Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för ett omtag för en översyn av strandskyddslagen i syfte att modernisera den och öka den lokala demokratins inflytande och tillkännager detta för regeringen.
Strandskyddet har länge varit ett viktigt verktyg. Dels handlar det om att skydda biologiskt värdefulla områden. Strandkanter, skogsbryn etcetera är ofta särskilt värdefulla när det gäller biologisk mångfald och är viktiga som spridningskorridorer. De behöver därför en särskild omsorg. En annan central aspekt är allmänhetens tillgång till stränder.
Men samtidigt finns det av goda skäl en stor efterfrågan på strandnära bebyggelse då detta är en attraktiv miljö att bo i och det finns många exempel på målkonflikter, något som markägare och kommunpolitiker har fått erfara genom åren. Ett grundläggande problem är att förutsättningarna runt om i landet ser så olika ut att det har varit utmanande att ha en nationell lagstiftning som är lagom vass och har en hög träffsäkerhet. För att ta ett par exempel: I Danderyd är ca 70 procent av stränderna redan exploaterade. I Jokkmokk är motsvarande siffra ca 1,5 procent. Lokala olikheter måste kunna få ett rimligt genomslag i hur regelverket ska se ut och hur det ska tillämpas.
I slutet på år 2020 överlämnades den statliga utredningen Tillgängliga stränder – ett mer differentierat strandskydd (SOU 2020:78). Med bakgrund i denna utredning presenterade föregående regering propositionen En ökad differentiering av strandskyddet (prop. 2021/22:168). Denna proposition var en dålig kompromiss från den dåvarande regeringens sida och den stupade i riksdagen då den möttes av en majoritet som avvisade dess förslag. Kristdemokraterna var ett av partierna som röstade ned propositionen.
Men utmaningarna med den föråldrade lagstiftningen kvarstår och därför är det bra att nuvarande regering bereder ett omtag för strandskyddsreglerna. I det arbetet är det viktigt att betona den lokala demokratins betydelse. Staten bör ta chansen att uppgradera sitt förtroende för de lokalt förtroendevaldas förmåga att fatta kloka, hållbara och väl avvägda beslut som gör att kommunerna kan utvecklas på ett attraktivt sätt. Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.
|
Kjell-Arne Ottosson (KD) |
|