Nya tullrättsliga sanktioner och skärpta åtgärder mot utförsel av stöldgods

Slutbetänkande av

Tullbefogenhetsutredningen

Stockholm 2023

SOU 2023:99

SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2021:1.

Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser.

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet

Omslag: Elanders Sverige AB

Tryck och remisshantering: Elanders Sverige AB, Stockholm 2023

ISBN 978-91-525-0818-3 (tryck)

ISBN 978-91-525-0819-0 (pdf)

ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Finansdepartementet

Den 29 april 2021 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utre- dare med uppdraget att genomföra en samlad översyn av reglerna om Tullverkets befogenheter inom kontrollverksamheten och den brottsbekämpande verksamheten. Syftet med översynen var att skapa en överskådlig, ändamålsenlig och enhetlig reglering av Tull- verkets befogenheter. Regeringen beslutade samtidigt om direktiv för utredningen (dir. 2021:28). Samma dag förordnades Gunnel Lindberg, ordförande i Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, att vara särskild utredare. Utredningen har antagit namnet Tullbefo- genhetsutredningen.

Regeringen beslutade den 13 april 2022 om tilläggsdirektiv till ut- redningen (dir. 2022:29). Syftet var bl.a. att se över det tullrättliga sanktionssystemet och Tullverkets möjligheter att ingripa mot ut- försel av stöldgods. Den 30 mars 2023 beslutade regeringen ytterli- gare ett tilläggsdirektiv (dir. 2023:43).

Den 26 maj 2021 förordnades kanslirådet i Finansdepartementet Roger Ghiselli som sakkunnig och rättschefen i Tullverket Karin Erlingsson, rättssakkunniga i Finansdepartementet Jessica Jern, ad- vokaten Slobodan Jovicic, seniore rådgivaren vid Tullverket Lars Kristoffersson, vice chefsåklagaren vid Åklagarmyndigheten Marie Lind Thomsen, handläggaren vid rättsavdelningen i Polismyndig- heten Ironah Nzeribe, chefsjuristen vid Kustbevakningen Sara Thörngren och rättssakkunniga i Justitiedepartementet Ronja Wildenstam som experter. Marie Lind Thomsen entledigades den 26 september 2021. Den 27 september 2021 förordnades verksjuris- ten vid Åklagarmyndighetens huvudkontor Roger Waldenström som expert. Ronja Wildenstam entledigades den 31 december 2021. Den 1 januari 2022 förordnades rättssakkunniga i Justitiedeparte-

mentet Sara Pettersson som expert. Lars Kristoffersson och Jessica Jern entledigades från sina uppdrag den 1 september 2022 och sak- kunniga vid Tullverket Thomas Forssten och numera kanslirådet i Finansdepartementet Jessica Sjöberg utsågs i deras ställe. Samma dag entledigades även Sara Thörngren. Den 10 november 2022 entledi- gades Slobodan Jovicic från sitt uppdrag och advokaten Marcus Larsson utsågs i hans ställe. Sara Pettersson entledigades från sitt uppdrag den 1 juni 2023 och rättssakkunniga i Justitiedepartementet Klara Lundh utsågs i hennes ställe. Den 11 augusti 2023 entledigades Ironah Nzeribe från sitt uppdrag och juristen vid rättsavdelningen i Polismyndigheten Lisa Nilheim utsågs i hans ställe.

Numera rådmannen Anna Skytte Spånberg har varit sekreterare i utredningen från och med den 21 maj 2021.

Utredningen överlämnade den 2 september 2022 delbetänkandet Tullverkets rättsliga befogenheter i en ny tid, SOU 2022:48. Härmed överlämnas slutbetänkandet Nya tullrättsliga sanktioner och skärpta åtgärder mot utförsel av stöldgods, SOU 2023:99. De sakkunniga och experterna har i huvudsak ställt sig bakom utredningens övervägan- den och förslag. Uppdraget är härmed slutfört.

Stockholm i december 2023

Gunnel Lindberg

/Anna Skytte Spånberg

Innehåll

Sammanfattning ................................................................

19

Summary ..........................................................................

29

1

Författningsförslag.....................................................

41

1.1

Förslag till lag om ändring i brottsbalken .............................

41

1.2

Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) ....

44

1.3Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1065) om visst

stöldgods m.m. ........................................................................

45

1.4Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1066) om

förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. ..... 47

1.5Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1969)

om förbud mot vissa dopningsmedel.....................................

49

1.6Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571)

om insättningsgaranti .............................................................

50

1.7Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m.

av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter..............

51

1.8Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158)

om investerarskydd.................................................................

53

1.9Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff

för smuggling ..........................................................................

54

1.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011)

 

om brandfarliga och explosiva varor ......................................

60

5

Innehåll

SOU 2023:99

1.11

Förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253)..................

61

1.12

Förslag till lag om ändring i lagen (2023:474)

 

 

om polisiära befogenheter i gränsnära områden...................

76

1.13

Förslag till lag om ändring i lagen (2024:000) om

 

 

rättegången i vissa fall vid förverkande och företagsbot ......

78

1.14

Förslag till lag om ändring i tullbefogenhetslagen

 

 

(2024:000) ...............................................................................

81

1.15

Förslag till förordning om ändring

 

 

i ordningsbotskungörelsen (1968:199) .................................

86

1.16

Förslag till förordning om ändring i förordningen

 

 

(1999:1134) om belastningsregister ......................................

88

1.17

Förslag till förordning om ändring i förordningen

 

 

(2004:1319) om förfarande med förverkad egendom

 

 

och hittegods m.m..................................................................

90

1.18

Förslag till förordning om ändring

 

 

i vägtrafikdataförordningen (2019:382) ................................

92

2

Utredningens uppdrag och arbete................................

97

2.1

Utredningens uppdrag ...........................................................

97

2.2

Utredningens arbete...............................................................

98

2.3

Betänkandets disposition .......................................................

99

Det tullrättsliga sanktionssystemet

 

3

Tullproceduren ........................................................

103

3.1

Inledning ...............................................................................

103

 

3.1.1

EU är en tullunion ................................................

103

 

3.1.2

Tullproceduren har flera syften............................

103

 

3.1.3

En introduktion till regleringen ...........................

104

 

3.1.4

Utredningens delbetänkande................................

105

6

SOU 2023:99Innehåll

3.2

Införsel av varor ....................................................................

106

 

3.2.1

Tullförfaranden......................................................

106

 

3.2.2

Införselproceduren ................................................

107

 

3.2.3

Varorna frigörs.......................................................

114

3.3

Utförsel av varor ...................................................................

115

 

3.3.1

Tullförfaranden......................................................

115

 

3.3.2

Utförselproceduren ...............................................

115

3.4

Godkänd ekonomisk aktör...................................................

119

3.5

Tullombud .............................................................................

119

3.6

En ny tullkodex förhandlas ..................................................

120

4

Det nuvarande sanktionssystemet..............................

121

4.1

Bakgrund ...............................................................................

121

4.1.1Något om straffrättsliga och administrativa

sanktioner...............................................................

121

4.1.2Administrativa sanktioner har fått allt större

 

 

betydelse.................................................................

122

 

4.1.3

Utvecklingen på tullområdet ................................

123

4.2

Dagens reglering ...................................................................

124

 

4.2.1

Allmänt om tullrättsliga sanktioner .....................

124

 

4.2.2

Straffrättsliga sanktioner.......................................

125

 

4.2.3

Administrativa sanktioner.....................................

133

 

4.2.4

Förbud mot dubbelprövning ................................

142

 

4.2.5

Begreppen gäldenär och tullskuld.........................

144

 

4.2.6

EU-kommissionens rapport om sanktioner ........

147

4.3

En jämförelse med skatterättsliga sanktioner .....................

148

 

4.3.1

Straffrättsliga sanktioner.......................................

148

 

4.3.2

Särskilda avgifter....................................................

151

5

Nordisk utblick .......................................................

161

5.1

Norge

.....................................................................................

161

 

5.1.1

Bakgrund ................................................................

161

 

5.1.2

Straffrättsliga sanktioner.......................................

161

 

5.1.3

Administrativa sanktioner.....................................

163

7

Innehåll

SOU 2023:99

5.2

Finland

..................................................................................

165

 

5.2.1

Bakgrund................................................................

165

 

5.2.2

Straffrättsliga sanktioner ......................................

165

 

5.2.3

Administrativa sanktioner ....................................

167

5.3

Danmark................................................................................

169

 

5.3.1

Bakgrund................................................................

169

 

5.3.2

Straffrättsliga sanktioner ......................................

170

 

5.3.3

Administrativa sanktioner ....................................

171

6

Problembeskrivning..................................................

173

6.1

Bakgrund ...............................................................................

173

6.2

Tullverkets perspektiv ..........................................................

173

 

6.2.1

Synpunkter på tulltillägg.......................................

173

 

6.2.2

Synpunkter på övriga sanktioner .........................

180

6.2.3Vissa felbeteenden leder sällan till någon

sanktion .................................................................

182

6.3 Näringslivets perspektiv.......................................................

183

6.3.1Internationell handel är avgörande för Sveriges

 

 

välstånd ..................................................................

183

 

6.3.2

Synpunkter på tulltillägg.......................................

184

7

Ett bättre och effektivare sanktionssystem behövs .......

187

7.1

Uppdraget .............................................................................

187

7.2

Det behövs en översyn .........................................................

187

7.3

Vad bör beaktas vid översynen? ..........................................

188

 

7.3.1

Bakgrund................................................................

188

7.3.2Principer för kriminalisering

 

 

och avkriminalisering ............................................

189

 

7.3.3

Riktlinjer vid utformningen

 

 

 

av sanktionsavgifter...............................................

192

8

De straffrättsliga sanktionerna...................................

195

8.1

Regleringen är i huvudsak adekvat utformad......................

195

8.2

Skärpt straff för narkotikasmuggling i försäljningssyfte ...

196

8

SOU 2023:99Innehåll

8.3

Smugglingslagen och tullagen bör renodlas ........................

200

 

8.3.1

Tullbrott har sin naturliga plats i tullagen............

200

 

8.3.2

Regleringen om tullbrott flyttas till tullagen .......

204

8.4

Regleringen om tullförseelse behöver inte ändras ..............

210

9

De administrativa sanktionerna .................................

215

9.1

De nuvarande sanktionsmöjligheterna är otillräckliga .......

215

9.2

En ny sanktionsavgift behövs...............................................

220

9.3

Hur bör sanktionsavgiften utformas? .................................

224

 

9.3.1

Utgångspunkter.....................................................

224

 

9.3.2

Vilka överträdelser bör omfattas?.........................

225

 

9.3.3

Hur bör sanktionsavgiften benämnas?.................

229

9.4

Sanktionsavgift när tull eller skatt har undandragits ..........

230

 

9.4.1

Undandragande bör leda till sanktionsavgift .......

230

 

9.4.2

Undantaget för muntliga uppgifter ......................

232

 

9.4.3

Begreppet oriktig uppgift utvidgas.......................

237

9.4.4I vilka fall bör sakprövning av en oriktig

uppgift krävas?.......................................................

242

9.5 Sanktionsavgift när tullkontroll har försvårats ...................

244

9.6Sanktionsavgift när skyldigheter enligt ett tillstånd inte

har fullgjorts ..........................................................................

246

9.7 Vissa frågor om förfarandet .................................................

248

9.7.1

Vilken sanktionsavgift ska väljas?.........................

248

9.7.2

Av vem bör sanktionsavgift tas ut? ......................

249

9.7.3

Tullombud..............................................................

253

9.7.4

Beviskravet .............................................................

255

9.7.5Avgiftsskyldigheten bör grundas på strikt

 

ansvar......................................................................

256

9.8 Sanktionsavgiftens storlek....................................................

260

9.8.1

Utgångspunkter.....................................................

260

9.8.2Beräkningen av sanktionsavgifter inom några

 

andra områden .......................................................

261

9.8.3

När tull eller annan skatt har undandragits .........

264

9

Innehåll

SOU 2023:99

9.8.4

När tullkontroll har försvårats .............................

275

9.8.5När en skyldighet enligt ett tillstånd inte har

 

 

fullgjorts ................................................................

280

9.9

När sanktionsavgift inte ska tas ut ......................................

282

9.10

Befrielse från sanktionsavgift...............................................

284

9.11

Sanktionsavgift och förverkande .........................................

288

9.12

Beslut om sanktionsavgift....................................................

289

 

9.12.1 Tullverket ska besluta om sanktionsavgift ..........

289

 

9.12.2

Kommunikation och delgivning...........................

292

 

9.12.3 När sanktionsavgift senast ska beslutas...............

295

9.13

Övriga bestämmelser om sanktionsavgift...........................

298

9.14

Förseningsavgift ...................................................................

298

9.15

Överklagande av sanktionsavgift och förseningsavgift ......

302

9.16

Vitesföreläggande .................................................................

305

 

9.16.1 När ett föreläggande får förenas med vite ...........

305

 

9.16.2 Förbud mot att utfärda vitesföreläggande...........

306

10

Sanktionssystemet och Europakonventionen ...............

307

10.1

Krav på rättssäkerhetsgarantier ...........................................

307

10.2

Förbudet mot dubbelprövning ............................................

309

 

10.2.1

Innebörden av dubbelprövningsförbudet............

309

 

10.2.2

Dubbelprövningsförbudet på skatteområdet ......

310

 

10.2.3 Ingen motsvarande reglering på tullområdet ......

311

10.2.4Dubbelprövningsförbudet på några andra

 

områden .................................................................

312

10.3 Det behövs en reglering som hindrar dubbelprövning ......

314

10.3.1

Risken för dubbelprövning...................................

314

10.3.2

Dubbelprövningsförbud vid straffsanktion.........

316

10.3.3Dubbelprövningsförbud vid administrativ

sanktion .................................................................

320

10.4 Ett samlat sanktionsförfarande bör inte införas .................

321

10

SOU 2023:99Innehåll

Förverkandefrågor

 

11

Självständigt förverkande m.m..................................

327

11.1

Uppdraget..............................................................................

327

11.2

Bakgrund ...............................................................................

327

 

11.2.1 Förverkandelagstiftningen är under förändring ..

327

 

11.2.2

Förslagen i delbetänkandet ...................................

329

11.3

Tullverkets och tulltjänstemäns biträde till åklagare ..........

329

 

11.3.1

Dagens reglering ....................................................

329

 

11.3.2

Förslagen i delbetänkandet ...................................

330

11.4

Tullverkets roll vid självständigt förverkande .....................

330

 

11.4.1 Vad är självständigt förverkande?.........................

330

 

11.4.2 Biträdesreglerna täcker inte nya behov ................

332

 

11.4.3

Tullverkets och tulltjänstemännens roll...............

333

 

11.4.4

Den lagtekniska lösningen ....................................

335

11.5

Andra ändringar med anledning av den nya

 

 

förverkanderegleringen.........................................................

337

11.5.1En hänvisningsbestämmelse

 

i tullbefogenhetslagen behöver ändras .................

337

11.5.2

Förslag till ny reglering om penningbeslag..........

338

11.5.3

Tullbefogenhetslagen bör kompletteras...............

340

11.5.4Tullåklagare får ökad rätt att besluta om

 

 

förverkande ............................................................

341

12

Användning av viss förverkad egendom ......................

345

12.1

Uppdraget..............................................................................

345

12.2

Bakgrund ...............................................................................

345

 

12.2.1

Förverkandebeslut .................................................

345

 

12.2.2

Verkställighet av förverkandebeslut .....................

346

12.3

Egendom som kan komma till brottslig användning..........

347

 

12.3.1 Det är viktigt att viss egendom inte kommer

 

 

 

ut på marknaden ....................................................

347

 

12.3.2 Egendomen kan ha betydelse för myndigheter ...

348

11

Innehåll

SOU 2023:99

12.3.3Särskilt om narkotika och dopningsmedel

 

 

m.m. .......................................................................

349

 

12.3.4

Polismyndighetens föreskrifter............................

352

12.4

Tullverkets behov av att kunna använda förverkad

 

 

egendom

................................................................................

353

 

12.4.1

Träning av sökhundar ...........................................

353

 

12.4.2

Utbildning av personal..........................................

353

12.5

Behövs det en reglering? ......................................................

354

12.6

En generell reglering för brottsbekämpande

 

 

myndigheter ..........................................................................

355

12.6.1Fler myndigheter än Tullverket har samma

 

 

behov......................................................................

355

 

12.6.2 En ny, generell reglering införs ............................

357

 

12.6.3 Förhållandet till annan lagstiftning ......................

361

 

12.6.4

Utvidgade bemyndiganden...................................

362

Utförsel av stöldgods

 

13

Allmänt om utförsel av stöldgods...............................

367

13.1

Ökade krav på att Tullverket ska kunna ingripa.................

367

13.2

Något om organiserad tillgreppsbrottslighet .....................

368

 

13.2.1 Kunskap om brottsligheten behövs .....................

368

 

13.2.2

Internationella brottsnätverk ...............................

369

 

13.2.3

Omfattningen av brottsligheten...........................

370

 

13.2.4

Tillvägagångssätten ...............................................

371

 

13.2.5

Samhällspåverkan ..................................................

372

13.3

Tullverkets och Polismyndighetens uppdrag......................

373

 

13.3.1

Utgångspunkter ....................................................

373

 

13.3.2

Tullverkets uppdrag ..............................................

374

 

13.3.3

Polismyndighetens uppdrag .................................

376

13.3.4Nya polisiära befogenheter i gränsnära

områden .................................................................

377

12

SOU 2023:99

 

Innehåll

13.4 Tullverkets nuvarande befogenhetsreglering ......................

379

13.4.1

Allmänt...................................................................

379

13.4.2

Tullagen..................................................................

379

13.4.3

Inregränslagen........................................................

380

13.4.4

Smugglingslagen ....................................................

382

13.4.5Lagen om Tullverkets befogenheter att ingripa

 

 

mot rattfylleribrott................................................

385

13.5

Förslagen i delbetänkandet...................................................

386

 

13.5.1

Befogenhetsregleringen samlas.............................

386

 

13.5.2

Kontrollverksamheten...........................................

387

 

13.5.3

Den brottsbekämpande verksamheten.................

387

13.6

Tullverkets kontrollverksamhet vid gränsen.......................

389

 

13.6.1

Kontrollverksamheten...........................................

389

 

13.6.2

Myndighetssamverkan...........................................

391

13.7

Fler kontroller vid införsel än vid utförsel ..........................

392

14

Allmänt om kriminalisering.......................................

395

14.1

Allmänt om straffbestämmelser...........................................

395

 

14.1.1

Bakgrund ................................................................

395

 

14.1.2

Principer för kriminalisering.................................

395

 

14.1.3 Något om begreppet brott....................................

396

14.2

Grundläggande principer ......................................................

397

 

14.2.1

Legalitetsprincipen ................................................

397

 

14.2.2

Andra viktiga principer .........................................

397

14.3

Straffskala och gradindelning ...............................................

398

 

14.3.1

Straffskala...............................................................

398

 

14.3.2

Gradindelade brott ................................................

398

14.4

Straffvärde och straffmätning ..............................................

399

 

14.4.1

Straffvärde ..............................................................

399

 

14.4.2

Straffvärde vid flerfaldig brottslighet ...................

400

 

14.4.3

Straffmätning .........................................................

401

14.5

Konkurrens............................................................................

401

 

14.5.1 Allmänt om konkurrens mellan brott ..................

401

 

14.5.2

Konkurrensläran styr vilken

 

 

 

straffbestämmelse som ska väljas..........................

402

13

Innehåll

SOU 2023:99

 

14.5.3

Likartad konkurrens .............................................

402

 

14.5.4

Olikartad konkurrens ...........................................

403

 

14.5.5

Medbestraffade gärningar .....................................

404

15

Ett effektivare arbete mot utförsel av stöldgods...........

407

15.1

Uppdraget .............................................................................

407

15.2

Utförsel av stöldgods behöver angripas på ett nytt sätt ....

407

 

15.2.1

Bakgrund................................................................

407

 

15.2.2 Det krävs mer än lagstiftning ...............................

410

15.3

Bör Tullverket ges en mer aktiv roll? ..................................

412

15.4

Behovet av ett nytt brott......................................................

416

 

15.4.1 Ett nytt brott förutsätter ett tydligt behov .........

416

 

15.4.2 Vad talar mot att ett nytt brott behövs?..............

416

 

15.4.3 Vad talar för att ett nytt brott behövs?................

418

15.4.4Finns det några alternativ till

 

 

nykriminalisering?.................................................

420

 

15.4.5 Det bör införas ett nytt brott...............................

421

 

15.4.6 Vilken brottstyp bör det vara fråga om?..............

422

15.5

Dagens bestämmelser om häleri ..........................................

424

 

15.5.1

Bakgrund................................................................

424

 

15.5.2

Häleriregleringen ..................................................

425

15.6

Hur bör straffbestämmelsen utformas? ..............................

428

15.6.1Ett nytt häleribrott som benämns

 

utförselhäleri..........................................................

428

15.6.2

Brottsbeteckningar och straffskalor ....................

432

15.6.3 Försök, förberedelse och stämpling.....................

441

15.6.4 Förhållandet till andra straffbestämmelser ..........

445

15.6.5 Inskränkning i åklagarens rätt att väcka åtal .......

446

15.7 Det behövs även andra åtgärder...........................................

447

15.7.1 Ett nytt brott löser inte ensamt problemet .........

447

15.7.2

Tullverkets roll ......................................................

447

15.7.3Särskilda befogenheter för att upptäcka

utförselhäleri..........................................................

450

15.7.4Tullverkets möjligheter att ingripa mot

utförselhäleri..........................................................

459

14

SOU 2023:99

Innehåll

15.7.5Andra brott som upptäcks vid ingripanden

 

 

mot utförselhäleri ..................................................

466

 

15.7.6

Särskilt om beslagshanteringen.............................

468

 

15.7.7

Behöver utförselhäleri prioriteras? .......................

470

15.8

Utökade möjligheter att kontrollera utförsel?....................

472

Övriga frågor

 

 

16

Övriga frågor ...........................................................

475

16.1

Förtida förstöring av egendom ............................................

475

 

16.1.1

Bakgrund ................................................................

475

 

16.1.2 Förtida förstöring av beslag ..................................

475

16.1.3Omhändertagande av punktskattepliktiga

varor........................................................................

476

16.1.4 Administrativt förverkande ..................................

477

16.1.5Bestämmelser om förstöring av vissa

 

införselreglerade varor...........................................

479

16.1.6

Försäljning eller förstörande?...............................

479

16.1.7

Problem med den nuvarande lagstiftningen ........

480

16.1.8Möjlighet att i förtid förstöra omhändertagen

 

 

egendom .................................................................

481

 

16.1.9

Vem bör besluta om förtida förstöring? ..............

484

 

16.1.10

Rätt till ersättning..................................................

485

16.2

Bestämmelser i tullagen som inte längre behövs.................

486

16.3

Ett nytt kapitel i tullagen......................................................

488

16.4

Följdändringar.......................................................................

489

16.4.1Följdändringar av att regleringen om tullbrott

flyttas......................................................................

489

16.4.2Följdändringar av att tulltillägg ersätts med

 

sanktionsavgift.......................................................

491

16.4.3

Följdändringar i stöldgodslagen ...........................

492

16.4.4

Andra följdändringar av det nya häleribrottet .....

494

15

Innehåll

SOU 2023:99

17

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ................

495

17.1

Ikraftträdande .......................................................................

495

17.2

Övergångsbestämmelser ......................................................

495

 

17.2.1 En övergångsbestämmelse behövs

 

 

för sanktionsavgift ................................................

495

 

17.2.2 Inga övergångsbestämmelser behövs i övrigt ......

497

18

Konsekvenser ..........................................................

499

18.1

Allmänt om konsekvenserna av förslagen...........................

499

18.2

Ekonomiska konsekvenser...................................................

500

 

18.2.1

Konsekvenserna för Tullverket ............................

500

 

18.2.2

Konsekvenserna för Polismyndigheten ...............

505

 

18.2.3 Konsekvenserna för övriga myndigheter.............

507

 

18.2.4

Finansieringen av förslagen ..................................

510

 

18.2.5

Konsekvenserna för enskilda................................

511

18.3

Effekterna på brottsligheten ................................................

512

18.4

Andra konsekvenser .............................................................

513

 

18.4.1 Konsekvenserna för barn och för

 

 

 

jämställdheten........................................................

513

 

18.4.2

Konsekvenserna i övrigt .......................................

514

19

Författningskommentar ............................................

515

19.1

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken........................

515

19.2

Förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen

 

 

(1971:69) ...............................................................................

518

19.3

Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1065)

 

 

om visst stöldgods m.m. ......................................................

518

19.4

Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1066) om

 

 

förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.... 519

19.5

Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1969)

 

 

om förbud mot vissa dopningsmedel ..................................

521

19.6

Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1571)

 

 

om insättningsgaranti ...........................................................

521

16

SOU 2023:99

Innehåll

19.7Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av

 

alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter .................

522

19.8

Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:158)

 

 

om investerarskydd...............................................................

524

19.9

Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:1225)

 

 

om straff för smuggling ........................................................

524

19.10

Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1011)

 

 

om brandfarliga och explosiva varor ....................................

528

19.11

Förslaget till lag om ändring i tullagen (2016:253) .............

529

19.12

Förslaget till lag om ändring i lagen (2023:474)

 

 

om polisiära befogenheter i gränsnära områden .................

570

19.13

Förslaget till lag om ändring i lagen (2024:000) om

 

 

rättegången i vissa fall vid förverkande och företagsbot ....

571

19.14

Förslaget till lag om ändring i tullbefogenhetslagen

 

 

(2024:000)..............................................................................

573

Bilagor

 

 

Bilaga 1

Kommittédirektiv 2021:28 ...........................................

579

Bilaga 2

Kommittédirektiv 2022:29 ...........................................

589

Bilaga 3

Kommittédirektiv 2023:43 ...........................................

597

17

Sammanfattning

Uppdraget

Utredningens uppdrag har varit att analysera de tullrättsliga sanktio- nerna och ta ställning till om de bör ändras. Frågan om det behövs någon ny sanktion har ingått och om ett uttryckligt förbud mot dub- belprövning bör införas. Uppdraget har vidare bestått i att ta ställ- ning till om Tullverket bör ges möjlighet att biträda allmän åklagare vid utredningar om självständigt förverkande och om Tullverket bör kunna behålla förverkad egendom för utbildning och hundträning i större utsträckning än i dag. Det har ingått att lämna nödvändiga författningsförslag. Uppdraget har därutöver bestått i att ta ställning till om Tullverket bör få utökade möjligheter att kontrollera utförsel av varor, analysera behovet av och möjligheterna att göra utförsel av stöldgods till ett brott och, oavsett ställningstagande i sak, lämna författningsförslag på hur utförsel av stöldgods kan kriminaliseras.

Utredningens förslag angående det tullrättsliga sanktionssystemet

De straffrättsliga sanktionerna

Utredningen anser att den straffrättsliga regleringen på tullområdet i huvudsak är adekvat utformad. Det behöver därför inte göras några genomgripande ändringar i den. Vissa ändringar föreslås emellertid.

En strängare syn på narkotikasmuggling i försäljningssyfte

Som ett led i bekämpningen av brott som begås i kriminella nätverk har straffskalan för narkotikabrott av normalgraden nyligen skärpts.

19

Sammanfattning

SOU 2023:99

Den särskilda straffskalan, som är fängelse i lägst sex månader och högst tre år, gäller om gärningsmannen säljer narkotika eller annars befattar sig med narkotika som är avsedd att säljas eller vidtar vissa andra åtgärder som är ägnade att främja narkotikahandel. Narkoti- kabrott som omfattas av den särskilda straffskalan kan inte bedömas som ringa narkotikabrott. Ändringen innebär att straffskalan för narkotikasmuggling numera inte är lika sträng som straffskalan för motsvarande narkotikabrott.

En central del av de kriminella nätverkens aktiviteter och in- komstkällor består av smuggling av och handel med narkotika. Nar- kotikasmugglingen avser många gånger förhållandevis små mängder narkotika, oavsett om narkotikan är avsedd för försäljning. I dag le- der sådan brottslighet till påföljder som är relativt milda. I många fall kan det vara en ren slump om en person ertappas med narkotika som är avsedd att säljas vid ankomsten till landet, och därför åtalas och döms för narkotikasmuggling, eller om narkotikainnehavet upptäcks när personen redan befinner sig i Sverige och därför åtalas och döms för narkotikabrott. Utredningen föreslår därför att det på samma sätt som i fråga om narkotikabrott av normalgraden införs en sär- skild straffskala för narkotikasmuggling av normalgraden om narko- tikan är avsedd att säljas. Gärningar av det slaget ska inte kunna be- dömas som ringa narkotikasmuggling.

Smugglingslagen och tullagen renodlas

I lagen (2000:1225) om straff för smuggling (smugglingslagen) straffsanktioneras en rad olika in- och utförselbestämmelser som finns i andra författningar. Tullagen (2016:253) kompletterar den EU-rättsliga tullagstiftningen. I smugglingslagen regleras brottsty- perna smugglingsbrott, tullbrott och olovlig befattning med smug- gelgods. Tullbrott sanktionerar vissa överträdelser av tullagstiftning- en, exempelvis att någon uppsåtligen lämnar en oriktig uppgift vid tullbehandling och därigenom ger upphov till fara för att tull, annan skatt eller avgift undandras det allmänna. Brottet tullförseelse regle- ras däremot i tullagen. I den lagen regleras också de administrativa sanktionerna på tullområdet. Utredningen anser att även tullbrott har en naturlig placering i tullagen. Det föreslås därför att reglering- en flyttas från smugglingslagen till tullagen utan några ändringar i

20

SOU 2023:99

Sammanfattning

sak. Det leder till en tydligare lagstiftning som är mer lättöverskåd- lig. En ny brottstyp – olovlig befattning med tullpliktig vara – införs i tullagen. Regleringen motsvarar smugglingslagens bestämmelser om olovlig befattning med smuggelgods när förbrottet är tullbrott. Tullbrott som är ringa föreslås få den särskilda beteckningen ringa tullbrott.

De administrativa sanktionerna

Nuvarande administrativa sanktioner

Tulltillägg tas ut vid vissa överträdelser av tullagstiftningen som lett till att tull eller annan skatt undandras det allmänna. Avgiften tas ut som en andel av det undandragna beloppet, i regel 20 procent. För- seningsavgift tas ut av den som inte lämnar kompletterande dekla- ration i rätt tid. Avgiften är 500 kronor eller, om deklarationen inte lämnas trots uppmaning, 1 000 kronor.

En ny sanktionsavgift ersätter regleringen om tulltillägg

EU-rätten kräver att de tullrättsliga sanktionerna är effektiva, pro- portionerliga och avskräckande. Dagens administrativa sanktioner träffar inte allt som bör kunna sanktioneras och är inte alltid så effek- tiva, avskräckande och ändamålsenliga som vore önskvärt. De flesta av problemen hör samman med hur regleringen om tulltillägg är ut- formad. Överträdelser vid export av varor kan exempelvis inte sank- tioneras med tulltillägg, eftersom tull inte tas ut. Om tullsatsen vid import av varor är låg blir även tulltillägget lågt, oavsett överträdel- sens karaktär. Överträdelser som har begåtts av någon annan än den som är gäldenär för en tullskuld kan inte leda till tulltillägg för den som har gjort felet.

Det är angeläget att tullagstiftningen följs. Det är bl.a. en förut- sättning för att Tullverket ska kunna kontrollera att förbud och vill- kor vid införsel och utförsel av varor efterlevs och att varorna inte undandras kontroll. Utredningen anser att ett effektivt, avskräck- ande och proportionerligt sanktionssystem bäst kan åstadkommas om tulltillägg ersätts med en ny administrativ sanktionsavgift. Den kan anpassas efter dagens behov på tullområdet och samtidigt utfor-

21

Sammanfattning

SOU 2023:99

mas så att förutsättningarna för företag som bedriver laglig interna- tionell handel beaktas. Utredningen föreslår därför att det införs en ny sanktionsavgift som ersätter regleringen om tulltillägg. Sank- tionsavgift ska tas ut på någon av de tre grunder som redovisas i det följande.

Sanktionsavgift när tull eller annan skatt har undandragits

Sanktionsavgift ska tas ut om en oriktig uppgift har lämnats till led- ning för ett beslut om fastställande av tull eller annan skatt, eller om en skyldighet att deklarera skriftligen eller elektroniskt har underlå- tits. Sanktionsavgift ska också tas ut om en oriktig uppgift har läm- nats i ett ärende som avser omprövning, återbetalning eller eftergift av tull eller i ett överklagat ärende. Det förutsätts att tull eller annan skatt skulle ha undandragits, om den oriktiga uppgiften godtagits eller om underlåtenheten att deklarera inte hade upptäckts. Sank- tionsavgift på den aktuella grunden har betydande likheter med tull- tillägg. Det finns emellertid även skillnader. Vad som anses vara en oriktig uppgift ges exempelvis ett bredare tillämpningsområde. Av- giften är 20 procent av den undandragna uppbörden. Den är dock 5 procent när det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovis- ning av skatt enligt mervärdesskattelagen. Om sanktionsavgift be- slutas inom två år från ett tidigare beslut om sanktionsavgift på samma grund ska en förhöjd avgift tas ut. Den är 40 respektive 10 procent av den undandragna uppbörden. Den förhöjda avgiften ska inte tas ut av den som har status som godkänd ekonomisk aktör.

Sanktionsavgift när tullkontroll har försvårats

Sanktionsavgift ska vidare tas ut om en bestämmelse i tullagstift- ningen har överträtts och det har medfört att en vara undandragits från tullövervakning eller att Tullverkets möjligheter att genomföra tullkontroll på något annat sätt har försvårats. Vid överträdelser som har medfört att en vara undandragits från tullövervakning ska sank- tionsavgiften bestämmas till lägst 5 000 kronor och högst 500 000 kronor. Vid överträdelser som på något annat sätt har försvårat Tull- verkets möjligheter att genomföra tullkontroll ska sanktionsavgiften

22

SOU 2023:99

Sammanfattning

bestämmas till lägst 2 000 kronor och högst 100 000 kronor. När be- loppet bestäms ska särskild hänsyn tas till

hur allvarlig överträdelsen är och betydelsen av den bestämmelse som överträdelsen avser,

vad den avgiftsskyldige gjort för att begränsa verkningarna av överträdelsen,

vad som är känt om den avgiftsskyldiges ekonomiska förhållan- den, och

om den avgiftsskyldige tidigare har ålagts att betala en sanktions- avgift på samma grund.

Sanktionsavgift när skyldigheter enligt ett tillstånd inte har fullgjorts

Sanktionsavgift ska dessutom tas ut vid överträdelser som innebär att någon har brutit mot en skyldighet som följer av ett tillstånd som Tullverket har beslutat. Avgiften är 5 000 kronor. Om sanktionsav- gift beslutas inom två år från ett tidigare beslut om sanktionsavgift på samma grund ska en förhöjd avgift om 10 000 kronor tas ut. Den förhöjda avgiften tas inte ut av den som har status som godkänd eko- nomisk aktör.

Mer om sanktionsavgiftens utformning

Sanktionsavgift ska tas ut av den som har gjort sig skyldig till över- trädelsen och ska grundas på strikt ansvar. Avgift ska emellertid bara tas ut om det klart framgår att förutsättningarna för avgift är upp- fyllda. Sanktionsavgift ska inte tas ut om den som har lämnat en oriktig uppgift eller underlåtit att deklarera på eget initiativ har rättat felet eller fullgjort deklarationsskyldigheten. Den ska inte heller tas ut om överträdelsen är obetydlig. Avgiften ska sättas ner om över- trädelsen är ursäktlig eller om det annars skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Tullverket ska besluta om sanktionsavgift.

23

Sammanfattning

SOU 2023:99

Förseningsavgiften höjs och kan tas ut i fler fall

Utredningen föreslår att förseningsavgiften för att inte ge in kom- pletterande deklaration höjs till 625 kronor eller, om deklarationen inte ges in trots uppmaning, till 1 250 kronor. Det föreslås att den som inte ger in avräkningsnota i rätt tid ska påföras förseningsavgift med 1 000 kronor för den första dagen. Beloppet höjs med ytterli- gare 1 000 kronor för varje påföljande dag till och med den femte dagen. Därefter kan sanktionsavgift aktualiseras.

Ett uttryckligt förbud mot dubbelprövning

Ett förbud mot dubbelprövning föreskrivs dels i sjunde tilläggspro- tokollet till Europakonventionen, dels i EU:s rättighetsstadga. För- budet innebär att samma person inte ska kunna lagföras eller straffas vid olika tillfällen för samma brott. Sedan år 2016 kommer förbudet till uttryck i systemet med skattetillägg och skattebrott. Regleringen infördes för att säkerställa att samma person inte riskerar att straffas eller prövas för samma gärning i två olika förfaranden.

Sanktionsavgift ska enligt utredningens förslag beslutas av Tull- verket. Straffrättsligt ansvar prövas som huvudregel av allmän dom- stol på talan av åklagare. Sanktionerna påförs alltså i skilda förfaran- den. Med en ordning av det slaget måste det säkerställas att samma person inte döms till straffrättsligt ansvar och påförs sanktionsavgift för samma brott i olika förfaranden. Utredningen bedömer att ris- ken för att en person både straffas och påförs sanktionsavgift för samma felaktighet eller passivitet är liten på tullområdet. I undan- tagsfall kan det emellertid inträffa, exempelvis om den som har gjort fel är en enskild näringsidkare. Utredningen föreslår därför att det införs regler som hindrar dubbelprövning. Det införs även regler som hindrar att samma person drabbas av fler än en administrativ sanktion för samma felaktighet eller passivitet.

Utredningens övriga förslag

Självständigt förverkande

2020 års förverkandeutredning föreslår att en ny förverkandeform, självständigt förverkande av brottsvinster, införs. Självständigt för-

24

SOU 2023:99

Sammanfattning

verkande förutsätter inte att det kan visas att någon har begått ett konkret brott. I stället bygger regleringen på en mer generell bedöm- ning att det som begärs förverkat härrör från brottslig verksamhet. Självständigt förverkande får beslutas utan samband med något brott, om det kan visas att egendomen härrör från brottslig verksam- het. Enligt huvudregeln ska en utredning om självständigt förver- kande inledas av allmän åklagare. Åklagaren kan begära biträde av bl.a. Polismyndigheten för att genomföra utredningen. I vissa fall får en polisman inleda en utredning om självständigt förverkande. Åkla- garen ska då skyndsamt överta utredningen.

Självständigt förverkande kan aktualiseras i Tullverkets verksam- het. Ett exempel är om det vid en kroppsvisitation vid misstanke om smuggling påträffas stora mängder kontanter som varken kan knytas till det aktuella brottet eller till personens inkomster eller förmögen- het. Tullverket och tulltjänstemän kan i dag biträda åklagare vid ut- redning av förverkande på grund av brott och utvidgat förverkande. Det är naturligt att Tullverket också kan biträda åklagaren vid utred- ning av självständigt förverkande. Utredningen föreslår därför en så- dan ordning. En tulltjänsteman ska, i likhet med en polisman, få in- leda en utredning om självständigt förverkande.

Användning av förverkad egendom

Tullverkets hundekipage utgör ett effektivt hjälpmedel i myndighe- tens arbete. Hundarna används framför allt för att upptäcka narko- tikasmuggling. Det är nödvändigt att hundarna får utbildning och kontinuerlig träning. Med rätt träning kan hundarna upptäcka även t.ex. vapen, explosiva varor och pengar. I utbildningen för tulltjän- stemän ingår det utbildning om bl.a. narkotika, vapen och ammuni- tion. Tulltjänstemännen utbildas också i hur varor kan gömmas i t.ex. ombyggda fordon. Brottsbekämpande myndigheter har i dag möjlighet att, efter beslut av Läkemedelsverket, inneha förverkad narkotika i utbildningssyfte. Tullverket får inte inneha några andra förverkade varor i det syftet.

Tullverket har ett tydligt behov av att kunna använda förverkad egendom för hundträning och utbildning av personal. Samma behov finns hos vissa andra myndigheter, bl.a. Polismyndigheten. Utred- ningen föreslår därför en ny, generell regel som ger brottsbekäm-

25

Sammanfattning

SOU 2023:99

pande myndigheter möjlighet att, efter särskilt beslut, behålla för- verkad egendom för utbildning av sökhundar och personal och för forensiska ändamål. Den särskilda regleringen i fråga om narkotika ändras dock inte.

Ett effektivare arbete mot utförsel av stöldgods

Ett växande samhällsproblem

Den gränsöverskridande tillgreppsbrottsligheten är omfattande. In- ternationella brottsnätverk står för en stor andel av brottsligheten. Nätverkens verksamhet har en betydande negativ påverkan på sam- hället, bl.a. i form av en minskad upplevd trygghet och minskad till- tro till staten och rättsväsendet. Brottsvinster används inte sällan till att utveckla den brottsliga verksamheten, driva företag och köpa fas- tigheter i Sverige. Olika delar av samhällssystemet utnyttjas syste- matiskt i brottsliga syften och bidrar till framväxten av en svart marknad. Legala företagsstrukturer och utsatta människor utnyttjas för brottslig verksamhet. Det faktum att stöldgodset normalt snabbt förs ut ur landet innebär att målsägandenas förutsättningar att få till- baka det stulna riskerar att gå om intet. Internationella brottsnätverk är även inblandade i andra typer av brottslighet, bl.a. bedrägeri, folk- bokföringsbrott, brott mot utlänningslagen, narkotikabrott, männi- skohandel och olaga tvång.

Bekämpningen av utförsel av stöldgods behöver prioriteras

Den gränsöverskridande tillgreppsbrottsligheten kan med rätt insat- ser förväntas minska i omfattning. Det som behövs är att det görs fler ingripanden mot den. Polismyndigheten eller Tullverket, eller båda myndigheterna, måste få i uppdrag att särskilt rikta in sig på brottsligheten, om den ska kunna begränsas. Myndigheterna måste också få det tillskott av resurser som krävs, alternativt besked om vilka mindre angelägna uppgifter som bör prioriteras ner. En effek- tivare bekämpning av brottsligheten i fråga kräver alltså mer än lagändringar, även om det också behövs.

26

SOU 2023:99

Sammanfattning

Det införs ett nytt brott som benämns utförselhäleri

Utredningen föreslår att det införs ett nytt brott som syftar till att utförsel av stöldgods ska kunna bekämpas effektivare än i dag. Det är inte lämpligt att utforma brottet som ett smugglingsbrott. Brottet utformas i stället som en kvalificerad form av häleri och förs in i brottsbalken. Straffansvar träffar den som på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande tar befattning med något som skäligen kan antas vara frånhänt annan genom brott, om syftet är att det ska föras ut ur landet. Det nya brottet delas in i två grader, som beteck- nas utförselhäleri respektive grovt utförselhäleri. Straffet för utför- selhäleri ska vara fängelse i högst två år och för grovt utförselhäleri fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Ringa fall av utförsel- häleri bedöms som häleriförseelse.

Nya befogenheter för att upptäcka utförselhäleri

Tullverket bör ges en aktiv roll i bekämpningen av utförselhäleri. Tullverkets uppgift ska vara att upptäcka brottsligheten och ingripa mot den för att förhindra att stöldgodset förs ut ur landet. En tull- tjänsteman ges därför nya befogenheter att kroppsvisitera personer och genomsöka transportmedel i gränsnära områden. Åtgärderna får vidtas i direkt samband med en in- eller utresa och endast i den ut- sträckning det behövs för att upptäcka brottslig verksamhet som in- nefattar utförselhäleri eller grovt utförselhäleri. Att utreda brottet föreslås däremot vara en fråga för Polismyndigheten. Bekämpningen av utförselhäleri och grovt utförselhäleri föreslås ingå i Tullverkets direkta brottsbekämpning. Det innebär att Tullverket och en tull- tjänsteman har samma befogenheter som när exempelvis smuggling upptäcks. Om Tullverket har upptäckt ett utförselhäleri eller grovt utförselhäleri, ska förundersökningen om brottet emellertid genast överlämnas till Polismyndigheten eller allmän åklagare.

Förtida förstöring av omhändertagen egendom

Tullverket tar hand om en mängd varor som av olika skäl inte får föras in i eller ut ur landet. Det kan t.ex. röra sig om hundratals liter av olika alkoholhaltiga drycker eller tusentals liter diesel. Vid miss-

27

Sammanfattning

SOU 2023:99

tanke om brott tas egendomen i beslag enligt smugglingslagen. I lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter (LPK) finns det be- stämmelser om administrativt förverkande av egendom som har om- händertagits enligt den lagen. När ett beslut om förverkande har fått laga kraft ska egendomen säljas eller förstöras. Beslagtagen egendom får i vissa fall förstöras, även om det inte finns ett slutligt avgörande om förverkande. Det gäller dock inte egendom som har omhänder- tagits med stöd av LPK, trots att vården av sådan egendom kan med- föra särskilda problem. Förvaringen av dieselprodukter kan exem- pelvis skapa miljöproblem och ökad risk för brand. Utredningen föreslår att Tullverket, innan det finns ett beslut om förverkande eller innan ett sådant beslut har fått laga kraft, ska få förstöra egen- dom som har omhändertagits enligt LPK, om det skäligen kan antas att egendomen kan komma att förverkas och att

den inte kan vårdas utan fara för att den förstörs,

vården av den är förenad med alltför stora kostnader, eller

det annars finns särskilda skäl.

