Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa aktivitetsplikt i försörjningsstödet och tillkännager detta för regeringen.
Försörjningsstödet är samhällets yttersta sociala skyddsnät och ska enligt Socialtjänstlagen (2001:453) träda in vid korta perioder av försörjningsproblem. Trots lagstiftningens intentioner har försörjningsstödet i allt större utsträckning kommit att bli en långvarig försörjning för vissa samhällsgrupper. Arbetslöshet är den i särklass vanligaste orsaken till behov av ekonomiskt bistånd och drygt hälften av alla biståndsmottagare är arbetslösa. Långa perioder med ekonomiskt bistånd bidrar till ökad ohälsa och försvårar individens möjlighet att nå arbetsmarknaden, bli självförsörjande och delaktig i samhället.[1] Barn som växer upp i familjer med långvarigt försörjningsstöd riskerar att drabbas av social utsatthet som kan komma att kvarstå i vuxen ålder.[2]
Att öka drivkrafter och möjligheter till egen försörjning för personer som erhållit långvarigt försörjningsstöd, och som står till arbetsmarknadens förfogande, är komplext men av stor vikt. Barn ska se sina föräldrar gå till arbetet. För utrikes födda kan långvarigt försörjningsstöd leda till språklig och social isolation. Att sakna aktivitet och sammanhang är destruktivt och bidrar till ökad ohälsa. Åtgärder som bidrar till att personer snabbare når arbetsmarknaden underlättar integrationen.
År 2021 infördes en så kallad språkplikt i 4 kap. 1 § SoL som innebär att den enskilde, vid behov, ska delta i kommunal vuxenutbildning i SFI eller motsvarande utbildning vid folkhögskola för att anses stå till arbetsmarknadens förfogande. Lagändringen har möjliggjort språklig aktivitet inom försörjningsstödet då målgruppen arbetslösa inom försörjningsstödet inte sällan är en språksvag målgrupp. Statliga utredningar vittnar även om att samverkan mellan statliga myndigheter och kommunens arbetsmarknadsåtgärder i många fall är bristfällig samt att gränsdragning mellan aktörer behöver förtydligas.
För att främja återgången från bistånd till arbete behövs språkliga, sociala och arbetsmarknadspolitiska insatser. Mottagare av ekonomiskt bistånd ska ges ökade drivkrafter till arbete i syfte att nå egen försörjning.
|
Lawen Redar (S) |
|
[1] SOU 2017:82, Vägledning för framtidens arbetsmarknad, s. 19.
[2] Ds 2022:124, Öka drivkrafter och möjligheter till arbete i försörjningsstödet och bryta långvarigt biståndsmottagande.