Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att kvalitetssäkra yrkestiteln personlig assistent med viss grundläggande utbildning inom vård och omsorg och tillkännager detta för regeringen.
Den som har en funktionsnedsättning inom någon av personkretsarna inom LSS (lag [1993:387] om stöd och service till vissa funktionshindrade), som ger rätt till personlig assistans, lever med en utsatthet, en skörhet, som behöver bemötas professionellt av den som ska förmedla insatsen. Lämpliga utbildningar för personliga assistenter kan vara gymnasiets vård- och omsorgsprogram eller särskilda folkhögskoleutbildningar för personliga assistenter eller liknande i annan regi. Den personliga assistenten behöver ha förståelse för hur LSS-vårdtagarens fysiska och psykosociala behov kan tillgodoses på bästa sätt.
I kontakter med medborgare möter man dock ibland berättelser om gravt olämpliga personliga assistenter, som själva tycks vara i stort behov av vård, och som inte är förmögna att tillgodose vårdtagarens behov.
Med tanke på den utsatthet som LSS-vårdtagaren lever med, borde möjligheten utredas att införa en kvalitetssäkrad yrkestitel för den personal som ska arbeta inom LSS. En sådan kvalitetssäkrad yrkestitel skulle bidra till att höja yrkets status. Denna personal, lika väl som inom andra vårdformer, har behov av omfattande såväl grundläggande utbildning inom vård och omsorg, likaväl som personlig lämplighet.
Ansvaret för att den personliga assistenten uppfyller kriterierna ligger hos den som anställer den personliga assistenten. Om kompetens saknas bör arbetsgivaren ombesörja att den anställde utbildas innan vederbörande kan börja det patientnära arbetet.
|
Gudrun Brunegård (KD) |
|