Om vården av det omhändertagna leder till allvarliga arbetsmiljö- eller säkerhetsproblem ska egendomen få förstöras även om det inte skäligen kan antas att den kommer att förverkas.

Om det visar sig att egendomen inte förverkas ska ersättning för den förstörda egendomen utgå med skäligt belopp.

Följdändringar och ikraftträdande

Det krävs följdändringar i smugglingslagen, tullagen och vissa andra författningar. Förslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2025. De förslag som är direkt kopplade till den nya förverkandelagstiftningen föreslås dock träda i kraft samtidigt som den.

28

Summary

Remit

The Inquiry’s task has been to analyse customs sanctions and take a position on whether they should be changed. This has included the question of whether any new sanction is required, and whether an explicit prohibition of being tried or punished twice should be in- troduced. The task has also involved taking a position on the issue whether Swedish Customs should be given the possibility to assist public prosecutors in non-conviction-based confiscation and whether Swedish Customs should be able to retain confiscated pro- perty for training of customs personnel and search dogs to a greater extent than today. The task has included submitting the necessary proposals for legislation. It has also involved taking a position on whether Swedish Customs should have greater possibilities to check exports of goods, analysing the need and the possibility to make the export of stolen goods a crime and, regardless of the position of the Inquiry, submitting proposals for legislation for how the export of stolen goods can be made a criminal offence.

The Inquiry’s proposals concerning the customs sanctions system

Criminal sanctions

The Inquiry considers that criminal law in the area of customs is lar- gely adequately designed. Consequently, no wide-ranging changes need to be made to it. However, some changes are proposed.

29

Summary

SOU 2023:99

A stricter approach to smuggling narcotics for sale

As part of the fight against crimes committed by criminal networks, the range of punishment for ordinary narcotics offences has recently been increased. The special range of punishment, which is imprison- ment for a minimum of six months and a maximum of three years, applies if the perpetrator sells narcotics or otherwise handles narco- tics intended for sale or takes certain other measures to promote narcotics trafficking. Narcotics offences covered by the special range of punishment cannot be assessed as minor narcotics offences. The amendment means that the range of punishment for narcotics smuggling is now less severe than that for similar narcotics offences.

A central part of the activities and sources of income of criminal networks is the smuggling and trafficking of narcotics. Narcotics smuggling often involves relatively small quantities of narcotics, re- gardless of whether the narcotics are intended for sale. Such crimes currently result in relatively mild sanctions. In many cases, pure chance may determine whether a person is caught with narcotics in- tended for sale on arrival in Sweden, and is consequently prosecuted and convicted for narcotics smuggling, or the narcotics possession is discovered when the person is already in the country, and is con- sequently prosecuted and convicted for ordinary narcotics offence. On these grounds, the Inquiry proposes that, in the same way as for ordinary narcotics offences, a special range of punishment be intro- duced for ordinary narcotics smuggling if the narcotics are intended for sale. It should not be possible to deem such offences to be minor narcotics smuggling.

Smuggling Act and Customs Act streamlined

The Act (2000:1225) on penalties for smuggling (the Smuggling Act) provides sanctions for a number of different import and export provisions contained in other statutes. The Customs Act (2016:253) complements EU customs legislation. The Smuggling Act regulates smuggling, customs offences and unlawful handling of smuggled goods. Customs offences are certain infringements of customs legislation such as the intentional submission of an incorrect declara- tion for customs clearance, thereby creating a risk of evasion of cus- toms duties, other taxes or charges. However, petty customs offen-

30

SOU 2023:99

Summary

ces are regulated by the Customs Act. This Act also regulates non- criminal sanctions in the field of customs. The Inquiry considers that customs offences also have their natural place in the Customs Act. It is therefore proposed to move these provisions from the Smuggling Act to the Customs Act without any substantive chan- ges. This would lead to clearer, more transparent legislation. A new type of offence – unlawful handling of goods subject to customs duty – is introduced in the Customs Act. The provision corresponds to the provisions of the Smuggling Act on unlawful handling of smuggled goods when the predicate offence is a customs offence. It is proposed that minor customs offences be given the special desig- nation minor customs offences.

Non-criminal sanctions

Current non-criminal sanctions

Customs surcharges are levied for certain infringements of customs legislation that have resulted in evasion of customs duties or other taxes. The charge is levied as a proportion of the amount evaded, usually 20 per cent. A late submission charge is levied for those who do not submit a supplementary declaration on time. The charge is SEK 500 or, if the declaration is not submitted despite a request, SEK 1,000.

A new pecuniary sanction replaces the provision on customs surcharges

EU law requires customs sanctions to be effective, proportionate and dissuasive. Current non-criminal sanctions do not cover every- thing that should be sanctionable and are not always as effective, dissuasive and proportionate as would be desirable. Most of the problems are related to the design of the provisions on customs sur- charges. For example, infringements concerning the export of goods cannot be sanctioned with customs surcharges as customs duties are not collected. If the duty rate on imports of goods is low, the cus- toms surcharge will also be low, regardless of the nature of the in-

31

Summary

SOU 2023:99

fringement. Infringements by someone other than the debtor of a customs debt cannot lead to a customs surcharge for the offender.

Compliance with customs legislation is essential. This is, among other things, a prerequisite for Swedish Customs to be able to check that prohibitions and conditions linked to the import and export of goods are complied with and that the goods do not evade controls. The Inquiry considers that an effective, dissuasive and proportionate system of sanctions best can be achieved by replacing customs sur- charges with a new non-criminal pecuniary sanction. This can be adapted to current needs of the customs authorities, while taking into account the conditions of companies engaged in lawful interna- tional trade. The Inquiry consequently proposes that a new pecuni- ary sanction be introduced to replace the provision on customs sur- charges. The pecuniary sanction shall be levied on one of the three grounds set out below.

Pecuniary sanction for evasion of customs duties or other taxes

A pecuniary sanction shall be levied where incorrect information has been submitted in support of a decision to assess customs duties or other taxes, or for failure to meet an obligation to make a written or electronic declaration. A pecuniary sanction shall also be levied where incorrect information has been submitted in a case concerning reassessment of, repayment of or emission from duties or in an appeal. It is assumed that customs duties or other taxes would have been evaded if the incorrect information had been accepted or if the failure to declare had not been detected. A pecuniary sanction on this basis has significant similarities to a customs surcharge. There are however differences. For example, a broader scope is applied re- garding what is to be incorrect information. The sanction is 20 per cent of the evaded duty or tax except in the case of VAT that may be deducted when accounting for tax under the VAT Act. In that case the sanction is 5 per cent. If a pecuniary sanction is imposed within two years of a previous pecuniary sanction decision on the same grounds, an increased sanction shall be levied. This is 40 or 10 per cent of the evaded duty or tax, respectively. The increased sanc- tion shall not be levied from a holder of the status of authorised eco- nomic operator.

32

SOU 2023:99

Summary

Pecuniary sanction when customs control has been impeded

A pecuniary sanction shall also be levied if a provision of the customs legislation has been infringed and this has resulted in goods having evaded customs supervision or Swedish Customs’ ability to carry out customs control having been impeded in some other way. For infringements that have resulted in goods having evaded customs supervision, the pecuniary sanction shall be set at a minimum of SEK 5,000 and a maximum of SEK 500,000. For infringements that have impeded Swedish Customs’ ability to carry out customs control in some other way, the pecuniary sanction shall be set at a minimum of SEK 2,000 and a maximum of SEK 100,000. In setting the amount, the following should be considered in particular:

the severity of the infringement and the importance of the provision to which the infringement relates,

what the person liable to pay the pecuniary sanction has done to mitigate the effects of the infringement,

what is known about the financial circumstances of the person liable to pay the pecuniary sanction; and

whether the person liable to pay the pecuniary sanction has previously been ordered to pay a pecuniary sanction on the same grounds.

Pecuniary sanction for failure to comply with obligations under an authorisation

In addition, a pecuniary sanction shall be levied in the event of in- fringements that entail a person having failed to comply with an ob- ligation arising from an authorisation granted by Swedish Customs. The sanction is SEK 5,000. If a pecuniary sanction is imposed within two years of a previous pecuniary sanction decision on the same grounds, an increased sanction of SEK 10,000 shall be levied. The increased sanction should not be levied from a holder of the status of authorised economic operator.

33

Summary

SOU 2023:99

More about the design of the pecuniary sanction

A pecuniary sanction shall be levied from the person responsible for the infringement and shall be based on strict liability. A sanction shall however only be levied if the conditions for a sanction clearly are met. A pecuniary sanction shall not be imposed if the person who has submitted incorrect information or failed to make a declaration has, on his own initiative, corrected the error or met the obligation to make a declaration. Nor should it be levied if the infringement is insignificant. The sanction shall be reduced if the infringement is excusable or if it would otherwise be unreasonable to levy the full amount of the sanction. Swedish Customs will make decisions regarding pecuniary sanctions.

The late submission charge is increased and may be levied in more cases

The Inquiry proposes that the late charge for not submitting a sup- plementary declaration be increased to SEK 625 or, if the declaration is not submitted despite a request, to SEK 1,250. It is proposed that a person who fails to submit a bill of discharge on time be charged a late submission charge of SEK 1,000 for the first day. The amount is increased by a further SEK 1,000 for each subsequent day up to and including the fifth day. A pecuniary sanction may subsequently be levied.

An explicit prohibition on being tried or punished twice

A prohibition on being tried or punished twice for the same offence is prescribed in Protocol no. 7 to the ECHR and in the Charter of Fundamental Rights of the European Union. The prohibition means that the same person cannot be tried or punished on different occasions for the same offence. Since 2016, the prohibition has been reflected in the system of tax surcharges and tax offences. The regulation was introduced to ensure that the same person does not risk being punished or tried for the same offence in two different proceedings.

34

SOU 2023:99

Summary

According to the Inquiry’s proposal, a pecuniary sanction will be decided by Swedish Customs. Criminal liability is, as a general rule, examined by a general court in an action brought by a prosecutor. The sanctions are thus imposed in separate proceedings. With such an arrangement it must be ensured that the same person is not both convicted and has a pecuniary sanction imposed for the same offence in different proceedings. The Inquiry considers that the risk of a per- son being both punished and having a pecuniary sanction imposed for the same error or inaction is low in the field of customs. How- ever, in exceptional cases this may occur, for example if the person who has committed the error is a sole trader. The Inquiry therefore proposes that rules be introduced to prevent a person from being tried and punished twice for the same offence. Rules are also sug- gested to prevent the same person from being subject to more than one non-criminal sanction for the same error or inaction.

The Inquiry’s other proposals

Non-conviction-based confiscation

The 2020 Confiscation Inquiry has proposed a new form of confis- cation, non-conviction-based confiscation of the proceeds of crime, to be introduced. Non-conviction-based confiscation does not require proof that a specific offence has been committed. Instead, the provision is based on a more general assessment that the confiscation request concerns property originating from criminal activity. Non-conviction-based confiscation may be decided with- out any connection to an offence if it stands clear that the property originates from criminal activity. As a general rule, a non-convic- tion-based confiscation investigation is initiated by the public prose- cutor. The prosecutor may request the assistance of other parties such as the Swedish Police Authority, to conduct the investigation. In certain cases, a police officer may initiate an investigation on non- conviction-based confiscation. The prosecutor should then prompt- ly take over the investigation.

Non-conviction-based confiscation may occur in the operations of Swedish Customs. For example, this may be the case if, in a body search of a person suspected of smuggling, large amounts of cash are found that cannot be linked to the offence in question or to the per-

35

Summary

SOU 2023:99

son’s income or wealth. Swedish Customs and customs officers may currently assist prosecutors in investigations on confiscation on account of offences and extended confiscation. It is natural for Swe- dish Customs to also be able to assist prosecutors in investigations on non-conviction-based confiscation. The Inquiry therefore pro- poses such an arrangement. A customs officer should, like a police officer, be able to initiate a non-conviction-based confiscation inves- tigation.

Use of confiscated property

Swedish Customs’ search dogs and handlers are an effective aid in the authority’s work. The dogs are mainly used to detect narcotics smuggling. It is necessary for the dogs to receive initial and conti- nuous training. With proper training, the dogs can also detect items such as weapons, explosives and money. The training for customs officers includes training in items such as narcotics, weapons and ammunition. Customs officers are also trained in how goods may be concealed in places such as converted vehicles. Law enforcement authorities are currently able, following a decision by the Medical Products Agency, to hold confiscated narcotics for training pur- poses. Swedish Customs may not hold any other confiscated goods for this purpose.

Swedish Customs has a clear need to be able to use confiscated property for training of staff and dogs. The same need exists at some other authorities, such as the Swedish Police Authority. The Inquiry consequently proposes a new general rule allowing law enforcement authorities to retain confiscated property to train search dogs and staff and for forensic purposes, subject to a special decision. How- ever, the relevant special rules on narcotics remain unamended.

More effective action against export of stolen goods

A growing societal problem

Cross-border unlawful appropriation is widespread. International criminal networks account for a large proportion of these crimes. The activities of these networks have a significant negative impact

36

SOU 2023:99

Summary

on society, including lower levels of perceived safety and confidence in the State and the legal system. Proceeds of crime are often used to develop criminal activities, run businesses and buy property in Sweden. Different parts of the social system are systematically ex- ploited for criminal purposes, contributing to the emergence of a black market. Legal corporate structures and vulnerable people are exploited for criminal activities. The fact that the stolen goods are normally quickly exported from Sweden means that the injured par- ties’ chances of recovering the stolen goods may be completely lost. International criminal networks are also involved in other types of crime, including fraud, national registration offences, offences under the Aliens Act, narcotics offences, human trafficking and unlawful coercion.

The fight against export of stolen goods needs to be prioritised

With the right efforts, cross-border unlawful appropriation can be expected to decrease in scale. This can be achieved with greater in- tervention. The Swedish Police Authority or Swedish Customs, or both authorities, must be tasked with specifically targeting these crimes, if they are to be limited. The authorities must also be given the necessary additional resources or be informed which less urgent tasks should receive lower priority. Consequently, while legislative amendments are required to fight these crimes more effectively, other measures are also needed.

A new offence called export of stolen goods is introduced

The Inquiry proposes a new crime aimed at fighting the export of stolen goods more effectively than at present. It is not appropriate to word the crime as a smuggling offence. The crime is instead wor- ded as a qualified form of dealing in stolen goods and is included in the Swedish Criminal Code. Criminal liability is incurred by anyone who, in a manner likely to impede restoration, takes possession of something that may reasonably be assumed to have been taken from another person by means of an offence, if the purpose is to export it from the country. The new crime is divided into two levels of severity, worded as export of stolen goods and gross export of stolen

37

Summary

SOU 2023:99

goods. The penalty for export of stolen goods will be imprisonment for a maximum of two years and for gross export of stolen goods, imprisonment for a minimum of six months and a maximum of six years. Minor cases of export of stolen goods are deemed to be petty dealing in stolen goods.

New powers to detect export of stolen goods

Swedish Customs should be given an active role in the fight against export of stolen goods. The role of Swedish Customs should be to detect and intervene in crime to prevent stolen goods from being exported from Sweden. Customs officers are therefore given new powers to conduct body searches and to search means of transport in borderline areas. The measures may be taken in direct connection with an entry or exit and only to the extent necessary for the detec- tion of criminal activities involving export of stolen goods or gross export of stolen goods. Investigation of the crime, however, is proposed to be a matter for the Swedish Police Authority. The fight against export of stolen goods and gross export of stolen goods is proposed to be part of the direct law enforcement by Swedish Cus- toms. This means that Swedish Customs and a customs officer have the same powers as when, for example, smuggling is detected. However, if Swedish Customs has detected export of stolen goods or gross export of stolen goods, the preliminary investigation of the crime must immediately be handed over to the Swedish Police Authority or a public prosecutor.

Premature destruction of seized property

Swedish Customs seizes a wide range of goods that for various rea- sons are not permitted to be imported into or exported from Swe- den, such as hundreds of litres of various alcoholic beverages or thousands of litres of diesel. If an offence is suspected, the property is seized under the Smuggling Act. The Act (1998:506) on excise duty checks on consignments of alcoholic goods, tobacco products and energy products (LPK) contains provisions on the administra- tive confiscation of property seized under the Act. When a confis- cation decision has become legally binding, the property must be

38

SOU 2023:99

Summary

sold or destroyed. Seized property may sometimes be destroyed even if there is no final decision on confiscation. This does however not apply to property seized under LPK, although keeping such pro- perty may pose particular problems. For example, the storage of die- sel products may cause environmental problems and an increased risk of fire. The Inquiry proposes that, before a decision to confis- cate property has been made or before such a decision has become legally binding, Swedish Customs will be permitted to destroy pro- perty that has been seized under LPK if it can reasonably be assumed that the property will be confiscated and that

it cannot be kept without a risk of its destruction,

keeping it entails excessive costs; or

there are other special grounds.

If keeping seized property leads to serious health and safety prob- lems, the property may be destroyed even if it may not reasonably be assumed that it will be confiscated.

If it turns out that the property is not confiscated, a reasonable amount of compensation for the destroyed property must be paid.

Consequential changes and entry into force

Consequential changes in the Smuggling Act, the Customs Act and certain other statutes are required. It is proposed that the proposals enter into force on 1 July 2025. However, the proposals directly linked to the new confiscation legislation are proposed to enter into force at the same time as this legislation.

39

1 Författningsförslag

1.1Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken

dels att 9 kap. 7 § och 11 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 9 kap. 6 a §1, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

6 a §

Den som, på ett sätt som är äg- nat att försvåra ett återställande, tar befattning med något som skä- ligen kan antas vara frånhänt annan genom brott, i syfte att föra det ur landet, döms för utförsel- häleri till fängelse i högst två år.

Om brottet är grovt döms för grovt utförselhäleri till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har avsett betydan- de värde, ingått som ett led i en brottslighet som utövats systema- tiskt eller annars varit av särskilt farlig art.

1Tidigare 9 kap. 6 a § upphävd genom 2014:308.

41

Författningsförslag

SOU 2023:99

7 §2

Är brott som avses i 6 § att

Är brott som avses i 6 § eller

anse som ringa, döms för häleri-

6 a § att anse som ringa, döms

förseelse till böter eller fängelse i

för häleriförseelse till böter eller

högst sex månader.

fängelse i högst sex månader.

För häleriförseelse skall också

För häleriförseelse ska också

dömas den som

dömas den som

1.i annat fall än som avses i 6 § andra stycket på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande förvärvar eller mottar något som skäligen kan antas vara frånhänt annan genom brott,

2.i fall som avses i 6 § första stycket inte insåg men hade skälig anledning att anta att brott förelåg, eller

3.på sätt som anges i 6 § första stycket 1 medverkat vid det brott varigenom egendomen frånhändes annan och inte insåg men hade skälig anledning att anta att brott förövades.

 

 

 

11 §3

 

 

 

 

För försök eller förberedelse

 

För försök eller förberedelse

till

bedrägeri, grovt bedrägeri,

till

bedrägeri, grovt bedrägeri,

olovlig befattning med betal-

olovlig befattning med betal-

ningsverktyg, grov olovlig be-

ningsverktyg, grov olovlig be-

fattning med betalningsverktyg,

fattning med betalningsverktyg,

utpressning, ringa

utpressning,

utpressning, ringa

utpressning,

grov utpressning,

ocker,

grovt

grov utpressning,

ocker,

grovt

ocker, häleri eller grovt häleri

ocker, häleri, grovt häleri, utför-

och för stämpling till grovt be-

selhäleri eller grovt

utförselhäleri

drägeri, grov utpressning, häleri

och för stämpling till grovt be-

eller grovt häleri döms det till an-

drägeri, grov utpressning, häleri,

svar enligt 23 kap. Bestämmel-

grovt häleri, utförselhäleri

eller

serna i 23 kap. 3 § ska dock inte

grovt utförselhäleri döms det till

gälla i fråga om försök till ut-

ansvar enligt 23 kap. Bestämmel-

pressning, ringa utpressning el-

serna i 23 kap. 3 § ska dock inte

ler grov utpressning. För försök

gälla i fråga om försök till ut-

till

subventionsmissbruk

eller

pressning, ringa utpressning el-

grovt subventionsmissbruk och

ler grov utpressning. För försök

för förberedelse till grovt ford-

till

subventionsmissbruk

eller

 

 

 

 

grovt subventionsmissbruk och

2Senaste lydelse 1991:451.

3Senaste lydelse 2023:187.

42

SOU 2023:99Författningsförslag

ringsbedrägeri döms det också

för förberedelse till grovt ford-

till ansvar enligt 23 kap.

ringsbedrägeri döms det också

 

till ansvar enligt 23 kap.

Som för förberedelse till bedrägeri eller grovt bedrägeri döms den som för att bedra försäkringsgivare eller annars med uppsåt att begå bedrägeri skadar sig eller någon annan till person eller egendom. Detsamma ska gälla, om någon med samma uppsåt försöker åstad- komma sådan skada. Har han eller hon innan skadan uppstått frivil- ligt avstått från att fullfölja gärningen, ska han eller hon inte dömas till ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.

43

Författningsförslag

SOU 2023:99

1.2Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att 1 § skattebrottslagen (1971:69) ska ha föl- jande lydelse.

Lydelse enligt SOU 2022:48 Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller i fråga om skatt och, om så särskilt föreskrivs, annan avgift till det allmänna som inte betecknas som skatt.

Lagen tillämpas inte i fråga om

 

1. gärningar som är belagda

1. gärningar som är belagda

med straff i lagen (2000:1225)

med straff i lagen (2000:1225)

om straff för smuggling,

om straff för smuggling eller i

 

tullagen (2016:253),

2.skatt enligt lagen (2014:1470) om beskattning av viss privat- införsel av cigaretter, och

3.skattetillägg, ränta, dröjsmålsavgift, förseningsavgift eller lik- nande avgift.

I tullbefogenhetslagen (2024:000) finns bestämmelser om utred- ning och lagföring av brott som avses i 2–4 §§, om brottet rör skatt enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller lagen (2022:156) om alkoholskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.

44

SOU 2023:99

Författningsförslag

1.3Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §4

Om det inte är uppenbart oskäligt, ska följande egendom tas i förvar:

1.egendom som har frånhänts någon genom brott och som an- träffats hos någon annan som uppenbart saknar rätt till egendomen,

2.egendom som har anträffats utan att vara i någons besittning, om varken ägaren eller någon annan som har rätt till egendomen är känd,

3. egendom som har förvär-

3. egendom som har förvär-

vats eller tagits emot under för-

vats eller tagits emot under för-

hållanden som anges i 9 kap. 6 §

hållanden som anges i 9 kap. 6 §

andra stycket eller 7 § andra

andra stycket eller 7 § andra

stycket 1 brottsbalken, och

stycket 1 brottsbalken,

 

4. egendom som har varit före-

 

mål för brott som avses i 9 kap.

 

6 a § brottsbalken, och

4. egendom som har varit fö-

5. egendom som har varit fö-

remål för brott som avses i 7 §

remål för brott som avses i 7 §

eller, när det gäller näringspen-

eller, när det gäller näringspen-

ningtvätt, 8 § lagen (2014:307)

ningtvätt, 8 § lagen (2014:307)

om straff för penningtvätts-

om straff för penningtvätts-

brott.

brott.

Första stycket tillämpas också om varken ägaren eller någon annan som har rätt till egendomen gör anspråk på den.

Bestämmelser om förfarandet med egendom som tagits i förvar enligt första eller andra stycket och om rätt för ägare som senare blir känd, eller för någon annan som har rätt till egendomen, att få egen- domen utlämnad till sig eller att få ersättning finns i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.

4Senaste lydelse 2015:437.

45

Författningsförslag

SOU 2023:99

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.

46

Egendom som inte har sålts enligt 4 §, oskadliggjorts enligt 5 § eller tagits om hand enligt 5 a § ska säljas genom den för- varande myndighetens försorg. Kan egendomen inte säljas får den förstöras.
47

SOU 2023:99

Författningsförslag

1.4Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.

dels att 6 och 11 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 5 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

5 a §

 

Sådan förverkad egendom som

 

anges i 5 § och som enligt ett sär-

 

skilt beslut behövs för utbildning

 

av en brottsbekämpande myndig-

 

hets personal eller sökhundar eller

 

för forensiska ändamål får, om

 

inte annat är föreskrivet, behållas

 

av den brottsbekämpande myn-

 

digheten.

 

Det finns särskilda bestämmel-

 

ser om innehav av viss egendom i

 

lagen (1991:680) om kontroll av

 

narkotika, lagen (1991:1969) om

 

förbud mot vissa dopningsmedel

 

och lagen (2010:1011) om brand-

 

farliga och explosiva varor.

6 §5

Egendom som inte har sålts enligt 4 § eller oskadliggjorts enligt 5 § skall säljas genom den förvarande myndighetens för- sorg. Kan egendomen inte säljas får den förstöras.

5Senaste lydelse 2005:295.

Författningsförslag

SOU 2023:99

11 §6

Regeringen eller den myndig-

Regeringen eller den myndig-

het som regeringen bestämmer

het som regeringen bestämmer

meddelar närmare föreskrifter

får med stöd av 8 kap. 7 § rege-

om

ringsformen meddela närmare fö-

 

reskrifter om

1. sättet för kungörande enligt 2–2 b §§,

2. myndighets förfarande med

2. förfarandet med egendom

egendom som avses i denna lag.

som avses i denna lag, och

3. hanteringen av sådan egen- dom som kräver särskild bevaring.

Regeringen får med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen med- dela närmare föreskrifter om vilka myndigheter som får ta om hand egendom enligt 5 a §, när sådan egendom ska förstöras och vad som i övrigt ska gälla för sådan egendom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.

6Senaste lydelse 2009:1172.

48

SOU 2023:99

Författningsförslag

1.5Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §7

Medel som anges i 1 § får inte annat än för medicinskt eller veten- skapligt ändamål

1.införas till landet,

2.överlåtas,

3.framställas,

4.förvärvas i överlåtelsesyfte,

5.bjudas ut till försäljning,

6.innehas, eller

7.brukas.

Den myndighet som regering- en bestämmer får, utan hinder av det som sägs i första stycket, för utbildningsändamål eller för fo- rensiska ändamål inneha medel som anges i 1 § och som är för- verkade.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.

7Senaste lydelse 1999:44.

49

Författningsförslag

SOU 2023:99

1.6Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

Härigenom föreskrivs att 4 b § lagen (1995:1571) om insättningsga- ranti ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

4 b §8

 

 

 

 

 

Ett krav

avseende tillgångar

Ett

krav

avseende

tillgångar

som enligt

en lagakraftvunnen

som enligt

en

lagakraftvunnen

dom har varit föremål för brott

dom har varit föremål för brott

enligt 9 kap. 6 eller 7 § brottsbal-

enligt

9 kap.

6, 6 a

eller

7 §

ken eller 3, 4, 5 eller 6 § lagen

brottsbalken eller 3, 4, 5 eller 6 §

(2014:307) om straff för pen-

lagen (2014:307) om straff för

ningtvättsbrott, ska inte ge rätt

penningtvättsbrott, ska inte

ge

till ersättning från insättningsga-

rätt till ersättning från insätt-

rantin.

 

ningsgarantin.

 

 

 

Om åtal har väckts för brott som avses i första stycket avseende en viss insättning och ersättning begärs för insättningen, ska garan- timyndigheten besluta att ersättning tills vidare inte ska betalas ut.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.

8Senaste lydelse 2014:310.

50

SOU 2023:99

Författningsförslag

1.7Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:506) om punktskat- tekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter9

dels att 5 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 2 kap. 17 och

18 §§ och närmast före nya 2 kap. 17 § en ny rubrik av följande ly- delse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

Förtida förstöring

17§10

I avvaktan på ett beslut om förverkande enligt 5, 6, 7 eller 14 §, eller om ett sådant beslut inte fått laga kraft, får en tullåkla- gare eller annan särskilt förordnad tulltjänsteman besluta att egendo- men får förstöras, om det skäligen kan antas att den kan komma att förverkas och

1.egendomen inte kan vårdas utan fara för att den förstörs,

2.vården av den är förenad med alltför stora kostnader, eller

3.det annars finns särskilda

skäl.

Förstörande enligt första styck- et punkten 1 får ske även om det inte skäligen kan antas att egendo- men kan komma att förverkas, om vården av den medför allvarliga

9Förslag till ändring av lagens rubrik finns i SOU 2022:48.

10Numreringen av paragraferna utgår från förslagen i SOU 2022:48.

51

Författningsförslag

SOU 2023:99

arbetsmiljö- eller säkerhetspro- blem.

18 §

Om egendom som har förstörts med stöd av 17 § inte förverkas, har ägaren eller annan rättsinne- havare rätt till ersättning med skä- ligt belopp.

5kap. 1 §11

Den som uppsåtligen i strid med 1 kap. 6 §

1.förflyttar punktskattepliktiga varor inom Sverige,

2.för in punktskattepliktiga varor till Sverige från ett område som tillhör Europeiska unionens punktskatteområde, eller

3.för ut punktskattepliktiga varor från Sverige

och därigenom ger upphov

och därigenom

ger

upphov

till fara för att en myndighets

till fara för att en myndighets

kontrollverksamhet med avse-

kontrollverksamhet

med avse-

ende på varuförflyttningen all-

ende på varuförflyttningen all-

varligt försvåras döms, om inte

varligt försvåras döms, om inte

gärningen är belagd med straff i

gärningen är belagd med straff i

lagen (2000:1225) om straff för

lagen (2000:1225) om straff för

smuggling, för olovlig förflytt-

smuggling eller

i

tullagen

ning av punktskattepliktiga varor

(2016:253), för olovlig förflytt-

till fängelse i högst två år eller,

ning av punktskattepliktiga varor

om brottet är grovt, till fängelse

till fängelse i högst två år eller,

i lägst sex månader och högst

om brottet är grovt, till fängelse

fyra år. Om brottet är att anse

i lägst sex månader och högst

som ringa döms till böter.

fyra år. Om brottet är att anse

 

som ringa döms till böter.

Den som till Tullverket frivilligt anmäler varor som förflyttas i strid med 1 kap. 6 § för kontroll enligt 2 eller 3 kap. ska inte dömas till ansvar enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.

11Senaste lydelse 2011:290.

52

Ett krav avseende tillgångar som enligt en lagakraftvunnen dom har varit föremål för brott enligt 9 kap. 6, 6 a eller 7 § brottsbalken eller 3, 4, 5 eller 6 § lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott, ska inte ge rätt till ersättning från investe- rarskyddet.

SOU 2023:99

Författningsförslag

1.8Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1999:158) om investerarskydd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14§12

Ett krav avseende tillgångar som enligt en lagakraftvunnen dom har varit föremål för brott enligt 9 kap. 6 eller 7 § brottsbal- ken eller 3, 4, 5 eller 6 § lagen (2014:307) om straff för pen- ningtvättsbrott, ska inte ge rätt till ersättning från investerar- skyddet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.

12Senaste lydelse 2014:311.

53

Författningsförslag

SOU 2023:99

1.9Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:1225) om straff för smuggling13

dels att 8–11 §§ ska upphöra att gälla och rubriken omedelbart före 8 § ska utgå,

dels att 2, 6, 12–15 och 31 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 31 a §, av följande lydelse.

Lydelse enligt SOU 2022:48

Föreslagen lydelse

2§14

Vid tillämpning av denna lag ska en vara anses ha förts in till eller ut från landet när den har förts över gränsen för svenskt territorium.

I denna lag förstås med

1.narkotika: sådana varor som anges i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64),

2.vapen: sådana skjutvapen som avses i vapenlagen (1996:67) samt sådana vapen och andra föremål som anges i 1 kap. 3 § vapen- lagen,

3.explosiva varor: sådana varor som anges i 4 § lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor, och

4. tullbehandling: det som fö-

4. tullbehandling: det som fö-

reskrivs i tullagstiftningen om

reskrivs i tullagstiftningen om

att en vara ska läggas upp på en

att en vara då den förs in till eller

anläggning för tillfällig lagring,

ut från landet ska

bli föremål för ett tullförfarande

a) vara i tillfällig lagring,

eller återexporteras eller bli före-

b) hänföras till ett tullförfa-

mål för åtgärder enligt 3 kap. 6 §

rande,

tullbefogenhetslagen

c) återexporteras, eller

(2023:000), då varan förs in till

d) bli föremål för åtgärder en-

eller ut från landet.

ligt 3 kap. 6 § tullbefogenhetsla-

 

gen (2024:000).

13Senaste lydelse av 8 § 2021:1152.

14Senaste lydelse 2020:901.

54

SOU 2023:99Författningsförslag

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6§15

Om en gärning som avses i

Om en gärning som avses i

3 § gäller narkotika, döms för

3 § gäller narkotika, döms för

narkotikasmuggling till fängelse i

narkotikasmuggling till fängelse i

högst tre år.

högst tre år. Om narkotikan är

 

avsedd att säljas, döms till fängelse

 

i lägst sex månader och högst tre

 

år.

Om brottet är ringa, döms

Om brottet är ringa, döms

för ringa narkotikasmuggling till

för ringa narkotikasmuggling till

böter eller fängelse i högst sex

böter eller fängelse i högst sex

månader.

månader, dock inte om gärningen

 

omfattas av första stycket andra

 

meningen.

Om brottet är att anse som grovt, döms för grov narkotikasmugg- ling till fängelse i lägst två och högst sju år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen avsett en sär- skilt stor mängd narkotika, om gärningen ingått som ett led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, eller om verksamheten eller gärningen annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art.

Om brottet är att anse som synnerligen grovt, döms för synnerli- gen grov narkotikasmuggling till fängelse i lägst sex och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är synnerligen grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har ingått som ett led i en verksamhet som utövats i organiserad form i syfte att i stor omfattning bedriva handel med narkotika, om gärningen avsett en synnerligen stor mängd nar- kotika, eller om verksamheten eller gärningen annars varit av syn- nerligen farlig eller hänsynslös art.

12§16

Den som uppsåtligen embal-

Den som uppsåtligen embal-

lerar,

transporterar,

förvarar,

lerar,

transporterar,

förvarar,

döljer,

bearbetar,

förvärvar,

döljer,

bearbetar,

förvärvar,

överlåter eller ingår

avtal om

överlåter eller ingår

avtal om

15Senaste lydelse 2016:489.

16Senaste lydelse 2020:901.

55

Författningsförslag

SOU 2023:99

upplåtelse av panträtt i en vara

upplåtelse av panträtt i en vara

som varit föremål för brott en-

som varit föremål för brott en-

ligt 3–11 §§, döms för olovlig be-

ligt 3–7 §§, döms för olovlig be-

fattning med smuggelgods till bö-

fattning med smuggelgods till bö-

ter eller fängelse i högst två år.

ter eller fängelse i högst två år.

Gärningen ska inte medföra an-

Gärningen ska inte medföra an-

svar, om den är ringa med hän-

svar, om den är ringa med hän-

syn till befattningen, omständig-

syn till befattningen, omständig-

heterna kring denna, egendo-

heterna kring denna, egendo-

mens beskaffenhet och värde

mens beskaffenhet och värde

samt övriga omständigheter.

samt övriga omständigheter.

Om gärningsmannen inte inser men har skälig anledning att anta att varan varit föremål för brott, döms till böter. Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.

Ansvar enligt första eller andra stycket ska inte dömas ut, om gär- ningen är belagd med straff i

–1 § första stycket 1, 3 eller 4 narkotikastrafflagen (1968:64) eller i 2 eller 3 a § narkotikastrafflagen jämförd med dessa bestämmelser,

9 kap. 1 eller 1 a § vapenlagen (1996:67), eller

29 § andra stycket 2 eller 29 a § lagen (2010:1011) om brandfar- liga och explosiva varor.

13 §

Om brott som avses i 12 § första stycket är att anse som grovt, döms för grov olovlig befattning med smuggelgods till fängelse, lägst

sex månader och högst sex år.

 

 

Vid bedömningen av om

Vid bedömningen

av om

brottet är grovt skall det särskilt

brottet är grovt ska det särskilt

beaktas om gärningen ingått som

beaktas om gärningen ingått som

ett led i en brottslighet som ut-

ett led i en brottslighet som ut-

övats systematiskt eller i större

övats systematiskt eller i större

omfattning, om gärningen avsett

omfattning eller om

gärningen

befattning med varor som varit fö-

annars varit av särskilt farlig art.

remål för brott varigenom tull,

 

 

annan skatt eller avgift till mycket

 

 

betydande belopp har undandra-

 

 

gits det allmänna eller felaktigt

 

 

återbetalats eller tillgodoräknats

 

 

56

SOU 2023:99

Författningsförslag

någon eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

14§17

För

försök till

smuggling,

För

försök

till

smuggling,

grov

smuggling,

narkotika-

grov

smuggling,

 

narkotika-

smuggling,

ringa

narkotika-

smuggling,

ringa

 

narkotika-

smuggling,

 

grov

narkotika-

smuggling,

grov

 

narkotika-

smuggling,

synnerligen

grov

smuggling,

synnerligen

grov

narkotikasmuggling,

vapen-

narkotikasmuggling,

vapen-

smuggling,

ringa

vapensmugg-

smuggling,

ringa

vapensmugg-

ling, grov vapensmuggling, syn-

ling, grov vapensmuggling, syn-

nerligen grov

vapensmuggling,

nerligen

grov

vapensmuggling,

smuggling av explosiv vara, ringa

smuggling av explosiv vara, ringa

smuggling av explosiv vara, grov

smuggling av explosiv vara, grov

smuggling av explosiv vara, syn-

smuggling av explosiv vara, syn-

nerligen grov smuggling av ex-

nerligen grov smuggling av ex-

plosiv vara, tullbrott, grovt tull-

plosiv vara eller grov olovlig be-

brott eller grov olovlig befattning

fattning med smuggelgods samt

med smuggelgods samt för för-

för förberedelse eller stämpling

beredelse

eller

stämpling

till

till grov smuggling, narkotika-

grov

smuggling,

narkotika-

smuggling,

grov

 

narkotika-

smuggling,

 

grov

narkotika-

smuggling,

synnerligen

grov

smuggling,

synnerligen

grov

narkotikasmuggling,

vapen-

narkotikasmuggling,

vapen-

smuggling,

grov

vapensmugg-

smuggling,

grov

vapensmugg-

ling, synnerligen grov vapen-

ling, synnerligen grov vapen-

smuggling, smuggling av explo-

smuggling, smuggling av explo-

siv vara, grov smuggling av ex-

siv vara, grov smuggling av ex-

plosiv

vara,

synnerligen

grov

plosiv

vara,

synnerligen

grov

smuggling av explosiv vara eller

smuggling av explosiv vara, grovt

grov

olovlig

befattning

med

tullbrott eller grov olovlig befatt-

smuggelgods döms det till an-

ning med smuggelgods döms det

svar enligt 23 kap. brottsbalken.

till ansvar enligt 23 kap. brotts-

Detsamma gäller för förbere-

balken. Detsamma gäller för för-

delse till ringa narkotikasmugg-

beredelse till ringa narkotika-

ling eller ringa vapensmuggling.

smuggling eller ringa vapen-

 

 

 

 

 

 

 

 

smuggling.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

17Senaste lydelse 2020:901.

57

FörfattningsförslagSOU 2023:99

15 §18

Den som frivilligt undanröjer

Den som frivilligt undanröjer

sådan fara som avses i 3 § andra

sådan fara som avses i 3 § andra

stycket eller 6, 6 a eller 6 b § till-

stycket eller 6, 6 a eller 6 b § till-

sammans med den bestämmel-

sammans med den bestämmel-

sen eller i 7 §, döms inte till an-

sen eller i 7 §, döms inte till an-

svar enligt den bestämmelsen.

svar enligt den bestämmelsen.

Den som frivilligt vidtar en åtgärd

 

som leder till att tull, annan skatt

 

eller avgift som avses i 8–11 §§

 

kan påföras, tillgodoräknas eller

 

återbetalas med rätt belopp, döms

 

inte till ansvar enligt 8–13 §§.

 

31 §19

Kan brott som avses i

1.3 eller 4 § eller försök till sådant brott eller 7 § föranleda att en sådan avgift som avses i 3 § lagen (1975:85) med bemyndi- gande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor på- förs, eller

2.8 eller 9 § eller försök till så- dant brott eller 11 § föranleda att tulltillägg enligt 5 kap. 5–10 §§ tullagen (2016:253) påförs

får åtal för brottet väckas en- dast om det är påkallat av sär- skilda skäl.

Vad som sägs i första stycket gäller även talan om förverkande enligt 16 §.

Kan brott som avses i 3 eller 4 § eller försök till sådant brott eller brott som avses i 7 § föran- leda att en avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor påförs, får åtal för brottet väckas endast om det är påkallat av särskilda skäl.

Det som sägs i första stycket gäller även talan om förverkande enligt 16 §.

18Senaste lydelse 2020:901.

19I SOU 2022:48 har utredningen föreslagit att nuvarande 31 § ska betecknas 21 §. Om för- slagen i det betänkandet genomförs bör de här föreslagna ändringarna anpassas till det.

58

SOU 2023:99

Författningsförslag

31 a §

Om Tullverket har beslutat att ta ut sanktionsavgift enligt 5 kap. tullagen (2016:253) av en fysisk person, får åklagaren inte väcka åtal, utfärda strafföreläggande el- ler besluta om åtalsunderlåtelse för samma person i fråga om den felaktighet eller passivitet som lig- ger till grund för beslutet om sanktionsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.

59

Författningsförslag

SOU 2023:99

1.10Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor

Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 §20

Den som hanterar, överför, importerar eller exporterar explosiva varor och den som yrkesmässigt eller i större mängd hanterar brand- farliga varor ska ha tillstånd till det.

Tillstånd enligt denna lag behövs inte för hantering av brandfar- liga varor som avser transport i sådan rörledning för vilken konces- sion har meddelats enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar eller enligt naturgaslagen (2005:403). Verksamheten ska dock upp- fylla kraven för tillståndspliktig verksamhet enligt denna lag.

Den myndighet som regering- en bestämmer får, utan hinder av det som sägs i första stycket, för utbildningsändamål eller forensi- ska ändamål inneha sådan egen- dom som anges där och som är för- verkad.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.

20Senaste lydelse 2016:379.

60

SOU 2023:99

Författningsförslag

1.11Förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253)

Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (2016:253)21

dels att 5 kap. och 7 kap. 5–7 §§ ska upphöra att gälla och att rub- riken närmast före 7 kap. 5 § ska utgå,

dels att 1 kap. 3 §, 6 kap. 1, 7, 10, 18 och 22 §§ och 7 kap. 9 § och rubrikerna närmast före 6 kap. 7 och 10 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 5 kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap. 3 §

I denna lag förstås med

tullagstiftning: Europeiska unionens tullagstiftning enligt arti- kel 5.2 i förordning (EU) nr 952/2013, samt svenska tullförfatt- ningar,

tullbehandling: det som före- skrivs i tullagstiftningen om att en vara då den förs in till eller ut från det svenska tullområdet ska

a)vara i tillfällig lagring,

b)hänföras till ett tullförfaran-

de,

c)återexporteras, eller

d)bli föremål för åtgärder en-

ligt 3 kap. 6 § tullbefogenhetslagen (2024:000).

handling: framställning i skrift eller bild och upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas bara med tekniskt hjälp- medel,

det svenska tullområdet: svenskt territorium, och

fordon: transportmedel som är inrättat för färd på marken och inte löper på skenor samt svävare när den framförs över marken.

21Senaste lydelse av

5kap. 2 § 2021:753

5kap. 3 § 2022:688

5kap. 7 § 2023:209.

61

Författningsförslag

SOU 2023:99

I övrigt har uttryck som används i denna lag samma betydelse som i förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som med- delas med stöd av den förordningen.

5 kap. Straff och andra sanktioner

Straff

Tullbrott

1 § Den som, i samband med att en vara förs in till det svenska tullområdet, uppsåtligen underlåter att anmäla varan till tullbehand- ling, lämnar oriktig uppgift vid tullbehandling eller underlåter att lämna föreskriven uppgift vid tullbehandling och därigenom ger upphov till fara för att tull eller avgift undandras det allmänna, döms för tullbrott till böter eller fängelse i högst två år.

För tullbrott döms också den som uppsåtligen ger upphov till fara för att tull eller avgift undandras det allmänna eller felaktigt tillgo- doräknas eller återbetalas till honom eller henne själv eller annan ge- nom att

1.i samband med att en vara förs ut ur det svenska tullområdet, förfara så som anges i första stycket eller, efter utförseln, förfoga över varan i strid med vad som förutsatts vid den tullbehandling som skett med anledning av utförseln,

2.under pågående tullbehandling förfoga över en införd vara i strid med det som gäller för denna tullbehandling, eller

3.bryta mot villkor som vid tullbehandling för övergång till fri omsättning har uppställts för befrielse från eller nedsättning av skatt eller avgift.

