Genom Tidöavtalet har Sverigedemokraterna tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna avtalat om ett stort antal kriminalpolitiska reformer. Inom ramen för terrorism, extremism och islamism finns dock förslag som inte omfattas av avtalet.
Förutom ärendet om förbud mot deltagande i terroristorganisationer, och förbudet mot deltagande i kriminella organisationer som genomförts i Tidöavtalet, finns skäl att utvidga vilka organisationer deltagande i, och samröre med, bör vara förbjudet för. Detta rör våldsbejakande organisationer vars primära mål eller medel är brottsligt. Deltagande i, eller samröre med, sådana organisationers verksamhet bör vara straffbelagt.
Det är av yttersta vikt att vi försvarar våra demokratiska, kulturella och sekulära värderingar för att förhindra att människor leds in i extremism. I ett antal europeiska länder, däribland Danmark, Belgien, Frankrike, Lettland och Österrike, råder förbud mot att bära ansiktstäckande plagg. Vi ser ingen anledning till att tillåta denna extremistiska och kvinnoförtryckande symbol och föreslår därför att heltäckande slöja ska vara förbjudet på allmän plats.
Det har tidigare uppmärksammats att föräldrar i allt större utsträckning vill att deras minderåriga barn ska bära slöja. I en granskning som Göteborgs-Posten genomförde svarade 27 av 40 förskolor att de kunde tänka sig att kontrollera, tillrättavisa eller tvinga barn att bära slöja.
De barn som växer upp i utanförskapsmiljöer har väsentligt sämre förutsättningar att lyckas i det svenska samhället. Denna i grunden orättvisa ordning leder till hopplöshet och frustration. Segregation och utanförskap skapar en grogrund för islamism och extremism att växa fram. Skolan blir en viktig plats för de barn som växer upp i utanförskapsområden. Här kan de komma i kontakt med det svenska samhället och bekanta sig med majoritetssamhällets normer och regler. För- och grundskolan ska verka för att bryta segregation och vara en plats där barn i särskilt utsatta områden får möjlighet att bekanta sig med det svenska samhället. Den får aldrig bidra till att upprätthålla segregerande, hedersrelaterade strukturer och tvingande normer från avlägsna kulturer. Därför bör man inte tillåta slöja på barn i för- och grundskolan.
Kyrkan och kristendomen har under närmare tusen år haft stor betydelse för den svenska kulturen. Att förneka kyrkan och dess historiska betydelse för Sverige är att förneka en stor del av vår kultur. Kyrkan och kristendomen har en särställning av denna anledning.
Det muslimska böneutropet har inte samma ställning varken historiskt eller kulturellt utan är ett relativt nytt fenomen i Sverige. En utbredd uppfattning är att påtvingad religiös propaganda på ett språk man inte förstår är ett otrevligt och störande inslag i stadsbilden. Debatten om religionsfriheten är sällan så detaljerad att den begrundar skillnaden mellan positiva och negativa rättigheter. Om denna skillnad hade tagits i beaktan torde det stå klart att böneutrop inte omfattas av religionsfriheten, varför förbud om detta går att genomföra med nu gällande fri- och rättigheter. Då religionsfriheten inte hindrar ett förbud, och behovet av ett sådant är betydande, bör således dessa förbjudas och tillstånd för detta ska inte beviljas. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Säkerhetspolisen har visat intresse av att tillåtas registrera individer som sympatiserar med terrororganisationer. Polisdatalagen ger brottsbekämpande myndigheter verktyg att arbeta med brottsbekämpning, när det gäller behandling av vissa personuppgifter i underrättelsesyfte. Enligt Säkerhetspolisen kan det finnas en koppling mellan personer som kan begå terrorrelaterade brott och de som redan har IS-sympatier.
Reglerna omkring sådan registrering är dock osäkra, då det enligt 6 kap. 1 § krävs att sådana uppgifter behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslighet som innefattar, i detta fall, terrorbrott. Problematiken härstammar i huruvida sådana uppgifter alltid kan anses göra det varför sådana registers laglighet är tveksam. Det borde således klargöras att register över personer som sympatiserar med terrororganisationer bör kunna föras, i syfte att ge Säkerhetspolisen fullgoda underlag för sin verksamhet.
Propaganda för terrorism sprids i dag i sociala medier, i religiösa församlingar och i många andra sammanhang. Medan det är förbjudet att uppmana till terroristbrott enligt lagen om straff för offentlig uppmaning menar Sverigedemokraterna att det finns skäl att utreda hur man på ett mer omfattande plan kan förhindra propaganda för terrorism eller terroristorganisationer. Det gäller exempelvis sådana fall där gärningsmannen inte uppmanar direkt till sådan brottslighet men ändå propagerar för deltagande i organisationer som kan bedömas utgöra terrororganisationer.
Medan ett förbud mot propaganda för terrorism på ett bredare sätt kan straffa dem som uppmanar och uppmuntrar till terrorism anser Sverigedemokraterna att vi även behöver titta närmare på de som rättfärdigar terrorhandlingar. Frankrike har exempelvis en sådan lagstiftning som nyttjades i samband med det senaste terrordådet för att gripa en politiker för det vänsterradikala partiet La France Insoumise som uttalade stöd för mordet på en fransk polis. Ett liknande lagförslag i Sverige är ett välbehövt komplement till nuvarande lagstiftning för att förhindra att terrorism normaliseras ytterligare.
I ljuset av terrordådet på Drottninggatan 2017 står det klart att Sverige måste förbättra sitt stöd till terroroffer. Anhöriga har kämpat för erkännande och ersättning, vilket visar brister i det nuvarande systemet. Vi föreslår därför skapandet av en svensk terrorfond, inspirerad av modeller från Frankrike, Belgien, och Storbritannien. Denna fond skulle erbjuda omedelbart och ovillkorligt stöd, både ekonomiskt och psykologiskt, erkännande av offrens och deras familjers lidande. Vid en jämförelse med den svenska kvinna som dödades i terrorattacken i Paris erhöll de anhöriga 500 000 euro i ersättning. Pappan till den 11-åriga flickan som dödades i terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm fick 60 000kr. Det är hög tid att Sverige vidtar åtgärder för att säkerställa rättvisa och effektiv hjälp för terroroffer.
|
Richard Jomshof (SD) |
|
|
Adam Marttinen (SD) |
Katja Nyberg (SD) |
|
Pontus Andersson Garpvall (SD) |
|