Förslag till riksdagsbeslut
Sverige är ett nordligt beläget land med ett kallt klimat under stora delar av året. Det innebär att vi är beroende av energi för uppvärmning. Svensk industri och energisektor behöver också villkor som är jämlika och gynnsamma. Därför förespråkar Sverigedemokraterna att energibeskattningen ses över så att svensk industri kan ges optimala förutsättningar och verka på en konkurrensutsatt internationell marknad.
För att energimarknaden ska fungera behövs rättvisa villkor. Det innebär att sådana inslag som särskilda skattereduktioner för vissa aktörer på energimarknaden, eller särskilda straffskatter för andra aktörer, skapar en särskild obalans och orättvisa villkor. Det innebär att vissa aktörer kan erbjuda andra prisnivåer och det sätter marknads-mekanismerna ur spel. Sverigedemokraterna förespråkar därför en översyn av subventioner och reduktioner på energimarknaden för att skapa förutsättningar för transparens och effektivitet.
Under 2022 togs bonusdelen bort i bonus-malus-systemet. Att ”malus” fortfarande tas ut på nya fossilmedelsdrivna fordon under de tre första åren efter bilen nyregistrerats leder, förutom stigande priser på begagnatmarknaden, till att de individer och familjer som inte har möjlighet att köpa eller använda en elbil i högre utsträckning kommer att vänta med att byta ut sitt gamla fossilmedelsdrivna fordon. Då nya fossilmedelsdrivna fordon har bättre miljöprestanda än äldre, kommer detta att leda till uteblivna utsläppsminskningar.
Malus-effekten på lätta lastbilar blir extra påtaglig, då det många gånger för dessa fordonstyper saknas en variant som är kvalificerad för att vara mer normalbeskattad. Detta slår hårt mot såväl privatpersoner som småföretag. Bonus-malus har på många sätt haft mycket negativa följdverkningar och behöver därför på sikt avvecklas i sin helhet.
Sverige är ett till delar glesbefolkat land. Införandet av indexering av skatten på bränslen har drabbat landsbygden. Vi menar att detta blir kontraproduktivt givet att Sverige tillämpar ett reseavdrag. Ställer man indexering emot reseavdrag blir det två system med motverkande logik. Det skulle snarare behövas ett helhetligt glesbygdsperspektiv i denna fråga så att punktskatter och avdrag verkligen ger bästa möjliga förutsättningar för småföretag och hushåll utanför de större städerna. Vi kan inte se att överindexeringen av bränslebeskattningen påtagligt har bidragit till de miljöpolitiska målsättningarna om minskade koldioxidutsläpp, eftersom den som behöver köra sin bil i vardagen kommer att göra det ändå. Det innebär att överindexeringen väsentligen resulterar i överbeskattning av människor i gles- och landsbygd, som arbetar och driver småföretag, samt hushåll som är beroende av fordon i sin vardag. För att få sin vardag att gå ihop. Boende i gles- och landsbygd, jord- och skogsbrukare och andra småföretagare är uppenbara förlorare på denna politik.
För att förbättra förutsättningarna för hushåll och företag till förmån för fler jobb och en ekonomisk utveckling i hela Sverige, menar vi att skatten på bensin och diesel därför behöver hållas så nära EU:s miniminivå som det är praktiskt möjligt. Sverigedemokraterna förespråkar därför ett avskaffande av BNP-indexeringen och KPI-indexeringen på bränsle.
Höjda trängselskatter utgör i praktiken ytterligare en skattepålaga för bilister, i normalfallet arbetande människor och aktiva familjer som försöker få sin vardag att gå ihop. Trängselskatter är även negativa ur fördelningspolitisk synvinkel då de drabbar bilister med lägre inkomster förhållandevis hårt. I vissa fall handlar det om ett oförblommerat insamlande av pengar från trafikkollektivet, eftersom det inte finns någon trängsel att komma tillrätta med. Vid Marieholms tunneln i Göteborg betalas trängselskatt trots att trafikledens funktion är att undvika trängsel. En folkomröstning om trängselskatten i Göteborg har också visat att dess folkliga stöd är lågt.
Sålunda är det Sverigedemokraternas uppfattning att samhället på sikt och med bibehållen budgetbalans bör avveckla detta insamlande av pengar från den redan hårt belastade trafiksektorn.
