Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en översyn behövs av möjligheten till skolskjuts för grundskoleelever som har vårdnadshavare i olika kommuner, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Barn har rätt att bo med båda sina föräldrar. Barnen har också skolplikt. Idag krockar dessa rättigheter.
En grundskoleelev i en skola med offentlig huvudman har rätt till kostnadsfri skolskjuts fram och tillbaka till skolan om det behövs. Rätten påverkas bland annat av färdvägens längd, av trafikfaror och trafikförhållanden och av om barnet har en funktionsnedsättning. Barnet har enligt praxis rätt till kostnadsfri skolskjuts till och från båda vårdnadshavares hem, men bara om hemmen är inom samma kommun. När föräldrar bosatta i Östhammars och Tierps kommuner fick avslag på ansökan om skolskjuts och överklagade, konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen (HFD 2014 ref. 34) att kommuner endast i undantagsfall har ansvar för skolskjuts om en elev bor växelvis i olika kommuner. Justitierådet Bull var av skiljaktig mening.
Dagens regelverk är stelbent. Visserligen kan en kommun inte förväntas betala för skolskjuts över stora sträckor över länet eller landet, men det är min mening att en kommun bör få ett större ansvar för dessa barns skolväg från den plats i kommunen där barnet kliver av buss eller ett lokaltåg, eller från det att barnet korsar gränsen till den kommun där han eller hon går i skola. Viss flexibilitet behövs när barnets andra bostad ligger i nära anslutning till kommungränsen.
Med anledning av ovanstående yrkar jag på en översyn av kommuners ansvar för skolskjuts. Det behövs en nyordning och ett regelverk med barn- och familjefokus för i kommunen folkbokförda elever som har vårdnadshavare i olika kommuner. I översynen bör ingå en analys av möjligheten till skolskjuts från kommungräns, från bostad nära kommungräns och från tåg-/busstation i den kommun där skolan är belägen.
|
Lina Nordquist (L) |
|