sou 2023 69

Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 28 april 2022 att ge en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag på förbättrade möjligheter till informations- utbyte mellan brottsbekämpande myndigheter och vissa andra statliga och kommunala myndigheter, enskilda huvudmän för fristående skolor m.fl. Syftet med uppdraget är att arbetet med att förebygga och be- kämpa brott ska effektiviseras genom att möjligheterna att utbyta information förbättras i så stor utsträckning det är möjligt utan att det medför ett oproportionerligt intrång i enskildas personliga integ- ritet (dir. 2022:37). Kammarrättspresidenten Stefan Holgersson för- ordnades samma dag till särskild utredare.

Regeringen beslutade den 26 januari 2023 om tilläggsdirektiv. Ut- redaren fick i uppdrag att, utöver det ursprungliga uppdraget, ta ställ- ning till hur det kan inrättas en huvudregel i sekretesslagstiftningen och kartlägga eventuella hinder mot elektroniskt utlämnande för de berörda aktörerna (dir. 2023:11).

Till sakkunniga att biträda utredningen förordnades den 25 maj 2022 departementssekreteraren vid Finansdepartementet Alf Engsbråten, rättssakkunniga vid Justitiedepartementet Joanna Hedqvist, departe- mentssekreterare vid Socialdepartementet Carolin Jarlehag och kansli- rådet vid Utbildningsdepartementet Marie Törn.

Till experter förordnades samma dag verksjuristen vid Kronofogde- myndigheten Johan Alnebo, experten vid Sveriges kommuner och regioner Greta Berg, juristen vid Socialstyrelsen Petra Bergendahl, skattedirektören vid Skatteverket Dan Ekeroth, juristen vid Skol- verket Annica Emmervall, chefsåklagaren vid Ekobrottsmyndigheten Henric Fagher, samverkansansvarige vid Försäkringskassan Thomas Falk, kommissarie vid Polismyndigheten Gunnar Grönkvist, juristen vid Integritetsskyddsmyndigheten Elisabeth Hedborg, juristen vid

Arbetsmiljöverket Tomas Isenstam, advokaten Conny Larsson, verks- juristen vid Tullverket Anna-Karin Leo, enhetschefen vid Kriminal- vården Martin Lorentzon, verksjuristen vid Säkerhetspolisen Ulrika Moberg, experten vid Skatteverket Therese Olofsson Friberg och seniora åklagaren vid Åklagarmyndigheten Chatrine Rudström.

Joanna Hedkvist entledigades från sitt uppdrag den 22 augusti 2022 varvid kanslirådet vid Justitiedepartementet Charlotta Fröcklin förordnades samma dag i hennes ställe. Charlotta Fröcklin entledi- gades från sitt uppdrag den 7 november 2022. Samma dag förordna- des rättssakkunniga vid Justitiedepartementet Sara Pettersson som sakkunnig i hennes ställe.

Alf Engsbråten entledigades från sitt uppdrag den 1 december 2022 och samma dag förordnades kanslirådet vid Finansdepartementet Annica Svedberg som sakkunnig i hans ställe.

Juristen vid Polismyndigheten Yvonne Brandell förordnades som expert i utredningen den 1 december 2022.

Den 13 mars 2023 entledigades Marie Törn från sitt uppdrag och samma dag förordnas departementssekreteraren vid Utbildnings- departementet Christina Ridderman Karlsson som sakkunnig i hennes ställe.

Sara Pettersson entledigades från sitt uppdrag den 12 augusti 2023 och rättssakkunnige vid Justitiedepartementet Måns Norman för- ordnades som sakkunnig i hennes ställe från och med den 21 augusti 2023.

Ulrika Moberg entledigades från sitt uppdrag den 1 september 2023 och samma dag förordnades seniora verksjuristen vid Säkerhets- polisen Maria Sertcanli som expert i hennes ställe.

Som sekreterare i utredningen anställdes den 28 april 2022 hov- rättsassessorn Lina Molin, den 1 juni 2022 numera kanslirådet Johan Albihn och den 13 februari 2023 tf. assessorn Sofie Abdsaleh. Lina Molin avslutade sin anställning den 17 oktober 2023.

De förslag som lämnas är den särskilde utredarens förslag. En ut- redning av detta slag är inte möjlig utan stor hjälp av sakkunniga och experter samt ett produktivt och skickligt kansli. Dessa har bidragit till utredningen i så hög grad att det är befogat att skriva betänkandet i vi-form, även om det kan förekomma skilda uppfattningar i vissa delar. Ambitionen är att redovisa de mer substantiella invändningarna som framförts under arbetets gång, och som kanske kvarstår, under respektive avsnitt.

Innehåll

SOU 2023:69

10.2.2 Tillstånds- och tillsynsverksamhet i kommuner... 378

10.2.3Särskilt om uppgifter som rör enskilda

		huvudmän ..............................................................	379
	10.2.4	Särskilt om miljöärenden ......................................	380
	10.2.5 Andra uppgifter som förvaras inom regionerna ...		381
10.3	Rättsliga utgångspunkter .....................................................		383
	10.3.1	Kommunalt självstyre ...........................................	383
	10.3.2 Sekretess hos kommuner och regioner................		384
10.4	En uppgiftsskyldighet för kommuner och regioner ...........		385
	10.4.1 De brottsbekämpande myndigheterna behöver
		fler uppgifter från kommuner och regioner ........	385
	10.4.2 Vilket behov finns av en ny huvudregel
		i sekretesslagstiftningen? ......................................	386
	10.4.3 Kommuner och regioner bör inte omfattas
		av lagen om uppgiftsskyldighet vid samverkan
		mot viss organiserad brottslighet .........................	387
	10.4.4 En ny uppgiftsskyldighet i lagen om skyldighet
		att lämna uppgifter till de brottsbekämpande
		myndigheterna.......................................................	389
	10.4.5 Vissa uppgifter bör undantas från
		uppgiftsskyldigheten.............................................	390
	10.4.6 Uppgifter ska lämnas även utan en föregående
		begäran...................................................................	391
	10.4.7	Förutsättningar för utlämnande...........................	392
	10.4.8 Utlämnande ska föregås av en
		intresseavvägning ..................................................	393
	10.4.9 Konsekvenserna för det kommunala
		självstyret...............................................................	394
11	En uppgiftsskyldighet för skolan................................		395
11.1	Inledning ...............................................................................		395
11.2	Skolans reglering och uppdrag.............................................		397
11.3	Informationsdelning från skolan styrs av olika regelverk .. 399

11.4 Brottsbekämpningen behöver fler uppgifter från skolan ... 400

11.4.1Brott och rekrytering till kriminalitet sker i

skolmiljön ..............................................................

401

Sammanfattning

Uppdraget

Vi har fått i uppdrag av regeringen att lämna förslag på förbättrade möjligheter till informationsutbyte mellan brottsbekämpande myn- digheter och vissa andra statliga och kommunala myndigheter samt skolor. Om det framkommer behov av förbättrat informations- utbyte med andra myndigheter och aktörer kan vi även överväga för- slag som bidrar till ett ökat informationsutbyte med dem. Vidare har regeringen tilläggsdirektiv gett oss i uppdrag att föreslå en ny huvud- regel i sekretesslagstiftningen när det gäller informationsdelning med brottsbekämpande myndigheter. Huvudregeln ska som utgångspunkt genomföras med uppgiftsskyldigheter för de myndigheter och andra aktörer som omfattas av våra direktiv. Om vi bedömer att en upp- giftsskyldighet inte är lämplig för någon eller några av myndigheterna eller aktörerna får vi lämna alternativa förslag på hur dessa ska kunna utbyta information med brottsbekämpande myndigheter.

Syftet med uppdraget är att arbetet med att förebygga och bekämpa brott ska effektiviseras genom att möjligheterna att utbyta informa- tion förbättras i så stor utsträckning det är möjligt utan att det med- för ett oproportionerligt intrång i enskildas personliga integritet. Regeringen har uttalat att det krävs mönsterbrytande åtgärder för att förebygga och bryta brottsligheten. Myndigheter ska kunna dela in- formation när det behövs för att förebygga och bekämpa brott.

Arbetet inleddes med att kartlägga brottsbekämpningens infor- mationsbehov och de hinder mot informationsdelning som finns i dag.

Sammanfattning

SOU 2023:69

Nya förutsättningar för informationsdelning med brottsbekämpningen

Vi har haft ett mycket brett uppdrag som berört ökad informations- delning till brottsbekämpningen från stora delar av samhället. Upp- draget har till att börja med omfattat statliga myndigheter, kommuner och skolor. Under den kartläggning som vi genomförde identifierade

viockså behov av informationsutbyte med regioner, och vissa enskilda, bl.a. banker och andra finansiella företag. Många myndigheter som

vihar varit i kontakt med har efterfrågat förbättrade möjligheter att få information från brottsbekämpningen, främst från Polismyndig- heten, och bättre möjligheter att dela information mellan myndig- heter som inte har brottsbekämpande uppdrag. Vi har dock i ett tidigt skede sett det som nödvändigt att avgränsa vårt arbete till att avse förbättrade möjligheter att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna.

Förslagen i betänkandet utgår från vårt uppdrag och de behov som

vihar identifierat i vår kartläggning. De brottsbekämpande myndig- heterna har beskrivit att det inte enbart är rättsliga hinder som bidrar till att information inte delas i den utsträckning som brottsbekämp- ningen behöver. Det framkom bl.a. att lagstiftningen uppfattas som svåröverskådlig och komplicerad. Det finns en betydande okunskap och osäkerhet kring hur reglerna ska tillämpas hos myndigheter och andra aktörer som delar information med de brottsbekämpande myn- digheterna. Det har lett till att de möjligheter som finns underutnytt- jas och tillämpas på ett inkonsekvent sätt.

