ds 2023 22

Sveriges tillträde till vissa Natoavtal

Ds 2023:22

SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument.

Svara på remiss

Statsrådsberedningen, SB PM 2021:1.

Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser.

Omslag: Regeringskansliets standard

Tryck och remisshantering: Elanders Sverige AB, Stockholm 2023

ISBN 978-91-525-0667-7 (tryck)

ISBN 978-91-525-0668-4 (pdf)

ISSN 0284-6012

Till statsrådet och chefen för

Försvarsdepartementet

Chefen för Försvarsdepartementet beslutade den 14 juli 2022 att en sakkunnig person skulle biträda Regeringskansliet med att se över vissa rättsliga frågor inför ett medlemskap i Nato (Fö 2022:A).

Den 7 oktober 2022 förordnades hovrättsrådet tillika vice ordföranden Christer Lundh att fullgöra uppdraget. Kammarrätts- fiskalen Lotta Skarp anställdes den 3 oktober 2022 för att som ämnessakkunnig arbeta som sekreterare inom ramen för uppdraget. Rättssakkunnige Emil von Schinkel har från den 11 januari 2023 biträtt utredningen i arbetet med kapitel 6 och 7. Uppdraget förlängdes genom beslut den 12 december 2022 till att i stället slutredovisas senast den 15 december 2023.

Härmed överlämnas promemorian Sveriges tillträde till vissa Natoavtal. Med detta är uppdraget i denna del slutfört.

Stockholm den 31 mars 2023

Christer Lundh

/Lotta Skarp

Innehåll

Promemorians huvudsakliga innehåll......................................		8
1	Författningsförslag .......................................................	9

1.1Förslag till lag om ändring av lagen (1971:1078) om

försvarsuppfinningar ................................................................

1.2Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om

immunitet och privilegier i vissa fall......................................

1.3Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen

(1991:481) ...............................................................................

1.4Förslag till lag om ändring i lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete

och internationell krishantering ............................................

1.5Förslag till förordning om ändring i

2023:22

3	Natos statusavtal och värdlandsstöd ............................		32
3.1	Bakgrund .................................................................................		32
	3.1.1	Statusavtal ................................................................	32
	3.1.2	Tilläggsavtal..............................................................	32
	3.1.3	Värdlandsstödsavtal.................................................	33
3.2	Natos statusavtal .....................................................................		33
	3.2.1	PFF SOFA...............................................................	34
	3.2.2	Nato SOFA..............................................................	36
	3.2.3	Parisprotokollet .......................................................	38
3.3	Värdlandsstödsavtalet .............................................................		44

4	Nato SOFA, Parisprotokollet och
	värdlandsstödsavtalet.................................................		46
4.1	Godkännande av Nato SOFA och Parisprotokollet ............		46
4.2	Behovet av författningsändringar ..........................................		47
	4.2.1	Utgångspunkter.......................................................	47
	4.2.2	Folkbokföring..........................................................	48

4.2.3Pass, visering, uppehållstillstånd och

		arbetstillstånd...........................................................	50
	4.2.4	Körkort ....................................................................	57
	4.2.5	Bärande av uniform .................................................	58
	4.2.6	Rätten att bära vapen...............................................	59
	4.2.7	Straffrättslig jurisdiktion m.m. ...............................	62
	4.2.8	Skadestånd................................................................	72
	4.2.9	Sjuk- och tandvård...................................................	75
	4.2.10	Inkomstskatt............................................................	79
	4.2.11	Indirekt beskattning ................................................	80
	4.2.12	Tull m.m...................................................................	84
	4.2.13	Skydd mot exekutiva förfaranden ..........................	86
	4.2.14	Immunitet för arkiv och dokument .......................	87
4.3	Särskilt om värdlandsstödsavtalet ..........................................		87
5	Avtal mellan parterna i nordatlantiska fördraget om
	informationssäkerhet .................................................		89
5.1	Informationssäkerhetsavtalet .................................................		89

	2023:22
5.2	Natos regelverk om säkerhetsskydd .....................................	90
5.3	Sveriges säkerhetsskyddsavtal med Nato..............................	91
5.4	Säkerhetsskyddslagen och säkerhetskyddsförordningen.....	92
5.5	Sekretesslagstiftningen...........................................................	94

5.6Frågan om godkännande av

informationssäkerhetsavtalet .................................................		97
5.7 Behov av författningsändringar .............................................		97
5.7.1	Sekretesskydd..........................................................	99

5.7.2Nationell säkerhetsmyndighet, m.fl.

	funktioner..............................................................	100
5.7.3	Säkerhetsprövning.................................................	102
5.7.4	Centralregister.......................................................	103

5.7.5Gallring av säkerhetsskyddsklassificerade

		uppgifter ................................................................	104
	5.7.6	Rapportering..........................................................	105
6	Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för
	patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar................		108
6.1	Hemlighållande av försvarsuppfinningar ............................		108
6.2	Närmare om patentavtalet ...................................................		109

6.2.1Avtalet reglerar sekretesskydd för patentsökta

6.5.1Lagen om försvarsuppfinningar behöver utvidgas till att omfatta utländska uppfinningar som ska hemlighållas enligt

patentavtalet ..........................................................

116

2023:22

6.5.2Det nuvarande regelverket om sekretess för försvarsuppfinningar uppfyller kraven i

patentavtalet...........................................................

119

6.5.3Försvarets materielverk bör ges möjlighet att kräva att uppfinnaren eller dennes

	rättsinnehavare avstår sin rätt till ersättning........	121
6.5.4	Hävande av ett förordnande om
	hemlighållande .......................................................	123

6.5.5Hantering av patentansökningar som mottas

		av Sverige med stöd av patentavtalet ....................	125
7	Natos avtal om överföring av teknisk information för
	försvarsändamål ......................................................		128
7.1	Närmare om avtalet ..............................................................		128
	7.1.1	Avtalet reglerar överföring av teknisk
		information för försvarsändamål ..........................	128
	7.1.2	De enskilda bestämmelserna.................................	128
7.2	Godkännande av avtalet........................................................		131

7.3Sekretess för information som översänds med stöd av

avtalet	.....................................................................................	132
7.3.1	Gällande rätt ..........................................................	132

7.3.2Uppgifter som överförs med stöd av avtalet

kommer att omfattas av sekretess ........................	133
7.4 Behov av författningsändringar............................................	134

7.4.1Behörig myndighet och handläggning av

2023:22

8.4.3Märkning av atomalinformation, klarering och

		medborgarskap ......................................................	145
	8.4.4	Rapportering vid incidenter..................................	146
9	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ...............		147
10	Konsekvenser ..........................................................		148
10.1	Sveriges tillträde till Nato SOFA och Parisprotokollet .....		148
10.2	Sveriges tillträde till avtalet mellan parterna i
	nordatlantiska fördraget om informationssäkerhet............		151

10.3Sveriges tillträde till Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta försvarsrelaterade

uppfinningar..........................................................................	151
10.4 Sveriges tillträde till Natos avtal om överföring av
teknisk information för försvarsändamål............................	153

10.5Sveriges tillträde till avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende

	nukleär information m.m. ....................................................	153
11	Författningskommentar ............................................	155
11.1	Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1078) om
	försvarsuppfinningar ............................................................	155
11.2	Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om
	immunitet och privilegier i vissa fall....................................	158
11.3	Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen
	(1991:481) .............................................................................	159

11.4Motiven för bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 4.2.2.Förslag till lag om ändring i lagen (2004:1006) om

skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete
och internationell krishantering ..........................................	160
11.5 Förslag till förordning om ändring i
utlänningsförordningen (2006:97) ......................................	161
Bilaga 1 Uppdragsbeskrivning ...................................................	163

2023:22

Bilaga 2	Nato SOFA...................................................................	168
Bilaga 3	Parisprotokollet ............................................................	182
Bilaga 4	Informationssäkerhetsavtalet.......................................	189
Bilaga 5	Patentavtalet..................................................................	198
Bilaga 6 Avtalet om överföring av teknisk information för
	försvarsändamål ............................................................	221
Bilaga 7	Atomalavtalet ................................................................	243
Bilaga 8	Tidigare lagstiftningsarbeten........................................	257

Promemorians huvudsakliga innehåll

Riksdagen beslutade den 22 mars 2023 att godkänna Sveriges anslutning till bl.a. nordatlantiska fördraget, vilket möjliggör för Sverige att bli medlem i försvarsalliansen Nordatlantiska fördrags- organisationen (Nato). Som Natomedlem förväntas Sverige även tillträda vissa avtal som berör olika aspekter av försvarssamarbetet. Några av avtalen kräver riksdagens godkännande.

I denna promemoria föreslås dels att riksdagen ska godkänna avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor, protokollet om status för internationella militära högkvarter upprättade med stöd av nordatlantiska fördraget, Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta försvars- relaterade uppfinningar och Natos avtal om överföring av teknisk information för försvarsändamål, dels att ändringar görs i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar, lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, folkbokföringslagen (1991:481), lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering samt utlänningsförordningen (2006:97). De föreslagna författnings- ändringarna bedöms vara nödvändiga för att Sverige ska kunna uppfylla sina förpliktelser enligt avtalen. Ändringarna föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.

1 Författningsförslag

1.1Förslag till lag om ändring av lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar

Härigenom föreskrivs att 1, 4, 8, 15, 16 och 18 §§ lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1 §1

Med försvarsuppfinning förstås i denna lag uppfinning som särskilt avser krigsmateriel.

Föreslagen lydelse

Med svensk försvars- uppfinning avses i denna lag en uppfinning som

1.särskilt avser krigs- materiel, och

2.har tillkommit i Sverige eller tillhör en här bosatt fysisk person eller en svensk juridisk person.

Med utländsk försvars- uppfinning avses i denna lag annan uppfinning än sådan som avses i första stycket om patent på uppfinningen söks i Sverige och uppfinningen

1.särskilt avser krigs- materiel, eller

2.är hemlig i en annan stat med hänsyn till det nationella försvarsintresset och patent på

1Senaste lydelse 1975:734.

Ds 2023:22

uppfinningenenligt överenskommelse mellan Sverige och den staten får sökas under förutsättning att uppfinningen hålls hemlig här.

Regeringen meddelar föreskrifter om vad som i denna lag avses med krigsmateriel.

					4 §2
En försvarsuppfinning som har						En svensk försvarsuppfinning
tillkommit i Sverige eller tillhör en						får inte offentliggöras eller på
här bosatt fysisk person eller tillhör						annat	sätt	obehörigen			röjas,
en svensk juridisk person (svensk						innan det enligt vad som sägs
försvarsuppfinning)				får	inte	nedan	har		prövats		om
offentliggöras eller på annat sätt						uppfinningen ska hållas hemlig.
obehörigen			röjas,	innan	det
enligt vad nedan sägs har prövats
huruvida		uppfinningen			skall
hållas hemlig.
					8 §3
Granskningsnämnden					skall	Granskningsnämnden ska på
på ansökan eller när annan						ansökan eller när det finns annan
anledning därtill föreligger pröva,						anledning till det pröva, om ett
om förordnande enligt 6 § skall						förordnande enligt 6 § ska bestå.
bestå.		Omprövning			av	Omprövning		av	förordnandet
förordnandet skall i varje fall ske						ska i varje fall ske inom ett år från
inom	ett		år	från	det	det förordnandet				meddelades
förordnandet			meddelades		eller	eller senast prövades.
senast prövades.
Vid		omprövning			skall	Vid	omprövning				ska
granskningsnämnden					först	granskningsnämnden					först
tillställa Försvarets materielverk						lämna	ärendet		till	Försvarets
ärendet	för		prövning.		Om	materielverk för prövning. Om
Försvarets		materielverk därvid				Försvarets materielverk anser att
finner att		uppfinningen			inte	uppfinningen			inte		längre
längre behöver hållas hemlig, får						behöver hållas			hemlig, får

2Senaste lydelse 1997:916.

3Senaste lydelse 1997:916.

Ds 2023:22

Försvarets materielverk upphäva

förordnandet. I annat fall skall

förordnandet. I annat fall ska

Försvarets

materielverk

med

Försvarets

materielverk

med

eget

motiverat

yttrande

eget

motiverat

yttrande

överlämna

ärendet

till

överlämna

ärendet

till

granskningsnämnden för slutlig

prövning.

förordandet

avser

uppfinning som hemlighålls i en

annan stat, till följd av ett

medgivande

enligt

10 §,

får

förordnandet inte upphävas utan

att den staten har getts tillfälle att

yttra sig.

förordnandet upphävs,

får Patent- och registrerings-

verket inte hålla handlingarna i

ärendet

tillgängliga

förrän

tre

ärendet

tillgängliga

förrän

tre

månader förslutit från den dag

månader förflutit från den dag

förordnandet upphörde att gälla,

om inte sökanden begär det.

15 §4

Om patent söks i Sverige på

Om en ansökan om patent på

annan

försvarsuppfinning

än

utländsk

försvarsuppfinning

sådan som avses i 4 § (utländsk

ges in till Patent- och

försvarsuppfinning), skall Patent-

registreringsverket,

ska

Patent-

och registreringsverket tillställa

och

registreringsverket

lämna

Försvarets

materielverk

ansökan

till

Försvarets

ansökningen

för

prövning,

materielverk för prövning av om

huruvida

uppfinningen

skall

uppfinningen ska hållas hemlig.

hållas hemlig. Vad nu sagts gäller

Det

gäller

dock

inte

dock

internationell

eller

europeisk

patentansökan

eller

europeisk

patentansökan.

4Senaste lydelse 1997:916.

16 §1

Är i fall som avses i 15 §

Är i fall som avses

15 §

uppfinningen hemlig enligt lag i

uppfinningen hemlig med stöd av

främmande

stat,

skall

lag i en annan stat, ska

Försvarets

materielverk

Försvarets

materielverk

förordna att uppfinningen

inte

förordna att

uppfinningen

inte

får offentliggöras eller på annat

sätt röjas, om patent på

uppfinningen

enligt

uppfinningen

enligt

överenskommelse

mellan

överenskommelse

mellan

Sverige

och

den

främmande

Sverige och den staten får sökas

staten

får

sökas

under

förutsättning

att

förutsättning

att

uppfinningen

hålls

hemlig

här.

hålls hemlig här.

För att ett sådant förordnande ska

meddelas

får

dock Försvarets

materielverk

kräva

att

uppfinnaren

eller

dennes

rättsinnehavare avstår sin rätt till

ersättning

enligt

14 §

första

stycket, om det är förenligt med

den aktuella överenskommelsen.

Om Försvarets materielverk i

annat

fall,

beträffande

annat

fall,

beträffande

utländsk

försvarsuppfinning

utländsk

försvarsuppfinning

som är hemlig enligt lag i en

som är hemlig med stöd av lag i

främmande stat, finner att det är

en annan stat, finner att det är av

väsentlig

betydelse

för

väsentlig betydelse för försvaret

försvaret att uppfinningen hålls

att uppfinningen

hålls

hemlig

hemlig här, skall slutlig prövning

här, ska slutlig prövning ske på

ske på det sätt som anges i 6 §.

det sätt som anges i 6 §.

Om Försvarets materielverk

finner att förutsättningar

inte

finner

att

förutsättningar

inte

finns att här hemlighålla en

utländsk

försvarsuppfinning,

utländsk

försvarsuppfinning,

som är hemlig enligt lag i en

som är hemlig med stöd av lag i

främmande stat, skall verket fatta

en annan stat, ska verket fatta

särskilt

beslut

detta.

särskilt

beslut

detta.

Ansökningen

får

dock

inte

Ansökningen

får

dock

inte

1Senaste lydelse 1997:916.

Ds 2023:22

offentliggöras förrän tre månader har förflutit från beslutsdagen, om inte sökanden begär det.

18 §2

Bestämmelserna i 4 §, 8 § tredje stycket, 12 § första stycket samt 13 och 14 §§ skall tillämpas även i fråga om utländsk försvarsuppfinning

Bestämmelserna i 4 §, 8 § fjärde stycket, 12 § första stycket samt 13 och 14 §§ ska tillämpas även i fråga om utländsk försvarsuppfinning.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

2Senaste lydelse 1997:916.

För en främmande stats militära styrka och dess personal som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, ska immunitet och privilegier gälla i fråga om inkomstskatt, avgifter och skatter vid bruk av fordon i vägtrafik samt import till och export från Sverige i den utsträckning som anges i följande avtal:

1. avtalet den 19 juni 1995 mellan de stater som är parter i nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (SÖ 1997:51),

2. avtalet den 19 juni 1951 mellan parterna i nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor.

1.2Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 7 och 8 §§ lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §2

1Lagen omtryckt 1994:717.

2Senaste lydelse 2016:669.

Ds 2023:22

8 §3

För de Natohögkvarter och de styrkor och den personal lydande under ett sådant högkvarter som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, ska immunitet och privilegier gälla i fråga om

1.avgifter och skatter vid bruk av fordon i vägtrafik,

2.import till och export från Sverige,

3.mervärdesskatt och punktskatter på förvärv av varor och tjänster i Sverige,

4.inkomstskatt,

5.skydd av högkvarterens arkiv och handlingar, och

6.skydd av högkvarterens egendom och tillgångar.

Immuniteten			och	Immuniteten			och
privilegierna enligt första stycket				privilegierna enligt första stycket
gäller i den utsträckning som				gäller i den utsträckning som
anges i följande avtal:				anges i följande avtal:
1.	det	kompletterande		1.	det	kompletterande
tilläggsprotokollet			den	tilläggsprotokollet			den
19 december		1997 till avtalet		19 december		1997	till avtalet
mellan de stater som är parter i				mellan de stater som är parter i
Nordatlantiska fördraget och de				nordatlantiska fördraget och de
andra stater som deltar i				andra stater som deltar i
Partnerskap för fred om status				Partnerskap för fred om status
för deras styrkor,				för deras styrkor,
2.	samförståndsavtalet		den	2.	samförståndsavtalet den
4 september 2014 mellan Sverige				4 september 2014 mellan Sverige
och Nato om värdlandsstöd.				och Nato om värdlandsstöd,
				3. protokollet den 28 augusti
				1952 om status för internationella
				militära högkvarter			upprättade
				med	stöd	av nordatlantiska
				fördraget.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

3Senaste lydelse 2016:669.

1.3Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)

Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringslagen (1991:481) dels att 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 5 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

3 §1

Den som efter inflyttning anses vara bosatt i Sverige ska folkbokföras. En person anses bosatt här i landet om han eller hon kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i landet under minst ett år. Även den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet ska folkbokföras om han eller hon med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sin egentliga hemvist här.

En person ska anses regelmässigt tillbringa sin dygnsvila här i landet om han eller hon under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan här minst en gång i veckan eller i samma omfattning men med en annan förläggning i tiden.

Ett barn som har vistats i landet sedan födelsen utan att vara folkbokfört ska folkbokföras om det har sådan anknytning till landet

som sägs i första stycket.
Undantag från första–tredje		Undantag från första–tredje
styckena finns i 4 och 5 §§.	styckena finns i 4, 5 och 5 a §§.
5 a §
		Den som är medlem av en
	främmande		stats	militära styrka
	eller en civil komponent, som
	befinner sig i Sverige inom ramen
	för	internationellt			militärt
	samarbete		eller	internationell
	krishantering och som omfattas av

1Senaste lydelse 2013:380.

Ds 2023:22

avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, ska inte folkbokföras.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

1.4Förslag till lag om ändring i lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering

dels att 2 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 3 §, och närmast före 2 och 3 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Skadeståndsansvar vid

utländsk persons

tjänsteutövning

2 §

Om en utländsk fysisk eller

juridisk

person som

saknar

juridisk

person

som

saknar

hemvist här i landet, efter

inbjudan av svensk myndighet, i

Sverige deltar i sådant samarbete

som sägs i 1 § och det enligt

som sägs i 1 § och det enligt en

internationell överenskommelse

gäller

särskilda

bestämmelser i

gäller

särskilda

bestämmelser i

fråga om dennes skadestånds-

skyldighet, skall svenska staten i

skyldighet, ska svenska staten i

stället

för

den

utländska

stället

för

den utländska

personen

ersätta

skada

som

personen ersätta

skada

som

uppkommer

samband

med

uppkommer

samband

med

dennes tjänsteutövning

under

dennes

tjänsteutövning

under

vistelsen och för vilken den

utländska personen annars skulle

varit

skadeståndsskyldig

varit

skadeståndsskyldig

enligt svensk lag. Staten skall

enligt svensk lag. Staten ska dock

dock

inte

ersätta

skada som

inte

ersätta

skada

som

Ds 2023:22

uppkommer hos	en sådan uppkommer hos en sådan
utländsk person.	utländsk person.
	Skadeståndsansvar vid felaktig
	hantering av teknisk
	information för
	försvarsändamål
	3 §
	Om en svensk myndighet tagit
	emot teknisk information för
	försvarsändamål från ett annat
	land eller en internationell
	organisation inom ramen för
	sådant arbete som nämns i 1 §
	och enligt en internationell
	överenskommelse är
	skadeståndsskyldig gentemot
	informationsägaren för skada till
	följd av otillåtet röjande eller
	användande, ska den svenska
	staten ersätta ägaren för den
	skada som uppkommer till följd
	av det otillåtna röjandet eller
	användandet av informationen.

______________

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

1.5Förslag till förordning om ändring i utlänningsförordningen (2006:97)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningsförordningen (2006:97)

dels att det i förordningen ska införas två nya paragrafer, 2 kap.

21 a § och 4 kap. 19 j §, och närmast före 2 kap. 21 a § och 4 kap. 19 j § nya rubriker av följande lydelser,

dels att 3 kap. 1 § och 5 kap. 2 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	2 kap.
	Medlemmar av främmande stats
	militära styrka
	21 a §
	För personal som avses i 3 kap.
	1 § första stycket 12	gäller ett
	militärt identitetskort i	förening
	med en individuell eller kollektiv
	förflyttningsorder som	pass vid
	inresa, utresa och vistelse i Sverige.

3kap. 1 §1

Utöver vad som föreskrivs i 2 kap. 8 a och 10 §§ utlänningslagen (2005:716) är nedan angivna utlänningar undantagna från kravet på visering.

1.Den som innehar ett med "British passport" betecknat hemlandspass eller ett av behörig myndighet utfärdat identitetskort, där medborgarskapet är angivet som "British National Overseas" (BNO) och som gäller för inresa i Storbritannien.

2.Medborgare i Schweiz, om de har hemlandspass eller ett identitetskort som är utfärdat av en behörig myndighet i hemlandet

och utvisar medborgarskap eller om de finns upptagna i ett

1Senaste lydelse 2016:672.

Ds 2023:22

kollektivpass som har utfärdats av en behörig myndighet i hemlandet.

3.Innehavare av resedokument som har utfärdats i enlighet med konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning (SÖ 1954:55) eller konventionen den 23 november 1957 angående flyktingar som är sjömän (SÖ 1959:16) och som har utfärdats av en svensk myndighet eller av en myndighet i en stat som tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar den europeiska överenskommelsen den 20 april 1959 om avskaffande av viseringstvång för flyktingar (SÖ 1960:75).

4.Flyktingar eller statslösa personer som är upptagna i ett kollektivpass som har utfärdats dels av en myndighet i ett land som har tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar artikel 13 i den europeiska överenskommelsen den 16 december 1961 om ungdomars resor på kollektivpass (SÖ 1968:16), dels enligt överenskommelsen och den av Sverige avgivna deklarationen över nämnda artikel.

5.De som innehar Förenta nationernas "laissez passer" och ett intyg om att de färdas i tjänsten som är utfärdat av FN eller något av dess fackorgan eller underordnade organ.

6.De som innehar Europeiska gemenskapernas "laissez passer".

7.Innehavare av vatikanpass.

8.Medborgare i Bolivia, Filippinerna, Förenade Arabemiraten, Makedonien (tidigare jugoslaviska republiken Makedonien), Peru, Thailand eller Turkiet som har diplomatpass eller tjänstepass samt medborgare i Indien, Marocko och Tunisien som har diplomatpass.

9.Besättningsmän i tjänst på luftfartyg som innehar ett flygcertifikat eller ett certifikat för flygbesättning, så länge som de inte lämnar

- flygplatsen för mellanlandningen, - flygplatsen på bestämmelseorten,

- den kommun där flygplatsen ligger, eller

- flygplatsen annat än för att bege sig till en annan flygplats på en Schengenstats territorium.

10.Besättningsmän på fartyg som finns upptagna på besättningslistan för fartyget och som har en giltig sjöfartsbok eller identitetshandlingar för sjömän, så länge de endast tillfälligt lämnar sitt fartyg och uppehåller sig i den tätort som finns närmast den hamn där fartyget ligger.

Ds 2023:22

11.Utlänningar som avses i 4 kap. 6 §.

12.Personal tillhörande en främmande stats militära styrka som innehar en militär identitetshandling och som besöker Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av

- avtalet den 19 juni 1995				- avtalet den 19 juni 1995
mellan de stater som är parter i				mellan de stater som är parter i
Nordatlantiska fördraget och de				nordatlantiska		fördraget och de
andra stater som deltar i				andra stater som deltar i
Partnerskap för fred om status				Partnerskap för fred om status
för deras styrkor (SÖ 1997:51),				för deras styrkor (SÖ 1997:51),
-	det	kompletterande		-	det	kompletterande
tilläggsprotokollet			den	tilläggsprotokollet			den
19 december		1997 till avtalet		19 december		1997	till avtalet
mellan de stater som är parter i				mellan de stater som är parter i
Nordatlantiska fördraget och de				nordatlantiska		fördraget och de
andra stater som deltar i				andra stater som deltar i
Partnerskap för fred om status				Partnerskap för fred om status
för deras styrkor, eller				för deras styrkor,
-	samförståndsavtalet		den	-	samförståndsavtalet den
4 september 2014 mellan Sverige				4 september 2014 mellan Sverige
och Nato om värdlandsstöd.				och Nato om värdlandsstöd,
				- avtalet den 19 juni 1951
				mellan parterna i nordatlantiska
				fördraget om status för deras
				styrkor, eller
				- protokollet den 28 augusti
				1952 om status för internationella
				militära högkvarter			upprättade
				med	stöd av nordatlantiska
				fördraget.

13.Utlänningar som är under 18 år och som är bosatta i en EES- stat men inte EES-medborgare om

a)vistelsen i Sverige avser ett kort besök som deltagare i en

skolresa,

b)deltagarna i skolresan följs åt av en lärare som har en lista över deltagarna upprättad i enlighet med bilagan till rådets beslut om gemensam åtgärd den 30 november 1994, och

Ds 2023:22

c)utlänningarna innehar en handling som gäller som pass vid inresa i Sverige eller deltagarlistan innehåller de uppgifter som anges

iartikel 2 i rådets beslut.

14.Hjälppersonal vid katastrofer och olyckor i Sverige. Ytterligare undantag från viseringskravet finns i rådets

förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav.

4 kap.

Undantag från uppehålls- tillstånd för medlemmar av främmande stats militära styrka m.fl.

19 j §

En medlem av en främmande stats militära styrka eller en civil komponent som befinner sig i

Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, får vistas här i landet utan uppehållstillstånd.

5kap. 2 §2

Utöver 1 § gäller undantag från kravet på arbetstillstånd i följande fall:

1.För en tid av tre månader från inresan för en utlänning som är anställd som förare av ett motorfordon som ägs eller hyrs av en person som besöker landet som turist eller som besättningsman på en turistbuss.

2Senaste lydelse 2019:1212.

Ds 2023:22

2.För en tid av tre månader från inresan för en utlänning som är anställd som vårdare av en person som besöker landet för läkarvård eller rekreation.

3.För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en forskare eller lärare inom den högre utbildningen som har kallats hit för forsknings-, undervisnings- eller föreläsningsverksamhet.

4.För den tid det tillfälliga arbetet pågår för en utlänning som är bosatt i en EES-stat men inte är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz, om utlänningen har rätt att arbeta och vistas

idet landet och är anställd vid ett företag i det landet och för företagets räkning ska arbeta tillfälligt i Sverige i samband med en entreprenad eller liknande.

5.För en tid av två månader från inresan för en montör eller teknisk instruktör som ska utföra brådskande arbete i samband med uppsättning eller reparation av maskiner eller liknande.

6.För den tid som

a)uppehållstillståndet gäller för en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 b kap. 1–4 eller 6–8 § utlänningslagen (2005:716), eller

b)en utlänning har rätt att resa in och vistas i Sverige enligt 5 b kap. 13 eller 14 § utlänningslagen.

7.För en tid av en månad från inresan för en utlänning som tillfälligt engagerats av Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB eller Nordisk Television AB för radio- eller televisionsutsändning.

8.För en sammanlagd tid av fjorton arbetsdagar under en tolvmånadersperiod för en utländsk artist samt hans eller hennes tekniker och annan turnépersonal under förutsättning att artisten inbjudits av en arrangör som finns angiven i den förteckning över etablerade arrangörer som förs av Migrationsverket efter samråd med Arbetsförmedlingen.

9.För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en utlänning som är professionell idrottsman eller funktionär och som besöker Sverige för att delta i internationella tävlingar.

10.För en sammanlagd tid som understiger ett år för en utlänning som har specialistuppgifter inom en internationell koncern och som i denna egenskap arbetar tillfälligt i Sverige.

Ds 2023:22

Undantaget gäller dock inte en utlänning som avses i 6 b kap. 1 eller 2 § utlänningslagen.

11.För den tid som prövningen pågår, dock längst till dess tillståndsfrågan har avgjorts eller, om beslut om utvisning meddelas, till dess utvisningsbeslutet har fått laga kraft, av en ansökan om uppehållstillstånd

a)enligt 5 b kap. 1, 3 eller 4 § utlänningslagen, om utlänningen hade uppehållstillstånd när ansökan gavs in och ansökan får ges in efter inresan i Sverige enligt 5 b kap. 15 § andra stycket utlänningslagen,

b)enligt 5 b kap. 2 § utlänningslagen, om giltighetstiden för det uppehållstillstånd för forskning som har utfärdats av den andra EU-staten inte har löpt ut och utlänningen har rätt att resa in och vistas i Sverige enligt 5 b kap. 13 § utlänningslagen,

c)enligt 5 b kap. 7 eller 8 § utlänningslagen, om antingen utlänningens uppehållstillstånd enligt 5 b kap. 1, 2 eller 3 § utlänningslagen inte hade löpt ut när ansökan gavs in eller utlänningens uppehållstillstånd för forskning eller studier inom högre utbildning som har utfärdats av den andra EU-staten inte hade löpt ut när ansökan gavs in och utlänningen vid det tillfället hade rätt att resa in och vistas i Sverige enligt 5 b kap. 13 eller 14 § utlänningslagen, eller

d)som får ges in efter inresan i landet enligt 5 kap. 18 § andra stycket 9 utlänningslagen.

12.För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en utlänning som är anställd i ett företag i en internationell koncern och ska genomgå praktik, internutbildning eller annan kompetensutveckling hos ett företag i Sverige som ingår

ikoncernen.

13.För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en utlänning som inom ramen för en affärsuppgörelse ska genomgå utbildning, genomföra tester, förbereda eller avsluta leveranser eller utöva liknande aktiviteter i Sverige.

14.För den tid som insatsen pågår för en utlänning som deltar

ien hjälpinsats vid en katastrof eller olycka i Sverige.

15.För den tid som tjänstgöringen pågår för en utlänning som är medlem av en

Ds 2023:22

främmande stats militära styrka eller en civil komponent, som befinner sig i Sverige inom ramen

för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige.

Undantagen från kravet på arbetstillstånd är också en utlänning som, på grund av anställning utomlands, arbetar i Sverige som representant för ett företag eller som medlem av personalen på järnvägståg eller på lastbil i yrkesmässig trafik.

Denna förordning träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

2 Uppdraget och dess utförande

2.1Bakgrund

Sverige ansökte den 18 maj 2022 om medlemskap i Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato) och har sedan den 5 juli 2022 status som inbjudet land. Den 22 mars 2023 beslutade riksdagen att godkänna Sveriges anslutning till nordatlantiska fördraget och till avtalet om status för Nordatlantiska fördragsorganisationen, nationella representanter och organisationens internationella personal samt att anta de lagändringar som regeringen föreslagit med anledning av avtalen.13

Som medlem i försvarsalliansen förväntas Sverige även tillträda vissa internationella avtal som berör olika aspekter av försvars- samarbetet (Natoavtal). Vid anslutningssamtalen med Nato i början av juli 2022 har Sverige godtagit Natos förväntansbild att avtalen ska kunna tillträdas inom 12 månader från det att landet har blivit medlem i alliansen.

2.2Uppdraget

Utredningen har inledningsvis haft i uppdrag att analysera vilka eventuella författningsändringar som krävs för att Sverige ska kunna tillträda de Natoavtal som förväntas efter ett medlemskap i försvarsalliansen. Uppdraget i denna del omfattar även att mot samma bakgrund analysera om det behövs några författningsändringar med anledning av värdlandsstödsavtalet14.

13Prop. 2022/23:74, bet. 2022/23:UU16 och rskr. 2022/23:148.

14Samförståndsavtalet den 4 september 2014 mellan Konungariket Sveriges regering och Nordatlantiska fördragsorganisationens Headquarters, Supreme Allied Commander Transformation samt Supreme Headquarters Allied Powers Europe om tillhandahållande av värdlandsstöd vid genomförande av Nordatlantiska fördragsorganisationens operationer, övningar och annan liknande militär verksamhet.

Ds 2023:22

Utredningen ska därefter se över vilka författningsändringar som ett medlemskap i Nato bör medföra dels i syfte att möjliggöra ett effektivt deltagande från svensk sida, dels i syfte att möjliggöra ett ändamålsenligt stöd från Nato och dess medlemsstater. Det står även utredaren fritt att lämna förslag i frågor som har nära samband med uppdraget. Uppdragsbeskrivningen finns i bilaga 1. I denna promemoria behandlas den första delen av uppdraget.

2.3Natoavtalen

De avtal som Sverige förväntas tillträda efter ett Natomedlemskap, är enligt uppdraget två statusavtal och fem tekniska avtal.15 Nedan återges avtalens benämningar på svenska och engelska (kursiverat).16

•Avtal mellan parterna i nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor;

Agreement between the Parties to the North Atlantic Treaty regarding the status of their forces, London June 19, 1951.

•Protokoll om status för internationella militära högkvarter upprättade med stöd av nordatlantiska fördraget;

Protocol on the Status of International Military Headquarters set up pursuant to the North Atlantic Treaty, Paris August 28, 1952.

•Avtal mellan parterna i nordatlantiska fördraget om informationssäkerhet;

Agreement between the Parties to the North Atlantic Treaty for the Security of Information, Brussels March 6, 1997.

•Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar;

NATO Agreement for the Mutual Safeguarding of Secrecy of Inventions relating to Defence and for which Applications for Patents have been made, Paris September 21, 1960.

15Överenskommelsen för genomförande av avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende atomalinformation är dock inte att anse som ett självständigt avtal på samma sätt som övriga avtal.

16Utredningen har anpassat sig till de svenska benämningar på avtalen som redovisas i prop. 2022/23:74 s. 18. Det innebär att nordatlantiska fördraget numera anges med liten begynnelsebokstav (jfr 7 och 8 §§ lagen [1976:661] om immunitet och privilegier i vissa fall).

Ds 2023:22

•Natos avtal om överföring av teknisk information för försvarsändamål;

NATO Agreement on the Communication of Technical Information for Defence Purposes, Brussels October 19, 1970.

•Avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information;

Agreement between the Parties to the North Atlantic Treaty for Co-operation Regarding Atomic Information, Paris June 18, 1964.

•Överenskommelsen för genomförande av avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende atomal- information;

Administrative Arrangements to Implement the Agreement between the Parties to the North Atlantic Treaty for Co-operation Regarding ATOMAL Information, 8th revise May 5, 2017.

Avtalen återges i bilaga 2–7 i dess engelska lydelser, bortsett överenskommelsen för genomförande av avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende atomalinformation då den innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

2.4Metod för införlivande

Internationella överenskommelser (traktater) som har ingåtts av Sverige måste införlivas med svensk rätt för att bli gällande i den interna rättsordningen. Det får anses förutsatt att avtalen som utgångspunkt ska införlivas genom transformering. Metoden, som är den som huvudsakligen används i Sverige, innebär att traktaten omarbetas till svensk författningstext eller att den svenska översättningen av traktaten i sin helhet tas in i en svensk författning. Finns det redan lagstiftning som stämmer överens med de materiella bestämmelserna i traktaten krävs inte någon ny lagstiftning för att den ska gälla.

Genom den andra metoden, inkorporering, görs i stället en hänvisning till traktaten i lagtexten, som innebär att överenskommelsen blir gällande i nationell rätt. Denna metod används vid de lagändringar som föreslås i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

Ds 2023:22

2.5Riksdagens godkännande

Överenskommelser med andra stater eller med mellanfolkliga organisationer ingås av regeringen. I vissa fall krävs riksdagens godkännande innan regeringen ingår en för riket bindande internationell överenskommelse. Det gäller bl.a. om överens- kommelsen förutsätter att en lag ändras eller upphävs eller att en ny lag stiftas eller om överenskommelsen är av större vikt (10 kap. 3 § första och tredje styckena regeringsformen). Om riksdagens beslut om lagstiftning ska fattas enligt en särskild ordning, t.ex. med kvalificerad majoritet, ska denna följas även vid riksdagens godkännande av överenskommelsen (10 kap. 3 § andra stycket regeringsformen).

Utredningen har för varje avtal bedömt om riksdagens godkännande krävs innan regeringen kan ingå avtalet.

2.6Övriga utgångspunkter och avgränsningar

Utredningens uppdrag går ut på att möjliggöra ett svenskt tillträde till de aktuella Natoavtalen. Det har varit en utgångspunkt att detta ska kunna ske utan reservationer eller andra förbehåll.

Utredningen har inte haft möjlighet att under den första delen av uppdraget beakta det arbete som pågår i Regeringskansliet med att förhandla ett avtal om fördjupat försvarssamarbete mellan Sverige och USA (Defense Cooperation Agreement) som bl.a. syftar till att ytterligare reglera de juridiska förutsättningarna för amerikanska styrkors närvaro i Sverige. Genom de lagändringar som utredningen föreslår för att Sverige ska kunna tillträda de nu aktuella statusavtalen läggs dock en grund som kan underlätta för genom- förandet av ett kommande avtal om försvarssamarbete med USA.

2.7Samverkan med myndigheter och organisationer

Utredningen ska enligt uppdraget inhämta synpunkter och upplysningar från berörda myndigheter och organisationer. Under uppdragstiden har utredningen därför haft dialog med företrädare för Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Migrationsverket, Patent- och registreringsverket, Skatteverket och Socialstyrelsen.

Ds 2023:22

Utredningen har även haft kontakter med rättsliga rådgivare vid den internationella civila staben i Natos högkvarter i Bryssel och vid det strategiska högkvarteret Allied Command Transformation i Norfolk, USA. Därutöver har utredningen haft ett flertal kontakter inom Regeringskansliet för att inhämta information och synpunkter.

3Natos statusavtal och värdlandsstöd

3.1Bakgrund

3.1.1Statusavtal

Med militära statusavtal avses avtal om den rättsliga statusen för en avtalsparts styrkor och dess personal när de befinner sig på en annan stats territorium. I dessa fall behöver parterna på förhand veta vad som gäller vid de olika situationer som kan uppkomma. Statusavtalens syfte är att reglera dessa förhållanden och att redan på förhand fördela skyldigheter och rättigheter mellan de deltagande länderna. Statusavtalen innebär också privilegier som medför att den sändande statens styrkor och dess personal undantas från delar av den mottagande statens nationella lagstiftning.17

Det bör framhållas att ett statusavtal inte ger en stat någon rätt att befinna sig på en annan avtalsparts territorium. För detta fordras en inbjudan från den mottagande staten. Även vid en transitering anses genomfartsstaten som ”mottagande stat” och därmed fordras också dess samtycke till vistelsen.

3.1.2Tilläggsavtal

I den utsträckning som statusavtal inte reglerar villkoren för en sändande stats närvaro i en mottagande stat kan ytterligare reglering

17För en närmare genomgång av behovet av statusavtal vid internationellt militärt samarbete, se prop. 2004/05:7 s. 14–16.

Ds 2023:22

ske i tilläggsavtal (Supplementary Agreement) mellan länderna. Detta framgår av preambeln till Nato SOFA.18

Regleringen i statusavtalen är på en mer övergripande nivå. Genom att ingå separata tilläggsavtal möjliggörs en flexibel anpassning av statusavtalets bestämmelser till olika nationella förhållanden. Det är vanligt att t.ex. villkoren för medföljande anhöriga regleras närmare i bilaterala avtal. Tilläggsavtalen utgör alltså en viktig beståndsdel i regleringen av samarbetet mellan medlemsstaterna. Nato har också på senare år tagit fram en mall för dessa kompletterande tilläggsavtal.

3.1.3Värdlandsstödsavtal

Värdlandsstöd (Host Nation Support) är ett sammanfattande begrepp för det civila eller militära stöd som lämnas i fred, kris och krig av en nation till en annan nation eller organisation, som efter inbjudan till övningsverksamhet, transitering eller insatser, befinner sig på värdlandets territorium. Förmåga till värdlandsstöd är en grundförutsättning för att kunna ge och ta emot militärt stöd.19

Värdlandsstöd förutsätter avtal som reglerar relationen mellan de aktuella aktörerna. Förberedelserna kan underlättas genom att

generella samförståndsavtal (värdlandsstödsavtal) med grundläggande principer ingås i förväg i stället för att fullständiga avtal behöver ingås inför varje enskild verksamhet.

3.2Natos statusavtal

Sverige har sedan tidigare tillträtt avtalet mellan de stater som är parter i nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (PFF SOFA) med tillhörande protokoll samt det kompletterande tilläggsprotokollet.

Ett medlemskap i Nato medför att Sverige förväntas tillträda fyra nya statusavtal. Avtalet om status för Nordatlantiska fördrags- organisationen, nationella representanter och organisationens

18 I preambeln anges ”separate arrangements” vilket kan avse olika former av överens- kommelser. Det har i praxis utvecklats till att nästan uteslutande vara fråga om bindande avtal mellan parterna, jfr The Handbook of the Law of Visiting Forces, Oxford University Press, andra upplagan, 2018, Supplemental Arrangements, D. A. Timm, s. 408.

19En närmare beskrivning av värdlandsstöd finns i prop. 2015/16:152 s. 12–15.

Ds 2023:22

internationella personal (Ottawafördraget) samt avtalet om status för tredjestaters delegationer och representanter vid Nordatlantiska

fördragsorganisationen (Brysselfördraget) behandlas i prop. 2022/23:74 och i Ds 2022:24. I denna promemoria behandlas avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor (Nato SOFA) och protokollet om status för internationella militära högkvarter upprättade med stöd av nordatlantiska fördraget (Parisprotokollet).

Statusavtalen inom PFF- och Natosamarbetet har upprättats på engelska och franska, vilka båda språkversioner är lika giltiga, och har företräde före svensk översättning i händelse av skiljaktigheter.

3.2.1PFF SOFA

Avtalet mellan de stater som är parter i nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (PFF SOFA) är en överenskommelse från 1995 som reglerar den rättsliga stutsen mellan de länder som deltar i PFF-samarbetet, när de befinner sig på en annan avtalsparts territorium. Avtalet hänvisar i huvudsak till de materiella bestämmelserna i Nato SOFA. Samarbetet inom ramen för PFF avser gemensamma övningar för fredsfrämjande verksamhet, insatser på det humanitära området och räddningsinsatser. Varken avtalets eller anslutningsdokumentens innehåll begränsar dock avtalets tillämpningsområde.

Till PFF SOFA hör också ett tilläggsprotokoll och ett kompletterande tilläggsprotokoll, se nedan.

Närmare om avtalet

Avtalet innehåller sex artiklar. I ingressen anges vilka stater som deltar i PFF-samarbetet. Beslut om att sända och motta styrkor ska ske efter särskilda överenskommelser mellan de berörda parterna. PFF SOFA reglerar statusen för sådana styrkor när de befinner sig på en annan parts territorium och för detta ändamål hänvisas till vad som följer av Nato SOFA (se avsnitt 3.2.2). I artikel 1 anges att parterna ska tillämpa bestämmelserna i Nato SOFA som om de alla vore parter i detta avtal. I artikel 2 regleras avtalets geografiska

Ds 2023:22

område och där anges att den i Nato SOFA angivna geografiska tillämpligheten i detta sammanhang ska omfatta hela PFF-området.

Den svenska reservationen

I samband med att Sverige undertecknade PFF SOFA lämnades en reservation mot den rätt avtalet ger en utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium. Regleringen finns i artikel VII i Nato SOFA. Reservationen gäller även inom ramen för det kompletterande tilläggsprotokollet.

En närmare genomgång av reservationen finns i avsnitt 4.2.7.

Tilläggsprotokollet till PFF SOFA

I tilläggsprotokollet till avtalet mellan de stater som är parter i nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (tilläggsprotokollet) som tillkom 1995, regleras frågor om dödsstraff.

Av tilläggsprotokollet följer att för det fall att en stat har domsrätt enligt avtalet, ska en stat som har biträtt tilläggsprotokollet inte verkställa en dödsdom mot medlem av en styrka eller dess civila komponent och deras anhöriga från någon annan stat som är part i tilläggsprotokollet. I övrigt innehåller protokollet bestämmelser om godkännande, ratificering och ikraftträdande.

Det kompletterande tilläggsprotokollet till PFF SOFA

Det kompletterande tilläggsprotokollet till PFF SOFA, upprättades 1997 och trädde i kraft 1999. Det kompletterande tilläggsprotokollet innehåller totalt sex artiklar och dess huvudsakliga funktion är att göra Parisprotokollet tillämpligt för PFF-länderna.

I ingressen anges att parterna beaktar behovet av att upprätta och reglera statusen för militära Natohögkvarter och deras personal inom de staters territorium som deltar i PFF. Syftet är att underlätta förhållandet till de väpnade styrkorna i de enskilda stater som deltar i PFF samt behovet av att tillerkänna personal som ingår i

Ds 2023:22

partnerskapsstaternas väpnade styrkor och som är placerad vid eller ansluten till militära Natohögkvarter, en lämplig status.

I artikel 2 anges att protokollsparterna ska tillämpa bestämmelserna i Parisprotokollet på militära Natohögkvarters verksamhet och deras militära och civila personal när de befinner sig inom en protokollsparts territorium. Av artikel 3 följer att det geografiska tillämpningsområdet omfattar territorier tillhörande parter till såväl Parisprotokollet som till detta protokoll. Därmed hör, utöver de Natoländer som är parter i Parisprotokollet, även de PFF-länders territorier som är parter i protokollet, till tillämpnings- området.

3.2.2Nato SOFA

Avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor (Nato SOFA) är en överenskommelse som varit gällande sedan 1951 och som reglerar den rättsliga statusen för ett Natolands styrkor när de befinner sig inom ett annat Natolands territorium. Nato SOFA har använts i decennier och fungerar som ett ”huvudavtal”, dels genom att andra statusavtal inom ramen för Nato/PFF hänvisar till detta avtal, dels genom att det använts som mall vid utformningen av andra militära statusavtal, även utanför Nato/PFF.

Nato SOFA innehåller 20 artiklar. Nedan följer en översikt av de frågor som regleras i avtalet.

De enskilda bestämmelserna

Grundläggande bestämmelser (artiklar I–VI)

Artikel I innehåller definitioner av grundläggande begrepp som förekommer i avtalstexten, såsom t.ex. styrka, civil komponent samt sändande och mottagande stat.

I artikel II bekräftas utgångspunkten att den sändande statens personal ska följa lagarna i den mottagande staten och inte ägna sig åt aktiviteter som är oförenliga med andan i avtalet.

Ds 2023:22

I artikel III finns bl.a. bestämmelser om att den sändande statens styrkor är undantagna från pass- och viseringsbestämmelser och från den mottagande statens regler om kontroll och registrering av utlänningar (se avsnitt 4.2.2 och 4.2.3).

I artikel IV behandlas frågor om körkort och förarbevis. Reglerna innebär att körkort som har utfärdats av den sändande staten ska godtas även i den mottagande staten (se avsnitt 4.2.4).

I artikel V anges att den sändande statens styrkor som regel ska bära uniform i den mottagande staten (se avsnitt 4.2.5).

Artikel VI reglerar under vilka omständigheter medlemmar av en styrka får inneha och bära vapen på en mottagande stats territorium (se avsnitt 4.2.6).

Artikel VII innehåller regler om straffrättslig jurisdiktion för brott som begås på den mottagande statens territorium och om rättsligt samarbete samt befogenhet att utöva polisiär myndighet i förläggningar m.m. (se avsnitt 4.2.7).

I artikel VIII ges detaljerade bestämmelser om hur olika typer av skadeståndsanspråk ska hanteras, hur regresskrav regleras och när ersättningskrav ska efterges (se avsnitt 4.2.8).

Regler om vistelsen i värdlandet m.m. (artiklar IX–XIV)

I artikel IX finns bestämmelser om villkoren under vistelsen i värdlandet. Där regleras bl.a. inköp av varor, anställningar och sjukvård. Den sändande staten har rätt att få sjuk- och tandvård på samma villkor som mottagarlandets personal, om sådan vård inte kan ordnas på ett tillfredsställande sätt där styrkan är stationerad (se avsnitt 4.2.9).

Artikel X innehåller regler rörande beskattningen av den utsända personalen (se avsnitt 4.2.10).

I artiklarna XI–XIII finns tullbestämmelser. Som utgångspunkt gäller samma tullregler för den sändande statens personal som för mottagarlandets egna medborgare. Fordon och annan utrustning för tjänsten såväl som utrustning för personligt bruk får dock föras in och föras ut ur mottagarlandet tullfritt. Mottagarlandet är vidare skyldigt att tillhandahålla bl.a. drivmedel för den sändande statens tjänstefordon tull- och skattefritt (se avsnitt 4.2.11 och 4.2.12).

