Förslag till riksdagsbeslut
Medan Sveriges offentliga myndigheter och aktörer efterfrågar förenklingar av upp-handlingsreglerna har regeringen de senaste åren svarat genom att införa fler krångliga regler. Det är dags att förenkla de offentliga upphandlingarna så att inköp av sjukhus, skolor och badhus inte ska hanteras efter samma regelbok som ett inköp av toalettpapper.
Offentliga inköpare runt om i Sverige sitter med det faktiska arbetet att säkra bra affärer för de mer än 600 miljarder kronor som den offentliga marknaden omsätter varje år. Det är inte ett lätt arbete och det blir inte lättare när det ständigt kommer nya ännu krångligare regelverk som riskerar att leda till sämre affärer. Det leder även till mindre konkurrens när företag väljer bort offentliga kunder för att det är för krångligt. Det har vi som samhälle inte råd med.
De regler för upphandling som införts de senaste åren har enligt de offentliga inköparna själva gjort deras arbete krångligare och mer besvärligt. Att inköparna själva ger ett så kraftigt underbetyg till de nya reglerna borde mana till eftertanke.
Enligt EU-direktiven är det endast knappt en tredjedel av alla offentliga upphandlingar som faktiskt måste upphandlas. Resten kan hanteras utanför upphandlingsreglerna. Förenklingar av reglerna för offentliga inköp skulle leda till bättre affärer för både köpare och säljare. Men i Sverige har upphandlingsreglerna komplicerats mer än vad som krävs av EU och mer än vad som efterfrågas av både inköpare och leverantörer.
Direktupphandlingsgränsen bör höjas eller tas bort. I Förenklingsutredningen föreslås ett fast belopp på 600 000 kr som gräns vilket i praktiken innebär en sänkning över tid eftersom gränsen inte tar hänsyn till inflation. EU har redan fastställt olika värden för inköp av olika slag genom sina tröskelvärden och Sverige behöver inte fastställa andra, lägre, belopp.
Två av tre upphandlingar kan förenklas kraftigt genom att de förslagsvis endast be-höver leva upp till de allmänna principerna om icke-diskriminering, likabehandling, proportionalitet, öppenhet och ömsesidigt erkännande som finns i EU-lagstiftningen.
I praktiken skulle det innebära att över 10 000 upphandlingar varje år kunde förenklas. Och det skulle vara i full överensstämmelse med EU-lagstiftningen då de ligger under EU:s krav på tröskelvärden.
|
Niels Paarup-Petersen (C) |
|