Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga en reformering av den långsiktiga finansieringen av infrastruktur och tillkännager detta för regeringen.
Näringslivets beräkningar visar att det eftersatta underhållet av befintliga vägar och järnvägar, det vill säga underhållsskulden, kommer att fördubblas mellan 2015 och 2033, från 59 till 113 miljarder kronor. Bristande underhåll påverkar redan idag företagens verksamhet och utvecklingsmöjligheter negativt. Eftersläpande underhåll är dessutom uppskattningsvis ungefär fyra gånger dyrare än förebyggande underhåll.
Det bristande underhållet av vägar och järnvägar försämrar industrins konkurrenskraft och har utöver godstransporter en negativ effekt på till exempel möjligheten till kompetensförsörjning genom arbetspendling.
Den gällande nationella underhållsplanen för vägnätet för 2022–2033 innebär att underhållsskulden på järnväg endast minskar något från 46 till 37 miljarder kronor. Den gällande nationella planen för järnvägsnätet 2022–2033 innebär att underhållsskulden på järnväg endast minskar något från 46 till 37 miljarder kronor.
Detta är i sig otillräckligt. Än allvarligare, är att det saknas en plan för finansieringen av infrastrukturen på lång sikt. Detta medför en risk för att infrastrukturen används som en regulator då statens budget skiftar över tid och konjunkturer. Därmed riskeras grundläggande investeringar i infrastrukturen.
För att infrastrukturen ska få en hållbar och långsiktig finansiering bör följande reformer övervägas:
Regeringen bör prioritera drift och underhåll och tillse att anslagen per kilometer väg ligger på en nivå som innebär att underhållsskulden för vägar och järnvägar på sikt kan byggas bort.
|
Lars Püss (M) |
|