Förslag till riksdagsbeslut
När någon ringer 112 förväntar de sig omedelbar hjälp. SOS Alarm har sedan 1973 haft statens uppdrag att hantera nödsamtal som kommer in på detta nummer. Enligt alarmeringsavtalet mellan staten och SOS Alarm ska flera hjälpinstanser kunna nås via 112, däribland socialtjänsten. Det innebär att SOS Alarm ska kunna koppla vidare både allmänheten och myndigheter som behöver komma i kontakt med socialtjänsten utanför ordinarie kontorstid. Detta inkluderar socialjourer eller utsedda kontaktpersoner som hanterar akuta sociala ärenden under kvällar, nätter och helger—ärenden som inte kan vänta tills nästa arbetsdag.
Kommunernas socialtjänst har det yttersta ansvaret för att de som bor eller vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Enligt socialtjänstlagen (11 kap. §§ 1 och 1 a) har kommunen ett ansvar att agera snabbt, särskilt i situationer som involverar barn och unga:
11 kap. 1 §: "Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda utredning av det som genom ansökan, anmälan eller på annat sätt kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden."
11 kap. 1 a §: "När en anmälan enligt 1 § rör barn eller unga ska socialnämnden genast bedöma om barnet eller den unge är i behov av omedelbart skydd. En sådan bedömning ska dokumenteras."
Detta innebär att kommunerna är skyldiga att vara tillgängliga dygnet runt, alla dagar i veckan, över hela landet. Tyvärr fungerar inte alltid denna kedja av hjälpinsatser. Det händer att SOS Alarms operatörer inte lyckas få kontakt med socialtjänsten i den berörda kommunen, vilket kan få allvarliga konsekvenser för de individer som behöver omedelbar hjälp.
För att säkerställa att ingen faller mellan stolarna i akuta situationer behöver socialtjänstlagen ses över. Det bör finnas en möjlighet för larmoperatörer att kontakta socialtjänsten i en annan kommun om den ansvariga kommunens socialtjänst inte är tillgänglig. Dessutom bör avtalet mellan staten och SOS Alarm inkludera kravet på en central bedömningsfunktion för sociala ärenden som rör barn och unga. Genom att utöka befogenheterna för aktören bakom larmnumret 112 kan vi stärka skyddsnätet för utsatta personer, med särskilt fokus på barn och unga.
Det är av yttersta vikt att vi som samhälle säkerställer att hjälp alltid finns att få när den behövs som mest. Genom dessa åtgärder kan vi öka tryggheten och förtroendet för våra samhällsfunktioner och se till att ingen lämnas utan stöd i en nödsituation.
Marléne Lund Kopparklint (M) |
|