Ds 2023:22

I artikel XIV finns kortfattat reglerat att gällande valutaregler ska följas i både den sändande och mottagande staten samt stöd för att vid behov reglera frågor som har med valuta att göra.

Avslutande bestämmelser (artiklar XVI–XX)

I artikel XV anges att Nato SOFA som utgångspunkt gäller även om fientligheter riktas mot Natostaterna, men att det i en sådan situation ändå vid behov finns möjlighet att upphäva tillämpningen av en enskild artikel.

I artiklarna XVI–XX finns regler om hur man löser tvister om tolkning eller tillämpning av avtalet, om översyn av avtalet och slutligen formaliabestämmelser.

3.2.3Parisprotokollet

Protokollet om status för internationella militära högkvarter upprättades 1952 med stöd av nordatlantiska fördraget (Parisprotokollet) som ett protokoll till Nato SOFA som reglerar statusen för Natos ledningsstrukturer och för dessa högkvarters militära och civila personal, samt för deras familjer, när de befinner sig på tjänsteuppdrag inom en protokollsparts territorium. Parisprotokollet består av 16 artiklar men hänvisar i materiellt hänseende huvudsakligen till statusreglerna i Nato SOFA. Nedan följer en översikt över några av de frågor som regleras i protokollet.

De enskilda bestämmelserna

Allmänna bestämmelser (artiklarna I–III)

Artikel I innehåller definitioner av vissa begrepp. Med allierat högkvarter avses överhögkvarter och varje annat internationellt militärt högkvarter som har upprättas enligt fördraget och som är direkt underställt ett överhögkvarter (Natohögkvarter20).

20Beteckningen Natohögkvarter infördes 2016 (prop. 2015/16:152 s. 37).

Ds 2023:22

I artikel II tydliggörs att bestämmelserna i Nato SOFA med de justeringar som bestäms i protokollet ska tillämpas på allierade högkvarter och på deras militära och civila personal samt deras anhöriga när de befinner sig inom någon protokollsparts territorium i tjänsten eller, i fråga om anhöriga, i samband med makes, makas eller föräldrars tjänstgöring.

Artikel III definierar vissa begrepp som används i Nato SOFA. Det anges t.ex. att med styrka avses personer som är placerade vid ett allierat högkvarter och som tillhör ett Natolands stridskrafter. Civil komponent avser två olika kategorier; dels personer som är anställda hos något Natolands stridskrafter men placerade vid ett allierat högkvarter, dels en viss kategori av civil personal som är direktanställd av Nato. Vidare anges att allierade högkvarter ska jämställas med styrka vid tillämpningen av vissa angivna bestämmelser i Nato SOFA.

Tolkningsregler beträffande ”sändande stat” (artikel IV)

Bestämmelsen innehåller tolkningsregler som tydliggör hur Nato SOFA ska tillämpas på Natos högkvarter. Huvudregeln är att de rättigheter och skyldigheter som i Nato SOFA gäller för den sändande staten ska, vad gäller ett allierat högkvarter och dess personal samt deras anhöriga, ligga hos eller anknytas till vederbörligt överhögkvarter och dess underställda myndigheter.

Från huvudregeln anges ett antal undantag. Den rätt som tillkommer den sändande statens militära myndigheter att utöva straffrättslig och disciplinär jurisdiktion enligt artikel VII i Nato SOFA hör enligt Parisprotokollet till de militära myndigheterna, i förekommande fall den stat vars militära lagar gäller för den berörda personen. I vissa andra angivna fall ska de skyldigheter som åläggs den sändande staten eller dess myndigheter genom bestämmelser i Nato SOFA gälla både det allierade högkvarteret och den stat vars stridskrafter (eller medlem eller anställd i dess stridskrafter, eller sådana personers anhöriga) berörs. Det gäller bl.a. följande skyldigheter. Både den stat som sänt personal och det allierade högkvarteret ska se till att personalen respekterar lagarna i den mottagande staten (artikel II i Nato SOFA), båda ska underrätta den mottagande staten om

Ds 2023:22

personen uteblir från tjänsten och inte skickas tillbaka till sitt hemland eller om han eller hon olovligen är frånvarande från sitt tjänsteuppdrag i mer än 21 dagar (artikel III.4 i Nato SOFA) och båda ska bistå myndigheterna vid den mottagande staten i personens anhållande och dennes överföring till den myndighet som ska utöva domsrätt (artikel VII.5.a i Nato SOFA).

Av artikelns paragraf c framgår att när det i vissa bestämmelser i Nato SOFA talas om sändande stat ska detta enligt Parisprotokollet anses vara den stat vars styrka medlemmen tillhör eller har civil anställning vid. Det gäller bl.a. det identitetskort som den sändande staten beviljat och den sändande statens skyldighet att ta emot de personer som den mottagande staten har utvisat (se artikel III.2.a respektive artikel III.5 i Nato SOFA).

Artikelns paragraf d anger att skyldigheter som åläggs sändande stat enligt vissa angivna bestämmelser i Nato SOFA ska vila på den stat vars stridskrafter den person som föranlett anspråket tillhör eller vid vilka personen är anställd. Om en sådan stat inte finns hör den sändande statens skyldigheter till det allierade högkvarter som personen i fråga tillhör. Det gäller bl.a. skadeståndsanspråk som härrör från åtalbara handlingar eller försummelser i den mottagande staten och som inte inträffat i tjänsten (artikel VIII.6 i Nato SOFA).

Slutligen anges att både den eventuella sändande staten och det allierade högkvarteret ska ha sändande stats rättigheter vid utnämnande av den skiljedomare som avses i artikel VIII.8 i Nato SOFA.

Identitetskort (artikel V)

Av bestämmelsen framgår att varje medlem av ett allierat högkvarter ska ha ett av högkvarteret utfärdat identitetskort som ska uppvisas på begäran.

Skadestånd (artikel VI)

Artikeln innehåller tolkningsregler om hur skadestånds- bestämmelsen, artikel VIII, i Nato SOFA ska tillämpas på allierade högkvarter. Det klargörs att de skyldigheter som uppställs för parterna i Nato SOFA om att avstå från vissa fordringar gentemot

Ds 2023:22

varandra ska gälla både för det allierade högkvarteret och för varje berörd part i protokollet.

Bestämmelsen innehåller ytterligare tolkningsregler. Artikel VIII punkterna 1 och 2 i Nato SOFA handlar om anspråk på grund av skadevållande handlingar som sker i tjänsten och det görs skillnad mellan skada som uppstår på offentligt ägd egendom som används under Natoverksamhet och skada på annan egendom som tillhör en part. Det klargörs att vid tillämpningen av dessa regler ska egendom som tillhör ett allierat högkvarter eller en protokollspart och som används av högkvarteret, anses vara egendom ägd av en part och använd av dess stridskrafter. Vidare framgår att skada som vållats av en medlem av en styrka eller en civil komponent eller av någon annan anställd vid ett allierat högkvarter ska anses vara skada vållad av en medlem eller en anställd i en parts stridskrafter. Det anges också att uttrycket ”tillhörande en part” i artikel VIII.3 i Nato SOFA ska omfatta fartyg som ägs av ett allierat högkvarter. Artikel VIII.5 i Nato SOFA handlar om anspråk på grund av skador som uppstår i tjänsten men där den skadelidande inte är en annan samarbetande stat utan en utomstående, s.k. tredjemansskador. Det förtydligas att sådana anspråk ska omfatta även anspråk som härrör från handling eller underlåtenhet av anställda vid ett allierat högkvarter eller för sådant som ett högkvarter är rättsligt ansvarigt för och som orsakar skada inom någon protokollsparts territorium. När det gäller sådana tredjemansskador som orsakats utanför tjänsteutövning, se ovan artikel IV.d.

Beskattning av den utsända personalens lön (artikel VII)

Bestämmelsen anger att den skattebefrielse beträffande lön och arvoden som, enligt artikel X i Nato SOFA, i mottagarlandet ska beviljas sändande stats personal (medlemmar av en styrka eller en civil komponent) även ska gälla de löner och arvoden som personal vid allierade högkvarter får i denna egenskap av det land från vilket de är utsända. Bestämmelsen befriar dock inte sådana personer från beskattning i den stat i vilken de är medborgare.

Artikeln innehåller vidare ett tillägg i förhållande till Nato SOFA. Det framgår att den civila personal, tillhörande vissa av Nordatlantiska rådet bestämda kategorier, som är direktanställda av

Ds 2023:22

högkvarteren ska vara befriade från skatter på löner och arvoden som de allierade högkvarteren betalar till dem i denna egenskap. En part i protokollet kan dock komma överens med högkvarteret om ett arrangemang, enligt vilket parten anställer och sedan ställer sina medborgare till högkvarterets förfogande samt står för deras löner. Den parten får i sådant fall beskatta dessa löner och arvoden, men de ska vara befriade från beskattning av andra parter.

Andra skatter och avgifter (artikel VIII)

Artikeln innehåller inledningsvis en bestämmelse om skattefrihet som inte återfinns i Nato SOFA. Det anges att i syfte att underlätta etablerandet och driften av allierade högkvarter ska sådana hög- kvarter, så långt som möjligt, vara befriade från avgifter och skatter som hänför sig till kostnader i det gemensamma försvarets intresse och för deras officiella bruk. Varje protokollspart ska, i syfte att ingå ett avtal om genomförande av bestämmelsen, föra förhandlingar med det allierade högkvarter som eventuellt verkar inom dess territorium. Bestämmelsen har således i praktiken endast betydelse för värdstater för Natos högkvarter och gäller endast högkvarteren, inte dess personal.

Vidare ska allierade högkvarter ha samma rättigheter som beviljas styrkor enligt artikel XI i Nato SOFA. Det handlar om vissa angivna tullbefrielser. Natos högkvarter ska således tillåtas att tullfritt ta in och föra ut tjänstefordon och annan utrustning för högkvarterens egna bruk. Högkvarterens tjänstefordon ska också vara befriade från skatter som uttas för fordon i vägtrafik. Officiella dokument under officiell försegling ska inte göras till föremål för tullinspektion. Medlemmar av högkvarteren får även tullfritt ta in och föra ut personliga ägodelar och möbler samt motorfordon för eget bruk. Det sistnämnda omfattar dock inte medborgare i den mottagande staten, om de inte ingår i en annan protokollsparts stridskrafter. Mottagarlandet är slutligen skyldigt att tillhandahålla drivmedel, oljor och smörjmedel till de allierade högkvarterens tjänstefordon, luftfartyg och fartyg skattefritt. Enligt artikeln avses med uttrycket ”avgifter och skatter” inte betalning för erhållna tjänster.

Ds 2023:22

Fördelning av egendom (artikel IX)

Artikeln behandlar fördelningen mellan Natos medlemsstater av egendom som allierade högkvarter inte längre behöver. Det framgår också att mark och byggnader som den mottagande staten upplåtit kostnadsfritt, eller mot nominell betalning, för ett allierat högkvarters förfogande, ska återlämnas till den mottagande staten. Artikeln blir endast tillämplig när ett högkvarter etablerats på medlemsstatens territorium.

Rättskapacitet (artiklarna X–XI)

I artikel X beskrivs att varje överhögkvarter är en juridisk person som har rätt att ingå avtal och att förvärva och avyttra egendom. Den mottagande staten kan dock ingå överenskommelser med överhögkvarteret om att utövandet av denna rätt ska ske enligt särskilda arrangemang.

Artikel XI klargör att ett överhögkvarter kan uppträda både som kärande och svarande vid rättegångar om inte annat följer av artikel VIII i Nato SOFA samt att exekutionsåtgärder som beslag och kvarstad inte får vidtas avseende allierade högkvarters egendom eller tillgångar, förutom för vissa i Nato SOFA angivna syften, nämligen i samband med utredning av lagöverträdelser (se avsnitt 4.2.13).

Valutaregler och handlingars okränkbarhet (artiklarna XII–XIII)

Enligt artikel XII ska de allierade högkvarteren för att kunna förfoga över sin internationella budget tillåtas inneha kontanter och konton i valfri valuta. Protokollsparterna ska också underlätta hög- kvarterens valutaväxling och överföring av tillgångar mellan staterna.

Av artikel XIII följer att ett allierat högkvarters arkiv och andra officiella handlingar, som förvaras i dess lokaler eller som innehas av en på vederbörligt sätt godkänd medlem av högkvarteret, ska vara okränkbara, om inte högkvarteret har avstått från denna typ av immunitet (se avsnitt 4.2.14).

Ds 2023:22

Avslutande bestämmelser (artiklarna XIV–XVI)

I artikel XIV anges bl.a. att protokollet och Nato SOFA, enligt beslut av Nordatlantiska rådet, helt eller delvis får tillämpas på internationella militära högkvarter och organisationer som upprättats med stöd av nordatlantiska fördraget även om de inte omfattas av definitionerna i artikel I i protokollet.

De avslutande artiklarna innehåller bl.a. regler om hur man löser meningsskiljaktigheter om tolkning eller tillämpning av protokollet samt formaliaregler.

3.3Värdlandsstödsavtalet

Samförståndsavtalet mellan Konungariket Sveriges regering och Nordatlantiska fördragsorganisationens Headquarters, Supreme Allied Commander Transformation samt Supreme Headquarters Allied Powers Europe om tillhandahållande av värdlandsstöd vid

genomförande av Nordatlantiska fördragsorganisationens operationer, övningar och annan liknande militär verksamhet (värdlandsstödsavtalet) undertecknades den 4 september 2014. Det är ett övergripande ramavtal med 11 avsnitt. Det innehåller grundläggande principer och förfaranden, inklusive regler av juridisk och finansiell karaktär, beträffande det stöd som Sverige i egenskap av värdland lämnar till Nato när Nato verkar på svenskt territorium i något avseende. Avtalet är avsett att användas över hela skalan av situationer då Sverige kan komma att ta emot Natos militära stöd, dvs. såväl i fredstid (t.ex. för övningar) som vid kris och konflikt i Sverige eller i närområdet. Genom avtalet tydliggörs det ansvar Sverige har som värdland i förhållande till Nato och sändande länder, liksom vilket ansvar Nato och sändande länder har vid Natoledd verksamhet i Sverige. Avtalet blir tillämpligt endast i de fall Sverige först fattar ett nationellt beslut om att bjuda in Nato för att genomföra någon form av verksamhet.

Värdlandsstödsavtalet är ett ramavtal och inför varje enskild aktivitet kommer ett särskilt genomförandeavtal att behöva ingås inom ramen för de begränsningar som anges i värdlandsstödsavtalet.

Värdlandsstödsavtalet har ingåtts på engelska, varför den engelska texten har företräde framför den svenska översättningen i

Ds 2023:22

händelse av skiljaktigheter. En närmare genomgång av de enskilda bestämmelserna i avtalet finns i prop. 2015/16:152 s. 24–29.

Sverige har den 10 juni 2022 även ingått ett tekniskt avtal med Nato.21 Avtalet är ett underavtal till värdlandsstödsavtalet.

21Technical Arrangement between the Government of the Kingdom of Sweden and Supreme Headquarters Allied Powers Europe (SHAPE) regarding the Provision of Host Nation Support for the Execution of Nato Operations/Exercises/Similar Military Activity.

4Nato SOFA, Parisprotokollet och värdlandsstödsavtalet

4.1Godkännande av Nato SOFA och Parisprotokollet

Förslag: Riksdagen godkänner avtalet den 19 juni 1951 mellan parterna i nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor (Nato SOFA) och protokollet den 28 augusti 1952 om status för internationella militära högkvarter upprättade med stöd av nordatlantiska fördraget (Parisprotokollet).

Bedömning: Artikel VII i Nato SOFA innebär överlåtelse av rättskipningsuppgift till andra stater. Eftersom uppgiften innefattar myndighetsutövning ska riksdagen fatta beslut i den ordning som anges i 10 kap. 6 § andra stycket regeringsformen.

Skälen för förslaget och bedömningen: Sverige förväntas som Natomedlem att tillträda Nato SOFA och Parisprotokollet. Avtalen förutsätter flera lagändringar. Nato SOFA innehåller även bestämmelser som innebär att andra stater ges rätt att utöva straffrättslig jurisdiktion och verkställa påföljder på svenskt territorium. Detta har bedömts innebära överlåtelse av rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning (10 kap. 8 § regeringsformen). Riksdagen ska då fatta beslut om överlåtelse i den ordning som anges i 10 kap. 6 § andra stycket regeringsformen. Riksdagens godkännande krävs därför (10 kap. 3 § första stycket 1 och 2).22

22 Det finns inget som hindrar att godkännandebeslutet och överlåtelsebeslutet fattas vid samma tillfälle, se SOU 2016:64 s. 76 m.h.t. 2001/02:KU18 s. 44 och 2008/09:UU8 s. 18.

Ds 2023:22

4.2Behovet av författningsändringar

4.2.1Utgångspunkter

I detta avsnitt redogörs samlat för utredningens överväganden och förslag med anledning av innehållet i Nato SOFA och Paris- protokollet. Även det befintliga värdlandsstödsavtalet med Nato behandlas i den mån detta avtal berörs av att Sverige ansluter sig till de tidigare nämnda avtalen.

Redogörelsen utgår från det arbete som tidigare har gjorts för att genomföra PFF SOFA, det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet i svensk rätt. Som framgår av föregående kapitel är det materiella innehållet i de avtal som gäller inom ramen för PFF respektive för Nato, i huvudsak detsamma. Det ursprungliga avtalet, som är utgångspunkten för de övriga avtalen, är Nato SOFA. En anpassning av den svenska lagstiftningen till innehållet i Natos statusavtal har därför också genomförts i många avseenden; i samband med att Sverige tillträdde PFF SOFA (1996) och vid utvidgningen av dess tillämpning (2005) samt vid tillträdet till det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödavtalet (2016). En översikt av tidigare lagstiftningsarbeten finns i bilaga 8.

Den väsentliga skillnaden mot tidigare lagstiftningsarbete är att utgångspunkten nu är att Sverige ska ansluta sig till statusavtalen som medlem i Nato. Ett medlemskap i Nato kan medföra att ytterligare författningsändringar behöver göras. Regelverket måste på ett annat sätt än tidigare medge militära operationer som har ett vidare syfte än övningsverksamhet och som kan pågå under lång tid. Ett ökat fokus på avskräckning inom ramen för Natos avskräcknings- och försvarskoncept23 innebär att Natos aktiviteter i ökad utsträckning genomförs som operationer och inte som övningar.

23Deterrence and Defence of the Euro Atlantic Area, DDA.

Ds 2023:22

4.2.2Folkbokföring

Förslag: Medlemmar av en främmande stats militära styrka eller dess civila komponent, och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering, ska inte folkbokföras.

Skälen för förslaget: Folkbokföring är den grundläggande registreringen av personer som bor i Sverige och styrs av folkbokföringslagen (1991:481). Folkbokföring innebär att fastställa personers bosättning och registrera uppgifter om identitet, familj och andra förhållanden. En folkbokförd person tilldelas också ett personnummer som identitetsbeteckning. Även om folkbokföringen i sig inte innebär några rättigheter har folkbokföringsuppgifter, som bosättning, stor betydelse för exempelvis rätten till välfärdsförmåner. Enligt 3 § folkbokföringslagen ska den som efter inflyttning anses vara bosatt i Sverige folkbokföras. En person anses bosatt här i landet om han eller hon kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i landet under minst ett år. Inflyttningsrekvisitet anses vara uppfyllt redan genom att personen kommer till Sverige och det är således vistelsens längd som är avgörande för frågan om folkbokföring.24

Artikel III.1 i Nato SOFA anger att en styrka och dess medlemmar ska vara undantagna från de regler i den mottagande staten som avser registrering och kontroll av utlänningar. Vidare anges att de inte ska anses ha rätt att vara stadigvarande bosatta i eller uppta hemvist inom den mottagande statens territorium. I varken Parisprotokollet eller värdlandsstödsavtalet finns någon bestämmelse med uttrycklig hänvisning till denna regel men det får utläsas av de allmänna hänvisningarna till rättslig status enligt Nato SOFA (artikel IV i Parisprotokollet och avsnitt 7.2 i värdlands- stödsavtalet) att undantagen ska gälla även inom ramen för dessa avtal.

Eftersom medlemmar av en sändande stats militära styrka i vissa fall kan komma att befinna sig i Sverige under längre tid än ett år bör

24Se dock undantagen i 4 och 5 §§ folkbokföringslagen.

Ds 2023:22

de undantas från de svenska folkbokföringsreglerna. När det gäller personer som ingår i en styrkas civila komponent framgår det av artikel I.1.b i Nato SOFA, artikel III.b.i. i Parisprotokollet och genom indirekt hänvisning till dessa bestämmelser i avsnitt 1.1 värdlandsstödsavtalet, att de inte kan ha sin hemvist i den mottagande staten, vilket innebär att också denna personkrets bör undantas från folkbokföring. Den civila personal vid ett Natohögkvarter som är direktanställd av Nato (Nato International Civilians) bör inte heller folkbokföras i Sverige. Gällande denna sistnämnda kategori finns visserligen inte något uttryckligt hinder mot hemvist i den mottagande staten (artikel III.b.ii i Parisprotokollet och vad avser värdlandsstödsavtalet genom en indirekt hänvisning till denna bestämmelse i avsnitt 1.1), men det är ett grundläggande syfte med statusavtal att utsänd personal ska få sina rättigheter tillgodosedda genom avtalet och inte som invånare i den mottagande staten.25 Medlemmar av en främmande stats militära styrka och medlemmar av en civil komponent (såväl medföljande en styrka som direktanställd av Nato) föreslås undantas från folkbokföring genom att en ny bestämmelse införs i folkbok- föringslagen. Medlemmar av en främmande stats militära styrka och medlemmar av en civil komponent som redan är folkbokförda i Sverige ska dock fortsätta vara det.

När det gäller de behov av en svensk identitetsbeteckning som kan uppkomma vid vistelse här i landet så omfattas medlemmar av en militär styrka och en civil komponent av reglerna om samordningsnummer. Det innebär att såväl den enskilde själv som svenska myndigheter kommer ha möjlighet att vid behov ansöka om eller begära ett samordningsnummer.26

Det finns inga bestämmelser i något av de nu aktuella avtalen som på samma sätt som för medlemmar av en styrka eller civil komponent, innebär att anhöriga ska undantas från folkbokföring. Det är dock vanligt att statusen för anhöriga regleras i bilaterala kompletterande avtal. Sverige har ännu inte ingått några sådana avtal.

25Jfr The Handbook of the Law of Visiting Forces, Civilian Components, A. Muñoz-Mosquera & N. Chalanouli, s. 125.

26För närvarande finns bestämmelser om samordningsnummer i folkbokföringslagen och från den 1 september 2023 i lagen (2022:1697) om samordningsnummer.

Ds 2023:22

4.2.3Pass, visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd

Förslag: Passfriheten för medlemmar av en främmande stats militära styrka ska framgå av en ny bestämmelse i utlänningsförordningen.

Viseringsfriheten för medlemmar av en främmande stats militära styrka som omfattas av Nato SOFA och Paris- protokollet, ska genomföras genom att utlänningsförordningens bestämmelse om viseringsfrihet justeras så att den omfattar också personal som kommer till Sverige inom ramen för dessa avtal.

Medlemmar av en främmande stats militära styrka och dess civila komponent ska undantas från kravet på uppehållstillstånd. Undantaget ska genomföras genom att en ny bestämmelse införs i utlänningsförordningen.

Medlemmar av en främmande stats militära styrka och dess civila komponent ska även undantas från kravet på arbetstillstånd. Undantaget ska genomföras genom ett tillägg i utlännings- förordningens bestämmelse om undantag från kravet på arbetstillstånd.

Skälen för förslaget

Regleringen om utlänningars vistelse i Sverige

Allmänna bestämmelser om utlänningars inresa, utresa och vistelse i Sverige finns i utlänningslagen (2005:716) och utlännings- förordningen (2006:97). Med stöd av 2 kap. 9 § utlänningslagen får regeringen meddela föreskrifter om undantag från bestämmelser om pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd i andra fall än de som följer av lagen. Ordalydelsen av bestämmelsen är generell men av förarbetena till lagen framgår att bemyndigandet främst är avsett för att ge regeringen möjlighet att meddela närmare föreskrifter för EES-medborgare samt rätten för medborgare i Schweiz att resa in i samt vistas och arbeta i Sverige (prop. 2004/05:170 s. 270 f.). Utredningen bedömer ändå att regeringen med stöd av bemyndigandet kan föreskriva om undantag även för den personkrets som nu är i fråga. Regeringen har också i tidigare lagstiftningsärenden framhållit denna rätt (se prop. 1995/96:37

Ds 2023:22

s. 2827 och prop. 2015/16:152 s. 67). Regeringen har också med stöd av sitt bemyndigande förordnat i viss utsträckning om undantag för utländsk militär personal som befinner sig i Sverige inom ramen för de redan införda statusavtalen.

Pass och visering

Av artikel III i Nato SOFA följer att medlemmar av en styrka ska vara undantagna från pass- och viseringsbestämmelser vid in- och utresa. I varken Parisprotokollet eller värdlandsstödsavtalet finns någon bestämmelse med uttrycklig hänvisning till denna regel men det får utläsas av de allmänna hänvisningarna till rättslig status enligt Nato SOFA (för Parisprotokollets del artikel IV och vad avser värdlandsstödsavtalet avsnitt 7.2) att undantag från kraven på pass och visering ska gälla även inom ramen för dessa avtal (denna bedömning har också gjorts i tidigare lagstiftningsärende, se prop. 2015/16:152 s. 66 f.). Enligt artikel III i Nato SOFA behöver medlemmar av en styrka i stället kunna uppvisa ett militärt identitetskort utfärdat av den sändande staten och förflyttningsorder som kan vara antingen individuell eller kollektiv. I Parisprotokollet finns hänvisning till bestämmelsen om identitetskort i artikel IV.c och V. I svensk rätt gäller som huvudregel att en utlänning som reser in i Sverige ska ha pass och visering, se 2 kap. 1 och 3 §§ utlänningslagen. Från kraven undantas medborgare i de nordiska länderna och länder inom EES-området. Därutöver är flera av medlemsstaterna i Nato utanför EES-området viseringsfria i Sverige genom viseringsavtal. Även utifrån gällande undantag från kraven om pass- och visering finns behov av en särskild reglering för utländsk militär personal.

För att passfrihet ska gälla även för medborgare i länder utanför EU/EES-området har i tidigare lagstiftningsärenden reglering skett inom ramen för det bemyndigande Migrationsverket har i 2 kap. 22 § utlänningsförordningen att meddela ytterligare föreskrifter om vilka handlingar som får godtas som pass (se t.ex. prop. 2015/16:152

27Regeringen uttalade då att motsvarande bemyndiganden i den då gällande utlänningslagen (1989:529) gav regeringen rätt att föreskriva undantag från kraven på pass, visum, uppehållstillstånd och arbetstillstånd för utländska trupper. Bestämmelser om regeringens bemyndiganden fanns då i direkt anslutning till varje fråga. I samband med införandet av den nu gällande utlänningslagen framgår av förarbetena att bestämmelsen i 2 kap. 9 § har samlat de bemyndiganden som fanns i den tidigare lagen.

Ds 2023:22

s. 67). I de äldre föreskrifter som verket antagit om detta (MIGRFS 2014/05) framgick att för medlemmar av en styrka godtogs ett militärt identitetskort i förening med en individuell eller kollektiv förflyttningsorder som pass vid inresa och vistelse i Sverige. I nu gällande föreskrifter (MIGRFS 2021/10) finns inte någon sådan bestämmelse. Numera framgår det endast av en förteckning som har upprättats genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1105/2011/EU att Sverige inom ramen för Natosamarbetet erkänner som resehandling ett personligt militärt identitetskort tillsammans med en kombinerad eller individuell reseorder.28 För att en specifik resehandling ska godtas som pass i Sverige krävs dock att den utöver att erkännas i EU:s förteckning, också uppfyller de förutsättningar som anges i bestämmelsen i 2 kap. 4 § utlänningsförordningen (om den inte uttryckligen undantas i Migrationsverkets föreskrifter), se MIGRFS 2021/10, 3 §. Bestämmelsen i 2 kap. 4 § utlännings- förordningen uppställer två grundkrav på en handling för att den ska kunna godtas som pass; handlingen ska vara utfärdad av en behörig myndighet i det land där innehavaren är medborgare och den måste tillåta återresa till hemlandet eller inresa till tredje land. Därutöver ska handlingen innehålla uppgift om innehavarens medborgarskap och fullständiga namn samt födelsedatum och födelseort, uppgift om handlingens giltighetstid, innehavarens namnteckning, uppgift om vilken myndighet som har utfärdat handlingen, uppgift om handlingens giltighet för resa till Sverige och ett välliknande fotografi av innehavaren. Därtill uppställs i vissa fall krav på bestyrkt översättning.29

Utredningen bedömer att den nuvarande regleringen inte är tillräcklig för att Sverige ska uppfylla avtalsförpliktelserna i fråga om pass. Det är inte troligt att de militära identitetskorten uppfyller samtliga förutsättningar som anges i 2 kap. 4 § utlännings- förordningen. Därtill uppställer förordningsbestämmelsen fler och delvis andra krav än de som anges i fråga om identitetskortens innehåll i Nato SOFA. För att regleringen ska vara i enlighet med

28 Europaparlamentets och rådets beslut nr 1105/2011/EU av den 25 oktober 2011 om förteckningen över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna och i vilka en visering kan införas samt om införandet av en mekanism för upprättandet av denna förteckning. Del III: Resehandlingar utfärdade av internationella organisationer m.m. Under rubriken ”North Atlantic Treaty Organisation” framgår att Sverige erkänner ”Personal military identity card combined with individual or group travel order”.

29 Handlingen ska vara avfattad på svenska, danska, norska, engelska, franska, italienska, spanska eller tyska eller vara försedd med en bestyrkt översättning till något av dessa språk.

Ds 2023:22

statusavtalen bör det alltså införas en ny bestämmelse om vilka handlingar som godtas som pass för medlemmar av en främmande stats militära styrka. För att säkerställa att bestämmelsen ska vara tydlig och beständig bedömer utredningen att det är lämpligast att den regleras på förordningsnivå. Det kan här nämnas att EU- medlemmarna har nationell behörighet att erkänna vilka utländska handlingar som ska gälla som pass.30

När det gäller undantaget från det allmänna viseringskravet för medlemmar av en styrka har Sverige redan infört ett sådant undantag i samband den utvidgade tillämpningen av PFF SOFA 2005. Bestämmelsen som finns i utlänningsförordningen 3 kap. 1 § första stycket 12 har därefter justerats till att omfatta även militär personal som kan komma till Sverige inom ramen för det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet (prop. 2015/16:152 s. 67). Bestämmelsen bör utvidgas så att den omfattar också militär personal som kan komma till Sverige inom ramen för Nato SOFA och Parisprotokollet.31 Medlemmar av en civil komponent samt medföljande anhöriga omfattas av pass- och viseringskraven. Som ovan redovisats gäller dock för de allra flesta av Natos medlemsstater att medborgarna är viseringsfria för inresa i Sverige.32

Uppehållstillstånd och arbetstillstånd

Att den mottagande staten samtycker till att den sändande statens styrkor, och annan personal, får vistas på dess territorium under den tid som syftet med vistelsen pågår, anses vara underförstått då denna rätt inte uttryckligen regleras i statusavtalen.33 I tidigare lagstiftningsärenden har frågan om tillstånd för utländska truppers vistelse i Sverige behandlats i samband med införandet av PFF

30Se Rådets och Europaparlamentets beslut nr 1105/2011/EU, paragraf 7 och artikel 3.

31Att medlemmar av väpnande styrkor som reser på uppdrag av Nato får undantas från Schengenvisering regleras även i rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav, artikel 4 punkt 2 c.

32Natoländer utanför EES-området vars medborgare omfattas av viseringsplikt är Albanien, Montenegro och Nordmakedonien (med undantag vid biometriska pass, vilket torde innebära att civilanställd personal i dessa staters försvarsmakter är viseringsfria) samt Turkiet (med undantag för diplomater och innehavare av särskilda pass).

33Följer även av principen om jus ad praesentiam. Jfr The Handbook of the Law of Visiting Forces, Entry and departure of visiting forces, D. Fleck s. 152. Tyskland har lämnat detta samtycke för styrkor från USA, Storbritannien och Frankrike i avtal från 1954, ”Convention on the presence of foreign forces in the federal republic of Germany”.

Ds 2023:22

SOFA. Regeringen uttalade då att övningar som kommer att hållas i Sverige inom ramen för PFF-samarbetet kommer vara få till antalet och omfatta högst någon vecka per övning. Vid dessa förhållanden bedömdes det inte finnas skäl för särskilda bestämmelser i utlänningsförordningen. Det ansågs i stället som mer ändamålsenligt att regeringen skulle fatta beslut i frågan då tillträdesfrågan avgjordes (prop. 1995/96:37 s. 27 f.).34 Vid översynen i samband med en utvidgad tillämpning av avtalet behandlades frågor om uppehållstillstånd och arbetstillstånd inte särskilt (prop. 2004/05:7). I syfte att möjliggöra ett ändamålsenligt stöd från Natos medlemsstater finns behov av en mer reglerad och tydlig ordning i fråga om de rättsliga förutsättningarna för den utländska personalens vistelse här.

Inledningsvis kan konstateras att ett undantag från det allmänna viseringskravet inte i sig ger någon rätt till en längre tids vistelse i landet.35 Enligt huvudregeln i svensk rätt behöver utlänningar som vistas i Sverige uppehållstillstånd (tillstånd att vistas i Sverige) om vistelsen överstiger tre månader, se 2 kap. 5 § utlänningslagen. Uppehållstillstånd kan ges för viss tid (tidsbegränsat uppehålls- tillstånd) eller utan tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd), se 2 kap. 4 § utlänningslagen. Kravet på uppehållstillstånd gäller inte för nordiska medborgare eller för personer som har uppehållsrätt. Hitsänd personal från EES-länder kan komma att anses ha uppehållsrätt här i landet.36 Många medlemsstater i Nato är även EU- medlemmar men det är de som omfattas av krav på uppehållstillstånd som är gränssättande för behovet av anpassning av de svenska reglerna. I nuvarande utlänningslagstiftning finns det inte någon egentlig tillståndsgrund som omfattar medlemmar av en främmande

34 Statens invandaraverk framhöll då att undantag från skyldigheten att söka visum, uppehållstillstånd och arbetstillstånd inte bör göras i form av enskilda beslut av regeringen utan bör ges en generell utformning i förordningsform.

35Viseringsfriheten gäller i förhållande till Schengenvisering, vilken som huvudregel kan ges för en sammanhållen vistelsetid upp till 90 dagar.

36Antingen genom att personen betraktas som arbetstagare i Sverige (begreppet arbetstagare ska enligt EU-domstolens praxis tolkas generöst även om det behöver vara fråga om ett faktiskt och verkligt arbete av ekonomiskt värde) eller har tillräckliga tillgångar för sin försörjning och har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, jfr 3 a kap. 2 § första stycket 1 och 4 utlänningslagen. EU-kommissionen och EU-domstolen har slagit fast att personer som omfattas av den s.k. Wienkonventionen (diplomater) och anställda i en internationell organisation, också i sin i egenskap som unionsmedborgare har de rättigheter som följer av rörlighetsdirektivet. Det talar för samma bedömning också beträffande unionsmedborgare som inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering vistas i ett annat EES-land.

Ds 2023:22

stats militära styrka eller dess civila komponent. Av ordalydelsen i bestämmelsen i 5 kap. 10 § utlänningslagen om tillstånd för arbete, besök eller studier kan sådan utländsk personal möjligen omfattas. I fråga om arbete kopplar dock denna bestämmelse till reglerna om arbetstillstånd i 6 kap. samma lag, vilka reglerar arbetskrafts- invandring från tredje land till den svenska arbetsmarknaden, och i fråga om besök (som är den rättsliga grund som hittills har återstått i de enstaka fall som uppkommit) är det andra förutsättningar som gäller för vistelsen. Därtill kan tillstånd på besöksgrunden endast ges för kortare vistelser.37 Ska den utländska personalen omfattas av kravet på uppehållstillstånd bör alltså en ny tillståndsgrund införas. Med beaktande av att uppehållstillstånd i dessa fall ska ges av skäl som har att göra med statens intresse, bör en sådan grund med fördel vara utformad så att tillstånd under vissa förutsättningar ska beviljas. Av samma skäl bör övervägas om behörigheten att ansöka om tillstånd ska läggas hos t.ex. Försvarsmakten i stället för hos de enskilda individerna.38 Uppehållstillstånd i dessa fall skulle också med stöd av 20 § utlänningslagen kunna meddelas av Regeringskansliet (Försvarsdepartementet), utifrån en liknande ordning som gäller i fråga om utländska diplomater. När det gäller medlemmar av en styrka framgår det vidare av artikel III.1 i Nato SOFA att dessa ska vara undantagna från de regler i den mottagande staten som avser registrering och kontroll av utlänningar. Detta kan innebära att militär personal inte kan göras till föremål för gängse kontroller vid handläggning av tillståndsärenden och de skulle därmed behöva undantas från t.ex. registerslagningar.

Det finns emellertid flera skäl till att i stället undanta utländsk militär och civil personal från kravet på uppehållstillstånd. Inte minst är det, i enlighet med det övergripande målet om ett effektivt samarbete, angeläget att i så stor utsträckning som möjligt underlätta för den sändande statens personal att vistas i Sverige. Vidare förutsätter varje vistelse att det finns en inbjudan från regeringen eller en svensk myndighet. Något som både är uttryck för att

37Att endast kortare uppehållstillstånd ska beviljas på denna grund har stöd i förarbetena till den ursprungliga bestämmelsen, se prop. 1994/95:179 s. 66 f. och konstateras även av Migrationsöverdomstolen i avgörandet i MIG 2008:15.

38Jfr utformningen av bestämmelsen om uppehållstillstånd för s.k. bevispersoner i 5 kap. 15 § utlänningslagen. I dessa fall är det förundersökningsledaren, eller i vissa fall socialnämnden, som ansöker om uppehållstillstånd.

Ds 2023:22

individerna befinner sig här i landet med den svenska statens samtycke och innebär att det inte kommer kunna bli fråga om några vistelser på individens eller den sändande statens eget initiativ. Till detta kommer att den sändande staten ofrånkomligen kommer att ha ett bestämmande inflytande över vilka individer som skickas till Sverige. Något som innebär att tillståndsprövningen i dessa fall närmast skulle utgöra en formalitet, men samtidigt medföra en administrativ börda och handläggningstider. Utredningen anser att det också utifrån detta hänseende finns skäl att undvika förvaltningsbeslut i så stor utsträckning som möjligt när det gäller personal som kommer till Sverige inom ramen för de aktuella statusavtalen. Att låta den utsända personalen omfattas av krav på uppehållstillstånd skulle vidare få den följden att det i varje enskilt fall behöver vara klarlagt om personen har uppehållsrätt i Sverige, eftersom behovet av uppehållstillstånd uppkommer först vid en bedömning att uppehållsrätt inte föreligger. Denna fråga uppkommer inte på samma sätt om den utländska personalen undantas från kravet på uppehållstillstånd. Ett undantag från tillståndskravet innebär sammantaget att regleringen görs tydlig och effektiv.

Mot skälen för undantag bör ställas de säkerhetsrisker som följer av att inte närmare kontrollera individer som kommer till Sverige. I detta avseende bör, utöver de skäl som angetts ovan, framhållas att det endast är fråga om anställda i andra Natoländers försvarsmakter, vilka inom ramen för sina anställningar typiskt sett är föremål för nationella kontroller. Säkerhetsriskerna får sammantaget bedömas som låga. Utredningen anser att övervägande skäl talar för att undanta medlemmar av en främmande stats militära styrka och dess civila komponent från kravet på uppehållstillstånd, under den tid som personerna tjänstgör i Sverige.39 Ett sådant undantag föreslås genomföras i svensk rätt genom att en ny bestämmelse införs i utlänningsförordningen.

Huvudregeln om arbetstillstånd finns i 2 kap. 7 § utlänningslagen och innebär att en utlänning som ska arbeta i Sverige behöver ha arbetstillstånd, även om personen har sin anställning utomlands.40

39En sådan ordning kan i enstaka fall komma att innebära att en medlem av en civil komponent behöver giltig visering för vistelse upp till 90 dagar men inte något ytterligare tillstånd om vistelsen varar längre tid än så.

40Krav på arbetstillstånd gäller inte för nordiska medborgare eller för personer som har uppehållsrätt, se 2 kap. 8 b och 8 c §§ utlänningslagen.

Ds 2023:22

Regleringen finns vidare i 6 kap. samma lag samt i 5 kap. utlänningsförordningen. Det är inte självklart att utländsk militär och civil personal som kommer till Sverige ska anses utföra sådant arbete att de ska omfattas av kravet på arbetstillstånd.41 De gör inget anspråk på inträde till den svenska reguljära arbetsmarknaden och det kommer endast att vara fråga om arbete i Sverige efter en inbjudan som avser ett tydligt syfte och en begränsad tid. Därutöver är en förutsättning för arbetstillstånd att utlänningen har ett uppehållstillstånd. Redan den omständigheten att medlemmar av en främmande stats militära styrka och dess civila komponent kommer vara undantagna från krav på uppehållstillstånd bör rimligen få till följd att de även ska undantas från krav på arbetstillstånd.

För att regleringen ska vara tydlig och effektiv anser utredningen att utländsk militär och civil personal som befinner sig i Sverige inom ramen för statusavtalen, ska undantas från kravet på arbetstillstånd. Undantaget föreslås genomföras i svensk rätt genom att utlänningsförordningens befintliga bestämmelse om undantag från arbetstillstånd justeras så att den också omfattar den nu aktuella personkretsen. Utredningen har övervägt att uttryckligen ange de aktuella statusavtalen men anser att det skulle tynga författnings- texten och samtidigt få en begränsad praktisk betydelse.

Medföljande anhöriga omfattas av gällande regler om uppehållstillstånd och arbetstillstånd, med de undantag som följer av utlänningslagen. Det finns i nuläget inte skäl att förordna om särskilda undantag för denna personkategori.

4.2.4Körkort

Bedömning: Bestämmelserna om körkort i Nato SOFA och Parisprotokollet kräver ingen ändring av de svenska körkorts- reglerna.

41 Personal från en utländsk försvarsmakt omfattas inte av någon befintlig undantagsbestämmelse om arbetstillstånd. I bestämmelsen i 6 kap. 2 § tredje stycket utlänningslagen undantas krav på arbetstillstånd om det följer av ett internationellt avtal. I förarbetena till bestämmelsen nämns det associeringsavtal mellan Turkiet och EU som bl.a. rör frågor om arbetstillstånd, samt avtal som Sverige ingått med Australien och Nya Zeeland om s.k. ferietillstånd. Bestämmelsen ansågs kunna bli tillämplig också avseende nya avtal, men företrädesvis inom EU:s område, se prop. 2004/05:170 s. 211 f.

Ds 2023:22

Skälen för bedömningen: Enligt artikel IV i Nato SOFA ska körkort som utfärdats i den sändande staten erkännas i den mottagande staten. Alternativt ska den mottagande staten utan att kräva förarprov själv utfärda körtillstånd eller körkort till medlem av en styrka eller civil komponent som innehar motsvarande körtillstånd eller körkort utfärdat av den sändande staten. Parisprotokollet innehåller inte någon bestämmelse med uttrycklig hänvisning till denna regel men det får utläsas av de allmänna hänvisningarna till rättslig status enligt Nato SOFA i artikel IV att denna rätt ska gälla även inom ramen för protokollet (denna bedömning har också gjorts i tidigare lagstiftningsärende, se prop. 2015/16:152 s. 68 f.). I 6 kap. körkortslagen (1998:488) finns regler om utländska körkort. Som huvudregel gäller att en utländsk medborgare får köra fordon i Sverige i enlighet med dennes giltiga nationella körkort i hemlandet. Som undantag gäller om körkortet är utfärdat i en stat utanför EES och innehavaren är folkbokförd i Sverige sedan mer än ett år. I dessa fall är körkortet inte giltigt i Sverige, vilket följer av 6 kap. 2 § andra stycket körkortslagen.

När det gäller medlemmar av en främmande stats militära styrka eller dess civila komponent, från en stat utanför EES, kommer svensk rätt stå i överensstämmelse med statusavtalens bestämmelse om körkort, genom att dessa personer inte kommer att folkbokföras i Sverige (se avsnitt 4.2.2). Vid detta förhållande krävs ingen ändring av de svenska körkortsreglerna.42 Även bestämmelsen i 6 kap. 1 § andra stycket körkortslagen som i vissa fall uppställer krav på bestyrkt översättning för att utländskt körkort ska anses som giltigt i Sverige, är förenlig med statusavtalen.43

4.2.5Bärande av uniform

Bedömning: Bestämmelserna i Nato SOFA och Parisprotokollet om rätten att bära uniform kräver inte någon författningsändring.

42 Om anhöriga ska omfattas av denna rättighet, vilket införts bl.a. i Tyskland, kan det uppkomma behov av anpassning av körkortsreglerna.

43Samtliga de Natomedlemstater som inte är EES-stater och inte heller är engelskspråkiga är anslutna till den konvention om vägtrafik som har undertecknats i Wien den 8 november 1968.

Ds 2023:22

Skäl för bedömningen: Artikel V i Nato SOFA ger den sändande staten rätt att bära uniform i enlighet med den mottagande statens regler. Parisprotokollet innehåller inte någon bestämmelse med uttrycklig hänvisning till denna regel men det får utläsas av de allmänna hänvisningarna till rättslig status enligt Nato SOFA i artikel IV att denna rätt ska gälla även inom ramen för protokollet (denna bedömning har också gjorts i tidigare lagstiftningsärende, se prop. 2015/16:152 s. 69).

Enligt 11 § förordningen (1982:756) om Försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet, m.m. (IKFN-förordningen) får inte utländsk militär personal bära uniform inom Sveriges landområden utan tillstånd av Försvarsmakten. Det allmänna förbudet för militära styrkor från ett land att i ett annat land bära uniform är ett uttryck för staters suveränitet. Vid internationellt militärt samarbete är det dock regelmässigt så att besökande staters förband tillåts att uppträda i uniform. Detta framgår vanligen av en överenskommelse mellan länderna.

I det tidigare lagstiftningsarbetet har det svenska regelverket bedömts som tillräckligt för att tillgodose rätten att bära uniform enligt PFF SOFA. Försvarsmakten har också fört fram att den nuvarande ordningen fungerar väl. Som regel lämnas tillstånd efter ansökan från den besökande staten men tillstånd kan i vissa fall lämnas även utan ansökan. I en situation då IKFN-förordningen inte gäller, dvs. om Sverige kommer i krig (1 §), får tillstånd lämnas efter regeringens bestämmande. Utredningen gör sammantaget bedömningen att den nuvarande regleringen måste anses tillgodose de krav på rätten att bära uniform som gäller också enligt Nato SOFA och Parisprotokollet.

4.2.6Rätten att bära vapen

Bedömning: Bestämmelserna i Nato SOFA och Parisprotokollet i fråga om rätten att bl.a. inneha skjutvapen kräver inte någon författningsändring.

Skälen för bedömningen: Enligt artikel VI i Nato SOFA har en medlem av en styrka rätt att inneha och bära vapen på den

Ds 2023:22

mottagande statens territorium. Parisprotokollet innehåller inte någon bestämmelse med uttrycklig hänvisning till denna regel men det får utläsas av de allmänna hänvisningarna till rättslig status enligt Nato SOFA i artikel IV att rätten att inneha och bära vapen ska gälla även inom ramen för protokollet (denna bedömning har också gjorts i tidigare lagstiftningsärende, se prop. 2015/16:152 s. 65). Av naturliga skäl måste de rättigheter som artikel VI uttryckligen ger uttryck för också anses innebära en rätt för den sändande staten att föra in vapen i den mottagande staten.44 Att regleringen i Nato SOFA omfattar en rätt till införsel av vapen har också varit regeringens synsätt i tidigare lagstiftningsarbete (prop. 2004/05:7 s. 44 f. och prop. 2015/16:152 s. 65).

Av 2 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) framgår att tillstånd krävs för att bl.a. föra in vapen och ammunition i Sverige. I 11 kap. 3 § samma lag ges regeringen befogenhet att i enskilda fall besluta att lagen inte ska gälla skjutvapen, ammunition och ljuddämpare som innehas av en främmande stats militära styrka som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering. Bakgrunden till bestämmelsen är att det vid internationellt samarbete av förevarande slag är önskvärt att all materiel, inklusive skjutvapen, ammunition och ljuddämpare, utan onödiga tullformaliteter och tillstånd kan föras mellan de länder som deltar i samarbetet (prop. 1995/96:52 s. 88 och prop. 2021/22:46 s. 39). Av bestämmelsen i 11 kap. 3 § framgår att regeringen får ge samma beslutanderätt till Försvarsmakten. Detta har också gjorts i bestämmelsen i 4 kap. 7 § vapenförordningen (1996:70) som infördes 2020. I samband med ändringen av 11 kap. 3 § vapenlagen förtydligades också att paragrafen avser beslut i enskilda fall, dvs. att det är fråga om förvaltningsbeslut.45 Ordningen med beslut i enskilda fall har dock varit gällande allt sedan bestämmelsen infördes.46 Bemyndigandet i dessa fall har på detta sätt en annan utformning än motsvarande bemyndiganden som regeringen getts under senare tid, då regeringen i stället kan föreskriva om undantag

44Jfr The Handbook of the Law of Visiting Forces, Arms, J. Nijhof, s. 203. Se även fotnot 40 ang. att det anges i protokoll från den arbetsgrupp som tog fram Nato SOFA, att den mottagande staten behöver undanta den sändande staten från regler som begränsar innehav, rätten att bära eller import av vapen. Summary Record of a Meeting of the Working Group on Status, 20 april 1951, MS-R(51) 12, para 8.

45Se prop. 2019/20:200 s. 72.

46Bestämmelsen infördes i samband med den nuvarande vapenlagens tillkomst 1996.