Denna paragraf är tillämplig endast i fråga om sådana tullar och avgifter som Tullverket ska besluta.

2 § Om ett brott som avses i 1 § är att anse som ringa, döms för ringa tullbrott till penningböter.

3 § Om ett brott som avses i 1 § är att anse som grovt, döms för grovt tullbrott till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen rört mycket betydande belopp, om gärningsmannen

62

SOU 2023:99

Författningsförslag

använt falska handlingar eller vilseledande bokföring, om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

4 § Den som av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i 1 §, döms för vårdslös tullredovisning till böter eller fängelse i högst två år.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

Olovlig befattning med tullpliktig vara

5 § Den som uppsåtligen emballerar, transporterar, förvarar, döl- jer, bearbetar, förvärvar, överlåter eller ingår avtal om upplåtelse av panträtt i en vara som varit föremål för brott enligt 1–4 §§, döms för olovlig befattning med tullpliktig vara till böter eller fängelse i högst två år. Gärningen ska inte medföra ansvar, om den är ringa med hän- syn till befattningen, omständigheterna kring denna, egendomens beskaffenhet och värde samt övriga omständigheter.

Om gärningsmannen inte inser men har skälig anledning att anta att varan varit föremål för brott, döms till böter. Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.

6 § Om ett brott som avses i 5 § första stycket är att anse som grovt, döms för grov olovlig befattning med tullpliktig vara till fäng- else, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats syste- matiskt eller i större omfattning, om gärningen avsett befattning med varor som varit föremål för brott varigenom tull eller avgift till mycket betydande belopp har undandragits det allmänna eller felak- tigt återbetalats eller tillgodoräknats någon eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

Tullförseelse

7 § För tullförseelse döms till böter den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot

63

Författningsförslag

SOU 2023:99

1.en föreskrift i tullagstiftningen,

2.anmälningsskyldigheten i artikel 3 eller redovisningsskyldig- heten i artikel 4 i förordning (EU) 2018/1672, i den ursprungliga lydelsen, eller

3.rapporteringsskyldigheten i artikel 18a.4–6 i förordning (EG) nr 515/97, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förord- ning (EU) 2015/1525.

Första stycket gäller också den som uppsåtligen eller av oaktsam- het bryter mot ett beslut som Tullverket har meddelat med stöd av tullagstiftningen om

1.skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor

som

a) förvaras i en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon, eller

b) omfattas av förenklingar vid tillämpning av ett tullförfarande,

2.skyldighet i övrigt att lämna en uppgift eller handling till Tull- verket, eller

3.användningen eller förbrukningen av en icke-unionsvara. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

8 § Ansvar för tullförseelse ska inte dömas ut, om gärningen är belagd med straff i 1–6 §§, brottsbalken, lagen (2000:1225) om straff för smuggling eller terroristbrottslagen (2022:666).

Försök, förberedelse och stämpling

9 § För försök till tullbrott, grovt tullbrott eller grov olovlig be- fattning med tullpliktig vara och för förberedelse eller stämpling till grovt tullbrott eller grov olovlig befattning med tullpliktig vara döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Frivillig rättelse

10 § Den som frivilligt vidtar en åtgärd som leder till att tull eller avgift som avses i 1–4 §§ kan påföras, tillgodoräknas eller återbetalas med rätt belopp, döms inte till ansvar enligt 1–6 §§.

64

SOU 2023:99

Författningsförslag

Särskilda bestämmelser om åtal

11 § Om ett brott som avses i 1 § eller försök till sådant brott eller brott som avses i 2 eller 4 § kan föranleda att sanktionsavgift enligt 14, 16 eller 17 § tas ut, får åtal för brottet väckas endast om det är påkallat av särskilda skäl.

Det som sägs i första stycket gäller även talan om förverkande enligt 13 §.

12 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgi- vande av Tullverket.

Förverkande

13 § Om en vara har varit föremål för brott enligt 1–6 eller 9 § gäller bestämmelserna om förverkande i 16–18 §§ lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

Sanktionsavgift

När tull har undandragits

14 § Sanktionsavgift enligt 18 § ska tas ut av den som enligt tull- lagstiftningen är skyldig att ge in en skriftlig eller elektronisk tull- deklaration, om denne

1.på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till ledning för ett beslut om fastställande av tull, eller

2.har underlåtit att deklarera.

Detsamma gäller om den som avses i första stycket har lämnat en sådan uppgift i

1.ett ärende som avser omprövning, återbetalning eller eftergift av tull, eller

2.ett överklagat ärende om tull och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak.

Sanktionsavgift ska endast tas ut om det klart framgår att tull skulle ha undandragits det allmänna, om

1.den oriktiga uppgiften hade godtagits, eller

2.underlåtenheten att deklarera inte hade upptäckts.

65

Författningsförslag

SOU 2023:99

15 § En uppgift som avses i 14 § ska anses vara oriktig om det klart framgår att

1.en lämnad uppgift är felaktig, eller

2.en uppgift som ska lämnas till ledning för ett beslut om tull har utelämnats.

En uppgift ska dock inte anses vara oriktig om den

1.tillsammans med övriga lämnade uppgifter utgör tillräckligt underlag för att Tullverket ska kunna upptäcka den felaktiga eller utelämnade uppgiften innan varan frigörs enligt artikel 194 i förord- ning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, eller

2.uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut.

När tullkontroll har försvårats

16 § Sanktionsavgift enligt 19 § ska tas ut av den som har brutit mot en föreskrift enligt tullagstiftningen om det

1.har medfört att en vara undandragits från tullövervakning, eller

2.på något annat sätt har försvårat Tullverkets möjligheter att genomföra tullkontroll.

Sanktionsavgift ska endast tas ut om det klart framgår att en sådan föreskrift som avses i första stycket har överträtts.

Om en överträdelse som avses i första stycket föranleder sank- tionsavgift enligt 14 § ska sanktionsavgift enligt första stycket inte tas ut. Om det är uppenbart att försvårandet av tullkontroll är allvar- ligare än undandragandet av tull, ska sanktionsavgift dock tas ut en- ligt det stycket i stället för sanktionsavgift enligt 14 §.

När en skyldighet enligt ett tillstånd inte har fullgjorts

17 § Sanktionsavgift enligt 20 § ska tas ut av den som har brutit mot en skyldighet enligt ett tillstånd som har beslutats av Tullverket om det klart framgår att skyldigheten inte har fullgjorts.

Sanktionsavgift enligt första stycket ska inte tas ut om överträ- delsen föranleder sanktionsavgift enligt 14 eller 16 §. Om det är uppenbart att överträdelsen som avses i första stycket är allvarligare än undandragandet av tull eller försvårandet av tullkontroll, ska

66

SOU 2023:99

Författningsförslag

sanktionsavgift dock tas ut enligt det stycket i stället för sanktions- avgift enligt 14 eller 16 §.

Beräkningen av sanktionsavgift

18 § Sanktionsavgift enligt 14 § är tjugo procent av den tull som skulle ha undandragits det allmänna, om

1.den oriktiga uppgiften hade godtagits, eller

2.underlåtenheten att deklarera inte hade upptäckts. Sanktionsavgiften är dock fem procent om undandragandet avser

mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mer- värdesskattelagen (2023:200).

Om sanktionsavgift enligt 14 § tidigare har beslutats och en ny sanktionsavgift ska tas ut enligt den paragrafen, för en överträdelse som har inträffat inom två år från det tidigare beslutet, är avgiften i stället fyrtio procent av den tull som avses i första stycket eller tio procent av den mervärdesskatt som avses i andra stycket. Det för- höjda beloppet gäller dock inte om den som sanktionsavgiften ska tas ut av har status som godkänd ekonomisk aktör enligt artikel 38 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen.

19 § Sanktionsavgift enligt 16 § första stycket 1 ska bestämmas till lägst 5 000 kronor och högst 500 000 kronor. Sanktionsavgift enligt 16 § första stycket 2 ska bestämmas till lägst 2 000 kronor och högst 100 000 kronor.

När avgiftens storlek bestäms ska särskild hänsyn tas till

1.hur allvarlig överträdelsen är och betydelsen av den bestäm- melse som överträdelsen avser,

2.vad den avgiftsskyldige gjort för att begränsa verkningarna av överträdelsen,

3.vad som är känt om den avgiftsskyldiges ekonomiska förhål- landen, och

4.om den avgiftsskyldige tidigare har ålagts att betala en sank- tionsavgift enligt 16 §.

20 § Sanktionsavgift enligt 17 § är 5 000 kronor.

Om sanktionsavgift enligt 17 § tidigare har beslutats och en ny sanktionsavgift ska tas ut enligt den paragrafen, för en överträdelse

67

Författningsförslag

SOU 2023:99

som har inträffat inom två år från det tidigare beslutet, är avgiften i stället 10 000 kronor. Det förhöjda beloppet gäller dock inte om den som sanktionsavgiften ska tas ut av har status som godkänd ekono- misk aktör enligt artikel 38 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen.

När sanktionsavgift inte ska tas ut

21 § Sanktionsavgift ska inte tas ut om den som gjort sig skyldig till en överträdelse som avses i 14 § på eget initiativ har rättat den oriktiga uppgiften eller fullgjort skyldigheten att deklarera på ett så- dant sätt att deklarationen kunnat läggas till grund för ett beslut om fastställande av tull.

Sanktionsavgift ska inte heller tas ut om en överträdelse som av- ses i 14, 16 eller 17 § är obetydlig.

Förseningsavgift

När kompletterande deklaration har lämnats för sent

22 § Förseningsavgift ska tas ut av den som har deklarerat en vara med ett förenklat förfarande som medför skyldighet att ge in en kompletterande deklaration om denne inte har gett in den komplet- terande deklarationen vid den tidpunkt då den senast skulle ha läm- nats.

Förseningsavgiften är 625 kronor. Om den som uppmanats att lämna deklaration inte fullgjort sin skyldighet inom den bestämda tiden, är avgiften dock 1 250 kronor.

När avräkningsnota har lämnats för sent

23 § Förseningsavgift ska tas ut av den som inte har lämnat avräk- ningsnota enligt tullagstiftningen vid den tidpunkt då den senast skulle ha lämnats.

Förseningsavgiften är 1 000 kronor för den första dagen avräk- ningsnotan är försenad. Beloppet höjs med ytterligare 1 000 kronor för varje påföljande dag upp till och med fem dagar. Om förseningen

68

SOU 2023:99

Författningsförslag

överstiger fem dagar, eller om förfarandet har satts i system, tilläm- pas i stället 17 §.

När förseningsavgift inte ska tas ut

24 § Förseningsavgift ska inte tas ut om den försening som avses i 22 eller 23 § är obetydlig.

Gemensamma bestämmelser för sanktionsavgift och förseningsavgift

Vem som beslutar om sanktionsavgift och förseningsavgift

25 § Frågor om sanktionsavgift och förseningsavgift prövas av Tullverket.

En sanktionsavgift eller förseningsavgift tillfaller staten.

Befrielse från sanktionsavgift eller förseningsavgift

26 § Tullverket ska besluta om hel eller delvis befrielse från sank- tionsavgift eller förseningsavgift om felaktigheten eller passiviteten är ursäktlig eller om det annars skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp.

Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om

1.den felaktighet eller passivitet som lett till avgiften kan antas ha berott på

a) ålder, hälsa eller liknande förhållanden, eller

b) en felbedömning av reglerna eller betydelsen av de faktiska förhållandena,

2.avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller pas- siviteten, eller

3.en oskäligt lång tid har gått efter det att Tullverket har funnit anledning att anta att avgift ska tas ut, utan att den som avgiften gäl- ler kan lastas för dröjsmålet.

69

Författningsförslag

SOU 2023:99

Tillfälle till yttrande

27 § Bestämmelser om att den som sanktionsavgiften eller förse- ningsavgiften ska tas ut av ska underrättas om grunderna för beslutet och få tillfälle att framföra sin ståndpunkt finns i artiklarna 22.6 och 29 i förordning (EU) nr 952/2013.

Preskription m.m.

28 § Ett beslut om sanktionsavgift får inte meddelas om den som avgiften ska tas ut av inte har fått tillfälle att yttra sig inom fem år från den dag då överträdelsen ägde rum.

Ett beslut om sanktionsavgift på grund av en oriktig uppgift som lämnats i ett mål om tull ska meddelas inom ett år från utgången av den månad då domstolens beslut fick laga kraft.

29 § Ett beslut om förseningsavgift ska meddelas inom två år från den dag då skyldigheten att lämna kompletterande deklaration eller avräkningsnota senast skulle ha fullgjorts.

30 § Sanktionsavgift eller förseningsavgift får inte beslutas för en person som har avlidit.

Betalning och verkställighet

31 § Följande bestämmelser tillämpas även i fråga om sanktions- avgift och förseningsavgift:

a)artikel 110 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, om anstånd med betalning

b)2 kap. 4 § om garanti,

c)2 kap. 7 § första stycket om betalning,

d)2 kap. 8 § om ränta, och

e)2 kap. 16 § om indrivning.

70

SOU 2023:99

Författningsförslag

Vitesföreläggande

När ett föreläggande får förenas med vite

32 § Tullverket får förena ett föreläggande med vite

1.när Tullverket med stöd av tullagstiftningen förelägger någon att vidta en åtgärd som behövs för myndighetens kontrollverksam- het, och

2.om någon

a)inte har lämnat en uppgift som krävs enligt tullagstiftningen,

eller

b)inte har fullgjort en sådan skyldighet som föreskrivs i arti- kel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen.

Förbud mot att förena ett föreläggande med vite

33 § Ett föreläggande får inte förenas med vite om

1.det finns anledning att anta att den som ska föreläggas eller dennes ställföreträdare har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till sanktionsavgift, och

2.föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

Förhållandet mellan sanktionerna

34 § Sanktionsavgift får inte tas ut om den felaktighet eller passi- vitet som kan leda till sanktionsavgift redan ligger till grund för en förundersökning om brott enligt denna lag, lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner eller lagen (2000:1225) om straff för smuggling, om förundersökningen avser samma fysiska person som sanktionsavgift skulle tas ut av.

Sanktionsavgift får dock tas ut, om undersökningsledare eller åklagare har beslutat att lägga ner förundersökningen eller om felak- tigheten eller passiviteten på annat sätt inte längre är föremål för ut- redning om brott och inte har prövats slutligt.

35 § Sanktionsavgift får inte tas ut om den felaktighet eller passi- vitet som kan leda till sanktionsavgift redan omfattas av ett väckt åtal, ett utfärdat strafföreläggande eller ett beslut om åtalsunderlå-

71

Författningsförslag

SOU 2023:99

telse för brott enligt denna lag, lagen (1996:95) om vissa internatio- nella sanktioner eller lagen (2000:1225) om straff för smuggling och åtalet, strafföreläggandet eller beslutet om åtalsunderlåtelse avser samma fysiska person som sanktionsavgiften skulle tas ut av.

36 § Om Tullverket har beslutat att ta ut sanktionsavgift av en fy- sisk person, får åklagaren inte väcka åtal mot, utfärda strafförelägg- ande eller besluta om åtalsunderlåtelse för samma person i fråga om den felaktighet eller passivitet som ligger till grund för beslutet om sanktionsavgift.

37 § Sanktionsavgift får inte tas ut om den passivitet som kan leda till avgiften redan omfattas av ett beslut om förseningsavgift och sanktionsavgiften och förseningsavgiften avser samma person.

Förseningsavgift får inte tas ut om den passivitet som kan leda till avgiften redan omfattas av ett beslut om sanktionsavgift och för- seningsavgiften och sanktionsavgiften avser samma person.

38 § Sanktionsavgift eller förseningsavgift får inte tas ut om den felaktighet eller passivitet som kan leda till sådan avgift redan om- fattas av ett beslut om återkallelse, tillfällig indragning eller ändring av ett tillstånd enligt artikel 23 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, och sanktionsavgiften eller förseningsavgiften avser samma person som beslutet om tillstånd gäller.

39 § Det får inte dömas till ansvar eller beslutas om sanktionsav- gift eller förseningsavgift enligt denna lag för en felaktighet eller passivitet som omfattas av ett föreläggande om vite, om felaktighe- ten eller passiviteten ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6kap. 1 §

Hos Tullverket ska det finnas

Hos Tullverket ska det finnas

ett allmänt ombud som utses av

ett allmänt ombud som utses av

regeringen. Det allmänna ombu-

regeringen. Det allmänna ombu-

det får överklaga Tullverkets be-

det får överklaga Tullverkets be-

72

SOU 2023:99

Författningsförslag

slut om tull, annan skatt än tull enligt 2 kap. 1 § andra stycket, ränta, tulltillägg och försenings- avgift.

slut om tull, annan skatt än tull enligt 2 kap. 1 § andra stycket, ränta, sanktionsavgift och förse- ningsavgift.

Överklagande av beslut om

Överklagande av beslut om

ränta, tulltillägg och

ränta, sanktionsavgift och

förseningsavgift

förseningsavgift

7§22

Bestämmelserna i 3–6 §§ gäl-

Regleringen i 3 § gäller också

ler också överklagande av beslut

överklagande av beslut om ränta

om ränta, tulltillägg och förse-

och sanktionsavgift enligt 5 kap.

ningsavgift.

14 §. Regleringen i 4–6 §§ gäller

 

också överklagande av beslut om

 

ränta, sanktionsavgift och förse-

 

ningsavgift.

Ett yrkande som avser tulltill-

Ett yrkande som avser sank-

lägg och som görs av en gäldenär

tionsavgift enligt 5 kap. 14 § och

eller den som är skyldig att betala

som görs av en gäldenär eller den

skatten ska, oavsett tidsfristerna

som är skyldig att betala skatten

i 3 §, prövas om beslutet om den

ska, oavsett tidsfristerna i 3 §,

tull som tulltillägget avser inte

prövas om beslutet om den tull

har fått laga kraft. Detsamma

som sanktionsavgiften avser inte

gäller om Tullverket eller det all-

har fått laga kraft. Detsamma

männa ombudet framställt ett så-

gäller om Tullverket eller det all-

dant yrkande till förmån för gäl-

männa ombudet framställt ett så-

denären eller den som är skyldig

dant yrkande till förmån för gäl-

att betala skatten. Om yrkandet

denären eller den som är skyldig

framställs först i domstol, kan

att betala skatten. Om yrkandet

domstolen besluta att det ska tas

framställs först i domstol, kan

upp till prövning av Tullverket.

domstolen besluta att det ska tas

 

upp till prövning av Tullverket.

Bestämmelserna i andra stycket gäller även en deklarants yrkande i fråga om förseningsavgift.

22Senaste lydelse 2023:209.

73

Den som har överklagat ett beslut i en fråga som har föran- lett sanktionsavgift får även ta upp frågan om sanktionsavgift om domstolen anser att frågan utan olägenhet kan prövas i må- let.

Författningsförslag

SOU 2023:99

Talan om tulltillägg eller

Talan om sanktionsavgift eller

förseningsavgift

förseningsavgift

10 §

Om det allmänna ombudet

Om det allmänna ombudet

har överklagat ett beslut om tull,

har överklagat ett beslut om tull,

ska talan om tulltillägg eller för-

ska talan om sanktionsavgift eller

seningsavgift med anledning av

förseningsavgift med anledning

beslutet föras samtidigt.

av beslutet föras samtidigt.

18 §

Den som har överklagat ett beslut i en fråga som har föran- lett tulltillägg får även ta upp frå- gan om tulltillägg om domstolen anser att tulltillägget utan olägen- het kan prövas i målet.

22 §

Förvaltningsrätten och kam-

Förvaltningsrätten och kam-

marrätten ska hålla muntlig för-

marrätten ska hålla muntlig för-

handling i ett mål om tulltillägg

handling i ett mål om sanktions-

eller förseningsavgift om en en-

avgift eller förseningsavgift om

skild begär det. Muntlig för-

en enskild begär det. Muntlig

handling behöver dock inte hål-

förhandling behöver dock inte

las, om tulltillägget eller förse-

hållas, om sanktionsavgiften eller

ningsavgiften inte kommer att

förseningsavgiften inte kommer

tas ut.

att tas ut.

7kap. 9 §

I ärenden och mål om tull,

I ärenden och mål om tull,

skatt som ska betalas till Tullver-

skatt som ska betalas till Tullver-

ket, ränta, tulltillägg och avgift

ket, ränta och avgift enligt denna

enligt denna lag tillämpas be-

lag tillämpas bestämmelserna i

stämmelserna i skatteförfaran-

skatteförfarandelagen

delagen (2011:1244) om

(2011:1244) om

74

SOU 2023:99

Författningsförslag

1.ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §, samt

2.bevissäkring och betalningssäkring i 3 kap. 8 §, 45 kap. 2– 16 §§, 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§ samt 69 och 71 kap.

Vid tillämpningen av första stycket ska det som sägs i skatteför- farandelagen om Skatteverket i stället gälla Tullverket. Vidare ska det som sägs om Kronofogdemyndigheten i 69 kap. 3 och 11 §§ i stället gälla Tullverket.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.

2.Äldre föreskrifter i fråga om tulltillägg och förseningsavgift gäller fortfarande för överträdelser som har begåtts före ikraftträ- dandet.

75

Om en person lämnar ett gränsnära område innan ett in- gripande mot honom eller henne har slutförts, får 3–8 §§ tillämpas även utanför området om en polisman, en kustbevaknings- tjänsteman eller en tulltjänsteman följer efter personen i omedel- bart samband med att personen lämnar området.

Författningsförslag

SOU 2023:99

1.12Förslag till lag om ändring i lagen (2023:474) om polisiära befogenheter i gränsnära områden

Härigenom föreskrivs att 8–10 §§ lagen (2023:474) om polisiära be- fogenheter i gränsnära områden ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 §

I ett gränsnära område får en

I ett gränsnära område får en

polisman

polisman eller en tulltjänsteman

1.kroppsvisitera en person i direkt samband med att han eller hon reser in till eller ut från landet, eller

2.genomsöka ett transportmedel i direkt samband med att det används vid en inresa till eller utresa från landet.

Åtgärderna får vidtas endast i

Åtgärderna får vidtas av

den utsträckning det behövs för

1. en polisman endast i den ut-

att förebygga eller upptäcka

sträckning det behövs för att fö-

brottslig verksamhet som inne-

rebygga eller upptäcka brottslig

fattar brott för vilket är föreskri-

verksamhet som innefattar brott

vet fängelse i mer än ett år.

för vilket är föreskrivet fängelse i

 

mer än ett år, och

 

2. en tulltjänsteman endast i

 

den utsträckning det behövs för att

 

upptäcka brottslig verksamhet som

 

innefattar brott enligt 9 kap. 6 a §

 

brottsbalken.

9 §

Om en person lämnar ett gränsnära område innan ett in- gripande mot honom eller henne har slutförts, får 3–8 §§ tillämpas även utanför området om en polisman eller en kustbevak- ningstjänsteman följer efter per- sonen i omedelbart samband med att personen lämnar områ- det.

76

SOU 2023:99Författningsförslag

10 §

Kroppsvisitation enligt denna lag får inte göras mer ingående än vad som krävs med hänsyn till ändamålet med åtgärden. All den hän- syn som omständigheterna medger ska iakttas. Om möjligt ska ett vittne närvara.

Kroppsvisitation får inte genomföras eller bevittnas av andra än personer av samma kön som den som ska visiteras eller av läkare eller legitimerade sjuksköterskor. Detta gäller dock inte om det finns synnerliga skäl eller om visitationen enbart innebär att ett föremål som den enskilde har med sig undersöks.

Den som ska kroppsvisiteras

Den som ska kroppsvisiteras

får hållas kvar för ändamålet upp

får hållas kvar för ändamålet upp

till tre timmar eller, om det finns

till tre timmar eller, om det finns

synnerliga skäl, ytterligare tre

synnerliga skäl, ytterligare tre

timmar. En polisman eller en

timmar. En polisman, en kustbe-

kustbevakningstjänsteman får ta

vakningstjänsteman eller en tull-

med den som ska visiteras till

tjänsteman får ta med den som

den plats där åtgärden ska ge-

ska visiteras till den plats där åt-

nomföras.

gärden ska genomföras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.

77

Beslut att inleda en utredning om självständigt förverkande av brottsvinster fattas av åklagaren eller, om det är fara i dröjsmål och det skäligen kan befaras att egendom annars kommer att un- danskaffas, av Polismyndigheten eller Tullverket. Beslut av Polis- myndigheten ska så snart som möjligt anmälas till åklagare, som skyndsamt ska pröva om ut- redningen ska fortgå och vid- tagna åtgärder bestå.

Författningsförslag

SOU 2023:99

1.13Förslag till lag om ändring i lagen (2024:000) om rättegången i vissa fall vid förverkande och företagsbot

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 4 §§ och 3 kap. 2, 3 och 4 §§ lagen (2024:000) om rättegången i vissa fall vid förverkande och företagsbot ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SOU 2021:100

Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §

Beslut att inleda utredning om självständigt förverkande av brottsvinster fattas av åklagaren, eller, om det är fara i dröjsmål och det skäligen kan befaras att egendom annars kommer att un- danskaffas, av Polismyndighe- ten. Beslut av Polismyndigheten ska så snart som möjligt anmälas till åklagare, som skyndsamt ska pröva om utredningen ska fortgå och vidtagna åtgärder bestå.

4 §

En utredning av självständigt

En utredning av självständigt

förverkande av brottsvinster leds

förverkande av brottsvinster leds

av åklagaren med biträde av

av åklagaren med biträde av

Polismyndigheten och, i vissa

Polismyndigheten och, i vissa

fall, Säkerhetspolisen och Skat-

fall, Säkerhetspolisen, Tullverket

teverket. Åklagaren får uppdra åt

och Skatteverket. Åklagaren får

en polisman eller tjänsteman vid

uppdra åt en polisman eller tjän-

nämnda myndigheter att vidta en

steman vid nämnda myndigheter

viss åtgärd som hör till utred-

att vidta en viss åtgärd som hör

ningen, om det är lämpligt med

till utredningen, om det är lämp-

hänsyn till åtgärdens beskaffen-

ligt med hänsyn till åtgärdens

het.

beskaffenhet.

78

SOU 2023:99

Författningsförslag

3kap. 2 §

Utöver det som följer av 1 § ska åklagaren, om det inte finns sär- skilda skäl emot det, pröva en fråga om förverkande av sådan egen- dom som det inte är tillåtet att inneha. Det gäller även om frågan rör någon som åtalas för brott som har samband med förverkandefrågan.

I9 kap. 2 § tullbefogenhetsla- gen (2024:000) finns bestämmel- ser om tullåklagares rätt att pröva frågor om förverkande.

3 §

Polisman eller särskilt förordnad befattningshavare vid Polis- myndigheten och Säkerhetspolisen får pröva frågan om förverkande om saken gäller ordinärt förverkande av brottsvinster eller förver- kande av annat än brottsvinster och värdet av egendomen vid tid- punkten för beslutet inte bedöms överstiga en tiondel av prisbas- beloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken

I9 kap. 2 § tullbefogenhetsla- gen (2024:000) finns bestämmel- ser om tullåklagares rätt att pröva frågor om förverkande.

4 §

Beslut enligt 1–3 §§ ska meddelas skriftligen. Den som drabbats av beslutet får inom tre veckor från delgivning av beslutet anmäla missnöje hos den myndighet som har meddelat det. Anmäls miss- nöje, ska beslutet om förverkande inte längre gälla.

Om en anmälan inkommer ska åklagaren senast inom en månad väcka talan om förverkande enligt 3 kap. Väcks inte talan är frågan

slutligt avgjord.

 

 

 

Om polisman

eller

särskilt

Om en polisman eller annan

förordnad befattningshavare vid

utsedd anställd vid Polismyndig-

Polismyndigheten

eller

Säker-

heten eller Säkerhetspolisen har

hetspolisen har fattat beslut om

fattat beslut om förverkande och

förverkande och

myndigheten

myndigheten efter anmälan om

efter anmälan om missnöje anser

missnöje anser att talan om för-

att talan om förverkande bör

verkande bör föras, ska ärendet

79

Författningsförslag

SOU 2023:99

väckas, ska ärendet skyndsamt

överlämnas

till

åklagaren. I

överlämnas till åklagaren.

9 kap.

2 § tullbefogenhetslagen

 

(2024:000)

finns

bestämmelser

 

om tullåklagares beslut.

Denna lag träder i kraft den……….

80

SOU 2023:99

Författningsförslag

1.14Förslag till lag om ändring i tullbefogenhetslagen (2024:000)

Härigenom föreskrivs i fråga om tullbefogenhetslagen (2024:000) dels att 8 kap. 1, 9, 10 och 24 §§, 9 kap. 2 § och rubriken närmast

före 8 kap. 9 § ska ha följande lydelse,

dels att nuvarande 8 kap. 30 § ska betecknas 8 kap. 31 §,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 7 kap. 3 a §, 8 kap. 9 a och 30 § och närmast före 7 kap. 3 a § en ny rubrik, med följande lydelse.

Lydelse enligt SOU 2022:48

Föreslagen lydelse

7 kap.

Särskilda befogenheter i gränsnära områden

3 a §

Bestämmelser om rätt för en tulltjänsteman att kroppsvisitera en person och genomsöka tran- sportmedel för att upptäcka brotts- lig verksamhet finns i lagen (2023:474) om polisiära befogen- heter i gränsnära områden.

8 kap.

1 §

Tullverkets direkta brottsbekämpning omfattar brott enligt

1.denna lag,

2.lagen (1962:120) om straff i vissa fall för oriktigt ursprungs- intyg m.m.,

3.lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering,

4.lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner,

5.inregränslagen (1996:701),

6.lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskat- tepliktiga varor,

7.lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla an- vändningsområden och av tekniskt bistånd,

81

Författningsförslag

SOU 2023:99

8.lagen (2000:1225) om straff för smuggling,

9.lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan använ- das till dödsstraff eller tortyr, m.m.,

10.tullagen (2016:253),

11.4 och 4 a §§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

12. 2–4 §§

skattebrottslagen

12. 2–4 §§

skattebrottslagen

(1971:69), om brottet rör under-

(1971:69), om brottet rör under-

låtenhet att lämna

deklaration

låtenhet att

lämna

deklaration

enligt 26 kap. 37 § första stycket

enligt 26 kap. 37 § första stycket

skatteförfarandelagen

 

skatteförfarandelagen

 

(2011:1244), och

 

 

 

(2011:1244),

 

 

 

 

 

13. terroristbrott

enligt

4 §

13. terroristbrott

enligt

4 §

terroristbrottslagen

(2022:666)

terroristbrottslagen

(2022:666)

som

begås genom

smuggling,

som

begås

genom

smuggling,

grov

smuggling,

vapensmugg-

grov

smuggling,

vapensmugg-

ling, grov vapensmuggling, syn-

ling, grov vapensmuggling, syn-

nerligen grov

vapensmuggling,

nerligen grov

vapensmuggling,

smuggling av explosiv vara, grov

smuggling av explosiv vara, grov

smuggling av explosiv vara eller

smuggling av explosiv vara eller

synnerligen grov

smuggling

av

synnerligen

grov

smuggling

av

explosiv vara eller försök till så-

explosiv vara eller försök till så-

dana brott.

 

 

 

 

dana brott, och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

14. utförselhäleri och grovt ut-

 

 

 

 

 

 

förselhäleri

enligt 9 kap. 6 a §

 

 

 

 

 

 

brottsbalken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om en förundersökning

om

 

 

 

 

 

 

brott som avses i första stycket 14

 

 

 

 

 

 

har inletts av Tullverket ska för-

 

 

 

 

 

 

undersökningen om brottet genast

 

 

 

 

 

 

överlämnas till Polismyndigheten

eller allmän åklagare. I fråga om ett sådant brott tillämpas bestäm- melserna i 323 §§ endast till dess att förundersökningen har över- lämnats.

82

SOU 2023:99Författningsförslag

Beslag

Beslag och penningbeslag

 

9 §

 

En tulltjänsteman har samma

En tulltjänsteman har samma

rätt som en polisman att enligt

rätt som en polisman att enligt

27 kap. 4 § rättegångsbalken ta

27 kap. 4 § rättegångsbalken

ta

egendom i beslag.

egendom i beslag eller att enligt

 

27 kap. 5 a § första stycket

ta

 

egendom i penningbeslag.

 

En tulltjänsteman får även i andra fall än som anges i 27 kap. 4 § rättegångsbalken ta egendom i beslag, om den skäligen kan antas bli förverkad på grund av brott eller ha betydelse för utredning om ett sådant brott.

Om beslag verkställs av någon annan än undersökningsledaren eller åklagaren och denne inte har beslutat om beslaget, ska anmälan skyndsamt göras till denne, varvid han eller hon omedelbart ska pröva om beslaget ska bestå.

9 a §

Har egendom tagits i beslag med anledning av brott som avses

i1 § första stycket 14 får en tull- tjänsteman, utan hinder av att egendomen inte har förtecknats enligt 27 kap. 13 § första stycket rättegångsbalken, genast överläm- na beslaget i orubbat skick till Polismyndigheten. Tulltjänste- mannen ska samtidigt intyga att beslaget är orubbat och ange vem som beslutat om beslaget, vem som varit närvarande och vad som i övrigt förekommit. Polismyndig- heten ansvarar då för skyldighe- terna enligt 27 kap. 13 § rätte- gångsbalken.

Om egendomen inte genast kan överlämnas, ska tulltjänste- mannen fullgöra de skyldigheter

83

Författningsförslag

SOU 2023:99

som följer av 27 kap. 13 § rätte- gångsbalken.

10 §

Beslagtagen egendom ska förvaras av Tullverket, om inte annat är föreskrivet eller åklagaren bestämmer något annat.

Egendom som har tagits i be-

Egendom som har tagits i be-

slag med stöd av 24 § ska förva-

slag med stöd av 24 § ska förva-

ras av Polismyndigheten när den

ras av Polismyndigheten när den

har övertagit ärendet.

har övertagit ärendet. Detsamma

 

gäller när en förundersökning har

 

överlämnats till Polismyndigheten

 

eller allmän åklagare med stöd av

 

1 § andra stycket.

24 §

I samband med Tullverkets

I samband med Tullverkets

kontrollverksamhet får en tull-

kontrollverksamhet får en tull-

tjänsteman, innan en förunder-

tjänsteman, innan en förunder-

sökning har inletts, ingripa mot

sökning har inletts, ingripa mot

ett brott som inte ingår i Tullver-

ett brott som inte ingår i Tullver-

kets direkta brottsbekämpning,

kets direkta brottsbekämpning,

om Tullverket före ingripandet i

om Tullverket före ingripandet i

det enskilda fallet har gjort en

det enskilda fallet har gjort en

förfrågan om det hos Polismyn-

förfrågan om det hos Polismyn-

digheten och den myndigheten

digheten och den myndigheten

har godkänt att ingripandet görs.

har godkänt att ingripandet görs.

 

Detsamma gäller i samband med

 

en tulltjänstemans åtgärd enligt

 

8 § lagen (2023:474) om polisiära

befogenheter i gränsnära områ- den.

Vid ett ingripande enligt första stycket får bestämmelserna i 5 och 6 §§ tillämpas.

30 §

I lagen (2024:000) om rätte- gången i vissa fall vid förverkande och företagsbot finns bestämmelser

84

SOU 2023:99Författningsförslag

 

 

 

 

 

om inledande av en utredning om

 

 

 

 

 

självständigt förverkande och bi-

 

 

 

 

 

träde åt allmän åklagare vid en

 

 

 

 

 

sådan utredning.

 

 

 

 

9 kap.

 

 

 

 

 

 

2 §

 

 

En tullåklagare får fatta be-

En tullåklagare får, om det är

slut enligt 3 § första stycket lagen

uppenbart

att förutsättningarna

(1986:1009)

om

förfarandet i

för ett förverkande är uppfyllda,

vissa fall vid förverkande m.m.

fatta beslut enligt 3 kap. 2 § och

om värdet av det som ska förver-

3 § lagen (2024:000) om rätte-

kas uppgår till mindre än hälften

gången i vissa fall vid förverkande

av det

prisbasbelopp

enligt

och företagsbot, om värdet av det

2 kap. 6 och

7 §§

socialförsäk-

som ska förverkas uppgår till

ringsbalken som gällde då besla-

mindre än hälften av det pris-

get verkställdes eller om egendo-

basbelopp

enligt 2 kap. 6 och

men saknar saluvärde, om det är

7 §§

socialförsäkringsbalken

uppenbart

att

förutsättningarna

som gällde då beslaget verkställ-

för ett förverkande är uppfyllda.

des.

 

 

Tullåklagarens

beslut

i fråga

I fråga om förfarandet tilläm-

om förverkande ska vara skriftligt.

pas lagen om rättegången i vissa

Den som drabbats av beslaget får

fall vid förverkande och företags-

inom en månad från det att han

bot. Om missnöje anmäls med en

eller hon fick del av förverkande-

tullåklagares beslut och Tullverket

beslutet anmäla missnöje med det

anser att talan om förverkande

hos Tullverket. Anmäls missnöje,

bör föras, ska ärendet snarast

ska beslutet om förverkande inte

överlämnas till allmän åklagare.

längre gälla. Om Tullverket anser

 

 

 

att talan om förverkande bör fö-

 

 

 

ras, ska ärendet snarast överläm- nas till allmän åklagare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.

85

Författningsförslag

SOU 2023:99

1.15Förslag till förordning om ändring i ordningsbotskungörelsen (1968:199)

Härigenom föreskrivs att 2 och 5 §§ ordningsbotskungörelsen (1968:199) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2 §23

Förelägganden får utfärdas av åklagare som tilldelas denna

uppgift av Åklagarmyndigheten.

 

En tulltjänsteman får utfärda

En tulltjänsteman får utfärda

förelägganden för brott enligt 4

förelägganden för brott enligt

och 9 §§ lagen (2000:1225) om

4 § lagen (2000:1225) om straff

straff för smuggling och försök

för smuggling och försök till

till sådant brott. Tullverket får

sådant brott och brott mot 5 kap.

meddela föreskrifter om vilka

2 § tullagen (2016:253). Tullver-

krav i fråga om tjänsteställning,

ket får meddela föreskrifter om

utbildning eller annat som en

vilka krav i fråga om tjänsteställ-

tulltjänsteman ska uppfylla för

ning, utbildning eller annat som

att få utfärda förelägganden.

en tulltjänsteman ska uppfylla

 

för att få utfärda förelägganden.

En tjänsteman vid Kustbevakningen får utfärda förelägganden för brott enligt 5 kap. 1 § sjötrafikförordningen (1986:300), 20 kap. 3 § sjölagen (1994:1009), 16 § tredje stycket lagen (2006:263) om tran- sport av farligt gods samt för brott enligt 29 och 30 §§ lagen (2021:626) om förarbevis för vattenskoter. Kustbevakningen får meddela föreskrifter om vilka krav i fråga om tjänsteställning, ut- bildning eller annat som en kustbevakningstjänsteman ska uppfylla för att få utfärda förelägganden.

Bestämmelserna i denna kungörelse om polismän gäller i tillämp- liga delar även de åklagare, tulltjänstemän och kustbevakningstjän-

stemän som får utfärda förelägganden.

 

 

5 §24

 

Förelägganden

som upptar

Förelägganden

som upptar

förverkande får

utfärdas för

förverkande får

utfärdas för

23Senaste lydelse 2023:318.

24Senaste lydelse 2014:1114.

86

SOU 2023:99Författningsförslag

brott enligt

2 kap. 29 §

andra

brott

enligt

2 kap.

29 §

andra

stycket, 3 kap. 22 § andra styck-

stycket, 3 kap. 22 § andra styck-

et och 4 kap. 10 § ordningslagen

et och 4 kap. 10 § ordningslagen

(1993:1617),

om

brottet

avser

(1993:1617),

om

brottet

avser

förtäring eller förvaring av alko-

förtäring eller förvaring av alko-

holdrycker och det är fråga om

holdrycker och det är fråga om

förverkande

av egendom

vars

förverkande

av

egendom

vars

värde, beräknat efter detaljhan-

värde, beräknat efter detaljhan-

delspris, uppgår till mindre än en

delspris, uppgår till mindre än en

tiondel av prisbasbeloppet enligt

tiondel av prisbasbeloppet enligt

2 kap. 6 och

7 §§

socialförsäk-

2 kap.

6 och

7 §§ socialförsäk-

ringsbalken eller egendom som

ringsbalken eller egendom som

saknar saluvärde. Sådana föreläg-

saknar saluvärde. Sådana föreläg-

ganden får också utfärdas för

ganden får också utfärdas för

brott som avses i 4 och 9 §§ lagen

brott

som avses i

4 §

lagen

(2000:1225)

om

straff

för

(2000:1225)

om

straff

för

smuggling och försök till sådant

smuggling och försök till sådant

brott, om det är fråga om förver-

brott

och

för

brott

som avses i

kande av egendom enligt 16 §

5 kap.

2 §

tullagen

(2016:253),

första stycket 1 samma lag. I öv-

om det är fråga om förverkande

rigt får förelägganden inte utfär-

av egendom enligt 16 § första

das för brott som är förenade

stycket 1

lagen

om straff för

med förverkande

av egendom

smuggling. I övrigt får föreläg-

eller annan sådan särskild rätts-

ganden inte utfärdas för brott

verkan.

 

 

 

som är förenade med förverkan-

 

 

 

 

de av egendom eller annan sådan

 

 

 

 

särskild rättsverkan.

 

 

Om det inte finns något hinder enligt första stycket mot att ta upp förverkande i ett föreläggande men den som får utfärda föreläg- gandet trots detta finner att förverkande inte bör ske, får föreläg- gande inte utfärdas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2025.

87

Författningsförslag

SOU 2023:99

1.16Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:1134) om belastningsregister

Härigenom föreskrivs att 15 och 16 §§ förordningen (1999:1134) om belastningsregister ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15§25

Uppgifter

ur

belastningsre-

Uppgifter

ur belastningsre-

gistret om brott mot 3, 4 eller

gistret om brott mot 3, 4 eller

6 kap., 8 kap. 1, 4–7 §§, 9 kap. 1,

6 kap., 8 kap. 1, 4–7 §§, 9 kap. 1,

3, 4 eller 6 §, 10 kap. 1 eller 3 §,

3, 4, 6 eller 6 a §, 10 kap. 1 eller

12 kap. 3 §, 13 kap., 14 kap. 1, 3

3 §, 12 kap. 3 §, 13 kap., 14 kap.

eller 6 §, 16 kap. 1, 2, 5 eller 8 §,

1, 3 eller 6 §, 16 kap. 1, 2, 5 eller

17–19 kap. brottsbalken, narko-

8 §,

17–19 kap.

brottsbalken,

tikastrafflagen (1968:64),

lagen

narkotikastrafflagen

(1968:64),

(1991:1969)

om

förbud

mot

lagen

(1991:1969)

om förbud

vissa dopningsmedel,

lagen

mot vissa dopningsmedel, lagen

(1999:42) om förbud mot vissa

(1999:42) om förbud mot vissa

hälsofarliga varor, 9 kap. 1–2 §§

hälsofarliga varor, 9 kap. 1–2 §§

vapenlagen (1996:67) eller dess

vapenlagen (1996:67) eller dess

motsvarighet

enligt äldre lag

motsvarighet

enligt

äldre lag

eller 3–5 eller 7 § första eller

eller 3–5 eller 7 § första eller

andra stycket lagen (2014:307)

andra

stycket lagen

(2014:307)

om straff för penningtvättsbrott

om straff för penningtvättsbrott

ska lämnas ut om det begärs av

ska lämnas ut om det begärs av

Försvarsmakten, i fråga om dels

Försvarsmakten, i fråga om dels

totalförsvarspliktiga som är in-

totalförsvarspliktiga som är in-

skrivna för värnplikt enligt lagen

skrivna för värnplikt enligt lagen

(1994:1809)

om

totalförsvars-

(1994:1809)

om

totalförsvars-

plikt, dels dem som Försvars-

plikt, dels dem som Försvars-

makten avser att anta eller som

makten avser att anta eller som

är antagna till militär utbildning

är antagna till militär utbildning

inom myndigheten.

 

inom myndigheten.

 

Om uppgifter om sådan brottslighet som avses i första stycket förekommer, ska också uppgifter om annan brottslighet som lett till någon annan påföljd än penningböter lämnas ut.

25Senaste lydelse 2023:524.

88

SOU 2023:99

Författningsförslag

16§26

Uppgifter ur

belastningsre-

Uppgifter ur

belastningsre-

gistret om brott mot 9 kap. 6

gistret om brott mot 9 kap. 6, 6 a

eller 7 § brottsbalken eller lagen

eller 7 § brottsbalken eller lagen

(2014:307) om straff för pen-

(2014:307) om straff för pen-

ningtvättsbrott ska lämnas ut om

ningtvättsbrott ska lämnas ut om

det begärs av Riksgäldskontoret

det begärs av Riksgäldskontoret

för utredning

enligt lagen

för utredning

enligt lagen

(1995:1571) om

insättningsga-

(1995:1571) om

insättningsga-

ranti eller lagen (1999:158) om

ranti eller lagen (1999:158) om

investerarskydd, i fråga om den

investerarskydd, i fråga om den

som ärendet gäller.

som ärendet gäller.