De brottsbekämpande myndigheterna har särskilt pekat på att möjligheterna att utbyta information på underrättelsestadiet är alltför begränsade. Möjligheterna till informationsutbyte uppfattas som klart bättre efter att en förundersökning har inletts, men även i det skedet finns det behov av mer information. De brottsbekämpande myndig- heterna, men även andra myndigheter, har också särskilt gett uttryck för att det behövs ett förändrat synsätt på uppgiftslämnande till brotts- bekämpningen. Information måste i betydligt större utsträckning än tidigare lämnas på eget initiativ av den som uppmärksammar miss- tänkta oegentligheter eller brott.

Med utgångspunkt i de behov som framkom i vår kartläggning syftar våra förslag till att förbättra informationsdelningen till brotts- bekämpningen för att åstadkomma förbättrade möjligheter att före-

SOU 2023:69

Sammanfattning

bygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet och att utreda och lagföra brott. De förslag vi lämnar utgör nya rättsliga möjligheter och skyldigheter att lämna uppgifter till brottsbekämpningen. Vi lämnar också förslag som syftar till att förenkla vissa befintliga be- stämmelser som bryter sekretess. Sammantaget utgör våra förslag en ny huvudregel för informationsdelning till brottsbekämpningen. De viktigaste förslagen vi lämnar i betänkandet är följande:

•En ny lag om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekäm- pande myndigheterna som innehåller

–en skyldighet att på begäran lämna kontaktuppgifter till enskilda för alla myndigheter, dvs. även kommuner och regioner, och vissa enskilda verksamheter,

–en uppgiftsskyldighet för vissa statliga myndigheter,

–en uppgiftsskyldighet för kommuner och regioner, och

–en uppgiftsskyldighet för skolan.

•Utvidgade och förenklade möjligheter att lämna uppgifter från socialtjänsten och hälso- och sjukvården till brottsbekämpningen.

•En skyldighet för banker och vissa andra finansiella företag att lämna uppgifter som rör kvalificerad brottslighet på underrättelse- stadiet till Polismyndigheten, Skatteverket Säkerhetspolisen och Tullverket.

•En rättslig grund för enskilda att behandla personuppgifter för att på begäran lämna ut sådana till de brottsbekämpande myndig- heterna.

Nedan följer en kort redogörelse över några av de mest centrala för- slagen.

En ny lag med skyldigheter att lämna uppgifter till brottsbekämpningen

Vi föreslår en ny lag med ett antal skyldigheter för myndigheter och vissa enskilda verksamheter att lämna information till de brotts- bekämpande myndigheterna. Uppgiftsskyldigheterna bryter sekretess med stöd av 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen, (2009:400),

Sammanfattning

SOU 2023:69

OSL, och i förekommande fall tystnadsplikt. Uppgiftsskyldigheterna gäller dock oberoende av om en uppgift omfattas av sekretess eller tystnadsplikt.

Den nya lagen innehåller till att börja med ett förslag till en skyl- dighet för myndigheter och enskilt bedriven verksamhet inom social- tjänst och hälso- och sjukvård samt skolor med enskild huvudman, att på begäran lämna ut kontaktuppgifter till brottsbekämpningen. Med kontaktuppgifter avses här ett antal särskilt angivna kategorier av uppgifter som de brottsbekämpande myndigheterna kan ha behov av för att kontakta, identifiera och lokalisera enskilda. Skyldigheten att lämna kontaktuppgifter är avsedd att ge brottsbekämpningen en enkel tillgång till adresser, telefonnummer, arbetsplats, e-postadresser osv. Ett utlämnande ska inte kräva någon mer komplicerad bedömning av informationsinnehavaren, och endast om det finns synnerliga skäl kan en innehavare av informationen avstå från att lämna ut en upp- gift. För andra uppgifter som finns inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården har vi bedömt att det är olämpligt att föreslå generella uppgiftsskyldigheter. För dessa verksamheter föreslår vi i stället vissa ändringar av den befintliga lagstiftningen, vilka vi återkommer till nedan.

Vidare föreslår vi att ett antal statliga myndigheter ska bli skyldiga att både på eget initiativ och på begäran lämna ut uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna. Motsvarande skyldighet föreslås träffa även kommuner och regioner, förutsatt att uppgifterna inte omfattas av socialtjänstsekretess eller hälso- och sjukvårdssekretess. Skyldigheten att lämna uppgifter på eget initiativ är avsedd att få till stånd ett ökat informationsflöde av uppgifter som myndigheterna upp- märksammar i sitt ordinarie arbete om t.ex. begångna brott, brotts- planer eller nya brottsupplägg. I vissa situationer kan det finnas skäl att avstå från att lämna ut en uppgift. En myndighet kan därför efter en intresseavvägning avstå från att lämna ut en uppgift om det finns en sekretessbestämmelse som är tillämplig på uppgiften och det står klart att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde fram- för intresset av att uppgiften lämnas ut.

Skolan nämns särskilt i våra direktiv som en viktig samverkans- part med brottsbekämpningen. Vi föreslår en särskild uppgiftsskyldig- het för rektor, både vid skolor som drivs av offentliga och enskilda huvudmän. Skyldigheten för rektor att lämna uppgifter är något annor- lunda utformad jämfört med övriga bestämmelser i den nya lagen.

SOU 2023:69

Sammanfattning

Till skillnad från övriga uppgiftsskyldigheter gäller skyldigheten för rektor att lämna information på eget initiativ enbart i förhållande till Polismyndigheten och alltså inte till övriga brottsbekämpande myn- digheter. Vidare kan rektor avstå från att lämna en uppgift redan när övervägande skäl talar mot ett utlämnande. Det innebär dels att in- tresseavvägningen ska göras även om uppgiften inte omfattas av sekre- tess eller tystnadsplikt, dels att de skäl som talar mot ett utlämnade inte behöver vara lika starka för att utlämnande ska underlåtas i jäm- förelse med vad som föreslås för myndigheter som inte är skolor. Samt- liga brottsbekämpande myndigheter kan dock begära ut en uppgift från skolan. Även i de fallen kan rektor i vissa situationer avstå från att lämna informationen. En uppgift ska inte lämnas på begäran om det finns en sekretessbestämmelse eller bestämmelse om tystnads- plikt som är tillämplig på uppgiften och övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen eller tystnadsplikten ska skydda har före- träde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.

Från lagens tillämpningsområde undantas, utom såvitt avser skyl- digheten att lämna kontaktuppgifter, uppgifter som skyddas av bl.a. så kallad statistiksekretess, hälso- och sjukvårdssekretess och social- tjänstsekretess. Det innebär att sådana uppgifter inte kan lämnas ut med stöd av de föreslagna uppgiftsskyldigheterna.

Lagen ska benämnas lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna.

Hälso- och sjukvården och socialtjänsten

Vi har bedömt att det som utgångspunkt inte är lämpligt att föreslå någon generell skyldighet för hälso- och sjukvården och socialtjänsten att lämna uppgifter till brottsbekämpningen. Hälso- och sjukvården och socialtjänsten omfattas dock av den avgränsade uppgiftsskyldig- heten för kontaktuppgifter som vi föreslår i den nya lagen. Därtill föreslår vi en möjlighet för Säkerhetspolisen att begära ut uppgifter från hälso- och sjukvården för att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet som består i terrorbrott eller brott mot Sveriges säkerhet.

I vår kartläggning framkom att socialtjänsten har, som vi uppfattar det, relativt stora möjligheter redan i dag att lämna ut uppgifter i brottsförebyggande syfte bl.a. om unga som riskerar att hamna i

Sammanfattning

SOU 2023:69

kriminalitet. Stöd för sådant utlämnande finns i 10 kap. 18 a § OSL. Det framkom dock att bestämmelsen endast används i begränsad omfattning. Vi lämnar därför ett antal förslag som syftar till att för- enkla tillämpningen av den bestämmelsen. Vi föreslår också vissa andra ändringar av bestämmelser i 10 kap. OSL för att utvidga den rättsliga möjligheten att lämna uppgifter och förenkla tillämpningen. Vidare föreslår vi en sänkt tröskel för när uppgifter om begångna brott kan lämnas ut med stöd av 10 kap. 23 § OSL. Vi föreslår också en ändring som medför att den bestämmelsen – till skillnad från hur den till- lämpas i dag – ska kunna användas för att bryta sekretess även om det inte finns en identifierad person som är misstänkt för brott.

Finansiella uppgifter i underrättelsearbetet

Möjligheten att begära in uppgifter på underrättelsestadiet från banker och andra finansiella företag är i dag i princip begränsad till uppgifter som rör penningtvätt och finansiering av terrorism. Ekobrotts- myndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen och Tullverket har påtalat ett angeläget behov av att få tillgång till finan- siella uppgifter från finansiella företag i det övriga underrättelsearbetet.

Vi föreslår att en uppgiftsskyldighet förs in i de s.k. rörelselagarna som innebär att de nyss nämnda myndigheterna kan begära in finan- siella uppgifter för att förebygga, förhindra eller upptäcka s.k. kvali- ficerad brottslighet, dvs. brottslighet för vilket det i straffskalan in- går fängelse i ett år eller mer.