Sverige är ett nordligt beläget land med sämre förutsättningar för jordbruk jämfört med andra länder söderut. Samtidigt finns mycket starka skäl att bevara svenskt jordbruk. Utöver det uppenbara beredskapsperspektivet handlar det om kulturlandskapets bevarande, andra kulturella aspekter, glesbygdsutveckling och så vidare. I dag bedöms Sveriges självförsörjningsgrad på livsmedel ligga kring 50 procent, väsentligt lägre än för en generation sedan. Detta innebär att våra livsmedelsbehov är beroende av fungerande handel över gränserna och pandemin har påmint om hur sårbart Sverige är i händelse av utebliven handel med omvärlden. Sverige behöver därför en stärkt beredskap för kommande kriser, pandemier, oroligheter eller andra stora samhällspåverkande faktorer som kan innebära störningar i den gränsöverskridande handeln. Med anledning av detta behövs återupprättade beredskapslager av bland annat livsmedel samt en betydligt högre självförsörjningsgrad. Skattepolitiken måste därför utformas så att svensk livsmedelsförsörjning blir mer livskraftig.
Det svenska jord-, skogs- och vattenbruket har små vinstmarginaler och får det allt svårare att konkurrera på den internationella marknaden. Regeringen har tillfälligt sänkt skatten för dessa näringar så att vi har den lägsta tillåtna skattenivån enligt EU-regelverket, vilket tillsammans med sänkt reduktionsplikt har inneburit en positiv skillnad för areella näringar. Detta anser vi bör permanentas eftersom det är en relativt billig men viktig reform, som underlättar för svenska lantbruk att fortsätta sin verksamhet och utveckling. I förlängningen behövs också en utvärdering av andra skattenivåer som påverkar jord- och skogsbruket i Sverige, det vill säga en generell översyn av skattesatserna för att areella näringar ska kunna vara konkurrenskraftiga i förhållande till jämförbara länder.
Grundläggande för ekonomiska styrmedel är att de måste utformas på ett sådant sätt att de medför en tydlig miljönytta och inte på ett orimligt sätt slår mot svenska företag eller svenska konsumenter. Kemikalieskatten utgör ett exempel på en skatt som är svår att motivera utifrån ett miljöperspektiv och fungerar framför allt som en straffskatt på hemelektronik, utan att i någon större utsträckning bidra till att minska förekomsten av farliga kemikalier. Den svenska marknaden är i ett globalt perspektiv en liten marknad för elektronikjättarna, vilket gör att en isolerad svensk straffbeskattning på elektronikprodukter har en begränsad inverkan på deras sortiment. Kemikalieskatten uppfyller därmed inte sitt syfte och behöver därför avvecklas. Det behöver utredas hur förekomsten av farliga kemikalier i människans närmiljö istället kan reduceras genom lagstiftning eller genom teknisk utveckling.
Svensk sjöfart har fått större tillväxtmöjligheter genom förenklade skatteregler i och med den införda tonnageskatten. Sjöfarten är dock fortsatt hårt konkurrensutsatt och behöver mer likvärdiga villkor i förhållande till andra nationer.
Skattelättnaderna avser att behålla fartyg under svensk flagg och öka antalet fartyg i det svenska registret. Fler svenskflaggade fartyg bidrar inte bara till ökad sysselsättning, utan ger även Sverige transportresurser i tider av kris och ofred. Detta då svenskflaggade fartyg, till skillnad från utlandsflaggade, kan ställas till förfogande för transporter som är nödvändiga för exempelvis försvaret eller annan transport som är av särskild betydelse. Den svenskflaggade fartygsflottan skulle därmed kunna anses vara en del av det svenska totalförsvaret och det blir då ett större nationellt intresse att få fler fartyg som är svenskflaggade. Sverigedemokraterna ser därför ett behov av att en utredning tillsätts för att utreda hur ytterligare svenska fartyg ska kunna omfattas av tonnageskatten.
Underhållet i stora delar av hyresbeståndet är i dag kraftigt eftersatt. Samtidigt finns ett stort behov av att kunna erbjuda hyreslägenheter med rimliga hyror. Skattevillkoren för att verka för ett mer kontinuerligt underhåll av fastigheterna behöver därför ses över och möjligheten till ett rotavdrag bör ingå i översynen.
Det svenska kulturarvet utgörs bland annat av de byggnader som bedöms vara av kulturhistoriskt värde. Det är självklart viktigt att äldre byggnader inte förfaller och rivs utan i stället underhålls så att deras tidstypiska identitet bevaras. Därför förespråkar vi tillsättandet av en utredning av ett särskilt rotavdrag för renoveringsarbeten på och underhåll av byggnader av kulturhistoriskt värde.