Om den påföljd som dömts ut även avser något annat brott än de som anges i första stycket, ska också uppgifter om det brottet lämnas ut.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2025.

26Senaste lydelse 2014:316.

89

Författningsförslag

SOU 2023:99

1.17Förslag till förordning om ändring i förordningen (2004:1319) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2004:1319) om för- farande med förverkad egendom och hittegods m.m.

dels att 2 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 3–5 §§, med följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2§27

Tullverket, Kustbevakningen

Kustbevakningen och Skatte-

och Skatteverket får för sina

verket får för sina verksamhets-

verksamhetsområden meddela

områden meddela föreskrifter

föreskrifter om förfarandet med

om förfarandet

med förverkad

förverkad egendom när det gäl-

egendom när det gäller egendom

ler egendom som avses i 1 § 5 la-

som

avses

i

1 § 5 lagen

gen (1974:1066) om förfarande

(1974:1066) om förfarande med

med förverkad egendom och hit-

förverkad egendom och hitte-

tegods m.m.

gods m.m.

 

 

 

Tullverket får för sitt verksam-

 

hetsområde meddela föreskrifter

 

om förfarandet när det gäller

 

egendom som avses i 1 § 1 och 5

 

lagen om förfarande med förver-

 

kad egendom och hittegods m.m.

 

3 §

 

 

 

 

Polismyndigheten, Säkerhets-

 

polisen och Tullverket får enligt

 

5 a § lagen (1974:1066) om förfa-

 

rande

med

förverkad egendom

 

och hittegods m.m. besluta att

 

egendom, som har förverkats och

 

som förvaras av dem, tills vidare

 

ska behållas.

 

 

27Senaste lydelse 2014:1167.

90

SOU 2023:99

Författningsförslag

Ett beslut enligt första stycket ska vara skriftligt och närmare an- ge vilken egendom som omfattas. Beslutet får inte överklagas.

4 §

Ett beslut enligt 3 § ska vara tidsbegränsat och får gälla högst två år, om det rör ett föremål som kräver särskilt tillstånd för inne- hav, eller högst fem år om det avser ett sådant föremål som ingår i en forensisk referenssamling. Beträff- ande andra föremål får ett sådant beslut gälla för obestämd tid.

När ett beslut enligt första stycket inte längre gäller, ska egen- domen förstöras.

5 §

Polismyndigheten får, efter samråd med Tullverket och Säker- hetspolisen, meddela närmare föreskrifter om hanteringen av skjutvapen och ammunition som omfattas av beslut enligt 5 a § lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hitte- gods m.m.

Denna förordning träder i kraft den1 juli 2025.

91

Författningsförslag

SOU 2023:99

1.18Förslag till förordning om ändring i vägtrafikdataförordningen (2019:382)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 3 § vägtrafikdataförordningen (2019:382) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6kap. 3 §28

Polismyndigheten ska underrätta Transportstyrelsen om dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot som har antecknats i det register som avses i lagen (1998:620) om belast- ningsregister, om den registrerade har gjort sig skyldig till brott som avses i följande bestämmelser:

1.3 kap. 1, 2, 5, 6, 7, 8, 9 eller 10 § brottsbalken eller någon av dessa paragrafer och 3 kap. 11 § brottsbalken,

2.4 kap. brottsbalken,

3.6 kap. 1, 1 a, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9, 10, 10 a, 11 eller 12 § brottsbalken eller någon av dessa paragrafer och 6 kap. 15 § brottsbalken,

4.8 kap. 1, 4, 4 a, 5, 6 eller 7 § brottsbalken eller någon av dessa paragrafer och 8 kap. 12 § brottsbalken,

5. 9 kap. 1, 3, 4, 5, 6 eller 9 §

5. 9 kap. 1, 3, 4, 5, 6, 6 a eller

brottsbalken eller någon av dessa

9 § brottsbalken eller någon av

paragrafer och 9 kap. 11 § brotts-

dessa paragrafer och 9 kap. 11 §

balken,

brottsbalken,

6.10 kap. 1, 3 eller 5 § brottsbalken eller någon av dessa para- grafer och 10 kap. 9 § brottsbalken,

7.11 kap. brottsbalken,

8.12 kap. 3 § brottsbalken eller 12 kap. 3 och 5 §§ brottsbalken,

9.13 kap. brottsbalken,

10.14 kap. 1, 2, 3 eller 10 § brottsbalken eller någon av dessa para- grafer och 14 kap. 13 § brottsbalken,

11.15 kap. 1, 10, 11 eller 12 § brottsbalken eller 15 kap. 1 och 15 §§ brottsbalken,

12.16 kap. 10 a § eller 16 kap. 10 a och 17 §§ brottsbalken,

13.17 kap. 1, 2, 4, 5 eller 10 § brottsbalken eller någon av dessa paragrafer och 17 kap. 16 § brottsbalken,

28Senaste lydelse 2022:1482.

92

SOU 2023:99

Författningsförslag

14.29 kap. 1 eller 4 a § miljöbalken,

15.lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

16.narkotikastrafflagen (1968:64),

17.skattebrottslagen (1971:69),

18.lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som har begåtts utomlands,

19.30 § första, andra, tredje eller fjärde stycket lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg,

20.3 eller 3 a § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopnings- medel eller någon av dessa paragrafer och 4 § samma lag,

21.20 kap. 3, 4, 5 eller 7 § sjölagen (1994:1009),

22.9 kap. 1 eller 1 a § vapenlagen (1996:67),

23.9 kap. 2 eller 3 § körkortslagen (1998:488),

24.20 eller 21 § lagen (1998:492) om biluthyrning,

25.5 kap. 1, 1 a eller 1 b § lagen (1998:506) om punktskattekon- troll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energi- produkter,29

26.4 § lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor,

27.45 h § lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare,

28.lagen (2000:1225) om straff för smuggling,

29.5 kap. 1 § fordonslagen (2002:574),

30.25, 26 eller 26 a § lagen (2005:395) om arbetstid vid visst väg- transportarbete,

31.20 kap. 8 eller 9 § utlänningslagen (2005:716),

32.16 § lagen (2006:263) om transport av farligt gods,

33.2 eller 3 § bidragsbrottslagen (2007:612),

34.11 kap. lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens,

35.13 kap. 1, 2 eller 3 § luftfartslagen (2010:500),

36.11 kap. 1, 3, 4 eller 6 § alkohollagen (2010:1622),

37.5 kap. yrkestrafiklagen (2012:210),

38.5 kap. taxitrafiklagen (2012:211),

39.3, 4, 5, 6, 7 eller 8 § lagen (2014:307) om straff för penning- tvättsbrott,

40.lagen (2014:406) om straff för vissa internationella brott,

41.5 kap. 1, 2, 3, 4, 5 eller 6 § tullagen (2016:253) eller någon av dessa paragrafer och 5 kap. 9 § tullagen,

29Förslag till ändring av punkten 25 finns i SOU 2022:48.

93

Författningsförslag

SOU 2023:99

41.

10 kap. 1,

3, 4 eller

5 §

42. 10 kap. 1,

3, 4 eller 5 §

djurskyddslagen (2018:1192),

djurskyddslagen (2018:1192),

42.

23

eller

24 §

lagen

43. 23

eller

24 §

lagen

(2019:370) om fordons registre-

(2019:370) om fordons registre-

ring och användning,

 

 

ring och användning,

 

43.

7 kap. 2 eller 3 § järnvägs-

44. 7 kap. 2 eller 3 § järnvägs-

säkerhetslagen (2022:367),

 

 

säkerhetslagen (2022:367),

 

44.

8 kap.

2 eller 3 §

lagen

45. 8 kap.

2 eller 3 §

lagen

(2022:368) om nationella järn-

(2022:368) om nationella järn-

vägssystem,

 

 

 

 

vägssystem,

 

 

 

45. terroristbrottslagen

 

 

46. terroristbrottslagen

 

(2022:666),

 

 

 

 

(2022:666),

 

 

 

46.

19, 19 a eller 20 § förord-

47. 19, 19 a eller 20 § förord-

ningen (1993:185) om arbetsför-

ningen (1993:185) om arbetsför-

hållanden vid vissa internationel-

hållanden vid vissa internationel-

la vägtransporter,

 

 

 

la vägtransporter,

 

 

47.

12 §

 

förordningen

48. 12 §

 

förordningen

(1994:1297)

om

vilotider

vid

(1994:1297)

om

vilotider vid

vissa vägtransporter inom landet,

vissa vägtransporter inom landet,

48.

14 §

 

förordningen

49. 14 §

 

förordningen

(1998:780) om biluthyrning,

 

(1998:780) om biluthyrning,

49.

4,

6 eller

6 a § förord-

50. 4,

6 eller

6 a § förord-

ningen (1998:786) om interna-

ningen (1998:786) om interna-

tionella

vägtransporter

inom

tionella

vägtransporter

inom

Europeiska ekonomiska samar-

Europeiska ekonomiska samar-

betsområdet (EES),

 

 

betsområdet (EES),

 

50. trafikförordningen

 

 

51. trafikförordningen

 

(1998:1276),

 

 

 

 

(1998:1276),

 

 

 

51.

9 kap. 1, 2, 3, 4 eller 5 §

52. 9 kap. 1, 2, 3, 4 eller 5 §

förordningen

(2004:865)

 

om

förordningen

(2004:865)

om

kör- och vilotider samt färdskri-

kör- och vilotider samt färdskri-

vare, m.m.,

 

 

 

 

vare, m.m.,

 

 

 

52.

8 kap. 5, 6, 7, 8 eller 9 §

53. 8 kap. 5, 6, 7, 8 eller 9 §

fordonsförordningen

 

 

fordonsförordningen

 

(2009:211),

 

 

 

 

(2009:211),

 

 

 

53.

6 kap.

1 § yrkestrafikför-

54. 6 kap. 1 §

yrkestrafikför-

ordningen (2012:237),

 

 

ordningen (2012:237),

 

94

SOU 2023:99

Författningsförslag

54.7 kap. 1, 2 eller 3 § taxi- trafikförordningen (2012:238), eller

55. 12 kap. 1–4 §§ förord- ningen (2019:383) om fordons registrering och användning.

55.7 kap. 1, 2 eller 3 § taxi- trafikförordningen (2012:238), eller

56. 12 kap. 1–4 §§ förord- ningen (2019:383) om fordons registrering och användning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2025.

95

2Utredningens uppdrag och arbete

2.1Utredningens uppdrag

Den första delen av utredningens uppdrag enligt tilläggsdirektiven den 13 april 2022 (dir. 2022:29) handlar om att se över det tullrätts- liga sanktionssystemet. Det har sin bakgrund i att sanktionsbestäm- melserna inte är fullt ut ändamålsenliga och att bestämmelserna om tulltillägg inte har genomgått några större förändringar sedan de in- fördes i mitten av 1980-talet. Uppdraget har innefattat att redogöra för och analysera de tullrättsliga sanktionerna, ta ställning till om de bör ändras och lämna nödvändiga författningsförslag. Det har ingått att utreda om det behövs någon ny sanktion och att ta ställning till om det ska införas ett liknande förbud mot dubbelprövning som finns på skatterättens område.

Den andra delen av uppdraget handlar om förverkande och an- vändning av förverkad egendom. I betänkandet Ny förverkandelag- stiftning (SOU 2021:100) har 2020 års förverkandeutredning före- slagit att Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Skatteverket får i uppgift att biträda åklagare vid utredningar om den nya förverkan- deformen självständigt förverkande av brottsvinster. Utredningen har haft i uppdrag att ta ställning till om Tullverket bör ges motsva- rande uppgift och att lämna nödvändiga författningsförslag. Även närliggande frågor i samband med de frågeställningar som ska utre- das har ingått i uppdraget. Det har även ingått i uppdraget att över- väga om Tullverket ska ges möjlighet att i större utsträckning behålla förverkad egendom för utbildning och hundträning och att lämna nödvändiga författningsförslag. Uppdraget i den delen har sin bak- grund i att Tullverket, till skillnad från Polismyndigheten, inte har möjlighet att för sådana ändamål behålla t.ex. vapen eller fordon som har förverkats.

97

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2023:99

Uppdragets tredje del handlar om Tullverkets möjligheter att in- gripa mot utförsel av stöldgods. Utredningen har haft i uppdrag att analysera och ta ställning till om Tullverket bör få utökade möjlig- heter att kontrollera utförsel av varor, analysera behovet av och möj- ligheterna att göra utförsel av stöldgods till ett brott och vid behov lämna nödvändiga författningsförslag. Enligt tilläggsdirektiven den 30 mars 2023 (dir. 2023:43) har uppdraget innefattat att lämna för- fattningsförslag på hur utförsel av stöldgods kan kriminaliseras oav- sett utredningens ställningstagande i sak.

Direktiven för utredningens uppdrag finns i bilaga 13. Uppdra- get ska slutredovisas senast den 21 december 2023.

2.2Utredningens arbete

Utredningens arbete i denna del påbörjades i slutet av augusti 2022. Det har bedrivits på sedvanligt sätt med regelbundna sammanträden med expertgruppen och löpande kontakter i enskilda frågor med ex- perterna. Utredningen har sammanträtt vid totalt tio tillfällen.

Det har varit angeläget för utredningen att föra en dialog med de som berörs av utredningens förslag och att ta del av synpunkter på den nuvarande ordningen och förslag till förändringar. Utredaren och sekreteraren deltog därför den 30 augusti 2022 i ett möte hos Larmtjänst AB, som är ett dotterbolag till branschorganisationen Svensk Försäkring. Vid mötet deltog representanter från försäk- ringsbolagen Länsförsäkringar, If, Folksam, Trygg Hansa, Dina För- säkringar, Gjensidige, Svenska Sjö och Svedea. Även representanter från Svensk Försäkring och Polismyndigheten deltog. Den 10 feb- ruari 2023 deltog utredaren och sekreteraren i ett möte hos Svenskt Näringsliv. Vid det mötet deltog representanter för Volvo Car Cor- poration, Polestar, Maersk/KGH Customs Services, DHL Global Forwarding och Svenskt Näringsliv. Utredningen erbjöd organisa- tionen Företagarna att delta i ett liknande möte. Utredaren och sek- reteraren deltog den 5 april 2023 i ett digitalt möte anordnat av Volvo Car Corporation med representanter bl.a. från företagets tull- avdelning. Den 12 oktober 2023 deltog utredaren och sekreteraren i uppföljande möten hos både Svensk Försäkring och Svenskt Nä- ringsliv.

98

SOU 2023:99

Utredningens uppdrag och arbete

Under hösten 2022 gjorde utredaren och sekreteraren ett antal verksamhetsbesök hos Tullverket. Vid samtliga besök förde de en dialog med myndighetens medarbetare. På Tullverkets huvudkontor i Stockholm lämnades information om det tullrättsliga sanktionssys- temet och synpunkter på den nuvarande ordningen. Vid besöket när- varade Tullverkets rättschef, som också varit expert i utredningen. Utredaren och sekreteraren besökte vidare Tullverkets verksamhet vid färjehamnarna i Karlshamn och Nynäshamn. Även vid de besö- ken närvarade Tullverkets rättschef.

Den 6 september 2022 hölls ett samrådsmöte med Polismyndig- heten, med representanter från Rikspolischefens kansli och natio- nella operativa avdelningen (NOA). Utredaren och sekreteraren har även haft ett flertal samrådsmöten med Tullverket, främst genom de båda experter som representerar Tullverket i utredningen.

Utredningen har inhämtat upplysningar om kriminalstatistik från Brottsförebyggande rådet. Uppgifter om förslagens konsekvenser har inhämtats från Kriminalvården. Utredningen har även hållit sig underrättad om pågående arbete inom Regeringskansliet, kommitté- väsendet och Europeiska unionen (EU). Det har främst gjorts ge- nom kontakter med utredningens experter och sakkunniga men även genom kontakter med andra pågående utredningar.

Utredningen har beaktat ändringar i lagstiftningen och åtgärder i pågående lagstiftningsärenden som gjorts före den 1 november 2023.

2.3Betänkandets disposition

Författningsförslagen finns i kapitel 1 och i detta kapitel redovisas utredningens uppdrag och arbete. Betänkandet är därefter indelat i tre delar. I den första delen behandlar utredningen det tullrättsliga sanktionssystemet. Kapitel 3–5 är deskriptiva kapitel som ger en grundläggande förståelse för området. En övergripande beskrivning av tullproceduren finns i kapitel 3 och en redogörelse för det nuva- rande sanktionssystemet i kapitel 4. I kapitel 5 beskrivs de tullrätts- liga sanktionssystemen i Norge, Finland och Danmark. Därefter föl- jer en problembeskrivning i kapitel 6. Utredningens överväganden och förslag redovisas i kapitel 7–10. I kapitel 7 finns inledande över- väganden om behovet av förändringar och en beskrivning av vad som bör beaktas vid utformningen av ett ändrat sanktionssystem. Utred-

99

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2023:99

ningen tar i kapitel 8 ställning till vilka förändringar som behövs i den straffrättsliga regleringen. De administrativa sanktionerna be- handlas i kapitel 9. Där föreslås bl.a. att en ny form av sanktionsav- gift ska ersätta den nuvarande regleringen om tulltillägg. I kapitel 10 finns överväganden om förslagens förenlighet med Europakonven- tionens krav på rättssäkerhetsgarantier. Utredningen lämnar också förslag avseende förbudet mot dubbelprövning.

I den andra delen av betänkandet behandlas vissa frågor om för- verkande och användning av viss förverkad egendom. I kapitel 11 tar utredningen ställning till Tullverkets medverkan vid utredningar om självständigt förverkande. I kapitel 12 lämnas förslag om utökade möjligheter att använda förverkad egendom i brottsbekämpande myndigheters verksamhet.

I den tredje delen behandlas frågor om utförsel av stöldgods. Ka- pitel 13 och 14 är deskriptiva kapitel. En allmän redovisning av det område som behandlas finns i kapitel 13. I kapitel 14 behandlas vissa grundläggande frågor om kriminalisering. Utredningens övervägan- den om huruvida det bör införas ett nytt brott finns i kapitel 15. I det kapitlet lämnas också andra förslag som innebär utökade möjlig- heter för Tullverket att ingripa mot utförsel av stöldgods.

Övriga frågor behandlas i kapitel 16. I kapitlet behandlas bl.a. frå- gan om förtida förstöring av viss egendom. Även behovet av en änd- rad struktur i tullagen tas upp, liksom behovet av följdändringar. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser behandlas i kapitel 17. Därefter analyseras konsekvenserna av förslagen i kapitel 18. För- fattningskommentaren finns i kapitel 19.

100

Det tullrättsliga

sanktionssystemet

3 Tullproceduren

3.1Inledning

3.1.1EU är en tullunion

Den internationella handeln spelar en viktig roll för Sveriges eko- nomi. Fri rörlighet för varor är en av de fyra friheterna inom EU och en central del av unionens inre marknad. EU är en tullunion och medlemsstaterna tillämpar en gemensam tulltaxa mot länder utanför unionen (tredjeland). Mellan medlemsstaterna är tullar, kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan inte tillåtna. Tullunionen och principen om fri rörlighet för varor har sin grund i artikel 28 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF- fördraget).

3.1.2Tullproceduren har flera syften

I detta kapitel beskrivs översiktligt tullproceduren när varor förs in till Sverige från ett tredjeland och när varor förs ut från Sverige till ett sådant land. Införsel och utförsel av det slaget benämns vanligtvis import och export. Tullproceduren är ett system med olika åtgärder som ska vidtas i tur och ordning och som har flera syften.

Vid import av varor ska tull, andra skatter och avgifter tas ut. Annan skatt än tull kan vara mervärdesskatt eller olika punktskatter. Ett viktigt syfte med tullproceduren är alltså att se till att tull, andra skatter och avgifter tas ut. Proceduren syftar också till att säkerställa att importkvoter inte överskrids, att säkerheten inom EU upprätt- hålls och att varor inte förs in i unionens tullområde i strid med för- bud eller restriktioner som syftar till att skydda säkerhet, hälsa och miljö.

103

Tullproceduren

SOU 2023:99

Vid export av varor tas tull inte ut. Det beror på att EU inte har några exporttullar. Det är över huvud taget ovanligt med tull vid export. Den s.k. destinationslandsprincipen innebär att skatter och avgifter ska lyftas av en vara i samband med att den exporteras. Mot- svarande skatter eller avgifter kan sedan påföras av importlandet. Ett viktigt syfte med tullproceduren vid utförsel är därför att kontrollera vilka varor som exporteras. Tullproceduren syftar även till att säker- ställa att förbud och restriktioner vid utförsel av varor efterlevs. Det kan exempelvis handla om att miljöfarligt avfall eller produkter med dubbla användningsområden inte ska föras ut ur landet i strid med gällande regler. Det ska även säkerställas att varor inte exporteras till ett land i strid med sanktioner som har beslutats mot det landet.

Tullverket har en central roll i sammanhanget. Det hör till myn- dighetens kärnuppdrag att fastställa och ta ut tullar, skatter och av- gifter så att en riktig uppbörd kan säkerställas. Tullverket ska även övervaka och kontrollera trafiken till och från Sverige för att se till att bestämmelser om införsel och utförsel av varor följs. En annan del av Tullverkets uppdrag är att förebygga och motverka brottslig- het i samband med införsel och utförsel av varor och att delta i det myndighetsgemensamma arbetet mot den grova och organiserade brottsligheten.

3.1.3En introduktion till regleringen

Den gemensamma tullpolitiken är ett område där harmoniseringen av lagstiftningen inom EU har gått mycket långt. Kärnan i den ge- mensamma tullagstiftningen utgörs av tullkodexen, dvs. Europapar- lamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen. I tullkodexen fastställs de allmänna regler och förfaranden som ska tillämpas på varor som förs in i eller ut ur EU:s tullområde. Den huvudsakliga regleringen om tullproceduren finns alltså i tullkodexen. Eftersom tullkodexen är en EU-förordning är den direkt tillämplig i alla med- lemsstater. Kompletterande nationella bestämmelser finns i bl.a. tullagen (2016:253), tullförordningen (2016:287) och Tullverkets föreskrifter. Det pågår för närvarande förhandlingar inom EU om en ny tullkodex. Utredningen återkommer till det i avsnitt 3.6.

104

SOU 2023:99

Tullproceduren

Importtullar grundar sig på EU:s gemensamma tulltaxa. Den in- nehåller en förteckning över bl.a. tullsatser, varukoder, import- och exportbestämmelser och växelkurser.

Det finns även bestämmelser om tullproceduren i Kommissio- nens delegerade förordning (EU) 2015/2446 av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex (kompletteringsförordningen) och i Kommis- sionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 no- vember 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestäm- melser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (genomfö- randeförordningen).

Ide nämnda EU-förordningarna används begreppet tullmyndig- heter. Uttrycket definieras i artikel 5.1 i tullkodexen. I Sverige är det Tullverket som avses, vilket framgår av 1 kap. 2 § tullförordningen.

I stor utsträckning ligger internationella överenskommelser som träffats inom ramen för Världstullorganisationen (World Customs Organization, WCO) och Världshandelsorganisationen (World Trade Organization, WTO) bakom de procedurer och standarder som har utvecklats på tullområdet. En sådan överenskommelse är 1973 års internationella konvention om förenkling och harmoni- sering av tullförfaranden (Kyotokonventionen). En reviderad ver- sion av konventionen antogs år 1999.

3.1.4Utredningens delbetänkande

Varor som förs in i EU:s tullområde omfattas av tullövervakning och får underkastas tullkontroll. Detsamma gäller varor som ska föras ut ur tullområdet. Tullverket och tulltjänstemän har långtgående befo- genheter vid tullövervakning och tullkontroll. Befogenhetsregle- ringen har redovisats utförligt i utredningens delbetänkande Tullver- kets rättsliga befogenheter i en ny tid (SOU 2022:48 s. 325–351). Regleringen berörs inte närmare i detta kapitel. I delbetänkandet har utredningen föreslagit ändringar i regleringen, bl.a. att det ska infö- ras en ny och samlad befogenhetsreglering.

105

Tullproceduren

SOU 2023:99

3.2Införsel av varor

3.2.1Tullförfaranden

Genom tulldeklarationen anger deklaranten ett önskemål om att hänföra varor som förs in i EU:s tullområde till ett visst tullförfa- rande. Valet av tullförfarande beror på avsikten med införseln av varorna och tulldeklarationen är anpassad efter det förfarande som deklaranten väljer. Tullförfarandet övergång till fri omsättning an- vänds för varor som är avsedda att släppas ut på EU:s inre marknad eller för privat användning eller konsumtion inom unionens tullom- råde. Förfarandet medför bl.a. att tull och annan skatt tas ut. När varorna har övergått i fri omsättning ändras deras tullstatus från icke-unionsvaror till unionsvaror. Det innebär enligt artikel 28.2 i EUF-fördraget att varorna omfattas av den fria rörligheten för varor på samma sätt som en vara som är tillverkad inom EU.

Det finns enligt artikel 210 i tullkodexen även ett antal särskilda tullförfaranden, nämligen

transitering,

lagring,

särskild användning, och

förädling.

De särskilda tullförfarandena ger importören möjlighet att föra in varor i EU utan att betala tull och annan skatt eller med nedsatt tull. Förfarandet transitering omfattar både intern och extern transite- ring. Intern transitering gör det möjligt att transportera unionsvaror mellan EU-länder genom ett tredjeland utan att varornas tullstatus förändras till icke-unionsvaror. Extern transitering innebär att icke- unionsvaror kan transporteras mellan olika platser inom EU och ge- nom tredjeland utan att tull eller annan skatt behöver betalas. Den tullrättsliga regleringen syftar till att underlätta för sådana transpor- ter utan att ge avkall på nödvändiga kontroller. Förfarandet lagring omfattar både lagring i tullager och i frizoner. Lagring i tullager till- låter lagring av icke-unionsvaror inom EU utan att tull eller annan skatt tas ut. Frizoner är särskilda områden inom EU där varor kan förvaras utan att tull och annan skatt behöver betalas. Det finns för närvarande inte några frizoner i Sverige. Förfarandet särskild an-

106

SOU 2023:99

Tullproceduren

vändning avser både tillfällig införsel och slutanvändning. Det först- nämnda möjliggör införsel till EU av icke-unionsvaror för använd- ning under en begränsad tid och att varorna helt eller delvis befrias från tull och annan skatt. Det sistnämnda innebär att varor som ska användas för vissa särskilda ändamål övergår till fri omsättning och ändå helt eller delvis befrias från tull och annan skatt. Förfarandet aktiv förädling möjliggör import av varor för bearbetning, tillverk- ning och reparation inom EU och medför i vissa fall hel eller delvis befrielse från tull och annan skatt.

Den huvudsakliga regleringen om övergång till fri omsättning och särskilda förfaranden finns i avdelning VI och VII i tullkodexen. Det finns också bestämmelser i kompletteringsförordningen och i genomförandeförordningen. Varje tullförfarande är kopplat till ett antal villkor som ska vara uppfyllda för att en vara ska få hänföras till förfarandet. Flera av förfarandena kräver att tullmyndigheterna ger tillstånd.

3.2.2Införselproceduren

Inledning

När varor ska föras in i EU:s tullområde från ett tredjeland ska en summarisk införseldeklaration – en form av föranmälan – lämnas till ett tullkontor. Ett transportmedels ankomst ska i vissa fall anmälas i förväg. När varorna ankommer ska införseln anmälas till behörig tullmyndighet. En deklaration för tillfällig lagring ska ges in och varorna är sedan i tillfällig lagring. Därefter ska en tulldeklaration lämnas. Införselproceduren, som beskrivs närmare i det följande, brukar kallas ”pentalogin”.

När uppgifterna i tulldeklarationen har kontrollerats eller godta- gits utan kontroll ska varorna frigöras. I samband med frigörandet beslutas om eventuell tull eller skatt på varorna.

År 2022 lämnades närmare 7,5 miljoner importdeklarationer till Tullverket. År 2021 var det fråga om cirka 6,6 miljoner deklarationer av det slaget. Åren 2019 och 2020 lämnades omkring 4,3 miljoner importdeklarationer per år. Det kraftigt ökade antalet deklarationer år 2021 och 2022 var en följd av en generell ökning av den internatio- nella handeln och en ökning av handeln med tredjeland efter Stor- britanniens utträde ur EU.

107

Tullproceduren

SOU 2023:99

En summarisk införseldeklaration lämnas

Det första steget i införselproceduren innefattar skyldigheten att lämna en summarisk införseldeklaration. Det är en elektronisk dek- laration med lastinformation som används för att föranmäla varor som ska föras in i EU:s tullområde. Enligt definitionen i artikel 5.9 i tullkodexen är en summarisk införseldeklaration den handling genom vilken en person anger för tullmyndigheterna, i föreskriven form, på föreskrivet sätt och inom en särskild tidsfrist, att varor ska föras in i tullområdet.

Den huvudsakliga regleringen finns i artikel 127 i tullkodexen. I artikeln föreskrivs att varor som förs in i EU:s tullområde som hu- vudregel ska omfattas av en summarisk införseldeklaration. Kravet kan i vissa fall frångås, bl.a. om det är fråga om brevförsändelser och personligt bagage. I artikel 104 i kompletteringsförordningen finns en förteckning över i vilka fall kravet kan frångås. Varor från vissa länder, t.ex. från Norge eller Schweiz, är också undantagna.

Den summariska införseldeklarationen ska i normalfallet lämnas till det tullkontor där varorna för första gången förs in i EU:s tull- område. Den ska innehålla de uppgifter som anges i bilaga B till kom- plettringsförordningen. Tidsfristen för när deklarationen ska lämnas beror på transportslag och regleras i artiklarna 105–111 i den förord- ningen. I många fall ska deklarationen lämnas innan varorna lastas på ett transportmedel i tredjeland. Informationen i deklarationen an- vänds för att sändningen ska kunna bli föremål för en riskanalys in- nan den når EU:s tullområde. Enligt artikel 128 i tullkodexen är det tullkontoret där deklarationen ges in som ansvarar för riskanalysen. Tullkontoret ansvarar också för att vidta de åtgärder som krävs med anledning av resultatet av riskanalysen. Genom att informationen lämnas i förväg möjliggörs en effektivare riskanalys och en smidigare tullhantering när varorna ankommer till EU:s tullområde (se Pierre Duras och Christina Moëll, Tullrätt, upplaga 1:1, Wolters Kluwer, 2017, s. 152).

I artikel 127.4 i tullkodexen föreskrivs att den summariska in- förseldeklarationen ska ges in av fraktförare. Med fraktförare i sam- band med införsel avses enligt artikel 5.40 som huvudregel den som för in varorna eller som tar på sig ansvaret för varornas transport in i EU:s tullområde. Deklarationen får i stället lämnas av importören, varumottagaren eller en annan person i vars namn eller för vars räk-

108

SOU 2023:99

Tullproceduren

ning fraktföraren agerar eller av varje person som kan anmäla eller låta anmäla varornas ankomst till införseltullkontoret. I litteraturen påpekas att det i normalfallet torde vara fraktföraren som har bäst kunskap om lasten och som i praktiken är den som kan fullgöra skyl- digheten att ge in deklarationen (se Duras och Moëll s. 153).

Det föreskrivs i artikel 129.1 i tullkodexen att deklaranten efter ansökan i vissa fall kan tillåtas att ändra uppgifterna i en ingiven sum- marisk införseldeklaration. En sådan deklaration kan ogiltigförkla- ras, bl.a. om varorna inte har förts in i EU:s tullområde när 200 dagar förflutit sedan deklarationen gavs in.

Transportmedlets ankomst anmäls

Det andra steget i införselproceduren innefattar en skyldighet att i vissa fall anmäla ett transportmedels ankomst innan det ankommer till EU:s tullområde. Det föreskrivs i artikel 133.1 i tullkodexen att operatören av ett havsgående fartyg eller ett luftfartyg som förs in i tullområdet ska anmäla transportmedlets ankomst till tullkontoret för den första införseln. Kravet får frångås när tullmyndigheterna re- dan har tillgång till uppgifterna. Andra undantag från anmälnings- skyldigheten regleras i artikel 136 i tullkodexen. En anmälan ska innehålla de uppgifter som föreskrivs i bilaga B till kompletterings- förordningen. Genom anmälan får tullmyndigheten vetskap om att transportmedlet har anlänt och att varorna ombord är tillgängliga för kontroll. Det möjliggör för myndigheten att kontrollera varorna re- dan innan de har anmälts eller deklarerats. Det görs bl.a. om den riskanalys som genomförts utifrån uppgifterna i den summariska in- förseldeklarationen har resulterat i ett s.k. riskutfall (Duras och Moëll s. 153).

Skyldigheten att enligt artikel 133 i tullkodexen anmäla tran- sportmedlets ankomst avser enbart införsel till den första införsel- orten inom EU. För att Tullverket ska kunna kontrollera fartyg och luftfartyg som kommer från tredjeland, men som gör flera stopp inom unionen, föreskrivs det i 3 kap. 4 § tullagen att föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som förs in i det svenska tullområdet ska anmäla transportmedlets ankomst till Tullverket även i andra fall än det som avses i artikeln.

109

Tullproceduren

SOU 2023:99

Varornas ankomst anmäls

Det tredje steget i införselproceduren innefattar en skyldighet att anmäla varor vid införsel till EU:s tullområde. Det föreskrivs i arti- kel 139 i tullkodexen att varorna ska anmälas omedelbart vid an- komsten. Varor som förs in i tullområdet sjövägen eller med flyg och som stannar på samma transportmedel ska emellertid anmälas vid den hamn eller flygplats där de lossas eller omlastas. Det finns flera undantag från anmälningsskyldigheten. Exempelvis föreskrivs det i artikel 141 i tullkodexen att varor som redan omfattas av ett förfa- rande för transitering inte behöver anmälas. När varorna har anmälts får de enligt artikel 144 status av ”varor i tillfällig lagring”. Som hu- vudregel ska en deklaration för tillfällig lagring lämnas, vilket tas upp i det följande.

En anmälan ska enligt artikel 139 i tullkodexen göras till det an- visade tullkontoret, till någon annan plats som tullmyndigheterna har anvisat eller godkänt eller till en frizon. Det föreskrivs i arti- kel 135.1 att varorna ska transporteras till en sådan plats när de förs in i tullområdet. Tullmyndigheterna får bestämma vilken rutt som ska användas. Varorna får inte föras bort från anmälningsplatsen utan tullmyndigheternas godkännande och får enligt artikel 140 inte heller lossas eller omlastas utan godkännande. Lossning eller omlast- ning får vidare bara göras på platser som har anvisats eller godkänts av tullmyndigheterna. Regleringen hänger samman med att varorna står under tullövervakning och får underkastas tullkontroll. Att va- rorna finns på platser där det finns goda praktiska möjligheter att göra kontroller är nödvändigt för att tullmyndigheterna ska kunna bedriva en effektiv kontrollverksamhet (Duras och Moëll s. 154 f.).

I första hand är det personen som för in varorna i EU:s tullom- råde som är skyldig att anmäla dem. En anmälan får även göras av andra personer enligt vad som föreskrivs i artikel 139.1 och 139.3 i tullkodexen. Det gäller exempelvis den i vars namn eller för vars räk- ning den som för in varorna agerar, eller den som omedelbart hänför varorna till ett tullförfarande. Anmälningsskyldigheten är omfat- tande. Den omfattar alla varor ombord på ett transportmedel, även varor som anmälaren inte har kännedom om (se EU-domstolens dom den 4 mars 2003 i de förenade målen Hauptzollamt Hamburg- Stadt mot Kazimieras Viluckas [C 238/02] och Ricardas Jonusas [C- 246/02]).

110

SOU 2023:99

Tullproceduren

En deklaration för tillfällig lagring lämnas

Det fjärde steget i införselproceduren innefattar en skyldighet att lämna deklaration för tillfällig lagring. Som redan nämnts ska varor som förs in i EU:s tullområde vara i tillfällig lagring. Med tillfällig lagring avses enligt artikel 5.17 i tullkodexen att icke-unionsvaror tillfälligt lagras under tullövervakning från det att varornas ankomst har anmälts till det att de har hänförts till ett tullförfarande eller åter- exporterats. När varor har anlänt saknas i många fall de handlingar och den information som behövs för att varorna ska kunna hänföras till ett tullförfarande. De förvaras då i tillfällig lagring under en be- gränsad tid, högst 90 dagar. Om tidsfristen löper ut utan att varorna hänförts till ett tullförfarande eller återexporterats ska tullmyndig- heterna enligt artikel 198 i tullkodexen vidta alla de åtgärder som krävs. Det kan t.ex. handla om att sälja eller förstöra varorna. Kom- pletterande bestämmelser finns i bl.a. 3 kap. 8–10 §§ tullagen, som reglerar försäljning av varor på tullauktion och förutsättningarna för förstöring av varor.

I artikel 145.1 i tullkodexen föreskrivs att varor som har anmälts till tullmyndigheterna ska omfattas av en deklaration för tillfällig lag- ring. Deklarationen ska lämnas av någon av dem som enligt arti- kel 139.1 eller 139.3 är skyldiga att anmäla varorna vid ankomsten, dvs. i första hand personen som för in varorna i EU:s tullområde. Den ska ges in senast när varornas ankomst anmäls. Det innebär att deklarationen måste ges in antingen i förväg eller i samband med att varorna anmäls. Tullmyndigheterna får enligt artikel 145.5 i tullko- dexen godta att en deklaration för tillfällig lagring görs genom en hänvisning till en summarisk införseldeklaration som getts in för va- rorna eller ett manifest eller annat transportdokument, om deklara- tionen eller dokumentet innehåller samma information som en de- klaration för tillfällig lagring ska innehålla. Om felaktiga uppgifter har lämnats i en sådan deklaration kan uppgifterna ändras enligt ar- tikel 146. En deklaration kan också ogiltigförklaras i vissa fall.

En deklaration för tillfällig lagring ska omfatta alla varor på ett transportmedel som lossas eller förs in i EU:s tullområde. Genom deklarationen får tullmyndigheten ett ingående saldo över de varor som är föremål för tullövervakning och eventuell kontroll. När varorna passerar vidare genom tullproceduren kan avräkning göras mot det ingående saldot. På det sättet säkerställs att alla varor anmäls

111

Tullproceduren

SOU 2023:99

till ett tullförfarande eller återexporteras inom tidsfristen (Duras och Moëll s. 157).

Varor i tillfällig lagring ska enligt artikel 147 i tullkodexen förva- ras på en anläggning för tillfällig lagring eller på en plats som har anvisats eller godkänts av tullmyndigheterna. Varorna får bara utsät- tas för sådan hantering som avser att säkerställa att de bevaras i ett oförändrat skick. Innehavaren av varorna, dvs. den person som äger varorna eller har liknande förfoganderätt eller fysisk kontroll över dem, får enligt artikel 134.2 undersöka varorna eller ta prover på dem. Varorna kan exempelvis behöva undersökas för att deras klas- sificering, tullvärde eller tullstatus ska kunna fastställas. Det kräver dock tillstånd av tullmyndigheterna.

En tulldeklaration lämnas

Det finns olika former av tulldeklarationer

Det sista steget i införselproceduren innefattar att en tulldeklaration ska lämnas. Med tulldeklaration avses enligt artikel 5.12 i tullko- dexen en handling genom vilken en person i föreskriven form och på föreskrivet sätt anger ett önskemål om att hänföra varor till ett visst tullförfarande, i tillämpliga fall med uppgift om vilka eventuella sär- skilda arrangemang som önskas. Vilken typ av tulldeklaration som ska lämnas beror bl.a. på vilka varor som ska deklareras och vilket tullförfarande varorna ska hänföras till. I bilaga B till komplette- ringsförordningen anges vilka uppgifter som ska finnas i en tullde- klaration.

Skriftliga tulldeklarationer

Det finns tre former av skriftliga tulldeklarationer, nämligen

standardtulldeklaration,

förenklad deklaration, och

registrering i deklarantens bokföring.

Standardtulldeklarationen är den vanligaste formen. Den ska enligt artikel 162 i tullkodexen innehålla de uppgifter som krävs för till-

112

SOU 2023:99

Tullproceduren

lämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande som varorna deklareras till. De handlingar som ligger till grund för uppgifterna ska enligt artikel 163 finnas tillgängliga för tullmyndigheterna när deklarationen ges in.

I en förenklad deklaration får enligt artikel 166 i tullkodexen vissa uppgifter och handlingar initialt utelämnas. Deklaranten ska enligt artikel 167 inom en bestämd tidsfrist ge in en kompletterande dekla- ration med de uppgifter och handlingar som saknas. Regelbunden användning av förenklad deklaration kräver att tullmyndigheterna ger tillstånd. Deklarationsformen kan emellertid användas i enstaka fall även utan tillstånd.

En deklarant får enligt artikel 182 i tullkodexen lämna tulldekla- ration genom att varorna registreras i deklarantens bokföring. Det innebär att företag kan använda sina affärssystem för exempelvis fak- turahantering eller beställningar för att deklarera. Deklarationen ska, enligt artikel 234.1 b i genomförandeförordningen, innehålla åtmin- stone de uppgifter som ska lämnas i en förenklad deklaration. Dekla- rationen ska som huvudregel enligt artikel 167 i tullkodexen inom en bestämd tidsfrist kompletteras med de uppgifter och handlingar som saknas. Den kompletterande informationen får vara periodisk och sammanfattande. Deklaration genom registrering i deklarantens bokföring kräver tillstånd av tullmyndigheterna.

Skriftliga deklarationer ska som huvudregel enligt artikel 6 i tull- kodexen lämnas elektroniskt. En elektronisk tulldeklaration kan i Sverige lämnas via olika system-till-systemlösningar eller via inter- netdeklaration (Duras och Moëll s. 160).

Muntliga tulldeklarationer

Det är i undantagsfall tillåtet att lämna en muntlig tulldeklaration enligt artiklarna 135 och 136 i kompletteringsförordningen. Exem- pelvis får en tulldeklaration för övergång till fri omsättning lämnas muntligen om det är fråga om varor av icke-kommersiell natur, varor som ingår i en resandes personliga bagage i vissa fall, eller om varorna är framställda av EU:s jordbrukare på egendomar i tredjeland. Vissa varor får enligt artikel 142 i samma förordning aldrig deklareras muntligen. Det gäller bl.a. varor som omfattas av förbud eller re-

113

Tullproceduren

SOU 2023:99

striktioner. Eftersom en muntlig tulldeklaration bara får lämnas i ett fåtal fall är deklarationsformen ovanlig (Duras och Moëll s. 163).

Handlanden som anses vara en tulldeklaration

Det föreskrivs i artikel 141 i kompletteringsförordningen att vissa typer av handlanden anses vara en tulldeklaration. Det som avses är bl.a. passage genom den gröna filen eller ”inget att deklarera”-filen vid tullkontor där ett tvåfilsystem tillämpas. Även passage genom ett tullkontor som inte tillämpar ett tvåfilsystem avses. Brevförsändel- ser ska vidare anses deklarerade för övergång till fri omsättning när de förs in i EU:s tullområde. Det finns begränsningar av vilka varor som får deklareras genom den aktuella typen av handlanden. På samma sätt som när det gäller muntliga deklarationer får vissa varor enligt artikel 142 i kompletteringsförordningen aldrig deklareras så, exempelvis varor som omfattas av förbud eller restriktioner.

3.2.3Varorna frigörs

När uppgifterna i en tulldeklaration har kontrollerats eller godtagits utan kontroll ska varorna frigöras enligt artikel 194 i tullkodexen. Det förutsätter att villkoren för det aktuella tullförfarandet är upp- fyllda och att varorna inte omfattas av restriktioner eller införselför- bud. Inom ramen för frigörandeprocessen ska tullmyndigheterna bl.a. kontrollera att varorna inte omfattas av förbud eller restrik- tioner, att villkor för införseln är uppfyllda och att nödvändiga till- stånd finns. Att varorna frigörs innebär enligt artikel 5.26 i tullko- dexen att tullmyndigheterna gör varorna tillgängliga för de ändamål som föreskrivs för det tullförfarande som de hänförts till. Samtidigt fastställs tull, skatt och andra avgifter och ett beslut om frigörandet skickas till deklaranten. Det kallas att varorna klareras. Deklaranten kan därefter förfoga över varorna inom ramen för vad som är tillåtet för det aktuella tullförfarandet. Om varorna har hänförts till förfa- randet övergång till fri omsättning får de alltså föras in i EU och omfattas av den fria rörligheten för varor som gäller inom unionen.

114

SOU 2023:99

Tullproceduren

3.3Utförsel av varor

3.3.1Tullförfaranden

När unionsvaror förs ut ur EU:s tullområde är huvudregeln enligt artikel 269 i tullkodexen att de ska hänföras till tullförfarandet ex- port. Ett undantag är om varorna ska hänföras till det särskilda för- farandet passiv förädling. Det används när unionsvaror tillfälligt förs ut från tullområdet för att genomgå vissa förädlingsprocesser. För- farandet syftar till att varorna ska kunna återimporteras till EU med så låg tull och annan skatt som möjligt.