Ds 2023:22

från lagen.47 Ordningen med beslut i enskilda fall förefaller ha sin bakgrund i hur regeringen inom ramen för den äldre vapenlagen48 hanterade behov av att undanta utländska militära styrkor från den svenska vapenregleringen. Lagen innehöll ingen uttrycklig grund för undantag i dessa fall och regeringen synes därför ha fattat beslut med stöd av det generella undantag som fanns för staten.49

Rättigheterna för den sändande staten i fråga om vapen uppkommer enligt Nato SOFA oberoende av vilken verksamhet som ska utföras på den mottagande statens territorium. Avtalet ger således inget utrymme för den mottagande staten att frånta eller begränsa rättigheterna och frågor om bl.a. behov av vapen samt vapentyp är enligt Nato SOFA den sändande staten sak att avgöra.50 Myndigheterna i den sändande staten ska dock välvilligt behandla begäran från den mottagande staten vad gäller avtalets rättigheter i fråga om vapen, artikel VI i Nato SOFA. Ytterst avgör också den mottagande staten i vilka fall det ska bli aktuellt med undantag från vapenregleringen, genom att varje vistelse måste föregås av en inbjudan.

Utredningen anser mot den angivna bakgrunden att det framstår som mer ändamålsenligt att reglera undantaget för en främmande stats militära styrka på förordningsnivå. Lämpligen genom en bestämmelse som undantar en styrka som befinner i Sverige inom ramen för uttryckligt angivna statusavtal. Möjligen också med möjlighet för Försvarsmakten att besluta om undantag i andra fall. Den nuvarande regleringen, som är inarbetad, innebär emellertid att Sverige ändå lever upp till de rättigheter som Nato SOFA och Parisprotokollet ger uttryck för i fråga om vapen. Det finns enligt utredningen därför inte tillräckliga skäl att nu föreslå en ändring.

Det bör i detta sammanhang också sägas att Nato inte har någon egen styrka utan att samtlig militär personal är sådan som är utsänd av de allierade. Nato äger inte heller egna skjutvapen eller ammunition (enligt vapenlagens definition), utan de vapen som

47Enligt 11 kap. 1 § f vapenlagen får regeringen meddela föreskrifter om att lagen inte ska gälla i fråga om skjutvapen, ammunition och ljuddämpare som en företrädare för en annan stats myndighet eller för Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån medför vid tillfällig tjänst- göring i Sverige eller vid resa för tjänsteändamål genom Sverige.

48Vapenlagen (1973:1176).

49Detta synsätt byggde på tanken att den främmande statens väpnade styrka var den svenska statens gäst på svenskt territorium och därmed omfattades av lagens undantag, se prop. 1995/96:52 s. 88.

50Jfr The Handbook of the Law of Visiting Forces, Arms, J. Nijhof, s. 199, med hänvisningar till mötesprotokoll vid förhandlingarna inför Nato SOFA, se fotnot 3, 4 och 11.

Ds 2023:22

innehas av den militära personalen, under Natoledd verksamhet och vid Natohögkvarter, är sådana som tillhör berörda stater. Även dessa verksamheter omfattas alltså av regleringen om ”en främmande stats militära styrka” i vapenlagen (jfr prop. 2015/16:152 s. 65).

Nato SOFA innehåller inte någon uttrycklig bestämmelse om ammunition. En sådan rätt för en främmande stats styrka att inneha ammunition kan regleras i bilaterala tilläggsavtal.51 Frågan har för svenska förhållanden reglerats i avsnitt 7.2 i den tekniska överenskommelse till värdlandsstödsavtalet som Sverige ingått med Nato den 10 juni 2022 (se avsnitt 3.3).

4.2.7Straffrättslig jurisdiktion m.m.

Bedömning: Bestämmelserna om jurisdiktion och rättsligt samarbete i artikel VII i Nato SOFA medför inte att det finns behov av författningsändringar. Sverige behöver inte vid tillträde till Nato SOFA avge en reservation som begränsar en sändande stats rätt att utöva jurisdiktion inom en mottagande stats territorium, när Sverige är mottagande stat.

Skälen för bedömningen: Artikel VII i Nato SOFA innehåller regler om straffrättslig jurisdiktion för brott som begås på den mottagande statens territorium. Reglerna innebär en fördelning av domsrätt mellan den sändande och mottagande staten enligt en viss systematik. Avtalet föreskriver inte straffrättslig immunitet för någon personalkategori.

Som utgångspunkt enligt artikel VII kan den sändande staten utöva jurisdiktion över personal som omfattas av militär lag i den staten (flaggprincipen), samtidigt som den mottagande staten har domsrätt över lagöverträdelser som har begåtts på dess territorium (territorialitetsprincipen). Detta anslag, som varken ger den sändande eller mottagande staten företräde, leder emellertid till att det behövs ytterligare regler för att avgöra vilket land som har primär jurisdiktion. Till att börja med har den sändande staten exklusiv jurisdiktion om gärningen är straffbar i den staten men inte i den mottagande staten. Omvänt har den mottagande staten ensam

51Se t.ex. tilläggsavtal mellan USA och Polen 11 december 2009, se The Handbook of the Law of Visiting Forces, Arms, J. Nijhof, s. 200, fotnot 14.

Ds 2023:22

behörighet att lagföra gärningar som endast bryter mot det landets lagar. I konkurrensfallen, som torde vara det stora flertalet fall, har den sändande staten primär jurisdiktion över lagöverträdelser som riktar sig enbart mot den statens egendom eller säkerhet eller enbart mot en annan medlem i styrkan eller en civilanställd från den staten eller dess anhöriga eller mot egendom tillhörig någon av dessa kategorier. Den sändande staten har även primär jurisdiktion över lagöverträdelser som beror på en handling eller underlåtenhet vid tjänsteutövning. I alla andra fall har den mottagande staten primär rätt att utöva jurisdiktion. Den stat som inte har jurisdiktion kan, om den anser att det skulle vara av särskild betydelse, begära att den stat som har primär jurisdiktion avstår från sin rätt. En sådan begäran ska behandlas välvilligt av den stat som har jurisdiktion.

Artikel VII innehåller vidare bestämmelser om rättsligt samarbete m.m.

–Staterna ska lämna varandra ömsesidigt bistånd med anhållande och överlämnande till den myndighet som har domsrätt liksom bistånd med utredningsåtgärder och bevisupptagning.

–Myndigheterna i den mottagande staten ska underrätta militär- myndigheterna i den sändande staten om en medlem av den statens styrka eller av en civil komponent eller deras anhöriga har anhållits.

–En medlem av en styrka eller av en civil komponent, som den mottagande staten har domsrätt över, får kvarstanna i den sändande statens förvar till dess att åtal har väckts i den mottagande staten.

Den mottagande staten ska välvilligt pröva en begäran från myndig- heterna i den sändande staten om biträde med att verkställa ett fängelsestraff som har dömts ut inom den mottagande statens territorium. En sändande stat får inte verkställa ett dödsstraff i en mottagande stat om inte lagen i den staten har dödsstraff för liknande fall.

Artikeln innehåller även en uppräkning av minimirättigheter som ska tillförsäkras en tilltalad som tillhör en sändande stat en rättvis rättegång i mottagarlandet samt ett förbud mot dubbel lagföring – ett avgörande i en mottagande staten ska ha rättskraft i en sändande stat och omvänt.

Ds 2023:22

Slutligen ger artikel VII reguljära militära förband som ingår i en styrka rätt att utöva polisiär myndighet i förläggningar, anläggningar och andra utrymmen som den disponerar.

Genomförandet av artikel VII i Nato SOFA i svensk rätt

Bestämmelserna i Nato SOFA om jurisdiktion och rättsligt samarbete har genomförts i svensk rätt inom ramen för PFF- samarbetet med Nato. Även Parisprotokollet, som inte innebär några materiella avvikelser från reglerna om jurisdiktion i Nato SOFA, har genomförts inom denna ram (se prop. 2015/16:152 s. 38– 44). De statusregler som gäller mellan Nato och Sverige är tillämpliga även när en Natoledd styrka kommer till Sverige i enlighet med värdlandsstödsavtalet (se a. prop. s. 41). Genomförandet grundar sig i huvudsak på följande lagstiftning.

I 2 kap. brottsbalken finns bestämmelser om svensk straffrättslig jurisdiktion. Enligt 2 § första stycket 3 och 4 får åtal – till skillnad från mot vad som annars är utgångspunkten när ett brott har begåtts i Sverige – väckas endast om åtalsförordnande har meddelats, om brottet

–har begåtts av en utlänning som saknar hemvist i Sverige men som befinner sig här i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, eller

–har begåtts av en svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige som tjänstgör i en annan stats militära styrka och som befinner sig här i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige.

Åtalsförordnande meddelas i dessa fall av regeringen. Härigenom säkerställs att åtal inte väcks vid svensk domstol i en situation när Sverige är mottagande stat och det i och för sig föreligger svensk domsrätt i enlighet med territorialitetsprincipen, men en internationell överenskommelse om militärt samarbete eller internationell krishantering som Sverige är bunden av, innebär att en annan stat ska ha primär domsrätt (p. 3). Kravet på åtalsförordnande gäller för alla typer av brott och oavsett om de har begåtts inom eller

Ds 2023:22

utom tjänsten. Bestämmelsen omfattar samtliga personer som har någon officiell funktion hos den främmande staten. Personalen kan vara militär eller civil. Familjemedlemmar, som helt privat medföljer en styrka, omfattas inte av bestämmelsen.

Den senare punkten (p. 4) tydliggör att kravet på åtalsförord- nande även gäller för en svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige om personen i fråga tjänstgör vid en utländsk militär styrka (jfr artikel VII.4. Nato SOFA). Denna bestämmelse avser endast militär personal. Såväl anställda vid den utländska statens militärmakt som värnpliktiga omfattas av regleringen.

När Sverige är sändande stat finns i 2 kap. 3 och 4 §§ brottsbalken reglerat när svensk domstol är behörig att döma över brott som har begåtts utanför Sverige. Det handlar om en vidsträckt och till synes heltäckande behörighet. Krav på dubbel straffbarhet uppställs inte om brottet har begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig. I dessa fall krävs inte heller åtalsförordnande, som annars är huvudregel för att åtal ska få väckas för brott som avses i 3 och 4 §§. En lagakraftvunnen utländsk dom genom vilken frågan om ansvar för brott har prövats utgör enligt 9 § första stycket, med några undantag, hinder mot lagföring i Sverige beträffande de gärningar som omfattats av prövningen. Slutligen följer av 12 § att de begränsningar av svensk domstols behörighet och tillämpligheten av svensk lag som följer av allmän folkrätt eller av en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige, ska iakttas.

Bestämmelser om utlämning för brott finns i lagen (1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen). Lagen tillåter utlämning även för militära brott om det följer av en internationell överens- kommelse som gäller mellan Sverige och det sökande landet (5 § första stycket). Utlämningslagen gäller inte om lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder eller lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder är tillämplig i förhållande till den andra staten. Lagen gäller inte heller om avtalet om handel och samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergi- gemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan, och den tillhörande lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om

Ds 2023:22

straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket, är tillämpliga.

Bestämmelser om bistånd med utredningsåtgärder och bevisupptagning m.m. finns huvudsakligen i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Bestämmelser om rättegången i svenska domstolar finns i rättegångsbalken. Vidare är artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), om rätt till en rättvis rättegång, tillämplig.

När det gäller rätten för en sändande stats reguljära militära förband, som ingår i en styrka, att utöva polisiär myndighet inom egna förläggningsområden, anläggningar och andra utrymmen som den disponerar, har en sådan rätt ansetts följa av vedertagna principer om internationellt militärt samarbete. I samband med anslutningen till PFF SOFA har regeringen gjort bedömningen att det inte krävs någon uttrycklig bestämmelse i svensk lag för att en sådan rätt ska föreligga.52 Enligt Parisprotokollet (artikel III.2) ska ett Natohögkvarter betraktas som en styrka i detta avseende och får således också upprätthålla ordning och säkerhet inom sitt område.

Efter genomgång av de redovisade bestämmelserna bedömer utredningen att lagstiftningen är tillräcklig för att Sverige ska kunna leva upp till de åtaganden som artikel VII i Nato SOFA innebär. Detta gäller både när Sverige är sändande och mottagande stat.

Den svenska reservationen och skälen för denna

När Sverige 1996 anslöt sig till PFF SOFA reserverade sig Sverige mot bestämmelsen i artikel VII om rätt för den sändande staten att på svenskt territorium utöva straffrättslig jurisdiktion eller att verkställa påföljder för brott. Finland har vid tillträde till samma avtal lämnat en deklaration med motsvarande innebörd. PFF SOFA hänvisar till Nato SOFA och får sitt egentliga avtalsinnehåll därifrån. Med hänvisningen till artikel VII i PFF SOFA avses därför samma artikel i Nato SOFA. Den svenska reservationen har följande lydelse.

52Prop. 2004/05:7 s. 39 och 40. Se även The Handbook of the Law of Visiting Forces, Military Law Enforcement, J. Voetelink, s. 271 f.

Ds 2023:22

Sveriges regering anser sig inte vara bunden av artikel I i avtalet mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor i den utsträckning som denna artikel hänför sig till bestämmelserna i artikel VII i avtalet mellan parterna i Nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor, som ger de sändande staterna rätt att utöva domsrätt inom en mottagande stats territorium, när Sverige är mottagande stat. Reservationen inbegriper inte de åtgärder som vidtas av militär- myndigheterna i en sändande stat, vilka är trängande nödvändiga för att upprätthålla lugn och ordning inom styrkan.

För den svenska reservationen angavs två skäl.

För det första att en sändande stat knappast kunde ha något behov av att utöva domsrätt på svenskt territorium inom ramen för PFF-samarbetet, som på sin höjd skulle kunna föranleda någon enstaka övning per år och att varje övning inte bedömdes pågå längre än högst ett par veckor. Det ansågs därför inte motiverat att ge främmande stater en så långtgående rätt som straffrättskipning på svenskt territorium.

För det andra att det fanns en risk för att utövandet av en sådan domsrätt skulle kunna komma i konflikt med svensk grundlag genom att det i Nato SOFA inte finns någon bestämmelse som hindrar den sändande staten från att under utövandet av sin domsrätt döma till dödsstraff. Redan meddelandet av en dödsdom på svenskt territorium bedömdes strida mot 2 kap. 4 § regeringsformen, enligt vilken dödsstraff inte får förekomma (jfr prop. 1995/96:37 s. 28–33).

Det finns i en Natokontext skäl att tillåta allierade att utöva jurisdiktion på svenskt territorium

Vid ett medlemskap i Nato ställer sig Sverige bakom Natos fulla politiska och legala regelverk (acquis) utan reservationer. Nato är en konsensussökande organisation i vilken beslut tas med enighet. Det finns en förväntan hos övriga allierade att Sverige ska tillträda aktuella avtal utan reservationer. Inget medlemsland har i dag lämnat någon reservation vid tillträdet till Nato SOFA.

Vid ett medlemskap i Nato kan det på ett helt annat sätt än vad som varit fallet inom ramen för PFF-samarbetet bli aktuellt att under längre tid stationera styrkor från andra Natoländer i Sverige. Det finns vid sådant förhållande ett större praktiskt behov för en sändande stat att utöva jurisdiktion på svenskt territorium. Det är

Ds 2023:22

därför i en Natokontext motiverat att tillåta allierade länder att i landet utöva straffrättskipning i den omfattning som följer av artikel VII i Nato SOFA.

Att medge andra stater att utöva straffrättslig jurisdiktion på svenskt territorium innebär överlåtelse av rättskipningsuppgift. Uppgiften innebär ett ingrepp i svensk suveränitet och måste anses innefatta myndighetsutövning. Detta gäller även om det är en annan stats myndighet som utövas i Sverige. Eftersom det inte handlar om rättskipningsuppgift som direkt grundar sig på regeringsformen kan den med stöd av 10 kap. 8 § regeringsformen överlåtas till en annan stat. Riksdagen ska i ett sådant fall besluta om överlåtelsen med kvalificerad majoritet i den ordning som anges i 6 § andra stycket.

Enligt artikel VII 7.b i Nato SOFA ska myndigheterna i den mottagande staten välvilligt pröva en begäran från myndigheterna i den sändande staten om biträde avseende verkställande av fängelsestraff som ådömts av myndigheterna i den sändande staten enligt denna artikel inom den mottagande statens territorium. Enligt 1 § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (verkställighetslagen) får regeringen, om det påkallas av en överenskommelse som Sverige ingått med främmande stat, förordna att frihetsberövande påföljd, böter eller förverkande som i den främmande staten dömts ut eller beslutats efter rättegång i brottmål, får verkställas i Sverige enligt denna lag. Att påföljden dömts ut på svenskt territorium av den främmande staten borde inte påverka bestämmelsens tillämplighet. Det finns således inte behov av att komplettera lagstiftning för att Sverige ska kunna leva upp till avtalsvillkoren i denna del.

Frågan om dödsstraff

Enligt 2 kap. 4 § regeringsformen får dödsstraff inte förekomma. Förbudet gäller undantagslöst, även i krigstid. Till detta kommer att Europakonventionen sedan 1995 gäller som svensk lag. Sverige är även folkrättsligt bunden av konventionen. Genom den rätts- utveckling som har skett genom först protokoll nr 6 till Europa- konventionen och senare protokoll nr 13 till samma konvention, som båda har ratificerats av Sverige, har dödsstraffet kommit att avskaffas såväl i fred som i krig. Ingen får dömas till ett sådant straff

Ds 2023:22

eller avrättas. Förbudet mot dödsstraff har i Europadomstolens praxis tolkats också som ett förbud att utvisa någon till ett land där han eller hon riskerar ett sådant straff, se bl.a. dom den 8 november 2005 i målet Bader mot Sverige. Enligt 2 kap. 19 § regeringsformen får lag eller annan föreskrift inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen.

Av de länder som i dag är medlemmar i Nato är det enbart USA som har dödsstraff. I Uniform Code of Military Justice, som är den straff- och processlag som är tillämplig på amerikansk militär personal, föreskrivs dödsstraff för 14 brott. För att dödsstraffet ska vara tillämpligt förutsätts för flertalet av de aktuella brotten att det råder krigstillstånd. För mord finns dödsstraff i straffskalan även i fredstid. Ansvaret för brott prövas av en militär domstol, Court Martial. För att ett utdömt dödsstraff ska få verkställas krävs att presidenten godkänner det. Den senaste avrättningen av en militär i USA skedde 1961.

Mot denna bakgrund kan inte uteslutas att Sverige, som part till såväl Nato SOFA som Europakonventionen, kan hamna i en situation med oförenliga förpliktelser. Ett illustrativt exempel är målet mellan Nederländerna och Short, som avgjordes av den Nederländska Högsta domstolen genom slutligt beslut den 30 mars 1990 (I.L.M. 1375 1990). Short var en amerikansk soldat stationerad i Nederländerna. Han blev misstänkt för mord på sin fru. Av artikel 118 i Uniform Code of Military Justice framgår att dödsstraff ingår i straffskalan för mord. Förhållandena i målet var sådana att USA under artikel VII 3.a.1) i Nato SOFA hade primär jurisdiktion. Short, som var i förvar hos nederländsk myndighet, kunde därför med stöd av artikel VII 5.a överlämnas till behörig amerikansk myndighet. Samtidigt var de nederländska myndigheterna förhindrade att överlämna Short, som riskerade dödsstraff, genom att de var bundna av artikel 1 i protokoll 6 till Europakonventionen, som anger att ingen får dömas till ett sådant straff eller avrättas (Short ansågs av domstolarna vara under nederländsk jurisdiktion i den mening som avses i artikel 1 i Europakonventionen). Högsta domstolen fann sammanfattningsvis att Shorts intresse av att inte avrättas skulle ha företräde framför statens intresse att fullgöra sin skyldighet enligt Nato SOFA och beslutade att han inte skulle utlämnas till USA så länge det fanns en risk att han skulle komma att avrättas. Efter att en kompromiss som innebar att Short kom att

Ds 2023:22

åtalas för ett brott som inte kunde straffas med döden, överlämnades han i november 1990 till amerikanska myndigheter.

Det behövs inte någon reservation

De fall när utländsk militär personal som tjänstgör i Sverige skulle komma att åtalas för brott som kan föranleda dödsstraff enligt sitt hemlands lag, och som omfattas av det landets primära jurisdiktion, måste förväntas vara sällsynta. Om situationen ändå skulle uppkomma vore det enligt såväl regeringsformen som Europa- konventionen förbjudet att utdöma och verkställa ett dödsstraff på svenskt territorium samt även att utlämna någon till ett land där han eller hon riskerar ett sådant straff. Det är mot bakgrund av den ömsesidiga respekt som Natosamarbetet bygger på svårt att tänka sig att den sändande staten, mot Sveriges uttryckliga vilja, skulle framhärda i att genomföra rättegången här. Skulle detta ändå bli aktuellt har Sverige möjlighet att i enlighet med Artikel VII 3.c andra meningen i Nato SOFA begära att sändande stat ska avstå från sin primära jurisdiktion. En sådan begäran, som i det läget skulle vara av särskild betydelse för Sverige, ska behandlas välvilligt av den stat som har primär jurisdiktion.

I Sverige är det enligt utlämningslagen regeringen som, efter att en anmodande stat lämnat in en ansökan om utlämning för brott till Justitiedepartementet, beslutar om utlämning. Om den som begärs utlämnad motsätter sig utlämning ska Högsta domstolen pröva utlämningens förenlighet med lag. Ett villkor för utlämning enligt lagen är att den som utlämnas inte bestraffas med döden för brottet.53

I förhållande till USA följer vidare av utlämningskonventionen mellan Sverige och USA att utlämning kan vägras om det kan följa dödsstraff på det brott för vilket utlämning begärs, såvida USA inte ger en bindande försäkran att dödsstraff inte kommer att ådömas, eller, om det av formella skäl inte går att uppfylla ett sådant villkor, att ett dödsstraff inte kommer att verkställas.54 Om någon sådan

5312 § första stycket 3 utlämningslagen.

54Se artikel 8 i Sveriges konvention den 24 oktober 1961 med Amerikas förenta stater om utlämning (SÖ 1963:17) med tilläggskonventionen den 14 mars 1983 (SÖ 1984:34), artikel 13 i avtalet den 25 juni 2003 om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta

Ds 2023:22

försäkran inte kan lämnas får framställningen om utlämning avslås. De svenska reglerna för utlämning på grund av brott innebär således att Sverige, när den misstänkte riskerar dödsstraff, inte kommer att utlämna honom eller henne till USA.

Sverige skiljer sig i frågan om förbud mot dödsstraff inte från det flertal andra Natoländer som precis som Sverige är bundna av Europakonventionen och EU:s utlämningskonvention. Inget av dessa länder har lämnat någon reservation mot tillämpningen av artikel VII i Nato SOFA eller mot bakgrund av ett nationellt förbud mot dödsstraff avgett en tolkningsdeklaration.

Som har nämnts ovan kan en situation där åtal som kan föranleda dödsstraff aktualiseras hanteras genom att Sverige begär att få ta över jurisdiktionen eller genom att den regleras i ett bilateralt avtal. Ytterst får ett fall av det här slaget lösas genom en diplomatisk överenskommelse.

Mot denna bakgrund bedömer utredningen att det inte finns anledning för Sverige att vid tillträde till Nato SOFA avge en reservation som inskränker rätten för andra medlemsländer att utöva domsrätt på svenskt territorium. Utredningen bedömer inte heller att det finns skäl för Sverige att, i förtydligande syfte, lämna en tolkningsdeklaration55 med innebörd att Sverige är bunden av Europakonventionen med tillhörande protokoll vid tillämpningen av artikel VII i Nato SOFA. Det skulle vara onödigt eftersom detta förhållande redan är välkänt.

Utökade befogenheter för militärpolis

I artikel VII.10.a i Nato SOFA regleras möjligheten för en reguljär styrka att utöva polisiär myndighet i förläggningar och inom andra ytor som disponeras av styrkan. I paragraf 10.b. öppnas för att efter överenskommelse anlita militärpolis från den sändande staten även utanför sådana områden i den utsträckning som fordras för att upprätthålla disciplin och ordning bland medlemmarna av styrkan. I tidigare lagstiftningsärenden har bedömningen gjorts att det inte bör

stater, och artikel 1 h) i instrumentet den 16 december 2004 mellan Sverige och Amerikas förenta stater, som avses i artikel 3.2 i avtalet om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater. Jfr artikel VII i den konsoliderade versionen av utlämningskonventionen mellan Sverige och USA (bilaga 1 till prop. 2004/05:46).

55Se för en översikt Iain Cameron, Treaties, Declarations of Interpretation, Oxford Public International Law, Article last updated: December 2020.

Ds 2023:22

komma i fråga att sluta något sådant avtal (prop. 1995/96:37 s. 32 och prop. 2004/05:7 s. 40).

Möjligheten att använda en sändande stats militärpolis tillsammans med egen polis utanför styrkans primära utrymmen fyller sin främsta funktion när det gäller större styrkor. Ett Natomedlemskap kan innebära att styrkor från medlemsländerna i större omfattning och på ett annat sätt än i dag kan komma att under längre tid befinna sig på svenskt territorium. Det skulle t.ex. kunna handla om operativt militärt stöd vid ett förhöjt säkerhetsläge med ökat hot mot Sverige eller Östersjöområdet. Det finns också exempel på att allierade i bilaterala tilläggsavtal har kommit överens om utökade befogenheter för en sändande stats militärpolis i ett mottagarland.56 Utredningen kan därför se att det kan finns ett behov av att utreda en sådan möjlighet vidare. Eftersom frågan inte påverkar Sveriges möjlighet att tillträda Nato SOFA eller Parisprotokollet och dessutom kan komma att påverkas av kommande bilaterala tilläggsavtal, lämnas dock inget förslag om utökad befogenhet för en sändande stat att utöva polisiär myndighet i Sverige i det här sammanhanget.

4.2.8Skadestånd

Förslag: Sverige ska vid tillträde till Nato SOFA i anslutning till artikel VIII.2.f i avtalet avge en förklaring om att staten vid skada på sådan egendom som avses i artikeln, avstår från sina anspråk i de fall ersättningsbeloppet understiger 10 000 kr.

Bedömning: Avståendet gäller även vid tillämpningen av Parisprotokollet och värdlandsstödsavtalet.

Bestämmelserna om skadestånd i artikel VIII i Nato SOFA medför inte att det finns behov av författningsändringar.

Skälen för förslaget och bedömningen: Artikel VIII i Nato SOFA innehåller detaljerade bestämmelser om hur olika skadestånds- anspråk ska regleras. Det finns bl.a. regler som anger att avtalsstaterna i vissa fall ska avstå från att kräva ersättning av

56Jfr artikel XIV.3 i Tilleggsavtale mellom Kongeriket Norges regjering og Amerikas forente staters regjering om forsvarssamarbeid; Prop. 90 S (2021–2022) till Stortinget s. 54.

Ds 2023:22

varandra och hur staterna i andra fall ska reglera regresskrav som kan uppstå dem emellan.

Artikeln innehåller också regler om tredjemansskador. Enligt huvudregeln för sådana skador, som uppkommit i samband med tjänsteutövning, har en skadelidande tredje man rätt att rikta sitt ersättningsanspråk mot svenska staten för skador som på svenskt territorium orsakats av en annan stat eller av en medlem ur en utländsk styrka eller en civil komponent. Sverige har sedan i sin tur rätt att få ersättning av den sändande staten på visst sätt som närmare framgår av avtalet. Den rättsliga grunden för att tredje man ska kunna rikta denna typ av anspråk mot svenska staten finns i lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering.57

I Parisprotokollet görs flera hänvisningar till artikel VIII i Nato SOFA, främst med förtydligande av hur den ska tillämpas när protokollet är styrande statusavtal. Av artikel VI i protokollet framgår att de skyldigheter som följer av Nato SOFA för parter att avstå från att kräva varandra på skadestånd ska gälla både högkvarter och varje part till protokollet. När det gäller anspråk på grund av tredjemansskador som uppstått vid tjänsteutövning anges att de omfattar även anspråk som härrör från handling eller underlåtenhet av anställda i ett allierat högkvarter eller från annan handling, underlåtenhet eller händelse som ett sådant högkvarter är rättsligt ansvarigt för.

I artikel 7.3 i värdlandsstödsavtalet anges att utomobligatoriska anspråk som uppkommer till följd av, eller i samband med, tillämpningen av avtalet ska avgöras i enlighet med bestämmelserna i Nato SOFA respektive PFF SOFA.

I samband med att Sverige tillträdde PFF SOFA har regeringen bedömt att de regler i avtalet som bl.a. innebär att Sverige åtagit sig att inte kräva andra stater på skadestånd i vissa situationer eller att regresskrav mot andra stater regleras på visst sätt inte kräver någon uttrycklig bestämmelse i svensk rätt eftersom reglerna är att anse som sådana folkrättsliga åtaganden mellan staterna som följer direkt av avtalet.58 PFF SOFA med det kompletterande tilläggsprotokollet innehåller i allt väsentligt samma materiella regler som Nato SOFA och Parisprotokollet. Det finns därmed inte anledning att göra

57Se närmare prop. 2004/05:7 s. 40.

58Se prop. 1995/96:37 s. 39 f. och prop. 2004/05:7 s. 40.

Ds 2023:22

någon annan bedömning avseende de avtal som nu är aktuella. Det krävs inte heller någon ändring av den ovan nämnda lagen om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete m.m. eftersom den är utformad så att lagen kommer att gälla också samtliga fysiska och juridiska personer som omfattas av de nu aktuella avtalen.59

Inomobligatoriska anspråk omfattas inte av de aktuella statusavtalen (men omfattas av värdlandsstödsavtalet).

Särskilt om artikel VIII.2.f i Nato SOFA

För skador på offentligt ägd egendom som används i Nato- verksamhet av ett lands stridskrafter är huvudregeln att vardera parten står sin skada. Om det däremot handlar om skador på annan offentligt ägd egendom ska ersättningskrav avgöras av en skiljeman. Ersättning utgår dock inte för skador som understiger ett visst lägre belopp som varje medlemsland själv bestämmer. I artikel VIII.2.f i Nato SOFA anges de belopp som de ursprungliga parterna till avtalet avstår från vid skador på egendom av det här slaget. Sverige förväntas vid tillträde till Nato SOFA uppge vilket belopp landet är berett att avstå från enligt denna artikel.

När det gäller jämförbara nordiska länder har Norge satt detta belopp till 10 000 norska kronor och Danmark till 9 670 danska kronor.60 Några senare tillkomna Natoländer har angett följande beloppsgränser (år som medlem i Nato inom hakparentes):

•Bulgarien [2004] 1 457 leva (ca 8 200 kr),

•Litauen [2004] 2 574 litas61 (ca 9 100 kr),

•Kroatien [2009] 3 951 kuna62 (ca 5 800 kr) och

•Nordmakedonien [2020] 30 085 denari (ca 5 400 kr).

Utredningen anser vid en jämförelse enligt ovan att det framstår som rimligt att Sverige i skadefall av det här slaget avstår från anspråk om ersättningsbeloppet understiger 10 000 kr. Utredningen föreslår

59 Samma bedömning har gjorts i prop. 2015/16:152 s. 45 f. när Sverige tillträdde det kompletterande tilläggsprotokollet till PFF SOFA.

60Det kan noteras att det inte finns någon reglering om att beloppen ska justeras mot inflation.

61Sedan 2015 har Litauen euro som valuta.

62Sedan 2023 har Kroatien euro som valuta.

Ds 2023:22

därför att Sverige vid tillträde till Nato SOFA avger en förklaring med denna innebörd i anslutning till artikel VIII.2.f.

4.2.9Sjuk- och tandvård

Bedömning: Bestämmelserna i Nato SOFA och Parisprotokollet om utländsk personals tillgång till sjuk- och tandvård vid vistelse i Sverige tillgodoses genom den svenska regleringen på området. Det finns inte behov av ytterligare lagstiftning för att Sverige ska kunna tillträda avtalen.

Frågan om utländsk militär sjukvårdspersonals rätt att på svenskt territorium utöva sjukvård inom den egna styrkan bör utredas vidare.

Skälen för bedömningen: Enligt artikel IX.5 i Nato SOFA ska en främmande stats militära styrka och dess civila personal erbjudas sjuk- och tandvård, inklusive inläggning på sjukhus, på samma villkor som mottagarlandets personal om sådan vård inte på ett tillfredsställande sätt kan erbjudas inom styrkan. Parisprotokollet innehåller inte någon bestämmelse med uttrycklig hänvisning till denna regel men det framgår av inledningen till artikel IV att sådana rättigheter som tillkommer en sändande stat beträffande dess styrka, civila personal samt deras anhöriga, ska tillkomma det berörda högkvarteret. Även i värdlandsstödsavtalet anges att Sverige, som värdland, ska tillhandahålla styrkan sjuk- och tandvård från svenska militära anläggningar på samma villkor som erbjuds svensk militär. Någon sådan vård erbjuds dock i princip inte av Försvarsmakten, utan svensk militär personal är hänvisad till samma vård som gäller för övriga personer som är bosatta i Sverige.

Sveriges skyldigheter att tillhandahålla sjuk- och tandvård

Inledningsvis kan konstateras att enligt svensk rätt ska regionen erbjuda en god hälso- och sjukvård samt tandvård åt den som är bosatt inom regionen. Detta följer av 8 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30; HSL) och 5 § tandvårdslagen (1985:125). Regionens vårdansvar enligt bestämmelsen i HSL avser allt som

Ds 2023:22

inryms i begreppet hälso- och sjukvård i enlighet med 2 kap. 1 § samma lag, dvs. åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador, sjuktransporter samt omhänder- tagande av avlidna. När det gäller EU/EES-medborgare som omfattas av trygghetsförordningen63 är de berättigade till hälso- och sjukvård på samma villkor och till samma kostnad som personer bosatta i Sverige.64 Rätten till läkemedelsförmåner (högkostnads- skyddet) gäller utöver för bosatta i Sverige också för EU/EES- medborgare som omfattas av trygghetsförordningen.65 För andra utländska medborgare gäller olika regler.66 Rätt till omedelbar hälso- och sjukvård samt tandvård gäller dock för alla personer som vistas i Sverige.67 Det är hälso- och sjukvårdspersonalen som avgör om patienten i fråga behöver omedelbar vård eller om vården kan anstå till dess att den vårdsökande kommer till hemlandet. Om Sverige har ingått en sjukvårdskonvention eller annat sjukvårdsavtal med det aktuella landet, kan det ha inverkan på både omfattningen av regionens vårdskyldighet och kostnaderna för vården. Om en sjukvårdskonvention eller annan överenskommelse saknas betalar patienten den verkliga vårdkostnaden. Det kan noteras att den redovisade regleringen gäller även för anhöriga till utländsk militär eller civil personal som omfattas av avtalen.

Svensk personal har i Sverige rätt till fullständig vård enligt ovan. Vården tillhandahålls mot föreskriven patientavgift och avgifter inom ramen för läkemedelsförmåner. Regeringen har i det tidigare lagstiftningsarbetet ansett att bestämmelsen i Nato SOFA endast ålägger Sverige, som mottagande stat, att erbjuda vård som ska vara av samma kvalitet som för svensk personal. Bestämmelsen har alltså inte ansetts ställa krav på att vården också ska erbjudas till samma kostnad som för den svenska personalen. Regeringen har vidare gjort bedömningen att det enbart torde vara omedelbar vård som kan komma i fråga när utländsk personal vistas här i landet inom ramen

63 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.

64Jfr 8 kap. 2 § 1 och 17 kap. 1 § HSL.

65Se 4 § lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.

66Av de länder som är medlemmar i Nato i dag är det endast sju länder som inte är EU-länder eller omfattas av EES-avtalet. Dessa länder är Albanien, Kanada, Montenegro, Nordmakedonien, Storbritannien, Turkiet och USA. Av dessa länder omfattas Storbritannien av flera avtal som behandlar rätten till vård och Turkiet av en sjukvårdskonvention med Sverige som reglerar planerad vård (se handboken ”Vård av personer från andra länder”, 8 omarbetade uppl. 2022, Sveriges kommuner och regioner).

67Jfr 8 kap. 4 § HSL och 6 § tandvårdslagen.

Ds 2023:22

för de aktuella avtalen och att det därför inte funnits behov av lagstiftningsåtgärder såvitt avser frågan om tillgång till vård i Sverige (jfr prop. 2004/05:7 s. 48 och 49 och prop. 2015/16:152 s. 62–64).

Inom ramen för ett Natomedlemskap skulle det, som tidigare framhållits, kunna bli aktuellt att militär personal från andra medlemsländer kommer att tjänstgöra i Sverige i större omfattning och under längre tid än i dag. Om så skulle bli fallet kommer det sannolikt att öka behovet av sjukvård för sådan personal. Trots det bedömer utredningen att det även framgent framför allt kommer att bli fråga om mer akut vård. Att utländsk personal är stationerad i Sverige under längre tid borde dessutom innebära att vård som annars hade fått anstå till dess att den vårdsökande kommer till sitt eget land, i större utsträckning utförs i Sverige. Om utländsk militär eller civil personal som tjänstgör i Sverige skulle få behov av mer omfattande vårdinsatser under längre tid finns det anledning att tro att den berörde inte kan fortsätta sin tjänstgöring här.

Det bör i sammanhanget framhållas att det finns möjlighet att i bilaterala tilläggsavtal till Nato SOFA reglera vårdens omfattning och praktiska arrangemang för vårdkostnader.

Även om förutsättningarna för att erhålla sjukvård i Sverige för militär eller civil personal från ett Natoland utanför EU/EES har vissa begränsningar, bedömer utredningen att det inte heller nu finns behov av att lagstiftningsåtgärder för att Sverige ska kunna leva upp till sina avtalsförpliktelser att tillhandahålla vård på samma villkor som erbjuds svensk militär. Utredningen gör inte heller i övrigt någon annan bedömning än de regeringen tidigare har gjort.

Möjligheten för utländsk militär sjukvårdspersonal att på svenskt territorium utöva sjukvård inom den egna styrkan

Regeringen har i tidigare lagstiftningsärende uttalat att värdlands- stödsavtalet inte reglerar Natos eller sändande länders rätt att föra in sjukvårdsresurser eller att utöva sjukvård i Sverige och att regeringen, om den situationen skulle bli aktuell, förutsätter att en förfrågan därom görs i samband med inbjudan och förberedelserna till aktuell verksamhet och att den därefter kommer att prövas i behörig ordning.68

68Prop. 2015/16:152 s. 64.

Ds 2023:22

Av artikel IX.5 i Nato SOFA får emellertid anses följa en rätt för den sändande staten att utöva vård inom den egna styrkan. I militära förband finns regelmässigt sjukvårdskomponenter som har till uppgift att ta hand om det skadeutfall som sker på stridsfältet. Sjukvårdspersonal som ingår i sådana enheter kan också förväntas bedriva viss vård inom det egna förbandet. Det kan också tänkas att ett utländskt förband, särskilt om det ska verka i Sverige under en längre tid, kan ha med sig resurser och personal för att utöva sjukvård inom styrkan.

För att utländsk sjukvårdspersonal ska kunna arbeta i Sverige behöver det vara förenligt med svensk lagstiftning. Om utländska sjukvårdsenheter verkar i Sverige väcks frågor om bl.a. behörighet att utöva ett reglerat yrke inom hälso- och sjukvården, vårdgivar- ansvar och yrkesansvar för vårdpersonal. Regleringen gör inte någon skillnad på kraven i fredstid, kris eller krig.

I betänkandet Hälso- och sjukvårdens beredskap – struktur för ökad förmåga (SOU 2022:6) bedömdes de problem som uppstår i förhållande till regelverken på hälso- och sjukvårdsområdet när utländsk personal eller utländska hälso- och sjukvårdsresurser ska verka i Sverige, vara av sådan komplexitet och omfattning att dessa frågor kräver en separat utredning.69 Det är otillfredsställande om svensk rätt skulle medföra att utländska förband inte kan använda egen sjukvårdspersonal och resurser för att ge vård inom eget förband eller att detta för att vara möjligt först måste föregås av ett omfattande byråkratiskt förfarande. Utredningen har därför övervägt möjligheten att undanta vård som utövas av en sändande stat inom den egna styrkan från regleringen på hälso- och sjukvårds- området. Det är dock osäkert om det är lämpligt att bryta ut den frågan från övriga frågor om som rör hälso- och sjukvård vid Sveriges internationella samarbeten. Frågan kräver vidare överväganden som inte ryms inom denna del av utredningens uppdrag. Bland annat av dessa skäl och då frågan inte kan anses hindra att Sverige tillträder Nato SOFA och Parisprotokollet lämnar utredningen i vart fall för närvarande inget förslag i denna del.

69SOU 2022:6 s. 677.

Ds 2023:22

4.2.10Inkomstskatt

Förslag: Privilegier i fråga om inkomstskatt ska medges även inom ramen för Nato SOFA och Parisprotokollet i den utsträckning som följer av avtalen. Detta åstadkoms genom tillägg i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.

Skälen för förslaget: I artikel X i Nato SOFA anges att de perioder under vilka personal befinner sig i ett land inom ramen för avtalets tillämpning inte ska räknas som sådan bosättningsperiod som orsakar beskattning i den mottagande staten. Bestämmelsen omfattar såväl militär som civil personal. Av Parisprotokollets artikel VII.1 framgår att samma skattebefrielse för lön som följer av nämnda bestämmelse i Nato SOFA ska gälla även för den militära och civila personal som tillhör en avtalsparts stridskrafter men som är placerad vid ett Natohögkvarter. I artikelns andra punkt finns specialregler för den särskilda kategori av civil personal som är direktanställd av Nato. I det fallet ska den lön som betalas av ett Natohögkvarter vara befriad från beskattning. En protokollspart kan dock ingå avtal med det aktuella högkvarteret om att den staten ska anställa sina medborgare och sedan placera dem vid högkvarteret. I det fallet får den staten beskatta den lön som betalas ut. Denna bestämmelse har bedömts bli tillämplig endast i det fall ett Natohögkvarter skulle etableras i Sverige (prop. 2015/16:152 s. 61).

I samband med införandet av det kompletterade tilläggs- protokollet och värdlandstödssavtalet 2016 infördes tillägg i 7 § samt i den då nya bestämmelsen i 8 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall, som tillförsäkrar personal som omfattas av avtalen det undantag från inkomstbeskattning som föreskrivs i artikel X Nato SOFA.

Privilegierna i fråga om inkomstskatt föreslås att utsträckas till att även avse personal som kommer till Sverige också inom ramen för Nato SOFA och Parisprotokollet.

Ds 2023:22

4.2.11Indirekt beskattning

Förslag: Privilegier i fråga om undantag från skatter och avgifter i vägtrafik ska medges även inom ramen för Nato SOFA och i den utsträckning som följer av avtalet. Detta ska genomföras genom det tillägg som föreslås i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.

Motsvarande bestämmelser i Parisprotokollet samt dess bestämmelser om skattefria förvärv av varor och tjänster ska genomföras i svensk rätt genom det tillägg som föreslås i samma lag.

Bedömning: Den nuvarande ordningen enligt vilken Försvarsmakten skattefritt tillhandahåller drivmedel, oljor och smörjmedel till andra stater innebär att Sverige uppfyller avtalsåtagandet på denna punkt även inom ramen för Nato SOFA och Parisprotokollet.

Skälen för förslaget och bedömningen

Fordon i trafik

Enligt artikel XI.2.c i Nato SOFA ska tjänstefordon som tillhör en militär styrka eller dess civila personal vara undantagna från alla skatter som tas ut för fordon i vägtrafik, dvs. sådana skatter som tas ut för att ett fordon används i vägtrafik. Någon åtskillnad mellan skatt och avgift inte avsedd (jfr prop. 2004/05:7 s. 42 och prop. 2015/16:152 s. 49). Bestämmelsen avser endast tjänstefordon och alltså inte fordon för eget eller anhörigas personliga bruk (jämför frågan om tullfrihet i avsnitt 4.2.12 som gäller även fordon för personligt bruk). De skatter och avgifter som kommer i fråga är i första hand fordonsskatt enligt vägtrafikskattelagen (2006:227) och lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt och vägavgift enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon. Även trängselskatt enligt lagen (2004:629) om trängselskatt är en sådan skatt som kan omfattas av bestämmelsen.

Enligt Parisprotokollets artikel VIII.2 ska ett allierat högkvarter åtnjuta samma rättigheter som en styrka åtnjuter enligt artikel XI i Nato SOFA. Det innebär att även tjänstefordon som omfattas av protokollet ska vara undantagna från samma skatter och avgifter.

Ds 2023:22

I samband med utvidgningen av tillämpningen av PFF SOFA 2004 infördes ett tillägg i 7 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall som innebär att främmande staters styrkor och personal som omfattas av avtalet undantas från skatter och avgifter på det sätt som föreskrivs i Nato SOFA artikel XI.2.c Vid införandet av det kompletterade tilläggsprotokollet och värdlandstödssavtalet 2016 infördes samma rätt till undantag inom ramen för avtalen genom bestämmelsen i 8 § samma lag.

Det undantag från skatter och avgifter för bruk av fordon i trafik som gäller inom ramen för ovan nämnda avtal föreslås utsträckas till att avse även de tjänstefordon som omfattas av Nato SOFA och Parisprotokollet.

Förvärv av varor och tjänster

Mervärdesskatt ska betalas till staten enligt bestämmelserna i mervärdesskattelagen (1994:200; ML).70 Bestämmelsen i 3 kap. 1 § ML anger huvudregeln att all omsättning av varor och tjänster samt import av varor (från utanför EU) är skattepliktig. Lagen medger undantag i vissa fall. Med punktskatt avses sådana indirekta skatter som tas ut vid produktion, import, tillhandahållande etc. av vissa varor och tjänster i enlighet med särskilda lagar. I 3 kap. 15 § skatte- förfarandelagen (2011:1244) anges samlat vilka 15 skatter som räknas som punktskatter i Sverige.

Nato SOFA innehåller inget åtagande för en avtalspart att medge befrielse från skatter och avgifter för den sändande statens köp av varor eller tjänster i den mottagande staten. Artikel IX.1. anger i stället att den utländska personalen får köpa varor och tjänster för eget bruk på samma villkor som medborgare i den mottagande staten. Av punkten 8 i samma artikel framgår vidare att den aktuella bestämmelsen inte kan åberopas för att åtnjuta befrielse från skatter vid anskaffning av varor som omfattas av den mottagande statens skattebestämmelser. Regeln i artikel X om skattefrihet för sådan lös egendom som en person förfogar över i den mottagande staten enbart på grund av sin tjänstevistelse där, gäller endast för egendom som den enskilde har med sig från hemlandet. Anskaffning av varor

70Regeringen har i prop. 2022/23:46 föreslagit en ny mervärdesskattelag som är tänkt att träda i kraft den 1 juli 2023.

Ds 2023:22

och tjänster i Sverige omfattas alltså av svenska skattebestämmelser. Någon justering av svensk lag har därför inte krävts. Det bör här nämnas att den mottagande staten ska tillhandahålla sändande styrkor drivmedel m.m. skattefritt (se vidare nedan).

När det gäller Parisprotokollet går avtalsåtagandet i denna del längre genom att skattefrihet ska gälla för viss anskaffning av varor och tjänster i den mottagande staten. Av artikel VIII.1 framgår att befrielser från skatter och avgifter ska gälla vid upprättandet och driften av ett allierat högkvarter samt att de närmare villkoren ska avtalas mellan det berörda högkvarteret och den mottagande staten. Inköpen ska vara gjorda i det gemensamma försvarets intresse och för högkvarterets officiella bruk. Vid införandet av det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet åstadkoms detta genom införandet av bestämmelsen i 8 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall. Paragrafen föreskriver att privilegier i fråga om mervärdesskatt och punktskatter på förvärv av varor och tjänster i Sverige ska gälla för Natohögkvarter, styrkor och personal i den utsträckning som anges i avtalen.

Utredningen föreslår att bestämmelsen i 8 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall ska utsträckas till att avse privilegier i fråga om mervärdesskatt och punktskatter även inom ramen för Parisprotokollet och i den utsträckning som framgår av avtalet.71

Inom EU har en harmonisering skett av förfarande- bestämmelserna gällande mervärdesskatt och punktskatt genom rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (mervärdesskattedirektivet) och rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler om punktskatt (punktskattedirektivet)72. De svenska reglerna om mervärdesskatt och punktskatt bygger därför på EU-direktiv och eventuella nationella undantag måste vara tillåtna enligt gemenskapsrättens bestämmelser.

I fråga om skattefria förvärv anger mervärdesskattedirektivet undantag från skatteplikt för vissa med export likställda transaktioner, artikel 151. I punkten 1 b finns förutsättningar till skattefrihet för försäljning till bl.a. internationella organisationer och dess medlemmar. Denna grund har tidigare bedömts vara

71I 1 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall anges att lagen har företräde framför bestämmelser i andra författningar.

72Direktivet ersätter tidigare direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG.

Ds 2023:22

tillämplig för Natohögkvarter (och Natoledd verksamhet inom ramen för värdlandsstödsavtalet).73 När det gäller punktskatt finns motsvarande undantag i direktivets artikel 11 punkten 1 b (internationella organisationer).74 Förslaget är således i enlighet med EU-rätten.

Det kan här nämnas att ett medlemskap i Nato aktualiserar en vidare implementering i svensk rätt av de gemenskapsrättsliga bestämmelserna om skattefrihet för styrkor från Natoländer.75 Ett sådant analysarbete pågår inom Regeringskansliet.

Särskilt om drivmedel, oljor och smörjmedel

Enligt artikel XI.11 i Nato SOFA ska den mottagande staten skattefritt tillhandahålla drivmedel, oljor och smörjmedel till den sändande statens tjänstefordon, luftfartyg och fartyg. Av Parisprotokollets artikel VIII.2 framgår att de allierade högkvarteren ska åtnjuta samma rättigheter. Vidare gäller detta även de fordon, luftfartyg och fartyg som kommer till Sverige inom ramen för värdlandsstödsavtalet.

