Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över förutsättningar för att genomföra en översyn av socialtjänstlagen i syfte att säkerställa att kommuner får agera på ett tidigare stadium än i dag och ansöka om LVU med Sis-placering för att kraftfullt bryta negativa mönster och tillkännager detta för regeringen.
Lagen om vård av unga ligger till grund för ett eventuellt omhändertagande av barn och unga. Omhändertagandet beslutas av förvaltningsrätten efter en långgående utredning och begäran från den kommunala socialnämnden. Grunden ska vara att barnet eller ungdomen lever ett sådant liv att det påverkas negativt då föräldrar inte förmår ta föräldraansvar alternativt att ungdomen lever ett sådant destruktivt liv med exempelvis missbruk eller kriminalitet att den upplevs vara i fara.
Dagens lagstiftning kräver att kommunens socialtjänst prövat alla tänkbara frivilliga insatser såsom samtalsstöd, kontaktpersoner, placering i familjehem. Det är enbart om de ändå inte lyckats fått ungdomen att bryta sitt destruktiva leverne som en kommun kan ansöka om ett LVU med placering på ett boende som sköts av Statens institutionsstyrelse. Utvecklingen vi ser i Sverige idag gör gällande att vi har fler unga som hamnar snett tidigt på grund av fel umgänge, nätverk med gäng som rekryterar just unga för att begå brott och kommuner som går på knäna då frivilliginsatserna inte på långa vägar räcker till. Härav är det hög tid att se över socialtjänstlagen i syfte att möjliggöra för kommuner att ansöka om placering på SIS för ungdomar som kraftigt visar att de är på väg åt fel håll i samhället och därmed riskerar att sättas i ett livslångt kriminellt beteende. Lagen bör ge kommunerna verktyget att utifrån utredningar komma fram till att ett boende med professionell personal och med möjlighet till avskärmning från det vardagliga sociala umgänget är den mest humana vägen att gå för att skapa trygghet för omgivningen och för att effektivt och kraftfullt bryta den unges destruktiva liv.
|
Ann-Sofie Lifvenhage (M) |
|