När icke-unionsvaror förs ut från EU:s tullområde är det enligt artikel 270 i tullkodexen i stället fråga om återexport. Det kan bli aktuellt när varorna ska lämna EU efter att ha varit hänförda till ett särskilt tullförfarande vid införsel, exempelvis aktiv förädling.

3.3.2Utförselproceduren

Inledning

När varor ska föras ut ur tullområdet ska utförseln deklareras till ett exporttullkontor. Efter det att uppgifterna i deklarationen har kon- trollerats eller godtagits utan kontroll ska varorna frigöras till ett tullförfarande, exempelvis export eller återexport, och ett export- medgivande lämnas. Därefter ska varorna anmälas till ett utförsel- tullkontor. Tullkontoret kan då kontrollera att de varor som har an- mälts stämmer överens med de varor som deklarerats. När varorna har lämnat landet ska utförseln intygas av exporttullkontoret. Ut- förselproceduren, som beskrivs närmare i det följande, brukar kallas ”triologin”. Återexport av varor direkt från tillfällig lagring följer emellertid inte samma mönster. Proceduren vid sådan återexport be- skrivs inte här.

År 2022 lämnades omkring 6 miljoner exportdeklarationer till Tullverket. År 2021 var det fråga om cirka 6,6 miljoner deklarationer av det slaget. Åren 2019 och 2020 lämnades omkring 3,6 respektive 3,8 miljoner exportdeklarationer. Det kraftigt ökade antalet deklara- tioner år 2021 och 2022 var en följd av en generell ökning av den internationella handeln och en ökning av handeln med tredjeland efter Storbritanniens utträde ur EU.

115

Tullproceduren

SOU 2023:99

En deklaration före avgång lämnas till ett exporttullkontor

Deklarationen lämnas

Det första steget i utförselproceduren innefattar enligt artikel 263 i tullkodexen att en deklaration före avgång ska ges in till ett export- tullkontor inom en bestämd tidsfrist före utförseln. En deklaration före avgång kan vara en tulldeklaration, en deklaration om återexport eller en summarisk utförseldeklaration. Deklarationen ska innehålla de uppgifter som krävs för att en riskanalys ska kunna göras. I bilaga B till kompletteringsförordningen anges vilka uppgifter som ska fin- nas i deklarationen. Med informationen i deklarationen som grund ska tullkontoret enligt artikel 264 i tullkodexen se till att en riskana- lys utförs, främst i säkerhets- och skyddssyfte. Exporttullkontoret ska vidta de åtgärder som krävs med anledning av resultatet av risk- analysen.

På samma sätt som vid införsel av varor kan deklarationen lämnas som standarddeklaration, förenklad deklaration eller i form av regi- strering i deklarantens bokföring (se avsnitt 3.2.2). En deklaration före avgång får dock enligt artikel 150.4 i kompletteringsförord- ningen inte lämnas genom sådan registrering. Det vanligaste sättet att deklarera varor för export är att en standardtulldeklaration an- vänds. Deklarationer ska som huvudregel lämnas elektroniskt.

I undantagsfall är det enligt artiklarna 136 och 137 i komplette- ringsförordningen tillåtet att lämna en muntlig deklaration för ex- port och återexport. Exempelvis får en deklaration för export lämnas muntligen om det är fråga om varor av icke-kommersiell natur. Det gäller inte i de fall som avses i artikel 142 i samma förordning, exem- pelvis om varan omfattas av förbud eller restriktioner.

I artikel 263.2 i tullkodexen föreskrivs vissa undantag från dekla- rationsplikten. Skyldigheten gäller exempelvis inte varor som tran- sporteras på transportmedel som endast passerar genom EU:s terri- torialvatten eller luftrum utan att göra uppehåll.

Om en deklaration för export eller återexport har krävts men varorna har förts ut ur EU:s tullområde utan att deklareras ska ex- portören enligt artikel 337 i genomförandeförordningen ge in en de- klaration i efterhand.

116

SOU 2023:99

Tullproceduren

Varorna frigörs av exporttullkontoret

När uppgifterna i en deklaration har godkänts ska exporttullkon- toret frigöra varorna till ett tullförfarande, om förutsättningarna i artikel 194 i tullkodexen är uppfyllda. Se närmare om tullförfaranden i avsnitt 3.3.1. Det krävs att villkoren för att hänföra varorna till tull- förfarandet är uppfyllda, att eventuella restriktioner har tillämpats och att varorna inte är föremål för några förbud. Exporttullkontoret kan godta uppgifterna i tulldeklarationen eller göra en kontroll. Kontrollen kan avse deklarationen och, om det bedöms nödvändigt, en undersökning av de styrkande handlingarna och ibland av varor- na. Det kan också kontrolleras om varorna omfattas av förbud eller restriktioner. Enligt artikel 158.3 i tullkodexen omfattas varorna av tullövervakning från tidpunkten när deklarationen godtas till tid- punkten när de förs ut ur EU:s tullområde, överlåts till staten, för- störs eller tulldeklarationen förklaras ogiltig.

När uppgifterna i en deklaration har godkänts ska varorna frigö- ras för export eller återexport. Enligt artikel 267.4 i tullkodexen får tullmyndigheterna frigöra varorna på villkor att de kommer att föras ut ur EU:s tullområde i samma skick som när tulldeklarationen eller deklarationen om återexport godtogs, eller den summariska ut- förseldeklarationen gavs in. Om varorna frigörs, lämnar tullmyndig- heterna ett exportmedgivande. Att varor frigörs har samma bety- delse vid utförsel som vid införsel. Det innebär att deklaranten kan förfoga över varorna inom ramen för vad som är tillåtet enligt det tullförfarande som de hänförts till. Varorna får alltså lämna lastplat- sen för export till tredjeland.

Varorna anmäls till ett utförseltullkontor

När varorna har frigjorts till ett tullförfarande förs varorna till ett utförseltullkontor där de ska anmälas. Det är det andra steget i ut- förselproceduren. Ett utförseltullkontor ansvarar för den plats där varorna lämnar EU:s tullområde och ska övervaka utförseln av va- rorna. En anmälan får enligt artikel 267.2 i tullkodexen göras av en vid personkrets, nämligen av

den som för ut varorna ur tullområdet,

den i vars namn eller för vars räkning den personen agerar, eller

117

Tullproceduren

SOU 2023:99

den som tar på sig ansvaret för att transportera varorna innan de förs ut ur tullområdet.

Den som anmäler varorna ska lämna den information som följer av artikel 331 i genomförandeförordningen. Det handlar bl.a. om dek- larationens referensnummer och eventuella avvikelser mellan de deklarerade varorna och de som anmäls för utförsel. Om utförsel- tullkontoret upptäcker avvikelser, exempelvis att lasten omfattar ett annat antal varor eller andra typer av varor än vad som deklarerats ska utförsel nekas. Avvikelsen kan enligt artikel 332 i samma förord- ning avhjälpas, exempelvis genom att en ny deklaration ges in.

Utförseln anmäls till utförseltullkontoret

Utförseltullkontoret ska enligt artikel 333 i genomförandeförord- ningen övervaka varorna till dess att de förs ut från EU:s tullområde. För att utförseltullkontoret ska få reda på att en utförsel har genom- förts ska fraktföraren enligt artikel 332.5 i genomförandeförord- ningen anmäla till kontoret att varorna har förts ut och lämna upp- gifter om lasten. Det är det tredje steget i utförselproceduren. Med fraktförare vid utförsel avses enligt artikel 5.40 i tullkodexen den som för ut varorna eller tar på sig ansvaret för varornas transport ut ur EU:s tullområde. I artikel 334 i förordningen föreskrivs att utför- seltullkontoret ska informera exporttullkontoret om utförseln. Ex- porttullkontoret ska därefter lämna ett intyg om utförseln till dekla- ranten eller exportören. Intyget är ett bevis om att tullformaliteterna har fullgjorts och kan ha betydelse i skattehänseende. Det kan bl.a. användas för återbetalning av tull och andra skatter som är beroende av att varorna exporterats.

Om varor förs ut från tullområdet utan att utförseltullkontoret fått besked om det, kan ett intyg om utförseln i vissa fall lämnas i efterhand. Tullmyndigheten får enligt artikel 335 i genomförande- förordningen kräva att deklaranten uppvisar bevis om att varorna har lämnat tullområdet.

118

SOU 2023:99

Tullproceduren

3.4Godkänd ekonomisk aktör

Tullkodexen ger utrymme för tullmyndigheterna att ge tillstånd som innebär förenklingar och lättnader vid tullproceduren. Ett viktigt ex- empel är tillstånd till ställning som godkänd ekonomisk aktör. En ekonomisk aktör som är etablerad inom EU:s tullområde kan enligt artikel 38 i tullkodexen få ställning som godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar. Det möjliggör bl.a. tillstånd till centraliserad klarering, till att ge in tulldeklarationen i form av en registrering i bokföringen och till att själv utföra vissa tullformaliteter och kon- troller. En ekonomisk aktör kan vidare få status som godkänd eko- nomisk aktör för säkerhet och skydd, vilket ger lättnader i sådana avseenden. Om de båda tillstånden innehas samtidigt utfärdas ett kombinerat tillstånd.

Tullverket utfärdade 51 tillstånd som godkänd ekonomisk aktör under åren 2020–2022. Sammantaget har drygt 300 företag i Sverige ett sådant tillstånd. Merparten är kombinerade tillstånd eller till- stånd för tullförenklingar. För att få ställning som godkänd ekono- misk aktör krävs enligt artikel 39 i tullkodexen att vissa kriterier är uppfyllda, bl.a. i fråga om ekonomisk solvens, kontroll över varuflö- den och frånvaro av allvarliga överträdelser av tull- och skattelagstift- ningen.

3.5Tullombud

Det är vanligt att den som ansvarar för att tullformaliteter fullgörs anlitar ett tullombud för uppgiften. Tullombud upprättar cirka 77 procent av deklarationerna avseende import och 90 procent av deklarationerna avseende export. Att ett tullombud anlitas fråntar inte importören eller exportören ansvar för de uppgifter som lämnas i deklarationen. Med tullombud avses enligt artikel 5.6 i tullkodexen varje person som av en annan person har utsetts att genomföra de åtgärder och formaliteter som krävs enligt tullagstiftningen vid kon- takter med tullmyndigheterna. Det finns två typer av ombudsroll, direkt och indirekt. Ett direkt tullombud fullgör skyldigheterna en- ligt tullagstiftningen i kundens namn och anger sig själv som ombud. Det är den vanligaste formen. Ett indirekt tullombud fullgör skyl- digheterna i sitt eget namn men för kundens räkning. I de fallen blir

119

Tullproceduren

SOU 2023:99

det tullombudet som står som deklarant och gäldenär för en upp- kommen tullskuld.

Det krävs fullmakt för att få agera som tullombud. Ombuden re- gistreras också hos Tullverket. Det finns inte några föreskrifter om kvalifikationskrav för tullombuden.

3.6En ny tullkodex förhandlas

I maj 2023 lade EU-kommissionen fram ett förslag till en ny tullko- dex (Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fast- ställande av unionens tullkodex och inrättande av Europeiska unio- nens tullbyrå och om upphävande av förordning (EU) nr 952/2013). Ett huvudsakligt syfte med reformen är att möta de utmaningar som internationella kriser och ökad internationell handel innebär för EU:s tullmyndigheter. Samtidigt ska tullhanteringen förenklas för företag som bedriver import- och exportverksamhet. Det handlar framför allt om att hanteringen ska automatiseras genom att en ge- mensam digital tulldataportal inrättas. Företag som uppfyller sär- skilda kriterier i fråga om laglydnad, öppenhet och sunda finanser ska kunna få status som betrodda näringsidkare. Det avser att vara en utvecklad form av systemet med godkända ekonomiska aktörer. Avsikten är att betrodda näringsidkare ska få ytterligare lättnader i tullhanteringen. Vidare föreslås att en ny myndighet ska inrättas inom EU för att övervaka det nya systemet. Syftet med myndigheten är inte att den ska ersätta de nationella tullmyndigheterna.

I fråga om sanktioner föreslås ett gemensamt ramverk på så sätt att vissa felbeteenden ska anses utgöra överträdelser av tullagstift- ningen. Det ska även finnas en miniminivå för administrativa sank- tioner. Även vissa andra EU-gemensamma sanktionsbestämmelser föreslås. Det ska enligt förslaget vara möjligt för medlemsstaterna att ha en mer långtgående reglering om sanktioner (se avsnitt XIV i förslaget).

Enligt förslaget ska tulldataportalen börja användas av e-handels- företag år 2029 och av andra importörer år 2032. Den nya tullko- dexen ska enligt förslaget börja tillämpas fullt ut år 2038.

Förslaget förhandlas inom EU.

120

4Det nuvarande sanktionssystemet

4.1Bakgrund

4.1.1Något om straffrättsliga och administrativa sanktioner

I svensk rätt förekommer det både straffrättsliga och administrativa sanktioner vid överträdelser av tullagstiftningen. Det finns därför anledning att kort beröra de båda begreppen.

Det finns ingen rättslig definition av begreppet sanktion. En sanktion är i princip alltid handlingsdirigerande eller har ett bestraf- fande syfte. En sanktion kan sägas vara alla former av påföljder som kan följa på ett rättsstridigt handlande. Sanktioner kan vara repres- siva eller icke repressiva. Att en sanktion är repressiv innebär att det är staten som kan ta initiativ till sanktionen. En icke repressiv sank- tion är t.ex. möjligheten att begära skadestånd i en civilprocess. Såda- na sanktioner berörs inte i fortsättningen.

Den mest ingripande formen av repressiva sanktioner är straff och andra påföljder som följer av en kriminalisering. De brukar be- nämnas straffrättsliga sanktioner. En annan typ av repressiv sanktion är administrativa sanktioner, t.ex. sanktionsavgifter, åtgärdsföreläg- gande (i förening med vite) eller återkallelse av tillstånd.

Straff används som sanktion för de gärningar som anses mest all- varliga eller förkastliga i ett samhälle. Vad som avses med straff de- finieras i 1 kap. 3 § brottsbalken, som anger att med påföljd för brott förstås i balken straffen böter och fängelse samt villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård. Straffet döms som huvudregel ut av domstol efter åtal. Instituten strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot ger emellertid åklagare, polismän, tull- tjänstemän och kustbevakningstjänstemän rätt att i vissa fall besluta om bötesstraff och, när det gäller åklagare, villkorlig dom.

121

Det nuvarande sanktionssystemet

SOU 2023:99

Administrativa sanktioner finns parallellt med eller i stället för straff. Det är fråga om en ekonomisk sanktion som inte är ett bötes- straff eller någon annan rättsverkan av brott. Sanktionerna är utfor- made efter behovet på det aktuella området och ser alltså olika ut till sin konstruktion. Frågan om vad som särskiljer en administrativ sanktion från ett straff har inget entydigt svar och gränsen är inte alltid helt tydlig. I en forskningsrapport från Nordiska ministerrådet noteras att en likartad definition av sanktionsavgifter i praktiken till- lämpas inom nordisk doktrin, lagberedningsarbeten och rättspraxis.

Irapporten formuleras definitionen som ”en administrativ avgifts- påföljd av straffliknande karaktär som påförs till följd av en lagöver- trädelse och som påförs en fysisk eller en juridisk person av en för- valtningsmyndighet eller en domstol” (se Leena Halila, Veronica Lankinen och Annika Nilsson, Administrativa sanktionsavgifter. En nordisk komparativ studie, TemaNord, 2018:511, s. 26 f.). Att ad- ministrativa sanktioner kan påföras inte bara fysiska utan även juri- diska personer, och att de kan beslutas av en förvaltningsmyndighet utan ett straffrättsligt förfarande, skiljer sig från det som gäller för straffrättsliga sanktioner.

4.1.2Administrativa sanktioner har fått allt större betydelse

I betänkandet Vad bör straffas? (SOU 2013:38) konstaterar Straff- rättsanvändningsutredningen att sanktionsavgifter har funnits som sanktionsform i svensk rätt länge, men att införandet av avgifter på skatteområdet år 1971 blev inledningen till att sanktionsavgifter började tas i bruk mer allmänt. Utvecklingen därefter har inneburit att sanktionsavgifter används i kraftigt ökad utsträckning. På 1970- talet genomdrevs sanktionsväxlingar från straff till avgift. Syftet var i de flesta fallen att skapa förutsättningar för att effektivare beivra bagatellartade massförseelser och för att utnyttja rättsväsendets re- surser bättre. Ytterligare en våg av sanktionsväxlingar ägde rum på 1990-talet. De syftade främst till att ge möjlighet till kännbara eko- nomiska sanktioner mot juridiska personer. Betänkandet innehåller en genomlysning av kriterier för kriminalisering och riktlinjer för att använda administrativa sanktioner (SOU 2013:38 s. 423 f.). Utred- ningen återkommer till det i avsnitt 7.3.

122

SOU 2023:99

Det nuvarande sanktionssystemet

Även i litteraturen konstateras att sanktionsavgifter är ett alter- nativ till straffrättsliga påföljder som med tiden har fått allt större betydelse och utrymme i den svenska rättsordningen. Senare års ut- veckling har i hög grad sin grund i EU-rätten som ofta kräver att ”effektiva, proportionerliga och avskräckande” sanktioner införs. För svenskt vidkommande har det ofta resulterat i sanktionsavgifter (se Wiweka Warnling Conradson och Annika Nilsson, Sanktionsav- gifter – särskilt i näringsverksamhet, 2020, version 2, JUNO, s. 17 och 41 f.).

4.1.3Utvecklingen på tullområdet

De administrativa sanktionerna på tullrättens område är ett resultat av den nämnda utvecklingen. Tulltillägg fördes in i lagstiftningen år 1986, genom tillägg i den då gällande tullagen (1973:670). Syftet var att komma till rätta med oriktigheter i tulldeklarationer och andra handlingar till ledning för tulltaxering. Innan dess fanns det bestämmelser i 1973 års tullag om vite och om förseningsavgift vid underlåtenhet att lämna tulldeklaration i tid. En möjlighet för rege- ringen att meddela föreskrifter om administrativa sanktionsavgifter vid överträdelser av import- eller exportrestriktioner hade införts år 1984. Därutöver kunde bara straffrättsliga sanktioner användas mot den som inte uppfyllde sina skyldigheter i fråga om tullar, andra skatter eller avgifter som beslutades av en tullmyndighet. Straffbe- stämmelserna fanns i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling (varusmugglingslagen), som föregick lagen (2000:1225) om straff för smuggling (smugglingslagen). Subsidiära ansvarsbestämmelser fanns främst i tullagen och tullstadgan (1973:671). I propositionen anfördes att det straffrättsliga sanktionssystemet inte var tillräckligt för att komma till rätta med problemen. Rättegångsförfaranden an- sågs dessutom vara alltför tidskrävande, kostsamma och ingripande vid mindre allvarliga överträdelser (proposition om tulltillägg, prop. 1985/86:41, s. 14 f.).

Det fanns alltså ett behov av ett administrativt sanktionssystem på tullområdet motsvarande det som hade införts på skatteområdet

ibörjan av 1970-talet. Utgångspunkten var att regleringen om tull- tillägg skulle utformas i så nära överensstämmelse som möjligt med bestämmelserna om skattetillägg (prop. 1985/86:41 s. 14 f.). Tulltill-

123

Det nuvarande sanktionssystemet

SOU 2023:99

lägget utformades så att det i huvudsak kunde komma i fråga för de kommersiella importörer som hade en skyldighet att lämna en skrift- lig tulldeklaration (prop. 1985/86:41 s. 1, 19 f. och 37 f.).

Bestämmelserna om tulltillägg har därefter genomgått ett flertal justeringar, bl.a. i samband med att reglerna om skattetillägg har setts över (se Administrativa avgifter på skatte- och tullområdet, m.m., prop. 2002/03:106, s. 193 f. och Skatteförfarandet, prop. 2010/11:165, s. 490 f.). Senast sågs bestämmelserna över i samband med att tullkodexen ersatte rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenska- pen (gemenskapstullkodexen) och den nu gällande tullagen trädde i kraft. Då gjordes vissa justeringar men inga större förändringar av sanktionsbestämmelserna. Regeringen bedömde att sanktionerna var tillräckliga för att säkerställa att tullagstiftningen följs. Det utta- lades dock att en slutlig bedömning av den frågan kunde göras först när lagstiftningen kommit på plats i sin helhet (En ny tullag, prop. 2015/16:79, s. 141). Sanktionsbestämmelserna utformades med reg- lerna om skattetillägg i skatteförfarandelagen (2011:1244) som väg- ledning (prop. 2015/16:79 s. 194).

Regleringen om tulltillägg har – till skillnad från regleringen om skattetillägg – inte genomgått några större förändringar sedan den infördes.

4.2Dagens reglering

4.2.1Allmänt om tullrättsliga sanktioner

Den gemensamma tullpolitiken är som nämnts ett område där har- moniseringen av lagstiftningen inom EU har gått mycket långt. Uppgiften att driva igenom EU:s gemensamma tullagstiftning faller emellertid under medlemsstaternas nationella rätt. I artikel 42.1 i tullkodexen föreskrivs att medlemsstaterna ska fastställa sanktioner för överträdelser av tullagstiftningen. Sanktionerna ska vara effek- tiva, proportionerliga och avskräckande. Administrativa sanktioner får enligt artikel 42.2 bl.a. ha formen av en penningavgift som tas ut av tullmyndigheterna, vid behov inbegripet en betalning som gäller i stället för en straffrättslig påföljd. Därutöver får administrativa på- följder ha formen av ett återkallande eller en tillfällig indragning eller ändring av ett tillstånd som innehas av den person som drabbas av

124

SOU 2023:99

Det nuvarande sanktionssystemet

sanktionen. Medlemsstaterna ska enligt artikel 42.3 anmäla de natio- nella bestämmelserna till EU-kommissionen och utan dröjsmål an- mäla ändringar av bestämmelserna. Den närmare utformningen av sanktionerna beslutas av varje medlemsstat. Något gemensamt EU- rättsligt regelverk om sanktioner finns alltså inte. Förslaget till ny tullkodex som förhandlas inom EU innebär emellertid att det ska finnas ett gemensamt ramverk i fråga om sanktioner, bl.a. på så sätt att vissa överträdelser ska anses utgöra överträdelser av tullagstift- ningen och att det ska finnas en miniminivå för administrativa sank- tioner (se avsnitt 3.6). Som framgått där kommer emellertid en ny tullkodex inte fullt ut att träda i kraft på länge.

I svensk rätt finns som nämnts både administrativa och straff- rättsliga sanktioner för överträdelser av tullagstiftningen. De huvud- sakliga bestämmelserna finns i smugglingslagen och i tullagen. Det finns emellertid även sanktionsbestämmelser i annan lagstiftning.

4.2.2Straffrättsliga sanktioner

Inledning

I smugglingslagen regleras straff vid vissa överträdelser av tullagstift- ningen. Det handlar om olika former av smugglingsbrott, tullbrott och olovlig befattning med smuggelgods. Även i tullagen och i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (inregränslagen) finns det straffbestämmelser. De bestämmelserna är subsidiära i förhållande till straffbestämmelserna i smugglingslagen.

Smugglingsbrott

Smuggling

Ansvar för smuggling regleras i 3 § smugglingslagen. Ett första fall avser den situationen att någon bryter mot ett förbud mot eller vill- kor för införsel av varor. Det föreskrivs i 3 § första stycket att den som, i samband med införsel till landet av en vara som omfattas av ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel, uppsåt- ligen bryter mot förbudet eller villkoret genom att underlåta att an- mäla varan till tullbehandling, döms för smuggling.

125

Det nuvarande sanktionssystemet

SOU 2023:99

Ett andra fall avser den situationen att någon vilseleder Tullverket i samband med införsel av varor. Enligt 3 § andra stycket döms den för smuggling som, i samband med att en vara som avses i första stycket förs in till landet, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift eller un- derlåter att lämna föreskriven uppgift vid tullbehandling. Det krävs att agerandet ger upphov till fara för att införseln fullföljs i strid med förbudet eller villkoret. Den som frivilligt undanröjer faran ska en- ligt 15 § inte dömas till ansvar.

Ansvar för smuggling kan också komma i fråga i de fall som avses i 3 § tredje stycket. Det handlar om att någon

uppsåtligen från landet för ut en vara i strid med ett särskilt före- skrivet förbud mot eller villkor för utförsel eller efter utförseln förfogar över varan i strid med förbudet eller villkoret,

under pågående tullbehandling förfogar över en vara som omfat- tas av ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel och därigenom föranleder att införseln fullföljs i strid med för- budet eller villkoret,

till landet för in eller från landet för ut en vara med stöd av ett tillstånd som föranletts av att någon lämnat en oriktig uppgift eller underlåtit att lämna en föreskriven uppgift till en tillstånds- myndighet, eller förfar på ett sådant sätt hos en tillståndsmyndig- het och därigenom föranleder att tillstånd meddelas och att varan förs in i eller ut ur landet med stöd av tillståndet, eller

förfogar över en vara i strid med villkor som uppställts för eller i samband med varans införsel eller utförsel.

Vilka förfaranden som omfattas av uttrycket tullbehandling framgår av 2 § andra stycket 4 smugglingslagen. I 3 § fjärde stycket föreskrivs att om bestämmelserna om tullbehandling inte är tillämpliga vid in- försel från eller utförsel till ett annat EU-land, gäller det som sägs i första och andra styckena om tullbehandling i stället förfarandet en- ligt inregränslagen. Ansvar för smuggling kan alltså komma i fråga för den som bryter mot regleringen i den lagen. Bakgrunden är att bestämmelserna om tullbehandling i princip inte är tillämpliga när det är fråga om införsel från eller utförsel till andra EU-länder.

Påföljden för smuggling är böter eller fängelse i högst två år. Om brottet är ringa döms i stället till penningböter enligt 4 § smugg-

126

SOU 2023:99

Det nuvarande sanktionssystemet

lingslagen. Straffskalan för grov smuggling är enligt 5 § första styck- et fängelse lägst sex månader och högst sex år. Förutsättningarna för när brottet ska anses vara grovt framgår av 5 § andra stycket.

Smuggling av särskilda varuslag

I 6–6 b §§ smugglingslagen finns särskilda bestämmelser om smugg- ling av vissa varuslag. Narkotikasmuggling regleras i 6 § och gäller gärningar som avses i 3 § som omfattar narkotika. Påföljden är strängare än för smuggling, nämligen fängelse i högst tre år för nar- kotikasmuggling (första stycket), böter eller fängelse i högst sex må- nader för ringa narkotikasmuggling (andra stycket) och fängelse i lägst två och högst sju år för grov narkotikasmuggling (tredje stycket). Ansvar för synnerligen grov narkotikasmuggling regleras i 6 § fjärde stycket. För det brottet är straffskalan fängelse i lägst sex och högst tio år.

Liknande konstruktioner finns i 6 a och 6 b §§ smugglingslagen. Den förstnämnda paragrafen reglerar ansvar för vapensmuggling, ringa vapensmuggling, grov vapensmuggling och synnerligen grov vapensmuggling. Brotten smuggling av explosiv vara, ringa smugg- ling av explosiv vara, grov smuggling av explosiv vara och synnerli- gen grov smuggling av explosiv vara regleras i den sistnämnda para- grafen. Straffskalorna skiljer sig i viss mån från det som gäller vid narkotikasmuggling.

Olovlig införsel eller olovlig utförsel

Smugglingsbrott enligt 3 och 6–6 b §§ smugglingslagen förutsätter som nämnts uppsåt. I 7 § första stycket föreskrivs att den som av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i de nämnda paragra- ferna döms för olovlig införsel eller olovlig utförsel. Straffskalan är böter eller fängelse i högst två år. Ansvar för brottet kan också komma i fråga i de fall som avses i 7 § andra stycket. Det som avses är bl.a. den situationen att någon av grov oaktsamhet i samband med utförsel av en vara underlåter att anmäla varan till tullbehandling, eller lämnar en oriktig uppgift vid tullbehandling, och därigenom ger upphov till fara för att ett förbud eller villkor överträds (punkten 1) eller lämnar en oriktig uppgift eller underlåter att lämna en föreskri-

127

Det nuvarande sanktionssystemet

SOU 2023:99

ven uppgift i samband med en ansökan om vissa tillstånd och däri- genom ger upphov till fara för att varan förs in eller ut med stöd av tillståndet (punkten 2). Den som frivilligt undanröjer faran ska en- ligt 15 § inte dömas till ansvar.

I 7 § tredje stycket anges att om bestämmelserna om tullbehand- ling inte är tillämpliga vid utförsel till ett annat EU-land, gäller det som sägs i andra stycket 1 om tullbehandling i stället förfarandet en- ligt inregränslagen. Ansvar kan alltså dömas ut för den som bryter mot regleringen i den lagen.

Försök, förberedelse och stämpling

Regleringen i 14 § smugglingslagen innebär att försök, förberedelse och stämpling är kriminaliserat beträffande flertalet av de redovisade smugglingsbrotten.

Tullbrott

Tullbrott

Ansvar för tullbrott enligt 8 § smugglingslagen förutsätter att någon i samband med att en vara förs in till eller ut ur landet uppsåtligen agerar på ett otillåtet sätt vid tullbehandlingen. Det krävs att perso- nen genom det otillåtna agerandet ger upphov till fara för att tull, annan skatt eller avgift undandras det allmänna eller, i de fall som avses i andra stycket, felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till per- sonen själv eller till någon annan.

En central bestämmelse som bara gäller vid införsel finns i 8 § första stycket smugglingslagen. Det otillåtna agerandet kan bestå i att någon underlåter att anmäla en vara till tullbehandling, lämnar oriktiga uppgifter vid tullbehandling eller underlåter att lämna en föreskriven uppgift vid tullbehandling. I 8 § andra stycket 1 straff- beläggs motsvarande handlande i samband med utförsel av en vara, eller att förfoga över en utförd vara i strid med vad som förutsatts vid den tullbehandling som ägt rum med anledning av utförseln. Straffbestämmelsen omfattar också att under pågående tullbehand- ling förfoga över en införd vara i strid med det som gäller under tull- behandlingen (8 § andra stycket 2) och att bryta mot villkor som

128

SOU 2023:99

Det nuvarande sanktionssystemet

gäller för befrielse från eller nedsättning av skatt eller avgift i vissa fall (8 § andra stycket 3). Paragrafen är enligt tredje stycket bara till- lämplig i fråga om sådana tullar, andra skatter och avgifter som Tull- verket beslutar om.

Straffskalan för tullbrott är böter eller fängelse i högst två år. Om brottet är ringa döms i stället till penningböter enligt 9 § smugg- lingslagen. I 10 § föreskrivs att straffskalan för grovt tullbrott är fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Förutsättningarna för att brottet ska anses som grovt framgår också av paragrafen.

Bestämmelsen om frivillig rättelse i 15 § smugglingslagen innebär att den som frivilligt vidtar en åtgärd, som leder till att tull, annan skatt eller avgift kan påföras, tillgodoräknas eller återbetalas med rätt belopp, inte ska dömas till ansvar. Regleringen i 14 § smugglingsla- gen innebär att försök till tullbrott och grovt tullbrott är kriminali- serat, liksom förberedelse eller stämpling till grovt tullbrott.

Vårdslös tullredovisning

Ansvar för vårdslös tullredovisning regleras i 11 § smugglingslagen. Brottet består i att någon begår en gärning som avses i 8 § av grov oaktsamhet. Straffskalan är böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen är ringa ska den inte medföra ansvar.

Olovlig befattning med smuggelgods

Olovlig befattning med smuggelgods enligt 12 § första stycket smugglingslagen kriminaliserar olika typer av uppsåtlig befattning med varor som varit föremål för brott enligt 3–11 §§ den lagen. Det som avses är att någon emballerar, transporterar, förvarar, döljer, be- arbetar, förvärvar, överlåter eller ingår avtal om upplåtelse av pant- rätt i en sådan vara. Straffskalan för brottet är böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen är ringa ska den inte medföra ansvar. Ansvar enligt 12 § andra stycket kan aktualiseras när gärningsman- nen visserligen inte insåg, men hade skälig anledning att anta, att va- ran varit föremål för brott. I det fallet är påföljden böter. Om gär- ningen är ringa ska inte dömas till ansvar.

I 12 § tredje stycket tydliggörs att ansvar för brottet inte ska dö- mas ut om gärningen är belagd med straff enligt vissa bestämmelser

129

Det nuvarande sanktionssystemet

SOU 2023:99

i narkotikastrafflagen (1968:64), vapenlagen (1996:67) eller lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor.

Grov olovlig befattning med smuggelgods regleras i 13 § smugg- lingslagen. Straffskalan är fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Regleringen i 14 § innebär att försök, förberedelse och stämpling till grov olovlig befattning med smuggelgods är kriminaliserat.

Tullförseelse

Ansvar för tullförseelse regleras i 5 kap. 2–4 §§ tullagen. Brottet är subsidiärt i förhållande till regleringen i bl.a. smugglingslagen. Det framgår av 5 kap. 3 § tullagen, som föreskriver att ansvar för tullför- seelse inte ska dömas ut om gärningen är belagd med straff i brotts- balken, smugglingslagen eller terroristbrottslagen (2022:666).

För tullförseelse enligt 5 kap. 2 § första stycket tullagen döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

bryter mot en föreskrift i tullagstiftningen,

bryter mot anmälningsskyldigheten i artikel 3 eller redovisnings- skyldigheten i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förord- ning (EU) 2018/1672 av den 23 oktober 2018 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur unionen och om upphä- vande av förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydel- sen, eller

inte fullgör sin rapporteringsskyldighet enligt artikel 18a.4–6 i rå- dets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesi- digt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndighe- ter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstift- ningen, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förord- ning (EU) 2015/1525.

För tullförseelse döms enligt 5 kap. 2 § andra stycket tullagen också den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett beslut som Tullverket har meddelat med stöd av tullagstiftningen. Det gäller dock bara om beslutet avser

skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor i vissa fall,

130

SOU 2023:99

Det nuvarande sanktionssystemet

skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket, eller

användning eller förbrukning av en icke-unionsvara.

Av 5 kap. 2 § tredje stycket tullagen framgår att det inte ska dömas till ansvar i ringa fall. Allmänt åtal för tullförseelse får enligt 5 kap. 4 § endast väckas efter medgivande av Tullverket.

Brott mot inregränslagen

I 19 § inregränslagen finns bestämmelser om straff för den som bry- ter mot vissa föreskrifter enligt den lagen. Enligt första stycket döms den till böter som uppsåtligen eller av oaktsamhet låter bli att

göra en anmälan enligt 4 § när vapen och liknande föremål samt ammunition, ljuddämpare och tillståndspliktiga sprängämnespre- kursorer förs in till Sverige,

stanna på en tulltjänstemans anmaning enligt 5 §, eller

lämna uppgifter och visa upp handlingar för en tulltjänsteman en- ligt 6 §.

I 19 § tredje stycket inregränslagen föreskrivs att det inte ska dömas till ansvar i ringa fall.

På samma sätt som vid tullförseelse enligt tullagen är regleringen i 19 § inregränslagen subsidiär i förhållande till vissa andra straffbe- stämmelser. Enligt 20 § inregränslagen inträder inte ansvar enligt 19 § om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller smugg- lingslagen. Inregränslagen innehåller inte någon bestämmelse som motsvarar regleringen i 5 kap. 4 § tullagen. Allmänt åtal för brott en- ligt inregränslagen kräver alltså inte Tullverkets medgivande.

Olovlig förflyttning av punktskattepliktiga varor, m.m.

Punktskattedirektivet

För alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter finns harmoni- serade regler om punktskatt i rådets direktiv (EU) 2020/262 av den

131

Det nuvarande sanktionssystemet

SOU 2023:99

19 december 2019 om allmänna regler om punktskatt (punktskatte- direktivet). Direktivet innehåller bl.a. regler om när skattskyldighe- ten inträder och om vissa undantag från beskattning. I direktivet finns även regler för ett uppskovsförfarande, enligt vilket punktskat- tepliktiga varor kan flyttas mellan vissa aktörer utan att skattskyl- dighet inträder. Vid sådana flyttningar ska varorna som huvudregel åtföljas av ett elektroniskt administrativt dokument och andra do- kument. Även vid flyttning av punktskattepliktiga varor utanför uppskovsförfarandet ska ett följedokument medföras om förflytt- ningen äger rum mellan olika medlemsstaters territorium och varor- na innehas i kommersiellt syfte. I svensk rätt finns regleringen i bl.a. lagen (2022:155) om tobaksskatt, lagen (2022:156) om alkoholskatt, lagen (1994:1776) om skatt på energi och lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksva- ror och energiprodukter (LPK).

Det finns inte några regler om sanktioner i punktskattedirektivet för de fall där reglerna om flyttning av punktskattepliktiga varor inte följs. Det ankommer i stället på medlemsstaterna att införa sanktio- ner för att säkerställa att direktivets regler upprätthålls. I Sverige finns det straffbestämmelser i 5 kap. LPK.

Straffbestämmelser

Huvudbrottet enligt 5 kap. 1 § LPK benämns olovlig förflyttning av punktskattepliktiga varor. Ansvar för brottet förutsätter att någon uppsåtligen i strid med regleringen i lagen förflyttar punktskat- tepliktiga varor inom Sverige, för in punktskattepliktiga varor till Sverige från ett område som tillhör EU:s punktskatteområde eller för ut sådana varor från Sverige. Det krävs därutöver att det felaktiga beteendet gett upphov till fara för att en myndighets kontrollverk- samhet med avseende på varuförflyttningen allvarligt försvåras. På- följden för brottet är fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Straffbestämmelsen är subsidiär till bestämmelserna i smugglingslagen.

I 5 kap. LPK regleras också ansvar för olovlig befattning med punktskattepliktiga varor (1 a §) och grov olovlig befattning med punktskattepliktiga varor (1 b §). Därutöver föreskrivs straff för den som bryter mot vissa skyldigheter enligt lagen. Det som avses är bl.a.

132

SOU 2023:99

Det nuvarande sanktionssystemet

överträdelse av skyldigheten att legitimera sig eller på annat godtag- bart sätt styrka sin identitet (3 §) eller skyldigheten att visa upp vissa handlingar (4 §).

Förslagen i delbetänkandet

Utredningen har i delbetänkandet föreslagit att några av straffbe- stämmelserna i tullagen, inregränslagen och LPK ska flyttas till den nya lag som utredningen föreslår, tullbefogenhetslagen, med endast ett fåtal ändringar i sak. Straffbestämmelserna föreslås tas in i den nya lagen i den mån de är knutna till sådant som regleras i den lagen (se SOU 2022:48 s. 603 f.).

4.2.3Administrativa sanktioner

Inledning

I 5 kap. tullagen finns det bestämmelser om administrativa sank- tioner vid överträdelser av tullagstiftningen. Det som regleras där är tulltillägg och förseningsavgift. Även tullagens och inregränslagens bestämmelser om vite kan ses som en form av administrativ sank- tion. Återkallelse, tillfällig indragning eller ändring av tillstånd är en- ligt artikel 42.1 b i tullkodexen också en sanktionsform. Tullverket beslutar även om transporttillägg, som är en administrativ sanktion vid överträdelse av bestämmelserna om flyttning av punktskatte- pliktiga varor. Tullverkets beslut i den aktuella typen av ärenden får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

År 2022 fattade Tullverket 627 beslut om tulltillägg vilket var en minskning i förhållande till tidigare år. Antalet beslut var 826 år 2021 och 723 året dessförinnan. År 2019 fattades 790 beslut om tulltill- lägg. Debiterade tulltillägg uppgick till omkring 23,3 miljoner kro- nor år 2022, 24,1 miljoner kronor år 2021, 24,6 miljoner kronor år 2020 och 15 miljoner kronor år 2019.

Tullverket fattade 2 127 beslut om förseningsavgift år 2022. Åren dessförinnan fattades 1 906 respektive 1 325 beslut av det slaget. Det debiterade beloppet uppgick till cirka 1,14 miljoner kronor år 2022, 1,08 miljoner kronor år 2021 och 870 000 kronor år 2020.

133

Det nuvarande sanktionssystemet

SOU 2023:99

Tulltillägg på tull

Tulltillägg vid oriktig uppgift

I 5 kap. 5 § tullagen föreskrivs att tulltillägg ska tas ut när en oriktig uppgift har lämnats i vissa fall. Tulltillägg får bara tas ut av den som är gäldenär och skyldig att ge in tulldeklaration skriftligen eller elektroniskt.

I paragrafens första stycke regleras den situationen att en oriktig uppgift har lämnats under förfarandet. Tulltillägg ska tas ut om gäl- denären på något annat sätt än muntligen har lämnat en oriktig upp- gift till ledning för fastställande av tull. Om en oriktig uppgift har lämnats i ett ärende om omprövning, återbetalning eller eftergift eller vid ett överklagande ska enligt andra stycket tulltillägg också tas ut. Det förutsätter emellertid att uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak.

Vad som är en oriktig uppgift regleras i 5 kap. 6 § tullagen. En uppgift ska enligt första stycket anses vara oriktig om det klart fram- går att en lämnad uppgift är felaktig (punkten 1). Detsamma gäller om en uppgift som ska lämnas till ledning för beslut om tull har ute- lämnats (punkten 2). Både felaktiga och utelämnade uppgifter inne- fattas alltså i begreppet oriktig uppgift. I andra stycket föreskrivs två undantag. Uppgiften ska för det första inte anses vara oriktig om den tillsammans med övriga lämnade uppgifter utgör tillräckligt underlag för ett riktigt beslut. För det andra ska uppgiften inte anses oriktig om den uppenbart inte kan läggas till grund för beslutet. I 5 kap. 11 § föreskrivs att gäldenären ansvarar för det som gäldenärens ombud gör eller låter bli att göra.

Beräkningen av tulltilläggets storlek görs enligt 5 kap. 7 § tull- lagen. Tulltillägget är 20 procent av den tull som inte skulle ha tagits ut, om den oriktiga uppgiften godtagits. Tulltillägg förutsätter alltså att den oriktiga uppgiften skulle ha lett till undandragen tull, om den hade godtagits, och tillägget speglar det undandragna beloppet.

Tulltillägg när tull har fastställts på skälig grund

I 5 kap. 8 § första stycket tullagen föreskrivs att tulltillägg i vissa fall ska tas ut av gäldenären när tull har fastställts på s.k. skälig grund. Det som avses är de fall där tulldeklarationen har uteblivit och inte

134

SOU 2023:99

Det nuvarande sanktionssystemet

har kommit in trots att ett föreläggande sänts ut till gäldenären (punkten 1) och de fall där en avvikelse från deklarationen har ägt rum när tull har fastställts på skälig grund (punkten 2). Gäldenären ansvarar enligt 5 kap. 11 § för det som gäldenärens ombud gör eller låter bli att göra.

Beräkningen av tulltilläggets storlek görs enligt 5 kap. 8 § andra stycket tullagen. Tulltillägget är 20 procent av den tull som fastställts enligt första stycket och som tas ut av gäldenären, utöver den tull som annars skulle ha tagits ut. Tulltillägget beräknas alltså på mel- lanskillnaden mellan de beloppen. Till den del fastställandet av tull innefattar rättelse av en oriktig uppgift från gäldenären beräknas tulltillägget emellertid enligt 5 kap. 7 § första stycket.

Tulltillägg på grund av bristande efterlevnad

En ytterligare grund för tulltillägg regleras i 5 kap. 9 § tullagen. Tull- tillägg ska, även i andra fall än de som avses i 5 kap. 5 och 8 §§, tas ut på grund av uppkomsten av en tullskuld genom bristande efterlevnad av tullagstiftningen enligt artikel 79 i tullkodexen. Det gäller bara om gäldenären rätteligen skulle ha lämnat en skriftlig eller elektro- nisk tulldeklaration till ledning för beslut om tull. Tulltillägget är 20 procent av den tull som tas ut.

Tulltillägg vid vissa förfoganden

Tulltillägg ska dessutom tas ut enligt 5 kap. 10 § tullagen. Det som avses är den situationen att någon förfogat över en vara som hänförts till tullförfarandet övergång till fri omsättning, om förfogandet stri- dit mot en föreskriven förutsättning för återbetalning eller eftergift av tull. Tulltillägget är 20 procent av den tull som felaktigt har beta- lats tillbaka eller eftergetts.

När tulltillägg inte ska tas ut

I 5 kap. 12–14 §§ tullagen regleras när tulltillägg inte ska tas ut. En- ligt 5 kap. 12 § ska tulltillägg inte tas ut om gäldenären på eget ini- tiativ har vidtagit rättelse (punkten 1). Detsamma gäller om det tull-

135

Det nuvarande sanktionssystemet

SOU 2023:99

belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller passi- viteten är obetydligt (punkten 2). Enligt 5 kap. 13 § ska tulltillägg inte heller tas ut om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas. Om det inte längre finns någon betalningsskyldighet för tull, får Tullverket enligt 5 kap. 14 § tullagen inte heller ta ut tulltillägg på beloppet.