Drivmedel, oljor och smörjmedel omfattas av skatteplikt vad avser mervärdesskatt76 och gällande drivmedel även vad avser punkt- skatt (bränsle).77 Sedan införandet av PFF SOFA har åtagandet i den aktuella bestämmelsen genomförts så att Försvarsmakten skattefritt tillhandahåller drivmedel m.m. till de utländska styrkorna. För en närmare beskrivning av den svenska skatteregleringen och nuvarande ordning, se prop. 2015/16:152 s. 56–58.

Det nuvarande förfarandet har inom ramen för en tillämpning av PFF SOFA ansetts vara mer praktiskt än att genom lagstiftningsåtgärder medge de utländska styrkorna rätt att själva direkt förvärva bränslet skattefritt. Förfarandet medför dock en viss merkostnad för Försvarsmakten gällande punktskatter. Det har tidigare bedömts få utgöra en övningskostnad som får finansieras inom befintliga ekonomiska ramar (se a. prop. s. 57).

73I punkten 1 c och d regleras uttryckligen samarbetet inom Nato.

74I punkten 1 d finns reglering om väpnade styrkor från ett Natoland.

75Jfr 2004/05:15 s. 46 och prop. 2021/22:61 s. 293 f.

76Flygbensin och flygfotogen är undantagna från mervärdesskatteplikt, 3 kap. 23 § 4 ML.

77Enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Ds 2023:22

Den nuvarande ordningen innebär att Sverige uppfyller åtagandet enligt Nato SOFA och Parisprotokollet. Därtill bedömer utredningen att denna ordning måste vara väl så ändamålsenlig för de utländska styrkorna som att genom lagstiftningsåtgärder ge en rätt till skattefria direktförvärv, särskilt om detta sker enligt en återbetalningsmodell.78 Det finns alltså inte behov av lagstiftnings- åtgärder i detta hänseende för att Sverige ska kunna tillträda de nya avtalen. Det kan dock finnas anledning att på sikt överväga om den nuvarande ordningen bör justeras i något avseende.

4.2.12Tull m.m.

Förslag: Tullfrihet ska gälla för styrkor, personal och Nato- högkvarter som omfattas av Nato SOFA och Parisprotokollet, i enlighet med villkoren i avtalen. Detta genomförs genom tillägg i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.

Bedömning: Det finns inget behov av ändring av lagen om tullfrihet m.m., lagen om tullfrihet från skatt vid import m.m. eller mervärdeskattelagen.

Skälen för förslaget och bedömningen: Av artikel XI i Nato SOFA följer att tull- och skattefrihet gäller vid tillfällig import och export av tjänstefordon samt utrustning, förråd, förnödenheter och andra varor för en styrkas eget bruk. Av Parisprotokollets artikel VIII.2 framgår att de allierade högkvarteren ska ha samma rättigheter. Även Natohögkvarter ska således tillåtas att tullfritt ta in och föra ut tjänstefordon och annan utrustning för högkvarterens egna bruk och medlemmar av högkvarteren ska tullfritt få ta in och föra ut personliga ägodelar och fordon för eget bruk. Tullfriheten för medlemmar gäller dock inte medborgare i den mottagande staten, såvida de inte ingår i en annan protokollsparts stridskrafter (punkten 3).

78Den skattefrihet som tidigare införts i lagen om lagen om immunitet och privilegier i vissa fall, och med stöd av nämnda EU-direktiv, tillgodoses genom rätt till återbetalning av erlagd skatt, se 10 kap. 6 § ML, de enskilda lagarna om punktskatt samt ”reservregeln” i 64 kap. 6 § skatteförfarandelagen (2011:1244). Denna metod. som är den som normalt sett har använts i svensk rätt, är tillåten enligt artikel 151 punkten 2 mervärdesskattedirektivet och artikel 12 b punkten 2 punktskattedirektivet. Överväganden inför svensk lagstiftning finns bl.a. i prop. 2015/16:152 s. 54 f. och prop. 2004/05:15 s. 51 ff.

Ds 2023:22

Tullfriheten enligt ovan har införts dels i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall, dels i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.79 I bestämmelserna i 7 och 8 §§ lagen om immunitet och privilegier i vissa fall anges att tullfrihet gäller inom ramen för PFF SOFA och det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet och i den utsträckning som följer av avtalen. Detta följer också av 4 § lagen om tullfrihet m.m. I bestämmelsens tredje stycke anges att tullfrihet gäller enligt avtal som är i kraft i förhållande till Sverige för en främmande stats militära styrka eller dess personal (punkten 1), och för ett Natohögkvarter eller en styrka eller personal vid ett sådant högkvarter (punkten 2). I det fjärde stycket framgår att tullfriheten gäller för styrkor, personal och Natohögkvarter som befinner sig i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering.

Tullfriheten som regleras i 7 och 8 §§ lagen om immunitet och privilegier i vissa fall föreslås utsträckas till att på samma sätt gälla inom ramen för Nato SOFA och Parisprotokollet.

När det gäller lagen om tullfrihet m.m. kommer de nya avtalen att omfattas av den befintliga lydelsen i 4 §.80

Som tidigare nämnts stipulerar Nato SOFA och Parisprotokollet både tull- och skattefrihet vid den tillfälliga importen och exporten. I bestämmelsen i 2 kap. 2 § lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. föreskrivs, med vissa undantag, att om tullfrihet för en vara som övergår till fri omsättning medges enligt bl.a. lagen om tullfrihet m.m. ska även skattefrihet medges. 3 kap. 30 § mervärdesskattelagen anger vidare att sådan import också är undantagen från mervärdesskatteplikt. Det krävs således inte några lagstiftningsåtgärder för att också bevilja skattefrihet i dessa fall.

79 När det gäller den EU-rättsliga regleringen på tullområdet och de svenska reglernas förenlighet med unionsrätten, se prop. 2015/16:152 s. 59.

80Genom riksdagens beslut den 22 mars 2023 (rskr. 2022/23:148) om att Nato ska upptas som internationell organisation i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall, kan tullfriheten för Natohögkvarter även följa av bestämmelsens andra stycke om internationella organisationer.

Ds 2023:22

4.2.13Skydd mot exekutiva förfaranden

Förslag: Parisprotokollets bestämmelser om skydd mot exekutiva förfaranden som syftar till beslag eller kvarstad av högkvarterens egendom och tillgångar ska genomföras i svensk rätt. Detta åstadkoms genom den föreslagna ändringen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.

Skälen för förslaget: Artikel XI.2 i Parisprotokollet anger att exekutionsåtgärder som beslag och kvarstad får vidtas avseende allierade högkvarters egendom eller tillgångar endast för de syften som avses i vissa angivna bestämmelser i Nato SOFA. Av hänvisningarna framgår att de sammanhang som beslag av egendom

m.m.är tillåtet, är i samband med utredning av lagöverträdelser inklusive överträdelser av lagar och förordningar avseende tullar och skatter. I andra fall får alltså beslag eller kvarstad inte ske. I värdlandsstödsavtalet finns ingen uttrycklig regel om detta men det framgår av avsnitt 3.1 att de eventuella bestämmelser som enligt t.ex. Parisprotokollet är i kraft mellan Sverige och högkvarteren ska tillämpas även på den militära verksamhet som företas inom ramen för detta avtal.

Beslut om beslag och kvarstad som sker i samband med brottslighet är alltså tillåten enligt den aktuella bestämmelsen. Men när det gäller frågan om kvarstad finns det enligt svensk rätt också möjlighet att under vissa förutsättningar besluta om kvarstad på grund av en civilrättslig fordran, se bl.a. 15 kap. rättegångsbalken. En sådan talan ska alltså inte få föras såvitt avser tillgångar och egendom som tillhör sådana Natohögkvarter som omfattas av protokollet och värdlandsstödsavtalet. Egendom som tillhör sändande stater omfattas dock inte av detta skydd.

Bestämmelsen gäller redan inom ramen för det kompletterande tilläggsprotokollet och värdlandsstödsavtalet och har genomförts i svensk rätt genom 8 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Den bestämmelsen föreslås utsträckas så att den gäller också för verksamhet inom ramen för Parisprotokollet.

Ds 2023:22

4.2.14Immunitet för arkiv och dokument

Förslag: Arkiv och dokument tillhörande ett Natohögkvarter ska vara okränkbara även i den utsträckning som framgår av Parisprotokollet. Detta åstadkoms genom den föreslagna ändringen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.

Skälen för förslaget: Artikel XIII i Parisprotokollet anger att ett allierat högkvarters arkiv och andra officiella handlingar som förvaras i lokaler som används av högkvarteret ska vara okränkbara, såvida inte högkvarteret har hävt immuniteten. Bestämmelsen kan bli tillämplig även om ett högkvarter inte upprättats i Sverige, eftersom det följer av bestämmelsen att immuniteten gäller även när en tjänsteman, som är godkänd av ett högkvarter, har officiella dokument med sig vid vistelse i Sverige.

4.3Särskilt om värdlandsstödsavtalet

I utredningens uppdrag ingår även att se över om det som en konsekvens av ett Natomedlemskap behöver göras några författningsjusteringar som rör värdlandsstödsavtalet. Som angavs inledningsvis i detta kapitel har värdlandsstödsavtalet berörts löpande när bestämmelserna i detta har anslutit till dem som varit föremål för överväganden i statusavtalen. Det har inte framkommit att det finns behov av några ytterligare författningsändringar i fråga om värdlandsstödsavtalet vid ett svenskt Natomedlemskap. Det finns inte heller behov av några materiella ändringar i värdlands- stödsavtalet. Detta var inte heller förväntat eftersom avtalet har skrivits med beaktande av bestämmelserna i såväl Nato SOFA som Parisprotokollet. De ändringar i själva värdlandsstödsavtalet som föranleds av ett svenskt Natomedlemskap är av mer formell natur; exempelvis blir det efter ett medlemskap inte längre aktuellt att hänvisa till säkerhetsskyddsavtalet mellan Sverige och Nato (se

Ds 2023:22

avsnitt 9.1). Dessa uppdateringar är inte tidskritiska utan kan göras i samband med att en revision av avtalet även behövs av andra skäl. Värdlandsstödsavtalet får ändras eller modifieras skriftligen om parterna är överens om det (se avsnitt 11.1).

5Avtal mellan parterna i nordatlantiska fördraget om informationssäkerhet

5.1Informationssäkerhetsavtalet

Avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om informations- säkerhet (informationssäkerhetsavtalet) undertecknades i Bryssel den 6 mars 1997 och har tillträtts av alla medlemsstater i Nato. Avtalet reglerar på en övergripande nivå parternas skyldighet att skydda och bevara säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som härrör från Nato eller som en medlemsstat har lämnat till Nato samt sådana uppgifter som lämnas till en medlemsstat som stöd för Natos program, projekt eller kontrakt. Därtill anges att parterna ska bevara den säkerhetsklassificering som uppgifter har åsatts och vidta åtgärder för att sekretesskydda uppgifterna utifrån klassificeringen, att säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter inte får användas för andra ändamål än de som anges i nordatlantiska fördraget och i beslut och resolutioner som grundar sig på fördraget samt att sådana uppgifter inte får röjas för parter som inte hör till Nato utan samtycke från den som uppgifterna härrör ifrån (artikel 1).

Vidare ska parterna enligt avtalet inrätta en nationell säkerhetsmyndighet (National Security Authority, NSA) för Natos verksamhet som ska vidta åtgärder för att säkerställa att säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter skyddas i enlighet med artikel I. Parterna ska även utarbeta och implementera säkerhetskrav som ska säkerställa en gemensam skyddsnivå för säkerhetsskydds- klassificerade uppgifter (artikel 2).

Avtalet ställer också krav på att parterna ska genomföra säkerhets- prövning av medborgare som inom ramen för sina arbetsuppgifter

Ds 2023:22

behöver eller kan komma att få tillgång till uppgifter i säkerhetsskyddsklassen confidential eller högre (artikel 3).

Avtalet innehåller även en uppgift till generalsekreteraren att säkerställa att Nato tillämpar avtalet (artikel 4) och en upplysning om att avtalet inte hindrar parterna från att ingå andra avtal om utbyte av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, så länge dessa inte påverkar tillämpningsområdet för detta avtal (artikel 5).

Slutligen finns bestämmelser om förfaranden för att tillträda avtalet, deponering av anslutningsinstrument, underrättelse- skyldighet för depositarien (USA:s regering) och uppsägning av avtalet (artikel 6–9).

5.2Natos regelverk om säkerhetsskydd

Nordatlantiska rådet godkände den 17 juni 2002 en säkerhets- skyddspolicy för Nato, Säkerhet inom Nordatlantiska fördrags- organisationen. Policydokumentet reviderades genomgripande 2020.81

Genom reglerna i säkerhetsskyddspolicyn etableras grund- läggande principer och minimumstandarder för säkerhetsskydd som ska tillämpas av Natoländer och organisationens civila och militära organ för att säkerställa en gemensam skyddsnivå för säkerhets- skyddsklassificerade uppgifter.82

Säkerhetsskyddspolicyn får sitt huvudsakliga materiella innehåll genom följande dokument, som är intagna som bilagor i policy- dokumentet:

Bilaga A – Informationssäkerhetsavtalet

Bilaga B – Grundläggande principer, minimistandard och ansvar Bilaga C – Personalsäkerhet

Bilaga D – Fysisk säkerhet

Bilaga E – Säkerhet för Natoklassificerad information

Bilaga F – Säkerhet för kommunikation och informationssystem Bilaga G – Klassificerade projekt och industriell säkerhet Bilaga H – Säkerhet i förhållande till icke-Natoentiteter

81C-M(2002)49-REV1, 20 november 2020. Genom säkerhetsskyddspolicyn har informations- säkerhetsavtalet implementerats inom Nato.

82För vissa typer av särskilt känslig information, t.ex. atomal-information (se kapitel 8), finns särskilda regler som ska tillämpas för att säkerställa korrekt hantering och skydd av sådan information.

Ds 2023:22

I Natos regelverk för säkerhetsskydd ingår därutöver sex direktiv som kompletterar bilaga C–G i policydokumentet med ytterligare detaljreglering.83

Innehållet i bilagorna till säkerhetsskyddspolicyn, som även om- fattar informationssäkerhetsavtalet (bilaga A), och direktiven är bindande både för Nato och för medlemsländernas hantering av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.84 Regelverket behöver dock inte implementeras ordagrant men förutsätter att medlemsländerna vidtar åtgärder för att säkerställa att den nationella lagstiftningen ger i vart fall samma skydd för säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som Natoreglerna.

I informationssäkerhetsavtalet ställs ett mindre antal över- gripande krav medan det i bilagorna till säkerhetsskyddspolicyn och i direktiven ges detaljerade och omfattande regler. På vissa områden är regleringen emellertid sådan att de krav som ställs upp endast behöver beaktas om de är förenliga med nationell lagstiftning. Därigenom tas viss hänsyn till att lagstiftningen i medlemsländerna ser olika ut.

5.3Sveriges säkerhetsskyddsavtal med Nato

Mot bakgrund av bland annat medlemskapet i Natos Partnerskap för fred (PFF) tecknade Sverige 1994 ett säkerhetsskyddsavtal med Nato85. Avtalet har likheter med informationssäkerhetsavtalet genom att det på en mer övergripande nivå reglerar skyldigheten att sekretessbelägga säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter samt ställer krav på säkerhetsprövning av personal som ska hantera sådana uppgifter. Säkerhetsskyddsavtalet har 2012 kompletterats med en överenskommelse om behandling och skydd av säkerhetsskydds- klassificerade uppgifter i Natoinformation86 som lämnats ut till

83AC/35-D(2000)-REV8, AC/35-D(2001)-REV3, AC/35-D(2002)-REV5, AC/35-D(2003)- REV5, AC/35-D(2004)-REV3 samt AC/35-D(2005)-REV3.

84Detta gäller även om Sverige formellt enbart förväntas tillträda informationssäkerhets- avtalet.

85Security Agreement between the Government of Sweden and The North Altlantic Treaty Organization, 1994-09-06 (Överenskommelsen är inte publicerad i Sveriges internationella överenskommelser, SÖ).

86Natoinformation omfattar all information inom ramen för Natosamarbetet oavsett om den har sitt ursprung inom Nato eller har mottagits från medlemsländer eller källor utanför Nato.

Ds 2023:22

Sverige.87 Överenskommelsen speglar i stora delar Natos gällande säkerhetskyddspolicy.

När Sverige blir medlem i Nato ersätts de nuvarande avtalen av informationssäkerhetsavtalet och Natos övriga regelverk för säkerhetsskydd.

5.4Säkerhetsskyddslagen och säkerhetskyddsförordningen

Den nuvarande säkerhetsskyddslagen (2018:585) trädde i kraft den 1 april 2019. I samband med lagändringar 2021 som avsåg bland annat tillsyn och sanktioner infördes en ny säkerhetsskydds- förordning (2021:955).

Säkerhetsskydd är ett sammanfattande begrepp för de åtgärder som syftar till att ge ett skydd för verksamhet som är av särskild betydelse för Sverige. Med säkerhetsskydd i lagens mening avses närmare bestämt skydd av säkerhetskänslig verksamhet mot spioneri, sabotage, terroristbrott och andra brott som kan hota verksamheten samt skydd även i andra fall av säkerhetsskydds- klassificerade uppgifter. Den säkerhetskänsliga verksamheten har två beståndsdelar: verksamhet som är av betydelse för Sveriges säkerhet och verksamhet som omfattas av ett för Sverige bindande internationellt åtagande om säkerhetsskydd (kapitel 1).

Lagen reglerar tre säkerhetsskyddsåtgärder: Informationssäkerhet, fysisk säkerhet och personalsäkerhet. Vidare delas säkerhetsskyddade uppgifter in i säkerhetsklasser utifrån den skada som ett röjande av uppgifterna kan medföra för Sveriges säkerhet. De säkerhetsskydds- klasser som förekommer är kvalificerat hemlig, hemlig, konfidentiell och begränsat hemlig (kapitel 2).

I säkerhetsskyddslagen finns också bestämmelser om säkerhets- prövning och placering i säkerhetsklass. För att avgöra vilken säkerhetsklass en anställning eller annat deltagande i säkerhets- känslig verksamhet ska föranleda, beaktas i vilken omfattning den som prövningen avser får del av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och vilken säkerhetsskyddsklass det gäller samt vilken möjlighet denne har att orsaka skada för Sveriges säkerhet. Den som

87 Administrative Arrangement for the Handling and Protection of Nato Classified Information Provided to Sweden, 2012-06-16 (överenskommelsen är inte publicerad i SÖ).

Ds 2023:22

i en omfattning som inte är ringa får del av uppgifter i säkerhets- skyddsklassen kvalificerat hemlig ska placeras i säkerhetsklass 1. En anställning i staten, kommun eller region som är placerad i säkerhetsklass 1 eller 2 får endast innehas av den som är svensk medborgare. Med undantag för riksdagens förvaltningsområde beslutar regeringen om placering i säkerhetsklass (kapitel 3).

I lagen finns även bestämmelser om internationell säkerhets- skyddssamverkan och säkerhetsintyg. Ett säkerhetsintyg får under vissa förutsättningar utfärdas för personer som har hemvist i Sverige och leverantörer med säte i Sverige när en annan stat eller mellan- folklig organisation har ansökt om ett sådant intyg. Ett intyg får som utgångspunkt utfärdas endast om deltagandet avser verksamhet i eller för en stat eller en mellanfolklig organisation som omfattas av ett internationellt åtagande om säkerhetsskydd (kapitel 5).

Säkerhetsskyddsförordningen innehåller bland annat bestämmel- ser om anmälan vid säkerhetshotande händelser och verksamhet.

Regeringen har vidare i säkerhetsskyddsförordningen föreskrivit att Regeringskansliet ska vara nationell säkerhetsmyndighet88 för internationella säkerhetsskyddsåtaganden gentemot bland annat Nato och fullgöra de uppgifter som en sådan myndighet ska ansvara för i enlighet med internationella säkerhetsskyddsåtaganden. För andra generella internationella säkerhetsskyddsåtaganden ska regeringen besluta vilken myndighet som ska vara nationell säkerhetsmyndighet (7 kap. 1 §). Förordningen reglerar även att Försvarets materielverk ska vara nationell industrisäkerhets- myndighet och fullgöra de uppgifter som en sådan myndighet ska ansvara för i enlighet med internationella säkerhetsskyddsåtaganden (7 kap. 2 §).

88 Se även 20 § 8 förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet. Med säkerhetsmyndighet avses inte nödvändigtvis en myndighet i vanlig betydelse utan det kan som i Sverige mer vara en funktion hos en myndighet, även om inget hindrar att en myndighet organiseras med denna funktion som huvudsaklig uppgift (som i t.ex. Norge).

Ds 2023:22

5.5Sekretesslagstiftningen

Offentlighetsprincipen och handlingsoffentlighet

Offentlighetsprincipen är central i den svenska rättsordningen. Den innebär att allmänheten, ofta enskilda individer och företrädare för media men även företag, organisationer och andra, har rätt till insyn i och tillgång till information om statens och kommunernas verksamhet.

Offentlighetsprincipen kommer till uttryck på olika sätt i Sveriges grundlagar, exempelvis genom rätten till yttrandefrihet, meddelarfriheten för tjänstemän och genom rätten att ta del av allmänna handlingar. Rätten att ta del av allmänna handlingar kallas för handlingsoffentlighet.

Handlingar är allt som innehåller information av något slag: texter, bilder eller information lagrad på annat sätt, till exempel i en dator eller på ett USB-minne. En handling är allmän om den förvaras hos en myndighet och är inkommen till eller upprättad hos myndigheten. Bestämmelser om rätten att få ta del av allmänna handlingar finns i tryckfrihetsförordningen.89

Huvudregeln är att allmänna handlingar är offentliga. Rätten att ta del av allmänna handlingar kan dock begränsas genom sekretess. Sekretess innebär en begränsning i allmänhetens rätt att ta del av handlingen, men också en tystnadsplikt för offentliga funktionärer.

Rätten att ta del av allmänna handlingar får begränsas om det krävs med hänsyn till bland annat rikets säkerhet eller dess förhållande till en annan stat eller en mellanfolklig organisation. Varje begränsning av rätten att ta del av allmänna handlingar ska framgå av en särskild lag, offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), eller lag som den hänvisar till. Regeringen får efter bemyndigande i lag genom förordning meddela närmare föreskrifter om en sådan bestämmelses tillämplighet.90 Bestämmelser om sekretess finns framför allt i offentlighets- och sekretesslagen, förkortad OSL. I offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) finns föreskrifter om tillämpningen av vissa bestämmelser i lagen.

89Se 2 kap. tryckfrihetsförordningen om allmänna handlingars offentlighet.

902 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen.

Ds 2023:22

Försvarssekretess

I 15 kap. 2 § OSL anges att sekretess gäller för uppgift som rör verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvarsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs. I mål eller ärende enligt särskild lag om försvarsuppfinningar gäller dock sekretess för uppgift om sådana uppfinningar enligt föreskrifter i den lagen.

Föremål för försvarssekretessen är de olika verksamheter som är av betydelse för landets försvar. I lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap är totalförsvar verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. Bestämmelsen om försvarssekretess gäller alltså inte bara rent militära företeelser, utan också åtgärder med avseende på till exempel den ekonomiska försvarsberedskapen, folkförsörjningen och det psykologiska försvaret, dvs. all verksamhet som rör totalförsvaret.91

Begreppet rikets säkerhet omfattar såväl den yttre säkerheten för det nationella oberoendet som den inre säkerheten till skydd för det demokratiska statsskicket. Skyddet för den yttre säkerheten har i första hand ansetts ta sikte på totalförsvaret.92

Bestämmelsen om försvarssekretess har ett rakt skaderekvisit. Det innebär att sekretess bara gäller om det kan antas att ett röjande av uppgifter skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet. Det kan i det senare fallet t.ex. vara fråga om att ett röjande av uppgifter om den civila säkerhetstjänsten vållar fara för rikets säkerhet trots att någon skada för försvaret egentligen inte har inträffat.93

Bestämmelsen om försvarssekretess är en primär sekretess- bestämmelse (se 3 kap. 1 § OSL), vars räckvidd inte har begränsats. Bestämmelsen ska således tillämpas av alla myndigheter och organ som har att tillämpa OSL. Om en enskild har begärt att få ta del av en handling som är av synnerlig betydelse för rikets säkerhet och innehåller uppgifter som omfattas av försvarssekretess, får begäran

91Se prop. 1979/80:2 Del A s. 132.

92Se prop. 1995/96:129 s. 22.

93Se Offentlighets- och sekretesslagen. En kommentar, JUNO Version 26, 2022-12-02, kommentaren till 15 kap. 2 §.

Ds 2023:22

endast prövas av chefen för Försvarsdepartementet eller regeringen.94

Utrikessekretess m.m.

Försvarssekretessen överlappas delvis av andra sekretess- bestämmelser. Känsliga uppgifter som ska skyddas till exempel enligt ett internationellt säkerhetsskyddsåtagande omfattas i regel även av bestämmelser om sekretess i förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation, den s.k. utrikessekretessen i 15 kap. 1 § OSL. Enligt den bestämmelsen gäller sekretess för uppgifter som rör Sveriges förbindelser med en annan stat eller i övrigt rör bl.a. annan stat eller mellanfolklig organisation, om det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs. Även denna bestämmelse är en primär sekretess- bestämmelse med ett rakt skaderekvisit.

När det gäller uppgifter som Sverige får från en annan stat eller mellanfolklig organisation är avsändarens uppfattning i sekretess- frågan inte ensam avgörande för om uppgiften ska hållas hemlig, även om avsändarens intresse av sekretess bör ha betydelse för sekretessprövningen i det enskilda fallet. Om den främmande staten eller den mellanfolkliga organisationen anser att en överlämnad uppgift är hemlig kan det enligt förarbetena givetvis vara ett skäl för att anse att ett utlämnande stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser.95

Även andra bestämmelser om sekretess kan vara tillämpliga på denna typ av uppgifter, till exempel bestämmelsen i 15 kap. 1 a § OSL om sekretess i det internationella samarbetet och, i vissa fall, bestämmelsen om förundersökningssekretess i 18 kap. 1 § och om underrättelseverksamhet i 18 kap. 2 § OSL.

94Se 1 § offentlighets- och sekretessförordningen. Om uppgifterna rör Säkerhetspolisens eller Polismyndighetens verksamhet för att hindra eller uppdaga brott som rör rikets säkerhet ska prövningen i stället göras av chefen för Justitiedepartementet.

95Se prop. 1995/95:112 s. 29.

Ds 2023:22

5.6Frågan om godkännande av informationssäkerhetsavtalet

Bedömning: Riksdagen behöver inte godkänna avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om informationssäkerhet.

Skälen för bedömningen: Sverige förväntas som Natomedlem att tillträda informationssäkerhetsavtalet. Avtalet rör främst skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, inrättande av en nationell säkerhetsmyndighet för Natoverksamhet och frågor om säkerhetsprövning. Avtalet ingår i Natos regelverk om säkerhetsskydd. Sverige är sedan lång tid bunden av avtal med Nato om säkerhetsskydd vilka har stora likheter med det regelverk som Sverige har att följa som Natomedlem. Det nuvarande säkerhetsskyddsavtalet med Nato har inte godkänts av riksdagen. Informationssäkerhetsavtalet förutsätter inte lagändringar och kan inte heller anses vara av större vikt i den mening som avses i 10 kap. 3 § tredje stycket regeringsformen. Riksdagens godkännande krävs därför inte innan regeringen kan ingå avtalet.

5.7Behov av författningsändringar

Bedömning: Det krävs inte några författningsändringar för att Sverige ska kunna tillträda avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om informationssäkerhet.

Skälen för bedömningen

Bedömningen behöver göras i förhållande till Natos samlade regelverk om säkerhetsskydd

Informationssäkerhetsavtalet, som är det avtal Sverige formellt förväntas tillträda efter ett medlemskap i Nato, är bara en del i Natos samlade regelverk om säkerhetsskydd (se avsnitt 5.2). Genom säkerhetsskyddspolicyn implementeras informationssäkerhets- avtalet inom Nato. Sverige är som medlem i alliansen bunden av

Ds 2023:22

regelverket i dess helhet. Det innebär att bedömningen av om det finns behov av författningsändringar för att Sverige ska kunna tillträda informationssäkerhetsavtalet måste göras i förhållande till Natos samlade regelverk om säkerhetsskydd.

Övergripande bedömning av om Natos regelverk om säkerhetsskydd är förenligt med svensk lagstiftning

Sedan Sverige 1994 anslöt sig till samarbetet inom ramen för Partnerskap för fred har samverkan med Nato och Natoländer successivt ökat. Sverige har under en längre tid redan med stöd av befintligt säkerhetsskyddsavtal med Nato och det där till anknytande avtalet om administrativa bestämmelser för hantering av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i Natoinformation tillämpat ett regelverk om säkerhetsskydd som nära anknyter till det som Sverige som medlem i Nato har att förhålla sig till. Sverige har också varit föremål för periodiskt återkommande inspektioner från Natos säkerhetskontor (Nato Office of Security, NOS). Det har därför redan vidtagits ett antal åtgärder för att anpassa berörda delar av den svenska statsförvaltningen för samarbete med Nato. Efter medlemskap i Nato kan Sverige dock på ett helt annat sätt än som partnerland förväntas få del av säkerhetsskyddsklassificerade upp- gifter, vilket kommer att ställa högre krav på svenska myndigheters förmåga att hantera sådana uppgifter än i dag.

Det relativt långa partnerskapssamarbetet med Nato innebär också att detta har kunnat beaktats i tidigare lagstiftningsärenden, som det om den nuvarande säkerhetsskyddslagen96. Detta betyder att Sverige redan till stora delar har genomfört Natos regelverk om säkerhetsskydd.

När det gäller regelverket som sådant är det omfattande och detaljerat. Detaljeringsgraden gör att den nationella implemen- teringen till stora delar bör göras på nivåer under lag och förordning. Den närmare analysen i dessa delar bör därför ankomma på de myndigheter som meddelar tillämpningsföreskrifter m.m. Utredningen bedömer således att det inte krävs några författnings- ändringar för att Sverige ska kunna tillträda informationssäkerhets-

96Se SOU 2015:25, t.ex. s. 273.

Ds 2023:22

avtalet men vill ändå i det följande beröra några frågor som utredningen har övervägt och vill uppmärksamma.

5.7.1Sekretesskydd

Bedömning: Sverige har ett regelverk som medger att säkerhets- skyddsklassificerade uppgifter som härrör från Nato eller som en medlemsstat har lämnat till Nato kan skyddas av sekretess. För att ytterligare förenkla och stärka möjligheterna för Sverige och svenska myndigheter att samarbeta med Nato bör i det fortsatta utredningsarbetet övervägas om bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen behöver ändras i någon del.

Skälen för bedömningen: Det är en grundläggande skyldighet enligt informationssäkerhetsavtalet att medlemsländerna ska skydda och bevara säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som härrör från Nato eller som en medlemsstat har lämnat till Nato. Sverige har goda möjligheter att sekretesskydda sådan information med stöd av främst bestämmelserna om utrikes- och försvarssekretess i 15 kap. 1 och 2 §§ OSL. Vid de kontakter som utredningen haft med den nationella säkerhetsmyndigheten har inte framkommit annat än att det nuvarande regelverket hitintills varit tillräckligt för att leva upp till de förpliktelser som följer av Sveriges säkerhetsskyddsavtal med Nato.

Ett medlemskap i Nato kommer emellertid att innebära att informationsutbytet med organisationen och dess medlemsstater kommer att öka och att fler personer än tidigare kommer att behöva hantera Natohandlingar som innehåller säkerhetsskydds- klassificerade uppgifter. Det är angeläget att det finns tydliga och förutsägbara bestämmelser om vad som gäller vid hantering av sådana handlingar. Det skulle skada förtroendet för Sverige och försvåra samarbetet om brister i det nationella regelverket leder till att skyddsvärd information röjs.

Mot denna bakgrund anser utredningen att det i det fortsatta utredningsarbetet bör övervägas vidare om bestämmelserna i OSL behöver ändras i någon del för att ytterligare förenkla och stärka möjligheterna för Sverige och svenska myndigheter att samarbeta med Nato.

Ds 2023:22

5.7.2Nationell säkerhetsmyndighet, m.fl. funktioner

Natos regelverk om säkerhetsskydd ställer krav på att ett antal funktioner eller myndigheter ska finnas i medlemsländerna. Som berörts ovan följer redan av informationssäkerhetsavtalet att en nationell säkerhetsmyndigheten ska inrättas för Natoverksamhet, med ansvar för att skydda Natoinformation som innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. Ansvarsområdet för den nationella säkerhetsmyndigheten regleras i bilaga B i Natos säkerhetsskyddspolicy. Funktionen är överordnad och har en central roll i ett system där flera myndigheter samverkar för att skydda säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. Ett medlemskap i Nato kommer att innebära ett större ansvar och en ökad belastning på den nationella säkerhetsmyndigheten, som i Sverige finns i Regerings- kansliet. Försvarsmakten är nationell säkerhetsmyndighet mot länder som Sverige har särskilda säkerhetsskyddsöverenskommelser med.

Sverige har även, som förutsätts i bilaga B i säkerhetsskydds- policyn inrättat en industrisäkerhetsmyndighet. Försvarets materielverk är som tidigare nämnts nationell industrisäkerhets- myndighet.97

I säkerhetsskyddspolicyn98 uppställs vidare krav på att ett Natoland ska etablera vissa andra myndigheter eller funktioner med mera specialiserade uppgifter. Det handlar om en myndighet för kryptogodkännande (National CIS Security Authority, NCSA) och en myndighet som ansvarar för kryptodistribution (National Distribution Authority, NDA). Dessa funktioner upprätthålls i Sverige av Försvarsmakten, som får meddela föreskrifter om kryptografiska funktioner som är avsedda för skydd av säkerhets- känslig verksamhet samt meddela övriga statliga myndigheter föreskrifter i frågor om signalskyddstjänsten inklusive säkra kryptografiska funktioner inom totalförsvaret.99 Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must) utövar tillsynen inom Försvarsmakten och är nationell kryptomyndighet. Krypto- mekanismer som föreskrivs i säkerhetsskyddsförordningen granskas

97Se 7 kap. 2 § säkerhetsskyddsförordningen.

98Bilaga F till säkerhetsskyddspolicyn (Säkerhet för kommunikation och informations- system) p. 13.4–13.6.

99Se 8 kap. 7 § säkerhetsskyddsförordningen och 33 § förordningen (2007:1266) med instruktion för Försvarsmakten samt Försvarsmaktens föreskrifter om signalskyddstjänsten (FFS 2021:1); särskilt 5 kap. 1 och 2 §§.

100

Ds 2023:22

av Must som också utfärdar nationella godkännanden. Det kan noteras att utrustning som används för krypterad kommunikation av Natoinformation som innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i säkerhetsskyddsklassen Nato Secret (hemlig) eller högre ska vara godkända av Natos militärkommitté (NAMILCOM).100

Utöver dessa funktioner föreskrivs också att det ska finnas en myndighet för säkerhetsakreditering av kommunikations- och informationssystem (Security Accreditation Authority)101. I 3 kap. säkerhetsskyddsförordningen finns bestämmelser om förberedande åtgärder inför driftsättning av ett informationssystem som används i säkerhetskänslig verksamhet. Innan ett sådant system, som kan förutses komma att behandla säkerhetsskyddsklassificerade upp- gifter i säkerhetsskyddsklassen konfidentiell eller högre, tas i drift, eller i väsentliga avseenden förändras, ska verksamhetsutövaren skriftligen samråda med Säkerhetspolisen. En verksamhetsutövare som hör till Försvarsmaktens eller Försvarets materielverks tillsyns- områden ska i stället samråda med Försvarsmakten.

I Sverige finns alltså inte något krav att informationssystem som behandlar vissa säkerhetsklassificerade uppgifter ska godkännas av en utpekad central myndighet före driftsättning. I SOU 2021:63 bedömer Cybersäkerhetsutredningen att det finns behov av att ytterligare stärka säkerheten i nätverks- och informationssystem

som ska användas i säkerhetskänslig verksamhet. Cybersäkerhetsutredningen bedömer dock att det i vart fall för närvarande inte finns tillräckliga skäl att föreslå att det införs en nationell särskilt anpassad certifieringsordning för informations- och kommunikationsteknik som används i nätverks- och informationssystem i säkerhetskänslig verksamhet. I stället föreslår utredningen skärpta krav på verksamhetsutövaren och ett utvidgat samrådsförfarande.102 Betänkandet har remitterats. I den fortsatta beredningen inom Regeringskansliet bör Natoregleringen beaktas när det gäller kommunikations- och informationssystem som ska användas för Natoinformation som innehåller säkerhets- skyddsklassificerade uppgifter.

100Se p. 11 i bilaga F till Natos säkerhetsskyddspolicy.

101Det finns även en myndighet med motsvarande funktion på Natonivå (NATO Security Accreditation Authority, SAA)

102Se SOU 2021:63 s. 427 f.

101

Ds 2023:22

5.7.3Säkerhetsprövning

I bilaga C (personalsäkerhet) i Natos säkerhetsskyddspolicy och det anslutande direktivet103 regleras i detalj hur säkerhetsprövning ska gå till. Efter godkänd prövning kan ett säkerhetsintyg utfärdas. Ett giltigt säkerhetsintyg uppställs som krav för tillgång till uppgifter i säkerhetsskyddsklassen konfidentiell och högre. Det Natoland som den som ska prövas är medborgare i ansvarar för handläggningen av ansökningar om säkerhetsintyg. Det är den nationella säkerhets- prövningen som ska läggas till grund för utfärdande av säkerhetsintyg. Säkerhetsprövningen syftar till att avgöra om personen är lojal, trovärdig och pålitlig. I direktivet listas ett antal faktorer eller omständigheter som – i enlighet med nationella lagar och regler – ska bedömas för att avgöra detta.

Nato tillämpar ett system med s.k. säkerhetsklarering (Personnel Security Clearance, PSC). Säkerhetsklarering innebär att den person som ska kontrolleras godkänns i en viss skyddsklass som ger personen behörighet att få tillgång till säkerhetskänsliga uppgifter upp till och med en viss säkerhetsskyddsklass. Detta system förekommer i flera länder och mellanfolkliga organisationer och skiljer sig från den svenska säkerhetsprövningen som i stället är kopplad till en anställning eller ett deltagande i viss verksamhet.

I 3 kap. säkerhetsskyddslagen finns regler om säkerhetsprövning och i 5 kap. säkerhetsskyddsförordningen finns närmare bestämmelser om genomförandet av säkerhetsprövningen. I 7 kap. samma förordning finns regler om internationell samverkan och säkerhetsintyg. I lagstiftningsarbetet har särskilt beaktats behovet av anpassning till internationella säkerhetsskyddsåtaganden och att regleringen ska medge utfärdande av säkerhetsintyg.104 Eftersom lagstiftningen varit framsynt behövs inte några ändringar av den svenska regleringen för att kunna tillämpa Natos regelverk för säkerhetsprövning.

103AC/35-D(2000)-REV8

104Prop. 2017/18:89 s. 115 ff.

102

Ds 2023:22

5.7.4Centralregister

Förslag: Frågan om organisation och lokalisering av ett central- register bör utredas vidare inom Regeringskansliet i samverkan med berörda myndigheter.

Bedömning: Det behövs inte någon bestämmelse i lag om centralregister.

Skälen för förslaget och bedömningen: I bilaga E (Säkerhet för Natoklassificerad information) i Natos säkerhetsskyddspolicy finns bestämmelser om bland annat kontroll och hantering av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. I det stödjande direktivet105 utvecklas bestämmelserna i detalj.

Uppgifter i säkerhetsskyddsklasserna Cosmic Top Secret (CTS) och Nato Secret (NS)106 samt i specialkategorier som ATOMAL107 ska redovisas, kontrolleras och hanteras i enlighet med de krav som uppställs i de nämnda dokumenten. För sådana uppgifter finns ett krav på redovisningsskyldighet och spårbarhet.

För information som innehåller uppgifter av detta slag uppställer Nato kravet att det ska finnas ett registersystem för mottagande, redovisning/bokföring, hantering, distribution och i förekommande fall förstöring av sådan information, oavsett om denna är fysisk eller digital.108 Systemet ska kunna hantera informationen under hela dess ”livscykel” (se nedan).

Ett Natoland har vidare en skyldighet att inrätta ett centralregister (Central Registry) för information som innehåller uppgifter i säkerhetsskyddsklassen CTS. Ett centralregister ska på nationell nivå ha funktionen som huvudsaklig mottagare och avsändare av sådan information. Centralregistret får även vara register för övrig information som omfattas av redovisningsskyldighet, dvs. information som innehåller uppgifter i säkerhetsskyddsklassen NS eller en specialkategori. Om det finns befogad anledning får ett land ha mer än ett centralregister. I direktivet nämns som exempel att ett

105Directive on the Security of NATO Classified Information, AC/35-D/2002-REV5.

106CTS är den högsta säkerhetsskyddsklassen i Nato och motsvaras av kvalificerat hemlig i

2kap. 5 § säkerhetsskyddslagen, medan NS, som är den näst högsta säkerhetsskyddsklassen, enligt samma lagrum motsvaras av hemlig.

107ATOMAL är en märkning som innebär att uppgifterna ska skyddas i enlighet med de särskilda avtal som gäller för nukleär information (se kapitel 8).

108Ett krav på centralregister finns redan i det nu gällande administrativa avtalet för hantering och skydd av säkerhetsskyddsklassificerad Natoinformation som delges Sverige från 2012.

103

Ds 2023:22

land inrättar ett centralregister för den militära sfären och ett för den civila.109 Möjligheten att inrätta mer än ett centralregister ska användas restriktivt. För intern distribuering och registrering av information som innehåller uppgifter i säkerhetsskyddsklasserna CTS och NS inom departement, avdelningar och olika ”kommando- nivåer” inom Försvarsmakten får underregister eller kontrollpunkter inrättas. Dessa funktioner under centralregistret är ansvariga för att inom sina respektive ansvarsområden registrera varje handling som innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter av aktuellt slag.

Funktionen hos centralregister, underregister och kontroll- punkter ska skiljas från den hos registratorsfunktionen på en svensk myndighet. Medan den senare främst tar emot, diarieför och lämnar ut allmänna handlingar, ligger fokus för registerfunktioner och kontrollpunkter på just kontrollfunktionen, att vara ansvarig funktion på respektive nivå för att kontinuerligt följa upp var alla dokument som omfattas av redovisningsskyldighet finns i organisationen. Av förda register ska framgå vilket centralregister, underregister, kontrollpunkt eller individ som vid varje tidpunkt innehar eller har innehaft ett sådant dokument. Vid register och kontrollpunkter som hanterar information som innehåller uppgifter i säkerhetsskyddsklassen CTS ska utses en särskild tjänsteman som är ansvarig för verksamheten vid respektive enhet (Cosmic Control officer).110

Det följer alltså av Natos regelverk om säkerhetsskydd att ett centralregister ska inrättas. Det ligger inom regeringens kompetens att fördela uppgifter mellan myndigheter under regeringen.111 Utpekande av funktionen centralregister kan ske i förordning. Det behövs därför ingen lagreglering om vilken myndighet som ska svara för denna funktion. Frågan om hur ett (eller flera) centralregister ska organiseras och var det ska inrättas behöver utredas vidare. Frågan omfattas inte av utredningens uppdrag.

5.7.5Gallring av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

En myndighet har ett ansvar för att hantera information som innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter på ett korrekt

109Se AC/35-D/2002-REV5 p. 19(a).

110I AC/35-D/2002-REV5 p. 23 finns reglerat i detalj vilka uppgifter ”kontrollofficeren” har.

111Befogenheten omfattas av regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen.

104

Ds 2023:22

sätt under hela den tid informationen förekommer hos myndigheten. I det tidigare nämnda direktivet om säkerhet för Natoklassificerad information finns bestämmelser om att säkerhets- skyddsklassificerad uppgifter vid slutet av sin ”livscykel” ska granskas för eventuellt bevarande, arkivering, nedgradering av säkerhetsskyddsklass eller förstöring. Information som innehåller av Nato säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som finns utskrivna och som inte längre behövs för officiellt bruk får förstöras. I direktivet finns detaljerade bestämmelser om förstöring av handlingar som innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. I detta sammanhang ska endast nämnas att sådana handlingar som kommer in till svensk myndighet från Nato är att betrakta som allmänna handlingar, men med begränsad handlingsoffentlighet på grund av försvars- eller utrikessekretess.112

Regler om gallring framgår av arkivlagen (1990:782). Enligt 10 § arkivlagen får gallring ske. Vid gallring ska dock alltid beaktas att arkiven utgör en del av kulturarvet och att det arkivmaterial som återstår ska kunna tillgodose de ändamål som anges i 3 § tredje stycket samma lag, bl.a. rätten att ta del av allmänna handlingar. Förstöring av allmänna handlingar behandlas inte särskilt i arkivlagen och är inget som är förutsett i den svenska lagstiftningen.

Natos regelverk uppställer inte ett krav på förstöring av handlingar. Vidare kan det hävdas att den svenska lagstiftningen medför att även äldre handlingar behövs för officiellt bruk, för att uppfylla den skyldighet som lagstiftningen med stöd i grundlag uppställer för att bevara allmänna handlingar. Genom en funktion med centralregister, som kan återta handlingar från underregister, finns också möjlighet att begränsa spridningen av handlingar som innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i de högre säkerhetsskyddsklasserna till ett minimum. Det sagda innebär att det i vart fall för närvarande inte finns behov av att införa ny lagstiftning som ger en utökad rätt att gallra allmänna handlingar.

5.7.6Rapportering

I bilaga E (Säkerhet för Natoklassificerad information) i Natos säkerhetsskyddspolicy finns även bestämmelser som gäller säker-

112Se 2 kap. tryckfrihetsförordningen om allmänna handlingars offentlighet.

105

Ds 2023:22

hetsincidenter och rapportering. Mer detaljerade bestämmelser finns i det anslutande direktivet.113

Om säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som finns i Natos system har röjts eller det finns en risk för att så har skett genom att en överträdelse av säkerhetsskyddsbestämmelserna förekommit, ska detta rapporteras till Natos säkerhetskontor. Rapporten ska skickas in av den nationella säkerhetsmyndigheten eller industrisäkerhets- myndigeten. Samtidigt med rapporten till säkerhetskontoret ska den rapporterande myndigheten om möjligt även informera den Natokomponent som den säkerhetsskyddsklassificerade uppgiften kommer ifrån. Hur pass skyndsamt en rapportering ska ske till Natos säkerhetskontor beror på hur känsliga uppgifterna är och omständigheterna i det enskilda fallet.

I 2 kap. säkerhetsskyddsförordningen finns bestämmelser om anmälan vid säkerhetshotande händelser eller verksamhet. Enligt dessa ska en verksamhetsutövare skyndsamt anmäla till Säkerhets- polisen om det finns skäl att anta att en säkerhetsskyddsklassificerad uppgift otillåtet har röjts eller om det har inträffat en it-incident som allvarligt kan påverka säkerheten i ett informationssystem. Om verksamhetsutövaren tillhör Försvarsmaktens tillsynsområde ska anmälan göras också till Försvarsmakten (4 §). Vidare ska vid anmälan som rör säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som omfattas av ett internationellt säkerhetsskyddsåtagande, Säkerhets- polisen underrätta den myndighet som är nationell säkerhets- myndighet enligt det internationella säkerhetsskyddsåtagandet (5 §).

De redovisade bestämmelserna innebär att det finns en nationell reglering som svarar mot kraven i Natos regelverk. Det som kan sättas i fråga är om bestämmelsen om Säkerhetspolisens under- rättelseskyldighet till den nationella säkerhetsmyndigheten är tillräckligt tydlig. Det finns inget uttryckligt krav på skyndsamhet när det gäller Säkerhetspolisens underrättelseskyldighet till den nationella säkerhetsmyndigheten. I vissa fall kan Natoavtal dock ställa krav på att en anmälan, om den rör säkerhetsskydds- klassificerade uppgifter av mer kvalificerat slag, ska ske inom viss tid. Detta gäller om uppgiften avser s.k. atomalinformation114. Om det efter en inledande undersökning inte kan uteslutas att sådan

113AC/35-D(2002)-REV5.

114Se avsnitt 8.4.4.

106

Ds 2023:22

information kan ha röjts, ska en initial rapport skickas till Natos säkerhetskontor inom 72 timmar (från det att verksamhetsutövaren anmälde att det fanns skäl att anta att en sådan uppgift kunde ha röjts). Står det klart att atomalinformation har röjts ska det omedelbart rapporteras till Natos säkerhetskontor genom den nationella säkerhetsmyndigheten.

Trots avsaknaden av ett uttryckligt krav på skyndsamhet framstår det som självklart att Säkerhetspolisen värderar de anmälningar som kommer in från verksamhetsutövare och bedömer vilka åtgärder som behöver vidtas, bland annat utifrån vilka uppgifter som kan har röjts. Om det handlar om misstanke om att uppgifter med hög säkerhetsskyddsklass har röjts borde det vara ett skäl att skyndsamt underrätta den nationella säkerhetsmyndigheten. Säkerhetspolisen och den nationella säkerhetsmyndigheten får också förutsättas ha utvecklat rutiner för sådana fall. Mot denna bakgrund bedömer utredningen inte att det är nödvändigt med en förordningsändring för att säkerställa att rapportering sker till Natos säkerhetskontor i enlighet med de krav som uppställs.

107

6Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar

6.1Hemlighållande av försvarsuppfinningar

Det kan, både under krigstid och fredstid, finnas ett behov av att hålla uppfinningar som är av betydelse för försvaret hemliga (se prop. 1971:138 s. 45).

Enligt svensk rätt kan en försvarsuppfinning under vissa förutsättningar hållas hemlig efter beslut av Försvarets materielverk eller Granskningsnämnden för försvarsuppfinningar. Ett sådant beslut medför att uppfinningen inte får offentliggöras eller obehörigen röjas. Innan en sådan prövning har gjorts råder ett förbud mot att offentliggöra eller på annat sätt obehörigen röja en försvarsuppfinning. Om patent har sökts på uppfinningen blir en patentansökan vilande fram tills det beslutas att uppfinningen inte längre ska vara hemlig. Liknande system finns i andra länder.