En ny huvudregel

De förslag vi lämnar utgör sammantaget en ny huvudregel i sekre- tesslagstiftningen för informationsdelning till brottsbekämpningen. De brottsbekämpande myndigheterna får nya och effektivare redskap för att hämta in information från ett stort antal, vitt skilda, verk- samheter. Ett antal av de för brottsbekämpningen viktigaste statliga myndigheterna, samt kommuner, regioner och skolor, får dessutom en skyldighet att lämna information utan föregående begäran. Vi be- dömer att förslagen ger väsentligt förbättrade förutsättningar för brottsbekämpningen att få tillgång till information som behövs för att förebygga och bekämpa brott. Förslagen kommer dock inte att få

Summary

Remit

We have been tasked by the Government with submitting proposals for improved possibilities for information exchange between law enforcement authorities and certain other central government agen- cies, municipal authorities and schools. Should the need for im- proved information exchange with other agencies and actors emerge, we may also consider proposals that contribute to increased infor- mation exchange with them. Furthermore, in supplementary terms of reference, the Government has tasked us with proposing a general rule in secrecy legislation as regards sharing information with law enforcement authorities. As a basic premise, the general rule will in- clude an obligation for agencies and other actors included in our directives to provide information. If we consider that particular agen- cies’ or actors’ obligation to provide information is inappropriate, we will submit alternative proposals for how they should be able to exchange information with law enforcement authorities.

The purpose of the remit is streamlining efforts to prevent and fight crime by improving the possibilities of exchanging information to the greatest possible extent without involving a disproportionate invasion of the personal privacy of individuals. The Government has stated that measures that break patterns are needed to prevent and stop crime. Agencies must be able to share information when neces- sary to prevent and fight crime.

The work began with an analysis of law enforcement authorities’ need for information and current impediments to sharing informa- tion.

Summary

SOU 2023:69

New conditions for information-sharing with law enforcement authorities

We had a very broad remit that concerned increased information- sharing between large parts of society and law enforcement author- ities. To begin with, the remit involved central government agencies, municipalities and schools. In our analysis, we also identified the needs for information exchange with regions and certain private actors, including banks and other financial companies. Many of the agencies we contacted requested improved possibilities to obtain information from law enforcement authorities, primarily the Swedish Police Authority, and better possibilities for agencies that do not focus on law enforcement issues to share information. However, in an early stage, we considered it necessary to limit our efforts to improve possibilities to provide information to law enforcement authorities.

The proposals in the report are based on our remit and the needs we identified in our analysis. Law enforcement authorities have stated that legal obstacles are not the only aspect that contributes to that information is not shared to the extent that they need. It emerged that the legislation is perceived as obscure and complicated, among other things. There is significant lack of knowledge and uncertainty regarding how these regulations should be applied by agencies and other actors that share information with law enforcement author- ities. As a result, the available possibilities are underutilised and ap- plied in an inconsistent manner.

Law enforcement authorities have specifically indicated that possi- bilities to exchange information during the intelligence stage are too limited. Possibilities to exchange information are perceived to be significantly better after a preliminary investigation has begun, but that stage also requires more information. In addition, law enforce- ment authorities, but also other agencies, have stated that a different perspective is required when submitting information to these author- ities. Anyone who notices suspected irregularities or crimes must, on their own initiative, provide information to a considerably greater extent than before.

We have used the needs that emerged in our analysis as a starting point, and our proposals aim to improve information-sharing with law enforcement authorities to achieve improved possibilities to pre- vent, deter and detect criminal activities, and to investigate and pros-

SOU 2023:69

Summary

ecute offences. The presented proposals constitute new legal oppor- tunities and obligations to provide information to law enforcement authorities. We have also submitted proposals that aim to simplify certain existing provisions that override secrecy. Overall, our pro- posals constitute a new general rule for sharing information with law enforcement authorities. The most important proposals in the report are the following.

•New legislation on the obligation to provide information to law enforcement authorities. It includes:

–an obligation, upon request, to provide contact information of individuals to all agencies, including municipalities and regions, and certain individual operations;

–an obligation for certain central government agencies to pro- vide information;

–an obligation for municipalities and regions to provide infor- mation; and

–an obligation for schools to provide information.

•Expanded and simplified possibilities for social services and health care services to submit information to law enforcement author- ities;

•An obligation for banks and certain other financial companies to provide information concerning qualified crime at the intelligence stage to the Swedish Police Authority, the Swedish Tax Agency, the Swedish Security Service and Swedish Customs; and

•A legal basis for individuals, upon request, to process their perso- nal data to disclose them to law enforcement authorities.

Below is a short summary of some of the key proposals.

New legislation on obligation to provide information to law enforcement authorities

We propose new legislation that will include a number of obligations for central government agencies and certain private operations to pro- vide information to law enforcement authorities. The obligation to

Summary

SOU 2023:69

provide information overrides secrecy under Chapter 10, Section 28 of the Public Access to Information and Secrecy Act and, when rele- vant, confidentiality. However, the obligation to provide informa- tion applies regardless of whether the information is subject to secrecy or confidentiality.

Firstly, the new legislation includes a proposal for agencies and privately run operations in the fields of social services and health care services, and schools with independent education providers, to pro- vide contact information to law enforcement authorities, upon re- quest. Here, ‘contact information’ refers to a number of specifically defined categories of information that law enforcement authorities may need to contact, identify and locate individuals. The purpose of the obligation to provide contact information is to give law enforce- ment authorities easy access to telephone numbers, workplaces, email addresses, etc. The disclosure of information must not require a more complicated assessment of the person holding the information, and such a person can only refrain from disclosing information if there are exceptional grounds. We have made the assessment that it is in- appropriate to propose general obligations for social services and health care services to provide other information. For these operations, we instead propose certain amendments to existing legislation. We will return to those below.

Furthermore, we propose that a number of central government agencies will be obliged to provide information to law enforcement authorities, both on their own initiative and upon request. The corre- sponding obligation is also proposed to apply to municipalities and regions, provided that the information is not subject to secrecy in social services or health care services. The aim of the obligation to pro- vide information at one’s own initiative is to bring about an increased flow of information that agencies observe in their ordinary work on, for example, offences committed, criminal plans or new criminal struc- tures. In certain situations, there may be reason to refrain from disclos- ing information. Therefore, following a balancing of interests, an agency can refrain from disclosing information if a secrecy provision applies to the information in question, and it is clear that the interest the secrecy is intended to protect takes precedence over the interest of disclosing the information.

Schools are specifically mentioned in our directive as an impor- tant collaboration partner with law enforcement authorities. We

SOU 2023:69

Summary

propose a specific obligation for head teachers to provide informa- tion, both at schools run by public and private education providers. The obligation for principals to provide information is somewhat differently formulated to other provisions in the new legislation. Un- like other obligations to provide information, the obligation for prin- cipals to provide information on their own initiative only applies in relation to the Swedish Police Authority, i.e. not to other law en- forcement authorities. Furthermore, principals can refrain from pro- viding information when the arguments for withholding it outweigh the arguments for disclosing it. This means that the balancing of interests must be carried out even if the information is not subject to secrecy or confidentiality, and that the reasons not to disclose information do not need to be as strong for a disclosure to be waived in comparison with what is proposed for agencies that are not schools. However, all law enforcement authorities can request information from schools. Likewise, a head teacher can refrain from providing said information in those cases. Information must not be disclosed upon request if provisions on secrecy or confidentiality apply to said infor- mation, and there are arguments that suggest that the interest pro- tected by the secrecy or confidentiality outweigh the interest of dis- closing the information.

The following is exempted from the scope of the legislation, apart from the obligation to disclose contact information: information pro- tected by secrecy in the areas of statistics, health care services and social services. This means that such information cannot be dis- closed pursuant to the proposed obligations to provide information.

The Act will be called the Obligation to Provide Information to Law Enforcement Authorities Act.

Health care services and social services

In our assessment, the basic premise is that it is inappropriate to propose a general obligation for health care services and social ser- vices to provide information to law enforcement authorities. How- ever, health care services and social services are included in the lim- ited obligation that we propose in the new legislation, i.e. to provide contact information. In addition, we propose a possibility for the Swedish Security Service to request information from health care

Summary

SOU 2023:69

services to prevent, deter and detect criminal activities that consist of terrorist offences or offences against Sweden’s security.

In our analysis, we found that social services already have rela- tively strong possibilities of providing information for crime preven- tion purposes, including about young people who are socialised into criminality. This type of disclosure is supported pursuant to Chap- ter 10, Section 18 of the Public Access to Information and Secrecy Act. However, it emerged that the provision is only applied to a limited extent. We have therefore submitted a number of proposals that aim to simplify the application of that provision. We also pro- pose certain other amendments to provisions in Chapter 10 of the Public Access to Information and Secrecy Act to expand the legal possibility of disclosing information and facilitating application. Furthermore, we propose a lower threshold for when information on committed offences can be disclosed pursuant to Chapter 10, Sec- tion 23 of the Public Access to Information and Secrecy Act. We also propose an amendment that means that the provision – as opposed to how it is applied today –will be possible to use to override secrecy even if there is no identified suspect for an offence.

Financial information in intelligence work

The possibility of requesting information at the intelligence stage from banks and other financial companies is currently in principle limited to information concerning money laundering and the fund- ing of terrorism. The Swedish Economic Crime Authority, the Swedish Police Authority, the Swedish Tax Agency, the Swedish Security Service and Swedish Customs have stated an urgent need to receive access to financial information from financial companies in other intelligence work.

We propose to include an obligation to provide information in acts that concern financing activities. This means the previously men- tioned agencies can request financial information to prevent, deter or detect qualified crime, i.e. crime that includes a prison sentence of one year or more in the scale of penalties.

