet att vederbörande utvisas i de fall han eller hon råkar vara utländsk medborgare. Tvärtom får de i regel stanna i Sverige, även vid de tillfällen då åklagare med rätta har yrkat på utvisning. Som exempel finns några av de väldigt många utomeuropeiska män som dömdes för detta i samband med dessa kravaller:
Det finns inga ursäkter för personer som sysslar med den här typen av brottslighet som är direkt riktad mot det svenska samhället i allmänhet och mot blåljuspersonal, som arbetar med att skydda och hjälpa vårt samhälle, i synnerhet. Är man myndig och medborgare i ett annat land har man därför förbrukat sin rätt att vistas i Sverige om man gjort sig skyldig till grovt sabotage mot blåljusverksamhet och bör därför utvisas. Om man är en svensk medborgare som också har ett annat medborgarskap har man likaså bevisat att lojaliteten till det svenska samhället inte är tillräcklig, varför det svenska medborgarskapet bör upphävas.
|
Markus Wiechel (SD) |
|