Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inom ramen för EU och FN uppmärksamma Turkiets alltmer aggressiva agerande och tillkännager detta för regeringen.
Turkiet har gått från att vara ett land som sökte sig till Europa och där man genomförde reformer i syfte att förbättra de mänskliga rättigheterna till att bli en alltmer aggressiv aktör både inom och utanför landet.
Internt ser man hur Turkiet ökar förtrycket mot religiösa, etniska och sexuella minoriteter. Kristna, kurder och homosexuella förföljs samtidigt som hatretoriken i det turkiska samhället blir allt starkare. Vi ser också hur Turkiet börjat använda sig av allt fler religiösa uttryck, vilket bland annat sker i syfte att stärka den turkiska nationalismen. Likaså har förtrycket mot fri media ökat. Turkiet går helt enkelt i en alltmer totalitär riktning.
Parallellt med att Turkiet agerar allt hårdare internt har man därtill stärkt sitt engagemang utanför landets gränser. Irak, Syrien, Cypern och Libyen är exempel på länder där Turkiet agerar militärt antingen på egen hand eller via stöd till olika mer eller mindre radikala muslimska grupperingar. Även om det förnekas från Turkiets sida återfinns det dokumentation som bevisar att man stöttade IS, bland annat genom att köpa stulen olja. Denna allt mer aggressiva politik från turkiskt håll riskerar att kasta in Mellanöstern i ytterligare krig. Ett annat exempel på detta är inblandningen i Libyen som riskerar att i värsta fall eskalera till krig mellan Turkiet och Egypten. Härvid är det avgörande att det finns ett svenskt medvetande om att den turkiska aggressionen kan få stora konsekvenser för EU och därmed även Sverige.
Under den pågående konflikten mellan Israel, Iran, Hizbollah och Hamas så har Turkiet öppet visat sitt stöd för såväl Hizbollah som Hamas samt därutöver hotat att ingripa i konflikten ifall Israel skulle gå in i Libanon. I stället för att agera för att minska ytterligare eskalering agerar Turkiet på ett sätt som riskerar att kasta in Mellanöstern i ett storkrig.
Vid sidan av rent militära operationer ser vi hur Turkiet försöker att expandera sitt inflytande på Balkan och hos de turkiska folken i Centralasien. Även här riskerar den turkiska politiken att landa i konflikter med EU, Ryssland och i förlängningen även Kina.
Sveriges regering bör inom EU och FN agera för avspänning och fred i Mellanöstern. I detta arbete måste Turkiets allt mer aggressiva ageranden uppmärksammas på ett sätt som är klart tydligare än idag.
|
Magnus Jacobsson (KD) |
|