SOU 2023:69

Summary

New general rule

Overall, our proposals constitute a new general rule in secrecy legis- lation as regards information sharing with law enforcement author- ities. These authorities will receive new and more effective tools to gather information from a large number of widely differing operations. A number of central government agencies that are most important to law enforcement authorities, as well as municipalities, regions and schools, will also be obliged to provide information without any prior request. We consider that the proposals will provide substantially improved conditions for law enforcement authorities to access infor- mation required to prevent and fight crime. However, the proposals will not have the desired impact unless law enforcement authorities and those holding the information collaborate more. Good collabo- ration should contribute to an understanding of each other’s activities and, in the long term, lead to the right information being provided to law enforcement authorities.

1 Författningsförslag

1.1Förslag till lag om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Den här lagen innehåller bestämmelser om skyldigheter för myn- digheter och vissa andra att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna i deras brottsbekämpande verksamhet.

2 § Med brottsbekämpande myndigheter avses i lagen Ekobrotts- myndigheten, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten.

3 § Med brottsbekämpande verksamhet avses i lagen sådan verk- samhet som en brottsbekämpande myndighet bedriver för att före- bygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller för att utreda eller lagföra brott.

Uppgiftsskyldighet avseende kontaktuppgifter

4 § En myndighet ska på begäran lämna en kontaktuppgift till en brottsbekämpande myndighet om uppgiften behövs i den brotts- bekämpande verksamheten och avser en enskilds

1.bostadsadress eller annan jämförbar uppgift som kan lämna upp- lysning om var den enskilde bor stadigvarande, tillfälligt eller i övrigt vistas,

2.arbetsplats,

Författningsförslag

SOU 2023:69

3.telefonnummer, e-postadress, ip-adress eller annan jämförbar kontaktuppgift,

4.ombud eller företrädare, eller

5.användarnamn eller annan jämförbar uppgift.

Skyldigheten att lämna uppgifter enligt första stycket gäller även för yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet på socialtjänstens om- råde, enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården och för verk- samhet som omfattas av 7 §.

En uppgift ska inte lämnas om det finns en bestämmelse om sekre- tess eller tystnadsplikt som är tillämplig på uppgiften och synnerliga skäl talar för att det intresse som sekretessen eller tystnadsplikten ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.

Uppgiftsskyldighet för vissa statliga myndigheter

5 § De myndigheter som anges i tredje stycket ska utan föregående begäran lämna en uppgift till en brottsbekämpande myndighet om uppgiften kan antas behövas i den brottsbekämpande verksamheten. En uppgift ska också lämnas om den begärs av en brottsbekämpande myndighet och behövs i den brottsbekämpande verksamheten.

En uppgift ska inte lämnas om det finns en sekretessbestämmelse som är tillämplig på uppgiften och det står klart att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.

De myndigheter som omfattas av uppgiftsskyldigheten enligt första stycket är

1.Arbetsförmedlingen

2.Arbetsmiljöverket

3.Bolagsverket

4.Centrala studiestödsnämnden

5.Finansinspektionen

6.Fondtorgsnämnden

7.Försäkringskassan

8.Inspektionen för vård och omsorg

9.Kriminalvården

10.Kronofogdemyndigheten

11.Lantmäteriet

12.Länsstyrelserna

SOU 2023:69

Författningsförslag

13.Migrationsverket

14.Naturvårdsverket

15.Pensionsmyndigheten

16.Skatteverket

17.Statens skolinspektion

18.Sveriges utlandsmyndigheter

19.Tillväxtverket

20.Transportstyrelsen

21.Utbetalningsmyndigheten

Uppgiftsskyldighet för kommuner och regioner

6 § Kommuner och regioner ska utan föregående begäran lämna en uppgift till en brottsbekämpande myndighet om uppgiften kan antas behövas i den brottsbekämpande verksamheten. En uppgift ska också lämnas om den begärs av en brottsbekämpande myndighet och behövs i den brottsbekämpande verksamheten.

Första stycket gäller inte för uppgifter som omfattas av 7 §.

Uppgiftsskyldighet för skolan

7 § En rektor inom skolväsendet ska utan föregående begäran lämna en uppgift som framkommer i den verksamhet som rektorn ansvarar för till Polismyndigheten om uppgiften kan antas behövas i den brotts- bekämpande verksamheten. En uppgift ska inte lämnas om överväg- ande skäl talar mot att uppgiften lämnas ut.

En rektor inom skolväsendet ska på begäran lämna en uppgift som framkommer i den verksamhet som rektorn ansvarar för till en brotts- bekämpande myndighet om uppgiften behövs i den brottsbekämpande verksamheten. En uppgift ska inte lämnas om det finns en sekretess- bestämmelse eller bestämmelse om tystnadsplikt som är tillämplig på uppgiften och övervägande skäl talar för att det intresse som sekre- tessen eller tystnadsplikten ska skydda har företräde framför intres- set av att uppgiften lämnas ut.

Författningsförslag

SOU 2023:69

Första och andra styckena gäller även rektor vid en internationell skola som avses i 24 kap. skollagen (2010:800). För öppen fritids- verksamhet som avses i 25 kap. skollagen och för fritidshem som inte är integrerade med en skolenhet eller förskoleenhet gäller första och andra styckena för den personal som huvudmannen utser.

Undantag för vissa uppgifter

8 § Uppgiftsskyldigheterna enligt 5–7 §§ är inte tillämpliga på upp- gifter som omfattas av

1.sekretess enligt 24 kap. 8 §, 25 kap. 1–8 och 15 §§, 26 kap. 1–6 §§ samt 40 kap. 2 och 5 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), eller

2.tystnadsplikt enligt 6 kap. 12–14 och 16 §§ patientsäkerhets- lagen (2010:659).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

SOU 2023:69

Författningsförslag

1.2Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1024) om Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:1024) om Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet

dels att 7 § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 7 § ska utgå, dels att 8 och 9 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det närmast före 8 § ska införas en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	Skyldighet för Skatteverkets
	brottsbekämpande verksamhet
	att lämna uppgifter inom
	Skatteverket

8 §1

Uppgifter som förekommer i	Uppgifter som förekommer i
Skatteverkets brottsbekämpande	Skatteverkets brottsbekämpande
verksamhet och som kan antas ha	verksamhet och som kan antas ha
särskild betydelse för ett ärende i	särskild betydelse för ett ärende i
en sådan annan verksamhet hos	Skatteverkets beskattningsverksam-
Skatteverket som avses i 7 § ska	het, folkbokföringsverksamhet eller
lämnas till den verksamheten.	verksamhet för utfärdande av iden-
	titetskort för folkbokförda i Sverige
	ska lämnas till den verksamheten.

Medan det pågår en förundersökning avgör förundersöknings- ledaren om och i så fall när det är lämpligt att lämna uppgifterna.

1Senaste lydelse 2020:376.

Författningsförslag

SOU 2023:69

9 §2

En uppgift enligt 7 eller 8 §	En uppgift enligt 8 § som om-
som omfattas av sekretess ska inte	fattas av sekretess ska inte lämnas
lämnas om övervägande skäl talar	om övervägande skäl talar för att
för att det intresse som sekretes-	det intresse som sekretessen ska
sen ska skydda har företräde fram-	skydda har företräde framför in-
för intresset av att uppgiften läm-	tresset av att uppgiften lämnas ut.
nas ut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

2Senaste lydelse 2020:376.

SOU 2023:69

Författningsförslag

1.3Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring

av finansiella instrument

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:1479) om värdepappers- centraler och kontoföring av finansiella instrument

dels att nuvarande 8 kap. 2 a och 4 §§ ska betecknas 8 kap. 2 b och 4 a §§,

dels att den nya 8 kap. 4 a § och 8 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 8 kap. 4 § ska sättas närmast före

8 kap. 4 a §,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 8 kap. 2 a och 4 §§, och närmast före 8 kap. 4 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

2 a §

En svensk värdepapperscentral och ett kontoförande institut ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen eller Tullverket lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till före- taget, om det av begäran framgår att uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upp- täcka brottslig verksamhet som inne- fattar brott för vilket det i straff- skalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur upp- gifter enligt första stycket ska lämnas.

Författningsförslag

SOU 2023:69

	Tystnadsplikt
	4 §
	En svensk värdepapperscentral
	eller ett kontoförande institut eller
	den som är verksam i de verksam-
	heterna får inte obehörigen röja för
	kunden eller för någon utomstående
	att en myndighet har gjort en begä-
	ran eller att uppgifter har lämnats
	enligt 2 a §.
	Bestämmelser	om ansvar för
	den som bryter mot tystnadsplikten
	enligt första stycket finns i 20 kap.
	3 § brottsbalken.
4 §1	4 a §
Den undersökningsledare eller	Den undersökningsledare eller
åklagare som begär uppgifter enligt	åklagare som begär uppgifter enligt
2 a § får besluta att värdepappers-	2 b § får besluta att värdepappers-
centralen eller det kontoförande	centralen eller det kontoförande
institutet samt värdepappers-	institutet samt	värdepappers-
centralens eller institutets styrelse-	centralens eller institutets styrelse-
ledamöter och anställda inte får	ledamöter och anställda inte får
röja för kunden eller för någon	röja för kunden eller för någon
utomstående att uppgifter har läm-	utomstående att uppgifter har läm-
nats enligt 2 a § eller att det pågår	nats enligt 2 b § eller att det pågår
en förundersökning, ett ärende	en förundersökning, ett ärende
om rättslig hjälp i brottmål eller	om rättslig hjälp i brottmål eller
ett ärende om erkännande och	ett ärende om erkännande och
verkställighet av en europeisk ut-	verkställighet av en europeisk ut-
redningsorder.	redningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

1Senaste lydelse 2017:1004.

