Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en större andel av dagens bistånd ska förmedlas via de ideella organisationerna och tillkännager detta för regeringen.
Sverige har haft olika biståndskultur över tid. Enkelt uttryckt kan man säga att när Socialdemokraterna sitter i regering får Sida i uppdrag att förmedla bistånd till olika länder via i första hand FN och direkta nationella stöd. När Kristdemokraterna är med i regering får Sida även uppdraget att stödja och värna olika former av biståndsprojekt som genomförs av civilsamhället.
Om man tittar på de olika rapporter som finns framkommer det att FN-bistånd är bra vid akuta situationer, såsom exempelvis vid katastrofer eller övriga humanitära kriser. De långsiktiga biståndsprojekten kantas dock tyvärr alltför ofta av olika former av korruptionsskandaler. Samma tendens ser vi inom det bilaterala biståndet där olika länder får stöd. Vid flera tillfällen har dessa stöd ifrågasatts då det är uppenbart att en del av resurserna har försvunnit i korruption.
De studier som finns avseende civilsamhällets engagemang visar på en högre grad av långsiktighet och effektivitet. Dessa organisationer finns ofta på plats redan innan man påbörjar ett biståndsprojekt. De finns på plats under projektet och framför allt finns de på plats även när projektet är över. Det långsiktiga biståndet, som förmedlas via civilsamhället, bygger således relationer som varar över tid. Detta försvårar även att pengarna används på ett felaktigt sätt.
Regeringen har påbörjat ett arbete avseende att reformera och effektivisera det svenska biståndet. Regeringen har därtill ökat stödet till Ukraina, vilket är avgörande. Utöver att enprocentsmålet på sikt bör återställas anser jag att regeringen ska fortsätta och utöka arbetet för att en större andel av dagens bistånd förmedlas till de länder där svenskt bistånd kanaliseras via den ideella sektorn. Detta kommer att göra biståndet bättre utifrån samtliga aspekter enligt ovan.
|
Magnus Jacobsson (KD) |
|