Förslag till riksdagsbeslut
Undervisning är en av grundpelarna för att bygga en framtid präglad av förståelse, tolerans och respekt för mänskliga rättigheter. Under åren 1915–1918 föll över 1,5 miljoner kristna invånare, däribland syrianer, assyrier, kaldéer, armenier och pontiska greker, offer för ett systematiskt folkmord i dåvarande Osmanska riket, nuvarande Turkiet. Ett annat tragiskt exempel är folkmordet i Srebrenica 1995, där över 8 000 bosnienmuslimska män och pojkar mördades under Bosnienkriget. Dessa händelser visar tydligt på de faror som intolerans, nationalism och hat kan medföra, och är inte bara en fråga om det förflutna utan berör även framtida generationer.
Trots att Sveriges riksdag redan 2010 erkände Seyfo, och att folkmordet i Srebrenica har erkänts av internationella domstolar, kvarstår faktum att det finns länder och grupper som än idag vägrar att erkänna och ta ansvar för dessa händelser. Detta är en fråga av stor betydelse, inte bara för ättlingar till de drabbade, utan för hela samhället. Det är avgörande att framtida generationer får en grundlig förståelse för både folkmordet Seyfo och folkmordet i Srebrenica, och de fruktansvärda konsekvenserna av intolerans och hat.
För att ytterligare förstärka utbildningen om mänskliga rättigheter och historiska övergrepp är det nödvändigt att inkludera undervisning om andra folkmord och etniska rensningar. Detta kan omfatta exempel som Förintelsen, folkmordet i Rwanda och Kambodja. Genom att bredda undervisningen skapar vi en mer heltäckande förståelse för de mekanismer som leder till sådana tragedier, vilket är ett viktigt steg för att förhindra dem i framtiden.
I en tid av snabb digitalisering bör regeringen även överväga att utveckla digitala utbildningsresurser som kan tillgängliggöra denna viktiga information för lärare och elever över hela landet. Digitala verktyg kan bidra till att sprida kunskap på ett mer interaktivt och engagerande sätt, vilket är avgörande för att nå dagens ungdomar.
Vidare bör Sverige söka internationellt samarbete för att främja undervisningen om folkmord och mänskliga rättigheter. Detta kan innebära utbyte av utbildningsmaterial, forskning och samarbete med internationella organisationer som FN. Genom att dela kunskap och resurser kan vi gemensamt arbeta för att stärka utbildningen och därmed förebygga framtida övergrepp.
Genom att lägga en stark grund för förståelse av dessa mörka kapitel i vår historia kan vi säkerställa att kommande generationer är bättre rustade att värna om mänskliga rättigheter och stå emot krafter som hotar att splittra och förstöra.
|
Denis Begic (S) |
Ingela Nylund Watz (S) |