Ett beslut om hemlighållande av en försvarsrelaterad uppfinning innebär i flera länder ett förbud mot att ansöka om patent på uppfinningen i annat land (se del A punkt 1 i Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar). Ett sådant förbud kan dock innebära ett hinder för länder att utbyta erfarenheter och materiel med varandra på försvarsområdet. För att kunna få del av andra länders försvarsuppfinningar och även möjliggöra export av inhemska försvarsuppfinningar görs det ibland undantag från denna huvudregel. En förutsättning i dessa fall är oftast att det land som mottar patentansökan garanterar att uppfinningen hålls hemlig även i det mottagande landet (se prop. 1971:138 s. 35). Det är således för att kunna främja ett sådant utbyte som det finns inhemska regler om

108

Ds 2023:22

hemlighållande av utländska försvarsuppfinningar. Möjligheten att söka patent utomlands på uppfinningar som hålls hemliga i Sverige kan även vara till fördel för uppfinnaren som därmed ges möjlighet att söka skydd för och sprida uppfinningen till andra länder.

6.2Närmare om patentavtalet

6.2.1Avtalet reglerar sekretesskydd för patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar

Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta försvars- relaterade uppfinningar (patentavtalet) undertecknades i Paris den 21 september 1960. Det reglerar sekretesskydd för uppfinningar som hålls hemliga med hänsyn till det nationella försvarsintresset i ett av medlemsländerna. Avtalet består av fyra delar (A-D). Avtalet i dess senaste version är från 2017.115

Av introduktionen, del A, framgår att innan avtalet trädde i kraft innebar sekretess på en försvarsrelaterad uppfinning i ett Natoland i allmänhet ett förbud mot att ansöka om patent på samma uppfinning i ett annat land. Efter att avtalet trädde i kraft i januari 1961 har Natoländerna kunnat ta bort förbudet, som innebar ett hinder för utbyte av försvarsrelaterade uppfinningar och försvårade samarbetet inom alliansen avseende forskning, utveckling och produktion av militär utrustning. Island, som inte har någon försvarsmakt eller försvarsindustri, har som enda Natoland inte tillträtt avtalet.

115 AC/259-D (2017)0026. Denna version har godkänts av Conference of National Armaments Directors (CNAD) men inte av Nordatlantiska rådet. Utredningen utgår därför ifrån att det är den näst senare version från 1977 som är den nu gällande. Skillnaderna mellan dessa båda versioner är att den senare versionen innehåller en ny bestämmelse om hävande av sekretess (se nedan). Utredningen har, trots att 2017 års version inte bedöms vara gällande, tagit ställning till om tillägget hade föranlett några lagstiftningsåtgärder från svensk sida.

109

Ds 2023:22

6.2.2De enskilda bestämmelserna

Inledande bestämmelser

Del B är själva patentavtalet. Av artikel I följer att om en patent- ansökan tas emot i ett medlemsland, mottagarlandet, och samma ansökan tidigare har tagits emot i ett annat medlemsland, ursprungslandet, och det landet har beslutat att den patentsökta uppfinningen ska hållas hemlig med hänsyn till det nationella försvarsintresset, ska även mottagarlandet hemlighålla patent- ansökan. Det som sägs i artikel I hindrar inte ursprungslandet från att förbjuda att patentansökan görs i ett annat medlemsland. Det är ursprungslandet, och i vissa fall den som söker patent, som kan ansöka om sekretess enligt avtalet (artikel II). Mottagarlandet kan som villkor för sekretess kräva att sökanden avstår från att kräva ersättning för den skada som kan uppstå till följd av sekretessen (artikel III). Sekretessen ska upphävas endast på begäran av ursprungslandet. Om ursprungslandet avser att häva sekretessen ska det med sex veckors varsel meddela berörda mottagarländer om detta och i möjligaste mån beakta synpunkter som har kommit in från dessa under fristen (artikel IV).

Artiklarna V–VII reglerar möjligheten att ingå bilaterala avtal med samma syfte som patentavtalet, hur patentavtalet ska godkännas, när det träder i kraft och hur ett deltagarland kan säga upp avtalet.

Förfaranderegler

Av del C framgår vilka förfaranderegler som avtalsparterna ska följa. För att förfarandet ska kunna tillämpas ska ursprungslandet och mottagarlandet ha behörighet att belägga uppfinningar som kan inverka menligt på landets nationella säkerhet med sekretess. Informationen ska vidare vara skyddad enligt minst den nivå som Natos säkerhetsskyddskrav förutsätter. Slutligen ska ursprungs- landet ha möjlighet att förhindra att någon obehörigen söker patent på en uppfinning utomlands samt kunna tillåta att patent söks på uppfinningar som omfattas av sekretess utomlands.

110

Ds 2023:22

En patentansökan som ett medlemsland i Nato får från ett annat medlemsland, med en framställning om att den ska beläggas med sekretess, ska också av mottagarlandet beläggas med sekretess. Mottagarlandet ska ge uppgifterna i ansökan i vart fall samma säkerhetsklassificering som i ursprungslandet om vissa uppräknade förutsättningar är uppfyllda.

Handlingarna i patentärendet ska skickas från ursprungslandets försvarsmyndighet genom diplomatiska kanaler till dess ambassad i mottagarlandet.

Sökanden ska ha rätt att ställa ombud för sig. För att ombudet ska få företräda sökanden ska ombudet vara behörigt att få tillgång till och inneha säkerhetsklassificerad information. Om ombudet är behörigt ska handlingarna i ärendet lämnas ut till ombudet som därefter kan lämna in ansökan till patentverket i mottagarlandet. Sökanden får dock lämna in patentansökan utan biträde av ett ombud om det är tillåtet enligt de nationella reglerna. En kopia av den tekniska specifikationen, ritningar, sammanfattning som bifogats patentansökan samt ärendenummer och datum för ansökan ska lämnas till mottagarlandets försvarsmyndighet.

All korrespondens i ärendet, förutom handlingar av rent administrativ karaktär som inte innehåller någon information om uppfinningen, ska förmedlas genom samma säkra kanaler som ansökan. Icke säkerhetsklassificerad information kan patentverket i mottagarlandet efter egen prövning dock sända direkt till sökanden eller dennes ombud.

När ursprungslandet avser att häva sekretessen ska det meddela mottagarländernas behöriga försvarsmyndigheter. Om sekretessen efter utgången av den i artikel IV angivna sexveckorsfristen hävs, ska ursprungslandet omedelbart underrätta mottagarländernas behöriga försvarsmyndigheter om detta varefter dessa ska upphäva sekretessen. I versionen från 2017 finns ytterligare en bestämmelse som reglerar att mottagarlandet kan skicka tillbaka patentansökan till ursprungslandet eller i vissa fall förstöra de till patentansökan hörande tekniska dokumenten.

Nationella bestämmelser måste vara förenliga med förfarande- reglerna. Slutligen finns regler om förfarandebestämmelsernas tillämplighet och hur reglerna ska ses över.

111

Ds 2023:22

6.3Hemlighållande av försvarsuppfinningar i Sverige

6.3.1Patentlagen

Förfarandet vid ansökan om patent regleras i patentlagen (1967:837). Ett svenskt patent kan meddelas på en uppfinning som kan tillgodogöras industriellt under förutsättning att uppfinningen är ny i förhållande till vad som blivit känt före dagen för patentansökan och väsentligen skiljer sig därifrån (2 §). Om ansökan är fullständig eller blir det efter kompletteringar ska sökanden underrättas om att patent kan meddelas (19 §). När den föreskrivna meddelandeavgiften har betalats ska patentmyndigheten bifalla patentansökan. Patent är meddelat när patentet är kungjort (20 §). I lagen finns även regler om europeiskt patent och internationell patentansökan. Vad gäller ansökan om europeiskt patent tar Patent- och registreringsverket emot ansökan och vidarebefordrar den till det europeiska patentverket (EPO). Någon granskning sker inte men ansökan får en ankomstdag och ett ansökningsnummer, vilket har betydelse för s.k. prioritet. Vid en internationell patentansökan enligt den internationella konventionen om patentsamarbete (PCT) agerar Patent- och registreringsverket som internationell myndighet och gör under vissa förutsättningar en nyhetsgranskning och en preliminär patenterbarhetsbedömning. Sökanden avgör därefter i vilka länder sökanden vill gå vidare med en internationell patentansökan. I lagen finns en upplysning om att det finns särskilda bestämmelser vad gäller uppfinningar av betydelse för rikets försvar (79 §). Sekretess gäller enligt 31 kap 20 § OSL i ärende om ansökan om patent för uppgift om uppfinning eller företagshemlighet, om inte annat följer av patentlagen.

6.3.2Lagen om försvarsuppfinningar

De särskilda bestämmelser som avses i patentlagen återfinns i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar som reglerar hemlighållande av och sekretess för försvarsuppfinningar (jfr 15 kap. 2 § OSL).

Med en försvarsuppfinning avses i lagen en uppfinning som särskilt avser krigsmateriel. Det är regeringen som föreskriver vad

112

Ds 2023:22

som utgör krigsmateriel (1 §). Krigsmateriel definieras i förordningen (1988:563) om vad som avses med krigsmateriel i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar. Av förordningen följer att med krigsmateriel förstås: varor som är upptagna i bilagan till förordningen (1992:1303) om krigsmateriel, övrig för militärt bruk utformad materiel till skydd mot verkan av stridsmedel samt övrig för militärt bruk utformad materiel till skydd mot spaning eller andra iakttagelser.

Fråga om hemlighållande av försvarsuppfinningar prövas av Granskningsnämnden för försvarsuppfinningar (gransknings- nämnden) och Försvarets materielverk. Försvarets materielverk ska vid sin prövning samråda med Försvarsmakten (2 §).

En försvarsuppfinning som tillkommit i Sverige eller tillhör en i Sverige bosatt fysisk person eller en svensk juridisk person (svensk försvarsuppfinning) får inte offentliggöras eller på annat sätt obehörigen röjas innan det har prövats om uppfinningen ska hållas hemlig (4 §). Om patent söks på en svensk försvarsuppfinning eller om någon vill offentliggöra en försvarsuppfinning ska Försvarets materielverk pröva om uppfinningen ska hållas hemlig (5 §). Om verket finner att det är av väsentlig betydelse för försvaret att uppfinningen hålls hemlig ska ärendet tillsammans med ett motiverat yttrande överlämnas till granskningsnämnden för slutlig prövning. Om granskningsnämnden gör bedömningen att det är av väsentlig betydelse för försvaret att uppfinningen hålls hemlig ska den förordna att uppfinningen inte får offentliggöras eller på annat sätt obehörigen röjas (6 §). Om prövningen inte görs inom viss tid upphör uppfinningen att vara hemlig även om granskningsnämnden inte slutligt prövat frågan om hemlighållande (7 §).

Ett förordnande om hemlighållande av uppfinningen medför att en patentansökan som är klar för att kungöras enligt 19 § patentlagen ska förklaras vilande i avvaktan på att förordnandet upphävs (12 §). Innehavaren har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för den skada som uppkommer till följd av beslutet om hemlighållande (14 § första stycket). En annan följd av ett beslut om hemlighållande är att innehavaren av uppfinningen kan kräva att staten tar över uppfinningen (11 §). Staten kan också på eget initiativ förordna att uppfinningen får nyttjas för dess räkning eller att rätten till uppfinningen ska avstås till staten (13 §). I dessa situationer utgår

113

Ds 2023:22

ersättning av allmänna medel även för den ytterligare skada som beslutet medför (14 § andra stycket).

Regeringen kan besluta att en uppfinning som ska hållas hemlig enligt 6 § får röjas för annan under förutsättning att hemlighållandet av uppfinningen i övrigt inte äventyras (9 §). En ansökan om patent eller annan skyddsrätt på svensk försvarsuppfinning, som ska hållas hemlig enligt 6 §, får göras i en annan stat endast efter medgivande från regeringen och under förutsättning att uppfinningen hemlig- hålls i den staten (10 §).

Granskningsnämnden ska på ansökan eller när annan anledning därtill föreligger pröva om förordnandet om hemlighållande ska bestå. En omprövning av beslutet om hemlighållande ska ske inom ett år från det att förordnandet meddelades eller senast prövades. Innan granskningsnämndens prövning ska nämnden först tillställa Försvarets materielverk ärendet för prövning. Om Försvarets materielverk finner att uppfinningen inte ska vara hemlig ska den upphäva förordnandet. I annat fall ska ärendet skickas till granskningsnämnden för slutlig prövning (8 §).

En försvarsuppfinning som inte är en svensk försvarsuppfinning är att betrakta som en utländsk försvarsuppfinning. Om patent söks på en sådan uppfinning ska ansökan lämnas över från Patent- och registreringsverket till Försvarets materielverk för prövning av om uppfinningen ska hållas hemlig eller inte. Reglerna om utländska försvarsuppfinningar gäller inte internationell eller europeisk patentansökan (15 §). Om en utländsk försvarsuppfinning är hemlig i en annan stat och det finns en överenskommelse mellan Sverige och den staten om att patent får sökas på uppfinningen i Sverige under förutsättning att den hålls hemlig här, ska Försvarets materielverk förordna om att uppfinningen ska hållas hemlig även i Sverige (16 § första stycket). Om Försvarets materielverk i annat fall, beträffande en utländsk försvarsuppfinning som är hemlig enligt lag i en annan stat, finner att det är av väsentlig betydelse för försvaret att uppfinningen hålls hemlig här, ska slutlig prövning ske på det sätt som anges i 6 § (16 § andra stycket).

När ett hemlighållande av en utländsk försvarsuppfinning beslutats på grund av att uppfinningen är hemlig i en annan stat och uppfinningen inte längre är hemlig i den staten, får Försvarets materielverk häva förordnandet. Om Försvarets materielverk finner att uppfinningen av särskilda skäl alltjämt bör hållas hemlig ska

114

Ds 2023:22

myndigheten jämte yttrande överlämna ansökan till gransknings- nämnden för slutlig prövning (17 §). Avseende utländska försvarsuppfinningar gäller förbudet mot offentliggörande i 4 §, bestämmelsen om när uppgifter om en uppfinning där förordnande om hemlighållande hävts får offentliggöras i 8 § tredje stycket, bestämmelserna i 12 § första stycket om vilandeförklaring av en patentansökan, regeringens möjlighet att besluta att en uppfinning får nyttjas eller övertas av staten i 13 § och bestämmelserna om uppfinnaren eller dess rättsinnehavares rätt till ersättning i vissa fall enligt 14 § (18 §).

Sekretess gäller i mål och ärenden enligt lagen för uppgifter som enligt 4 eller 18 §§ eller till följd av ett förordnande om sekretess enligt 6 eller 16 §§ inte får offentliggöras eller obehörigen röjas. Vissa i offentlighets- och sekretesslagen uppräknade bestämmelser är tillämpliga i sådana fall (19 §).

Slutligen innehåller lagen bestämmelser om straffansvar, överklagande, rätt domstol m.m. (20–24 §§).

6.3.3Internationella överenskommelser

Sverige har ingått överenskommelser med andra länder om hemlig- hållande av patentansökningar. Det rör sig om överenskommelser med Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien, Tyskland och USA. Överenskommelserna omfattar samma typ av uppfinningar som patentavtalet och innehåller i allt väsentligt likadana bestämmelser om förfarandet vid begäran om och upphörande av sekretess.116

6.4Godkännande av patentavtalet

Förslag: Riksdagen godkänner Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar.

Skälen för förslaget: Sverige förväntas som Natomedlem att tillträda Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta

116 Överenskommelsen med Storbritannien avviker i så mån att den inte innehåller några detaljerade regler utan är mer kortfattad än de övriga överenskommelserna. Den innehåller dock inga bestämmelser som avviker från vare sig patentavtalet eller övriga överenskommelser Sverige har ingått på området.

115

Ds 2023:22

försvarsrelaterade uppfinningar. Avtalet förutsätter ändringar i lagen om försvarsuppfinningar. Riksdagens godkännande krävs därför (10 kap. 3 § första stycket 1 regeringsformen).

6.5Behovet av författningsändringar

6.5.1Lagen om försvarsuppfinningar behöver utvidgas till att omfatta utländska uppfinningar som ska hemlighållas enligt patentavtalet

Förslag: Tillämpningsområdet för lagen om försvars- uppfinningar utvidgas till att omfatta utländska uppfinningar som Sverige kan behöva hemlighålla enligt patentavtalet även om de inte avser krigsmateriel.

Skälen för förslaget

Definitionen av utländska försvarsuppfinningar behöver anpassas till patentavtalet

Som redovisats ovan är den svenska lagen om försvarsuppfinningar tillämplig på uppfinningar som särskilt avser krigsmateriel, vilket framför allt regleras i bilagan till förordningen (1992:1303) om krigsmateriel. Redan i samband med införandet av lagen diskuterades att begreppet krigsmateriel kunde variera mellan olika länder och att det kunde finnas utländska uppfinningar av intresse för det nationella försvaret som därmed inte kunde hemlighållas med stöd av lagen (se prop. 1971:138 s. 22). Eftersom den begränsningen av lagen, av vad som framkommit vid tiden för lagförslaget, inte hade gett upphov till några påtagliga nackdelar ansåg lagstiftaren att det inte fanns behov av att föreslå speciella regler såvitt avsåg utländska uppfinningar (se prop. 1971:138 s. 32).

Den svenska definitionen av krigsmateriel har därefter harmoniserats med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för

116

Ds 2023:22

överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen och omfattar de produkter som regleras i direktivet.

De uppfinningar som ett medlemsland enligt patentavtalet är skyldigt att hemlighålla är uppfinningar som hålls hemliga i ursprungslandet med hänsyn till det nationella försvarsintresset. Överenskommelsens tillämpningsområde är alltså inte kopplat till vissa produkter eller uppfinningar med vissa specifika funktioner utan till att uppfinningen är hemlig i ursprungslandet. Även om definitionen av krigsmateriel är vid och baserad på EU-lagstiftning kan det med anledning av det anförda inte uteslutas att patentavtalet kan komma att träffa fler uppfinningar än den svenska definitionen.

Mot denna bakgrund bör tillämpningsområdet för lagen om försvarsuppfinningar ändras. Det föreslås därför att definitionen av utländsk försvarsuppfinning utvidgas till att även avse uppfinning som är hemlig med hänsyn till det nationella försvarsintresset i en annan stat och på vilken patent enligt överenskommelse mellan Sverige och den staten får sökas under förutsättning att uppfinningen hålls hemlig här. Att uppfinningen ska hållas hemlig med hänsyn till det nationella försvarsintresset är ett uttryck som är direkt hämtat från patentavtalet och de övriga överenskommelser som Sverige har ingått på området. I övrigt motsvarar förslaget regleringen i 16 § första stycket lagen om försvarsuppfinningar. Eftersom den föreslagna ändringen innebär att begreppet utländsk försvarsuppfinning även kan avse uppfinning som inte avser krigsmateriel föreslår utredningen av tydlighetsskäl att definitionen av svensk respektive utländsk försvarsuppfinning flyttas till 1 §.

I samband med lagens införande konstaterades att lagen uppställer ett straffsanktionerat förbud mot offentliggörande av försvarsuppfinningar och det ansågs därför nödvändigt att lagens tillämpningsområde kunde fastställas så exakt som möjligt (se prop. 1971:38 s. 32). Samma överväganden gör sig även gällande i dag. Det är mot den bakgrunden utredningen föreslår att utvidgningen av lagens tillämpningsområde endast ska avse utländska försvarsuppfinningar som omfattas av patentavtalet och övriga överenskommelser. Någon ändring av tillämpningsområdet för svenska försvarsuppfinningar föreslås alltså inte.

Regeringen har enligt lagen om försvarsuppfinningar bemyndigats att särskilt föreskriva vad som utgör krigsmateriel. Det har regeringen gjort i förordningen om vad som avses med

117

Ds 2023:22

krigsmateriel i lagen om försvarsuppfinningar. Syftet med att definitionen av krigsmateriel ska regleras i förordning var att begreppet i takt med den tekniska utvecklingen ofta måste revideras och fler produkter läggas till på listan (prop. 1971:38 s. 32). Som tidigare nämnts var också syftet i samband med lagens införande att definitionen av begreppet krigsmateriel skulle vara så exakt som möjligt. Att i förordning vidga krigsmaterielbegreppet till att även avse uppfinningar som kan komma att omfattas av patentavtalet framstår inte som förenligt med lagens systematik. Det skulle strida mot den bakomliggande tanken att begreppet krigsmateriel som utgångspunkt ska avse mer exakta produkter och inte vara av mer allmänt slag. Eftersom en sådan ändring av förordningen i praktiken skulle innebära att lagens tillämpningsområde kom att utvidgas till att även omfatta uppfinningar som inte avser krigsmateriel bör ändringen i stället göras i lagen.

Genom den föreslagna utvidgningen kommer det svenska regelverket möjliggöra att uppfinningar som inte utgör krigsmateriel men som Sverige enligt internationella överenskommelser är skyldigt att hemlighålla kommer att omfattas av sekretess. Det betyder även att bestämmelserna om rätt till ersättning av allmänna medel till följd av hemlighållandet samt regeringens möjlighet att besluta om att staten ska få nyttja eller överta uppfinningen även kommer att gälla för de uppfinningar som omfattas av patentavtalet och Sveriges övriga internationella överenskommelser på området men som inte avser krigsmateriel. Ett beslut om att staten ska få nyttja eller överta uppfinningen är dock territoriellt begränsat till Sverige och innebär i praktiken att staten får ensamrätt att utnyttja uppfinningen i Sverige (jfr prop. 1971:138 s. 62).

Uppfinningar som omfattas av patentavtalet kommer att betraktas som utländska försvarsuppfinningar. Lagens bestämmelser om hemlighållande av utländska försvarsuppfinningar gäller inte internationell eller europeisk patentansökan (se 15 §). Såvitt utredningen kan bedöma kommer det inte bli aktuellt att med stöd av avtalet inkomma med en internationell eller europeisk patentansökan avseende en utländsk försvarsuppfinning i Sverige. Begränsningen i 15 § bedöms därmed vara förenlig med patentavtalet och det krävs inte någon lagändring i det avseendet.

118

Ds 2023:22

6.5.2Det nuvarande regelverket om sekretess för försvarsuppfinningar uppfyller kraven i patentavtalet

Bedömning: Det nuvarande regelverket om sekretess för utländska försvarsuppfinningar uppfyller de krav på sekretess- och sekretesskydd som föreskrivs i patentavtalet.

Enligt nu gällande rätt är det straffbart att söka patent på en svensk försvarsuppfinning i ett annat land utan regeringens tillstånd vilket motsvarar kraven i patentavtalet.

Det nuvarande regelverket i säkerhetsskyddslagen uppfyller de säkerhetskrav som patentavtalet ställer på ombud vid ärenden enligt avtalet.

Skälen för bedömningen

Innebörden av att en uppfinning hemlighålls enligt lagen

Som framgått kan en försvarsuppfinning under vissa förutsättningar hållas hemlig efter beslut av Försvarets materielverk och granskningsnämnden (6 och 16 §§ lagen om försvarsuppfinningar). Innan en sådan prövning har gjorts råder ett förbud mot att offentliggöra eller på annat sätt obehörigen röja en försvars- uppfinning (4 och 18 §§). Vad gäller utländska försvarsuppfinningar får uppgifterna inte får röjas förrän Försvarets materielverk häver förordnandet, vilket får ske först efter det att ursprungslandet hävt sin sekretess (17 §). Vidare föreskrivs i 19 § lagen om försvars- uppfinningar att sekretess gäller i mål och ärenden enligt lagen för uppgifter som enligt 4 eller 18 §§ eller till följd av förordnande enligt 6 eller 16 §§ inte får offentliggöras eller på annat sätt obehörigen röjas. Som en följd av detta kommer det att vara straffbart enligt 20 kap. 3 § brottsbalken att röja uppgifter om en hemlighållen uppfinning som omfattas av lagen.

De myndigheter som hanterar patentansökan på försvars- uppfinningar bedriver säkerhetskänslig verksamhet enligt 1 kap. 1 § säkerhetsskyddslagen (2018:585). Säkerhetsskyddslagen är därför tillämplig på verksamheten. Av patentavtalet följer en skyldighet för

119

Ds 2023:22

mottagarlandet att klassificera handlingarna i samma säkerhetsklass som ursprungslandet. Det följer av 2 kap. 5 § att säkerhetsskydds- klassificerade uppgifter som omfattas av ett internationellt åtagande om säkerhetsskydd på motsvarande sätt ska delas in i säkerhets- skyddsklass, om de inte redan har klassificerats av en annan stat eller en mellanfolklig organisation. Indelningen i säkerhetsskyddsklass ska i sådant fall göras utifrån den skada som ett röjande av uppgiften kan medföra för Sveriges förhållande till annan stat eller mellan- folklig organisation. Eftersom klassificeringen i fall som omfattas av patentavtalet redan skett i ursprungslandet är Sverige skyldigt att klassificera informationen på samma sätt som i ursprungslandet.117

Ombud i ärenden som omfattas av patentavtalet

De myndigheter som kommer att hantera patentansökningar enligt patentavtalet kommer som nämnts att bedriva säkerhetskänslig verksamhet enligt säkerhetsskyddslagen och därmed omfattas av säkerhetsskyddslagens regler. Enligt reglerna i säkerhetsskyddslagen krävs att ett ombud som genom en sådan myndighets försorg får del av information rörande den patentsökta uppfinningen måste uppfylla de krav som ställs enligt säkerhetsskyddslagen. Ett ombud för sökanden kommer i dessa fall också behöva vara säkerhetsprövad då denne inte omfattas av undantaget i 3 kap. 1 § säkerhetsskydds- lagen från kravet på säkerhetsprövning, som enbart gäller ombud eller offentliga försvarare som uppträder vid domstol.

Regler mot att någon obehörigen ansöker om patent utomlands

En förutsättning för att kunna tillträda patentavtalet är att Sverige har regler som hindrar att någon obehörigen i ett annat land söker patent på en uppfinning som hemlighålls i Sverige. Enligt 21 § lagen om försvarsuppfinningar är det straffrättsligt sanktionerat att ansöka om patent utomlands på en svensk försvarsuppfinning som hålls hemlig i Sverige. Sverige uppfyller därför även i denna del de grundläggande kraven som ställs för att Sverige ska kunna tillträda avtalet.

117 Se Waern m.fl., Säkerhetsskyddslagen. En kommentar (2022, version 1, JUNO), kommentaren till 2 kap. 5 §.

120

Ds 2023:22

De nuvarande reglerna om hemlighållande innebär att Sverige uppfyller sina åtaganden enligt avtalet

De förpliktelser som följer av patentavtalet är att Sverige på begäran av ursprungslandet är skyldigt att hemlighålla en patentansökan som Sverige tar emot och som omfattats av avtalet. Sverige får inte heller häva sekretessen innan den hävts i ursprungslandet.

För utländska försvarsuppfinningar som omfattas av en internationell överenskommelse följer redan av den gällande lagstiftningen att Försvarets materielverk, utan en föregående sakprövning, ska besluta om att hemlighålla uppfinningen och att ett sådant förordnande gäller fram tills förordnandet om att uppfinningen ska vara hemlig hävs i ursprungslandet. Genom den ändring som föreslås ovan kommer alla uppfinningar som kan komma att omfattas av patentavtalet att hanteras på detta sätt, vilket medför att Sverige kommer uppfylla de krav som ställs på hemlighållande enligt patentavtalet.

Ett sådant förordnande får enligt nu gällande lagstiftning inte hävas förrän ursprungslandet hävt sin sekretess. Eftersom sekretessen inte är begränsad i tid utan gäller tills förordnandet upphävs uppfyller Sverige sina åtaganden enligt avtalet. En patentansökan som lämnas till Sverige med stöd av patentavtalet kommer, som tidigare nämnts, att hanteras i enlighet med reglerna om säkerhetsskydd vilket innebär att Sverige kommer att uppfylla sina skyldigheter även i det avseendet.

6.5.3Försvarets materielverk bör ges möjlighet att kräva att uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare avstår sin rätt till ersättning

Förslag: Försvarets materielverk ska som förutsättning för att en utländsk försvarsuppfinning ska hållas hemlig här, få kräva att innehavaren av uppfinningen avstår sin rätt till ersättning för den skada som uppkommer genom beslutet om det följer av en överenskommelse mellan Sverige och staten i fråga.

Skälen för förslaget: Uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare har enligt 14 § första stycket lagen om försvarsuppfinningar rätt till

121

Ds 2023:22

skälig ersättning för den skada som beslutet om hemlighållande innebär. Bestämmelsen gäller enligt 18 § även för utländska försvarsuppfinningar.

Enligt patentavtalet kan Sverige som mottagarland av en uppfinning som omfattas av sekretess i ursprungslandet kräva att uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare avstår sin rätt till ersättning för den skada som kan komma att uppstå till följd av sekretessbeslutet. Denna möjlighet har Sverige även enligt de nu gällande överenskommelserna på området. Då det rör sig om en begränsning av uppfinnaren eller dennes rättsinnehavares rätt till ersättning får det anses lämpligt att en sådan begränsning, om Sverige ska nyttja den möjligheten, regleras i lag.

Möjligheten att kräva att uppfinnaren eller dennes rättsinne- havare avstår sin rätt till ersättning är dock en möjlighet som enligt appendixet till patentavtalet inte tillämpas av alla länder som tillträtt patentavtalet, exempelvis Norge och Danmark.

Patentavtalet förutsätter att det redan finns ett beslut om hemlighållande av försvarsuppfinningen i en annan stat. Ett efterföljande beslut om hemlighållande i Sverige bör därför, som utgångspunkt, inte medföra någon ytterligare skada för uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare varför det i de flesta fall inte skulle bli aktuellt med någon ersättning enligt 14 § (jfr prop. 1971:138 s. 62). Staten kan dock i undantagsfall besluta om ett fortsatt hemlig- hållande efter det att sekretessen hävts i ursprungslandet enligt 17 §. I de fallen är det rimligt att en utländsk uppfinnare eller dess rättsinnehavare inte ska vara sämre ställd i ersättningshänseende än innehavaren av en svensk försvarsuppfinning (se prop. 1971:138 s. 62 f.).

Under utredningens arbete har det dock framkommit att en ordning där uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare skriftligen avstår sin rätt till ersättning tillämpas redan i dag med stöd av befintliga överenskommelser. Det kan nämnas att det av överenskommelsen med Italien framgår av tillämpnings- bestämmelserna, som enligt artikel V i avtalet är en integrerad del av detsamma, att en skrivelse med sådant innehåll ska bifogas till ansökan om patent. Eftersom detta är en ordning som redan följer av Sveriges gällande internationella överenskommelser och är något som Sverige kan tillämpa med stöd av patentavtalet föreslår utredningen att det i lag förtydligas att Försvarets materielverk ska

122

Ds 2023:22

kunna begära att uppfinnaren eller rättsinnehavaren avstår sin rätt till ersättning. Bestämmelsen bör vara fakultativ och kommer, som redan nämnts, i de flesta fall inte leda till någon förlust för uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare.

Eftersom de överenskommelser som Sverige redan har på om- rådet, och även patentavtalet, enbart gäller till dess ursprungslandet hävt sitt förordnande bör ett sådant avstående från rätten till ersättning inte gälla om granskningsnämnden beslutar om ett fortsatt hemlighållande enligt 17 § efter det att hemlighållandet hävts i ursprungslandet.

6.5.4Hävande av ett förordnande om hemlighållande

Förslag: I lagen om försvarsuppfinningar införs en bestämmelse som reglerar att Försvarets materielverk eller Gransknings- nämnden för försvarsuppfinningar i vissa fall måste höra en annan stat innan ett förordnande om hemlighållande av en svensk försvarsuppfinning hävs.

Bedömning: Det följer redan av den ordning som gäller i dag att Försvarets materielverk och Granskningsnämnden för försvarsuppfinningar ska beakta en annan stats synpunkter i fråga om ett förordnande om hemlighållande av en svensk försvarsuppfinning ska hävas.

Skälen för förslaget och bedömningen

Hävande av förordnande om hemlighållande för en svensk försvarsuppfinning

Enligt 10 § lagen om försvarsuppfinningar får patent sökas på en svensk försvarsuppfinning som hålls hemlig här i landet om regeringen godkänner det och uppfinningen hålls hemlig i mottagarlandet. Patentavtalet, och de tidigare ingångna överens- kommelserna, innehåller en skyldighet för ursprungslandet att informera mottagarlandet om att sekretessen kommer att upphöra. Om regeringen godkänt att patent får sökas på en svensk försvars-

123

Ds 2023:22

uppfinning, som omfattas av ett förordnande om hemlighållande, i ett annat land och det landet håller uppfinningen hemlig med stöd av någon av de nämnda överenskommelserna är Sverige skyldigt att höra de andra länderna innan förordnandet om hemlighållande hävs. Denna skyldighet föreligger enligt nu gällande avtal men är inte reglerad i nuvarande lagstiftning. Utredningen gör bedömningen att denna skyldighet bör framgå av lag. Det bör därför i lagen om försvarsuppfinningar införas en bestämmelse som anger att Försvarets materielverk eller granskningsnämnden, innan ett förordnande enligt 6 § hävs och patent sökts på den hemlighållna uppfinningen i en annan stat, ska bereda den eller de staterna möjlighet att yttra sig innan förordnandet hävs.

En annan stats synpunkter på att häva ett förordnande om hemlighållande

Utöver skyldigheten att låta länder där patent sökts med stöd av 10 § lagen om försvarsuppfinningar yttra sig innan ett förordnande om hemlighållande hävs ska Sverige enligt patentavtalet ta skälig hänsyn till berörda mottagarländers eventuella synpunkter på Sveriges avsikt att häva ett förordnande om ett hemlighållande avseende en svensk försvarsuppfinning. Någon bestämmelse med den innebörden finns inte i lagen.

Granskningsnämnden ska enligt 6 § lag om försvarsuppfinningar kontinuerligt pröva om det fortsatt finns ett behov av att hemlighålla en uppfinning. Även Försvarets materielverk kan häva ett förord- nande i vissa fall. Förutsättningarna för ett fortsatt hemlighållande är att det är av väsentlig betydelse för försvaret att uppfinningen fortsatt hålls hemlig. Om Sverige som ett led i ett militärt samarbete tillåtit att patent sökts på uppfinningen i en annan stat bör den statens invändningar som utgångspunkt kunna leda till slutsatsen att ett hemlighållande fortsatt är av väsentlig betydelse för försvaret. Avtalet föranleder därför inga ändringar i den delen.

124

Ds 2023:22

6.5.5Hantering av patentansökningar som mottas av Sverige med stöd av patentavtalet

Förslag: Vid tillträde till patentavtalet ska Sverige anmäla att Försvarets materielverk, Patentenheten, är behörig försvars- myndighet och nationellt ämbetsverk till vilket anmälan om upphävande av sekretess ska göras samt att Patent- och registreringsverket, är patentverk och särskild avdelning för den typ av uppfinningar som omfattas av avtalet.

Bedömning: Det finns redan i dag en ordning avseende utländska försvarsuppfinningar där ansökan lämnas in till Patent- och registreringsverket för att sedan överlämnas till Försvarets materielverk för prövning av om uppfinningen ska hållas hemlig. Den ordningen är förenlig med patentavtalet och det saknas skäl att ändra den.

Det finns i nuläget inget behov av lagändringar rörande gallring eller avhändande av patentansökningar.

Skälen för förslaget och bedömningen

Mottagande av dokument och behörig myndighet

Som redovisats ovan innehåller patentavtalet detaljerade förfarande- regler för hur patentansökan ska hanteras. Den ordning som gäller för utländska försvarsuppfinningar, och som kommer att gälla alla uppfinningar enligt patentavtalet, innebär att en sådan ansökan ska lämnas in till Patent- och registreringsverket enligt 15 §, som i sin tur ska överlämna den till Försvarets materielverk. En sådan ordning är förenlig med patentavtalet och det saknas skäl att ändra den ordningen. Med hänsyn till detta bör Försvarets materielverk, Patentenheten, pekas ut som behörig försvarsmyndighet och nationellt ämbetsverk till vilket anmälan om upphävande av sekretess ska göras enligt avtalet. Patent- och registreringsverket ska pekas ut, som patentverk och särskild avdelning för mottagande av patentansökan.

125

Ds 2023:22

Arkivering, gallring och återsändande av patentansökningar som mottagits med stöd av patentavtalet

En patentansökan som inkommer till Sverige från patentsökande eller från ursprungslandet med en begäran om att den ska hemlighållas är att betrakta som en handling enligt 2 kap. 3 § tryck- frihetsförordningen. Ansökan, som ska lämnas in hos Patent- och registreringsverket, är då att se som inkommen till myndigheten enligt 2 kap. 4 och 9 §§ tryckfrihetsförordningen. Den omfattas inte av något av undantagen i 2 kap. 13 och 14 §§ tryckfrihetsförord- ningen. Detta innebär att handlingen blir en allmän handling.

Enligt 2 kap. 23 § tryckfrihetsförordningen får grundläggande föreskrifter om hur allmänna handlingar ska bevaras samt om gallring och annat avhändande av sådana handlingar meddelas i lag. Regler om gallring framgår av arkivlagen (1990:782). Enligt 10 § arkivlagen får gallring ske. Vid gallring ska dock alltid beaktas att arkiven utgör en del av kulturarvet och att det arkivmaterial som återstår ska kunna tillgodose de ändamål som anges i 3 § tredje stycket arkivlagen. Om det finns avvikande bestämmelser om gallring av vissa allmänna handlingar i annan lag eller i förordning gäller dessa bestämmelser. Enligt 12 § arkivlagen får en handling återlämnas om det sker med stöd av lag eller föreskrift som meddelats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer eller efter särskilt beslut av regeringen.

Av förfarandereglerna, som utredningen bedömer inte har trätt i kraft ännu, om upphävande av sekretess i del C av patentavtalet framgår att om det har gått 20 år sedan patentansökan gjordes i mottagarlandet och landet enligt sina nationella regler inte längre kan bevilja patent på den sökta uppfinningen eller om patenttiden gått ut och ursprungslandet inte hävt sin sekretess, ska mottagarlandet skicka ett meddelande om detta till ursprungslandet. Detta land får då välja om ansökningshandlingarna antingen ska skickas tillbaka till ursprungslandet eller om dokumenten med den relevanta tekniska informationen ska förstöras. Det framgår vidare att ett mottagarlands intention att inte längre bevara en patent- ansökan ska vidarebefordras till behörig försvarsmyndighet i ursprungslandet. Om handlingarna förstörs ska mottagarlandet underrätta ursprungslandets behöriga försvarsmyndighet om detta. Endast sekretessbelagda tekniska handlingar förstörs, medan

126

Ds 2023:22

administrativa handlingar arkiveras hos det nationella patentverket. Bestämmelsen infördes 2017. Utredningen har inhämtat att syftet med den nya regeln var att minska antalet sekretessbelagda dokument hos mottagarländernas myndigheter. Skrivningen i procedurreglerna är resultatet av en kompromiss som gjordes i den aktuella arbetsgruppen.

Patentavtalet är avseende denna bestämmelse något svårtolkad. Vissa skrivningar tyder på att valmöjligheten för om ansökan ska skickas tillbaka eller förstöras ligger hos ursprungslandet, medan andra skrivningar indikerar att detta är en möjlighet för mottagar- landet om det inte längre vill bevara ansökan. Även andra stycket innehåller formuleringar som att ”the relevant technical documents may be destroyed” vilket indikerar att det rör sig om en möjlighet för mottagarlandet att förstöra den tekniska informationen snarare än en skyldighet. En sådan tolkning är också i överensstämmelse med tredje stycket som tydligt indikerar att möjligheten att förstöra den tekniska informationen eller skicka tillbaka ansökan är kopplad till mottagarlandets eventuella avsikt att inte behålla ansökan.

Hur bestämmelsen, som ännu inte trätt i kraft, kommer att tolkas går inte att säga i dag. Detta kommer att utvecklas mellan de allierade, där Sverige efter ett medlemskap i Nato också kommer att kunna påverka. Det finns därför inte nu anledning att införa en mer långtgående gallringsbestämmelse för att kunna återlämna patent- ansökningar eller förstöra sekretessbelagda tekniska handlingar.

127

7Natos avtal om överföring av teknisk information för försvarsändamål

7.1Närmare om avtalet

7.1.1Avtalet reglerar överföring av teknisk information för försvarsändamål

Natos avtal om överföring av teknisk information för försvars- ändamål undertecknades i Bryssel 1970 och reglerar skyldigheter i samband med sådant utbyte mellan medlemsländer samt Natos organisation. Avtalet består av fyra delar (a–d). Av del a, som är en analys av avtalet, framgår att bakgrunden till avtalet är att hitta en form för överföring av skyddad teknisk information mellan medlemsländerna och att säkerställa ett tillräckligt skydd för ägaren av den tekniska informationen.

7.1.2De enskilda bestämmelserna

Avtalsbestämmelser

Del b är överenskommelsen. Artikel I innehåller definitioner av olika begrepp i avtalet.

Av artikel II punkt a framgår att om teknisk information för försvarsändamål överförs från en medlemsstat eller Nato (avsändaren) till en annan medlemsstat eller Nato med stöd av avtalet, ska mottagarna vara skyldig att skydda informationen som skyddad teknisk information. Mottagaren ska behandla

128

Ds 2023:22

informationen i enlighet med de villkor som uppställts av avsändaren och agera i enlighet med dessa för att förhindra att informationen kommuniceras, publiceras, används utan tillåtelse eller används på annat sätt som kan leda till skada för ägaren. Mottagaren kan, om den önskar ändra villkoren, skicka en sådan begäran till avsändaren om inte annat har avtalats. I artikel II punkt b regleras hur berörda parter ska agera om mottagaren sedan tidigare innehar den översända skyddade tekniska informationen.

I artikel III punkten a finns regler om kompensation till ägaren av den tekniska informationen i vissa fall. Där framgår att om mottagaren av den skyddade tekniska informationen eller någon som mottagaren avslöjat informationen för otillåtet röjt eller använt informationen och ägaren av informationen därigenom lidit skada ska mottagaren kompensera ägaren för detta. För det fall mottagaren är ett medlemsland ska ersättningen betalas i enlighet med de nationella reglerna i mottagarlandet. Ersättningen ska antingen betalas direkt till ägaren av informationen eller till avsändaren om den senare ersatt ägaren. I det senare fallet ska storleken på det belopp mottagaren ska betala inte påverkas av vilken ersättning avsändaren betalat till informationsägaren.

Av artikel III punkten b framgår att mottagarna och avsändarna ska, i den mån det är förenligt med deras respektive säkerhets- föreskrifter, förse varandra med bevis och tillgänglig information för att kunna avgöra omfattningen av skadan och kompensationens storlek. Parterna till avtalet kan begära att en rådgivande kommitté ska utses som ska ha till uppgift att bedöma bevisningen i ärendet och redogöra för ursprunget till händelsen samt skadans natur och dess omfattning (artikel III punkten c). Avtalet påverkar inte den rätt som en skadelidande kan ha gentemot någon part i avtalet (artikel III punkten d).

I artikel IV regleras att parterna inom ramen för det Nord- atlantiska rådet ska utveckla procedurer för implementering av avtalet.

Avtalet ska inte påverka redan befintliga säkerhetsåtaganden mellan parterna i avtalet och mottagaren ska klassificera den tekniska informationen enligt minst samma säkerhetsklass som avsändaren (artikel V). Inte heller ska avtalet hindra parterna från att fortsätta tidigare ingångna avtal eller ingå nya avtal med samma innebörd sinsemellan. Det ska inte heller påverka tillämpningen av det redan

129

Ds 2023:22

ingångna patentavtalet (artikel VI). Avtalet är inte tillämpligt på överföring av teknisk information rörande atomenergi (artikel VII). I artikel VIII och IX reglers hur avtalet ingås och frånträds.

Förfarandebestämmelser

Förfarandebestämmelserna ska vara tillämpliga när teknisk information kommuniceras med stöd av avtalet och när sådan information används eller röjs. Bestämmelserna är också tillämpliga när mottagaren vill ändra villkoren under vilka de togs emot. Däremot är bestämmelserna inte tillämpliga vid kommunicering av en kopia av en patentansökan enligt patentavtalet (artikel I p. 2)

All överföring av information enligt avtalet sker enbart i informationssyfte om inte annat uttryckligen medgetts av avsändaren. Med informationssyfte menas att ändamålet endast hjälpa till med utvärderingen den tekniska informationen för försvarsändamål utan någon skada för ägaren. Termen innefattar inte användning, kopiering, röjande i helhet eller del samt produktionssyfte (artikel II p. 3).

Information som sänds med stöd av avtalet ska innehålla en förklaring som är synligt bifogad till den tekniska informationen. Av förklaringen ska det tydligt framgå att informationen är skyddad, att den kommuniceras för försvarsändamål och om det finns något bakomliggande syfte med att informationen kommuniceras. Den bör också innehålla uppgifter om vem som äger informationen, vem informationen kommer ifrån, övriga som har fått ta del av informationen, identifiering av vilken information som är skyddad, om inte all information är det, samt villkor om när och hur informationen får publiceras och avslöjas för andra än parterna, gärna med ett underskrivet medgivande av ägaren (artikel II p. 4)

Om det inte är möjligt att skicka med en sådan förklaring, exempelvis om informationen kommuniceras muntligt eller visuellt, så måste de uppgifter som skulle vara med i förklaringen kommuniceras samtidigt som den tekniska informationen presenteras (artikel II p. 5). Uppgifterna i förklaringen ska också vidarebefordras, tillsammans med villkoren för användning och röjande av den tekniska informationen om mottagaren sprider den tekniska informationen till en annan mottagare (artikel II p. 6). Om

130

Ds 2023:22

teknisk information ska användas eller vidarebefordras och det saknas en förklaring men omständigheterna talar för att informationen tagits emot med stöd av avtalet, ska mottagaren göra sitt yttersta för att säkerställa att en sådan förklaring inte har kommit bort innan den tekniska informationen används eller vidarebefordras (artikel II p. 7).

Av artikel III framgår att en begäran från en mottagare att villkoren för användning av informationen ska modifieras ska skickas till avsändaren eller, efter samtycke från avsändaren, direkt till ägaren av informationen.

När en mottagare eller avsändare fått ersättningskrav riktade mot sig i enlighet med avtalet ska övriga berörda parter underrättas om det (artikel IV). I artikel V regleras hur den rådgivande kommitteen utses och dess uppgifter. Kommittén ska undersöka all bevisning i målet och om det är lämpligt att undersöka orsaken, naturen och omfattningen av den påstådda skadan, ta all nödvändig kontakt med nationella och Natorelaterade organisationer, höra den skadade parten och andra personer, om det bedöms lämpligt. Kommittén ska skriva en rapport för de involverade parterna om kommitténs slutsatsers. Utlåtandet är inte bindande för parterna och ska, om inte parterna kommer överens om annat, omfattas av sekretess och bara vara tillgänglig för Nato och de nationella myndigheterna som är berörda av utlåtandet.

Information får enbart kommuniceras genom kanaler som godkänts av de involverade parterna. Varje land ska uppge namn och adress till den myndighet som är behörig att ta emot information med stöd av avtalet.

I slutet finns bestämmelser om avtalets tillämplighet, översyn av implementeringsbestämmelserna och parternas godkännande (artikel VII–IX).

7.2Godkännande av avtalet

Förslag: Riksdagen godkänner Natos avtal om överföring av teknisk information för försvarsändamål.

Skälen för förslaget: Sverige förväntas som Natomedlem att tillträda Natos avtal om överföring av teknisk information för

131

Ds 2023:22

försvarsändamål. Avtalet förutsätter ändringar i lagen om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering. Riksdagens godkännande krävs därför (10 kap. 3 § första stycket 1 regeringsformen).

7.3Sekretess för information som översänds med stöd av avtalet

7.3.1Gällande rätt

Sekretess och säkerhetsskydd

Att en uppgift omfattas av sekretess innebär enligt 3 kap. 1 §OSL att den inte får röjas. En sådan uppgift får inte heller nyttjas utanför den verksamhet för vilken den är sekretessbelagd (7 kap. 1). Sekretess för en uppgift gäller som huvudregel gentemot enskilda, andra myndigheter, mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet samt mot utländska myndigheter eller mellanfolkliga organisationer med vissa undantag (8 kap. 1–3 §§).

Sekretess gäller vidare för en uppgift som rör Sveriges förbindel- ser med en annan stat eller i övrigt rör annan stat, mellanfolklig organisation, myndighet, medborgare eller juridisk person i annan stat eller statslös, om det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs (15 kap. 1 §). Sekretess gäller för uppgift som rör verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs (15 kap. 2 §).

Enligt 1 kap. 1 § säkerhetsskyddslagen (2018:585) gäller lagen för den som till någon del bedriver verksamhet som är av betydelse för Sveriges säkerhet eller som omfattas av ett för Sverige förpliktande internationellt åtagande om säkerhetsskydd. Av lagen följer flera krav på verksamhetsutövaren i fråga om informationssäkerhet, fysisk säkerhet och personalsäkerhet (2 kap. 2 §). Säkerhets-

132

Ds 2023:22

skyddsklassificerade uppgifter som omfattas av ett internationellt åtagande om säkerhetsskydd ska på motsvarande sätt delas in i säkerhetsskyddsklass, om de inte redan har klassificerats av en annan stat eller en mellanfolklig organisation. Indelningen i säkerhets- skyddsklass ska i sådant fall göras utifrån den skada som ett röjande av uppgiften kan medföra för Sveriges förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation (2 kap. 5 §).

7.3.2Uppgifter som överförs med stöd av avtalet kommer att omfattas av sekretess

Bedömning: Uppgifter som överförs med stöd av Natos avtal om överföring av teknisk information för försvarsändamål kommer att omfattas av bestämmelserna om försvars- eller utrikes- sekretess samt reglerna i säkerhetsskyddslagen. Nu gällande lagstiftning uppfyller kraven enligt avtalet.

