Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa regelverket för matförpackningar och tillkännager detta för regeringen.
En stor del av de sopor som produceras i Sverige består av engångsförpackningar för mat. Detta konsumtionsmönster innebär stora kostnader men även en stor miljöpåverkan i form av utsläpp och förbrukning av naturresurser. Alla dessa livsmedel ska även transporteras till fabriker, grossister, butiker och slutligen till kund. En stor del av priset för mat består av transportkostnader. Detta medför i sin tur miljöpåverkan i form av utsläpp från transportfordon.
Det finns därför goda skäl att styra upp regelverket för engångsförpackningar. För att bara ta ett exempel med chipspåsar som kan innehålla upp till 90 % luft.
Denna fråga har lyfts många gånger och tillverkarna hävdar alltid samma sak: Vi måste ha så mycket luft i påsarna för att inte chipsen ska krossas. Detta är ett mycket svagt argument, för att i den välsorterade butiken kan man köpa precis lika många gram chips men påsen är bara hälften så stor.
Teoretiskt skulle man alltså kunna halvera volymen i chipspåsar, vilket i sin tur teoretiskt skulle minska transportkostnaderna med hälften och likaså utsläppen med hälften. Rent konkret behövs det nya regler för hur stor andel luft en engångsförpackning får innehålla.
Exemplet med chips kan tillämpas på många andra produkter, och om regelverket skärps för engångsförpackningar så skulle det innebära att kostnaden för kund minskar, men även att man sparar naturresurser och reducerar miljöpåverkan.
|
Björn Tidland (SD) |
|