Tulltillägg på skatt

Tulltillägg kan tas ut på undandragen skatt

Enligt 1 kap. 2 § tullagen gäller det som sägs i lagen om tull även annan skatt än tull, under förutsättning att skatten ska tas ut för varor vid import, att skatten ska betalas till Tullverket och att inte något annat uttryckligen anges. Regleringen innebär att Tullverket i de fallen får besluta om tulltillägg på undandragen skatt, om förut- sättningarna för tulltillägg är uppfyllda. Samma regler gäller som för tulltillägg på tull, med den skillnaden att tulltillägget är 10 procent i stället för 20 procent om det är fråga om undandragen mervärdes- skatt som är avdragsgill (5 kap. 7 § andra stycket tullagen).

Som beskrivs i det följande är Skatteverket numera beskattnings- myndighet för mervärdesskatt vid import i de flesta fall. Som en följd av det kan Tullverket i regel inte ta ut tulltillägg på undandragen mervärdesskatt.

Tullverket är beskattningsmyndighet vid import i vissa fall

Det framgår i 2 kap. 1 och 2 §§ tullagen i vilka fall Tullverket är be- skattningsmyndighet. Vid import eller införsel till det svenska tull- området ska enligt 1 § tobaksskatt, alkoholskatt och vissa andra punktskatter fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte något annat föreskrivits. Tidigare var Tullverket be- skattningsmyndighet även för mervärdesskatt vid import. Genom en lagändring år 2015 (SFS 2014:51) har hanteringen av mervärdesskatt vid import ändrats så att skatten numera i de flesta fall inte tas ut enligt tullagen utan enligt skatteförfarandelagen. Skatteverket är alltså beskattningsmyndighet i stället för Tullverket.

136

SOU 2023:99

Det nuvarande sanktionssystemet

I fråga om mervärdesskatt vid import ska enligt 2 kap. 1 § tulla- gen skatten fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte något annat föreskrivits. Mervärdesskatten ska emellertid enligt 2 § första stycket inte tas ut enligt tullagen utan i enlighet med skatteförfarandelagen i vissa fall. Det gäller om dekla- ranten eller, om deklaranten är ett ombud, den för vars räkning om- budet handlar är registrerad för mervärdesskatt i Sverige vid tid- punkten för beslutet om fastställande av tull och

agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt mervärdes- skattelagen (2023:200) vid importen, eller

är en juridisk person som inte agerar i egenskap av beskattnings- bar person enligt mervärdesskattelagen vid importen eller inför- seln.

Lagändringen syftade bl.a. till att förbättra likviditeten för importö- rer som är registrerade för mervärdesskatt och har full avdragsrätt, eftersom de inte längre behöver betala mervärdesskatten. Ett annat syfte var att minska den administrativa bördan för berörda importö- rer. Företagen skulle endast behöva vända sig till en myndighet i frå- gor om mervärdesskatt och för att enhetliga förfaranderegler skulle bli tillämpliga för hantering av all mervärdesskatt (se Förändrad han- tering av mervärdesskatt vid import, prop. 2013/14:16, s. 19). I för- arbetena påpekades det att Skatteverket med det nya systemet endast kan bli beskattningsmyndighet för import där det anses finnas en deklarant, dvs. vid legal införsel (artikel 201 i tullkodexen). I de fall där det inte anses finnas någon deklarant, t.ex. vid olaglig införsel, blir den föreslagna bestämmelsen enligt förarbetena inte tillämplig, varför Tullverket förblir beskattningsmyndighet. Regeringen ansåg att den avgränsningen var motiverad, eftersom risken för skatteun- dandraganden annars skulle öka (prop. 2013/14:16 s. 21 f.).

Mars-domen

I Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2021 ref. 54 (den s.k. Mars-domen) var frågan bl.a. om mervärdesskatt ska tas ut enligt tullagen eller skatteförfarandelagen vid bristande efterlevnad av tull- lagstiftningen. I målet hade ett företag, Mars Logistics, varit huvud- ansvarig för ett transiteringsförfarande där fyra containrar med tv-

137

Det nuvarande sanktionssystemet

SOU 2023:99

apparater transporterades till Sverige från Turkiet, via Italien. Va- rorna anmäldes inte till Tullverket vid införseln till Sverige. Efter förfrågan från Tullverket inkom importören, Grundig Nordic AB, med tulldeklarationer. I och med att varorna hade undantagits från tullövervakning uppstod en tullskuld. Varorna omfattades emeller- tid av tullfrihet eftersom ett s.k. ATR-certifikat, som grundar sig på avtal mellan EU och Turkiet, hade uppvisats. Högsta förvaltnings- domstolen kom fram till att det inte fanns skäl att ifrågasätta vare sig certifikatet eller att underlåtenheten att anmäla varorna vid införseln till Sverige berodde på misstag. Tullskulden bestämdes därför till noll kronor. När det gällde mervärdesskatt konstaterade domstolen att Grundig, innan Tullverket fattade beslutet om tull, hade inkom- mit med en deklaration och att det således fanns en deklarant vid den tidpunkten. Eftersom Grundig var registrerad för mervärdesskatt i Sverige och hade agerat i egenskap av beskattningsbar person skulle mervärdesskatt inte fastställas med tillämpning av tullagen. Högsta förvaltningsdomstolen gjorde samma bedömning i avgörandet HFD 2021 ref. 57.

Domarna innebär att om en tullskuld har uppkommit genom bristande efterlevnad av tullagstiftningen ska mervärdesskatt vid im- port tas ut enligt skatteförfarandelagen, under förutsättning att det vid tidpunkten för Tullverkets beslut om tull finns en deklarant som är registrerad för mervärdesskatt i Sverige.

Förseningsavgift

I 5 kap. 15 § tullagen finns bestämmelser om förseningsavgift. Sådan avgift får tas ut i ett fall, nämligen om den som har deklarerat en vara med ett förenklat förfarande som medför skyldighet att ge in en kompletterande deklaration inte har lämnat deklarationen när det senast skulle ha gjorts. Förseningsavgiften är 500 kronor eller, om deklarationen inte lämnas trots anmaning, 1 000 kronor.

138

SOU 2023:99

Det nuvarande sanktionssystemet

Övriga bestämmelser om tulltillägg och förseningsavgift

Befrielse från tulltillägg och förseningsavgift

I 5 kap. 16–21 §§ tullagen finns det vissa gemensamma bestämmelser om tulltillägg och förseningsavgift. Av särskilt intresse är möjlig- heten att enligt 5 kap. 17 § första stycket besluta om befrielse från tulltillägg eller förseningsavgift. Ett sådant beslut förutsätter att det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om

den felaktighet eller passivitet som lett till avgiften kan antas ha berott på ålder, hälsa eller liknande förhållanden eller på en felbe- dömning av reglerna eller betydelsen av de faktiska förhållandena,

avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller passi- viteten,

en oskäligt lång tid har gått efter det att Tullverket har funnit an- ledning att anta att avgift ska tas ut, utan att den som avgiften gäller kan lastas för dröjsmålet, eller

felaktigheten eller passiviteten även har medfört att den som av- giften gäller fällts till ansvar för brott enligt smugglingslagen eller för tullförseelse enligt 5 kap. 2 § tullagen eller blivit föremål för förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.

Enligt 5 kap. 17 § andra stycket tullagen får deklaranten helt eller delvis befrias från förseningsavgift även när passiviteten är obetydlig.

Vem som beslutar m.m.

I 5 kap. 19 § tullagen föreskrivs att frågor om tulltillägg och förse- ningsavgift prövas av Tullverket. Frågor om tulltillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om tull prövas dock av allmän förvaltnings- domstol på talan av det allmänna ombudet (se 6 kap. 1 § tullagen). Enligt 5 kap. 18 § tullagen får tulltillägg eller förseningsavgift inte beslutas för en gäldenär eller deklarant som har avlidit. I 5 kap. 20 § finns en hänvisning till tullkodexens bestämmelser om bl.a. anstånd

139

Det nuvarande sanktionssystemet

SOU 2023:99

med betalning. Att tulltillägg och förseningsavgift tillfaller staten framgår av 5 kap. 20 § tullagen.

Vite

Vite kan tjäna både som ett påtryckningsmedel (vitesföreläggande) och som en sanktion mot den som trots vitesföreläggandet inte full- gör sina skyldigheter. På tullområdet finns det bestämmelser om vite i 7 kap. 5 § tullagen. Där anges i vilka fall Tullverket får förena ett föreläggande med vite, nämligen

när Tullverket med stöd av tullagstiftningen förelägger någon att vidta en åtgärd som behövs för myndighetens kontrollverksam- het,

om någon inte har lämnat en uppgift som krävs enligt tullagstift- ningen,

om någon inte har fullgjort en sådan skyldighet som föreskrivs i artikel 15.1 i tullkodexen, eller

om någon inte har fullgjort en skyldighet enligt 4 kap. 4, 7, 32 eller 33 § tullagen, vilket innefattar vissa skyldigheter för tran- sportföretag och för den som är under tullrevision.

Artikel 15.1 i tullkodexen innebär att varje person som direkt eller indirekt är involverad i fullgörandet av tullformaliteter eller i tull- kontroller, på tullmyndigheternas begäran och inom föreskriven tid, ska tillhandahålla dem alla nödvändiga dokument och uppgifter i lämplig form och ge dem all nödvändig hjälp för att fullgöra dessa formaliteter eller kontroller.

Även i 21 § inregränslagen finns det bestämmelser om vite. Reg- leringen innebär att Tullverket får förelägga ett transportföretag att fullgöra skyldigheten att lämna bokningsuppgifter enligt 15 § den la- gen. Tullverket får även förelägga den vars uppgifter ska kontrolle- ras, eller den för vars räkning en vara förs in eller ut, att fullgöra sina skyldigheter enligt 13 §. Föreläggandena i fråga får förenas med vite.

I lagen (1985:206) om viten finns det bestämmelser om bl.a. vi- tesbelopp (3 §) och om utdömande av vite (6–9 §§).

I 7 kap. 6 § tullagen föreskrivs att bestämmelserna i 7 kap. 5 § inte gäller om det finns anledning att anta att den som ska föreläggas vite

140

SOU 2023:99

Det nuvarande sanktionssystemet

eller dennes ställföreträdare har begått en gärning som är straffbe- lagd eller kan leda till tulltillägg. Förbudet gäller om föreläggandet avser utredningen av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen. Bakgrunden till regleringen är den s.k. passivitetsrätten som följer av rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europe- iska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Passivitetsrätten innebär en rätt till tystnad och en rätt att inte behöva belasta sig själv. Någon reglering som motsvarar 7 kap. 6 § tullagen finns inte i inre- gränslagen men passivitetsrätten gäller trots det vid tillämpningen av den lagen.

I delbetänkandet har utredningen föreslagit att regleringen i 21 § inregränslagen och delar av regleringen i 7 kap. 5 § tullagen ska flyt- tas till den nya tullbefogenhetslagen (se SOU 2022:48 s. 579, 600 f. och 763).

Återkallelse och tillfällig indragning eller ändring av tillstånd

I kapitel 3 har det redovisats hur företag kan ansöka om olika slags tillstånd för att förenkla sin tullhantering. Tullverket prövar bl.a. an- sökningar om ställning som godkänd ekonomisk aktör och att aktö- ren själv ska få utföra vissa tullformaliteter. Sådana tillstånd förut- sätter att bestämmelser och villkor efterlevs och att det företag som ansöker om tillståndet har goda rutiner för sin tullhantering. Även andra ansökningar prövas av Tullverket, bl.a. tillstånd till betalnings- anstånd, förenklad deklaration och till att vissa särskilda tullförfa- randen ska få användas.

Enligt artikel 23 i tullkodexen ska innehavaren av ett beslut full- göra de skyldigheter som följer av beslutet och underrätta tullmyn- digheterna om händelser som kan påverka beslutets upprätthållande eller innehåll. Tullmyndigheterna får när som helst upphäva, ändra eller återkalla ett beslut som inte är förenligt med tullagstiftningen. I särskilda fall ska myndigheterna ompröva eller tillfälligt dra in be- slutet. Tullmyndigheterna är skyldiga att övervaka de villkor och kri- terier som ett beslut är förenade med. De ska också övervaka att de skyldigheter som följer av beslutet fullgörs. Om beslutet gäller en aktör som varit etablerad i mindre än tre år ska tullmyndigheterna

141

Det nuvarande sanktionssystemet

SOU 2023:99

noggrant övervaka beslutet under det första året efter det att beslutet fattades.

Tullverkets tillståndsprövning medför enligt Tullverkets årsredo- visning för år 2022 en kvalitetssäkring av företagens tullhantering och regelefterlevnad. År 2022 behandlade myndigheten 1 864 nya ansökningar om tillstånd. Det var en relativt stor minskning i för- hållande till tidigare år. Under åren 2020 och 2021 var det fråga om 2 328 respektive 2 245 nya tillståndsansökningar. Tullverket påpekar i årsredovisningen att olika förändringar på tullområdet påverkar behovet av tillstånd både uppåt och nedåt över tid och att det än så länge inte finns någon tydlig trend (Årsredovisning 2022 s. 37 f.). Det saknas uppgifter om hur många beslut om ändring, tillfällig in- dragning och återkallelse av tillstånd som fattades under de åren.

Transporttillägg

Bestämmelser om administrativa sanktioner vid överträdelser av reg- leringen om flyttning av punktskattepliktiga varor finns i 4 kap. LPK. Om det vid en kontroll enligt LPK framkommer att de krav som gäller för flyttning av sådana varor inte följs kan Tullverket i vissa fall påföra transporttillägg enligt 4 kap. 1–1 b §§ LPK. Enligt 4 kap. 1 c § är ett transporttillägg 40 procent av de punktskatter som belöper på eller kan antas belöpa på de varor för vilka bestämmel- serna inte följts. Transporttillägget kan undanröjas i vissa fall enligt 4 kap. 2 § LPK. Det gäller om den som beslutet avser kommer in med föreskrivna dokument inom en månad från dagen för beslutet eller om det i ett ärende eller mål om skatt enligt lagen konstaterats att den som påförts tillägget inte är skattskyldig.

4.2.4Förbud mot dubbelprövning

Allmänt om förbudet

Sverige ratificerade Europakonventionen år 1952. Konventionens regler inkorporerades i svensk rätt, till en början främst genom be- stämmelserna i 2 kap. regeringsformen. Sedan den 1 januari 1995 gäl- ler konventionen som svensk lag genom lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättig-

142

SOU 2023:99

Det nuvarande sanktionssystemet

heterna och de grundläggande friheterna. Europakonventionen åläg- ger staterna att garantera de friheter och rättigheter som anges i kon- ventionen. Statens ansvar omfattar lagstiftning, rättstillämpning och annan maktutövning. Att konventionen har status som svensk lag innebär att den direkt kan åberopas inför svenska domstolar och myndigheter. I artiklarna 2–14 anges de grundläggande friheter och rättigheter som konventionen skyddar.

I artikel 4.1 i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen regleras förbudet mot dubbelprövning. Tilläggsprotokollet har rati- ficerats av Sverige och gäller också som svensk lag. Förbudet innebär enligt punkten 1 att ingen får lagföras eller straffas på nytt i en brott- målsrättegång i samma stat för ett brott för vilket han eller hon redan blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångs- ordningen i den staten. Undantaget i punkten 2 innebär att det inte finns hinder mot ny lagföring när det har framkommit nya viktiga omständigheter som kan påverka utgången i målet eller det i den tidi- gare rättegången har förekommit ett grovt rättegångsfel som kunnat ha sådan effekt.

I artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU:s rättighetsstadga) finns en liknande bestämmelse om förbud mot dubbelprövning. I artikeln föreskrivs att ingen får lagföras eller straffas på nytt för en lagöverträdelse för vilken han eller hon redan har blivit frikänd eller dömd i unionen genom en lagakraftvunnen brottmålsdom i enlighet med lagen. Stadgan är en del av primärrätten och alltså direkt tillämplig i medlemsstaterna. En viktig skillnad mot Europakonventionen är att rättighetsstadgan bara gäller vid tillämpning av EU-rätten.

En utförlig redogörelse för dubbelprövningsförbudet och Euro- padomstolens och EU-domstolens praxis på området finns i propo- sitionen Skattetillägg: Dubbelprövningsförbudet och andra rättssä- kerhetsfrågor (prop. 2014/15:131 s. 38 f.). Förenklat kan sägas att dubbelprövningsförbudet avser att förhindra att samma person prö- vas för samma brott två gånger. Förbudet hindrar emellertid inte att flera straff döms ut för samma brott. Det som förbudet avser att för- hindra är att samma brott prövas på nytt, dvs. vid olika tillfällen.

143

Det nuvarande sanktionssystemet

SOU 2023:99

Ett uttryckligt förbud finns i skattelagstiftningen

Genom Högsta domstolens beslut i plenum den 11 juni 2013 ändra- des svensk praxis i fråga om dubbelprövningsförbudet på skatterät- tens område (NJA 2013 s. 502, ”Juniavgörandet”). Sammanfatt- ningsvis ansåg Högsta domstolen att rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott omfattar systemet med skatte- tillägg och påföljd för brott mot skattebrottslagen. Rätten omfattar både mervärdesskatt och andra skatter och avgifter. Den gäller när skattetillägg och påföljd för skattebrott aktualiseras för samma fysiska person, också i vissa situationer när en juridisk person är pri- märt ansvarig för skattetillägget. Det föreligger hinder (lis pendens) mot åtal för skattebrott även om beslutet om skattetillägg inte har fått laga kraft. I avgörandet uttalades också att dubbelprövningsför- budet normalt inte hindrar åtal och dom för bokföringsbrott av det skälet att skattetillägg har tagits ut.

Systemet med skattetillägg och skattebrott i två olika förfaranden bedömdes alltså vara oförenligt med dubbelprövningsförbudet. Som en följd av det infördes år 2016 ändringar i systemen med skattetill- lägg och skattebrott, i syfte att stärka rättssäkerheten i skatteför- farandet (se prop. 2014/15:131). Utredningen återkommer till den regleringen i avsnitt 4.3 och 10.2. Några ändringar som motsvarar dem som gjorts på skatteområdet har inte införts beträffande syste- men med tulltillägg och tullrelaterade brott. Förbudet mot dubbel- prövning gäller emellertid även på det området.

4.2.5Begreppen gäldenär och tullskuld

Gäldenär är den som ska betala en tullskuld

Som nämnts i avsnitt 4.2.3 ska tulltillägg tas ut av den som är gälde- när. En definition av begreppet finns i artikel 5.19 i tullkodexen, som anger att gäldenär är varje person som är skyldig att betala en tull- skuld. Med tullskuld avses enligt artikel 5.18 skyldigheten att betala de tullar som enligt tullagstiftningen utgår vid import och export av varor. Tullskulden fastställs av Tullverket.

Bestämmelser om tullskuld finns huvudsakligen i artikel 77–82 i tullkodexen. Regleringen, som redovisas övergripande i det följande,

144

SOU 2023:99

Det nuvarande sanktionssystemet

är nära sammankopplad med bestämmelserna om tullförfaranden och tulldeklaration som har beskrivits i avsnitt 3.2 och 3.3.

Tullskuld vid import

Övergång till fri omsättning

Den vanligaste situationen genom vilken en tullskuld uppkommer är när en tulldeklaration för övergång till fri omsättning lämnas (Duras och Moëll s. 117). Enligt artikel 77.1 och 77.2 i tullkodexen upp- kommer tullskulden när tulldeklarationen godtas. Samma regler gäl- ler vid import av varor som hänförs till det särskilda tullförfarandet tillfällig införsel med partiell befrielse från importtullar.

Vem som är gäldenär för tullskulden anges i artikel 77.3 i tullko- dexen. Som huvudregel är det deklaranten som är gäldenär, dvs. den person som ger in deklarationen. Om ett ombud ger in deklarationen är det den person i vars namn deklarationen ges in, eller den person för vars räkning deklarationen görs, som är gäldenär (se definitioner i artikel 5.18 och 18). En person kan vara en fysisk eller juridisk per- son, eller en sammanslutning av personer som har rättskapacitet utan att vara en juridisk person (se definitionen i artikel 5.4). Även en annan person kan vara gäldenär för tullskulden. Det förutsätter att en felaktig uppgift har lämnats i tulldeklarationen och att uppgiften har lett till att tull helt eller delvis inte tagits ut. Den person som har lämnat de för deklarationen nödvändiga uppgifterna kan då vara gäl- denär, om personen visste eller rimligen borde ha vetat att uppgif- terna var felaktiga. Regleringen kan alltså leda till att fler personer än en bedöms vara gäldenärer. I så fall ansvarar de enligt artikel 84 i tull- kodexen solidariskt för betalningen av tullskulden.

I artikel 78 i tullkodexen finns särskilda bestämmelser för vissa icke-ursprungsvaror som använts vid tillverkningen av produkter för vilka ett ursprungsintyg har utfärdats eller upprättats.

Bristande efterlevnad av tullagstiftningen

En tullskuld kan också uppkomma vid bristande efterlevnad av tull- lagstiftningen. De fallen regleras i artikel 79 i tullkodexen. Det kan enligt artikel 79.1 exempelvis handla om att varor förts in i EU:s tull-

145

Det nuvarande sanktionssystemet

SOU 2023:99

område utan att deklareras eller att varor som är hänförda till ett visst tullförfarande har hanterats på ett otillåtet sätt. Tullskulden upp- kommer enligt artikel 79.2 vid olika tidpunkter beroende på vilken typ av bristande efterlevnad det är fråga om.

Vem som är gäldenär för tullskulden i de fall där en skyldighet inte har fullgjorts eller inte längre är uppfylld anges i artikel 79.3. Gäldenär är

varje person som var skyldig att fullgöra skyldigheten,

varje person som var medveten om, eller rimligen borde ha varit medveten om, att en skyldighet enligt tullagstiftningen inte var fullgjord och som

agerat för den persons räkning som var skyldig att fullgöra skyldigheten, eller

medverkat i den handling som ledde till att skyldigheten inte fullgjordes, och

varje person som förvärvat eller tagit hand om varorna och som vid förvärvet eller mottagandet var medveten om, eller rimligen borde ha varit medveten om, att en skyldighet enligt tullagstift- ningen inte var fullgjord.

Även i dessa fall kan fler än en person vara gäldenär för tullskulden. Vem som är gäldenär för en tullskuld som uppkommer när ett villkor för import åsidosätts regleras i artikel 79.4. Huvudregeln är att gäldenär är den person som är skyldig att uppfylla villkoret. Om felaktiga uppgifter beträffande villkoret har lämnats i tulldeklara- tionen, och de felaktiga uppgifterna har lett till att tull helt eller del- vis inte tagits ut, kan även den som lämnat de felaktiga uppgifterna vara gäldenär. Det förutsätter att personen visste eller rimligen borde

ha vetat att uppgifterna var felaktiga.

Tullskuld vid export

EU har för närvarande inte några exporttullar

En tullskuld kan uppkomma vid export av exporttullpliktiga varor som hänförs till vissa tullförfaranden. Precis som vid import kan en tullskuld också uppkomma genom bristande efterlevnad av tullag-

146

SOU 2023:99

Det nuvarande sanktionssystemet

stiftningen. Det regleras i artiklarna 81 och 82 i tullkodexen. Efter- som EU i dagsläget inte tar ut några exporttullar tillämpas inte be- stämmelserna. Regleringen berörs därför bara kortfattat.

Export och passiv förädling

En tullskuld kan enligt artikel 81 i tullkodexen uppkomma när en vara hänförs till tullförfarandena export eller passiv förädling, om va- rorna är exporttullpliktiga. Regelverket om vem som är att anse som gäldenär och tidpunkten för tullskuldens uppkomst är i allt väsent- ligt detsamma som vid import av varor enligt artikel 77 i tullkodexen.

Bristande efterlevnad av tullagstiftningen

I artikel 82.1 i tullkodexen föreskrivs att en tullskuld kan uppkomma genom bristande efterlevnad av vissa skyldigheter som gäller enligt tullagstiftningen vid export av exporttullpliktiga varor. En tullskuld kan också uppkomma när varor tillåtits föras ut ur EU:s tullområde med befrielse från exporttullar men villkoren inte efterlevts. Tid- punkten för när tullskulden uppkommer beror på vad som orsakat skulden (se artikel 82.2). Vem som är gäldenär regleras i artikel 82.3 och 82.4. Regelverket stämmer i huvudsak överens med det som gäl- ler vid import enligt artikel 79. Huvudregeln är alltså att gäldenär är den person som varit skyldig att fullgöra skyldigheten eller villkoret.

4.2.6EU-kommissionens rapport om sanktioner

År 2021 initierade EU-kommissionen en arbetsgrupp som syftar till att i en första rapport beskriva medlemsstaternas sanktionsbestäm- melser på tullområdet (Customs project group on the assessment of national customs infringements and sanctions). Rapporten presen- terades i januari 2023 (Report from the Commission on the assess- ment of customs infringements and penalties in Member States Union Customs Code, COM [2023] 5 final).

I rapporten görs en bred översyn av medlemsstaternas tullrätts- liga sanktionssystem. EU-kommissionen kommer bl.a. fram till att det finns betydande skillnader mellan systemen. Även mellan länder

147

Det nuvarande sanktionssystemet

SOU 2023:99

där sanktionssystemen har likheter – exempelvis de länder som har både straffrättsliga och administrativa sanktioner – finns det stora skillnader. Skillnaderna gäller bl.a. förutsättningarna för att sanktio- nerna ska påföras och hur stränga de är. Det framgår av rapporten att drygt hälften av medlemsstaterna, 14 av 27 länder, har både straff- rättsliga och administrativa sanktioner. Åtta länder har enbart straff- rättsliga sanktioner medan fem länder helt eller huvudsakligen har administrativa sanktioner. Förslaget till ny tullkodex innebär som ti- digare nämnts att det införs ett gemensamt ramverk i fråga om sank- tioner (se avsnitt 3.6).

4.3En jämförelse med skatterättsliga sanktioner

4.3.1Straffrättsliga sanktioner

Inledning

I skattebrottslagen (1971:69) finns det bestämmelser om straff vid vissa överträdelser på skatterättens område. Det handlar bl.a. om skattebrott och vårdslös skatteuppgift som har likheter med smugg- lingslagens bestämmelser om tullbrott och vårdslös tullredovisning. I likhet med det som gäller på tullrättens område föreskrivs i 12 § skattebrottslagen att den som på eget initiativ rättar till sitt misstag inte ska dömas till ansvar. I 13 b § finns ett uttryckligt förbud mot dubbelprövning, vilket saknas inom tullrätten. Regleringen redovi- sas översiktligt i det följande.

Brotten

Skattebrott

Ansvar för skattebrott regleras i 2 § skattebrottslagen. Brottet för- utsätter att någon på annat sätt än muntligen uppsåtligen lämnar en oriktig uppgift till en myndighet eller underlåter att till en myndig- het lämna deklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven upp- gift. Det krävs att agerandet ger upphov till fara för att skatt undan- dras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas. Straffskalan för brottet är fängelse i högst två år. Om brottet är ringa är det enligt 3 § i stället fråga om skatteförseelse. Påföljden för det

148

SOU 2023:99

Det nuvarande sanktionssystemet

brottet är böter. Om brottet är att anse som grovt döms enligt 4 § för grovt skattebrott till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Förutsättningarna för när brottet är att anse som grovt framgår också av paragrafen. I 11 § föreskrivs att förberedelse och stämpling till grovt skattebrott är kriminaliserat.

Vårdslös skatteuppgift

Ansvar för vårdslös skatteuppgift regleras i 5 § skattebrottslagen. Brottet förutsätter att någon på annat sätt än muntligen av grov oaktsamhet lämnar en oriktig uppgift till en myndighet och därige- nom ger upphov till fara för att skatt undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas. Påföljden för brottet är bö- ter eller fängelse i högst ett år. Om gärningen med hänsyn till skat- tebeloppet och övriga omständigheter är av mindre allvarlig art ska det inte dömas till ansvar.

Skatteavdragsbrott

Ansvar för skatteavdragsbrott regleras i 6 § skattebrottslagen. Brot- tet förutsätter att någon av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra en skyldighet att göra skatteavdrag enligt vad som föreskrivs i skat- teförfarandelagen. Påföljden är böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

Skatteredovisningsbrott och vårdslös skatteredovisning

Skatteredovisningsbrott enligt 7 § första stycket skattebrottslagen förutsätter att någon på annat sätt än muntligen uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter om skatt till

en myndighet, om uppgiften rör ett förhållande som har betydel- se för skyldigheten för personen själv eller någon annan att betala skatt, eller

någon som är skyldig att för personen innehålla skatt eller lämna kontrolluppgift eller motsvarande underrättelse, om uppgiften rör ett förhållande som har betydelse för skyldighetens fullgö-

149

Det nuvarande sanktionssystemet

SOU 2023:99

rande eller för skyldigheten för personen själv eller någon annan att betala skatt.

Enligt 7 § andra stycket skattebrottslagen kan även den som under- låter att lämna föreskrivna uppgifter under vissa förutsättningar dö- mas för skatteredovisningsbrott. Brottet är subsidiärt i förhållande till skattebrott enligt 2 §.

Den som begår en gärning som avses i 7 § av grov oaktsamhet kan i vissa fall dömas för vårdslös skatteredovisning enligt 8 §.

Påföljden för brotten är böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

Försvårande av skattekontroll

Ansvar för försvårande av skattekontroll regleras i 10 § skattebrotts- lagen. Brottet förutsätter att någon uppsåtligen eller av grov oakt- samhet åsidosätter bokföringsskyldighet eller sådan skyldighet att föra och bevara räkenskaper som föreskrivs för vissa uppgiftsskyl- diga. Det krävs att agerandet gett upphov till fara för att en myndig- hets kontrollverksamhet vid beräkningen eller uppbörd av skatt eller avgift allvarligt försvåras. Påföljden är böter eller fängelse i högst två år. Om brottet är grovt döms i stället till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

Förslag om att undantaget för muntliga uppgifter slopas

Flera av brotten enligt skattebrottslagen förutsätter alltså att en oriktig uppgift har lämnats på något annat sätt än muntligen. Något motsvarande undantag för muntliga uppgifter finns inte i den straff- rättsliga lagstiftningen på tullrättens område. Utredningen om åt- gärder för att förhindra mervärdesskattebedrägerier har nyligen föreslagit att oriktiga muntliga uppgifter ska kunna leda till straff- rättsligt ansvar enligt skattebrottslagen (SOU 2023:49 s. 69 f.). Be- tänkandet har remitterats. Utredningen återkommer till förslaget i avsnitt 9.4.2.

150

SOU 2023:99

Det nuvarande sanktionssystemet

Förbud mot dubbelprövning

Förbudet mot dubbelprövning kommer till uttryck i 13 b § skatte- brottslagen. Syftet är att förhindra att samma person kan prövas för skattetillägg och skattebrott i två olika förfaranden avseende samma felaktighet eller passivitet (se avsnitt 4.2.4). I paragrafen föreskrivs bl.a. att, om Skatteverket har beslutat att ta ut skattetillägg av en fysisk person, åklagaren inte får väcka åtal, utfärda strafföreläggande eller besluta om åtalsunderlåtelse för samma person i fråga om den felaktighet eller passivitet som ligger till grund för beslutet om skat- tetillägg. Ett motsvarade hinder mot att besluta om skattetillägg finns i 49 kap. 10 a och 10 b §§ skatteförfarandelagen. Lagen (2015:632) om talan om skattetillägg i vissa fall möjliggör ett samlat sanktionsförfarande i allmän domstol. Regleringen innebär att all- män domstol på talan av åklagare prövar frågan om skattetillägg i samband med att ansvar för brottet prövas.

4.3.2Särskilda avgifter

Inledning

På skatteområdet går de administrativa sanktionerna under benäm- ningen särskilda avgifter. Regleringen finns i 48–52 kap. skatteförfa- randelagen. Skattetillägg och förseningsavgift, som har motsvarighe- ter inom tullrätten, är särskilda avgifter. Andra särskilda avgifter är återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift och kontrollavgift. De senare har inte någon motsvarighet inom tull- rätten. Avgifterna beskrivs övergripande i det följande, för att illu- strera hur administrativa sanktioner på skatteområdet, som är be- släktat med tullområdet, konstrueras.

Skattetillägg

Bakgrund

Regleringen om skattetillägg i 49 kap. skatteförfarandelagen är upp- byggd i princip på samma sätt som regleringen om tulltillägg i tulla- gen. Skattetillägg kan användas som sanktion mot en stor krets av personer och företag, nämligen de som är skyldiga att lämna sådana

151

Det nuvarande sanktionssystemet

SOU 2023:99

deklarationer som föreskrivs inom skatterätten. Regleringen om tulltillägg utformades så att det i huvudsak skulle komma i fråga för en mindre krets, nämligen kommersiella importörer. En annan skill- nad är att tulltillägg främst ska sanktionera överträdelser av EU-lag- stiftningen medan skattetilläggen främst sanktionerar överträdelser av nationell lagstiftning.

Grunderna för skattetillägg

Skattetillägg vid oriktig uppgift regleras i 49 kap. 4 § skatteförfaran- delagen. Skattetillägg ska tas ut av den som på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till led- ning för egen beskattning, eller har lämnat en oriktig uppgift i mål om egen beskattning. I det senare fallet ska skattetillägg bara tas ut om uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak. Som redovisas närmare i avsnitt 9.4.2 har Utredningen om åtgärder för att förhind- ra mervärdesskattebedrägerier föreslagit att undantaget för muntliga uppgifter ska tas bort (SOU 2023:49 s. 95 f.). Vad som anses vara en oriktig uppgift regleras i 49 kap. 5 § skatteförfarandelagen, som mot- svarar regleringen i 5 kap. 6 § tullagen om tulltillägg. Även i övrigt har regleringen om skattetillägg vid oriktig uppgift stora likheter med regleringen om tulltillägg vid oriktig uppgift.

Enligt 49 kap. 6 och 7 §§ skatteförfarandelagen ska skattetillägg även tas ut vid skönsbeskattning. Regleringen har vissa likheter med tulltillägg när tull har fastställts på skälig grund enligt 5 kap. 8 § tull- lagen. Skattetillägg ska enligt 49 kap. 8 och 9 §§ skatteförfarandela- gen även tas ut i vissa fall vid omprövning av skönsbeskattningsbe- slut och när skatteavdrag inte har gjorts.

I 49 kap. 10 § första stycket skatteförfarandelagen regleras när skattetillägg inte ska tas ut. Det gäller bl.a. vid rättelse på eget ini- tiativ. Regleringen motsvarar i huvudsak det som gäller vid tulltillägg enligt 5 kap. 12 § tullagen. Bestämmelserna i 49 kap. 10 § andra stycket skatteförfarandelagen om när en rättelse inte ska anses vara på eget initiativ har emellertid inte någon motsvarighet i tullagen.

152

SOU 2023:99

Det nuvarande sanktionssystemet

Beräkningen av skattetillägg

Beräkningen av skattetillägg görs enligt flera olika procentsatser. Det skiljer sig från tulltillägg, som i de allra flesta fall är 20 procent av den undandragna tullen eller skatten. Skattetillägg vid oriktig uppgift kan vara 40 eller 20 procent beroende på om det är fråga om skattetillägg på slutlig skatt eller på annan skatt (49 kap. 11 § skatte- förfarandelagen). Skattetillägget beräknas på den skatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha bestämts för den som har lämnat uppgiften. Även beträffande skattillägg görs alltså beräkningen på den skatt som skulle ha undandragits om uppgiften hade godtagits. Om den oriktiga uppgiften består i ett periodise- ringsfel är skattetillägget 10 procent på slutlig skatt och, beroende på omständigheterna, 2 eller 5 procent på annan skatt (49 kap. 13 §).

Vid beräkningen av skattetillägg vid skönsbeskattning kan skat- tetillägget också vara 40 eller 20 procent, beroende på om beräk- ningen görs på slutlig skatt eller annan skatt. Beräkningen görs på den skatt som till följd av skönsbeskattningen bestäms för den upp- giftsskyldige utöver det som annars skulle ha bestämts och den skatt som till följd av skönsbeskattningen inte ska tillgodoräknas den upp- giftsskyldige (49 kap. 15 § skatteförfarandelagen). Beräkningsmeto- den är alltså i princip densamma som vid tulltillägg enligt 5 kap. 8 § andra stycket tullagen.

Enligt 49 kap. 17 § skatteförfarandelagen är skattetillägg vid om- prövning av skönsbeskattningsbeslut 40 procent av den ytterligare skatt som har tagits ut genom omprövningsbeslutet. När skatteav- drag inte har gjorts är skattetillägget 5 procent av det skatteavdrag som skulle ha gjorts (49 kap. 18 §). I de fall där skattetillägg ska tas ut enligt mer än en procentsats ska beräkningen göras i enlighet med 49 kap. 21 § skatteförfarandelagen.

Förbud mot dubbelprövning

Det finns även andra skillnader mellan skattetillägg och tulltillägg. Det uttryckliga förbud mot dubbelprövning som föreskrivs i 49 kap. 10 a och 10 b §§ skatteförfarandelagen har exempelvis inte någon motsvarighet i tullagen. Som redan nämnts syftar den regleringen till att förhindra att samma person kan prövas för skattetillägg och skat- tebrott i två olika förfaranden avseende samma felaktighet eller pas-

153

Det nuvarande sanktionssystemet

SOU 2023:99

sivitet. I 52 kap. 8 a § skatteförfarandelagen regleras tidsfrister i de fall där skattetillägg får tas ut om åklagaren har beslutat att inte in- leda förundersökning eller lägga ner förundersökningen. Ett beslut om skattetillägg ska i så fall meddelas inom sex månader från den dag då en underrättelse har lämnats om att felaktigheten eller passivite- ten inte längre är föremål för utredning om brott.

Förseningsavgift och andra avgifter

Förseningsavgift

Enligt 48 kap. 1 § skatteförfarandelagen ska förseningsavgift tas ut om den som ska lämna skattedeklaration, inkomstdeklaration, sär- skilda uppgifter eller periodisk sammanställning, inte har gjort det i rätt tid. Vissa former av deklarationer och särskilda uppgifter är un- dantagna. Tillämpningsområdet är alltså mer omfattande än regle- ringen om förseningsavgift i 5 kap. 15 § tullagen.

Enligt 48 kap. 2 § skatteförfarandelagen ska förseningsavgift också tas ut om de uppgifter som har lämnats i en inkomstdekla- ration eller särskilda uppgifter är så bristfälliga att de uppenbarligen inte kan läggas till grund för beskattning. Regleringen har inte någon motsvarighet i tullagen.

Förseningsavgiftens storlek regleras i 48 kap. 6 § skatteförfaran- delagen och är högre än den som gäller enligt 5 kap. 15 § tullagen. Avgiften är 6 250 kronor om förseningsavgiften gäller ett aktiebo- lags eller ekonomisk förenings inkomstdeklaration, 1 250 kronor om den gäller någon annans inkomstdeklaration, särskilda uppgifter eller periodisk sammanställning och 625 kronor om den gäller skat- tedeklaration. Om det är fråga om en skattedeklaration som ska läm- nas efter föreläggande är avgiften emellertid 1 250 kronor. I vissa fall kan flera förseningsavgifter tas ut enligt 48 kap. 7 § skatteförfaran- delagen.

Återkallelseavgift

Enligt 49 a kap. 1 § skatteförfarandelagen ska en återkallelseavgift tas ut av den som har fått ett godkännande för tonnagebeskattning återkallat. Tonnagebeskattning innebär att inkomsten från kvalifice-

154

SOU 2023:99

Det nuvarande sanktionssystemet

rad rederiverksamhet beräknas schablonmässigt utifrån fartygens nettodräktighet. Avgiften syftar till att förebygga att företag som har valt tonnagebeskattning lämnar det systemet under bindningstiden (Ett svenskt tonnagebeskattningssystem, prop. 2015/16:127, s. 97).

I 2 § föreskrivs att avgiften består av en grundavgift och en till- läggsavgift. Grundavgiften, som regleras i 3 §, är skillnaden mellan den skatt som skulle ha bestämts för den högsta tonnageinkomsten (dvs. inkomsten av den kvalificerade rederiverksamheten) under de beskattningsår som grundavgiften avser och den skatt som bestämts för respektive beskattningsår till följd av återkallelsen, om den skat- ten är lägre. Syftet är att den som återkallelsen av godkännandet gäl- ler alltid ska betala minst lika mycket skatt avseende den kvalifice- rade rederiverksamheten som om godkännandet inte hade återkallats (prop. 2015/16:127 s. 98).

Tilläggsavgiften ska enligt 4 § tas ut med 20 procent av den skatt som skulle ha bestämts för den högsta tonnageinkomsten under de beskattningsår som grundavgiften avser, multiplicerat med det res- terande antal beskattningsår som tonnagebeskattning skulle ha ägt rum om godkännandet för sådan beskattning inte hade återkallats. Regleringen syftar till att understryka betydelsen av att valet av ton- nagebeskattning är bindande (prop. 2015/16:127 s. 98).

Dokumentationsavgift

Enligt 49 b kap. 1 § skatteförfarandelagen ska en dokumentations- avgift tas ut av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som ska lämna kontrolluppgifter och som inte har samlat in och bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation avseende ett finan- siellt konto på föreskrivet sätt. I 2 § föreskrivs att dokumentations- avgiften är 7 500 kronor för varje finansiellt konto som inte har do- kumenterats korrekt.

Rapporteringsavgift

Enligt 49 c kap. 1 § skatteförfarandelagen ska en rapporteringsavgift tas ut om det klart framgår att den som ska lämna uppgifter om ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang inte har läm- nat uppgifterna inom föreskriven tid. Rapporteringsplikten bygger

155

Det nuvarande sanktionssystemet

SOU 2023:99

på en EU-rättslig reglering om informationsskyldighet som avser gränsöverskridande arrangemang och automatiskt utbyte av upplys- ningar som skulle kunna utgöra aggressiv skatteplanering (Genom- förande av EU:s direktiv om automatiskt utbyte av upplysningar som rör rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang, prop. 2019/20:74, s. 38 f.).

Enligt 4 § är rapporteringsavgiften 7 500 kronor för användare, exempelvis den som har tillhandahållits eller påbörjat genomföran- det av ett rapporteringspliktigt arrangemang. För rådgivare, dvs. den som exempelvis utformar eller marknadsför ett rapporteringspliktigt arrangemang, är avgiften i stället 15 000 kronor.

En avgift utöver rapporteringsavgiften kan tas ut enligt 2 och 5 §§. Avgiften ska tas ut om det klart framgår att den som ska lämna uppgifter om ett rapporteringspliktigt arrangemang inte har gjort det inom 60 dagar från den tidpunkt då skyldigheten skulle ha full- gjorts. Avgiften är 10 000 kronor för användare och 20 000 kronor för rådgivare för varje rapporteringspliktigt arrangemang och för varje sammanställning som ska lämnas av rådgivare. Om överträdel- sen ägt rum i den uppgiftsskyldiges näringsverksamhet är avgiften emellertid högre, under förutsättning att omsättningen under när- mast föregående räkenskapsår var minst 15 miljoner kronor. I så fall föreskrivs en stegrad avgift beroende på hur hög omsättningen var. Avgiften kan vara så hög som 75 000 kronor för användare och 150 000 kronor för rådgivare, om omsättningen närmast föregående räkenskapsår uppgick till minst 500 miljoner kronor. Enligt 6 § får omsättningen uppskattas om en överträdelse har ägt rum under den uppgiftsskyldiges första verksamhetsår eller om tillförlitlig uppgift om omsättningen saknas.

Plattformsavgift

I 49 d kap. skatteförfarandelagen finns det bestämmelser om platt- formsavgift som i vissa fall kan tas ut av rapporteringsskyldiga platt- formsoperatörer, dvs. av rapporteringspliktiga säljare som bedriver verksamhet via digitala plattformar.

Bakgrunden till regleringen är rådets direktiv (EU) 2021/514 om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning (DAC 7). I direktivet finns bestämmelser som mot-

156

SOU 2023:99

Det nuvarande sanktionssystemet

svarar OECD:s modellregler för rapportering av plattformsoperatö- rer avseende säljare i delnings- och gigekonomin. Inom OECD har det även tagits fram en modell för multilateralt avtal mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om inkomster som erhålls genom digitala plattformar (DPI MCAA). Innebörden för svensk del är att plattformsoperatörer ska lämna uppgifter till Skatteverket om vilka säljare och uthyrare som använder plattfor- men och vilka inkomster de har fått. Det har genomförts i lagstift- ningen bl.a. genom lagen (2022:1692) om plattformsoperatörers in- hämtande av vissa uppgifter på skatteområdet. I ett nytt kapitel i skatteförfarandelagen, 22 c kap., har det införts regler om rapporte- ringsskyldiga plattformsoperatörers skyldighet att lämna kontroll- uppgifter till Skatteverket om säljare. I 49 d kap. samma lag regleras plattformsavgift, som kan tas ut av rapporteringsskyldiga platt- formsoperatörer som inte fullgör sina skyldigheter.