Personaloptioner har under en tid beskattats mycket högt, inte sällan med de högsta marginalskattesatserna eftersom att de beskattats inom ramen för inkomst av tjänst. Nya villkor för personaloptioner har dock tagits fram under de senaste åren, men det finns olika typer av personaloptioner som leder till olika beskattningsvillkor. Detta behöver utredas för att se över hur systemet kan harmoniseras, förenklas och optimeras ur ett skatteperspektiv.
När kapitalförsäkringar infördes gjordes detta med en modell för långsiktig schablon-mässig avkastningsskatt utifrån schablonintäkt och kapitalskatt som belastar kontots totala värde. Senare har även investeringssparkonton tillkommit med beskattningen av kapitalförsäkringar som förebild. Skattereglerna för dessa har dock förändrats där man gjort avsteg från marknadsräntorna som grund för skatten. Med högre räntor innebär det i genomsnitt, över tid, en högre beskattning än normal kapitalskatt. Det kan betraktas som en indirekt höjning av kapitalskatten eller som ett fördolt sätt att återinföra förmögenhetsbeskattning. Men det är också en extra skatt på sparande i allmänhet som också kommer drabba människor som sparar till exempelvis pensionen. Därför ska det utredas hur höjningen av avkastningsskatten som genomförts kan reverseras.
Ränteavdragen är problematiska då staten subventionerar lånande samtidigt som man höjt beskattningen av sparande i två steg. Samtidigt bidrar ränteavdragen till att öka den finansiella stabiliteten eftersom det allt annat lika blir mer förmånligt att låna. Ränte-avdragen behöver därför successivt reduceras. Reformer på detta område måste ske långsiktigt och med stor varsamhet, så att hushållens ekonomi inte drabbas på ett orimligt sätt. Men detta förbehåll förespråkar Sverigedemokraterna på sikt en stegvis sänkning av ränteavdragen till en lägre nivå.
När stor bostadsbrist råder tenderar informella andrahandsmarknader och mer eller mindre tvivelaktiga överenskommelser uppstå, vilka myndigheterna inte har insyn i. Laglig andrahandsuthyrning är då att föredra, vilket kan stimuleras genom att göra det skattemässigt mer attraktivt.
Ersättningar vid uthyrning av privatbostadsfastigheter, privatbostäder eller delar av sådana beskattas som inkomst av kapital. Den som hyr ut har rätt att göra ett schablon-avdrag. Sverigedemokraterna föreslår att det schablonavdraget höjs för att stärka utbudet av tillgängliga lägenheter.
Många jordbrukare är fullt upptagna med att arbeta i sina verksamheter. De som har lantbruksfastigheter har ofta ett bostadshus på fastigheten som ibland inte får underhållet den behöver. I andra situationer kan det vara så att den som äger lantbruksfastigheten bor på annat ställe och arrenderar ut marken till annan person och därmed står bostadsbyggnaden tom. Dessa byggnader kan i vissa fall stå och förfalla till följd av detta. Därför vill Sverigedemokraterna utreda ett införande av ett avdrag för reparationer av bostadshus och ekonomibyggnader som finns på lantbruksenheter och före detta lantbruksenheter. Detta för att vackra svenska lantliga bostadsmiljöer ska kunna upprätthållas som en del av kulturarvet och dessutom möjliggöra att outnyttjade bostäder blir tillgängliga som del av bostadsutbudet.
Sveriges regioner har de senaste åren tvingats hantera ett allt svårare ekonomiskt läge. Det har inte minst visat sig under coronapandemin och det innebär att staten kan behöva skjuta till medel. I stället för att kommun- och regionsektorn har behov och får allt mer tillskjutna medel från staten så bör de istället kunna behålla en större del av de värden de själva förfogar över, inte minst kopplat till det lokala näringslivet. Sverigedemokraterna föreslår därför en reform av fastighetsbeskattningen i form av att skatteintäkterna från industri- och energifastigheter i stället för att gå in till staten tillfaller den region i vilken fastigheten är belägen. Fastighetsskattesatserna på industri- och energifastigheter ska dock fortsättningsvis bestämmas om på nationell nivå så att en harmoniserad nivå gäller över hela landet och därmed inte skapar snedvridande skatteeffekter för samhällsekonomin.
Förslaget förväntas ge regionsektorn, inte minst de mer glesbefolkade regionerna, bättre förutsättningar att kunna hantera den rådande ekonomiska situationen och dess möjlighet att ge likvärdiga förutsättningar oavsett i vilken del av landet man bor.
|
Per Söderlund (SD) |
|
|
Erik Hellsborn (SD) |
Eric Westroth (SD) |
|
Bo Broman (SD) |
Markus Wiechel (SD) |