Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att utreda förutsättningarna för polisen att använda brottsprovokation och att kriminalisera ett försöksstadium gällande kontakt med barn i sexuellt syfte och tillkännager detta för regeringen.
Bevisprovokation är tillåten under vissa förutsättningar medan brottsprovokation är otillåten. Gränsen mellan brotts- och bevisprovokation är däremot inte alltid helt enkel att dra. När det gäller bevisprovokation så är det i dag inte reglerat i lag utan det har utvecklats i praxis och rättsvetenskaplig doktrin, till stor del styrd av Europadomstolens avgöranden.
I Sverige är det straffbart för en person att i sexuellt syfte ta kontakt med ett barn under 15 år. Om en person tar kontakt med någon som denne tror är under 15 år men i själva verket är över 15 år är det inte straffbart. I Storbritannien är lagstiftningen lik den svenska, men det är möjligt att dömas för försöksbrott även om den som det tas kontakt med faktiskt inte är ett barn. I Kanada ser lagstiftningen annorlunda ut. Där räcker det för straffbarhet att personen som söker kontakt tror att denne söker kontakt med ett barn.
För att stoppa sexualbrott mot barn och den negativa utveckling som vi har sett de senaste åren krävs krafttag. Här verkar Kanada ha kommit längre i sitt arbete med att få fatt på potentiella sexualförbrytare som fiskar efter barn som de kan utsätta för brott. Regeringens åtgärder inom detta område har hjälpt föga med tanke på hur utvecklingen ser ut. Det borde stå högt upp på regeringens agenda att rädda barn från dessa vidriga brott genom kraftfulla åtgärder. Barnen utgör samhällets kanske viktigaste resurs för framtiden, ett samhälle som inte gör att för att skydda sina barn gör då heller allt för att trygga framtiden. Idag pågår en mörk verklighet för många barn som utsätts för sexuella övergrepp. Vi lever i en tid där förövare tar sig in i våra barns sovrum via deras mobiler och de spelplattformar som de använder sig av, utan insyn av trygga vuxna som finns runt dem. Den som vill utnyttja barn sexuellt vet exakt vilka vägar de ska gå och inte alltför sällan utger de sig för att vara en kompis som bara vill chatta till en början. Det kan handla om grooming som pågår under flera månader och år för att få barnet dit man vill. Det ska inte behövas riktiga barn för att kunna döma en person som söker kontakt med barn i sexuellt syfte. Det bör vara gärningspersonens intentioner som räknas inte den faktiska omständigheten. Vill man inte införa brottsprovokation som ett verktyg för att förebygga sexualbrott mot barn så borde man straffbelägga försöksstadiet gällande sökande efter barn i sexuellt syfte.
|
Marléne Lund Kopparklint (M) |
|