SOU 2023:69

Författningsförslag

om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellan- folkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att för- budet ska upphöra.

5 §2

Till böter döms den som upp-	Till böter döms den som upp-
såtligen eller av grov oaktsamhet	såtligen eller av grov oaktsamhet
bryter mot ett meddelandeförbud	bryter mot ett meddelandeförbud
enligt 4 §.	enligt 4 a §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

2Senaste lydelse 2005:490.

Författningsförslag

SOU 2023:69

1.4Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (2001:453) att 12 kap. 10 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

12 kap.

10 §1

Av 10 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) fram- går att socialnämnden utan hinder av sekretess kan polisanmäla brott som hindrar nämndens verksamhet. Av 10 kap. 21–23 §§ samma lag följer att sekretess även i vissa andra fall inte hindrar att uppgifter som angår misstanke om brott lämnas till en åklagarmyndighet, Polis- myndigheten, Säkerhetspolisen eller annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet.

Detsamma gäller enligt 10 kap. 19 § samma lag uppgifter som be- hövs för att förhindra ett förestående eller avbryta ett pågående brott som avses i den paragrafen. Av 10 kap. 18 a § samma lag framgår att sekretess inte heller hindrar att en uppgift som rör en enskild som inte har fyllt tjugoett år lämnas till Polismyndigheten eller Säkerhets- polisen i brottsförebyggande syfte under vissa angivna förutsättningar. Av 10 kap. 18 b § samma lag framgår att sekretess inte heller hindrar att en uppgift som rör en enskild lämnas till Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen i syfte att förebygga terroristbrottslighet under vissa angivna förutsättningar. Av 10 kap. 18 c § samma lag framgår dess- utom att sekretess inte heller hindrar att en uppgift som rör en enskild eller en närstående till den enskilde lämnas till Polismyndigheten i syfte att förebygga våld eller andra övergrepp mot en närstående under vissa angivna förutsättningar.

Från socialtjänsten ska utan hinder av sekretess lämnas

1. uppgifter om huruvida någon	1. uppgifter om huruvida någon
vistas i ett hem för vård eller bo-	vistas i ett hem för vård eller bo-
ende, stödboende eller familjehem,	ende, stödboende eller familjehem,
om uppgifterna för särskilt fall be-	om uppgifterna för särskilt fall be-
gärs av en domstol, en åklagar-	gärs av en domstol, en åklagar-
myndighet, Polismyndigheten,	myndighet, Polismyndigheten,

1Senaste lydelse 2021:645.

Författningsförslag

SOU 2023:69

1.5Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:46) om värdepappers- fonder

dels att nuvarande 2 kap. 20, 20 a och 20 b §§ ska betecknas 2 kap.

20 a, 20 c och 20 d §§,

dels att de nya 2 kap. 20 c och 20 d §§ ska ha följande lydelse, dels att 2 kap. 3 § och 13 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 2 kap. 20 a § ska sättas närmast före

20 c §,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 2 kap. 20 och 20 b §§, och närmast före 2 kap. 20 b § en ny rubrik med följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §1

För fondbolag gäller det som är föreskrivet om aktiebolag i all- mänhet om inte annat följer av denna lag.

Ett fondbolag ska ha en styrelse med minst tre ledamöter samt en verkställande direktör.

I fråga om europabolag som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag ska vad som sägs om styrelsen eller dess ledamöter i följande bestämmelser tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

2 kap. 1 § 4 om ledningsprövning,

2kap. 18 § första stycket 1 om förbud mot att handla med en värde- pappersfond,

2 kap. 20 a § om meddelande-	2 kap. 20 c § om meddelande-
förbud, och	förbud, och

10 kap. 10 § om rätt för Finansinspektionen att sammankalla styr- elsen samt närvara vid sådant sammanträde och delta i överläggningarna.

Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag framgår att de i tredje stycket angivna bestämmelserna om styrelsen eller dess ledamöter ska tillämpas också på ett europabolags lednings- eller förvaltningsorgan eller dess ledamöter.

Ett fondbolag ska ha minst en revisor.

1Senaste lydelse 2013:563.

SOU 2023:69

Författningsförslag

20§

Ett fondbolag och ett förvar-

ingsinstitut ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen eller Tullverket lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det av begäran framgår att uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndig- hetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fäng- else i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Tystnadsplikt

20 a §2

Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter en- ligt 20 § får besluta att fond- bolaget eller förvaringsinstitutet samt bolagets eller institutets

20 b §

Ett fondbolag eller ett förvar- ingsinstitut eller den som är verk- sam i de verksamheterna får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myn- dighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt 20 §.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt första stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

20 c §

Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter en- ligt 20 a § får besluta att fond- bolaget eller förvaringsinstitutet samt bolagets eller institutets

2Senaste lydelse 2017:1007.

Författningsförslag

SOU 2023:69

styrelseledamöter och		anställda		styrelseledamöter och anställda
inte får röja för kunden eller för				inte får röja för kunden eller för
någon utomstående att uppgifter				någon utomstående att uppgifter
har lämnats enligt 20 § eller att det				har lämnats enligt 20 a § eller att
pågår	en förundersökning,		ett	det pågår en förundersökning, ett
ärende om rättslig hjälp i brott-				ärende om rättslig hjälp i brott-
mål eller ett ärende om erkännande				mål eller ett ärende om erkännande
och	verkställighet	av	en	och verkställighet av en europeisk
europeisk utredningsorder.				utredningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att för- budet ska upphöra.

20 b §3

Till böter döms den som upp- såtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 20 a §.

20 d §

Till böter döms den som upp- såtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 20 c §.

3Senaste lydelse 2005:496.

SOU 2023:69Författningsförslag

13 kap.

1 §4

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

-----------------------------------------------------------------------------

13. hur uppgifter enligt 2 kap.	13. hur uppgifter enligt 2 kap.
20 § första stycket ska lämnas,	20 och 20 a §§ första stycket ska
	lämnas,

-----------------------------------------------------------------------------

33.sådana avgifter som avses i 10 kap. 11 §. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

4Senaste lydelse 2023:234.

Författningsförslag

SOU 2023:69

1.6Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

dels att nuvarande 1 kap. 11 och 12 §§ ska betecknas 1 kap. 11 a och 12 a §§,

dels att den nya 1 kap. 12 a § ska ha följande lydelse,

dels att 1 kap. 13 §, 10 kap. 43 §, 12 kap. 27 § och 16 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 1 kap. 12 § ska sättas närmast före

12 a §,

dels att det införs två nya paragrafer, 1 kap. 11 och 12 §§, och närmast före 1 kap. 12 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap. 11 §

Ett kreditinstitut ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen eller Tullverket lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det av begäran framgår att uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndig- hetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fäng- else i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Tystnadsplikt

12 §

Ett kreditinstitut eller den som är verksam i kreditinstitutet får

SOU 2023:69Författningsförslag

	inte obehörigen röja för kunden
	eller för någon utomstående att en
	myndighet har gjort en begäran eller
	att uppgifter har lämnats enligt 11 §.
	Bestämmelser om ansvar för
	den som bryter mot tystnadsplikten
	enligt första stycket finns i 20 kap.
	3 § brottsbalken.
12 §1	12 a §
Den undersökningsledare eller	Den undersökningsledare eller
åklagare som begär uppgifter en-	åklagare som begär uppgifter en-
ligt 11 § får besluta att kredit-	ligt 11 a § får besluta att kredit-
institutet samt dess styrelseleda-	institutet samt dess styrelseleda-
möter och anställda inte får röja	möter och anställda inte får röja
för kunden eller för någon utom-	för kunden eller för någon utom-
stående att uppgifter har lämnats	stående att uppgifter har lämnats
enligt 11 § eller att det pågår en	enligt 11 a § eller att det pågår en
förundersökning, ett ärende om	förundersökning, ett ärende om
rättslig hjälp i brottmål eller ett	rättslig hjälp i brottmål eller ett
ärende om erkännande och verk-	ärende om erkännande och verk-
ställighet av en europeisk utred-	ställighet av en europeisk utred-
ningsorder.	ningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.

1Senaste lydelse 2017:1008.

FörfattningsförslagSOU 2023:69

13 §2

Till böter döms den som upp-	Till böter döms den som upp-
såtligen eller av grov oaktsamhet	såtligen eller av grov oaktsamhet
bryter mot ett meddelandeförbud	bryter mot ett meddelandeförbud
enligt 12 §.	enligt 12 a §.

10 kap.

43 §3

I fråga om europabolag med ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i SE-förordningen (dualistiskt organiserade europabolag) skall vad som sägs i följande bestämmelser i denna lag om ett bankaktiebolags styrelse eller dess ledamöter tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

1 kap. 12 § om meddelande-	1 kap. 12 a § om meddelande-
förbud,	förbud,

3 kap. 2 § första stycket 4 om ledningsprövning,

8 kap. 5 § första stycket 1 om avtal om tjänster med eller till för- mån för styrelseledamot,

10 kap. 4 § andra stycket om upplysningsplikt mot stämman, 10 kap. 5 § andra meningen om styrelsens sammansättning, 10 kap. 8 § om uppdrag i andra företag,

13 kap. 12 § om rätt för Finansinspektionen att sammankalla styr- elsen och närvara vid sådant sammanträde och delta i överläggning- arna, samt

15 kap. 2 § om återkallelse av tillstånd.

Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag framgår att de i första stycket angivna bestämmelserna om styrelsen eller dess ledamöter skall tillämpas också på ett europabolags led- nings- eller förvaltningsorgan eller dess ledamöter.