Skälen för bedömningen: Avtalet möjliggör att teknisk information kan överföras till Sverige från Nato eller ett medlemsland. Sverige kommer, om information mottas med stöd av avtalet, ha en skyldighet att inte röja informationen eller använda den i strid med de villkor som ursprungslandet uppställt. Informationen ska också ges samma säkerhetsklass som hos avsändaren. Den information som kan överföras med stöd av avtalet är teknisk information som ägs av en enskild eller företag och som inte finns tillgänglig för allmänheten. Informationen ska delas med Sverige för försvarsändamål. Utgångspunkten är att informationen överförs enbart i informationssyfte om inget annat sägs. Att informationen översänds för försvarsändamål innebär att informationen ska vara av sådan karaktär att syftet är att stärka försvaret av Nato genom bilaterala eller multilaterala program alternativt för att implementera Natorelaterade forsknings-, utvecklings-, produktions- eller logistikprojekt.

Föremålet för sekretessen enligt 15 kap. 2 § OSL kan vara uppgifter rörande vapen och annan krigsmateriel.118 Med hänsyn till att den information som översänds med stöd av avtalet ska

118 Lenberg m.fl., Offentlighets- och sekretesslagen. En kommentar. (2022, version 26, JUNO), kommentaren till 15 kap. 2 §. Se även avsnitt 5.5.

133

Ds 2023:22

kommuniceras för försvarsändamål bör utgångspunkten vara att den kommer att omfattas av sekretess enligt 15 kap. 2 § OSL. I vart fall skulle ett röjande av en sådan uppgift kunna skada våra mellanfolkliga förbindelser och därmed skulle uppgiften omfattas av utrikessekretessen enligt 15 kap. 1 § OSL. Vidare kommer en sådan uppgift att förekomma i verksamhet som omfattas av säkerhets- skyddslagens regelverk.

Att uppgiften kommer att omfattas av sekretess innebär att de som får del av uppgiften, som huvudregel, inte får röja informationen för annan och inte heller vidarebefordra den till annan myndighet, land eller företag. Eftersom information som överförs med stöd av avtalet kan hållas hemlig enligt nuvarande lagstiftning uppfyller Sverige de krav som följer av avtalet i denna del.

7.4Behov av författningsändringar

Förslag: Ägaren av teknisk information som överförs till Sverige med stöd av Natos avtal om överföring av teknisk information för försvarsändamål ska ha möjlighet att få ersättning för skada vid överträdelse av avtalet. Detta åstadkoms genom en ändring i lagen om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering.

Bedömning: Eftersom det är Försvarets materielverk som ska pekas ut som ansvarig myndighet för kommunikation av information är det den myndigheten som i första hand ska ersätta en skadelidande informationsägare.

Det finns inget behov av en uttrycklig bestämmelse i förordningen om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten för att peka ut Försvarets materielverk som ansvarig myndighet för skaderegleringen.

134

Ds 2023:22

Skälen för förslaget och bedömningen

Bestämmelser som reglerar informationsägarens rätt till ersättning ska införas

Av artikel III i avtalet framgår att ägaren av den tekniska informationen, som har överförts med stöd av avtalet, har rätt till ersättning för skada som uppstår till följd av otillåtet röjande eller användande av densamma från mottagaren. Mottagaren ansvarar även för otillåtna åtgärder som vidtas av någon till vilken mottagaren vidarebefordrat informationen. Kompensationen ska ske i enlighet med mottagarlandets nationella lagstiftning. Ersättningen ska betalas direkt till den skadelidande ägaren eller till avsändaren om den senare redan har kompenserat ägaren.

Bestämmelsen innehåller därför dels en regel som reglerar förhållandet mellan medlemsländer, dels en som reglerar förhållandet mellan medlemsländer och en skadelidande.

Som diskuterats i tidigare kapitel innehåller även Nato SOFA och PFF SOFA bestämmelser som reglerar ett medlemslands skadeståndsskyldighet gentemot andra deltagande länder och tredje man.119 Det har i samband med att Sverige tillträdde PFF SOFA och dess tilläggsprotokoll gjorts bedömningen att reglerna om medlemsländernas skadeståndsskyldighet och regressrätt gentemot varandra utgör sådana folkrättsliga åtaganden som inte föranleder krav på svensk lagstiftning. Däremot bedömdes det krävas en rättslig grund för att tredje man skulle kunna framställa ett sådant anspråk mot staten.120 Samma överväganden gör sig gällande rörande Natos avtal om överföring av teknisk information. Det betyder att Sveriges eventuella betalningsskyldighet till ursprungslandet och i vissa fall Nato som organisation inte kräver något lagstöd. Däremot krävs det en rättslig grund för att informationsägaren ska ha rätt till ersättning vid överträdelse av avtalet. Detta särskilt med beaktande av att avtalet innebär att staten även kan komma att vara ersättningsskyldig för skador som orsakas av någon till vilken Sverige i sin tur överfört informationen. Utredningen kan konstatera att det, annat än ex gratia, saknas regler som kan tillgodose tredje mans rätt att

119Se avsnitt 4.2.8.

120Se prop. 1995/96:37 s. 39 f., prop. 2004/05:7 s. 40 och prop. 2015/16:152 s. 44–46. Se avsnitt 4.2.8 för redogörelse för de tidigare lagstiftningsarbetena.

135

Ds 2023:22

framställa krav på ersättning i enlighet med avtalet. Utredningen föreslår därför att informationsägarens rätt till ersättning vid otillåtet röjande eller användande av den tekniska informationen lagfästs.

I lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering finns bestämmelser om svenska statens ansvar för skador som utländska deltagare i militärt samarbete och internationell krishantering vållar i Sverige. Ett sådant ansvar följer av vissa statusavtal och lagen kommer därmed även att reglera viss skadeståndsskyldighet enligt Nato SOFA. Nu aktuella fråga om skadeståndsansvar följer inte av ett statusavtal och rör en annan situation, vilket kan tala emot att reglering sker i 2004 års lag. Samtidigt är det fråga om ett skadeståndsansvar som följer av ett avtal inom ramen för ett militärt samarbete. Det är lämpligt att regleringen om statens skadeståndsansvar som följer av avtal inom det militära området hålls samlad i en och samma lag. Utredningen föreslår därför att en ny bestämmelse införs i lagen om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering. I lagen bör vidare två underrubriker införas för att underlätta tillämpningen.

En tredje man som lider skada med grund i avtalet ges därmed möjlighet att få ersättning från staten och ges även möjlighet att få sin talan prövad i domstol. Utredningen bedömer att en sådan talan ska handläggas enligt de sedvanliga reglerna i rättegångsbalken och att det saknas skäl att införa några särskilda processrättsliga regler. Den information som skyddas med stöd av avtalet kommer även omfattas av sekretess vid en eventuell domstolsprocess.

7.4.1Behörig myndighet och handläggning av skadeståndsanspråk

Förslag: Försvarets materielverk ska vid tillträde till Natos avtal om överföring av teknisk information anges som behörig myndighet enligt avtalet.

Bedömning: Försvarets materielverk är behörigt att handlägga skadeståndsanspråk med anledning av avtalet.

136

Ds 2023:22

Skälen för förslaget och bedömningen: Enligt avtalet ska varje medlemsland peka ut en behörig myndighet som ansvarar för att ta emot information med stöd av avtalet. Det är Försvarets materielverk som bl.a. har i uppdrag att i enlighet med Försvarsmaktens investeringsplan och uppdrag ansvara för upphandling av sådana varor, tjänster och byggentreprenader inom materielförsörjningsområdet som inte omfattas av Försvarsmaktens upphandlingsansvar och efter särskilt bemyndigande från regeringen, företräda staten vid förhandlingar och ingående av internationella överenskommelser som avser försäljning eller upplåtelse av materiel och tillhörande tjänster (1 § första stycket och 1 b § förordningen [2007:854] med instruktion för Försvarets materielverk). Försvarets materielverk hanterar redan i dag information av det här slaget. Det får därför anses att Försvarets materielverk är den myndighet som är bäst lämpad att ta emot information med stöd av avtalet.

Eftersom det är Försvarets materielverk som kommer att ta emot och hantera informationen är det den myndigheten som bör ansvara för eventuell skada.

Anspråk som enligt 5 § förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten inte ska handläggas av Justitiekanslern eller Kammarkollegiet (3 och 4 §§), handläggs av den förvaltningsmyndighet inom vars verksamhetsområde skadan inträffat. Eftersom de aktiviteter som kan föranleda skadestånds- skyldighet kommer att falla in inom Försvarets materielverks verksamhetsområde, krävs inte att Försvarets materielverk uttryckligen pekas ut som behörig myndighet i detta avseende.

137

8Avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information, m.m.

8.1Atomalavtalet

Avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information (atomalavtalet) undertecknades i Paris den 18 juni 1964.121 Avtalet reglerar förutsättningarna för utbyte av nukleär information mellan Natomedlemmar och övriga Nato- komponenter122. När avtalet tillkom handlade det uteslutande om nukleär information som USA förmedlade inom ramen för Natos försvarsplanering (U.S. Atomic information). Senare har även Storbritannien under de förutsättningar som anges i avtalet kommit att bidra med motsvarande information till Nato (UK Atomic information).123 Sådan information benämns atomalinformation124.

Atomalavtalet innehåller 12 artiklar och reglerar samarbetet på en övergripande nivå. Till avtalet finns en teknisk bilaga och en bilaga med särskilda säkerhetsskyddsregler som ska tillämpas vid hantering av atomalinformation. Bilagorna är en integrerad del av avtalet.

121C-M(64)39 (Second Issue, 31 March 2010).

122Med Natokomponent avses medlemsstaterna i Nato, Nordatlantiska rådet, Militär- kommittén och Natos två strategiska kommandon Allied Command Operations (ACO) och Allied Command Transformation (ACT).

123Att så är fallet framgår dock inte av atomalavtalet som inte har ändrats efter sin tillkomst.

124Termen definieras i genomförandeöverenskommelsen (p. 10).

138

Ds 2023:22

De enskilda bestämmelserna

Den inledande artikeln anger att USA:s regering i enlighet med nationell lagstiftning avser att samarbeta med Nato genom att förmedla nukleär information på de villkor som framgår av avtalet (artikel I). Vidare anges att andra medlemsländer har motsvarande möjlighet att förmedla nukleär information till Nato (artikel II). Den information som USA:s regering åtar sig att lämna är sådan som bedöms nödvändig för framtagande av försvarsplaner, utbildning av personal för bland annat försvar mot kärnvapen, utvärdering av en potentiell motståndares kärnvapenkapacitet samt utvecklingen av vapenbärare (artikel III). I avtalet klargörs särskilt att det inte avser överföring av kärnvapen, icke nukleära delar av kärnvapen eller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter om delar av sådana system; nukleär information som kommuniceras ska användas uteslutande för försvarsplanering och utveckling av vapenbärare i Natos gemen- samma intresse (artikel IV). Nukleär information som förmedlats till Nato eller dess medlemsländer på grund av avtalet ska försäkras ett heltäckande sekretesskydd och får under inga förhållanden ges ett sämre skydd än det som följer av Natos regelverk om säkerhetsskydd; sådan information får inte spridas till obehörig personal eller personal som inte behöver informationen i tjänsten (artikel V). USA:s regering får föreskriva inskränkningar i användningen av nukleär information som den förmedlar till Nato eller dess medlemsstater, som begränsningar i vidarespridning eller beträffande vilka som har rätt att få del av informationen (artikel VI). Uppfinningar eller upptäckter som är resultatet av tillgång till nukleär information som förmedlats enligt avtalet ska, för försvarsändamål, utan kostnad göras tillgängliga för USA:s regering (artikel VII).125 Atomalavtalet påverkar inte eventuella bilaterala avtal om samarbete för utbyte av nukleär information mellan parterna i avtalet (artikel VIII). Avtalet innehåller även definitioner av kärnvapen och nukleär information som ska gälla vid tillämpningen av avtalet (artikel IX). I avtalets tre avslutande artiklar finns bestämmelser om ikraftträdande och upphörande, övergångs- bestämmelser126 samt undertecknande (artikel X–XII).

125Motsvarande torde gälla för Storbritanniens regering om det är den som har förmedlat informationen.

126Gäller i förhållande till ett motsvarande Natoavtal från den 22 juni 1955.

139

Ds 2023:22

8.2Genomförandeöverenskommelsen

Vid sidan av atomalavtalet finns även en överenskommelse med förfaranderegler för att genomföra avtalet mellan parterna i nord- atlantiska fördraget om samarbete avseende atomalinformation (genomförandeöverenskommelsen).127

Syftet med genomförandeöverenskommelsen är

1.att med bibehållet sekretesskydd underlätta förmedling och användning av atomalinformation;

2.att ge vägledning vid säkerhetsskyddsklassificering av infor- mation som innehåller uppgifter om kärnvapen; och

3.att ge riktlinjer för Natokomponenters ansvar för hantering och skydd av atomalinformation.

Genomförandeöverenskommelsen består av tre sektioner och omfattar totalt 64 punkter. Det som främst regleras i avtalet är spridning av atomalinformation till och inom Nato (sektion II) samt säkerhetsskydd (sektion III). Bestämmelserna ansluter till och utvecklar innehållet i bilagan om säkerhetsskydd till atomalavtalet. Det gäller bestämmelser om bland annat ansvar för säkerhets- myndigheter, spridning av atomalinformation inom och mellan Natokomponenter, registreringssystem och centralregister, säkerhetsskyddsklasser för atomalinformation, säkerhetsprövning, redovisningsskyldighet, arkivering, rapportering och inspektioner.

Till genomförandeöverenskommelsen finns fem bilagor som avser följande:

1.Förfarandet vid förfrågan om atomalinformation m.m.

2.Förteckning över centralregister m.m.

3.Natos klassificeringsguide för kärnvapen.128

4.Särskilda begränsningar för tillgång till vissa Natodokument som innehåller nukleär planering.129

5.Åtgärder när uppgifter som involverar atomalinformation har röjts eller riskerar att ha röjts.

Reglerna i atomalavtalet och Natos regelverk om säkerhetsskydd130 är tillämpliga på atomalinformation om inget annat sägs i

127C-M(68)41(8th revise, 5 May 2017).

128Är begränsat hemlig (Nato restricted).

129Implementerar artikel VI i atomalavtalet.

130Se avsnitt 5.2

140

Ds 2023:22

genomförandeöverenskommelsen. Av det senare avtalet framgår att även Storbritannien, jämte USA, under de förutsättningar som gäller enligt atomalavtalet, förmedlar nukleär information till Nato.

8.3Frågan om godkännande av avtalen

Bedömning: Riksdagen behöver inte godkänna avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information (atomalavtalet) eller överenskommelsen med förfaranderegler för att genomföra avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende atomal- information (genomförandeöverenskommelsen).

Skälen för bedömningen: Sverige förväntas som Natomedlem tillträda atomalavtalet och genomförandeöverenskommelsen. Avtalen rör samarbete avseende nukleär information och innebär att Sverige kan komma att få del av sådan information. De krav som avtalen ställer är att Sverige ska kunna hantera informationen på föreskrivet sätt och sekretesskydda de säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som informationen innehåller. Varken atomalavtalet eller genomförandeöverenskommelsen förutsätter ändringar i svensk lagstiftning och avtalen kan inte heller anses vara av större vikt i den mening som avses i 10 kap. 3 § tredje stycket regeringsformen. Riksdagens godkännande krävs därför inte innan regeringen kan ingå avtalen.

8.4Behov av författningsändringar

Bedömning: Det krävs inga författningsändringar för att Sverige ska kunna tillträda avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information (atomalavtalet) eller överenskommelsen med förfaranderegler för att genomföra avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende atomalinformation (genomförandeöverenskommelsen).

141

Ds 2023:22

Skälen för bedömningen

Övergripande bedömning

Både atomalavtalet och genomförandeöverenskommelsen är nya avtal för Sverige. De krav som avtalen ställer handlar framför allt om säkerhetsskydd och sekretess för den information som förmedlas inom ramen för samarbetet. Grunden för att leva upp till kraven är att Sverige uppfyller Natos regelverk om säkerhetsskydd. Därutöver uppställer avtalen vissa ytterligare krav.

Som framgår av kapitel 5 gör utredningen bedömningen att det inte behövs några författningsändringar för att Sverige ska kunna tillträda informationssäkerhetsavtalet. Den bedömningen har gjorts i förhållande till Natos samlade regelverk om säkerhetsskydd. Vidare kommer den atomalinformation som Sverige kan komma att få del av enligt atomalavtalet, vara avsedd för försvarsplanering och därför otvetydigt omfattas av försvarssekretess enligt 15 kap. 2 §OSL.131 Den information som förmedlas enligt avtalet kan dessutom förväntas ha en hög säkerhetsskyddsklassificering.

När det gäller de ytterligare krav på åtgärder och förfaranden som ställs vid hantering av atomalinformation, jämförd med annan information som innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, framgår dessa av främst genomförandeöverenskommelsen men även av bilagan om säkerhetsskydd till atomalavtalet. Det är en förhållandevis omfattande reglering på detaljnivå. Det är utredningens bedömning att det inte finns behov av författningsändringar för att Sverige ska kunna leva upp till kraven i avtalen. Däremot behöver berörda myndigheter analysera bestämmelserna i avtalen och vid behov besluta om tillämpningsföreskrifter m.m.

I det följande behandlas några frågor som utredningen har övervägt och vill uppmärksamma.

131Se avsnitt 5.5.

142

Ds 2023:22

8.4.1Centralregister för atomalinformation

Förslag: Frågan om organisation och lokalisering av ett central- register för atomalinformation bör utredas vidare inom Regeringskansliet i samverkan med berörda myndigheter. Vid tillträde till avtalet ska Sverige anmäla vilken myndighet som är centralregister för atomalinformation.

Bedömning: Det behövs inte någon bestämmelse i lag om centralregister för atomalinformation.

Skälen för förslaget och bedömningen: Enligt bestämmelserna i genomförandeöverenskommelsen ska alla medlemsländer och andra Natokomponenter inrätta ett centralregister för atomalinformation (ATOMAL Central Registry). Centralregistret har ansvar för att bland annat begära, ta emot, registrera, hantera och distribuera atomalinformation.132

Funktion och organisation för ett centralregister för atomal- information överensstämmer med de för centralregister som enligt Natos regelverk för säkerhetsskydd ska finnas för information som innehåller uppgifter i säkerhetsskyddsklassen Cosmic Top Secret (CTS)133, se avsnitt 5.7.4. Precis som när det gäller centralregister av det slaget får underregister och kontrollpunkter vid behov inrättas för att kunna utöva effektiv kontroll av den atomalinformation som en Natokomponent har fått del av. Varje register och kontrollpunkt ska övervakas av en särskild tjänsteman (ATOMAL control officer).

Centralregistret, underregister och kontrollpunkter ska föra register över alla dokument som innehåller atomalinformation. Redovisningsskyldighet gäller för alla dokument som innehåller atomalinformation. Med dokument avses all lagrad information oberoende av dess fysiska form. Uppgifter om mottagande, mång- faldigande, vidarespridning, användning i genererade dokument, ändring av säkerhetsskyddsklass för och i förekommande fall förstöring av atomalinformation, ska registreras. Register som avser atomalinformation ska förvaras avskilda från register över andra säkerhetsskyddsklassade dokument.

132Se p. 32 och 33 i genomförandeöverenskommelsen. I den senare punkten anges de primära uppgifterna för ett centralregister för atomalinformation.

133Cosmic Top Secret är den högsta säkerhetsskyddsklassen i Nato och motsvaras av kvalificerat hemlig i svensk terminologi enligt 2 kap. 5 § säkerhetsskyddslagen,

143

Ds 2023:22

En Natokomponent kan välja om centralregistret för atomal- information jämte eventuella underregister och kontrollpunkter till detta ska ha dubbla funktioner. Med detta menas att en och samma registerfunktion kan ha ansvaret för kontroll av såväl information som innehåller atomalinformation som uppgifter i säkerhetsskydds- klassen CTS och annan information som omfattas av redovisningsskyldighet, dvs. information som innehåller uppgifter i säkerhetsskyddsklassen Natos Secret (NS)134. Oavsett om Natokomponenten väljer separata registersystem för de olika kategorierna av information eller har ett med dubbla funktioner, ska register och handlingar vara åtskilda och förvaras på ett sådant sätt att endast behörig personal har tillgång till respektive information.

Det ligger inom regeringens kompetens att fördela uppgifter mellan myndigheter under regeringen.135 Utpekande av funktionen centralregister för atomalinformation kan ske i förordning. Det behövs därför ingen lagreglering om vilken myndighet som ska svara för denna funktion. Frågan om hur ett centralregister för atomal- information ska organiseras och vid vilken myndighet det ska inrättas behöver övervägas vidare. Frågan omfattas inte av utredningens uppdrag.

8.4.2Gallring av atomalinformation

I genomförandeöverenskommelsen finns bestämmelser om arkivering eller förstöring av atomalinformation. Ett centralregister för atomalinformation ska utveckla och genomföra ett program för att systematiskt kunna utvärdera när atomalinformation som är under dess övergripande kontroll inte längre behövs för officiella ändamål. Programmet får inkludera arkivering. Vid behov kan vägledning sökas från upphovsmannen till informationen. Om information ska gallras ska den förstöras och inte skickas tillbaka till upphovsmannen, såvida detta inte särskilt har överenskommits. Centralregistret för atomalinformation ska verkställa förstöring av atomalinformation. All information som förstörs ska noteras på ett destruktionscertifikat och signeras av den kontrollofficer som övervakar centralregistret och ett oberoende officiellt vittne.

134Nato Secret är den näst högsta säkerhetsskyddsklassen i Nato och motsvaras av hemlig i svensk terminologi enligt 2 kap. 5 § säkerhetsskyddslagen.

135Befogenheten omfattas av regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen.

144

Ds 2023:22

Atomalinformation som kommer in till svensk myndighet är att betrakta som allmänna handlingar. Informationen kommer emellertid att vara säkerhetsskyddsklassificerad och omfattas av försvarssekretess. Regler om gallring framgår av arkivlagen (1990:782). Förstöring av allmänna handlingar är inte förutsett i lagen.

Bestämmelserna i genomförandeöverenskommelsen måste tolkas på så sätt att både arkivering och förstöring är möjliga sätt att hantera atomalinformation som inte längre har aktualitet. Svensk lagstiftning kan därtill sägas innebära att även information av det slaget, som finns i allmänna handlingar, behövs för officiellt bruk för att uppfylla den skyldighet som lagstiftningen med stöd i grundlag uppställer för att bevara allmänna handlingar. Systemet med central- register innebär även att informationen är under strikt kontroll och att spridningen är begränsad. Dessa omständigheter innebär att det i vart fall för närvarande inte finns behov av att införa ny lagstiftning som ger en utökad rätt att gallra allmänna handlingar (se även motsvarande bedömning i avsnitt 5.7.5 om gallring av säkerhets- skyddsklassificerade uppgifter).

8.4.3Märkning av atomalinformation, klarering och medborgarskap

Atomalinformation ska inom Nato ges motsvarande säkerhets- skyddsklassificering som den stat som förmedlat informationen har åsatt den. De säkerhetsskyddsklasser som används inom Nato är Cosmic Top Secret (kvalificerat hemlig), Nato Secret (hemligt), Nato confidential (konfidentiell) och Nato Restricted (begränsat hemlig).136 Därutöver ska säkerhetsskyddsklassen när det är fråga om atomalinformation följas av ordet ATOMAL. Dokument som innehåller atomalinformation ska även ges viss annan märkning bland annat beroende på om det är USA eller Storbritannien som har förmedlat informationen i fråga.137

För att en person ska få ta del av atomalinformation krävs att han eller hon är säkerhetsklarerad för den säkerhetsskyddsklass som informationen har. Respektive medlemsland svarar för säkerhets- prövningen av sin personal. Säkerhetsprövning ska göras i enlighet

136Se C_M(2002)49-REV1, Enclosure E p. 6 jämfört med 2 kap. 5 § säkerhetsskyddslagen.

137Se p. 42 i genomförandeöverenskommelsen.

145

Ds 2023:22

med de bestämmelser som finns i Natos säkerhetsskyddspolicy jämte direktiv. Som konstaterats i avsnitt 5.7.3 uppfyller de svenska reglerna om säkerhetsprövning i säkerhetsskyddslagen och säkerhetsskyddsförordningen Natos krav. Att notera är att det krävs klarering för Cosmic Top Secret för att få ta del av information som har klassats som Nato Secret ATOMAL.

I atomalavtalet anges uttryckligen att tillgången till atomal- information som har förmedlats till ett medlemsland i enlighet med atomalavtalet ska vara begränsad till det landets medborgare som är säkerhetsklarerade. I Sverige placeras befattningar, där den som deltar i en verksamhet får del av känsliga uppgifter, i förväg i säkerhetsklass. En anställning i bl.a. staten som är placerad i säkerhetsklass 1 eller 2 får endast innehas av den som är svensk medborgare. Därutöver följer av lagen (1994:260) om offentlig anställning dels att bara svensk medborgare får ha militär anställning, dels att regeringen får föreskriva eller för särskilda fall besluta bland annat att bara svenska medborgare får ha anställning inom Regeringskansliet eller statlig anställning som kan medföra kännedom om förhållanden som är av betydelse för landets säkerhet (5 och 6 §§). Detta innebär enligt utredningens bedömning att det inte behövs någon ny eller ändrad lagstiftning för att säkerställa att det bara är svenska medborgare som får tillgång till atomal- information som har förmedlats till Sverige.

8.4.4Rapportering vid incidenter

I bilaga 5 till genomförandeöverenskommelsen finns bestämmelser om åtgärder när atomalinformation har röjts eller det finns en risk för att sådan information har röjts genom att en överträdelse av säkerhetsskyddsbestämmelserna förekommit. Om detta har inträffat ska rapportering ske till Natos säkerhetskontor genom den nationella säkerhetsmyndigheten. I avsnitt 5.7 gör utredningen bedömningen att det inte krävs några författningsändringar för att möjliggöra rapportering i enlighet med avtalet.

146

9Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Förslag: De föreslagna ändringarna ska träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Bedömning: Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

Skälen för förslaget och bedömningen: De författningsändringar som föreslås bör träda i kraft innan Nato SOFA, Parisprotokollet, Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta försvars- relaterade uppfinningar eller Natos avtal om överföring av teknisk information för försvarsändamål blir bindande för Sverige. Sverige förväntas tillträda avtalen inom tolv månader efter ett svenskt medlemskap i Nato. Det kan inte nu anges när de nämnda avtalen kommer att bli bindande för Sverige. Någon dag för ikraftträdande av de föreslagna författningsändringarna kan därför inte heller anges. Författningsändringarna bör således träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Det är inget som hindrar att de föreslagna författnings- ändringarna träder i kraft så fort som möjligt.

Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

147

Bilaga 1

10 Konsekvenser

10.1Sveriges tillträde till Nato SOFA och Parisprotokollet

Bedömning: Tillträde till avtalen underlättar och ökar Sveriges förmåga att ta emot militärt stöd från Nato eller enskilda medlemsstater.

Förslagen ger bl.a. förutsättning för utländska styrkor och civil personal att befinna sig i Sverige även under längre perioder. Förslagen innebär också en ökad effektivitet i Sveriges befintliga samarbeten.

De ökade kostnader som kan komma att uppstå hos enskilda myndigheter förväntas inte bli större än att de ryms inom respektive myndighets nuvarande budgetramar.

Förslagen medför i sig inga kostnadsökningar.

Skälen för bedömningen: Genom de avtal som Sverige har ingått med Nato138 och inom ramen för PFF-samarbetet139 finns redan ett ramregelverk som underlättar Sveriges förutsättningar att effektivt kunna ge och ta emot militärt stöd från Nato eller av enskilda medlemsstater, vid kris eller konflikt i Sverige eller i närområdet. Avtalen underlättar också för Sverige att i fredstid utgöra värdland för andra ömsesidigt överenskomna militära aktiviteter, t.ex. internationella övningar.

Som Natomedlem behöver Sverige ta höjd för att verksamheten kan komma att öka; det kan bli fråga om fler vistelser, av annan karaktär och under längre perioder än hittills. Inga ytterligare länder

138Värdlandsstödavtalet

139PFF SOFA med tilläggsprotokoll och det kompletterande tilläggsprotokollet.

148

Ds 2023:22

tillkommer dock som avtalspart än de som Sverige redan samverkar med inom ramen för PFF-samarbetet.

Liksom vid det tidigare lagstiftningsarbetet är en grundläggande utgångspunkt för förslagen i denna promemoria att Sveriges förmåga att ge och ta emot militärt stöd ska förbättras. Promemorians författningsförslag innebär att liknande undantag och privilegier som redan gäller med anledning av PFF SOFA, det kompletterande tilläggsprotokollet samt värdlandsstödsavtalet, också ska utsträckas till att gälla de utländska styrkor och civila personal, samt i vissa fall anhöriga, som kommer till Sverige inom ramen för Nato SOFA och Parisprotokollet. Förslagen innebär vidare att utländsk personal får förutsättningar att verka i Sverige också under längre perioder. Förslagen ökar också effektiviteten i Sveriges befintliga samarbeten.

Ekonomiska konsekvenser

En grundläggande tanke med regleringen i statusavtalen är att den utländska personalens vistelse i så stor utsträckning som möjligt varken ska generera vinster eller kostnader för den mottagande staten. Med denna utgångspunkt bör varken fler vistelser eller längre vistelseperioder generera ökade kostnader för Sverige som mottagande stat.

Med detta sagt och även om avtalen i sig inte leder till några kostnadsökningar kan kostnader ändå uppkomma beroende av vilken verksamhet som omfattas av avtalen, t.ex. Försvarsmaktens övningskostnader. Vad som närmare ska gälla för verksamheten får regleras i enskilda beslut inför varje vistelse och vilka faktiska kostnader som uppstår avgörs av innehållet i det aktuella beslutet. Som regeringen tidigare konstaterat får kostnader i varje enskilt fall vägas mot de vinster Sverige får genom att Nato eller ett medlemsland övar i Sverige eller bistår Sverige (se prop. 2015/16:152 s. 75).

Utredningen finner ändå anledning att nämna något särskilt om de ekonomiska konsekvenserna av en svensk anslutning till avtalen.

När det gäller hälso- och sjukvård har som tidigare nämnts Sverige en skyldighet att tillhandahålla vård till EU/EES- medborgare till samma kostnad som för bosatta i Sverige, dvs. till patientavgift. I sådana fall kommer kostnaderna inte att ersättas av

149

Ds 2023:22

den sändande staten. En viss ökning av regionernas kostnader kan därför uppstå. Det motsvarande kommer dock att gälla i de fallen utsänd svensk personal befinner sig i en stat inom EU/EES.

De nu aktuella avtalsåtagandena innebär inte, som ovan redovisats, att en vidare krets än tidigare kommer omfattas av privilegierna. Om verksamheter på svenskt territorium ökar i omfattning kan det dock bli fråga om en viss ökning av tillfällen som kan orsaka Sverige kostnader. Ett exempel är ersättningsskyldig- heten för staten för tredjemansskador, t.ex. avseende ersättning vid trafikskador. I samband med anslutningen till PFF SOFA och vid utvidgningen av dess tillämpning gjordes bedömningen att det inte fanns skäl att utfästa särskilda garantier för de kostnader som kan uppstå hos myndigheter med anledning av avtalens regler. Samma bedömning gjordes vid införandet av det kompletterande tilläggsavtalet och värdlandsstödsavtalet. Utredningen anser att det inte heller nu finns skäl att göra någon annan bedömning än vad som tidigare gjorts. De kostnader som kan uppstå hos en myndighet till följd av Nato SOFA och Parisprotokollet bör även framöver kunna belasta respektive myndighets ordinarie anslag.

Slutligen bör det framhållas att det får antas att Sverige kommer att beviljas samma privilegier i de fall Sverige väljer att delta i aktiviteter i andra länder även inom ramen för Nato SOFA och Parisprotokollet (jfr prop. 2015/16:152 s. 75).

Övriga konsekvenser

Utredningens förslag bedöms inte få några konsekvenser för den kommunala självstyrelsen, brottsligheten och det brotts- förebyggande arbetet, sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, små företags arbetsförutsättningar, konkurrens- förmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företags, jämställdheten mellan kvinnor och män eller möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen. Förslagen bedöms inte heller i övrigt medföra några konsekvenser av betydelse.

Samma bedömning görs även beträffande Sveriges tillträde i sig till de aktuella statusavtalen.

150

Ds 2023:22

10.2Sveriges tillträde till avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om informationssäkerhet

Bedömning: De ökade kostnader som Sveriges tillträde till avtalet kan komma att medföra hos enskilda myndigheter, förväntas inte bli större än att de kan hanteras inom respektive myndighets nuvarande budgetramar.

Skälen för bedömningen: Som framgår i kapitel 5 har Sveriges regelverk på säkerhetsskyddområdet i stora delar redan genomgått en anpassning till internationella förhållande, bl.a. till Natos regelverk. Sverige har sedan tidigare också ett befintligt säkerhets- skyddsavtal med Nato.

Ett svenskt tillträde till informationssäkerhetsavtalet bedöms därför endast få måttliga konsekvenser i form av förberedande åtgärder m.m. i bl.a. Regeringskansliet. De merkostnader som kan uppstå bedöms inte bli större än att de ryms inom berörda myndigheters budgetramar.

Sveriges tillträde till avtalet bedöms inte heller få några konsekvenser i övrigt som bör redovisas.

10.3Sveriges tillträde till Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar

Bedömning: De ökade kostnader som Sveriges tillträde till avtalet och förslagen kan medföra hos enskilda myndigheter förväntas inte bli större än att de kan hanteras inom respektive myndighets nuvarande budgetramar.

Varken förslagen eller Sveriges tillträde till avtalet bedöms få några konsekvenser i övrigt som bör redovisas.

Skälen för bedömningen: Genom att utvidga tillämpningsområdet för lagen om försvarsuppfinningar kommer Sverige kunna hemlighålla försvarsuppfinningar som inte avser krigsmateriel. Möjligheten är dock begränsad till att enbart avse uppfinningar som

151

Ds 2023:22

omfattas av Sveriges internationella förpliktelser. Det innebär att Sverige kommer kunna tillträda patentavtalet samtidigt som lagens tillämpningsområde inte kommer utökas avseende svenska försvarsuppfinningar. Genom att ingå avtalet kommer Sverige ha möjlighet till utbyte av militära uppfinningar med fler länder än vad som gäller i dag. Samtidigt som Sverige kan komma att behöva hemlighålla uppfinningar från fler länder.

Sverige har redan ingått avtal med samma innebörd med flera Natoländer och det rör sig i dag om ett fåtal ansökningar per år. Att Sverige tillträder avtalet och även att tillämpningsområdet utökas bedöms därför inte leda till någon större ökning av antalet ärenden hos Patent- och registreringsverket, Försvarets materielverk eller Granskningsnämnden för försvarsuppfinningar. De kommer inte heller tillföras några nya uppgifter. Inte heller ändringarna i övrigt bedöms medföra någon ökning av antalet ärenden hos de nämnda myndigheterna.

Skyldigheten att vid upphävande av ett förordnande om hemlig- hållande i vissa fall höra en annan stat följer redan av de överens- kommelser som finns på området och utgör bara ett tydliggörande av gällande praxis. Detsamma gäller Försvarets materielverks möjlighet att som krav för hemlighållande kräva att uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare avstår sin rätt till ersättning för den skada hemlighållandet medför.

Då förslagen inte bedöms leda till att antalet ärenden kommer öka i någon nämnvärd omfattning kommer förslagen inte heller att få några ekonomiska konsekvenser för det allmänna. Möjligheten för Försvarets materielverk att i vissa fall kräva att uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare avstår sin rätt till ersättning innebär ett förtydligande av den redan nu gällande ordningen och medför därför inga ekonomiska konsekvenser för enskilda.

De avtal Sverige redan har ingått på området är förenliga med de ändringar som nu föreslås. Enligt artikel 5 i patentavtalet påverkar inte avtalet tidigare ingångna förbindelser på området. Dessa avtal kommer därför bli opåverkade av att Sverige tillträder patentavtalet.

Varken förslagen eller Sveriges tillträde till avtalet bedöms få några konsekvenser i övrigt som bör redovisas.

152

Ds 2023:22

10.4Sveriges tillträde till Natos avtal om överföring av teknisk information för försvarsändamål

Bedömning: Varken Sveriges tillträde till avtalet eller förslagen bedöms leda till några direkta kostnadsökningar få några konsekvenser i övrigt som bör redovisas.

Skälen för bedömningen: Eftersom Försvarets materielverk redan i dag hanterar information av det här slaget bedöms inte ett tillträde till avtalet leda till att myndigheten påförs några nya arbetsuppgifter. Den nya skadeståndsgrunden som införs som en konsekvens av avtalet kan leda till skadestånd för staten genom Försvarets materielverk. Utredningen gör dock bedömningen att risken för skadestånd får anses vara mycket låg. Det finns därför inte skäl att tillmäta risken för skadestånd betydelse vid bedömningen av förslagets ekonomiska konsekvenser.

Varken förslagen eller Sveriges tillträde till avtalet bedöms få några konsekvenser i övrigt som bör redovisas.

10.5Sveriges tillträde till avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information m.m.

Bedömning: Sveriges tillträde till avtalet bedöms inte medföra annat än marginella kostnadsökningar för vissa myndigheter. Dessa kostnadsökningar kan hanteras inom nuvarande budgetramar. Tillträdet bedöms inte heller i övrigt få några beaktansvärda konsekvenser.

Skälen för bedömningen: Avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information samt överens- kommelsen med förfaranderegler för att genomföra avtalet syftar till att möjliggöra för Sverige att ta emot viss särskilt kvalificerad information. Även om det kan förväntas handla om begränsade informationsmängder måste berörda myndigheter vidta åtgärder för att skydda informationen i enlighet med avtalet. De åtgärder som

153

Ds 2023:22

krävs bedöms dock medföra endast måttliga kostnader och delvis vara av engångskaraktär.

Sveriges tillträde till avtalet och tillhörande överenskommelse bedöms inte heller få några konsekvenser i övrigt som bör redovisas.

154

Ds 2023:22

11 Författningskommentar

11.1Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar

1 §

Paragrafen innehåller en definition av begreppet svensk respektive utländsk försvarsuppfinning.

Med ändringarna i paragrafen anpassas definitionen av begreppet utländsk försvarsuppfinning till Sveriges internationella överenskommelser om hemlighållande av patentsökta och försvarsrelaterade uppfinningar. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.2.

I lagen görs åtskillnad mellan svenska och utländska försvarsuppfinningar. Dessa begrepp har tidigare definierats i 4 och 15 §§. Paragrafen ändras så att definitionen av svensk respektive utländsk försvarsuppfinning flyttas till 1 §.

I första stycket definieras vad som avses med svensk försvarsuppfinning. Liksom enligt den hittillsvarande lydelsen begreppet försvarsuppfinning som uppfinning som särskilt avser krigsmateriel. Definitionen innebär att uppfinning som huvudsakligen är avsedd för civila ändamål, även om den också kan användas för krigsmateriel eller i övrigt är av betydelse för försvaret, faller utanför lagens tillämpningsområde (se prop. 1971:138 s. 47). Utgångspunkten för lagens tillämplighet är alltså fortfarande att en uppfinning, för att klassas som en försvarsuppfinning, ska avse krigsmateriel. Nyheten i förhållande till tidigare bestämmelser är att definitionen av utländsk försvarsuppfinning, som nu återfinns i andra stycket, utvidgas till att även omfatta uppfinningar som är hemlig i en annan stat med hänsyn till det nationella försvarsintresset och på vilken patent enligt överenskommelse mellan Sverige och den staten får sökas under förutsättning att uppfinningen hålls hemlig

155

Ds 2023:22

här. Om uppfinningen särskilt avser krigsmateriel, gäller liksom tidigare, att den kan hemlighållas även om den inte omfattas av en sådan överenskommelse (jfr 16 § andra stycket). De överenskommelser som avses är Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar och bilaterala överenskommelser om hemlighållande av patentsökta och försvarsrelaterade uppfinningar. Uppfinningen behöver inte ha tillkommit i den stat som överenskommelsen avser (jfr a. prop. s. 61). Genom ändringen kommer reglerna om hemlighållande av utländska försvarsuppfinningar även att gälla uppfinningar som inte avser krigsmateriel om övriga uppräknade förutsättningar är uppfyllda.

4 §

Paragrafen innehåller ett förbud mot att offentliggöra eller på annat sätt obehörigen röja en svensk försvarsuppfinning. Frågan behandlas i avsnitt 6.5.2.

I paragrafen definieras enligt hittillsvarande lydelse svensk försvarsuppfinning som uppfinning som har tillkommit i Sverige eller tillhör en här bosatt fysisk person eller tillhör en svensk juridisk person. Dessa bestämmelser flyttas till 1 § första stycket. I övrigt görs endast språkliga ändringar i paragrafen.

8 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om omprövning av ett förordnande om att en uppfinning ska hållas hemlig. I paragrafens tredje stycke, som är nytt, finns en särskild bestämmelse som gäller när förordnandet avser en uppfinning som hemlighålls i en annan stat. Med bestämmelsen i tredje stycket anpassas paragrafen till Sveriges internationella överenskommelser om hemlighållande av patentsökta och försvarsrelaterade uppfinningar. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.5.2.

Av tredje stycket, som är nytt, framgår att Försvarets materielverk eller granskningsnämnden innan ett förordnande enligt 6 § hävs ska höra den stat eller de stater i vilka uppfinningen, till följd av ett medgivande enligt 10 §, hemlighålls. Om någon eller några av staterna framför invändningar om att sekretessen inte ska upphöra bör det som utgångspunkt medföra att det fortsatt är av väsentlig betydelse för försvaret att uppfinningen ska hemlighållas enligt 6 §.

156

Ds 2023:22

Yttrandetiden bör i det enskilda fallet motsvara den tid som följer av Sveriges internationella förpliktelser. Enligt Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar ska mottagarlandet ha sex veckor på sig att yttra sig.

I övrigt görs endast språkliga ändringar i paragrafen.

15 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska försvars- uppfinningar och behandlas i avsnitt 6.5.1.

I paragrafen definieras enligt hittillsvarande lydelse utländsk försvarsuppfinning som annan försvarsuppfinning än svensk försvarsuppfinning på vilken patent söks i Sverige. Bestämmelserna flyttas till 1 § andra stycket. I övrigt görs endast språkliga ändringar i paragrafen.

16 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för hemlighållande av utländsk försvarsuppfinning. I första stycket andra meningen, som är ny, finns en bestämmelse om att Försvarets materielverk i vissa fall får kräva att uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare avstår sin rätt till ersättning enligt 14 § första stycket. Med ändringen anpassas förutsättningarna till Sveriges internationella överenskommelser om hemlighållande av patentsökta och försvarsrelaterade uppfinningar. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.5.3.

I första stycket anges att Försvarets materielverk, för att ett förordnande om hemlighållande ska meddelas, får kräva att uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare avstår sin rätt till ersättning enligt 14 § första stycket, om det är förenligt med den aktuella överenskommelsen. Överenskommelser som avses är Natos avtal om ömsesidigt sekretesskydd för patentsökta försvarsrelaterade uppfinningar och bilaterala överenskommelser om hemlighållande av patentsökta och försvarsrelaterade uppfinningar. Eftersom en förutsättning för att ett förordnande om hemlighållande ska kunna meddelas enligt paragrafen är att uppfinningen redan är hemlig i en annan stat, bör ett förordnande typiskt sett inte medföra någon skada för uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare (se prop. 1971:138 s. 62 f.). Såvitt framkommit förekommer det dock redan i dag att uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare enligt bilaterala

157

Ds 2023:22

överenskommelser avstår sin rätt till ersättning och frågan om ett sådant krav bör uppställas eller inte får avgöras i det enskilda fallet.

Enligt 17 § kan Granskningsnämnden för försvarsuppfinningar i vissa fall förordna att en uppfinning som hemlighålls med stöd av 16 § ska fortsätta att vara hemlig trots att den upphört att vara hemlig i ursprungslandet. Eftersom Försvaret materielverks möjlighet att kräva att uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare avstår sin rätt till ersättning endast gäller för hemlighållande enligt 16 § kommer ett sådant avstående inte att omfatta skada till följd av ett beslut om fortsatt hemlighållande enligt 17 §.

I övrigt görs endast språkliga ändringar i paragrafen.

18 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka regler som ska gälla för utländska försvarsuppfinningar.

Enligt nu gällande lydelse ska bestämmelsen i 8 § tredje stycket, som reglerar när handlingar i ett ärende tidigast får göras tillgängliga av patent- och registreringsverket efter det att ett förordnande om hemlighållande hävts, även gälla för utländska försvarsuppfinningar. Eftersom den bestämmelsen har flyttats till 8 § fjärde stycket har motsvarande ändring gjorts i 18 §.

11.2Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall

7 §

Av bestämmelsen framgår att privilegier i fråga om inkomstskatt, avgifter och skatter vid bruk av fordon i vägtrafik samt import till och export från Sverige ska gälla i den utsträckning som anges i PFF SOFA. Bestämmelsen utsträcks så att den även omfattar de styrkor och den personal som kan komma till Sverige inom ramen för Nato SOFA.

Då bestämmelsen på detta sätt omfattar fler än ett avtal ändras utformningen av bestämmelsen så att avtalen, på samma sätt som i bestämmelsen i 8 § samma lag, anges i en punktuppställning.

Se närmare avsnitt 4.2.10–12.

158

Ds 2023:22

8 §

Bestämmelsen reglerar immunitet och privilegier i vissa fall för Natohögkvarter och de styrkor och den personal lydande under ett sådant högkvarter som befinner sig i Sverige. I andra stycket anges att immuniteten och privilegierna gäller i den utsträckning som anges i det kompletterande tilläggsprotokollet och i värdlandsstödsavtalet. Andra stycket justeras så att immuniteten och privilegierna även gäller i den utsträckning som anges i Parisprotokollet.

Se närmare avsnitt 4.2.10–14.

11.3Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)

3 §

Ändringen i fjärde stycket är en följd av att undantagsbestämmelsen i 5 a § införs i lagen.

5 a §

Paragrafen, som är ny, inför ett undantag från huvudregeln i 3 § om att en person som efter inflyttning anses vara bosatt i Sverige ska folkbokföras. Bestämmelsen innebär att en medlem av en främmande stats militära styrka eller en civil komponent, som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, inte ska folkbokföras här i landet. Bestämmelsen utgör ett undantag från huvudregeln i 3

§om att en person som efter inflyttning anses vara bosatt i Sverige ska folkbokföras.

Såväl militär som civil personal omfattas av undantaget. Att den civila personalen benämns som en medlem av en civil komponent, i stället för att den civila personalen kopplas till styrkan genom dess civila komponent (i enlighet med artikel I punkten 1.b i Nato SOFA) har sin grund i att även den civilanställda personal som är direktanställd av Nato (artikel III.b.ii Parisprotokollet) ska omfattas av bestämmelsen.

Ordalydelsen i bestämmelsen innebär inte hinder för att en medlem av en sändande stats militära styrka som vid tidpunkten för

159

Ds 2023:22

sin inkallelse redan är folkbokförd i Sverige, ska fortsätta att vara det. Situationen måste dock bedömas vara sällsynt.

11.4Motiven för bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 4.2.2.Förslag till lag om ändring i lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering

3 §

Paragrafen, som är ny, reglerar statens skadeståndsskyldighet i vissa situationer och är tillämplig när teknisk information har överförts till Sverige för försvarsändamål med stöd av en internationell överenskommelse och inom ramen för ett sådant samarbete som framgå av 1 §. Överväganden finns i avsnitt 7.4.

Vad som närmare avses med teknisk information får förutsättas framgå av den internationella överenskommelsen i fråga. Teknisk information kan exempelvis vara ritningar, uppfinningar, know-how och olika typer av data.

Begreppet försvarsändamål är inte begränsat till Sveriges nationella försvar utan innefatta också Sveriges kollektiva försvarsförmåga i internationella organisationer, såsom Nato. Begreppet är vitt och kan även innefatta gemensamma projekt eller samarbeten inom försvarsområdet.

Vad som avses med otillåtet röjande eller användande får bedömas i varje enskilt fall utifrån vad som följer av den internationella överenskommelsen. Enligt Natos avtal om överföring av teknisk information för försvarsändamål kan ett otillåtet röjande eller användande vara att informationen används i strid med de villkor som ursprungslandet uppställt avseende användningen av informationen.

Allt otillåtet röjande eller användande föranleder dock inte ersättningsskyldighet utan det är enbart när en sådan åtgärd lett till skada för informationsägaren. För bestämmelsens tillämplighet förutsätts det också att Sveriges skadeståndsskyldighet följer av den internationell överenskommelsen. Staten är inte bara skyldig att ersätta informationsägaren till följd av otillåtet röjande eller användande från statens sida, utan kan även, om detta följer av

160

Ds 2023:22

avtalet, vara ansvarig för sådana åtgärder som vidtas av någon till vilken staten vidarebefordrat informationen.

11.5Förslag till förordning om ändring i utlänningsförordningen (2006:97)

2 kap. 21 a §

Paragrafen är ny. Den föreslagna bestämmelsen innebär att regleringen av handlingar som godtas som pass för medlemmar av en utländsk militär styrka sker på förordningsnivå.

Eftersom regleringen i fråga om pass gäller för samma personkrets som omfattas av viseringsfrihet har bestämmelsen kopplats till viseringsbestämmelsen i 3 kap. 1 § som uttryckligen anger de avtal som utlänningen behöver omfattas av.

Id-kortet ska vara utfärdat av den sändande staten, dvs. id-kort som utfärdats av Nato gäller inte enligt bestämmelsen. Förflyttningsordern ska vara utfärdad av den sändande staten eller av Nato.