Det föreskrivs i 49 d kap. 1 och 4 §§ skatteförfarandelagen att en plattformsavgift om 2 500 kronor ska tas ut om det klart framgår att den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören antingen inte har lämnat föreskrivna uppgifter i rätt tid, eller inte har inhämtat, kon- trollerat eller bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumenta- tion i enlighet med de skyldigheter som föreskrivs när det gäller en aktiv säljare. I 49 d kap. 2 och 5 §§ skatteförfarandelagen föreskrivs att plattformsavgifter om 5 000 kronor i vissa fall får tas ut utöver en avgift enligt 1 §.

Kontrollavgift

Enligt 50 kap. 1 § skatteförfarandelagen ska en kontrollavgift tas ut om Skatteverket vid tillsyn eller kontrollbesök finner att den som är skyldig att använda kassaregister inte fullgör skyldigheten eller inte har lämnat uppgift om de kassaregister som finns i verksamheten. Avgiften är 12 500 kronor för varje kontrolltillfälle. Om Skattever- ket tidigare har tagit ut en kontrollavgift och ny kontrollavgift ska tas ut för en överträdelse som har inträffat inom ett år därefter är avgiften emellertid 25 000 kronor.

Enligt 3 § ska en kontrollavgift också tas ut om Skatteverket vid kontrollbesök finner att den som har skyldigheter i fråga om perso- nalliggare inte fullgör skyldigheterna. I 4 § föreskrivs att kontrollav-

157

Det nuvarande sanktionssystemet

SOU 2023:99

giften är 12 500 kronor för varje kontrolltillfälle och 2 500 kronor för varje person som vid kontrollen är verksam och inte är dokumen- terad i en tillgänglig personalliggare. I vissa fall, om Skatteverket ti- digare har tagit ut en kontrollavgift och en ny avgift ska tas ut för en överträdelse, är avgiften i stället 25 000 kronor. Om den som är skyl- dig att tillhandahålla utrustning så att en elektronisk personalliggare kan föras på en byggarbetsplats inte har anmält när byggverksam- heten ska påbörjas och var den ska bedrivas är avgiften också 25 000 kronor.

Kontrollavgift får enligt 5 § inte tas ut för en överträdelse som omfattas av ett vitesföreläggande. Enligt 6 § ska den som beslutet gäller i vissa fall få möjlighet att avhjälpa bristen inom skälig tid. Un- der den tiden får en ny kontrollavgift inte tas ut för samma brist.

I 7 § föreskrivs att en kontrollavgift även ska tas ut av den som inte har fullgjort dokumentationsskyldigheten vid upplåtelse av plats för torg- och marknadshandel eller vid leverans av investeringsguld. Kontrollavgiften är 2 500 kronor för varje tillfälle då skyldigheten inte har fullgjorts.

Övrigt om särskilda avgifter

Befrielse från avgifter

I 51 kap. skatteförfarandelagen finns det bestämmelser om befrielse från särskilda avgifter. Skatteverket ska i vissa fall enligt 51 kap. 1 § besluta om hel eller delvis befrielse från en särskild avgift. Det för- utsätter att det är oskäligt att avgiften tas ut med fullt belopp. Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om

den felaktighet eller passivitet som har lett till avgiften kan antas ha

berott på ålder, hälsa eller liknande förhållande,

berott på felbedömning av en regel eller betydelsen av de fak- tiska förhållandena, eller

föranletts av vilseledande eller missvisande kontrolluppgifter eller uppgifter om betalningsmottagare i arbetsgivardeklara- tioner,

158

SOU 2023:99

Det nuvarande sanktionssystemet

avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller passi- viteten, eller

en oskäligt lång tid har gått efter det att Skatteverket har funnit anledning att anta att avgift ska tas ut utan att den som avgiften gäller kan lastas för dröjsmålet.

Regleringen har stora likheter med bestämmelserna i 5 kap. 17 § tull- lagen om befrielse från tulltillägg eller förseningsavgift.

Beslut om särskilda avgifter

I 52 kap. skatteförfarandelagen finns det bestämmelser om beslut om särskilda avgifter. Regleringen avser bl.a. tidsfrister inom vilka beslut om särskilda avgifter ska meddelas. Ett beslut om försenings- avgift ska exempelvis enligt 2 § meddelas inom två år från den dag då uppgiftsskyldigheten skulle ha fullgjorts. På samma sätt som när det gäller administrativa sanktioner på tullområdet får enligt 10 § en sär- skild avgift inte beslutas för en person som har avlidit. De särskilda avgifterna tillfaller enligt 11 § staten.

159

5 Nordisk utblick

I detta kapitel ges en översiktlig beskrivning av den tullrättsliga lag- stiftningen om sanktioner i Norge, Finland och Danmark.

5.1Norge

5.1.1Bakgrund

Eftersom Norge inte är medlem i EU finns den tullrättsliga regle- ringen i landets nationella lagstiftning. Kärnan i regleringen är lov om inn- og utførsel av varer, LOV 2022-03-11-9, (vareførselsloven) och lov om tollavgift, LOV 2022-03-11-8 (tollavgiftsloven). Regle- ringen i vareførselsloven syftar till att säkra att riktiga och fullstän- diga uppgifter lämnas om varor som förs in till eller ut ur Norge. I tollavgiftsloven regleras skyldigheten att beräkna tullavgift för varor som förs in till det norska tullområdet och fastställande av tullavgift. Båda lagarna innehåller bestämmelser om straffrättsliga och admi- nistrativa sanktioner vid överträdelser. Kompletterande bestämmel- ser finns i forskrift om inn- og utførsel av varer, FOR-2022-10-27- 1901 (vareførselsforskriften) och foreskrift om tollavgift, FOR- 2022-10-27-1938, (tollavgiftsforskriften). Bestämmelser om straff- rättsliga sanktioner finns även i lov om straff, LOV-2005-05-20-28 (straffeloven).

5.1.2Straffrättsliga sanktioner

Brotten

Straffrättsliga sanktioner mot överträdelser av tullbestämmelser reg- leras i §§ 12-5 till 12-10 vareførselsloven. Det huvudsakliga brottet kallas ulovlig vareførsel och regleras i § 12-5. Till ansvar för brottet

161

Nordisk utblick

SOU 2023:99

döms bl.a. den som underlåter att i enlighet med regleringen i lagen anmäla en vara till tullmyndigheterna eller för in eller för ut en vara utan att följa lagens bestämmelser om tullbehandling. I § 12-6 före- skrivs ansvar för brudd på lås eller segl, som reglerar straff bl.a. för den som rättsstridigt bryter mot tullmyndigheternas lås eller för- segling. Brottet unnlatt medvirkning ved kontroll mv. omfattar att någon underlåter att medverka vid vissa kontrollåtgärder enligt la- gen. Straffskalan för brotten är böter eller fängelse i högst sex måna- der eller båda delarna. Försök till brott straffas enligt § 12-7 på samma sätt som fullbordat brott. En överträdelse som avses i § 12-5 eller 12-6 kan i vissa fall vara att bedöma som grov overtredelse enligt

§12-9. Vid bedömningen ska ett antal omständigheter beaktas sär- skilt, bl.a. om det varit fråga om en överträdelse av stor omfattning, om överträdelsen kunnat leda till undandragande av skatter eller avgifter till betydande belopp eller om överträdelsen avsett en vara som omfattas av ett särskilt villkor för in- eller utförsel. Påföljden för brottet är böter eller fängelse i högst sex år. De nämnda straff- bestämmelserna förutsätter uppsåt. Om ett brott enligt § 12-5 till 12-7 har begåtts av grov oaktsamhet är straffskalan densamma som vid uppsåtligt brott.

En straffbestämmelse som avser unlatt medvirkning til kontroll finns även i § 12-6 tollavgiftsloven. I bestämmelsen föreskrivs böter eller fängelse i högst sex månader, eller båda delarna, för den som underlåter att medverka vid vissa kontrollåtgärder enligt lagen.

Utöver de brott som nämnts finns det bestämmelser om straff vid olovlig införsel eller utförsel av särskilda varuslag. Ansvar för narkotikaovertredelse regleras t.ex. i § 231 straffeloven. För brottet döms den som olovligt hanterar narkotika på olika sätt, bl.a. för in eller för ut narkotika. Straffskalan vid uppsåtligt brott är böter eller fängelse i högst två år. Om det är fråga om oaktsamt brott kan fäng- else i högst ett år dömas ut. Straffskalan vid grov narkotikaovertre- delse enligt § 232 straffeloven är fängelse i högst tio år. Om brottet omfattar en mycket betydande mängd narkotika ska påföljden dock vara fängelse i lägst tre och högst 15 år eller, om omständigheterna är särskilt graverande, fängelse i högst 21 år. För oaktsam grov nar- kotikaovertredelse är påföljden fängelse i högst sex år.

Den som lämnar oriktiga eller ofullständiga uppgifter till en myn- dighet, eller underlåter att lämna föreskrivna uppgifter, när han för- står eller bör förstå att det kan leda till undandragen uppbörd, kan

162

SOU 2023:99

Nordisk utblick

enligt § 378 straffeloven dömas för skattesvik till fängelse i högst två år. Även ansvar för grovt skattesvik eller grovt uaktsomt skattesvik enligt § 379 eller § 380 straffeloven kan aktualiseras.

Förenklat straffrättsligt förfarande

I § 12-11 vareførselsloven finns det bestämmelser om forenklet fore- legg. Föreläggandet är en form av förenklat straffrättsligt förfarande som kan utfärdas av tullmyndigheterna vid överträdelser av mindre allvarlig art. Det har likheter med den svenska regleringen om straff- föreläggande och föreläggande av ordningsbot. Om föreläggandet godkänns av den som det avser innebär det att böter efter fasta bö- tesbelopp döms ut. Föreläggandet kan även innefatta beslut om för- verkande av en vara eller av varans värde.

Av § 12-11-1 vareførselsforskriften framgår att ett föreläggande inte får utfärdas om det krävs ett särskilt tillstånd för införsel, t.ex. avseende narkotika, läkemedel eller vapen. Ett föreläggande får dock avse olovligt införd alkohol. De fasta bötesbeloppen regleras också i paragrafen. Föreläggandet ska enligt § 12-11-3 omfatta ett alterna- tivt fängelsestraff om 1–9 dagar. I § 12-11-4 föreskrivs att föreläg- gandet som huvudregel ska utfärdas i omedelbar anslutning till över- trädelsen. Efter en rapport från finska eller svenska tullmyndigheter får det emellertid utfärdas i efterhand.

5.1.3Administrativa sanktioner

Tvangsmulkt

I§ 12-1 vareførselsloven och § 12-1 tollavgiftsloven finns det be- stämmelser om tvangsmulkt, som har likheter med det svenska sys- temet med vitesföreläggande. Regleringen innebär att tullmyndighe- terna kan ålägga den som inte har lämnat föreskrivna upplysningar ett dagligt löpande tvangsmulkt. Detsamma gäller när det finns uppenbara brister i de upplysningar som har lämnats. I vissa fall när någon inte fullgör sina skyldigheter i fråga om bokföring får tvangs- mulkt också åläggas. Tvangsmulkt får vara högst 50 gånger rettsge- byret, fram till dess att upplysningarna lämnas. Rettsgebyr är en

163

Nordisk utblick

SOU 2023:99

måttenhet för beräkning av vissa betalningar i offentlig verksamhet. För närvarande är ett rettsgebyr 1 243 norska kronor.

Overtredelsesgebyr

Overtredelsegebyr är en relativt ny form av sanktionsavgift inom den norska tullrätten. Den fördes in i lagstiftningen år 2017 sedan ansvaret för att ta ut mervärdesskatt vid införsel av varor hade flyt- tats från Tolletaten (motsvarande Tullverket) till Skatteetaten (mot- svarande Skatteverket).

Overtredelsegebyr regleras i § 12-2 vareførselsloven. Regleringen innebär att tullmyndigheterna kan ta ut en sådan avgift av den som har överträtt vissa utpekade skyldigheter enligt lagen. Avgiften kan bl.a. tas ut av den som har ställt ut oriktiga ursprungsbevis, fakturor eller legitimationshandlingar som är avsedda att tjäna som bevis vid tullinspektion i ett annat land och av den som inte har medverkat vid kontroll i vissa fall. Avgiften ska inte tas ut om det inte var möjligt att uppfylla skyldigheterna på grund av förhållanden som inte kan lastas den som är ansvarig för överträdelsen.

Närmare bestämmelser om avgiftens storlek finns i § 12-2-1 vareførselsforskriften. Beroende på vilken typ av överträdelse det är fråga om ska avgiften bestämmas till 25–75 rettsgebyr. Vid särskilt grova överträdelser av tullregleringen kan antalet rettsgebyr bestäm- mas till det dubbla. Vid bedömningen av om överträdelsen är särskilt grov ska bl.a. överträdelsens art och omfattning beaktas liksom om det är fråga om en upprepad överträdelse.

Brott mot skyldigheten att deklarera kontanter och andra betal- ningsmedel regleras i § 12-3 vareførselsloven, som innehåller be- stämmelser om overtredelsegebyr. Tullmyndigheterna kan fastställa en avgift om högst 30 procent av betalningsmedlets värde.

Overtredelsegebyr kan även tas ut enligt § 12-2 tollavgiftsloven av den som inte medverkar till vissa kontroller enligt lagen. Avgiften tas ut med högst 50 rettsgebyr.

Tilleggsavgift

Bestämmelser om den administrativa sanktionsavgiften tilleggsav- gift finns i § 12-3 tollavgiftsloven. Regleringen har vissa likheter med

164

SOU 2023:99

Nordisk utblick

den svenska sanktionsavgiften tulltillägg. Den ersatte nyligen regle- ringen om tilleggstoll i den numera upphävda loven om toll og vare- førsel (tolloven).

Tilleggsavgift tas ut av en tullpliktig som lämnar oriktiga eller ofullständiga uppgifter till tullmyndigheterna eller underlåter att lämna föreskrivna uppgifter, när det kan leda till undandragen upp- börd. Avgiften är 20 procent av det belopp som undandragits eller kunde ha undandragits. Den tas inte ut om förhållandena är ursäkt- liga. Bestämmelser om undantag från tilleggsavgift finns i § 12-4. Avgiften ska inte tas ut när de oriktiga eller ofullständiga uppgifterna är en följd av ett uppenbart räknefel eller skrivfel, vid frivillig rättelse i vissa fall, när den tullpliktige är död eller när avgiften för en enskild överträdelse är lägre än 1 000 norska kronor. Skärpt tilleggsavgift kan tas ut enligt § 12-5 tollavgiftsloven. Den skärpta tilleggsavgiften tas ut utöver avgiften enligt § 12-3, av den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktiga eller ofullständiga uppgifter till tullmyndigheterna, eller underlåter att lämna föreskrivna uppgifter. Den skärpta tilleggsavgiften är 20 eller 40 procent av det belopp som undandragits eller kunde ha undandragits.

5.2Finland

5.2.1Bakgrund

Finland är liksom Sverige skyldigt att tillämpa EU:s tullagstiftning, främst tullkodexen. Kompletterande nationella bestämmelser finns i tullagen (29.4.2016/304), som bl.a. reglerar straffrättsliga och admi- nistrativa sanktioner vid överträdelser av tullagstiftningen. Även i strafflagen (19.12.1889/39) finns det bestämmelser om straffrättsli- ga sanktioner.

5.2.2Straffrättsliga sanktioner

I 46 kap. strafflagen regleras brott som har samband med införsel och utförsel. Regleringsbrott, grovt regleringsbrott och lindrigt reg- leringsbrott kriminaliseras i 1–3 §§. Brotten innefattar att någon bryter mot eller försöker bryta mot en föreskriven s.k. regleringsfö- reskrift. Det är bl.a. bestämmelser i EU:s förordningar om import

165

Nordisk utblick

SOU 2023:99

och export som avses. I övrigt har flera av straffbestämmelserna i kapitlet likheter med den svenska straffrättsliga regleringen på om- rådet. Det handlar om brotten

smuggling och lindrig smuggling (4 och 5 §§),

olaga befattningstagande med infört gods och lindrigt olaga be- fattningstagande med infört gods (6 och 6 a §§),

tullredovisningsbrott, grovt tullredovisningsbrott och lindrigt tullredovisningsbrott (7–9 §§),

lämnande av oriktiga uppgifter om en exportvaras ursprung (10 §),

exportbrott som avser försvarsmateriel (11 §), och

försummelse av exportkontrollanmälan om produkter med dub- bel användning (12 §).

Straffansvar för juridiska personer kan enligt 46 kap. 13 § strafflagen aktualiseras i vissa fall.

I 46 kap. 16 § regleras smuggling och tullredovisningsbrott i för- hållande till de administrativa sanktionerna skattehöjning och tull- höjning. Det föreskrivs bl.a. ett förbud mot dubbelprövning på så sätt att åtal som huvudregel inte får väckas och dom inte meddelas, om samma person redan har påförts en skattehöjning eller tullhöj- ning i samma ärende.

Av betydelse i sammanhanget är även strafflagens bestämmelser om straff vid vissa former av olovlig hantering av särskilda varuslag. Ett exempel är narkotikabrott och grovt narkotikabrott. I 50 kap. 1 och 2 §§ föreskrivs straff för den som bl.a. för in eller försöker föra in, eller för ut eller försöker föra ut, narkotika.

Ansvar för tullförseelse regleras i 14 kap. 99 § första stycket tull- lagen. Straffbestämmelsen har likheter med den svenska regleringen om tullförseelse men är mer preciserad. Ansvar för tullförseelse för- utsätter att någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot

vissa utpekade skyldigheter enligt tullkodexen eller en förordning som har utfärdats med stöd av den, bl.a. skyldigheten att lämna uppgifter och handlingar för tulldeklaration,

166

SOU 2023:99

Nordisk utblick

en föreskrift som Tullen (motsvarande Tullverket) har meddelat om förfarandet vid redovisning av tullfria varor i vissa fall, eller

anmälningsskyldigheten för varor i EU:s inre trafik.

Påföljden för tullförseelse är böter. Det föreskrivs i 14 kap. 99 § andra stycket tullagen att det inte ska dömas för brottet om någon av de administrativa sanktionerna tullhöjning eller felavgift har på- förts i ärendet.

5.2.3Administrativa sanktioner

Tullhöjning

Tullhöjning är en administrativ sanktion som har vissa likheter med den svenska regleringen om tulltillägg. Enligt 14 kap. 95 § tullagen får Tullen höja den tull som påförts eller ska påföras. Avgiften be- stäms med olika belopp eller procentsatser beroende på vilken typ av överträdelse det är fråga om, nämligen med

minst 50 och högst 2 500 euro, om en tulldeklaration eller en annan uppgift eller handling som enligt vad som föreskrivs ska lämnas för tullbeskattningen, eller som Tullen begärt, har lämnats efter föreskriven eller förelagd tid,

högst 3 500 euro, om den skyldighet som avses i första punkten fullgörs först efter Tullens uppmaning,

högst 30 procent, om en ofullständig eller felaktig tulldeklaration eller annan uppgift eller handling som avses i första punkten har lämnats eller om deklarationsskyldigheten helt eller delvis har försummats,

högst 100 procent, om en ofullständig eller felaktig tulldeklara- tion eller annan uppgift eller handling som avses i första punkten har lämnats eller om deklarationsskyldigheten med uppsåt eller av grov oaktsamhet helt eller delvis har försummats, och förfa- randet hade kunnat leda till att tull inte hade bestämts,

100 procent, om en person som kommer till landet med uppsåt eller av grov oaktsamhet försummat sin deklarationsskyldighet när personen fört in eller försökt föra in en större mängd varor

167

Nordisk utblick

SOU 2023:99

tullfritt till landet än vad han eller hon har rätt till och om ärendet inte ska behandlas som tullbrott.

Om ett agerande enligt första punkten har gällt endast en del av va- rorna ska tullhöjningen påföras endast i fråga om de varorna.

Enligt 14 kap. 97 § tullagen är tidsfristen för att bestämma tull- höjning tre år från tullskuldens uppkomst eller, om varan är tullfri, från det att Tullen har godkänt uppgifterna i tulldeklarationen.

Tullhöjningen ska enligt 14 kap. 98 § bestämmas efter en helhets- bedömning. Vid bedömningen ska det beaktas hur klandervärt för- farandet har varit, om det har upprepats och den ekonomiska ställ- ningen hos den som gjort sig skyldig till överträdelsen. Hänsyn ska också tas till den vinning som eftersträvats, den skada som orsakats genom förfarandet och om personen samarbetat med Tullen för att utreda ärendet. Det ska inte påföras tullhöjning om agerandet som helhet kan betraktas som obetydligt eller om det i övrigt är uppen- bart oskäligt.

Felavgift

Felavgift enligt 14 kap. 96 § tullagen är en annan form av admini- strativ sanktion. Regleringen innebär att Tullen får påföra en avgift om minst 50 och högst 3 500 euro vid vissa överträdelser av tullag- stiftningen. Avgiften ska påförs den som enligt vad som föreskrivs eller bestäms ansvarar för fullgörandet av den skyldighet som felak- tigheten eller försummelsen gällde. Regleringen avser att träffa vissa överträdelser som inte har lett till tullhöjning, exempelvis eftersom tull inte har bestämts. Avgiften kan bl.a. tas ut om

en försening som avses i 14 kap. 95 § första eller andra punkten gäller ett tullförfarande där tull inte bestäms eller där tullbeloppet är obetydligt och tullhöjning inte har bestämts,

en ofullständighet, felaktighet eller försummelse som avses i 14 kap. 95 § tredje eller fjärde punkten gäller ett tullförfarande där tull inte bestäms eller där tullbeloppet är obetydligt och tull- höjning inte har bestämts, eller om en ofullständig eller felaktig uppgift eller handling har lämnats i ett ansökningsförfarande eller i avsikt att få tullförmån, eller

168

SOU 2023:99

Nordisk utblick

ett villkor i ett av Tullen beviljat tillstånd eller i något annat beslut som Tullen har meddelat i ett enskilt fall, eller en skyldighet som avses i vissa föreskrifter som Tullen har meddelat och för vilka tullhöjning inte ska tas ut, helt eller delvis har försummats.

Felavgift ska på samma sätt som tullhöjning bestämmas efter en hel- hetsbedömning enligt 14 kap. 98 § tullagen.

I förarbetena anges att en felavgift i enlighet med sitt syfte får påföras vid alla ofullständigheter, dröjsmål, felaktigheter och andra försummelser när det gäller efterlevnaden av bestämmelser och lag- enliga myndighetsföreskrifter och myndighetsbeslut som samman- hänger med tullbeskattningen och tullverksamheten, om en tullhöj- ning inte föreläggs (se Regeringens proposition till riksdagen med förslag till tullag och till vissa lagar som har samband med den, RP 153/2015 rd, s. 90).

Vite

Enligt 14 kap. 104 § tullagen får Tullen förena vissa skyldigheter med vite. Det gäller bl.a. skyldigheten att lämna uppgifter och med- verka enligt artikel 15 i tullkodexen. Vite får inte föreläggas om det finns skäl att misstänka någon för brott och det begärda materialet har samband med brottsmisstanken.

5.3Danmark

5.3.1Bakgrund

Danmark är liksom Sverige skyldigt att tillämpa EU:s tullagstiftning, främst tullkodexen. Kompletterande nationella bestämmelser finns i toldloven (LBK nr 29 af 04/01/2022) och toldbehandlingsbe- kendtgørelsen (BEK nr 1080 af 01/06/2021), som är en förordning. Straffrättsliga sanktioner regleras även i straffeloven (LBK nr 1360 af 28/09/2022).

169

Nordisk utblick

SOU 2023:99

5.3.2Straffrättsliga sanktioner

I 7 kap. toldloven finns det bestämmelser om straff vid överträdelser av tullagstiftningen. Enligt § 73 döms den till böter som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör sig skyldig till vissa överträdelser, t.ex. underlåter att anmäla varor som omfattas av anmälningsskyldighet vid införsel eller utförsel. Om gärningen begås med uppsåt att undgå betalning för tull eller avgifter döms i stället för smugleri till böter eller fängelse i högst ett år och sex månader, dock inte om gärningen leder till ett högre straff enligt § 289 straffeloven. I den paragrafen föreskrivs straff för den som skaffar sig eller någon annan oberätti- gad vinning genom en särskilt grov överträdelse på skatte-, tull- eller avgiftsområdet. Påföljden för brottet är fängelse i högst åtta år.

Bland övriga straffbestämmelser i 7 kap. toldloven kan § 76 näm- nas. Bestämmelsen, som är subsidiär i förhållande till regleringen i

§73, föreskriver böter för den som uppsåtligen, av grov oaktsamhet eller vid upprepade tillfällen under en tvåårsperiod gör sig skyldig till vissa fel i ett tullförfarande, exempelvis lämnar felaktiga eller brist- fälliga handlingar eller räkenskaper, lämnar oriktiga eller vilseledan- de uppgifter, eller underlåter att lämna föreskrivna uppgifter. Straff- ansvar för juridiska personer kan enligt § 79 b aktualiseras i vissa fall.

Av betydelse är även bestämmelser om straff vid vissa former av olovlig hantering av särskilda varuslag. Ett exempel är § 191 straf- feloven som föreskriver straff för den som olovligt för in eller för ut narkotika. Påföljden är fängelse i högst tio år eller – om gärningen avser en betydande mängd, ett särskilt farligt eller skadligt preparat eller på annat sätt är av särskilt farlig karaktär – fängelse i högst 16 år.

I § 80 toldloven finns det regler om ett förenklat straffrättsligt förfarande som liknar det svenska systemet med strafföreläggande. Regleringen innebär i korthet att Told- og skatteforvaltningen kan meddela en misstänkt som inte riskerar en strängare påföljd än böter att saken kan avgöras utan rättslig prövning, om personen erkänner gärningen och förklarar sig villig att inom en viss tidsfrist betala bö- tesbeloppet.

Det finns även straffbestämmelser i kap. 14 i toldbehandlingsbe- kendtgørelsen. Där regleras straff för den som bryter mot föreskrif- terna i regleringen.

170

SOU 2023:99

Nordisk utblick

5.3.3Administrativa sanktioner

I dansk lagstiftning finns det inte någon sanktionsform som mot- svarar det svenska systemet med tulltillägg. Däremot finns det i § 81 toldloven bestämmelser om att Told- og skatteforvaltningen kan ta ut en ekspeditionsafgift, som är en förseningsavgift. Avgiften tas ut av den som inte fullgör sin skyldighet att anmäla varor vid införsel eller utförsel. Den ska bestämmas till 550 danska kronor för varje anmälan som är för sent ingiven. Om det finns särskilda omständig- heter får Told- og skatteforvaltningen besluta att avgiften inte ska tas ut. I § 82 föreskrivs att ett beviljat tillstånd kan dras in vid över- trädelser i vissa fall. Enligt § 28 a toldloven kan tvangsbøder påföras den som inte följer ett föreläggande om att lämna handlingar inom en fastställd tidsfrist.

171

6 Problembeskrivning

6.1Bakgrund

Tullverket har fört fram till utredningen att dagens sanktioner dels inte träffar allt som borde sanktioneras, dels inte alltid är så effektiva och ändamålsenliga som vore önskvärt. Synpunkterna har främst gällt de områden som redovisas i avsnitt 6.2. Även näringslivet har haft synpunkter på det nuvarande sanktionssystemet, bl.a. att tull- tillägg ibland kan vara oproportionerligt högt och att hänsyn inte tas till omständigheterna i individuella fall. De synpunkterna redovisas i avsnitt 6.3.

I några av de exempel som tas upp i det följande används begrep- pen tullvärde, tullsats och tullbelopp. Tullvärdet består, något fören- klat, av varans pris plus kostnaderna för frakt och försäkring. Ge- mensamma tulltaxan, som beslutas av EU, innehåller en förteckning över tullsatserna. Importtullsatserna varierar beroende på vilket varuslag det är fråga om. För vissa varor tas inte någon tull ut, medan tullsatsen för andra varor kan vara upp till 20 procent. I enstaka fall kan tullsatsen vara ännu högre, i något fall så hög som 75 procent. Tullbeloppet är den tull som ska betalas till Tullverket med utgångs- punkt i tullvärdet och tullsatsen. I vissa fall beräknas tullbeloppet på ett annat sätt än som en andel av tullvärdet.

6.2Tullverkets perspektiv

6.2.1Synpunkter på tulltillägg

Beloppen blir ofta låga

Dagens reglering i 5 kap. 7–9 §§ tullagen innebär att tulltillägget som regel är 20 procent av den undandragna tullen eller skatten. Undan-

173

Problembeskrivning

SOU 2023:99

dragen tull beräknas efter varornas tullvärde och tullsats. Tullverket har påpekat att tulltillägget många gånger blir lågt, eftersom tullsat- sen ofta är låg. Ett exempel är när Tullverket vid en kontroll vid grän- sen upptäcker att vissa av varorna i en lastbil inte har deklarerats. Tulltillägget kan bli så lågt som några hundra kronor. Vid revision och andra efterkontroller är det ofta många varusändningar som kontrolleras. Tulltillägget kan även då bli förhållandevis lågt, inte mer än några tusen kronor om tullsatsen för varje vara är låg. Det gäller även om omfattande fel upptäcks. Kritiken går ut på att tull- tillägget ofta blir så lågt i förhållande till varornas värde att sank- tionen inte är tillräckligt avskräckande.

Som beskrivits i avsnitt 4.2.3 har Tullverkets roll som beskatt- ningsmyndighet förändrats de senaste åren. Som en följd av lagänd- ringar och den s.k. Mars-domen har Skatteverket tagit över Tullver- kets roll som beskattningsmyndighet för mervärdesskatt vid import i de flesta fall. Förändringen innebär att Tullverket i regel inte ska ta ut tulltillägg på undandragen mervärdesskatt. Det har lett till att be- slutade tulltillägg nu är lägre än tidigare. Numera ankommer det på Skatteverket att inom ramen för skatteförfarandelagen besluta om sanktioner när mervärdesskatt har undandragits vid import.

En risk med låga tulltillägg är enligt Tullverket att vissa aktörer kan se det som mera lönsamt att riskera tulltillägg än att lägga ner tid på att följa tullagstiftningen.

Samma felbeteende sanktioneras olika

Som beskrivits i det föregående beräknas tulltillägget på varornas tullvärde och tullsats. Tullverket har påpekat att regleringen leder till att samma typ av felbeteende kan komma att sanktioneras helt olika.

Det har även påpekats att samma typ av felbeteende sanktioneras olika beroende på när och var överträdelsen upptäcks. Straffrättsligt ansvar, exempelvis för tullförseelse, riktas i regel mot personer som ertappas med en överträdelse vid gränsen. En lastbilschaufför kan t.ex. dömas till böter för tullförseelse sedan han eller hon stoppats för kontroll vid gränsen mot Norge efter att inte ha fullgjort sin skyldighet att anmäla varor vid införsel till Sverige. Om överträdel- sen upptäcks vid en kontroll i efterhand är det ofta svårt att utreda om någon kan göras straffrättsligt ansvarig. I de fallen leder samma

174

SOU 2023:99

Problembeskrivning

typ av överträdelse ofta till tulltillägg. Storleken på tulltillägget kan vara en helt annan än storleken på det bötesstraff som döms ut vid tullförseelse. Tulltillägg påförs vidare den som bedöms vara gäldenär (se avsnitt 4.2.5), vilket inte behöver vara den som har gjort sig skyl- dig till överträdelsen. Sanktionen fungerar då inte avskräckande för den som har gjort felet.

Upprepade fel leder inte till strängare sanktion

Dagens bestämmelser om tulltilläggets storlek är utformade så att tulltillägget är detsamma även vid upprepade felbeteenden. Vissa personer och företag gör sig enligt uppgifter från Tullverket skyldiga till återkommande överträdelser av tullagstiftningen, trots påpekan- den från Tullverket. Det har framhållits att en stegrande sanktions- avgift skulle vara mer effektiv och avskräckande och kunna leda till ökad regelefterlevnad.

Möjligheterna till rättelse på eget initiativ kan vara för generösa

Bestämmelserna om s.k. självrättelse i 5 kap. 12 § 1 tullagen innebär att tulltillägg inte ska tas ut om gäldenären på eget initiativ har rättat en oriktig uppgift i en tulldeklaration eller på annat sätt rättat till det fel som har begåtts. Normalt ses det som positivt att den som gjort fel väljer att korrigera ett misstag. Enligt Tullverket sätts det emel- lertid ibland i system att göra självrättelser. Det förekommer exem- pelvis att företag systematiskt gör ändringar i ingivna deklarationer, vilket skapar merarbete för Tullverket. Det förekommer också att lastbilschaufförer återkommande underlåter att anmäla varor som de för in från Norge. När mottagaren av varorna upptäcker felet anmä- ler den det till Tullverket i efterhand. Tullverket har då förlorat möj- ligheten att kontrollera varorna och de dokument som ska följa med transporten, t.ex. fångstintyg för fisk. Om det är mottagaren som anses vara gäldenär för tullskulden kan tulltillägg inte tas ut, efter- som mottagaren har gjort en rättelse. Kritiken handlar alltså om att bestämmelserna om rättelse på eget initiativ kan vara för generösa, särskilt när det är fråga om upprepade överträdelser.

175

Problembeskrivning

SOU 2023:99

Tolkningen av vad som är en oriktig uppgift skapar problem

I elektroniska deklarationer hänvisas det ofta till ett relativt omfat- tande kontrollmaterial som underlag till deklarationen. Regleringen i 5 kap. 6 § andra stycket 1 tullagen om när en uppgift ska anses vara oriktig innebär att en uppgift inte ska anses oriktig om uppgiften tillsammans med övriga lämnade uppgifter utgör tillräckligt underlag för ett korrekt beslut. Om uppgiften inte anses vara oriktig saknas det förutsättningar för att besluta om tulltillägg.

Vid elektronisk deklaration behöver gäldenären inte lämna styr- kande handlingar, om inte Tullverket särskilt begär det. I förarbetena anges att en uppgift som en gäldenär har lämnat till ledning för fast- ställande av tull inte ska anses vara oriktig under förutsättning att den i förening med de uppgifter som i övrigt lämnats i deklarationen, eller i ett kontrollmaterial till vilket det hänvisas i deklarationen om den lämnats elektroniskt, eller som bifogats deklarationen, har ut- gjort tillräckligt underlag för ett riktigt tulltaxeringsbeslut. Dekla- rationen ska innehålla uttryckliga hänvisningar till de fakturor, frakt- handlingar och andra dokument som är aktuella (prop. 2002/03:106 s. 204 f.).

Mot bakgrund av förarbetsuttalandena tillämpar Tullverket regle- ringen om oriktig uppgift på det sättet att om det med stöd av upp- gifter som det hänvisas till i en elektronisk deklaration går att fatta ett korrekt beslut så ska tulltillägg inte tas ut. Kritiken handlar om att det finns ett relativt stort utrymme för att lämna felaktiga upp- gifter utan att riskera tulltillägg, om det går att fastställa tullen med ledning av kontrollmaterialet. Enligt Tullverket finns det risk att det sätts i system att lämna felaktiga uppgifter i deklarationen, samtidigt som de korrekta uppgifterna går att hitta i ett omfattande kontroll- material som det hänvisas till. Det leder till onödigt administrativt arbete för Tullverket. Det medför även risk för att de felaktiga upp- gifterna inte uppmärksammas. Eftersom Tullverkets kontroller en- ligt artikel 46.2 i tullkodexen främst ska bygga på riskanalyser och flertalet deklarationer godtas utan kontroll, är det av avgörande be- tydelse att de uppgifter som lämnas i en deklaration är riktiga och fullständiga.

176

SOU 2023:99

Problembeskrivning

Beräkningen av tulltillägg är komplicerad

Beräkningen av tulltillägg är komplicerad och tidskrävande, framför allt om flera oriktiga uppgifter har lämnats i en tulldeklaration som innehåller många varuposter med olika tullsatser. I 5 kap. 7 § tulla- gen föreskrivs att när en oriktig uppgift har lämnats i en tulldekla- ration är tulltillägget 20 procent av den tull som inte skulle ha tagits ut om den oriktiga uppgiften godtagits. För att tulltillägg ska tas ut förutsätts alltså att det föreligger en oriktig uppgift som lett till un- dandragen tull. När en tulldeklaration omfattar fler än en varupost ska de uppgifter som anges i deklarationen för respektive varupost anses utgöra en separat tulldeklaration (artikel 196.2 i tullkodexen och 222.1 i genomförandeförordningen). Tullverket har i ett rättsligt ställningstagande kommit fram till att det är den oriktiga uppgiftens påverkan på tullbeloppet som ska ligga till grund för beräkningen av tulltillägget. Enligt ställningstagandet ska det göras en bedömning av varje oriktig uppgift och dess påverkan på tullbeloppets storlek. Tullverkets tillämpning av regleringen innebär alltså att varje oriktig uppgift och varje varupost ska bedömas för sig (Tullverket, Rättsligt ställningstagande om beräkning av tulltillägg vid oriktig uppgift, Dnr STY 2020-738).

Tulltillägg kan tas ut i både fler och färre fall än avsett

Tulltillägg infördes för att kunna tas ut vid kommersiell import

När regleringen om tulltillägg infördes var avsikten att sanktionen i huvudsak skulle rikta sig mot vissa brister vid fullgörandet av anmäl- nings- och uppgiftsskyldighet i tullbehandlingen av den kommersi- ella importen. I förarbetena framhölls att motsatsen skulle innebära att även muntligt lämnade uppgifter skulle leda till påförande av tull- tillägg, vilket ansågs betänkligt bl.a. från bevissynpunkt. Det påpe- kades att det inom den s.k. resandetrafiken redan fanns ett effektivt, enkelt och billigt sanktionssystem i form av ordningsbot, som även kan innefatta förverkande (se prop. 1985/86:41 s. 19 f.).

177

Problembeskrivning

SOU 2023:99

Även dagens reglering avser att träffa kommersiell import

När Sverige år 1995 blev medlem i EU fick Sverige till stora delar en ny tullagstiftning. Som utvecklats i avsnitt 3.1 i utredningens delbe- tänkande blev EU:s tullreglering direkt gällande rätt i Sverige. Mer- parten av den svenska tullagstiftningen upphävdes och det infördes en ny tullag, tullagen (1994:1550), som trädde i kraft den 1 januari 1995. Eftersom frågor om sanktioner mot överträdelser av tullag- stiftningen hör till den nationella kompetensen kunde de befintliga reglerna om tulltillägg behållas, men med vissa justeringar (Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap, prop. 1994/95:34, s. 105 f.).

Bestämmelserna om tulltillägg har därefter successivt genomgått ett flertal förändringar (se bl.a. prop. 2002/03:106 s. 201 f. och prop. 2010/11:165 s. 490 f.). Avsikten, att tulltillägg i huvudsak ska rikta sig mot vissa brister vid fullgörandet av anmälnings- och uppgifts- skyldighet i tullbehandlingen av den kommersiella importen, har emellertid inte förändrats (prop. 2002/03:106 s. 196 och 202 f., prop. 2010/11:165 s. 491 och prop. 2015/16:78 s. 140).

Tulltillägg kan tas ut vid privatimport

I den nuvarande regleringen avgränsas tillämpningsområdet för när tulltillägg kan tas ut genom att bestämmelserna bara omfattar sådan import för vilken tulldeklaration ska lämnas skriftligen eller elektro- niskt till ledning för beslut om tull (5 kap. 5 och 9 §§ tullagen). Det finns alltså ett undantag för uppgifter som lämnas muntligen. Tull- deklaration får emellertid bara lämnas muntligen i vissa undantags- fall som i huvudsak gäller resandetrafik (se avsnitt 3.2 och 3.3). I dag är det vanligt att privatpersoner importerar varor från tredjeland ge- nom att köpa dem på internet. I de fallen ska en skriftlig eller elek- tronisk deklaration lämnas. Det är alltså rättsligt möjligt att ta ut tulltillägg vid privatimport om tullagstiftningen har överträtts. Mot den bakgrunden har frågan väckts om det muntlighetsundantag som finns i lagstiftningen i dag fortfarande är relevant eller om reglering- en bör utformas på något annat sätt.

178

SOU 2023:99

Problembeskrivning

Tulltillägg kan inte alltid tas ut vid kommersiell import

Tullverket har pekat på att vissa domstolsavgöranden har minskat möjligheten att ta ut tulltillägg. Kammarrätten i Göteborg har i ett antal avgöranden prövat frågan om tulltillägg enligt 5 kap. 9 § tull- lagen vid oavslutade transiteringar, se bl.a. kammarrättens dom den 10 juni 2020 i mål nr 2637-19. Bakgrunden var att ett bolag hade på- förts en tullskuld enligt artikel 79 i tullkodexen. Bolaget var alltså gäldenär för tullskulden enligt samma reglering (se avsnitt 4.2.5). Tullskulden var en följd av att bolaget hade haft ansvar för en extern unionstransitering som inte hade slutförts på ett korrekt sätt. Frågan i målet var om det fanns förutsättningar för att påföra bolaget tull- tillägg på grund av tullskulden.

I målet konstaterade kammarrätten att en avgörande förutsätt- ning för tulltillägg är att bolaget rätteligen skulle ha lämnat en tull- deklaration för varorna. Domstolen påpekade att det i artikel 233.1 i tullkodexen anges vad som ingår i ansvaret för den som är ansvarig för förfarandet vid unionstransitering. Av bestämmelserna i arti- kel 233.2 och 215.2 följer att dennes skyldigheter har fullgjorts vid ett korrekt slutfört förfarande och att tullmyndigheterna då ska av- sluta förfarandet. Kammarrätten kom fram till att det varken av dessa bestämmelser eller av tullregleringen i övrigt framgår någon skyldighet för den som är ansvarig för förfarandet att lämna en tull- deklaration. Det saknades alltså förutsättningar för att ta ut tulltill- lägg enligt 5 kap. 9 § tullagen.

Kammarrätten gjorde samma bedömning i bl.a. mål nr 396-20. Domarna har inte överklagats.

Avgörandena tydliggör att kravet på skriftlig eller elektronisk tulldeklaration gör att det inte alltid är möjligt att ta ut tulltillägg i de situationer som lagstiftningen är avsedd att träffa, dvs. vid brister

ifullgörandet av anmälnings- och uppgiftsskyldighet i tullbehand- lingen av den kommersiella importen. Därutöver tydliggörs att tull- tillägg inte alltid kan tas ut av den som medverkat till att det uppstått en tullskuld, även om denne är gäldenär.

De aktuella avgörandena väcker enligt Tullverket frågan om da- gens sanktionsbestämmelser täcker in alla de fall där tulltillägg bör kunna tas ut vid överträdelser av tullagstiftningen.

179

Problembeskrivning

SOU 2023:99

Tulltillägg kan inte tas ut vid export

En följd av att tulltillägg syftar till att säkerställa uppbörd, är att av- giften inte kan tas ut vid felbeteenden i samband med export. Kravet på att tull ska ha undandragits innebär att det saknas förutsättningar för att ta ut tulltillägg i de fallen. Utredningen återkommer till det i avsnitt 6.2.3.

6.2.2Synpunkter på övriga sanktioner

Bestämmelserna om förseningsavgift är för snäva

Förseningsavgift får enligt 5 kap. 15 § tullagen bara tas ut om den som deklarerat en vara med ett förenklat förfarande som medför skyldighet att ge in en kompletterande deklaration inte har gett in deklarationen när den senast skulle ha lämnats. Det har förts fram till utredningen att tillämpningsområdet är för snävt och att förse- ningsavgift borde kunna användas för underlåtenhet att ge in fler handlingar som ska lämnas till Tullverket.

Det finns en osäkerhet kring bestämmelserna om vite

Bestämmelserna i 7 kap. 5 § tullagen om vite innebär att Tullverket får förena ett föreläggande med vite i ett flertal situationer. Det har uttryckts tveksamhet kring om vitesföreläggande kan användas när en överträdelse av tullagstiftningen redan har ägt rum, exempelvis när någon har underlåtit att deklarera en vara. Det har också ut- tryckts tveksamhet kring om förbudet mot dubbelprövning som föreskrivs i artikel 4 i det sjunde tilläggsprotokollet till Europakon- ventionen begränsar möjligheten att först förelägga någon vid vite att exempelvis ge in en handling och därefter ta ut tulltillägg eller väcka åtal för t.ex. tullförseelse. Det finns alltså en viss osäkerhet kring i vilken utsträckning dagens bestämmelser om vite kan använ- das som påtryckningsmedel och som sanktion vid överträdelser av tullagstiftningen.

180

SOU 2023:99

Problembeskrivning

De straffrättsliga sanktionerna kan ofta inte användas

Som beskrivits i avsnitt 4.2.2 kan den som gör sig skyldig till vissa uppsåtliga överträdelser av tullagstiftningen dömas för bl.a. smugg- ling, tullbrott eller olovlig befattning med smuggelgods. Vid grovt oaktsamt agerande kan det i stället vara fråga om olovlig införsel, olovlig utförsel eller vårdslös tullredovisning. Ansvar för tullförse- else kan bl.a. aktualiseras när någon uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift i tullagstiftningen eller mot ett beslut som Tullverket har meddelat med stöd av den lagstiftningen i vissa fall.

