Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga om möjligheten att vidta sympatiåtgärder ska begränsas och tillkännager detta för regeringen.
Politisk strejk behöver inte till skillnad från en strejk mot sin arbetsgivare en anledning som är kopplad till arbetsvillkor. De vanligaste anledningarna till att anställda lägger ned arbetet är för att demonstrera missnöje inför förhandlingar om anställningsvillkor eller missförhållanden på arbetsplatsen.
Vid en politisk strejk däremot lägger man ned arbetet för att strejka mot politiska förhållanden istället för sin arbetsgivare. Den har alltså ingen koppling till det arbete som man av arbetsgivaren är avlönad för att utföra. Den mest kända politiska strejken i Sverige torde vara Chile-strejken på 70-talet som varade under en vecka. Praxis idag när det gäller politisk strejk är dock mer begränsade i omfattning.
Ändock är det märkligt att det är lagligt att utan sin arbetsgivares godkännande kunna strejka och lägga ned sitt arbete för förhållanden som inte har med sitt arbete att göra, till och med för saker som händer på andra platser i världen. Även om det inte uttryckligen finns lagstöd för politisk strejk (undantaget offentligt anställda) säger praxis från ett antal domar från Arbetsdomstolen att politiska strejker som varar i 24 timmar är lagliga.
Riksdagen bör därför överväga om möjligheten att vidta sympatiåtgärder ska begränsas. Det är märkligt att arbetsgivaren ska behöva lida produktionsbortfall och ta ekonomisk skada för omständigheter som denne inte alls rår för.
|
John E Weinerhall (M) |
|