För att följa strukturen i utlänningsförordningen har bestämmelsen fått en egen rubrik. Den aktuella personkretsen omfattas av det allmänna passkravet och regleringen gäller alltså att andra handlingar ska godtas som pass.

Motiven för bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 4.2.3.

3 kap. 1 §

I första stycket punkten 12 har regeringen föreskrivit om undantag för personal tillhörande en främmande stats styrka som kommer till Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av ovan nämnda avtal.

Bestämmelsen ändras så att undantaget i punkten 12 utsträcks till att också omfatta den militära personal som kan komma till Sverige inom ramen för Nato SOFA och Parisprotokollet. På samma sätt som gäller för övriga avtal ska personalen inneha en militär identitetshandling.

Se närmare avsnitt 4.2.3.

161

Ds 2023:22

4 kap. 19 j §

Paragrafen är ny. Den föreslagna bestämmelsen undantar militär och civil personal som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering från kravet på uppehållstillstånd. Att de enligt bestämmelsen behöver omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige innebär i praktiken att något av de statusavtal Sverige tillträtt inom ramen för PFF eller Nato behöver vara gällande. Som undantagen från kravet på uppehållstillstånd har utlänningarna inget motsvarande bevis på sin rätt att befinna sig här i landet, som vid beviljade uppehållstillstånd. Militär personal kan dock på anmodan visa upp id-handling med förflyttningsorder, och civil personal i stället pass där det framgår att denne är civilanställd (i enlighet med artikel III punkten 3 i Nato SOFA). Skyldigheten att i dessa fall uppvisa pass eller andra handlingar följer vad som är föreskrivet i 9 kap. 9 § utlänningslagen om polisens kontroll av utlännings vistelse i Sverige.

Motiven för bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 4.2.3.

5 kap. 2 §

Den föreslagna ändringen innebär att också militär och civil personal som kan komma till Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering uttryckligen undantas från kravet på arbetstillstånd. Undantaget införs genom ett tillägg i första stycket, punkten 15. Att sådan personal enligt bestämmelsen behöver omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige innebär i praktiken att något av de statusavtal Sverige tillträtt inom ramen för PFF eller Nato behöver vara gällande.

Undantaget från kravet på arbetstillstånd gäller endast för den tid som tjänstgöringen pågår och för den verksamhet som Sveriges inbjudan gäller.

Motiven för ändringen behandlas närmare i avsnitt 4.2.3.

162

Bilaga 1

Uppdragsbeskrivning

Uppdrag att se över vissa rättsliga frågor inför ett medlemskap i Nato

Fö2022/00983

Sammanfattning

En utredare ges i uppdrag att analysera vilka eventuella författningsändringar som krävs vid en svensk anslutning till ett antal avtal inom Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato) som rör militär verksamhet. I uppdraget ingår även att se över vilka författningsändringar som ett medlemskap i Nato bör medföra för att möjliggöra ett effektivt deltagande från svensk sida och ett ändamålsenligt stöd från Nato och dess medlemsstater. Uppdraget ska senast den 15 december 2022 delredovisas i fråga om de angivna avtalen med Nato, med eventuella författningsförslag. Uppdraget ska i övriga delar slutredovisas senast den 15 augusti 2023.

Behovet av en utredning

Regeringen beslutade den 16 maj 2022 att ansöka om medlemskap i Nato. En ansökan om medlemskap överlämnades den 18 maj 2022. Sverige fick den 5 juli 2022 status som inbjudet land till Nato.

Ett medlemskap i Nato medför att Sverige blir part till Nordatlantiska fördraget. Ett medlemskap innebär dessutom att Sverige förväntas att ansluta sig till ytterligare ett antal avtal som bl.a. rör rättslig status för vissa personalkategorier och säkerhetsskydd. Det finns därtill avtal om informationssäkerhet och immaterialrätt

163

Bilaga 1

Ds 2023:22

på försvarsområdet. Inför ett medlemskap i Nato behöver avtalen analyseras rättsligt. Utrikesdepartementet ansvarar som utgångspunkt för att genomföra ett sådant analysarbete i fråga om Nordatlantiska fördraget, avtalet den 20 september 1951 om status för Nato, nationella representanter och internationell personal, avtalet den 14 september 1994 om status för missioner och representanter från tredje land och säkerhetsskyddsavtalet mellan Sverige och Nato. Försvarsdepartementet ansvarar som utgångspunkt för att genomföra ett analysarbete av övriga avtal, vilka redogörs för nedan.

Sverige är sedan maj 1994 medlem i fredssamarbetet Partnerskap för fred (PFF). PFF omfattar bl.a. de stater som är medlemmar i Nato. Inom ramen för PFF anslöt sig Sverige 1996 till ett avtal om rättslig status för en stats styrkor när de befinner sig på en annan avtalsparts territorium (avtal mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i partnerskap för fred om status för deras styrkor – PFF SOFA) och ett tilläggsprotokoll om verkställighet av dödsstraff, dock med en reservation mot den möjlighet PFF SOFA ger för en utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium. År 2014 anslöt sig Sverige till det kompletterande tilläggsprotokollet till PFF SOFA. Det kompletterande tilläggsprotokollet reglerar den rättsliga statusen för militära Natohögkvarter och för deras personal på PFF- ländernas territorium. PFF SOFA och det kompletterande tilläggsprotokollet innebär i stort en territoriell utvidgning av de materiella bestämmelserna i Nato SOFA och protokollet om status för internationella militära högkvarter upprättades med stöd av Nordatlantiska fördraget (Parisprotokollet) så att de omfattar också de PFF-stater som inte är Nato-medlemmar. Sverige ingick 2014 ett

samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd. Värdlandsstödsavtalet innehåller grundläggande principer och förfaranden, inklusive regler av juridisk och finansiell karaktär, beträffande det stöd som Sverige i egenskap av värdland lämnar till Nato när Nato verkar på svenskt territorium i fred, kris eller krig.

PFF SOFA har genomförts i svensk rätt (se prop. 1995/96:37, bet. 1995/96:FöU4, rskr. 1995/96:237 och prop. 2004/05:7, bet. 2004/05:FöU2, rskr. 2004/05:44). Detsamma gäller för

164

Ds 2023:22

Bilaga 1

Parisprotokollet och värdlandsstödsavtalet (se prop. 2015/16:152, bet. UFöU4, rskr. 2015/16:257).

Följande avtal rör informationssäkerhet och immaterialrätt på försvarsområdet.

1.Agreement between the Parties to the North Atlantic Treaty for the Security of Information, Bryssel den 6 mars 1997

2.NATO Agreement for the Mutual Safeguarding of Secrecy of Inventions relating to Defence and for which Applications for Patents have been made, Paris den

21 september 1960

3.NATO Agreement on the Communication of Technical Information for Defence Purposes, Bryssel den 19 oktober 1970

4.Agreement between the Parties to the North Atlantic Treaty for Co-operation Regarding Atomic Information (C-M[64]39 Basic Agreement), Paris den 18 juni 1964

5.Administrative Arrangements to Implement the Agreement between the Parties to the North Atlantic Treaty for Co-operation Regarding ATOMAL Information (C-M(68)41, 7th Revise)

Genom de ändringar som har gjorts i svensk rätt för att Sverige ska uppfylla sina åtaganden enligt PFF SOFA och det kompletterande tilläggsprotokollet har svensk lagstiftning anpassats till de materiella regler som följer av Nato SOFA och Parisprotokollet. Ett medlemskap i Nato kan dock medföra att ytterligare justeringar behöver göras. Det behöver därför analyseras vilka eventuella författningsändringar som kan krävas. En motsvarande analys behöver göras av värdlandsstödsavtalet. Vidare behöver avtalen om

165

Bilaga 1

Ds 2023:22

informationssäkerhet och immaterialrätt på försvarsområdet analyseras ur ett rättsligt hänseende. Det finns även skäl att, utöver de avtalsrelaterade frågorna, se över vilka andra författnings- ändringar som ett medlemskap i Nato bör medföra i syfte att möjliggöra ett effektivt deltagande från svensk sida. Det kan t.ex. röra sig om Försvarsmaktens deltagande i operationer ledda av Nato eller dess medlemsstater, utländska militära enheters tillträde till svenskt territorium, personalrelaterade frågor och frågor om offentlighet och sekretess. Vidare bör en översyn göras i syfte att möjliggöra ett ändamålsenligt stöd från Nato och dess medlemsstater. Det kan t.ex. röra militär luftfart, förhandslagring av materiel och utländska militära enheters skydd och bevakning av egen personal, materiel eller förläggningsplats.

Uppdraget

En utredare ges i uppdrag att analysera vilka eventuella författningsändringar som en svensk anslutning till Nato SOFA och Parisprotokollet kräver. Detsamma gäller värdlandsstödsavtalet mellan Sverige och Nato. Utredaren ska vidare analysera vilka eventuella författningsändringar som krävs om Sverige skulle ansluta sig till de fem avtal om informationssäkerhet och immaterialrätt på försvarsområdet som nämns ovan. Om det finns utestående frågor som rör de avtal som i första hand omfattas av Utrikesdepartementets analysansvar får utredaren, efter dialog med Utrikesdepartementet, även titta på de frågorna. Utredaren ska också se över vilka andra författningsändringar som ett medlemskap i Nato bör medföra i syfte att möjliggöra ett effektivt deltagande från svensk sida och ett ändamålsenligt stöd från Nato och dess medlemsstater.

Utredaren ska lämna nödvändiga författningsförslag.

Det står utredaren fritt att lämna förslag i frågor som har nära samband med uppdraget.

Utredaren ska, med beaktande av 14 § kommittéförordningen (1998:1474), analysera och redovisa konsekvenserna av förslagen.

166

Ds 2023:22

Bilaga 1

Om förslagen kan förväntas leda till kostnadsökningar för det allmänna ska utredaren föreslå hur de ska finansieras.

Utredaren ska säkerställa att samordning sker med det övriga arbete på området som pågår inom Regeringskansliet. Utredaren ska hålla sig informerad om relevant arbete inom kommittéväsendet. Därtill ska utredaren inhämta synpunkter och upplysningar från berörda myndigheter och organisationer, däribland Försvarsmakten.

Uppdraget ska redovisas senast den 15 augusti 2023. En delredovisning i fråga om de angivna avtalen med Nato, med eventuella författningsförslag, ska lämnas senast den 15 december 2022.

167

Bilaga 2

Ds 2023:22

AGREEMENT BETWEEN THE PARTIES TO THE NORTH ATLANTIC TREATY REGARDING THE STATUS OF THEIR FORCES

The Parties to the North Atlantic Treaty sigt1ed in Washington on 4th April, 1949.

Considcring that Lbe forces of one Party may be sent, by arrangement, to serve in the territory of another Party;

Beaång in mind that the decision to send them and the conditions under which they will be sent, in so far as such conditions are not laid down by the present Agreement, will continue to be tbe subject of separate arrangements between the Parties concemed ;

Desiring. however, to define thc! status of such forces while in the territory of another Party ;

Have agreed as follows

ARTICLE I

I. In this Agreement the expression-

(a) " force " means the personnel belonging to tbe land, sea or air arroed services of one Contracting Party when in the territory of anotber Con tracting Party in the Nortb Atlaotic Treaty area in connexion with their ofli.cial duties, provided that the two Contracting Parties concerned may agree that certain individuals, units or formations sball not be regarded as constituting or included in a " force " for the purposes of the present Agreement;

(b) "civilian CQmponent" means the civilian personnel accompanying a force of a Contracting Party who are in the employ of an arrned service of that Contracting Party, and who are not stateless persons, nor nationals of any State which is not a Party to the North Atlantic Treaty, nor nationals of. nor ordinarily resident in, the State in which the force is located ;

(c) "dependent" means the spouse of a member of a force or of a civilian component, or a child of such member depending oo him or her for support;

(d) " sending State " means the Contracting Party to which the force betongs;

(e) "receiving State" means the Contracting Party in the territory of wbich the force or civilian component is located. whether it be stationed there or passing in transit;

(f) "m(litary authorities of tbe sencting State " means tbose autborities of a sending State who are empowered by its law to enforce the military law of that State with respect to members of its forces or civilian components;

(g) ·• North Atlantic Council" means the Council established by Article 9 of tlie Nortb Atlantic Treaty or any of its subsidiary bodies authorised to act on its behalf.

2. This Agreement sball apply to the authorities of political sub-divisions of the Contracting Parties, within their territories to which tbe Agreement applies or extends in accordance with Article XX, as it applies to the central authorities of those Contracting Parties, provided, however, that property owned by

168

Ds 2023:22

Bilaga 2

political sub-divisions shali not be considered lo be property owned by a Contracting Party within the meaning of Article VIII.

ARTICLE Il

Il is the duty of a force and its civilian component and the members thereof as well as their dependents to respecl I.be law of the receiving State. and to abstaio from any activity inconsistent with the spirit of tbe present Agreement, and, in particular, from any political activity in the receiving State. It is also the duty of the sending State to take necessary measures to that end.

ARTICLE UI

1. On the conditioos specified in paragraph 2 of this Article and subject to compliance witb lhe formalities established by the receiving State relating lo entry and departure of a force or the members thereof, such members sball be exernpt from passport and visa regulations and immigration inspection on entering or leaving the territory oi a rcceiving State. They shall also be exempt from the regulations of the receiving State on the registration and control of aliens, but shall not be considered as acquiring any right to permanent residence or domicile in the territories of the r.::c�iving State.

2. The following docurnents only wiJI be required in respect of members of a force. They must be presented on demand :

(a) personal identity card issued by the sending State showing names. date of birth, rank and number (if any), service. and photograph ;

(b) individual or collective movcment order. in the language of the sending State and in tbe Eoglish and French languages, issued by an appropriate agency of the sending State or of the North Atlantic Treaty Organisation and certifying lo the status of lhe individual or group as a member or members of a force and to the movernent ordered. The receiving State may require a movement order to be countersigned by its appropriate representative.

3. Members of a civilian component and dependents shall be so described in tbeir passports.

4. If a membcr of a force or of a civilian componcnt leaves the employ of the seoding State and is not repatriated, tbe authorities of the sending State shall immediately inform the authorities of the receiving State, giving such particulars as may be required. The authorities of the sending State shall similarly inform the authorities of the recei·,ing State of any member who has absented himself for more than twenty-onc days.

5. H the receiving State has requested the removal from its territory of a member of a force or civilian component or has made an expulsion order against an ex-member of a force or of a civilian component or against a dependent of a member or ex-member, the authorities of the sending State shall be responsible for receiving the person concerned within their own territory or otherwise disposing of bim outside the receiving State. This paragraph shall apply only to persons who are not n::itionals of thc recciving State and have entered the receiving State as membe1·s of u fon:e or civilian component or for the purpose of becoming such mcmbcrs. and lo tf,c depcn dents of such persons.

169

Bilaga 2

ARTICLE IV

Ds 2023:22

Thereceiving

Stateshalleither

(a) 3:ccept as

val� .

witho_u�

driv�g

�est or

fee,

the driving

permit

licenc�

�

.�

mihtary dnvmg

permit

1ssued

the sending

State

sub-d1v1S1on

thereof toamemberof

aforceorof acivilian component;

own

driving

(b) issue its

permit

licence

aoy

member of a force or

ci��an com

�

onent who

holds

driving

perrnit

or licence or

military

the sendmg

dnvmg perrrut

1ssued

State or

sub-d:vision

thereof

provided

that

driviog test

shall

be required.

Members

force

ARTICLE

wear

uniform.

Subject

any

shall

normally

arra!1�emeol lo

the

con�rary

b�Yt'.

�

lhe

authorilies

the sending

and

rece1vmg States,

the

weanng

c1vi11an

dress

sball be on

the same

conditions

as for

members

the

forces

tbe

receiving

Statc.

Regularly constituted

units

or formations

ofa force

shall

uniform

when

crossing afrontier.

Servicevehiclesof

aforceorciviliancomponentshallcarry,inaddition

to their registration

number,

a distioctive

nationality

mark.

Mernbers of

force

ARTICLE

arms,

on condition

that

they

maypossess

and

carry

are authorisedto

by their

orders.

The

authorities

the sending

State

shaU give sympatheticconsideration

torequestsfrom

the

receiving State

con

cerning this matter.

ARTICLE

VIT

Subject to

the

provisions

this

Article,

shall have the

rigbt to

(a)

the military

authorities

the

sending State

exercise within

thereceiving

State

allcriminalanddisciplinary

jurisdic

tionconferred

themby

thelawof

thesending

Stateover all

persons

(b)

subject to

the

military

law of that

State;

have

jurisdiction

over

the

the authorities

the

receiving

State

shall

members of

force

civilian

component

and their

dependents·witb

respect to

offences

committed

within

the

territory

the

receiving

StateandpunfahablebythelawofthatState.

State

shall

have

lhe right

(a) The military

authorities

the

sending

toexercisee:xclusivejurisdictionoverpersonssubjectlothemilitarylawofthat

Statewithrespecttooffeoces,includingotfencesrelatingtoitssecurity,

punish

able by thelaw of

the

sending

State,

butnotby the

lawof

the receiving State.

(b)

The authorities

the

receiving

State

shall

have

the

right to

exercise

exclusive jurisdiction

over

members

aforce

civiliao

component

and their

dependents withrespect

offences, including

offences

relating

to the

security

of that

-State,punisba:,1e

by its

Jaw

but

not

the

lawof

the

sending State.

(c)

For tbe purposes of.this

paragraph and

paragraph

of this

Article

a security offenceagainst a State shaU include

(i)

treasoo against

the

State;

any

law

relating to

official

secrets

(ii)

sabotage,

espionage

violation

of thatState,

secrets

relating

the

national defence of that

State.

170

Ds 2023:22

Bilaga 2

3. In cases where the right to exercise jurisdiction is concurrent the follow ing rules sha!J apply:

'1) �be military .aut�o�iti�s _of the sending State shall have the primary nght to exercise Junsd1ct10n over a member of a force or of a civilian component in relation to

(i) offences solely against the property or security of that State, or offences solely against the person or property of another member of the force or civilian component of that State or of a dependent;

(ii)offences arising out of any act or omission done in the per formance of official duty.

(b)In the case of any other offence the authorities of the receiving State sball have the primary right to exercise jurisdiction.

(c)Jf the State having the primary right decides not to exercise juris diction, it sball notify the authorities of the other State as soon as practicable. The authorities of the State having the primary right shall give sympathetic consideration to a request from the authorities of the other State for a waiver of its rigbt in cases wbere tbat otber State considers such waiver to be of particular importance.

4.The foregoing provisions of this Article shall not imply any right for the military authorities of the sending State to exercise jurisdiction over persons who are nationals of or ordinarily resident in the receiving State, unless they are membcrs of the force of the sending State.

5.-(a) The authorities of• the receiving and sending States shall assist each other in tbe arrest of members of a force or civilian component or their dependents in the territory of the receiving State and in h:mding them over to tbe authority which is to exercise jurisdiction in accordance with tbe above provisions.

(b) The authorities of tbe receiving Stale shall notify promptly the military authorities of the sending State of the arrest of any member of a force or civilian component or a dependent.

(c) The custody of an accused member of a force or civilian component over wbom thc receiving State is to exercise jurisdiction shall, if he is in the

hands of the sending. State, remain with that State until be is charged by the receiving State

6.-(a) The authorities of the receiving and sending States shall assist eacb other in the carrying out of all necessary investigations into offences. and in the collection and production of evidence. including the seizure and. in proper cases, the handing over of objects connected with an offence. The handing over of such objects may, however, be made subject to their returo within the time specified by the authority delivering them.

(b) The authorities of the Contracting Parties shall notify one another of the disposition of all cases in which there are concurrent rights to exercise jurisdiction.

7.....:..(a) A death sentence shall not be carried out in the receiving State

by the authorities of the sending State if the legislation of the receiving State does not provide for such punishment in a similar case.

(b)The authorities of the receiving State shall give sympathetic con sideration to a request from the authorities of the sending State for assistance in carrying out a sentence of imprisonment pronouaced by the autborities of

171

Bilaga 2

Ds 2023:22

rhe sending Statc under the provision of this Article within the territory of tbe receiving State.

8. Where an accused has been tried in accordance with the provisions of this Article by the authorities of onc C,mtracting Party and has been acquitted, or has been convicted and is serviog, or has served, his sentence or has bcen pardoned, be may not be tried again for tbe sam:: offence within the same territory by thc authorities of anorher Contracting Party. However, nothing in this p:1ragraph shall prevenl the military authorities of thc sending Stale from trying a member of its force for an:; violation of ru]es o� discipline arising from an acl or omission which constituted an offencc for which he was tried by the au,horilics of anothcr Contracting Party.

9. Whenever a membcr of å forcc or civilian component or a dependent is prose..:uted under thc jurisdiction of a receiving State be shall be entitlcd-

(a) to a prompt and speedy trial ;

(b) to be informed. in advance of trial, of thc specific charge or charges made against him :

(d) to havc compulsory process for obtaining witnesses in his favour, if they arc within the jurisdicti:m of the rec.::iving State;

(el to hav.:: legal representation of his own choice for his defence or to have free or assisted legal representation under the conditions prevailing for the time being in tbe rcceiving State ;

(f) if he considers it necessary, to have the services of a competent inter- preter ; and

(g) to commurucate with a representative of the Government of the sending State and, when thc · rules of the court permit, to have such a repre sentative present at his trial.

10.-{a) Regularly constituted military units or formations of a force sball have the right to police any camps, establishments or other premises which they occupy as the result of an agreement with the recciving State. The military police of the force may take all appropriate measures to ensure the maintenance of order and security on such premises.

(b) Outside these premises, such military police shall be cmployed only subject to arrangements witb the authorities of the receiving State and in liaison with thosc authorities, and in so far as such employment is nccessary to maintain discipline and order among the members of the force.

11. Each Contracting Party shall seek such legislation as it deems neces sary to cnsure the adequate security and protection within its territory of installations, equipmcnt, property, records and official information of other Contracting Parties, and the punishment of persons who may contravene laws enacted for that purpose.

ARTlCLE V]II

1: Each Contracting Party waives all its claims against any otber Con tracting Party for damage to any property owned by it and used by its Jand, sea or air armed services, if such damage-

(i) was caused by a member or an employee of the armed services of the other Contracting Party in the execution of his duties in connexion with the operation of the North Allantic Treaty : or

(ii) arose from the use of any vehicle. vcssel or aircraft owned by tbe other Contracting Party and used by its arrned services, provided either

172

Ds 2023:22

Bilaga 2

Claims for maritime salvage by one Contracting Party against any other Cootracting Party shall be waived, provided that the vessel or cargo salved was owned by a Contracting Party and being used by its armed services in connexion with the operation of the North Atlantic Treaty.

	In tbc case of damage caused or arising as stated in paragrapb 1
to other property owned by a Contracting Party and located in its territory, tbe
issue of the liability of any other Contracting Party shall be determined and
the amount of damage shall be assesscd, unless the Contracting Parties con
cerned agree		otherwise,	by	a sole arbitrator selected in accordance with
sub-paragrapb		of tbis	paragraph.		The arbitrator	shall also		decide aoy
couoter-claims arising out of the same incident.						above sball be selected
	The arbitrator referred to in sub-paragraph
by agreemeot between the Contracting Parties concerned from amongst the
nationals of thc receiving State who hold or have held high judicial office.
If the Contracting Parties conceroed are unable, within two months, to agree
upon	the arbitrator, either may request the Chairmao of the North Atlaotic
Council Deputies to select a person with thc aforesaid qualifications.
(c) Any decision taken by tbe arbitrator shall be bindiog and conclusive
upon the Contracting Parties.				compensation awarded by the arbitrator shall
(d) The amount of any
be distributed		in accordance		with the	provisions of	paragraph		(i), (ii)
and (iii) of this Article.
	The compensatioo of the arbitrator sball be fixed by agreement between
lhe Contracting Parties concemed and shaU, together with the necessary
expenses incidental to the performance of bis duties. be defrayed in equal
proportions by them.
	Nevertheless, each Cootracting Party waives its claim in any such case
where the damage is less thao: -					Luxembourg:		L.fr. 70,000.
	Belgium: B.Er. 70,000.
	Canada:	$1,460.			Netherlands:		FJ. 5,320.
	Denmark: Kr. 9,670.				Norway: Kr. 10,000.
	France:	F.fr. 490,000.			Portugal:	Es. 40,250.
	Iceland: Kr. 22.800.				Uoited Kiogdom: f:500.
	Italy: Li. 850,000.				United States: $1,400.
Any other Contracting Party whose property has been damaged in the same
incident shall also waive its claim up to the above amount. In the case of
considerable variation in the rates of exchange between these currencies the
Contracting Panics shall agree on the appropriate adjustments of these
amounts.
3: For tbe purposes of paragraphs l and 2 of this Article the expression
·• owned by a Contracting Party " in tbe case of a vessel includes a vessel on
bare boat charter to that Contracting Party or requisitioned by it on bare boat
terms or seized by it in prize (except to the extent that the risk of loss or
1:iability is borne by some person other than such Contracting								Party).
4.	Each Contracting		Party waives all its claims against					any other

	(b)
(b)	(a)
(e)	5 (e)
(j)	tbat tbe vehicle, vessel or aircraft causing the damage was being
	used in connexion with the operation of the North Atlantic Treaty, or
	that tlie damage was caused to property being so used.

2.-(a)

Contractiog Party for injury or death suffered by any member of its armed services while such member was engaged in the performance of bis official duties.

173

Bilaga 2

Ds 2023:22

5.Claims (other than contractual claims and thosc to which paragraphs 6 or 7 of this Article apply) arising out of acts or omissions of members of a force or civilian componcnt done in the performance of official duty, or out of any otber act. omission or occunence for which a force or civilian component is legally responsible, and causing daroage in the territory of the receiving State to tbird parties, other than any of the Contracting Parties, shall be dealt with by the receiving State in accordance with the following provisions:-

(a)Claims shall be filed. considered and settled or adjudicated in accordance with the laws and regulations of the receiving State with respect to claims arising from the activities of its own armed forces.

(b)The receiving State may settle any such claims, and payment of the amount agreed upon or determined by adjudication shall be made by the receiving State in its currency.

(c)Sucb payment. whether made pursuant to a settlement or to adjudication of the case by a competent tribunal of the receiving State, or the final adjudication by such a tribunal denying payment, shaU be binding and conclusive upon the Contracting Parties.

(d)Every claim paid by the receiving State sball be communicated to the sending States concemed together with full particulars and a proposed distribution in conformity witb sub-paragraphs (e) (i), (ii) and (iii) below. In default of a reply within two months, the proposed distribution shaH be regarded as accepted.

(e)The cost incurred in satisfying claims pursuant lo the preceding sub paragraphs and paragraph 2 of this Article shall be distributed between the Contracting Parties, as follows :-

(i)Where one sending State alone is responsible, lhe amount awarded or adjudged shall be distributed in the proportion of 25 per cent. cbargeable to the receiving State and 75 per cent. chargeable to tbc sending State.

(ii)Where more than one State is responsible for the damage, the amount awarded or adjudged shaU be distributed equally among them : however, if tbe receiving State is not one of the States responsible, its contribution shall be half that of each of the sending States.

(iii)Wbere the damage was caused by the armed services of the Con tracting Parties and it is not possible to attribute it specifically to one or more of those armed services, the amount awarded or adjudged sball be distributed equally among the Contracting Parties concemed : bowever, if the receiving State is not one of the States by whose armed services the damage was caused, its contribution shall be half that of each of the sending States concerned.

(iv)Every half-year. a statement of the su�s paid by the receiving State in the course of the half-yearly penod m respect of every casc regarding which tbe proposed distibution on a percentage basis bas been accepted, shall be sent to the sending States concemed, together witb a request for reimbursement. Such reimbursement shall be rnade within the shortest possible time, in the currency of tbe receiving State.

(f)In cases where the applicatfon of the provisions_of sub-para�raphs (b) and (e) of this paragraph would cause a Contractmg Party senous hard ship, it may request the North Atlantic Council to arrange a settlement of a different nature.

174

Ds 2023:22

Bilaga 2

of of

(g)

A mem�er of a

force or civilian

component

shall

not be

subject to any

proceedmgs for

the

enforcement

of any judgment given

against bim

the receiving Statein a matter arising from the perfomanceof hls official

duties.

in so far

as sub-paragrapb

(e) of

this

paragraph applies

(h) Except

claims

covered

paragrapb

of tbis

Article,

the provisions

tbis

paragraph sball not

apply to any claim

arising

out of or in connexion

with the navigation

or operation of a ship

or the loading, carriage.

discharge of a cargo, other than

claims

for

death

or personal injury

which paragraph 4 of this Article does not apply.

out

Claims

against

members of a force

civilian

component arising

tortious acts or omissions in the receiving

State not done in the performance

official duty shall be dealt with in the following manner :-

(a)

The authorities

of the receiving State

shall consider the claim and assess

compensation to tbe

claimant

in a fair

and

just

manner. taking

into

account

all the

circumstances

the case, including the conduct

tbe

(b)

injured person, and shall prepare a report on the matter.

sending

State,

The report sball be

delivered

the

authorities

of the

who shall tben decide witbout

delay wbether they

will offer an ex gratia

payment, and if so, of wbat amount.

accepted by tbe claimant

gratia payment is roade, and

in full satisfaction of his claim,

the authorities

the sending State shall

make the payment thems�lves and inform the authorities of the receiving

State of

their decision and of the

sum

paid.

(d) Nothlng	in	thls	paragraph shall affect	the	jurisdiction	of	the courts
of the receiving			State to entertain an	action against a		member		of a
force or	of	a civilian component unless		and	until tbere	has	been	pay
ment in	full	satisfaction of the claim.

7.Claims arising out of the unautborised use of any vehlcle of tbe armed services of a sending State sball be dealt with in accordance with paragrapb 6 of this Article, except in so far as the force or civilian component is leg�Uy responsible.

8.If a dispute arises as to whether a tortious act or omission of a mem ber of a force or civilian component was done in the performance of official duty or as to wbether the use of any vehicle of the armed services of a send iug State was unautborised. the question sball be submitted to an arbitrator appointed in accordance witb paragrapb 2 (b) of this Article, whose decision on tbis point shall be final and conclusive.

9.The seqding State shall not claim immunity from tbe ju.risdiction of the courts o( the receiving State for members of a force or civilian componcnt in respect of the civil jurisdiction of the courts of the receiving State except to the extent provided in paragraph S (g) of this Article.

10.	The	autborities of the				sending State	and	of	the receiving Statc	shall
co-operate in		tbe	procurement			of evidence	for	a fair hearing and disposal
of claims iu regard			to	wbich the Contracting			Parties		are concerned.
l.	Members of a			force	or	ARTICLE IX
						of a civilian component and their dependents
may purchase locally				goods	necessary for their own				consumption. and	sucb

175

Bilaga 2

Ds 2023:22

services as they need, under the same conditions as the nationals of the receiving State.

2. Goods which are required from local sources for the subsistence of a force or civilian component shall normally be purcbased through the authori ties wbich purcbase such goods for tbe armed services of the receiving State. In order to avoid such purchases baving any adverse effect on tbe economy of tbe receiving State, the compelent authorities of tbat State shaU indicate, whcn necessary, any articles the purchase of whicb sbould be restricted or forbiddeo.

3. Subjcct to agrcements already in force or which may bereafter be ruade between the autborised representativcs of the sending and receiving States, the autborities of the receiving State shall assume sole responsibility for making suitable arrangements to make available to a force or a civilian co;nponent the buildings and grom,ds which il requires, as we!J as facilities and services connected therewitb. These agreements and arrangements shall be, as far as possible, in accordance with the regulations governing the accommodation and billeting o[ similar personnel of the receiving State. In tbe absence of a specific contract to the conlrary, the laws of lhe receiving State shall determine the rights and obligations arising out of the occupation or use of the buildings, grounds, facilities or services.

4. Local civilian labour requirements of a force or civilian component shall be satisfied in the same way as the comparable requirements of the receiving State and with the assistancc of the authorities of the receiving State through the employm,ent cxchanges. The conditions of employment and work, in particular wages, supplementary payments and conditions for tbe protection of workers, shall be those laid down by the legislation of the receiving State. Such civilian workers cmployed by a force or civilian com ponent shall not be regarded for any purpose as being members of tbat force or civilian component.

5. Wben a force or a civilian component bas at the place where it is stationed inadequate medical or dental facilities, its members and their dependents may receive medical and dental care, including bospitalisation, under the same conditions as comparable perso'onel of the receiving State.

6. The receiving State shall give the most favourable consideration to requcsts for the grant to members of a force or of a civilian component of travelling facilities and concessions with regard to fares. These facilities and concessions will be tbe subject of special arrangmeots to be ma:le between the Governments concerned.

7. Subject to any general or particular financial arrangements between the Contracting Parties, payment in loca] currency for goods, accommodation and services furnished under paragraphs 2, 3, 4 and, if necessary, 5 and 6, of tbis Article sball be made promptly by the authorities of the force.

8. Neither a force, nor a civilian component, nor the mernbers thereof, nor therr depeodents, shall by reason of this Article enjoy any exemption from taxes or duties relating to purchases and services chargeable under the fiscal regu lations of the receiving State.

ARTJCLE X

1. Where tbe legal incidence of any form of taxation in the receiving State depends upon residence or domicile, periods during which a member of a force or civilian component is in the territory of that State by reason solely of bis being a member of such force or civilian componeot shall not be considered as periods of residence thereio, or as creating a change of residence or domicile,

176

Ds 2023:22

Bilaga 2

for the purposes of such taxation. Members of a force or civilian component shall be �xempt from taxation in the receiving State on the salary and emolu ments pa1d to tbem as such members by the sending State or on any tangible movable property the presence of which in the receiving State is due solely to their temporary presence there.

2.Nothing in this Article shall prevent taxation of a member of a force or civilian component with respect to.any profitable enterprise, other than his employment as such member, in which he may engage in the receiving State, and, except as regards bis salary and emolume;its and the tangible movable property referred to in paragraph I, nothing in this Article shall prevent taxa tion to wbich, evcn if regarded as having his residence or domicile outside tbe territory of the receiving State. such a mcmber is liable under tbe law of tbat State.

3.Nothing in this Article shall apply to" duty "as defined in paragraph 12 of Article XI.

4.For tbe purposes of tbis Article the term " member of a force" shall not include any person who is a national of the receiving State.

ARTICLE XI

1. Save as provided expressly to the contrary in this Agreement, members of a force and af a civilian component as well as thcir dependents shall be subject to the laws and regulations administered by the customs authorities of the recciving State. In particular the customs authorities of tbe receiving State shall have tbe right, under the general conditions laid down by the Jaws and regulations of the receiving State, to search members of a force or civilian component and tbeir dependents and to examine their luggage and vehicles, and to seize articles pursuant to such laws and regulations.

2.--{a) The temporary importatioo and the re-exportation of service vehicles of a force or civilian component under their own power shall be authorised free of duty on presentation of a triptyque in tbe form shown in tbe Appendix to this Agreement.

(b) The temporary importation of such vehicles not under their own power shall be governed by paragraph 4 of this Article and the re-exportation thereof by paragraph 8.

(c) Service vehicles of a force or civiliao component shall be exempt from any tax payable in respect of the use of veliicles on the roads.

3. Official documents under official seal shall not be subject to customs inspection. Couriers, whatever their status, carrying these documents must be in"possession of an individual movement order, issued in accordance with para graph 2 (b) of Article m. This movement order shall show the number of despatches carried and certify that they contain only official documents.

4. A force may import free of duty the equipment for the force and reasonable quantities of provisions, supplies and other goods for the exclusive use of tbe force and, in cases where such use is permitted by the receiving State, i� civi)ian .component and dependents. Tbis duty-free importation sba!J be subject to the deposit, at the customs office for the place öf entry, together with such customs documents as shall be agreed, of a certificate in a form

177

Bilaga 2

Ds 2023:22

agreed between tbe receiving Statc and tbe sending State signed by a person autborised by tbe sending State for tbat purpose. The designation of tbe person authorised to sign the certificates as weil as specimens of the signatures and stamps to be used, shall be sent to tbe customs administration of tbe receiving State.

5. A member of a force or civilian component may, at the time of bis fi.rst arrival to take up service in tbe receiving State or at tbe time of tbe fi.rst arrival of any dependent to join him, import bis personal efects and furniture free of duty for tbe term of such service.

6. Members of a force or civilian component may import temporarily free of duty tbeir private motor vehicles for the personal use of themselves and tbeir depcndents. There is no obligation under this Article to grant exemption from taxes payable in respect of tbe use of roads by private vehicles.

7. Imports made by tbe authorities of a force other than for tbe exclusive use of tbat force and its civilian component, and imports, otber tban those dealt with in paragraphs 5 and 6 of this Article, effe.cted by members of a force or civilian component are not, by reason of tbis Article, entitled to any exemption from duty or otber conditions.

8. ·ooods which have been imported duty-free under paragraphs 2 (b), 4, 5 or 6 above-

(a) may be re-exported freely, provided tbat, in the case of goods imported under paragraph 4, a certificate, issued in accordance with tbat para grapb, is presented to the customs office: the customs authorities, however, may verify tbat goods re-exported are as described in tbe certificate, if any, and have in fact been imported under the conditions of paragraphs 2 (b), 4, 5 or 6 as the case may be ;

(b) shall not normally be disposed of in the receiving State by way of either sale or gift: however, in particular cases sucb disposal may be authorised on conditions imposed by the authorities concemed of the receiving State (for instance, on payment of duty and tax and com pliance with the requirements of the controls of trade and exchange).

9. Goods purchased in the receiving State shall be exported tberefrom only in accordance with the reguJations in force in the receiving State.

10. Special arrangements for crossing frontiers shall be granted by the customs autborities to regularly constituted units or formations. provided tbat the customs authorities concerned have been duly notified in advance.

11. Special arrangements shall be made by the receiving State so that fuel, oil and lubricants for use in service vebicles, aircraft and vessels of a force or civilian component, may be delivered free of all duties and taxes.

12. In paragraphs 1-10 of this Article-

" duty " means customs duties and all other duties and taxes payable on importation or exportation, as the case may be, except dues and taxes whicb are no more than charges for services rendered;

" importation " includes withdrawal from customs warebouses or continuous customs custody, provided that tbe goods concerned have not

178

Ds 2023:22

Bilaga 2

been grown, produced or maoufactured in the receiving State.

13.The provisions of this Article shall apply to the goods conccrned not. only when tbey are imported into or exported from the receiving State, but also when they are in transit through the territory of a Contracting Party, and for this purpose the expression " receiving State " in this Article. shal1 be regarded as including any Contracting Party through whose terntory the goods are passing in transit.

ARTICLF. XII

1. The customs or fiscal authorities of the rece1vmg State may, as a condition of the grant of any customs or fiscal exemption or concession provided for in tbis Agreement, require such conditions to be observed as they may deem necessary to prevent abusc.

2. These authorities may refuse any exemption provided for by this Agreement in respect of the importation into the receiviog State of articles grown, produced or manufctured in lhat State which have been exported therefrom without payment of, or upon repayment of. taxes or duties which would have been chargeable but for such exportation. Goods removed from a customs warehouse shall be deemed to be imported if they wcrc regarded as having been exported by reason of being deposited in the warehouse.

ARTICLE XIII

1. In order to prevent offences against customs and fiscal laws and regu lations, the authorities of the receiving and of the sending States shall assist each other in the conduct of enquiries and the collection of evidence.

2. The authorities of a force shall reoder all assistance within their power to ensure tbat articles liable to seizure by, or on behalf of, the customs or fiscal authorities of the receiving State are handed to those authorities.

3. The authorities of a force sball render all assistance witbin their power to ensure tbe payment of duties, taxes and penalties payable by members of the force or civilian component or their dependents.

4Service vehicles and articles belonging to a force or to its civilian component, and not to a member of such force or civilian component, seized by the autborities of the receiving State in conoexion with an offence against its customs or fiscal laws or regulations sball be handed over to the appropriate authorities of tbe force com.:erne

ARTICLE XIV

1. A force, a civilian component lind the members thereof, as well as their dependents, shall remain subject to the foreign exchange regulations of the sending State and shall a1$0 be subject to the regulations of the receiving Sta'te.

2. The foreign exchange autborities of tbe sending and the receiving States may issue special regulations applicable to a force or civilian component or the members thereof as well as to their dependents.

ARTICLE XV

1. Subject to paragraph 2 of this Article, this Agreement shall remain in force in the event of hostilities to which the North Atlantic Treaty applies,

179

Bilaga 2

Ds 2023:22

except that the provisions for settling claims in paragraphs 2 and 5 of Article VID shall not apply to war damage, and that the provisions of the Agreement, and, in particular of Articles III and VII, shall immediately be reviewed by the Contracting Parties concerned, who may agree to such modifications as they may consider desirable regarding the application of the Agreement between them.

2.In the event of such hostilities, each of the Contracting Parties shall have the right, by giving 60 days' notice to the other Contracting Parties, to suspend the application of any of the provisions of this Agreement so far as it is concerned. lf this right is exercised, the Contracting Parties sball imme diately consult with a view to agreeing on suitable provisions to replace the provisions suspended.

ARTICLE XVI

All differences between the Contracting Parties relating to the interpreta tion or application of this Agreement shall be settled by negotiation between them without recourse to any outside jurisdiclion. Except where express provision is roade to the contrary in this Agree1.�.ent, differences which cannot be settled by direct negotiation shall be referred to the North Atlantic Council.

ARTICLE XVII

Any Contracting Party may at any time request the revision of any Article of this Agreement. The request shall be addressed to the North Atlantic Council.

ARTICLE XVIII

l . The present Agreement shall be ratified and the instruments of ratification shall be deposited as soon as possible with the Government of the United States of America, which sball notify each signatory State of the

2. Thirty days after four signatory States have deposited their instruments of ratification the present Agreement shall come into force between them. It shall come into force for each other signatory State thirty days after the deposit of its instrument of ratification.

3. After it has come into force, the present Agreement shall, subject to the approval of the North Atlantic Council and to such conditions as it may decide, be open to accession on behalf of any State which accedes to the North Atlantic Treaty. Accession shall be effected by the deposit of an instrument of accession with the Government of the United States of America, which shall

.notify each signatory and acceding State of the date of deposit thereof. In respect of·any State on behalf of which an instrument of accession is deposited, the present Agreement shall come into force thirty days after the date of the deposit of · such �strument.

ARTICLE XIX

1. The present Agreement may be denounced by any Contracting Party after the expiration of a period of four years from the date on which the Agreement comes into force.

2. The denunciation of the Agreement by any Contracting Party shall be e.lfected by a written notification addressed by that Contracting Party to the

180

Ds 2023:22

Bilaga 2

Government of the United States of America which shall notif}'. all the other ContractingParties of each such notification andthe date of receipt thereof.

3. The denunciation shall lake effect one year after the receipt of the notification by the Government of the United States of America. After the expiration ofthis periodof one year,the Agreement shall cease to be inforce as regards the Contracting Paty wbicb denounces it, but shall continue in force for the remaining Contracting Parties.

ARTICLE XX

I. Subject to the provisions of paragraphs 2 and 3 of this Article, the present Agreement shall apply only to the metropolitan territory of a Con tracting Party.

2. Any State may, however, at the time of the deposit of its instrument of ratification or accession or at any time thereafter, declare by notification given to the Government of the United States of America that the present Agreement shall extend(subject, ifthe State making the declaration considers it to be necessary. to tbe conclusion of a special agreement between that State and each of the scnding States concerned), to all or any of the territories for whose international relations it is responsible in the North Atlantic Treaty area. The present Agreement shall then extend to the territory or territories named therein thirty days after the rcceipt by the Government of the Unitcd States of America of the notification, or thirty days after the conclusion of the special agreemeots if required, or when it has come into force under Article XVIII, whichcver is the later.

3. A State which has made a declaration under paragraph 2 of this Article extending the present Agreement to any territory for whose inter national relations it is responsible may denounce thc Agreement separately in respect of that territory in accordance with the provisions of Article XIX.

181

Bilaga 3

Ds 2023:22

PROTOCOL

ON THE STATUS

OF INTERNATIONAL MILITARY

HEADQUARTERS SET UP

PURSUANT TO THE

NORTH ATLANTIC TREATY

182

Ds 2023:22

Bilaga 3

PROTOCOL ON THE STATUS OF JNTERNATIONAL MILITARY HEADQUARTERS SET UP PURSUANT TO THE NORTH ATLANTIC TREATY

	The	Parties to the North Atlantic Treaty sit,'11<:d.	in \Vashington on
4th	April,	1949,

Considering that international military Headquarters may be established in their territories, by separate arrangement, under the North Atlantic Treaty, and

Desiring to define the status of such Headquarters and of the personnel thereof w.ithin the North Atlantic Treaty area,

Have agreed to the present Protocol to the Agreement signed in London c,:i 19th June, 1951, regardjng the Status of their Forces :

ARTICLE

I_n the present Protocol the expression

(a)"the Agreement" means the Agreement signed in London on 19th June, 1951, by the Parties to the North Atlantic Treaty regarding the Status of their Forces;

(b)"Supreme Headquarters" means Supreme Headquarters Allied Powers in Europe, Headquarters of the Supreme Allied Commander At1antic and any equivalent international military Headquarters ;;et up pursuant to the North Atlantic Treaty;

(c)"Allied Headquarters" means any Supreme Headquarters and any inter national military Headquarters set up pursuant to the North Atlantic Treaty which is immediately subordinate to a Supreme Headquarters;

(d)"North Atlantic Council" means the Council established by Article 9 of the North Atlantic Treaty or any of its subsidiary bodies authorised to act on its behalf.

ARTICLE II

Subject to the following provisions of this Protocol, the Agreement shall apply to Allied Headquarters in the territory of a Party to the present Protocol in the North Atlantic Treaty area, and to the rnilitary and civilian personnd of such

Headquarters and their dependents included in the definitions in sub-paragraphs (a),

(b) and (c) of paragraph 1 of Article 3 of this Protocol, when such personnel are present in any such territory in connection with their official duties or, in the case of dependents, the official duties of their spouse or parent.

ARTICLE III

1.For the purpose of applying the Agreement to an Allied Headquarters the expressions "force", "civilian component" and "dependnt", wherever they occur in the Agreement, shall have the mcanings set out below.:

183

Bilaga 3

Ds 2023:22

(a)"force" means the personnel attacl11.:d lo llw Alhr-1 llr:11lqu1rtcrs who betong to the land, sea or air armed Sl't vu·1·.s 111 nuy I ':11 fy lu the North

Atlantic Treaty;

(b)"civilian component" means civilian perso1111d wl111 .11 r 11nl .sl:tl<'il"ss persons,

nor nationals of any State which i� not a i ►arly tu tlat· 'frcaty, nor nationals of, nor ordinarily resident in l'lat> rcn·iving �late, and who are (i) attached to the Aliied Headquartcr· arnl in thc employ of an armcd service of a Party to the North Atlantic Treaty or (ii) in such categories of civilian personnel in the employ of thc Allicd Headquarters as the North Atlantic Council shall dccide;

(c)"dependent" means the spouse of a membcr of a force or civilian component, as defined in sub-paragraphs (a) and {b) of this paragrapb, or a child of such member depending on him or ber for support.

2.An Allied Headquarters shall be considered to be a force for the purposes of Article II, paragraph 2 of Article V, paragraph 10 of Article Vll, pragraphs 2, 3, 4, 7 and 8 of Article IX, and Article XIII, of the Agreement.

ARTICLE IV

The rights and obligations which the Agreement gives to or imposes upon the sending State or its authorities in res,Pect of its forces or their civilian components or dependents shall, in respect of an Allied Headquarters and its personnel and their dependents to whom the Agreement applies in accorda.'lce with Article 2 of the present Protocol, be vested in or attach to the appropriate Supreme Headquarters and the authorities responsible under it, except that

(a)the right which is given by Article VII of the Agreement to the military

authorities of the sending State to exercise crimioal and disciplinary jurisdiction shall be vested in the miJitary authorities of the State, if any, to whose military law the person concemed is subject;

(b)the obligations imposed upon the sending State or its authorities by Article II, paragraph 4 of Article III, paragraphs 5 (a) and 6·(a) of Article VII, paragraphs 9 and 10 of Article VIII, and Article XIII, of

the Agreement, shall attach both to the Allied Headquarters and to any State whose armed service, or any member or employee .of whose armed service, or the dependent of such member or employee, is concerned ;

(c)for the purposes of paragraphs 2 (a) and 5 of Article III, and Artide XIV, of the Agreement, the seoding State shall be, in the case of members of a force and their dependents, the State to whose armed service the tnember betongs, or, in the c.ase of members of a civilian component and their dependents, the State, if any, by whose armed service the member is employed;

(d)the obligations imposed on the sending State by virtue of paragraphs 6 and 7 of Article VIII of the Agreement shall attach to the State to whose armed service the person betongs whose act or omission has given rise to the claim or, in the case of a member of a civilian component,

to tbe State by whose armed service he is ernployed or, if there is no such State, to the Allied Headquarters of which the person concemed is a member.

184

Ds 2023:22

Bilaga 3

Both the State, if any, to which oblig-..itions attad1 111uler this paragraph and the Allied Headquarters concerned shall havc thc rii,:hts of the sending

State in connection with the appointment of an arhitrator under para graph 8 of Article VIII.

ARTICLE V

Every member of an Allied Headquarters shall have a personal identity card issued by tlie Headquarters showing names, date and place of birfä; nationality, rank or grade, number (if any), photograph and period of validity. This card must be presented on deinand.

ARTICLE VI

r. The obligations to waive claims imposed on the Contracting Parties by Article VIII of the Agreement shall attach both to the Allied Headquarters and to any Party to this Protocol concerned.

2.For the purposes of paragraphs I and 2 of Article VIII of the Agreeme1:2t,

(a)property owned by an Allied Headquarters or by a Party to this Protocol and used by an Amed Headquarters shall be deemed to be property owned by a Contracting Party and used by its anned s·ervices;

(b)damage caused by a member of ·a f9rce or �ivilian component as defined in paragraph I of Article 3 of this Protocol or by a,ny .other employee of an Allied Headquarters sha.11 be deemed to be damage caused by a member or employee of the armed services of a Contracting Party;

(c)the definition of the expression "owned by a Contracting Party" in paragraph 3 of Article VIII shall apply in respct of an Allied Head quarters.