Tullverket har fört fram till utredningen att – beträffande mindre allvarliga brott – det ofta är svårt att göra någon straffrättsligt ansva- rig för överträdelserna. Särskilt de subjektiva rekvisiten uppsåt, grov oaktsamhet eller oaktsamhet kan vara svåra att bevisa. Det gäller sär- skilt när varor förs in i landet i lastutrymmet på ett transportmedel som fraktar gods, exempelvis en lastbil. Lastbilschauffören känner långt ifrån alltid till vad som finns i lasten. Ibland kan ansvar för tull- förseelse komma i fråga i de fallen, exempelvis om oanmält gods upptäcks i lasten. Det beror på att brottet bara kräver subjektiv täck- ning i form av oaktsamhet. Det har påpekats att ansvar för tullförse- else i princip så gott som uteslutande aktualiseras när brottsutred- ningen kan färdigställas på platsen, exempelvis när den misstänkte erkänner. Ofta är den som misstänks för brottet en utländsk med- borgare som inte har hemvist i Sverige. Eftersom tullförseelse är ett brott på bötesnivå kan han eller hon inte hållas kvar mer än kortva- rigt. När den misstänkte väl har lämnat kontrollplatsen kan det vara svårt att nå honom eller henne för delgivning eller om ytterligare förhör behöver hållas. I regel anses det inte vara motiverat att vidta andra utredningsåtgärder än de som kan färdigställas direkt i sam- band med ingripandet. Det beror på att det är fråga om ett lindrigt brott och att ytterligare utredning kan kräva stora resurser.

En annan svårighet är att ett företag som har brutit mot tullag- stiftningen inte kan göras straffrättsligt ansvarigt. Att knyta en fysisk person på företaget till överträdelsen, t.ex. någon i företagets ledning, kräver i regel omfattande utredningsåtgärder. Mot den bak- grunden kommer straffrättsligt ansvar för vissa överträdelser mot tullagstiftningen sällan att aktualiseras, även om agerandet i objektiv mening är brottsligt.

181

Problembeskrivning

SOU 2023:99

6.2.3Vissa felbeteenden leder sällan till någon sanktion

En del felbeteenden faller utanför regleringen

Enligt dagens reglering kan tulltillägg bara tas ut vid överträdelser av tullagstiftningen som har lett till undandragen tull eller skatt. Tull- tillägg kan visserligen tas ut vid bristande efterlevnad enligt 5 kap. 9 § tullagen. Det kräver emellertid dels att det har uppkommit en tullskuld enligt artikel 79 i tullkodexen, dels att en skriftlig eller elektronisk tulldeklaration rätteligen skulle ha lämnats. Tullverket har framfört att det bör finnas en effektiv och avskräckande sanktion vid överträdelser även i andra fall, för att säkerställa att myndigheten kan genomföra sin kontrollverksamhet. Några exempel redovisas i det följande. Det har påpekats att det ofta är svårt att fastställa de subjektiva rekvisit som straffansvar för exempelvis tullförseelse krä- ver, särskilt när granskningen görs i efterhand. Det innebär att felen sällan leder till någon sanktion.

När ingen tull ska tas ut

Regleringen om tulltillägg innebär att sanktionen inte kan användas i de fall där importtullsatsen för en vara är noll procent, eftersom det inte kan uppstå någon undandragen tull. Felet kan exempelvis bestå i underlåtenhet att lämna en tulldeklaration för varan.

När den undandragna tullen är obetydlig

En liknande synpunkt rör överträdelser som bara leder till ett mindre undandraget belopp. Tulltillägg ska enligt 5 kap. 12 § 2 tullagen inte tas ut om det belopp som kunde ha undandragits är obetydligt. Som exempel kan nämnas att det i en importdeklaration har deklarerats ett tullvärde om 5 000 kronor. Tullsatsen för varan är 5 procent. Vid Tullverkets utredning visar det sig att deklaranten har lämnat en oriktig uppgift och att tullvärdet i stället var 15 000 kronor. I så fall ska tulltillägg inte tas ut. Det beror på att det undandragna beloppet om 500 kronor (10 000*0,05) anses vara obetydligt enligt Tullver- kets tillämpning av regleringen.

182

SOU 2023:99

Problembeskrivning

När det är fråga om export

Ett viktigt exempel handlar om export av varor. Det är inte ovanligt att varor som kan misstänkas omfattas av restriktioner eller förbud mot utförsel inte hålls tillgängliga för Tullverkets kontroller eller till och med förs ut ur landet i strid med tullagstiftningen. Det kan t.ex. handla om att sändningar som misstänks innehålla miljöfarligt avfall eller produkter med dubbla användningsområden avgår utan export- medgivande. Tullverket försöker ta reda på var sändningar som av- gått utan sådant medgivande finns. När varorna väl har lämnat landet är det emellertid i de flesta fall mycket svårt för Tullverket att kon- trollera dem. Som redan nämnts tar EU i dagsläget inte ut några ex- porttullar. Kravet på undandragen tull innebär att det helt saknas förutsättningar för att ta ut tulltillägg vid överträdelser av tullagstift- ningen i samband med export.

Felbeteenden som försvårar kontrollen

Det finns enligt Tullverket en rad felbeteenden som bryter mot tull- lagstiftningen men som inte leder till någon administrativ sanktion, trots att det är fråga om skyldigheter som är centrala för att tullpro- ceduren ska fungera och för att varorna ska kunna kontrolleras. Det handlar exempelvis om skyldigheten enligt tullkodexen att

på begäran och inom föreskriven tid tillhandahålla Tullverket alla nödvändiga dokument och uppgifter i lämplig form (arti- kel 15.1),

lämna en summarisk införseldeklaration (artikel 127),

anmäla fartygs eller luftfartygs ankomst (artikel 133), och

transportera varor till avsedd plats (artikel 135).

6.3Näringslivets perspektiv

6.3.1Internationell handel är avgörande för Sveriges välstånd

De synpunkter som tagits upp i det föregående belyser det tullrätts- liga sanktionssystemet i huvudsak från ett myndighetsperspektiv. Det bör framhållas att systemet även sett ur näringslivets synvinkel

183

Problembeskrivning

SOU 2023:99

har brister, framför allt att det är svårförutsebart och krångligt. Vid utredningens kontakter med Svenskt Näringsliv och andra företrä- dare för näringslivet har kravet i artikel 3 d i tullkodexen på en lämp- lig balans mellan tullkontroll och underlättande av laglig handel be- tonats. Det senare perspektivet glöms enligt näringslivsföreträdarna ofta bort i Tullverkets verksamhet. Tullverket har enligt dem ett en- sidigt fokus på brottsbekämpning och tar inte uppgiften att under- lätta för den lagliga handeln på tillräckligt stort allvar. Näringslivs- företrädarna har påpekat att den lagliga internationella handeln är av avgörande betydelse för välståndet i Sverige och inom EU.

Kritiken går ut på att import och export inte bör försvåras i onö- dan av sanktioner för enstaka, mindre allvarliga, överträdelser som kan vara svåra att undvika i ett konstant varuflöde. Sanktionerna måste vidare stå i rimlig proportion till överträdelsernas allvar. Det har framhållits att tullagstiftningen är mycket komplex och att det kan vara svårt att göra rätt, exempelvis i fråga om hur en vara ska klassificeras. Enligt företrädare för näringslivet bör Tullverket er- bjuda bättre service och vara mer tillmötesgående i förhållande till företag som anstränger sig för att sköta sin tullhantering. Enligt de- ras mening måste Tullverkets kontrollverksamhet både vara effektiv och lyhörd för näringslivets behov och förutsättningar. Företag med status som godkänd ekonomisk aktör bör få lättnader. Det finns en- ligt näringslivsföreträdarna risk att företag flyttar sin import- och exportverksamhet från Sverige om sanktionerna uppfattas som obe- fogat stränga eller om tillräcklig hänsyn inte tas till företagens för- utsättningar. I det följande tas några av de mer konkreta synpunk- terna på det nuvarande sanktionssystemet upp.

6.3.2Synpunkter på tulltillägg

Tulltillägg kan drabba andra än den som har gjort fel

Enligt företrädare för näringslivet framstår det som ologiskt att tull- tillägg kan drabba andra än dem som har gjort sig skyldiga till ett felaktigt beteende. Det är en följd av att tulltillägg tas ut av den som är gäldenär för en tullskuld, vilket inte behöver vara den som har överträtt tullagstiftningen. Ett exempel som lyfts fram är att motta- garen av en vara kan utses till gäldenär för en tullskuld och påföras tulltillägg för ett fel som någon annan har gjort. Det kan exempelvis

184

SOU 2023:99

Problembeskrivning

vara fråga om en transportör som, utan mottagarens vetskap, har un- derlåtit att anmäla varan vid ankomsten till Sverige.

Beräkningen av tulltillägg är svårförutsebar

Det har också framförts att beräkningen av tulltillägg kan vara svår att förutse. I teorin är beräkningsmetoden enkel, eftersom tulltilläg- get som huvudregel är 20 procent av den undandragna tullen eller skatten. I praktiken kan beräkningen emellertid vara mycket kom- plicerad. Det kan göra det svårt för exempelvis ett importföretag eller logistikföretag att förutse hur en viss överträdelse kommer att sanktioneras. Företaget behöver vara väl insatt i hur beräkningen görs för att kunna bilda sig en uppfattning om huruvida ett beslutat tulltillägg är korrekt. För den som vill överklaga ett sådant beslut kan det vara svårt att förklara på vilket sätt beräkningen är felaktig.

Beloppen är ibland oproportionerligt höga

Det har lyfts fram att ett tulltillägg ibland kan bli oproportionerligt högt. Det har påpekats att det inte finns någon övre gräns för hur hög avgiften kan bli. Tulltillägg kan därför bli ett hårt slag mot före- tag som normalt sköter sin tullhantering på ett bra sätt. Tulltillägget kan exempelvis bli oproportionerligt högt om det är fråga om varor med ett högt värde och avgiften påförs ett företag som gör ett en- staka misstag i tullhanteringen. Enligt företrädare för näringslivet bör större hänsyn tas till omständigheterna i det enskilda fallet. Det har framförts kritik mot att Tullverket inte i tillräcklig utsträckning tillämpar den möjlighet som finns i lagstiftningen att helt eller delvis jämka tulltillägg, om avgiften inte står i rimlig proportion till över- trädelsen. Det har också påpekats att kravet i 6 kap. 2 § fjärde stycket tullagen på prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten gör att svåra och komplexa mål om bl.a. tulltillägg inte får en tillräck- ligt rättssäker prövning.

185

Problembeskrivning

SOU 2023:99

Tulltillägg bör inte tas ut på avdragsgill skatt

Bland företrädare för näringslivet ses det som ett problem att tull- tillägg tas ut på undandragen mervärdesskatt, även när skatten är av- dragsgill. Regleringen i 5 kap. 7 § tullagen innebär att tulltillägg vid oriktig uppgift är 20 procent av den tull som skulle ha tagits ut om den oriktiga uppgiften hade godtagits. När det är fråga om mervär- desskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdes- skattelagen är tulltillägget emellertid 10 procent. Det har framhållits att en oriktig uppgift som orsakar att mervärdesskatten blir lägre än den skulle ha blivit om korrekta uppgifter hade lämnats inte innebär någon vinst för företagen. Det beror på att mervärdesskatten inte är någon intäkt i företagens verksamhet. Om avsikten är att sanktione- ra beteenden som innebär ett skatteundandragande bör tulltillägg alltså inte tas ut på mervärdesskatt i de fall där avdrag får göras för skatten. Företrädare för näringslivet har påpekat att mervärdesskat- ten vid import kan uppgå till betydande belopp – ofta betydligt högre än tullen – och att tulltillägg därför kan drabba importföretag mycket hårt.

Enligt näringslivsföreträdarna bör tulltillägg inte heller tas ut på undandragen punktskatt, om den som ska påföras tulltillägget kan visa att det finns avdragsrätt för skatten. Skälet är att det inte heller i de fallen finns någon risk för ett faktiskt skatteundandragande.

Kvalifikationskrav för tullombud

En annan synpunkt gäller att det inte finns några kvalifikationskrav eller något system för ansvarsutkrävande för tullombud. Det skiljer sig från det som gäller för exempelvis revisorer eller advokater. Det finns fall där tullombud genom slarv eller bristande kunskaper har orsakat sina klienter ekonomisk skada. Skadan kan visserligen regle- ras civilrättsligt. Tullombudet kan emellertid inte hindras från att agera som tullombud.

186

7Ett bättre och effektivare sanktionssystem behövs

7.1Uppdraget

Enligt tilläggsdirektiven (dir. 2022:29 s. 2 f.) ska utredningen redo- göra för och analysera de tullrättsliga sanktionerna, ta ställning till om de bör ändras och lämna nödvändiga författningsförslag. Det in- går att utreda om det behövs någon ny sanktion och att ta ställning till om det ska införas ett liknande förbud mot dubbelprövning som finns på skatterättens område.

7.2Det behövs en översyn

Utredningens bedömning: Det nuvarande tullrättsliga sank- tionssystemet är delvis svårtillämpat. Det är inte heltäckande och möter inte heller fullt ut kravet på att sanktionerna ska vara effek- tiva, proportionerliga och avskräckande. Regleringen behöver därför ses över.

Skälen för utredningens bedömning: En rad viktiga samhällsintres- sen gör det angeläget att tullagstiftningen följs. Varje steg i tullpro- ceduren har en funktion för att säkerställa att reglerna vid införsel och utförsel av varor följs och att kontroller kan utföras. Det åligger dessutom Sverige enligt EU-rätten att ha sanktioner vid överträdel- ser av tullagstiftningen som är effektiva, proportionerliga och av- skräckande.

I det föregående har ett antal svagheter i det nuvarande sanktions- systemet redovisats. Kritiken går bl.a. ut på att regleringen i vissa avseenden är svårtillämpad och att tulltilläggets storlek i många fall

187

Ett bättre och effektivare sanktionssystem behövs

SOU 2023:99

inte motsvarar överträdelsens allvar. Vidare leder vissa överträdelser mot skyldigheter som är centrala i tullagstiftningen varken till någon straffrättslig eller administrativ sanktion för den som har gjort fel. En annan del av kritiken avser att tulltillägg inte alltid träffar den som borde sanktioneras. Det har tydliggjorts genom de kammar- rättsavgöranden som har redovisats i avsnitt 6.2.1. Problemet hänger samman med att den svenska regleringen om tulltillägg inte fullt ut är i samklang med hur den EU-rättsliga regleringen är utformad. Från näringslivet har det bl.a. framförts att omständigheterna i indi- viduella fall bör beaktas i ökad utsträckning när tulltillägg bestäms. Det har påpekats att tullagstiftningen är komplex och att det kan vara svårt att undvika överträdelser av mindre allvarligt slag även för företag som sköter sin tullhantering på ett bra sätt.

Det kan konstateras att dagens tullrättsliga sanktionssystem inte fullt ut möter kravet på att sanktionerna vid överträdelser av tullag- stiftningen ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Det finns problem som behöver åtgärdas för att sanktionssystemet ska bli mer heltäckande och ändamålsenligt, samtidigt som det läm- nar utrymme för individuella bedömningar. Regleringen behöver därför ses över.

7.3Vad bör beaktas vid översynen?

7.3.1Bakgrund

Utredningen har ett brett formulerat uppdrag. Innan utredningen går närmare in på de frågor som uppdraget gäller finns det anledning att redovisa vad som bör beaktas vid utformningen av ett sanktions- system. Den grundläggande frågan om kriminalisering bör tas upp, liksom i vilka fall det är lämpligare att i stället sanktionera ett klan- dervärt beteende med en sanktionsavgift och hur en sådan avgift i så fall bör utformas.

Några formella regler om avvägningen mellan kriminalisering och andra sanktionsformer finns inte. Det har emellertid i olika samman- hang utarbetats principer och riktlinjer på området.

188

SOU 2023:99

Ett bättre och effektivare sanktionssystem behövs

7.3.2Principer för kriminalisering och avkriminalisering

Vad innebär kriminalisering?

Kriminalisering innebär att straff föreskrivs för en viss handling. Bakom kriminaliseringen ligger ett politiskt ställningstagande att en gärning är så förkastlig att den bör vara straffsanktionerad. Därut- över innebär kriminaliseringen en grund för polis, åklagare och dom- stolar att inom ramen för sina respektive roller i rättsväsendet se till att ett straff eller annan påföljd fastställs för den som har gjort sig skyldig till den kriminaliserade gärningen (Ett effektivare brottmåls- förfarande, prop. 1994/95:23, s. 53). Det övergripande syftet med straffsystemet är att motverka oönskade beteenden och frammana vissa önskade, dvs. att verka allmänpreventivt. Men även andra aspekter som vedergällning eller individualprevention kan spela roll. Ibland framhålls kriminaliseringens symbolfunktion. Enligt doktri- nen duger symbolfunktionen emellertid normalt sett inte till att en- sam motivera kriminalisering (se Petter Asp, Magnus Ulväng och Nils Jareborg, Kriminalrättens grunder, uppl. 2, 2013, s. 32 f.).

Principer enligt Åklagarutredningen

Principer för kriminalisering

Frågor om kriminalisering har behandlats i ett flertal sammanhang, bl.a. i Åklagarutredningens betänkande Ett reformerat åklagarvä- sende (SOU 1992:61). Åklagarutredningen anförde bl.a. att den straffrättsliga inflationen under många år hade varit betydande. Sär- skilt på det specialstraffrättsliga området hade det mer eller mindre slentrianmässigt införts nya straffbestämmelser, som regel utan att det i lagstiftningsärendena förts någon principiell diskussion om lämpligheten av att kriminalisera olika typer av beteenden. Åklagar- utredningen menade att det på goda grunder kunde antas att rätts- väsendets resurser i viss utsträckning togs i anspråk för relativt ba- gatellartad och föga straffvärd brottslighet, samtidigt som allvarliga och av statsmakterna prioriterade brott förblev outredda på grund av att resurser för utredningen saknades. Redan de omständigheter- na gav enligt Åklagarutredningen anledning att pröva skilda möjlig- heter att begränsa tillämpningen av olika straffstadganden, särskilt

189

Ett bättre och effektivare sanktionssystem behövs

SOU 2023:99

när det gällde den mindre allvarliga brottsligheten (SOU 1992:61 s. 103 f.).

Åklagarutredningen angav att följande kriterier bör vara upp- fyllda för att kriminalisering ska framstå som befogad (SOU 1992:61 s. 111 f.).

1.Ett beteende kan föranleda påtaglig skada eller fara.

2.Alternativa sanktioner står inte till buds, skulle inte vara ratio- nella eller skulle kräva oproportionerligt höga kostnader.

3.En straffsanktion krävs med hänsyn till gärningens allvar.

4.Straffsanktionen ska utgöra ett effektivt medel för att motverka det icke önskvärda beteendet.

5.Rättsväsendet ska ha resurser att klara av den eventuellt ytterli- gare belastning som kriminaliseringen innebär.

I propositionen ställde sig regeringen i allt väsentligt bakom kriteri- erna, vilka även hade godtagits av remissinstanserna. Regeringen ut- talade att kriminalisering som en metod för att söka hindra överträ- delse av olika normer i samhället bör användas med försiktighet. Rättsväsendet bör inte belastas med sådant som har ringa eller inget straffvärde. Kriminalisering är heller inte det enda och inte alltid det mest effektiva medlet för att motverka oönskade beteenden. Rege- ringen framhöll också att det allmännas resurser för brottsbekämp- ning bör koncentreras på sådana förfaranden som kan föranleda på- taglig skada eller fara och som inte kan bemötas på annat sätt (se prop. 1994/95:23 s. 52 f.). Även riksdagen ställde sig i allt väsentligt bakom kriterierna (bet. 1994/95:JuU2 och rskr. 1994/95:40).

Något om avkriminalisering

Frågan om avkriminalisering behandlades i samma sammanhang. I den nämnda propositionen uttalade regeringen att utrymmet för av- kriminalisering i och för sig borde vara betydande med de ovan an- givna utgångspunkterna. Det går dock enligt regeringen inte att i ett slag avskaffa stora mängder straffbestämmelser. Det som måste övervägas är i stället en avkriminalisering av enskilda straffbelagda beteenden. Regeringen anförde att det teoretiska utrymmet för av-

190

SOU 2023:99

Ett bättre och effektivare sanktionssystem behövs

kriminalisering borde vara störst inom specialstraffrätten. De flesta specialstraffrättsliga regler har dock det gemensamt att ansvarsbe- stämmelserna är avsedda att sanktionera överträdelser av förbud eller föreskrifter som getts i författning eller med stöd av författning. Det är alltså de materiella reglerna som ger innehåll åt straffbestämmel- sen. Regeringen framhöll att man vid överväganden av om ett förfa- rande kan avkriminaliseras tvingas ta ställning inte bara till straffbe- stämmelsen som sådan, utan även till de bakomliggande materiella reglerna. Ur principiell synpunkt bör nämligen inte i lag eller annan författning givna föreskrifter lämnas osanktionerade. Den riktiga åtgärden bör i sådant fall vara att föreskriften som sådan utmönstras eller ges ett annat innehåll (prop. 1994/95:23 s. 56).

Principer enligt Straffrättsanvändningsutredningen

I Straffrättsanvändningsutredningens betänkande Vad bör straffas? (SOU 2013:38) konstaterade utredningen att Åklagarutredningens förhoppningar om ökad restriktivitet vid nykriminalisering inte hade infriats. En bidragande orsak bedömdes vara att utredningens krite- rier var tämligen vaga och tänjbara. Straffrättsanvändningsutred- ningen bedömde därför att kriterierna borde konkretiseras (SOU 2013:38 s. 477 f.). Utredningens kriterier för kriminalisering inne- fattar sammanfattningsvis att

det tänkta straffbudet måste avse ett identifierat och konkretise- rat intresse som är skyddsvärt (godtagbart skyddsintresse),

det beteende som avses bli kriminaliserat måste kunna orsaka skada eller fara för skada på skyddsintresset,

endast den som har visat skuld – varit klandervärd – bör träffas av straffansvar,

kriminalisering av ett beteende kan inte komma i fråga om det finns ett tillräckligt värdefullt motstående intresse, och

kriminalisering av ett beteende kan inte komma i fråga om det finns någon alternativ metod som är tillräckligt effektiv för att komma till rätta med det oönskade beteendet.

191

Ett bättre och effektivare sanktionssystem behövs

SOU 2023:99

Straffrättsanvändningsutredningen framhöll att kriterierna endast bör vara principer och inte några absoluta regler. Enligt utredningen kan det vara befogat att i ett enskilt fall genomföra en kriminali- sering, trots att inte samtliga kriterier är uppfyllda (SOU 2013:38 s. 499).

När det gäller avkriminalisering ansåg utredningen att samma kri- terier som utgångspunkt bör användas (SOU 2013:38 s. 480).

Straffrättsanvändningsutredningens förslag har inte lett till nå- gon åtgärd från lagstiftarens sida.

Frågan om kriterier för kriminalisering har även behandlats i andra sammanhang, bl.a. inom EU under det svenska ordförande- skapet hösten 2009. Europeiska unionens råd antog då slutsatser om modellbestämmelser som vägledning för rådets överläggningar på det straffrättsliga området (dok. 16542/3/09). En av slutsatserna var att straffrättsliga bestämmelser bör införas när de anses vara av stor betydelse för de intressen som ska skyddas och ska som regel enbart användas som en sista utväg.

7.3.3Riktlinjer vid utformningen av sanktionsavgifter

I propositionen om ändring i brottsbalken (ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksamhet), prop. 1981/82:142, behandlade rege- ringen frågan när sanktionsavgifter bör användas och hur de bör vara utformade för att uppfylla rimliga krav på effektivitet och rättssäker- het (prop. 1981/82:142 s. 21). De riktlinjer som regeringen ställde upp behandlades av justitieutskottet och de antogs av riksdagen (bet. 1981/82:JuU53, rskr. 1981/82:328). Riktlinjerna sammanfattas på följande sätt i propositionen:

1.Ett avgiftssystem kan erbjuda en ändamålsenlig lösning i fall där regelöverträdelser är särskilt frekventa eller speciella svårigheter föreligger att beräkna storleken av den vinst eller besparing som uppnås i det särskilda fallet. Andra fall är när den ekonomiska fördelen av en isolerad överträdelse genomsnittligt sett kan be- dömas som låg, samtidigt som samhällets behov av skydd på det aktuella området är så framträdande att inte bara den ekonomiska fördelen i det särskilda fallet utan redan utsikten till vinst eller besparing bör neutraliseras.

192

SOU 2023:99

Ett bättre och effektivare sanktionssystem behövs

2.Avgifter bör få förekomma endast inom speciella och klart av- gränsade rättsområden. I den mån de används på näringsregle- ringens område bör de vara knutna till särskilda föreskrifter som näringsutövarna har att iaktta i denna egenskap.

3.Bestämmelserna om beräkning av avgiftsbeloppet bör konstrue- ras på sådant sätt att de utgår från ett mätbart moment i den aktuella överträdelsen, en parameter, som gör det möjligt att för- utse och fastställa hur stor avgiften ska bli i det särskilda fallet. Konstruktionen kan vara utformad på ett sådant sätt att den scha- blonmässigt fastställda avgiften kan beräknas genomsnittligt motsvara den uppkomna vinsten vid varje särskild överträdelse. I de fall där det bedöms angeläget att söka neutralisera redan utsik- ten till vinst bör dock hinder inte föreligga mot att låta avgiften utgå enligt grunder som leder till väsentligt högre avgiftsbelopp.

4.Beroende på det aktuella rättsområdets natur bör det särskilt prö- vas om uppsåt eller oaktsamhet ska förutsättas för avgiftsskyldig- het eller om skyldigheten ska bygga på strikt ansvar. För att en konstruktion med strikt ansvar ska vara försvarbar från rättssä- kerhetssynpunkt bör förutsättas att det finns ett starkt stöd för en presumtion om att överträdelser på området inte kan före- komma annat än som en följd av uppsåt eller oaktsamhet. Sär- skilda undantag från det strikta ansvaret kan vara nödvändiga även i dessa fall med hänsyn till förhållanden inom avgiftens an- vändningsområde eller till reglernas utformning i övrigt. Sådana undantag bör så långt som möjligt vara preciserade så att det inte föreligger någon tvekan om deras räckvidd.

5.Något hinder bör inte föreligga mot att låta avgiftsregler som i första hand riktas mot juridiska personer och straffrättsliga be- stämmelser riktade mot fysiska personer vara tillämpliga vid sidan av varandra. De subjektiva rekvisiten kan därvid vara annorlunda utformade i de olika systemen – strikt ansvar vid avgift och upp- såt eller oaktsamhet vid straffrättsligt ansvar. Om det rör sig om mindre allvarliga överträdelser, kan den vinsteliminering som uppnås genom avgiften framstå som en fullt tillräcklig åtgärd. Det kan i så fall bli aktuellt att låta införandet av ett avgiftssystem in- nebära att de aktuella gärningarna inte längre är straffbara.

193

Ett bättre och effektivare sanktionssystem behövs

SOU 2023:99

6.Åläggande av avgiftsskyldighet kan i viss utsträckning överläm- nas till de administrativa myndigheter som är verksamma på det aktuella området. I vissa fall är det emellertid lämpligt att över- lämna prövningen till de allmänna domstolarna. Det gäller främst när avgiftsskyldigheten görs beroende av om överträdelsen har skett av uppsåt eller oaktsamhet och när reglerna är utformade på sådant sätt att det finns utrymme för betydande skönsmässiga be- dömningar. I sådana fall kan sakkunniga administrativa myndig- heter ges ställning som initiativtagare till eller part i domstolspro- cessen.

I regeringens skrivelse En tydlig, rättssäker och effektiv tillsyn anges att en sanktionsavgift vid tillsyn bör uppfylla principerna i nyss nämnda proposition (skr. 2009/10:79 s. 46). För att tillgodose de krav som följer av Europakonventionen bör det dessutom finnas en möjlighet att under vissa särskilda förutsättningar underlåta att be- sluta om sanktionsavgift. Det framhålls i skrivelsen att bestämmel- serna i det sjunde protokollet till Europakonventionen om rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger kan behöva uppmärksammas och att ett beslut om sanktionsavgifter måste kunna överklagas.

Regeringen har även under senare tid hänvisat till riktlinjerna vid utformningen av nya sanktionsavgifter (se t.ex. prop. 2019/20:74 s. 139, Fjärde järnvägspaketet, prop. 2021/22:83, s. 415 och Brott mot djur – skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem, prop. 2021/22:18, s. 37). I sistnämnda proposition anger regeringen att det huvudsakliga skälet för att införa sanktionsavgifter är att uppnå en effektivisering, dvs. att fler regelöverträdelser än i dag ska beivras. Det anförs att sanktionssystemet därför bör bygga på krite- rierna enkelhet, tydlighet, schablonisering och snabb handläggning. Det innebär enligt regeringen att sanktionsavgifter bör komma i fråga för lätt konstaterbara överträdelser för vilka utredningsun- derlaget är begränsat. Av samma skäl bör avgift inte komma i fråga om mer ingående bedömningar behöver göras. Reglerna ska enligt regeringen vara utformade på sådant sätt att det inte finns utrymme för olika tolkningar av dem (prop. 2021/22:18 s. 44).

194

8 De straffrättsliga sanktionerna

8.1Regleringen är i huvudsak adekvat utformad

Utredningens bedömning: Den straffrättsliga regleringen på tullområdet är i huvudsak adekvat utformad. Det behöver därför inte göras några genomgripande ändringar i den. Vissa föränd- ringar bör dock övervägas.

Skälen för utredningens bedömning: Det har under utredningsar- betet inte kommit fram att den straffrättsliga regleringen behöver ändras på något genomgripande sätt. De problem som har lyfts fram är i huvudsak av praktisk natur. Det har exempelvis påpekats att det kan vara svårt att bevisa de subjektiva rekvisit – uppsåt eller oakt- samhet – som krävs för att någon ska kunna dömas för brott. Något annat som Tullverket pekat på är att det kan vara svårt att nå en miss- tänkt person för delgivning när personen inte har hemvist i Sverige, t.ex. en utländsk lastbilschaufför. Särskilt beträffande mindre allvar- liga brott kan det därför vara svårt att lagföra någon, om lagföringen inte kan genomföras direkt på platsen exempelvis genom ett straff- föreläggande. Den typen av svårigheter är dock en följd av de grund- läggande rättssäkerhetsgarantier som gäller i brottmål – exempelvis högt ställda beviskrav – och ingår i förutsättningarna för all brotts- bekämpande verksamhet.

Utredningen bedömer att den straffrättsliga regleringen på tull- området i allt väsentligt är adekvat utformad och att inga större sak- liga förändringar behövs. Det bör dock övervägas om straffskalan för narkotikasmuggling bör justeras så att den motsvarar det som gäller i fråga om narkotikabrott. Det bör också övervägas om tullbrott, som i dag regleras i smugglingslagen, i stället bör regleras i tullagen och om regleringen om tullförseelse behöver ändras.

195

De straffrättsliga sanktionerna

SOU 2023:99

8.2Skärpt straff för narkotikasmuggling i försäljningssyfte

Utredningens förslag: En särskild straffskala införs för narkoti- kasmuggling av normalgraden om narkotikan är avsedd att säljas. Straffskalan ska vara fängelse i lägst sex månader och högst tre år. Narkotikasmuggling som omfattas av den särskilda straffskalan ska inte kunna bedömas som ringa narkotikasmuggling. Förslaget motsvarar det som enligt narkotikastrafflagen gäller i fråga om narkotikabrott av normalgraden.

Skälen för utredningens förslag

Straffet för narkotikabrott som rör försäljning har skärpts

I narkotikastrafflagen regleras ansvaret för olika former av narkoti- kabrott. I 1 § första stycket straffbeläggs under fem punkter olika förfaranden som utgör narkotikabrott om gärningen begås uppsåtli- gen. Enligt bestämmelsen döms den till fängelse i högst tre år som olovligen

1.överlåter narkotika,

2.framställer narkotika som är avsedd för missbruk,

3.förvärvar narkotika som är avsedd för missbruk,

4.anskaffar, bearbetar, förpackar, transporterar, förvarar eller tar annan sådan befattning med narkotika som inte är avsedd för eget bruk, eller

5.innehar, brukar eller tar annan befattning med narkotika.

Den 1 juli 2023 infördes i 1 § andra stycket narkotikastrafflagen en särskild straffskala för sådana narkotikabrott av normalgraden som innebär att gärningsmannen säljer narkotika eller annars befattar sig med narkotika som är avsedd att säljas. Straffskalan är fängelse i lägst sex månader och högst tre år. Samma straffskala infördes i 1 § tredje stycket om gärningsmannen olovligen bjuder ut narkotika till för- säljning, förvarar eller befordrar vederlag för narkotika, förmedlar kontakter mellan säljare och köpare eller företar någon annan sådan

196

SOU 2023:99

De straffrättsliga sanktionerna

åtgärd, om förfarandet är ägnat att främja narkotikahandel. Narko- tikabrott som omfattas av regleringen i 1 § andra eller tredje stycket ska inte kunna bedömas som ringa narkotikabrott. Någon ändring av regleringen om ringa narkotikabrott i 2 § narkotikastrafflagen be- dömdes emellertid inte behövas eftersom den enbart träffar gärning- ar enligt 1 § första stycket (Skärpta straff för brott i kriminella nät- verk, prop. 2022/23:53, s. 113).

Straffskärpningen är ett led i bekämpningen av brott som begås i kriminella nätverk. I propositionen uttalade regeringen att proble- met bör angripas genom ett större antal ändringar av den straffrätts- liga lagstiftningen som sammantaget dels markerar allvaret hos de gärningar som avses, dels ger rättsväsendet utvidgade möjligheter att bekämpa den aktuella typen av kriminalitet. Regeringen påpekade att narkotikahandel är vanligt förekommande i och en central del av de kriminella nätverkens aktiviteter, där narkotikaförsäljningen också utgör en betydande inkomstkälla. Regeringen ansåg mot den bak- grunden att de tidigare straffskalorna för brott kopplade till narko- tikaförsäljning inte motsvarade brottslighetens allvar (se prop. 2022/23:53 s. 33 och 101). Frågan om narkotikabrott som omfattas av den särskilda straffskalan bör kunna bedömas som ringa behand- lades också. Enligt regeringen skulle det undergräva syftet med den skärpta straffskalan om försäljning av små mängder narkotika skulle komma att bedömas som ringa brott (prop. 2022/23:53 s. 113).

Straffskalorna för narkotikabrott och narkotikasmuggling stämmer inte längre överens

Det är förhållandevis vanligt att den som har gjort sig skyldig till narkotikasmuggling enligt smugglingslagen även uppfyller de rekvi- sit som gäller för narkotikabrott enligt narkotikastrafflagen. En all- män princip är att det ena brottet konsumerar det andra om bestäm- melserna har samma kriminalpolitiska grund, vilket bestämmelserna om narkotikabrott och narkotikasmuggling har. I sådana fall bör normalt det strängare straffbudet vara tillämpligt och det mindre all- varliga brottet konsumeras, men vägas in vid bedömningen av brot- tets allvar (se NJA 2013 s. 397, ”Tejpningen”).

Straffskalorna för narkotikasmuggling i 6 § smugglingslagen har tidigare stämt överens med straffskalorna för motsvarande narkoti- kabrott enligt narkotikastrafflagen. Syftet har varit att åstadkomma

197

De straffrättsliga sanktionerna

SOU 2023:99

en enhetlig bedömning av narkotikahantering, oberoende av om den ena eller andra lagen är tillämplig. Lagstiftningen ger viss vägledning i fråga om vilket straffbud som ska tillämpas vid brottskonkurrens. I 1 § andra stycket narkotikastrafflagen finns en hänvisning till straffbestämmelserna i smugglingslagen. Av förarbetena till smugg- lingslagen framgår att hänvisningen får anses markera att det innehav som konstituerar den olaga införseln inte bör föranleda ansvar enligt narkotikastrafflagen utan enbart enligt smugglingslagen (se En ny smugglingslag m.m., prop. 1999/2000:124, s. 112). I 12 och 13 §§ smugglingslagen regleras olovlig befattning med smuggelgods. Brot- tet är enligt 12 § tredje stycket smugglingslagen subsidiärt i förhål- lande till sådan olovlig befattning med narkotika som är straffbelagd i 1 § första stycket 1, 3 eller 4 narkotikastrafflagen eller som motsva- rande oaktsamhetsbrott i 3 a § samma lag. Det innebär att ett förfa- rande som i och för sig är straffbart enligt både 12 § smugglingslagen och de nämnda bestämmelserna i narkotikastrafflagen enbart be- straffas enligt de sistnämnda.

De straffskärpningar som nyligen infördes i fråga om narkotika- brott innebär att straffskalorna för narkotikasmuggling inte längre stämmer överens med straffskalorna för motsvarande brott enligt narkotikastrafflagen. Som nämnts är straffskalan för narkotikabrott av normalgraden som rör försäljning av narkotika fängelse i lägst sex månader och högst tre år. Sådana narkotikabrott ska inte kunna be- dömas som ringa narkotikabrott. Narkotikasmuggling av normalgra- den har fortfarande en straffskala med ett straffminimum om 14 da- gars fängelse och ett straffmaximum om tre års fängelse. Om brottet i något fall skulle bedömas som ringa kan straffet stanna vid böter. Införandet av en särskild straffskala för vissa narkotikabrott har alltså lett till att straffskalan för fullbordad narkotikasmuggling inte är lika sträng för ett fullbordat narkotikabrott som faller under den särskilda straffskalan.

Motsvarande ändring bör införas för narkotikasmuggling

Principerna om ekvivalens och proportionalitet är grundläggande inom straffrätten. De innebär att svårare brott ska straffas strängare än lindrigare brott och att brott som är lika svåra ska straffas lika strängt (se t.ex. En strängare syn på hantering av vapen och explosiva

198

SOU 2023:99

De straffrättsliga sanktionerna

varor, prop. 2019/20:200, s. 51). Regeringen har tidigare uttalat att det är en fördel att bedömningen av det enskilda brottets straffvärde inte blir beroende av om det är narkotikastrafflagen eller smugg- lingslagen som är tillämplig (prop. 1992/93:142 s. 10 och 17).

I förarbetena till de aktuella straffskärpningarna i narkotikastraff- lagen uttalade regeringen följande. Med nuvarande reglering leder försäljning av små mängder narkotika som regel endast till kortare fängelsestraff. Den som vid s.k. gatuförsäljning säljer narkotika till missbrukare bär ofta med sig endast små mängder narkotika. Även om det kan styrkas att en eller flera överlåtelser har ägt rum är det, med hänsyn till den ringa mängden narkotika, vanligt att de utdömda straffen vid konstaterade överlåtelser är förhållandevis låga. Det- samma gäller befattning med mindre mängder narkotika som är av- sedd att säljas. Även i fråga om förfaranden som är ägnade att främja narkotikahandel kan det ifrågasättas om nuvarande straff är propor- tionerliga. Även om det handlar om små mängder vid varje tillfälle utgör försäljningen som sådan verksamhet som leder till mycket ne- gativa konsekvenser för såväl de individer som involveras i den som samhället i stort (prop. 2022/23:53 s. 101).

Narkotikasmuggling är ett led i den narkotikahandel som är en central del av de kriminella nätverkens aktiviteter och är en bety- dande inkomstkälla för dem. Även narkotikasmuggling avser många gånger förhållandevis små mängder narkotika, oavsett om narkoti- kan är avsedd för försäljning. Med nuvarande reglering leder sådan brottslighet till påföljder som är relativt milda. Utredningen anser att samma skäl som talade för en skärpning av straffen för narkoti- kabrott talar för en skärpning av straffen för narkotikasmuggling, när det är fråga om narkotika som är avsedd att säljas. I många fall kan det framstå som en ren slump om en person ertappas med nar- kotika som är avsedd att säljas redan vid ankomsten till landet, och därför åtalas och döms för narkotikasmuggling, eller om narkotika- innehavet upptäcks när personen redan befinner sig i Sverige med narkotikan och därför åtalas och döms för narkotikabrott. I regel måste smuggling till Sverige av narkotika som är avsedd att säljas an- ses vara minst lika klandervärd som att efter införseln inneha samma narkotika i försäljningssyfte. Visserligen ger straffskalan för narko- tikasmuggling utrymme för att vid straffmätningen beakta den skärpta synen på narkotikabrott avseende narkotika som är avsedd att säljas. Skärpta straffskalor för narkotikasmuggling, motsvarande

199

De straffrättsliga sanktionerna

SOU 2023:99

det som gäller i fråga om narkotikabrott, leder dock till större enhet- lighet, förutsebarhet och tydlighet. Principerna om proportionalitet och ekvivalens ska dessutom beaktas inte bara vid domstolens straff- mätning i det enskilda fallet utan även vid lagstiftarens utformning av straffskalorna (se prop. 2019/20:200 s. 51).

Sammanfattningsvis bör den skärpta synen på narkotikabrott som rör försäljning avspeglas även i straffskalan för narkotika- smuggling. På motsvarande sätt som i fråga om narkotikabrott av normalgraden bör det alltså införas en särskild straffskala för narko- tikasmuggling av normalgraden om narkotikan är avsedd att säljas. Regleringen bör tas in genom en ny andra mening i 6 § första stycket smugglingslagen. Narkotikasmuggling som omfattas av den sär- skilda straffskalan bör, av samma skäl som gäller för narkotikabrott, inte kunna bedömas som ringa. Eftersom ringa narkotikasmuggling omfattar gärningar enligt 6 § första stycket bör det föreskrivas att gärningar enligt andra meningen i det stycket inte ska bedömas som ringa narkotikasmuggling. Undantaget bör tas in i en ny andra me- ning i 6 § andra stycket smugglingslagen, där ringa narkotikasmugg- ling regleras. Det innebär att den lagtekniska lösningen skiljer sig något från den reglering som har införts i narkotikastrafflagen.

8.3Smugglingslagen och tullagen bör renodlas

8.3.1Tullbrott har sin naturliga plats i tullagen

Utredningens bedömning: Den nuvarande regleringen i smugg- lingslagen och tullagen bör renodlas.

Skälen för utredningens bedömning

Bakgrund

I smugglingslagen regleras brottstyperna smugglingsbrott, tullbrott och olovlig befattning med smuggelgods. Brottet tullförseelse regle- ras i tullagen. Regleringen beskrivs översiktligt i det följande. En när- mare redovisning finns i avsnitt 4.2.2. Det finns skäl att i samband med den genomgripande översynen av sanktionssystemet på tullom-

200

SOU 2023:99

De straffrättsliga sanktionerna

rådet överväga om regleringen om tullbrott bör placeras i tullagen i stället för i smugglingslagen.

Huvuddragen i den straffrättsliga regleringen

Smugglingslagen är en s.k. blankettstrafflag vilket innebär att den straffsanktionerar en rad olika in- och utförselbestämmelser som finns i andra författningar. Tullagen innehåller bestämmelser som kompletterar tullkodexen och den EU-rättsliga tullagstiftningen i övrigt.

Ansvar för smugglingsbrott regleras i 3–7 §§ smugglingslagen. I huvudsak innebär regleringen att överträdelser av olika in- eller ut- förselregler straffbeläggs. De uppsåtliga brotten betecknas smugg- ling, narkotikasmuggling, vapensmuggling och smuggling av explo- siv vara. Det finns olika gradindelningar av brotten. Om gärningen begås av grov oaktsamhet döms i stället för olovlig införsel eller olovlig utförsel. Straffskalan för normalgraden av huvudbrottet smuggling är böter eller fängelse i högst två år. När det gäller smugg- ling av de särskilda varuslagen är straffskalan strängare.

Ansvar för tullbrott regleras i 8–11 §§ smugglingslagen. Regle- ringen innebär en straffsanktionering av vissa ageranden som ger upphov till fara för att tull, annan skatt eller avgift som beslutas av Tullverket undandras det allmänna. Tullbrott är alltså i likhet med skattebrott enligt 2 § skattebrottslagen utformat som ett s.k. fare- brott. Det uppsåtliga brottet benämns tullbrott. Straffskalan är böter eller fängelse i högst två år eller i ringa fall penningböter. Om brottet är grovt döms för grovt tullbrott. En gärning som begås av grov oaktsamhet benämns vårdslös tullredovisning.

Ansvar för olovlig befattning med smuggelgods och grov olovlig befattning med smuggelgods regleras i 12 och 13 §§ smugglingsla- gen. Regleringen föreskriver straff för den som uppsåtligen tar be- fattning med varor som har varit föremål för smugglingsbrott eller tullbrott. Det krävs alltså ett konstaterat förbrott av sådant slag. Straffskalan för olovlig befattning med smuggelgods är böter eller fängelse i högst två år.

Försök, förberedelse och stämpling till de nämnda brotten straff- beläggs i