Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur kommuner kan ges utökade möjligheter att stoppa uppförandet av byggnader för religiösa sammankomster likt moskéer och tillkännager detta för regeringen.
Fler och fler moskéer uppförs i kommuner runtom i Sverige. Efterfrågan på moskéer grundar sig i den massinvandringspolitik som har medfört att många människor med muslimsk tro har sökt sig till Sverige under de senaste decennierna. På många platser runtom i Sverige vållar mosképlanerna stor debatt såväl politiskt och medialt som hemma vid köksborden.
Många moskébyggen som aktualiseras i kommunerna ifrågasätts i debatten. Inte bara för att många svenskar i allmänhet inte vill se islamisering av sitt land, utan också för att många moskébyggen mer specifikt har visat sig ha koppling till islamism eller diktaturer i den muslimska delen av världen.
I Linköpings kommun har Linköpings moskéstiftelse planer på att uppföra en stor moské i stadsdelen Lambohov. Islamiska Förbundet i Linköping som ligger bakom planerna har via sin moderorganisation Förenade Islamiska Föreningar i Sverige kopplingar till islamism i allmänhet och i synnerhet till det islamistiska nätverket Muslimska brödraskapet. Stiftelsen som samlar in pengar för att kunna uppföra moskén i Linköping har dessutom sökt finansiering från utländska stater, vilket framgår såväl av stiftelsens egna förvaltningsberättelser som av rapportering i lokalmedier. Utländska stater i dessa sammanhang handlar i praktiken om icke-demokratiska stater i Mellanöstern.
I Tidöavtalet finns skrivningar som när de översätts till konkret politik kommer att kunna bidra till att motverka islamiseringen av Sverige. Det direkta beslutsfattandet kring moskéer sker dock i kommunerna. Enligt plan- och bygglagen (PBL) är det en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark. I dag kan dock inga ekonomiska hänsyn tas utifrån en tänkt exploatör, varken i myndighetsbeslutet om planbesked, detaljplan eller bygglov. Prövningen är begränsad av PBL.
Vi menar inte att det ska skapas möjligheter för kommuner att stoppa byggnader för religiösa sammankomster godtyckligt och utan att ange skäl, men i vissa fall måste det vara möjligt att sätta stopp när starka skäl finns. I fall där det är mycket sannolikt att ett moskébygge uppförs med hjälp av utländsk finansiering, som i fallet i Linköping, så saknas det i dagsläget tillräckliga verktyg för kommunerna att sätta stopp för uppförandet. Kommunpolitiker saknar även verktyg för att sätta stopp för moskébyggen när det är klarlagt att islamistkopplingar finns med i bilden, även när det inte har med ekonomin i sig att göra, som exempelvis när den organisation som vill bygga har kopplingar till islamistiska aktörer. I fall som dessa bör kommunerna kunna sätta stopp för att dessa aktörer får uppföra byggnader, med tanke på de stora problem som det kan medföra för kommunerna och i förlängningen för hela landet.
Vår motion framhåller främst bristande möjligheter för kommunerna att sätta stopp för uppförande av moskébyggen. Det är för att mosképlanerna i Sverige är så många och problematiska. Det kan dock vara så att även andra byggnader för religiösa sammankomster som inte är islamiska skulle kunna behöva stoppas från att uppföras, på samma sätt. Exempelvis skulle det kunna handla om fall där aktörerna bakom planerna har koppling till icke-demokratiska stater som skulle kunna utgöra ett säkerhetsproblem för Sverige.
Vi menar att regeringen bör tillsätta en utredning med direktiv om att ta fram förslag kring hur kommunerna kan ges utökade möjligheter att sätta stopp för uppförandet av byggnader för religiösa sammankomster likt moskéer.
|
Jonas Andersson (SD) |
|
|
Leonid Yurkovskiy (SD) |
Ann-Christine Frohm (SD) |