12 kap.

27 §4

I fråga om europakooperativ som har ett sådant förvaltnings- system som avses i artiklarna 37–41 i SCE-förordningen (dualistiskt organiserade europakooperativ) skall vad som sägs om en kreditmark- nadsförenings styrelse eller dess ledamöter i följande bestämmelser i denna lag tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

2Senaste lydelse 2005:497.

3Senaste lydelse 2006:612.

4Senaste lydelse 2006:612.

SOU 2023:69Författningsförslag

1 kap. 12 § om meddelande-	1 kap. 12 a § om meddelande-
förbud,	förbud,

3 kap. 2 § första stycket 4 om ledningsprövning,

8 kap. 5 § första stycket 1 om avtal om tjänster med eller till för- mån för styrelseledamot,

12 kap. 3 § om styrelsens sammansättning,

12 kap. 6 § om uppdrag i andra företag,

12 kap. 7 § andra stycket om upplysningsplikt mot stämman,

13 kap. 12 § om rätt för Finansinspektionen att sammankalla styr- elsen och närvara vid sådant sammanträde och delta i överläggning- arna, samt

15 kap. 2 § om återkallelse av tillstånd.

Av 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europa- kooperativ framgår att bestämmelserna i första stycket om styrelsen eller dess ledamöter skall tillämpas också på ett europakooperativs lednings- eller förvaltningsorgan eller dess ledamöter.

16kap. 1 §5

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

-----------------------------------------------------------------------------

2. hur uppgifter enligt 1 kap.	2. hur uppgifter enligt 1 kap.
11 § ska lämnas,	11 och 11 a §§ ska lämnas,

-----------------------------------------------------------------------------

18.sådana avgifter för tillsyn, ansökningar, anmälningar och under- rättelser som avses i 13 kap. 16 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

5Senaste lydelse 2018:1791.

Författningsförslag

SOU 2023:69

1.7Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

dels att nuvarande 6 kap. 8 och 9 §§ ska betecknas 6 kap. 8 a och 9 a §§,

dels att nya 6 kap. 9 a § ska ha följande lydelse,

dels att 1 kap. 2 §, 9 kap. 1 § och 10 kap. 2 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 6 kap. 9 § ska sättas närmast före 6 kap. 9 a §,

dels att det införs två nya paragrafer, 6 kap. 8 och 9 §§, och när- mast före 6 kap. 9 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap. 2 §1

I fråga om europabolag och	I fråga om europabolag och
europakooperativ med ett sådant	europakooperativ med ett sådant
förvaltningssystem som avses i ar-	förvaltningssystem som avses i ar-
tiklarna 39–42 i rådets förordning	tiklarna 39–42 i rådets förordning
(EG) nr 2157/2001 av den 8 okto-	(EG) nr 2157/2001 av den 8 okto-
ber 2001 om stadga för europa-	ber 2001 om stadga för europa-
bolag eller artiklarna 37–41 i rådets	bolag eller artiklarna 37–41 i rådets
förordning (EG) nr 1435/2003	förordning (EG) nr 1435/2003
av den 22 juli 2003 om stadga för	av den 22 juli 2003 om stadga för
europeiska kooperativa föreningar	europeiska kooperativa föreningar
(SCE-föreningar) tillämpas be-	(SCE-föreningar) tillämpas be-
stämmelserna i 6 kap. 7 och 9 §§	stämmelserna i 6 kap. 7 och 9 a §§
om styrelseledamöter på leda-	om styrelseledamöter på leda-
möter i tillsynsorganet.	möter i tillsynsorganet.

Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag samt 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europa- kooperativ framgår att bestämmelserna om styrelseledamöter i första stycket skall tillämpas också på ledamöter i ett europabolags eller ett europakooperativs lednings- eller förvaltningsorgan.

1Senaste lydelse 2006:613.

SOU 2023:69

Författningsförslag

6kap. 8 §

Ett försäkringsbolag, ett tjänste- pensionsföretag och ett blandat finansiellt holdingföretag ska på be- gäran av Polismyndigheten, Skatte- verket, Säkerhetspolisen eller Tull- verket lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till före- taget, om det av begäran framgår att uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upp- täcka brottslig verksamhet som inne- fattar brott för vilket det i straff- skalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Tystnadsplikt

9 §

Ett försäkringsbolag, ett tjänste- pensionsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag eller den som är verksam i de verksamhet- erna får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en be- gäran eller att uppgifter har lämnats enligt 8 §.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt första stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

Författningsförslag

SOU 2023:69

9 §2	9 a §
Den undersökningsledare eller	Den undersökningsledare eller
åklagare som begär uppgifter en-	åklagare som begär uppgifter en-
ligt 8 § får besluta att företaget	ligt 8 a § får besluta att företaget
samt dess styrelseledamöter och	samt dess styrelseledamöter och
anställda inte får röja för kunden	anställda inte får röja för kunden
eller någon utomstående att upp-	eller någon utomstående att upp-
gifter har lämnats enligt 8 § eller	gifter har lämnats enligt 8 a § eller
att det pågår en förundersökning,	att det pågår en förundersökning,
ett ärende om rättslig hjälp i	ett ärende om rättslig hjälp i brott-
brottmål eller ett ärende om er-	mål eller ett ärende om erkän-
kännande och verkställighet av en	nande och verkställighet av en
europeisk utredningsorder.	europeisk utredningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolk- liga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myn- dighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att för- budet ska upphöra.

9kap. 1 §3

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

-----------------------------------------------------------------------------

9. hur uppgifter enligt 6 kap.	9. hur uppgifter enligt 6 kap.
8 § ska lämnas.	8 och 8 a §§ ska lämnas.

-----------------------------------------------------------------------------

2Senaste lydelse 2017:1010.

3Senaste lydelse 2018:1792.

Författningsförslag

SOU 2023:69

1.8Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden

dels att nuvarande 1 kap. 12 och 13 §§ ska betecknas 1 kap. 12 a och 13 a §§,

dels att den nya 1 kap. 13 a § ska ha följande lydelse, dels att 1 kap. 3, 14 och 17 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 1 kap. 13 § ska sättas närmast före 1 kap. 13 a §,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 1 kap. 12 och 13 §§, och närmast före 1 kap. 13 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

3 §1

I fråga om europabolag och europakooperativ som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag eller artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE- föreningar) ska det som sägs i följande bestämmelser i denna lag om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

–1 kap. 11 § om tystnadsplikt i fråga om värdepappersbolag,

– 1 kap. 13 § om meddelande-	– 1 kap. 13 a § om meddelande-
förbud,	förbud,

–3 kap. 1 § första stycket 5, 12 kap. 2 § 4 och 19 kap. 3 § 4 om ledningsprövning,

–9 kap. 45 § andra stycket 1 och femte stycket om kredit m.m. till styrelseledamot,

–23 kap. 11 § om rätt för Finansinspektionen att sammankalla styrelsen och närvara vid sådant sammanträde och delta i överlägg- ningarna, samt

–25 kap. 4 § om återkallelse av tillstånd.

1Senaste lydelse 2017:679.

SOU 2023:69

Författningsförslag

Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag samt 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europa- kooperativ framgår att de i första stycket angivna bestämmelserna om styrelsen eller dess ledamöter ska tillämpas också på ett europa- bolags eller ett europakooperativs lednings- eller förvaltningsorgan eller dess ledamöter.

12 §

Ett värdepappersbolag, en börs och en clearingorganisation ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen eller Tullverket lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till före- taget, om det av begäran framgår att uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upp- täcka brottslig verksamhet som inne- fattar brott för vilket det i straff- skalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Tystnadsplikt

13§

Ett värdepappersbolag, en börs

eller en clearingorganisation eller den som är verksam i de verksam- heterna får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstå- ende att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har läm- nats enligt 12 §.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten en- ligt första stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

Författningsförslag

SOU 2023:69

13 §2	13 a §
Den undersökningsledare eller	Den undersökningsledare eller
åklagare som begär uppgifter enligt	åklagare som begär uppgifter enligt
12 § får besluta att värdepappers-	12 a § får besluta att värdepappers-
bolaget, börsen eller clearingorga-	bolaget, börsen eller clearingorga-
nisationen samt dess styrelseleda-	nisationen samt dess styrelseleda-
möter och anställda inte får röja	möter och anställda inte får röja
för kunden eller för någon utom-	för kunden eller för någon utom-
stående att uppgifter har lämnats	stående att uppgifter har lämnats
enligt 12 § eller att det pågår en	enligt 12 a § eller att det pågår en
förundersökning, ett ärende om	förundersökning, ett ärende om
rättslig hjälp i brottmål eller ett	rättslig hjälp i brottmål eller ett
ärende om erkännande och verk-	ärende om	erkännande och
ställighet av en europeisk utred-	verkställighet	av en europeisk
ningsorder.	utredningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att för- budet ska upphöra.

14 §

Till böter döms den som upp-	Till böter döms den som upp-
såtligen eller av grov oaktsamhet	såtligen eller av grov oaktsamhet
bryter mot ett meddelandeförbud	bryter mot ett meddelandeförbud
enligt 13 §.	enligt 13 a §.

2Senaste lydelse 2017:1011.

1 Senaste lydelse 2020:575.

Författningsförslag

SOU 2023:69

1.9Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

dels att 10 kap. 18 a–c, 21, 22 a, 23 och 24 §§ och att rubriken närmast före 10 kap. 18 a § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 26 kap. 9 e §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 kap.