3.The claims to which paragraph 5 of Articl� VIII of the Agreement applies shall include claims (other than contractual claims and claims to which paragraphs 6 or 7 of that Article apply) arising out of acts or omissions- of any employees of an Allied Headquarters, or out of �ny other act, omission or occurrence for which an ·Allied Headquarters is legally responsible, and causing damage in the territory of a receiving State to third part1es, other than any of the Parties to this Protocol.

I')

ARTICLE VII

1.The ex:emption from taxation accorded under Article X of the Agreement to members of a force or civilian component in respect of their salaries and emolum_ents shall apply, as regards personnel of an Allied Headquarters within the definitions in paragraph I (a) and (b) (i) of Article 3 of this Protocol, to salaries and emoluments paid to them as such personnel by the armed .service to which tbey belong or by which they are employed, �cept that this paragraph

185

Bilaga 3

Ds 2023:22

shall not exempt any such member or employcl· from tax:ition i111poscd by a State of which he is a national.

2.Employees of an Allied Headquartcrs of cat1·g-ori1·s :igrccd by the North

Atlantic Council, shall be exempted from taxati<>n 011 lh<' salarics and emoluments paid to them by the Allied Headquarters in thcir capacity as such employee�.

Any Party to the present Protocoi may, howcvcr, conclnclc an arrangement with the Allied Headquarters whereby such Party will cmplQy and a!'sign to the Allied

Headquarters all of its nationals (except, if such Party so desires, any not ordinarily resident within its territory) who are to serve on the staff of the Allied Headquarters and pay the salaries and emoluments of such persons from its own funds. at a scale fixed by it. The s'::i.laries and emoluments so paid may be t.axed

by the Party concerned but shall be exempted from taxation by any other Party. If such an arraogement.is entered into by any Party to the present Protocol and is subsequently modified or terminated, Parties to the present Protocol shall no longer be bound under the first sentence of this paragraph to exempt from taxation the salaries and emoluments paid to their nationals.

ARTICLE VIII

,Fcr the purpose of facilitating the establishment, construction, maintenance an:l operation of Allied Headquarters, these Headquarters smil he relieved. so tar as practicable, from duties and taxes, affecting expenditure� by them in the

interest of common defense and for their official and exclusive benefit, and each Party to the present Protocol shall enter inta negotiations with any Allied

Headquarters operating in its territory for the purpose of concludiog an agreement to give effect to this provision.

2.An Allied Headquarters shall have the rights granted to a force under

Article XI of the Agreement subject to the same conditions.

3.The provisions in paragråphs 5 and 6 of Article XI of the Agreement shaU not apply to nationals of the receiving States, unless such nationals belong to the armed services of a Party to this Protocol other than the receiving State.

4.The expression "duties and taxes" in this Article does not include charges for services rendered.

ARTICLE IX

Except in so far as the North Atlantic Council may decide otherwise,

(a)any assets acquired from the international funds of an Allied

Headquarters under its capita! budget and no longer re4uired by the Headquarters shall be disposed of undeF arrangements approved by the North Atlantic Council and the proceeds shall be distributed among or credited to the Parties to the N.orth Atlantic Treaty in the proportions in which they have contributed to the capita! costs of the Headquarters.

The receiving State shall have the prior right to acquire any immovable property so disposed of in its territory, provided that it offers terms no less favourable than those 0ffered by any third party ;

186

Ds 2023:22

Bilaga 3

(b)

any land, buildings or

fix.ed installations

provi,lt-d for tl11• 11,;c- hf

:111 Allied

·Headquarters by the receiving State

witl111111

d1:11g1·

111

tlw

I l t·,ulquartcrs

(other than a nominal

charge)

and no

longcr rt'quin·d

tlic

IJeadquarters

shall be handed back

the

receiving

Stat<:, aucl

any

incrcas<· or

loss

the value of the property provided

thc reccivinJ!

Stal<'

rcsulting

from

its

use

by the Headquarters

shall

be detcrmincd

1,y the North

Atlantic

Council (taking into

consideration

any

applicahlc

law

thc

rcceiving

State)

and distributed

among

or credited

dehitcd

to the

Parties to the

North

Atlantic Treaty in

the

proportions

whicb

thcy

havc contributed

the capita! costs of

the

Headquarters.


Each Supreme Headquarters		ARTICLE X			shall	have
		shall possess juridical personality; it
the capacity to conclude contracts		and to acquire and dispose of property:				The
receiving State may, howeve1, make tbe exercise of such capacity subject to special
arrangements between it and, the Supreme Headquarters or any				subordinate
Allied	Headquarters acting on behalf -of the Supreme Headquarters.
I.	ARTICLE XI		Agreement,	a	Supreme
	Subject to the provisions of Article VIII of the
Headquarters may engage in legal pro�eedings as claimant or defendant.					However,
the recejving State and the Suprem� Headquarters or			any subordinate Allied
Headquarters authorised by it may		agree that the receiving	State shall act		on behalf
of the	Supreme Headquarters in any legal proceedings to which that Headquarters
is a party before the courts of the· receivirig State.

2.No meåsure of execution or measure tlirected to the of its property or funds shall be taken against any Allied for the purposes of paragraph 6 (a) of Article VII and

Agreement.

seizure	or attachment
Headquarters,		except
Article	XIII	of the

	1. To enable it	to operate	ARTICLE XII		an	Allied Headquarters
may			its	international· budget,
	hold currency of	any kind	and	operate accounts in any		currency.

2.The Parties to Headquarters, faciJitate country to another and quarters into any other Allied Headquarters.


the present	Protocol shall,			at the request of			an	Allied
transfers ·of	the		fonds of	such	Headquarters		from one
the conversion		of	any currency		held	by an Allied		Head
currency, when		necessary to		meet the		requirements		of any


The			ARTICLE XIII
	archives and other official documents			of	an Allied Headquarters kept in
premises	used by those	Headquarters or in		the		possession of	any	properly
authorised member of the Headquarters shall l;>e inviolable, unless the							Headquarters
has waived this immunity.		The	Headquarters shall,			at the request of	the receiving
State and in the presence		of a	representative of		that State, verify the nature of
any documents to confirm		that	they are entitled		to	immunity under	this	Artic;:Ie.

187

Bilaga 3

Ds 2023:22

ARTICLE XIV

I. The whole or any part of the present Protocol m· of llw Ag-rcement may be applied, by decision of the North Atlantic Coum:il, to a11y inlcrnational military Headquarters or organisation (not included in thc clcfini1i1111s i11 parat:'raphs (b) and

(c)of Article 1 of this Protocol) which is establishcd pursu:mt to the North Atlantic Treaty.

2.When the European Defence Community comci- into bcing, the present Protocol may be applied to the personnel of the Europcan Defencc Forccs attached to an Allied Headquarters and their dependents at such time and in such manner as may be determined by the North Atlantic Council.

ARTICLE XV

All clifferences between the Parties to tbe present Protocol or between any such Parties and any Allied Headquarters relating to the interpretation or application of the Protocol shall be settled by negotiation between the parties in dispute without recourse to any outside jurisdiction. Except where express provision is made to the contrary in the present Protocol or in the Agreement, differences which cannot be settled by direct negotiation shall be referred to the North Atlantic Council.

ARTICLE XVI

I. Articles XV and XVII to XX of the Agreement shall apply as regards the present Protocol as if they were an integral part thereof, but so that the

Protocol may be reviewed, suspended, ratified, acceded to, denounced or extended in accordance with those provisions independently from the Agreement.

2.The present Protocol may be supplemented by bilateral agreement between tbe receiving State and a Supreme Headquarters, and the authorities of a receiving State and a Supreme Headquarters may agree to give effect, by administrative means in advance of ratification, to any provisions of this Protocol or of the Agreement as applied by it.

188

Ds 2023:22

Bilaga 4

189

Bilaga 4

Ds 2023:22

190

Ds 2023:22		Bilaga 4

ARTICLE I

The Parties shall:

(i)protect and safeguard:

(a)classified information (see Annex I), marked as such, which is originated by NATO (see Annex II) or which is submitted to NATO by a member state;

(b)classified information, marked as such, ofthe �ember states submitted to another member state in support of a NATO programme, project, or contract,

(ii)maintain the security classification ofinformation as defined under (i) above and make every effort to safeguard it accordingly;

(iii)not use classified information as defined under (i) above for purposes other than those laid down in the North Atlantic Treaty and the decisions and resolutions pertaining to that Treaty;

(iv)not disclose such information as defined under (i) above to non-NATO Parties without the consent ofthe originator.

ARTICLE2

Pursuant to Article I of this Agreement, the Parties shall ensure the establishment of a National Security Authority for NATO activities which shall implement protective · security measures. The Parties shall establish and implement security standards which shall ensure a common degree of protection for classified information.

191

Bilaga 4

Ds 2023:22

(1)

(2)

(3)

ARTICLE 3

The Parties shall ensure that all persons oftheir respective nationality who, in the conduct of their official duties, require or may have access to information classified CONFIDENTIAL and above are appropriately cleared before they take up their duties.

Security clearance procedures shall be designed to determine whether an individual can, taking into account his or her loyalty and trustworthiness, have access to classified information without constituting an unacceptable risk to security.

Upon request, each ofthe Parties shall cooperate with the other Parties in carrying out their respective security clearance procedures.

ARTICLE4

The Secretary General shall ensure that the relevant provisions of this Agreement are applied by l\!ATO.(see Annex III).

ARTICLES

The present Agreement in no way prevents the Parties from making other Agreements relating to the exchange ofclassified information originated by them and not affecting the scope ofthe presentAgreement.

192

Ds 2023:22

Bilaga 4

193

Bilaga 4

Ds 2023:22

ARTICLE 8

The Govemment of the United States of America shall inform the Governments of the other Parties of the deposit of each instrument of ratification, acceptance, approval or accession.

ARTICLE9

This Agreement may be denounced by written notice ofdenunciation by any Party given to the depository which shall inform all the other Parties ofsuch notice. Such denunciation shall take effect one year after receipt ofnotification by'the depository, hut shall not affect obligations already contracted and the rights or prerogatives previously acquired by the Parties under the provisions ofthis Agreement.

194

Ds 2023:22

Bilaga 4

ANNEX!

This Annex forms an integral part ofthe Agreement.

NATO classified information is defined as follows:

(a)information means knowledge that can be communicated in any form;

(b)classified inforrriation meansinformation or material determined to require protection against unauthorized disclosure which has been so designated by security classification;

(c)the word 11 material11 inclrdes documents and also any item ofmachinery or equipment or weapons either manufactured or in the process of manufacture;

(d)the word "document11 means any recorded information regardless ofits physical form or characteristics, including, without !imitation, written or printed matter, data processing cards and tapes, maps, charts, photographs, paintings, drawings, engravings, sketches, working notes and papers, carbon copies and ink ribbons, or reproductions by an means or process, and sound, voice, magnetic or electronic or optical or video recordings in any form, and portable ADP equipment with resident computer storage media, and removable computer storage media.

195

Bilaga 4

Ds 2023:22

ANNEX Il

This Annex forms an integral part ofthe Agreement.

For the purposes of the present Agreement, the term "NATO" denotes the North Atlantic Treaty Organization and the bodies govemed either by the Agreement on

the status of the North Atlantic Treaty Organization, National Representatives and Intemational Staff, signed in Ottawa on 20th September, 1951 or by the Protocol on the

status oflntemational Military Headquarters set up pursuant to the North Atlantic Treaty, signed in Paris on 28th August, 1952.

196

Ds 2023:22

Bilaga 4

ANNEXIII

This Annex forms an integral part of the Agreement. Consultation takes place with military commanders in order tö respect their prerogatives.

197

Bilaga 5

Ds 2023:22

198

Ds 2023:22

Bilaga 5

199

Bilaga 5

Ds 2023:22

200

Ds 2023:22

Bilaga 5

201

Bilaga 5

Ds 2023:22

202

Ds 2023:22

Bilaga 5

203

Bilaga 5

Ds 2023:22

204

Ds 2023:22

Bilaga 5

205

Bilaga 5

Ds 2023:22

206

Ds 2023:22

Bilaga 5

207

Bilaga 5

Ds 2023:22

208

Ds 2023:22

Bilaga 5

209

Bilaga 5

Ds 2023:22

210

Ds 2023:22

Bilaga 5

211

Bilaga 5

Ds 2023:22

212

Ds 2023:22

Bilaga 5

213

Bilaga 5

Ds 2023:22

214

Ds 2023:22

Bilaga 5

215

Bilaga 5

Ds 2023:22

216

Ds 2023:22				Bilaga 5

217

Bilaga 5

Ds 2023:22

218

Ds 2023:22

Bilaga 5

219

Bilaga 6

Ds 2023:22

220

Ds 2023:22

Bilaga 6

221

Bilaga 6

Ds 2023:22

222

Ds 2023:22

Bilaga 6

223

Bilaga 6

Ds 2023:22

224

Ds 2023:22

Bilaga 6

225

Bilaga 6

Ds 2023:22

226

Ds 2023:22

Bilaga 6

227

Bilaga 6

Ds 2023:22

228

Ds 2023:22

Bilaga 6

229

Bilaga 6

Ds 2023:22

230

Ds 2023:22

Bilaga 6

231

Bilaga 6

Ds 2023:22

232

Ds 2023:22

Bilaga 6

233

Bilaga 6

Ds 2023:22

234

Ds 2023:22

Bilaga 6

235

Bilaga 6

Ds 2023:22

236

Ds 2023:22

Bilaga 6

-16-

Vll. APPLICATION

12.The Procedures will be applicable for each signatory Party to th e Agreement or NATO Or ganization at the tirne the Agrc.:ement

comes into .Corce for this Party or NATO Organization in acc-ordance with Article VIII of the Agreement.

vm. REVISION OF THE PROCEDURES

13, The Procedures shall be examined by the relevant NATO

Working Group for possible revisions at the request of a signatory Party to the Agreement, Revised Procedures will be applicable for

those signatory Parties to the Agreement and NATO Organizations for whom the Agreement is already in force 30 days after approval of thesi: Procedures by the North Atlantic Council,

IX. APPROVAL

14.These Procedures were approved by the North Atlantic

Council on 1st January, 1971, in the English and French languages , both texts being equally authentic.

-16-

237

Bilaga 6

Ds 2023:22

-17-

ANNEX A TO THE IMPLEMENTING JPROCEDURES

LIST OF TITLES AND ADDRESSES OF THE NA :.."IONAL SERVICES COMPETENT FOR THE TRANSMISSION OF CLASSIFIED INFORMATION

Countries

BELGIUM

Title and addrees of Service
Ministere des Affaires Lconomiques,
Bureau	de CentraliscLtion des Commandes
de Defense,		23
Square	de MeeCs,
B-1040	Bruxelles	(Belgique)

CANADA
DENMARK
FRANCE	REPUBLIC
FEDERAL	REPUBLIC
OF GERMANY
GREECE
ITALY
LUXEMBOURG
NETHERLANDS
NORWAY

The		Military Attachi) at the Canadian Embassy
	at the NATO country concerned.
In the case of NATO Organizations, the
	Canadian Delegation to					NATO.
Ministry of Commer·ce				(handelminieteriet)
Sloteholmsgade, 12, 1216.						Copenhague K,
Derunark			Minieterielle pour l 'Armement
D�Ugation
Bureau des Brevets et				Inventions
10,		Rue St.	Dominique, Paris 7e.
Der		Bundesminister der Verteidigung
3,	z	Hµdes	Herrn Referenten				T 15-o, V. i. A.
53	BONN,		Ermekeilstrasse,				27.
Ministry of National Defence,
Supreme Hellenic Armed					Forces Command,
Research Branch,
Cholargos,			Athens (Greece).
Ministero della Dife,sa				- 3	°
Speciale U.			C. A. M.			Reparto
Sezione Militare Brevetti.						Roma.
Ministere de la Force Publique
- Secretariat Special -
Plateau du			Saint Esprit
Lwcembourg - (Grand Duch: de Luxembourg)
Ministerie van Defensie
Ma.terieelraad
Bagijnestraat, 36
Den		Haag
Royal Norwegian Ministry of Defence
Oslodep
Oslo, Norway.

238

Ds 2023:22

(:ountries PORTUGAL

TURKEY

UNITED KINGDOM

UNITED STATES

Bilaga 6

-lS-
Title and address of Servil".=,
Secretariado Geral da Defesa Nacional
Rua Cova da Mour;a, 1 - Lisboa 3.
Milli Savunma Bakanligi Ikmal Baskanligi
Bakanliklar
ANKARA.
Head of T. I. L. Reports Centre
Ministry of Technology
Block A-B, Station Square House
St. Mary Cray
ORPINGTON
Kent.
For most NATO countries, classified
information should be channeled through the
respective	US Military Advisory Assietance
Group, or,	in the absence of a MAAG office,
through the US Military Attache.		In the case
of NATO Organizations, the appropriate
channel would be through the US		National
Military Representative,

-lS-

239

Bilaga 6

Ds 2023:22

240

Ds 2023:22

Bilaga 6

-20-

N. B. DEFINITIONS OF NATO SECURITY CLASSIFICATIONS

l.TOP SECRET

This security clauification wiH be applied only to information the unauthorized disclosure o! which would result in exceptionally girave damage ta the North Atlantic Treaty Organiza.tion.

2, SECRET

This security claseification will be applied to information the unauthorized disclosure of which would result in serious damagf: to NATO.

..,, CONFIDENTIAL

Thia security claasi!ication will be applied to information the unauthorized dileclosure of which would be prejudicial to the interests of NATO.

4, RESTRICTED

This aecurity classification willl be applied to inf::irmation the unauthorized disclosure of which would be undeairable to the int,erests o! NATO.

Brussels - July, 1976

-20-

241

Bilaga 6

Ds 2023:22

242

Ds 2023:22

Bilaga 7

C-M(64)39

AGREEMENT BETWEEN THE PARTIES TO THE NORTH ATLANTIC TREATY FOR CO-OPERATION REGARDING ATOMIC INFORMATION

PREAMBLE

The Parties to the North Atlantic Treaty, signed at Washington on 4th April 1949,

Recognising that their mutual security and defence requires that they be prepared to meet the contingencies of atomic warfare, and

Recognising that their common interest will be advanced by making available to the North Atlantic Treaty Organization and its member states information pertinent thereto, and

Taking into consideration the United States Atomic Energy Act of 1954, as amended, which was prepared with these purposes in mind,

Acting on their own behalf and on behalf of the North Atlantic Treaty Organization,

Agree as follows:

ARTICLE I

In accordance with and subject to the requirements of the United States Atomic Energy Act of 1954, as amended, the Government of the United States of America will, while the North Atlantic Treaty Organization continues to make substantial and material contributions to the mutual defence and security, co-operate by communicating, from time to time, to the North Atlantic Treaty Organization and its member states, while they continue to make such contributions, atomic information in accordance with the provisions of this Agreement, provided that the Government of the United States of America determines that such co-operation will promote and will not constitute an unreasonable risk to its defence and security.

ARTICLE II

Paralleling the undertaking of the Government of the United States of America under this Agreement, the other member states of the North Atlantic Treaty Organization will, to the extent they deem necessary, communicate to the North Atlantic Treaty Organization, including its military and civilian elements, and to member states atomic information of their own origin of the same types provided for in this Agreement. The terms and conditions governing these communications by other member states will be the subject of subsequent agreements, but will be the same or similar to the terms and conditions specified in this Agreement.

243

Bilaga 7

Ds 2023:22

C-M(64)39

ARTICLE III

The Government of the United States of America will communicate to the North Atlantic Treaty Organization, including its military and civilian elements, and to member states of the North Atlantic Treaty Organization requiring the atomic information in connection with their functions related to NATO missions, such atomic information as is determined by the Government of the United States of America to be necessary to:

(a)the development of defence plans;

(b)the training of personnel in the employment of and defence against atomic weapons and other military applications of atomic energy;

(c)the evaluation of the capabilities of potential enemies in the employment of atomic weapons and other military applications of atomic energy; and

(d)the development of delivery systems compatible with the atomic weapons which they carry.

ARTICLE IV

1.Co-operation under this Agreement will be carried out by the Government of the United States of America in accordance with its applicable laws.

2.Under this Agreement there will be no transfer by the Government of the United States of America of atomic weapons, non-nuclear parts of atomic weapons, or non-nuclear parts of atomic weapons systems involving Restricted Data.

3.The atomic information communicated by the Government of the United States of America pursuant to this Agreement shall be used exclusively for the preparation or implementation of NATO defence plans and activities and the development of delivery systems in the common interests of the North Atlantic Treaty Organization.

ARTICLE V

1.Atomic information communicated pursuant to this Agreement shall be accorded full security protection under applicable NATO regulations and procedures, agreed security arrangements, and national legislation and regulations. In no case will the North Atlantic Treaty Organization or its member states maintain security standards for the safeguarding of atomic information less restrictive than those set forth in the pertinent NATO security regulations and other agreed security arrangements in effect on the date this Agreement comes into force.

244

Ds 2023:22

Bilaga 7

C-M(64)39

2.The establishment and co-ordination of the security programme in all NATO military and civilian elements will be effected under the authority of the North Atlantic Council in conformity with procedures set forth in agreed security arrangements.

3.Atomic information communicated by the Government of the United States of America pursuant to this Agreement will be made available through channels for communicating atomic information now existing or as may be hereafter agreed.

4.Atomic information communicated or exchanged pursuant to this Agreement shall not be communicated or exchanged by the North Atlantic Treaty Organization or persons under its jurisdiction to any unauthorized persons or, except as provided in paragraph 5 of this article, beyond the jurisdiction of that Organization.

5.Unless otherwise specified by the Government of the United States of America, United States atomic information provided to the North Atlantic Treaty Organization may be communicated by the North Atlantic Treaty Organization to its member states as necessary to carry out functions related to NATO missions, provided that dissemination of such atomic information within such member states is limited to those specific individuals concerned with the NATO missions for which the information is required. Member states agree that atomic information so received from the North Atlantic Treaty Organization or otherwise pursuant to this Agreement will not be transferred to unauthorized persons or beyond the jurisdiction of the recipient member state; however, such information may be communicated to the North Atlantic Treaty Organization or, when authorised by the Government of the United States of America, to other member states requiring the information for functions related to NATO missions.

ARTICLE VI

Other provisions of this Agreement notwithstanding, the Government of the United States of America may stipulate the degree to which any of the atomic information made available by it to the North Atlantic Treaty Organization or member states may be disseminated, may specify the categories of persons who may have access to such information, and may impose such other restrictions on the dissemination of information as it deems necessary.

ARTICLE VII

1.A Party receiving atomic information under this Agreement shall use it for the purposes specified herein only. Any inventions or discoveries resulting from possession of such information on the part of a recipient Party or persons under its jurisdiction shall be made available to the Government of the United States of America for defence purposes without charge in accordance with such arrangements as may be agreed and shall be safeguarded in accordance with the provisions of Article V of this Agreement.

2.The application or use of any information communicated under this Agreement shall be the responsibility of the Party receiving it; the Party communicating the

245

Bilaga 7

Ds 2023:22

C-M(64)39

information does not provide any indemnity or warranty with respect to its application or use.

ARTICLE VIII

Nothing in this Agreement shall be considered to supersede or otherwise affect bilateral agreements between Parties to this Agreement providing for co-operation in the exchange of atomic information.

ARTICLE IX

For the purposes of this Agreement:

(a)“Atomic weapon” means any device utilising atomic energy, exclusive of the means for transporting or propelling the device (where such means is a separable and divisible part of the device), the principal purpose of which is for use as, or for development of, a weapon, a weapon prototype, or a weapon test device.

(b)“Atomic information” to be provided by the Government of the United States of America under this Agreement means information which is designated “Restricted Data” or “Formerly Restricted Data” by the Government of the United States of America.

ARTICLE X

1.This Agreement shall enter into force upon receipt by the Government of the United States of America of notification from all Parties to the North Atlantic Treaty that they are willing to be bound by the terms of the Agreement.

2.The Government of the United States of America will inform all Parties to the North Atlantic Treaty, and will also inform the North Atlantic Treaty Organization, of each notification and of the entry into force of this Agreement.

3.This Agreement shall remain in force until terminated by unanimous agreement or superseded by another agreement, it being understood, however, that termination of this Agreement as a whole shall not release any Party from the requirements of this Agreement to safeguard information made available pursuant to it.

ARTICLE XI

Notwithstanding the provisions of Article VI(4) of the Agreement between the Parties to the North Atlantic Treaty for Co-operation regarding Atomic Information, signed in Paris on 22nd June, 1955, the present Agreement shall upon its entry into force supersede the above-mentioned Agreement, it being understood, however, that information communicated under that Agreement shall be considered for all purposes to have been communicated under the provisions of this Agreement.

246

Ds 2023:22

Bilaga 7

C-M(64)39

ARTICLE XII

This Agreement shall bear the date on which it is opened for signature and shall remain open for signature until it has been signed by all the States Parties to the North Atlantic Treaty.

In witness whereof the undersigned Representatives have signed the present Agreement on behalf of their respective States, members of the North Atlantic Treaty Organization, and on behalf of the North Atlantic Treaty Organization.

Done at Paris this ____________________ day of ______________19_______,

in the English and French languages, both texts being equally authoritative, in a single original which shall be deposited in the archives of the Government of the United States of America.

The Government of the United States of America shall transmit certified copies thereof to all the signatory and acceding States.

247

Bilaga 7

Ds 2023:22

NATO UNCLASSIFIED

ANNEX A

C-M(64)39

TECHNICAL ANNEX TO THE AGREEMENT BETWEEN THE

PARTIES TO THE NORTH ATLANTIC TREATY FOR CO-OPERATION

REGARDING ATOMIC INFORMATION

The provisions of this Annex implement certain of the provisions of the Agreement for Co-operation Regarding Atomic Information done at Paris on …. (hereinafter referred to

as the Agreement) of which this Annex forms an integral part.

SECTION I

Subject to the terms and conditions of the Agreement, the types of atomic information which the Government of the United States of America may make available to the North Atlantic Treaty Organization and its member states are:

A.As may be necessary for mutual defence planning, training, and logistical requirements, information concerning the numbers, locations, types, yields, arming, safing, command and control, and fuzing of those atomic weapons which can be made available for use by or in support of the North Atlantic Treaty Organization.

B.Effects to be expected or resulting from the detonation of atomic weapons.

C.Response of structures, equipment, communications and personnel to the effects of atomic weapons, including damage or casualty criteria.

D.Methods and procedures for analyses relating to the effects of atomic

weapons.

E.Information on the capabilities of potential enemy nations for atomic warfare.

F.Information on atomic weapons and atomic weapons systems required for attainment of delivery capability with specified atomic weapons which can be made available for use by or in support of the North Atlantic Treaty Organization, including information required for evaluation of atomic weapons systems to determine NATO requirements and strategy.

G.Information regarding delivery systems, including tactics and techniques and duties of maintenance, assembly, delivery and launch crews required for attainment of delivery capability with specified atomic weapons.

H.To the extent that they will influence NATO planning, the results to be expected from the strategic air offensive.

I.Information required for attainment of compatibility of specified atomic weapons with specified delivery vehicles.

NATO UNCLASSIFIED

248

Ds 2023:22

Bilaga 7

NATO UNCLASSIFIED

ANNEX A

C-M(64)39

J.Safety features of specified atomic weapons and of the operational systems associated with such weapons and information necessary and appropriate for salvage and recovery operations incident to a weapons accident.

K.Information required in planning for and training of personnel in the employment of and defence against atomic weapons and including information concerning:

1.Military uses of isotopes for medical purposes.

2.Defence against radiological warfare.

L.Information regarding civil defence against atomic attacks.

M.Other information as may be determined by appropriate United States Authorities to be necessary for support of the North Atlantic Treaty Organization and transferable under provisions of the Atomic Energy Act of 1954, as amended, and the Agreement.

SECTION II

No information on other military applications of atomic energy, military reactors, or naval nuclear propulsion plants, will be communicated under the Agreement.

NATO UNCLASSIFIED

249

Bilaga 7

Ds 2023:22

NATO UNCLASSIFIED

ANNEX B

C-M(64)39

SECURITY ANNEX TO THE AGREEMENT BETWEEN THE

PARTIES TO THE NORTH ATLANTIC TREATY FOR CO-OPERATION

REGARDING ATOMIC INFORMATION

This Annex sets forth the security measures which the North Atlantic Treaty Organization and the member states shall apply to safeguard atomic information made available by the Government of the United States of America to the North Atlantic Treaty Organization and its member states pursuant to the Agreement for Co-operation Regarding Atomic Information done at Paris on ........ (referred to hereinafter as “the

Agreement”) of which this Annex is an integral part. In the event a member of the North Atlantic Treaty Organization other than the Government of the United States of America makes atomic information available pursuant to Article II of the Agreement, such information shall be safeguarded by security measures no less restrictive than those set forth in this Annex.

SECTION I

GENERAL

A.NATO security regulations, no less restrictive than those which are presently set forth in C-M(55)15(Final) and the Confidential Supplement of 1st January, 1961, thereto, as well as the security measures specified in this Annex, shall be applied by NATO military and civilian elements and by member states to atomic information communicated pursuant to the Agreement.

B.The security programme as implemented by all NATO military and civilian elements and by member states receiving atomic information pursuant to the Agreement shall provide fully for carrying out the security requirements laid down in this Annex.

C.The Secretary General, acting in the name of the North Atlantic Council and under its authority, shall be responsible for supervising the application of the NATO security programme for the protection of atomic information under the Agreement. He will ascertain by means of the procedures set forth in Section X of this Annex that all measures required by the NATO Security programme are taken in NATO civil and military elements and national civil and military elements to protect the information exchanged under the Agreement.

D.No individual shall be entitled to access to atomic information solely by virtue of rank, appointment, or security clearance.

E.Access to atomic information made available to the North Atlantic Treaty Organization shall be limited to nationals or member states of the North Atlantic Treaty Organization who have been granted security clearances in accordance with Section II of this Annex and whose responsibilities require access to the information.

NATO UNCLASSIFIED

250

Ds 2023:22

Bilaga 7

NATO UNCLASSIFIED

ANNEX B

C-M(64)39

F.Access to atomic information made available to a member state pursuant to the Agreement shall be limited to its nationals who have been granted security clearances in accordance with Section II of this Annex and whose duties require access in order that the member state can fulfil its responsibilities and commitments to the North Atlantic Treaty Organization.

SECTION II

PERSONNEL SECURITY

A.No individual shall be granted a security clearance for access to atomic information unless it is determined that such clearance will not endanger the security of the North Atlantic Treaty Organization or the national security of the member states of the North Atlantic Treaty Organization.

B.Prior to affording access to atomic information, the determination of eligibility (decision to grant security clearance) for each individual to be afforded such access shall be made by a responsible authority of the government of the individual concerned.

C.The decision as to whether the granting of a security clearance is clearly consistent with the interests of security shall be a determination based on all available information. Prior to this determination, an investigation shall be conducted by a responsible government authority and the information developed shall be reviewed in the light of the principal types of derogatory information which create a question as to an

individual’s eligibility for security clearance, as these are set forth in Section III of the Confidential Supplement of 1st January, 1961, to C-M(55)15(Final).

D.The minimum scope and extent of the investigation shall be in accordance with the standards set out in Section II of the Confidential Supplement to C-M(55)15(Final), except that a background investigation shall be required for clearance for access to atomic information classified Secret for individuals other than members of the armed forces or civilian personnel of the military establishments of the member states.

E.Each establishment handling atomic information shall maintain an appropriate record of the clearance of individuals authorised to have access to such information at that establishment. Each clearance shall be reviewed, as the occasion demands, to insure that it conforms with the current standards applicable to the individual’s employment, and shall be re-examined as a matter of priority when information is received which indicates that continued employment involving access to atomic information may no longer be consistent with the interests of security.

F.Effective liaison shall be maintained in each state between the national agencies responsible for national security and the authority responsible for making clearance determinations to assure prompt notification of information with derogatory implications developed subsequent to the grant of security clearance.

NATO UNCLASSIFIED

251

Bilaga 7

Ds 2023:22

NATO UNCLASSIFIED

ANNEX B

C-M(64)39

SECTION III

PHYSICAL SECURITY

A.Atomic information shall be protected physically against espionage, sabotage, unauthorised access or any other hostile activity. Such protection shall be commensurate with the importance of the security interest involved.

B.Programmes for physical security of atomic information shall be established so as to assure:

1.Proper protection of atomic information on hand for immediate use, in storage or in transit.

2.The establishment of security areas, with controlled access, when deemed necessary by reason of the sensitivity, character, volume and use of the classified atomic information, and the character and location of the building or buildings involved.

3.A system of controlled access which shall embody procedures for a competent authority to authorise access, accurate methods of personnel identification and accountability for identification media; and a means of enforcing limitations on movement within, and access to, security areas.

C.The provisions of paragraph B above will be in addition to the procedures set forth in Section IV of C-M(55)15(Final).

SECTION IV

CONTROL OF ATOMIC INFORMATION

A.Information control programmes shall be maintained which will have for their basic purposes:

1.Control of access.

2.Ready accountability commensurate with the degree of sensitivity.

3.Destruction when no longer needed.

B.Security classifications applied by the Government of the United States of America to atomic information communicated under the Agreement shall be observed at all times: regrading or declassification may be done only with the approval of the Government of the United States of America.

NATO UNCLASSIFIED

252

Ds 2023:22

Bilaga 7

NATO UNCLASSIFIED

ANNEX B

C-M(64)39

C.Documents containing United States atomic information communicated under the Agreement shall bear NATO markings and a security classification equivalent to that assigned by the Government of the United States of America, followed by the word ATOMAL. In addition, the following marking shall be entered on the document in the language of the document:

“This document contains United States atomic information (Restricted Data or Formerly Restricted Data) made available pursuant to the NATO Agreement for Co-operation Regarding Atomic Information signed …..

(date) ….. and will be safeguarded accordingly.”

D.Accountability records shall be maintained for all Top Secret and Secret Documents, and for all documents on which special limitations have been placed in accordance with Article VI of the Agreement. These records shall show the identity of all recipients of documents on which special limitations have been placed.

E.Reproductions, including extracts and translations, of documents containing United States atomic information bearing the markings specified in paragraph C above may be made under the following rules:

1.Documents classified Secret and Top Secret may be reproduced only with the prior approval of the Government of the United States of America. Such documents shall bear a suitable notation to this effect. In emergencies when prior approval cannot be obtained in time, this rule may be waived, but the Government of the United States of America shall be so informed by the most expeditious means.

2.Documents classified Confidential may be reproduced only as necessary to meet current requirements.

3.Reproductions, including extracts and translations, shall bear all security markings (including the marking described in paragraph C) found on the original document and shall be placed under the accountability controls applied to the original document. Where paragraphs bear separate classifications, the security classification of documents containing extracted atomic information shall bear the classification of the paragraph with the highest classification from which extracts were taken and where appropriate the marking specified in paragraph C. Accountability controls for extracted atomic information shall be as provided in paragraph D of this section. Further, such special limitations as may have been placed on the original document shall apply to documents containing the extracts.

NATO UNCLASSIFIED

253

Bilaga 7

Ds 2023:22

NATO UNCLASSIFIED

ANNEX B

C-M(64)39

F.Documents prepared to record atomic information received under the Agreement by oral or visual means shall bear the markings specified in paragraph C above and shall be subject to the rules for accountability and control applicable to the level of classification involved.

SECTION V

CHANNELS OF TRANSMISSION

Communications by the Government of the United States of America of atomic information under the Agreement, including oral and visual communication, shall be through channels now existing or as may be hereafter agreed. To assist the Secretary General in the discharge of his security responsibilities under paragraph C of Section I of the present Annex, the Government of the United States of America shall provide the Secretary General with sufficient information to identify each written communication of atomic information by the Government of the United States of America and each communication authorised by the Government of the United States of America under the Agreement. This information will also be sent to the Standing Group for all communications made to military elements.

SECTION VI

REPORTS

A.Each member state and NATO military and civilian element which receives United States atomic information under the Agreement shall submit by 31st March of each year, utilising channels now existing or as may be hereafter agreed, through the Secretary General to the Government of the United States of America a report containing the following:

1.A list of all atomic documents received from the Government of the United States of America during the twelve months ending 31st December of the previous year.

2.A record of the distribution of the documents listed in paragraph 1 above,

and

3.A certification that a physical muster has been made of all atomic documents for which the member state or NATO military or civilian element is accountable under the Agreement. The certification shall include a list of all documents unaccounted for, with a statement of the results of the investigation of the loss and the corrective action taken to prevent a recurrence.

B.If United States atomic information communicated under the Agreement is compromised by loss of documents or any other means, an immediate report including all pertinent information concerning the compromise shall be made, utilising channels now

NATO UNCLASSIFIED

254

Ds 2023:22

Bilaga 7

NATO UNCLASSIFIED

ANNEX B

C-M(64)39

existing or as may be hereafter agreed, to the Secretary General and the Government of the United States of America.

SECTION VII

SECURITY EDUCATION

Member states and NATO military and civilian elements receiving information under the Agreement shall maintain an adequate programme to assure that all individuals who are authorised access to atomic information are informed of their responsibilities to safeguard that information. The programme shall include a specific initial indoctrination and orientation, periodic re-emphasis of individual responsibilities and a termination interview stressing the continuing responsibilities for protection of atomic information.

SECTION VIII

SECURITY OF CLASSIFIED CONTRACTS

Every classified contract, sub-contract, consultant agreement or other arrangement entered into by Parties to the Agreement, the performance of which involves access to atomic information exchanged under the Agreement, shall contain appropriate provisions imposing obligations on the private parties involved to abide by the security arrangements set forth in this Annex.

SECTION IX

CONTINUING REVIEW OF SECURITY SYSTEM

A.It is recognised that effective and prompt implementation of security policies can be materially advanced through reciprocal visits of security personnel. It is agreed to continue a thorough exchange of views relative to security policies, standards and procedures and to permit United States security working groups to examine and view at first hand the procedures and practices of the agencies of the North Atlantic Treaty Organization and of the agencies of member states responsible for the protection of documents and information communicated under the Agreement, such visits to be undertaken with a view to achieving an understanding of adequacy and reasonable comparability of the respective security systems.

B.The Secretary General, and the Standing Group in the case of visits to military elements, will be informed of these visits and reports setting forth pertinent findings of the United States working groups will be furnished to them following each visit. All visits to national elements will be carried out in co-operation with the national security authorities of the states concerned.

NATO UNCLASSIFIED

255

Bilaga 7

Ds 2023:22

NATO UNCLASSIFIED

ANNEX B

C-M(64)39

SECTION X

SECURITY INSPECTIONS

A.Comprehensive security inspection of all NATO military and civilian elements and member nations which have received atomic information under the Agreement shall be made regularly, but not less often than once every twelve months, in accordance with the criteria set forth in Section I, paragraph A of this Annex. These inspections shall be made by the NATO agencies having responsibility for the application of the NATO security programme, using qualified personnel. The Council may, as it considers necessary or desirable, direct special inspections to be made and designate ad hoc inspection teams composed of personnel from NATO civilian and military agencies or other qualified personnel. Visits to military and civilian elements of member states will be co-ordinated with the appropriate national authorities.

B.All phases of the security programme shall be examined and within thirty days after the completion of the inspection, a written report that shall include a list of any deficiencies found in the application of the security regulations will be sent to the Secretary General.

C.Copies of these inspection reports shall be made available by the Secretary General to the United States pursuant to the Agreement and, consistent with other provisions thereof and as may be appropriate, to the installation inspected, the national security authority concerned, and the military headquarters.

D.Within thirty days after receipt of the inspection report, the appropriate authorities of the NATO or national element inspected shall forward to the Secretary General a report of action taken to correct all deficiencies listed in the inspection report. After reviewing the inspection reports and the reports of corrective action taken, the Secretary General, acting on behalf of the Council, shall, as appropriate, draw the attention of the national authorities, the Standing Group or the civilian element concerned to whatever further action may be required to meet NATO security criteria and the provisions of this Agreement. Copies of the reports of corrective action as well as copies of any comments forthcoming from the Secretary General in accordance with this paragraph shall be distributed in the same manner as provided in paragraph C of this Section for the inspection reports.

E.In the event that a problem regarding corrective action existing from a security inspection remains unresolved after the application of procedures set forth in paragraph D of this Section the Secretary General shall bring the matter to the attention of the Council with a recommendation that an ad hoc inspection team be designated to investigate the problem and report to the Council, which will thereupon take appropriate action.

NATO UNCLASSIFIED

256

Sverige ingår ett individuellt partnerskap med Nato

Sverige undertecknar samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd (2014)

2016

Tidigare lagstiftningsarbeten

Sverige fördjupar försvars- samarbetet med Finland

Bilaga 8

Sverige ansluter till Partnerskap för fred (PFF)- samarbetet

Ramdokument utan juridiskt bindande innehåll

Sverige möjliggör en vidgad tillämpning av PFF SOFA

Lagändringar m.m. för att PFF SOFA-avtalet ska kunna ligga till grund även för andra fall av internationellt militärt samarbete och internationell krishantering än övningsverksamhet inom ramen för Partnerskap för fred. Sverige ansluter sig även till statusavtal inom ramen för EU/FN

Förarbeten:

Prop. 2004/05:7 Vissa rättigheter vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering

SOU 2003:117 Rättslig status vid samverkan inom Partnerskap för fred och EU:s krishantering m.m. – en översyn

Riksdagsbeslut:

Lagändringar, bl.a.:

-Lagen (1957:668) om utlämning för brott

-Lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering (ny lag)

2005

Förarbeten:

Prop. 2019/20:110 Operativt militärt stöd mellan Sverige och Finland

SOU 2018:31 En lag om operativt militärt stöd mellan Sverige och Finland SOU 2016:64 Förutsättningar enligt regeringsformen för fördjupat försvars- samarbete

Riksdagsbeslut:

Lagändringar:

-Lagen (2020:782) om operativt militärt stöd mellan Sverige och Finland (ny lag)

-Skyddslagen (2010:305)

-Luftfartslagen (2010:500)

2020

Rättsliga förutsättningar för ett svenskt medlemskap i Nato

Sverige ansökte om medlemskap i Nato i maj 2022 och har sedan juli 2022 status som inbjudet land.

Förarbeten:

Prop. 2022/23:74 Sveriges medlemskap i Nato Ds 2022:24 Sveriges medlemskap i Nato Utredningen Fö 2022:A

Riksdagsbeslut (hittills):

Riksdagen godkänner (1) Sveriges anslutning till Washingtonfördraget samt (2) Ottawafördraget

Lagändringar:

-Lagen (2020:782) om operativt militärt stöd

-Ottawafördraget införlivas i svensk rätt (lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall)

1994 1996 1997

Sverige ansluter sig till Euroatlantiska partnerskapsrådet (EAPR)

2022/2023

Den ”politiska ramen” för PFF-samarbetet

Sverige tillträder PFF SOFA

Förarbeten:

Prop. 1995/96:37 Rättslig reglering av samverkan för fred SOU 1995:53 Samverkan för fred. Den rättsliga regleringen

Riksdagsbeslut:

Riksdagen godkänner (1) PFP-avtalet samt (2) ett tilläggsprotokoll, med reservation när det gäller möjligheten för utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium (del av artikel VII i Nato SOFA)

Lagändringar, bl.a.:

-Brottsbalken, 2 kap. 7 b § (ny bestämmelse)

-Lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.

-Skatte-/tullområdet

Sverige tillträder samförståndsavtalet mellan Sverige och Nato om värdlandsstöd

Sverige tillträder det kompletterande tilläggsprotokollet

Förarbeten:

Prop. 2015/16:152 Samförståndsavtal om värdlandsstöd Ds 2015:39 Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd

Riksdagsbeslut:

Riksdagen godkänner (1) samförståndsavtalet samt (2) det kompletterande tilläggsprotokollet, med reservation (se PFF SOFA)

Lagändringar, bl.a.:

-Skyddslagen (2010:305)

-Trafikskadelagen (1975:1410)

-Skatte-/tullområdet

Sverige förbättrar förutsättningarna för att ta emot operativt militärt stöd i form av militära styrkor från stater som är medlemmar i EU eller i Nato

Förarbeten:

Prop. 2021/22:246 Förbättrade rättsliga förutsättningar för att kunna ta emot militärt stöd från andra stater

Promemoria Fö2020/0122 Förbättrade rättsliga förutsättningar för att ta emot militärt stöd från andra stater

(SOU 2016:64 Förutsättningar enligt regeringsformen för fördjupat försvarssamarbete)

Riksdagsbeslut:

Lagändringar:

-Lagen (2020:782) om operativt militärt stöd

-Skyddslagen (2010:305)

-Luftfartslagen (2010:500)

257

Departementsserien 2023

Kronologisk förteckning

1.Ändringar i regelverket om överläm- nande enligt en europeisk och nordisk arresteringsorder. Ju.

2.Näringsförbud till följd av förbud att bedriva näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat. KN.

3.Statens ansvar för det svenska flygplatssystemet. För tillgänglighet och beredskap. LI.

4.Frågor om val till Sametinget. Ku.

5.Natura 2000-tillstånd vid ansökan om bearbetningskoncession enligt minerallagen. KN.

6.Genomförande av det nya blåkortsdirektivet. Ju.

7.Tilläggsprotokoll 16 till Europakonventionen – en möjlighet för de högsta domstolarna att begära rådgivande yttrande från Europadomstolen. Ju.

8.Förslag på åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för kliniska prövningar – för en bättre välfärd och en starkare life science-sektor. KN.

9.En säkrare tillgång till vattenrenings- kemikalier. LI.

10.En registerlag för Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. S.

11.Skjutvapen och explosiva varor

– skärpta straff för de allvarligare brotten. Ju.

12.Kontrollstation 2023. Fö.

13.En registerlag för Inspektionen för socialförsäkringen. S.

14.En översyn av vissa frågor om offentliga biträden. Ju.

15.Fler verktyg i socialtjänsternas arbete för att förebygga brott och stärka skyddet för barn. S.

16.Avtal med Finland om polissamarbete i gränsområdet. Ju.

17.Vistelseförbud på allmän plats och vissa andra platser. Ju.

18.Stärkt hyresrättsligt skydd för våldsutsatta kvinnor. Ju.

19.Allvarstid. Försvarsberedningens säkerhetspolitiska rapport 2023. Fö.

20.Utökade befogenheter på särskilda ungdomshem och LVM-hem. S.

21.En modern lagstiftning för Kriminal- vårdens personuppgiftsbehandling. Ju.

22.Sveriges tillträde till vissa Natoavtal. Fö.

Departementsserien 2023

Systematisk förteckning

Försvarsdepartementet

Kontrollstation 2023. [12]

Allvarstid. Försvarsberedningens säkerhetspolitiska rapport 2023. [19]

Sveriges tillträde till vissa Natoavtal. [22]

Justitiedepartementet

Ändringar i regelverket om överlämnande enligt en europeisk och nordisk arresteringsorder. [1]

Genomförande av det

nya blåkortsdirektivet. [6]

Tilläggsprotokoll 16 till Europakonventionen – en möjlighet för de högsta domstolarna att begära rådgivande yttrande från Europadomstolen. [7]

Skjutvapen och explosiva varor – skärpta straff för de allvarligare brotten. [11]

En översyn av vissa frågor om offentliga biträden. [14]

Avtal med Finland om polissamarbete i gränsområdet. [16]

Vistelseförbud på allmän plats och vissa andra platser. [17]

Stärkt hyresrättsligt skydd för våldsutsatta kvinnor. [18]

En modern lagstiftning för Kriminal- vårdens personuppgiftsbehandling. [21]

Klimat- och näringslivsdepartementet

Näringsförbud till följd av förbud att bedriva näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat. [2]

Natura 2000-tillstånd vid ansökan om bearbetningskoncession enligt minerallagen. [5]

Förslag på åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för kliniska prövningar – för en bättre välfärd och en starkare life science-sektor. [8]

Kulturdepartementet

Frågor om val till Sametinget. [4]

Landsbygds- och infrastrukturdepartementet

Statens ansvar för det svenska flygplatssystemet. För tillgänglighet och beredskap. [3]

En säkrare tillgång till vattenrenings kemikalier. [9]

Socialdepartementet

En registerlag för Myndigheten

för vård- och omsorgsanalys. [10]

En registerlag för Inspektionen för socialförsäkringen. [13]

Fler verktyg i socialtjänsternas arbete för att förebygga brott och stärka skyddet för barn. [15]

Utökade befogenheter på särskilda ungdomshem och LVM-hem. [20]

	utlänningsförordningen (2006:97) ........................................	20
2	Uppdraget och dess utförande.....................................	27
2.1	Bakgrund .................................................................................	27
2.2	Uppdraget ...............................................................................	27
2.3	Natoavtalen.............................................................................	28
2.4	Metod för införlivande ...........................................................	29
2.5	Riksdagens godkännande .......................................................	30
2.6	Övriga utgångspunkter och avgränsningar ...........................	30
2.7	Samverkan med myndigheter och organisationer ................	30

		försvarsrelaterade uppfinningar............................	109
	6.2.2	De enskilda bestämmelserna ................................	110
6.3	Hemlighållande av försvarsuppfinningar i Sverige .............		112
	6.3.1	Patentlagen ............................................................	112
	6.3.2	Lagen om försvarsuppfinningar ...........................	112
	6.3.3	Internationella överenskommelser.......................	115
6.4	Godkännande av patentavtalet.............................................		115
6.5	Behovet av författningsändringar ........................................		116

		skadeståndsanspråk ...............................................	136
8	Avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om
	samarbete avseende nukleär information, m.m. ..........		138
8.1	Atomalavtalet ........................................................................		138
8.2	Genomförandeöverenskommelsen ......................................		140
8.3	Frågan om godkännande av avtalen .....................................		141
8.4	Behov av författningsändringar............................................		141
	8.4.1	Centralregister för atomalinformation ................	143
	8.4.2	Gallring av atomalinformation .............................	144