Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppdra åt länsstyrelser att fatta beslut om att skinn vid skyddsjakt ska tillfalla jakträttsinnehavaren och tillkännager detta för regeringen.
Stora rovdjur får endast jagas under strikt kontrollerade former. För att reglera antalet rovdjur och förebygga skador på tamdjur och renar får skyddsjakt och viss licensjakt genomföras, förutsatt att förutsättningarna för jakten är uppfyllda.
Djur som skjuts under licensjakt med stöd av jaktlagstiftningen besiktigas av länsstyrelsen. Skytten får behålla skinnet, och den flådda kroppen skickas till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Beslut om skyddsjakt med stöd av jaktlagstiftningen tillåts å andra sidan när ingen annan lösning finns för att förhindra skador, till exempel för att gäss inte ska äta stora mängder säd på åkrar, för att rovdjur inte slutar att döda tamboskap eller för att björnar riskerar att slå många renkalvar. Skytten ägnar omfattande tid åt uppgiften, riskerar sin hunds liv och hälsa och får ingen ersättning. Efter skyddsjakt bränns oftast kroppen av SVA.
Rimligare vore om skinnet efter fällt vilt kunde tillfalla jakträttsinnehavaren efter skyddsjakt, i likhet med licensjakten. Staten har överlag inget intresse av fällda rovdjurs skinn, så ofta skulle detta innebära en symbolisk ersättning till skytten eller samebyn.
|
Joar Forssell (L) |
Lina Nordquist (L) |