Förebyggande av brottFörebyggande, förhindrande och upptäckande av brottslig verksamhet

18 a §1

Sekretessen enligt 26 kap. 1 §	Sekretessen enligt 26 kap. 1 §
hindrar inte att en uppgift som	hindrar inte att en uppgift som
rör en enskild som inte fyllt tjugo-	rör en enskild som inte fyllt tjugo-
ett år lämnas till Polismyndig-	ett år lämnas till Polismyndig-
heten eller Säkerhetspolisen, om	heten, Säkerhetspolisen eller Tull-
	verket i syfte att förebygga, förhindra
	eller upptäcka brottslig verksam-
	het, om
1. det på grund av särskilda	1. det på grund av konkreta
omständigheter finns risk för att	omständigheter finns risk för att
den unge kommer att utöva brotts-	den unge kommer att utöva brotts-
lig verksamhet,	lig verksamhet, och
2. uppgiften kan antas bidra till
att förhindra det, och
3. det med hänsyn till planer-	2. det med hänsyn till planer-
ade eller pågående insatser för den	ade eller pågående insatser för den
unge eller av andra särskilda skäl	unge eller av andra särskilda skäl
inte är olämpligt att uppgiften läm-	inte är olämpligt att uppgiften läm-
nas ut.	nas ut.

SOU 2023:69Författningsförslag

En uppgift som angår misstanke om ett begånget brott får dock lämnas endast under de förutsättningar som i övrigt anges i denna lag.

	18 b §2
Sekretessen enligt 26 kap. 1 §		Sekretessen enligt 25 kap. 1–
hindrar inte att en uppgift som		2 §§ och 26 kap. 1 § hindrar inte
rör en enskild lämnas till Polis-		att en uppgift som rör en enskild
myndigheten	eller Säkerhets-	lämnas till Polismyndigheten eller
polisen, om		Säkerhetspolisen i syfte att före-
		bygga, förhindra eller upptäcka
		brottslig verksamhet, om
1. det på grund av särskilda		det på grund av konkreta
omständigheter finns risk för att		omständigheter finns risk för att
den enskilde kommer att begå		den enskilde kommer att begå
a) brott enligt 4–10 §§ terro-		1. brott enligt 4–10 §§ terro-
ristbrottslagen (2022:666), eller		ristbrottslagen (2022:666),
b) försök,	förberedelse eller	2. försök, förberedelse eller
stämpling till terroristbrott enligt		stämpling till terroristbrott enligt
4 § samma lag,		4 § samma lag, eller
		3. brott mot Sveriges säkerhet.

2.uppgiften kan antas bidra till att förhindra det, och

3.det med hänsyn till planerade eller pågående insatser för den en- skilde eller av andra särskilda skäl inte är olämpligt att uppgiften läm- nas ut.

En uppgift som angår misstanke om ett begånget brott får dock lämnas endast under de förutsättningar som i övrigt anges i denna lag.

18 c §3

Sekretessen enligt 25 kap. 1 §	Sekretessen enligt 25 kap. 1 §
och 26 kap. 1 § hindrar inte att	och 26 kap. 1 § hindrar inte att
en uppgift som rör en enskild eller	en uppgift som rör en enskild eller
en närstående till den enskilde	en närstående till den enskilde
lämnas till Polismyndigheten, om	lämnas till Polismyndigheten i

2Senaste lydelse 2022:678.

3Senaste lydelse 2021:646.

Författningsförslag

SOU 2023:69

	syfte att förebygga, förhindra eller
	upptäcka brottslig verksamhet, om
1. det på grund av särskilda	1. det på grund av konkreta
omständigheter finns risk för att	omständigheter finns risk för att
den enskilde mot den närstående	den enskilde mot den närstående
kommer att begå ett sådant brott	kommer att begå ett sådant brott
som avses i 3, 4 eller 6 kap. brotts-	som avses i 3, 4 eller 6 kap. brotts-
balken för vilket det inte är före-	balken för vilket det lägsta straffet
skrivet lindrigare straff än fängelse	enligt straffskalan för brottet är
i ett år,	ett års fängelse eller mer, och
2. uppgiften kan antas bidra till
att förhindra brottet, och
3. det med hänsyn till planer-	2. det med hänsyn till planer-
ade eller pågående insatser för den	ade eller pågående insatser för den
enskilde eller för den närstående,	enskilde eller för den närstående,
eller av andra särskilda skäl inte	eller av andra särskilda skäl inte
är olämpligt att uppgiften lämnas	är olämpligt att uppgiften lämnas
ut.	ut.

En uppgift som angår misstanke om ett begånget brott får dock lämnas endast under de förutsättningar som i övrigt anges i denna lag.

21 §4

Sekretessen enligt 25 kap. 1 §, 2 § andra stycket och 3–5 §§,

26 kap. 1 §, 1 a § andra stycket, 3, 4 och 6 §§ samt 33 kap. 2 och 4 a §§ hindrar inte att en uppgift lämnas till en åklagarmyndighet eller Polismyndigheten, om uppgiften angår misstanke om brott som riktats mot någon som inte har fyllt arton år och det är fråga om brott som avses i

1.3, 4 eller 6 kap. brottsbalken, eller

2.lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor.

Första stycket gäller även upp- gift om ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse eller stämp- ling till brott som anges där.

4Senaste lydelse 2022:916.

1. ett begånget brott för vilket det lägsta straffet enligt straffskalan för brottet är sex månader eller mer, eller

2. försök, förberedelse eller stämpling till brott för vilket det lägsta straffet enligt straffskalan för brottet är fängelse i ett år eller mer.

SOU 2023:69Författningsförslag

22 a §5

Sekretessen enligt 26 kap. 1 §	Sekretessen enligt 25 kap. 1–
hindrar inte att en uppgift läm-	2 §§ och 26 kap. 1 § hindrar inte
nas till Polismyndigheten eller	att en uppgift lämnas till Polis-
Säkerhetspolisen, om uppgiften	myndigheten eller Säkerhets-
angår misstanke om	polisen, om uppgiften angår miss-
	tanke om

1.ett begånget brott enligt någon av 4–10 §§ terroristbrottslagen (2022:666), eller

2.ett begånget försök eller en begången förberedelse eller stämp- ling till terroristbrott enligt 4 § samma lag.

23 §6

Om inte annat följer av 19–22 §§ får en uppgift som angår miss- tanke om ett begånget brott och som är sekretessbelagd enligt 24 kap. 2 a eller 8 §, 25 kap. 1 §, 2 § andra stycket eller 3–8 §§, 26 kap. 1 §,

1a § andra stycket eller 2–6 §§, 31 kap. 1 § första stycket, 2 eller 12 §,

33kap. 2 eller 4 a §, 36 kap. 3 § eller 40 kap. 2 eller 5 § lämnas till en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller någon annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet endast om misstanken angår

1. brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fäng- else i ett år,

2. försök till brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, eller

3.försök till brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år, om gärningen innefattat försök till överföring av sådan allmänfarlig sjukdom som avses i 1 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168).

5Senaste lydelse 2022:678.

6Senaste lydelse 2022:1495.

Författningsförslag

SOU 2023:69

En uppgift kan lämnas även om det inte finns en identifierad per-

		son som är misstänkt för brottet.
	24 §7
Sekretess som följer av andra		Sekretess som följer av andra
sekretessbestämmelser än	dem	sekretessbestämmelser än	dem
som anges i 19–23 §§, 25 kap. 2 §		som anges i 19–23 §§, 25 kap. 2 §
första stycket och 26 kap. 1 a §		första stycket och 26 kap. 1 a §
första stycket hindrar inte att en		första stycket hindrar inte att en
uppgift som angår misstanke om		uppgift som angår misstanke om
ett begånget brott lämnas till en		ett begånget brott lämnas till en
åklagarmyndighet, Polismyndig-		åklagarmyndighet, Polismyndig-
heten, Säkerhetspolisen	eller	heten, Säkerhetspolisen	eller
någon annan myndighet som har		någon annan myndighet som har
till uppgift att ingripa mot brottet,		till uppgift att ingripa mot brottet,
om fängelse är föreskrivet för		om fängelse ingår i straffskalan
brottet och detta kan antas för-		för brottet.
anleda någon annan påföljd än
böter.

En uppgift kan lämnas även om det inte finns en identifierad person som är misstänkt för brottet.

26kap. 9 e §

Sekretess enligt 1 § hindrar inte att Statens institutionsstyrelse läm- nar uppgift om en enskild till Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Tullverket, i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, om det på grund av konkreta omständigheter finns risk för att brottslig verksamhet kom- mer att utövas. Uppgiften ska avse brott som har fängelse i straffskalan.

7Senaste lydelse 2022:916.

Författningsförslag

SOU 2023:69

1.10Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 15 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6kap. 15 §1

Utöver vad som annars följer av lag eller förordning är hälso- och sjukvårdspersonalen skyldig att lämna ut sådana uppgifter som

1. gäller huruvida någon vistas	1. gäller huruvida någon vistas
på en sjukvårdsinrättning om upp-	på en sjukvårdsinrättning om upp-
gifterna i ett särskilt fall begärs av	gifterna i ett enskilt fall begärs av
en domstol, en åklagarmyndighet,	en domstol, en åklagarmyndighet,
Polismyndigheten, Säkerhets-	Polismyndigheten, Säkerhets-
polisen, Kronofogdemyndigheten	polisen, Kronofogdemyndigheten,
eller Skatteverket,	Skatteverket eller Tullverket,

2.begärs av Säkerhetspolisen i ett enskilt fall och behövs i myn- dighetens verksamhet för personskydd för

a) statschefen, tronföljaren, en annan medlem av kungahuset, en talman, en riksdagsledamot, statsministern, ett statsråd, en statssekre- terare eller kabinettssekreteraren,

b) en person vars personskydd Säkerhetspolisen ansvarar för i samband med statsbesök och liknande händelser, eller

c) en person som Säkerhetspolisen i ett enskilt fall har beslutat om personskydd för,

3.begärs av Säkerhetspolisen i ett enskilt fall och behövs i myn- dighetens verksamhet för att före- bygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som inne- fattar terrorbrott eller brott mot Sveriges säkerhet,

3. behövs för en rättsmedicinsk	4. behövs för en rättsmedicinsk
undersökning,	undersökning,

1Senaste lydelse 2020:1052.

