Förslag till riksdagsbeslut
Våldtäktsmän och sexualförbrytare kommer idag rakt in i våra barns och ungdomars sovrum genom den digitala dörren med bara några klick och kanske några lögner. I hemmets skyddade vrå, bakom den stängda barnrumsdörren kan fruktansvärda brott begås medan föräldrarna sitter tryggt i tv-soffan och inte har en aning om vad som händer deras barn några meter därifrån.
Grooming är en ond form av brottslighet. Barnet vaggas steg för steg in i förövarens trygga sfär där komplimanger och bekräftelse är belöningen. Barn lockas ibland att posera inför en förövare, oskyldigt till att börja med, men ju tryggare barnet är med förövaren desto längre vågar förövaren gå i sina krav och när barnet börjar tycka att det är obehagligt och säger nej är det redan så pass blottat genom känslor, berättelser och bilder att det inte vågar annat än att göra vad förövaren säger åt det att göra. Det är en psykisk misshandel som pågår. Ibland går poseringstvånget, poseringsbrottet, så långt att barnet tvingas att penetrera sig själv inför kamerans lins och förövarens ögon.
Sexualbrottslagen måste skärpas. Polisen har ett samlingsnamn för olika sexualbrott mot barn som har utförts via, eller med hjälp av, sociala medier, it eller internet: ISÖB – internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn. Men en olycklig lucka i lagen och Högsta domstolens praxis gör att förövare som digitalt tvingar barn eller andra att penetrera sig själva inte döms för grov våldtäkt utan endast för grovt poseringsbrott. Denna lucka måste omedelbart stängas och sexualbrottslagen behöver därtill skärpas. Straffet för utnyttjande av barn för sexuell posering är böter eller fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Detta straffvärde är för lågt för någon som förgriper sig på ett barn och förstör barnets framtid, och det behöver höjas. Likaså är straffvärdet för den som tar kontakt med ett barn under 15 år i syfte att begå ett sexualbrott mot barnet för lågt. Idag är det böter eller fängelse i högst två år.
Förövare ska veta att samhället står på brottsoffrets sida och vad viktigare är: brottsoffret ska alltid veta att samhället står på hennes sida. Någon som gör sig skyldig till grov våldtäkt bör rimligtvis också dömas för grov våldtäkt och särskild tyngd vid domen bör ligga på brottsoffrets ålder. Domstolarna ska prioritera unga brottsoffers fall, och ett brottsoffer som var under femton år när brottet begicks ska behålla sin status som minderårigt brottsoffer till dess att dom fallit.
|
Ann-Sofie Alm (M) |
|