SOU 2023:69Författningsförslag

4. Socialstyrelsens råd för vissa		5. Socialstyrelsens råd för vissa
rättsliga, sociala och medicinska		rättsliga, sociala och medicinska
frågor behöver för sin verksamhet,		frågor behöver för sin verksamhet,
5. behövs för prövning av ett		6. behövs för prövning av ett
ärende om att avskilja en studer-		ärende om att avskilja en studer-
ande från högskoleutbildning eller		ande från högskoleutbildning eller
polisprogrammet, eller		polisprogrammet, eller
6. behövs för prövning av		7. behövs	för	prövning av
någons lämplighet att ha körkort,		någons lämplighet att ha körkort,
traktorkort eller	taxiförarlegiti-	traktorkort	eller	taxiförarlegiti-
mation enligt	taxitrafiklagen	mation enligt		taxitrafiklagen
(2012:211).		(2012:211).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

Författningsförslag

SOU 2023:69

1.11Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:751) om betaltjänster dels att nuvarande 3 kap. 14 och 15 §§ ska betecknas 3 kap. 14 a

och 15 a §§,

dels att den nya 3 kap. 15 a § ska ha följande lydelse, dels att 3 kap. 16 och 29 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 3 kap. 15 § ska sättas närmast före 3 kap. 15 a §,

dels att det ska införas två nya paragrafen, 3 kap. 14 och 15 §§, och närmast före 3 kap. 15 § en ny rubrik med följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

14 §

Betalningsinstitut och registre- rade betaltjänstleverantörer ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen eller Tullverket lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till före- taget, om det av begäran framgår att uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upp- täcka brottslig verksamhet som inne- fattar brott för vilket det i straff- skalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Tystnadsplikt

15 §

Ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör eller den som är verksam i de verksam-

SOU 2023:69Författningsförslag

	heterna får inte obehörigen röja för
	kunden eller för någon utomstå-
	ende att en myndighet har gjort en
	begäran eller att uppgifter har läm-
	nats enligt 14 §.
	Bestämmelser om ansvar för den
	som bryter mot tystnadsplikten en-
	ligt första stycket finns i 20 kap.
	3 § brottsbalken.
15 §1	15 a §
Den undersökningsledare eller	Den undersökningsledare eller
åklagare som begär uppgifter en-	åklagare som begär uppgifter en-
ligt 14 § får besluta att betalnings-	ligt 14 a § får besluta att betalnings-
institutet eller den registrerade	institutet eller den registrerade
betaltjänstleverantören samt dess	betaltjänstleverantören samt dess
styrelseledamöter och anställda	styrelseledamöter och anställda
inte får röja för kunden eller för	inte får röja för kunden eller för
någon utomstående att uppgifter	någon utomstående att uppgifter
har lämnats enligt 14 § eller att	har lämnats enligt 14 a § eller att
det pågår en förundersökning, ett	det pågår en förundersökning, ett
ärende om rättslig hjälp i brott-	ärende om rättslig hjälp i brott-
mål eller ett ärende om erkän-	mål eller ett ärende om erkän-
nande och verkställighet av en	nande och verkställighet av en
europeisk utredningsorder.	europeisk utredningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att för- budet ska upphöra.

1Senaste lydelse 2017:1014.

Författningsförslag

SOU 2023:69

I fråga om europabolag och europakooperativ som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 eller artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 ska det som anges om styrelseledamöter i första stycket tillämpas på ledamöter i tillsynsorganet.

16 §

Till böter döms den som upp-	Till böter döms den som upp-
såtligen eller av grov oaktsamhet	såtligen eller av grov oaktsamhet
bryter mot ett meddelandeförbud	bryter mot ett meddelandeförbud
enligt 15 §.	enligt 15 a §.

29 §2

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

-----------------------------------------------------------------------------

5. hur uppgifter enligt 14 § ska	5. hur uppgifter enligt 14 och
lämnas, och	14 a §§ ska lämnas, och

6.vad ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänst- leverantör ska iaktta och vilka krav betalningsinstitutet eller den registrerade betaltjänstleverantören ska uppfylla vid uppdragsavtal enligt 28 §.

-----------------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

2Senaste lydelse 2018:1794.

SOU 2023:69

Författningsförslag

1.12Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (2010:800) dels att 29 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det införs en ny paragraf, 29 kap. 19 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

29kap. 1 §1

I detta kapitel finns bestämmelser om

–bosättning (2–5 §§),

–hemkommun och hemregion (6 §),

–utlandssvenska elever (7 §),

–personer med begåvningsmässig funktionsnedsättning (8 §),

–kommunernas aktivitetsansvar för ungdomar (9 §),

–handläggning (10 och 11 §§),

–talerätt (12 §),

–samverkan och anmälan till socialnämnden (13 §),

–tystnadsplikt (14 §),

–International Baccalaureate (17 §),

–överlämnande av betygshandlingar (18 §),

–informationsskyldighet (19 §),

– uppgiftsskyldighet (19 a §),	– uppgiftsskyldighet (19 a–
och	b §§), och

–övriga bemyndiganden (20–29 §§).

19 b §

I lagen (20xx:xx) om skyldig- het att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna finns bestämmelser om skyldigheter att i vissa fall lämna uppgifter till brottsbekämpningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

1Senaste lydelse 2019:947.

Författningsförslag

SOU 2023:69

1.13Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) dels att nuvarande 19 kap. 46 och 47 §§ ska betecknas 46 a och

47 a §§,

dels att den nya 19 kap. 47 a § ska ha följande lydelse, dels att 19 kap. 48 och 104 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 19 kap. 47 § ska sättas närmast före

19 kap. 47 a §,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 19 kap. 46 och 47 §§, och närmast före 19 kap. 47 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 kap.

46 §

Ett företag som omfattas av

19 kap. 1 § ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen eller Tullverket lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det av begäran framgår att uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndig- hetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fäng- else i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Tystnadsplikt

47 §

Ett företag som omfattas av

19 kap. 1 § eller den som är verk- sam i ett sådant företag får inte

SOU 2023:69Författningsförslag

	obehörigen röja för kunden eller
	för någon utomstående att en myn-
	dighet har gjort en begäran eller att
	uppgifter har lämnats enligt 46 §.
	Bestämmelser om ansvar för den
	som bryter mot tystnadsplikten en-
	ligt första stycket finns i 20 kap.
	3 § brottsbalken.
47 §1	47 a §
Den undersökningsledare eller	Den undersökningsledare eller
åklagare som begär uppgifter en-	åklagare som begär uppgifter en-
ligt 46 § får besluta att företaget	ligt 46 a § får besluta att företaget
samt dess styrelseledamöter och	samt dess styrelseledamöter och
anställda inte får röja för kunden	anställda inte får röja för kunden
eller för någon utomstående att	eller för någon utomstående att
uppgifter har lämnats enligt 46 §	uppgifter har lämnats enligt 46 a §
eller att det pågår en förundersök-	eller att det pågår en förundersök-
ning, ett ärende om rättslig hjälp	ning, ett ärende om rättslig hjälp
i brottmål eller ett ärende om er-	i brottmål eller ett ärende om er-
kännande och verkställighet av en	kännande och verkställighet av en
europeisk utredningsorder.	europeisk utredningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att för- budet ska upphöra.

1Senaste lydelse 2017:1015.

Författningsförslag

SOU 2023:69

48 §2

Den som uppsåtligen eller av	Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet bryter mot ett	grov oaktsamhet bryter mot ett
meddelandeförbud enligt 47 §	meddelandeförbud enligt 47 a §
döms till böter.	döms till böter.
104	§3

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

-----------------------------------------------------------------------------

8. hur uppgifter enligt 46 § ska	8. hur uppgifter enligt 46 och
lämnas, och	46 a §§ ska lämnas, och

9.hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt 71 § tredje stycket.

-----------------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

2Senaste lydelse 2015:700.

3Senaste lydelse 2018:1795.

SOU 2023:69

Författningsförslag

1.14Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:755) om elektroniska pengar

dels att nuvarande 3 kap. 14 och 15 §§ ska betecknas 14 a och

15 a §§,

dels att den nya 3 kap. 15 a § ska ha följande lydelse,

dels att 3 kap. 16 § och 5 kap. 27 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 3 kap. 15 § ska sättas närmast före 3 kap. 15 a §,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 3 kap. 14 och 15 §§, och närmast före 3 kap. 15 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3kap. 14 §

Institut för elektroniska pengar och registrerade utgivare ska på be- gäran av Polismyndigheten, Skatte- verket, Säkerhetspolisen eller Tull- verket lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till före- taget, om det av begäran framgår att uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upp- täcka brottslig verksamhet som inne- fattar brott för vilket det i straff- skalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Författningsförslag

SOU 2023:69

	Tystnadsplikt
	15 §
	Ett institut för elektroniska
	pengar eller en registrerad utgivare
	eller den som är verksam i de verk-
	samheterna får inte obehörigen röja
	för kunden eller för någon utom-
	stående att en myndighet har gjort
	en begäran eller att uppgifter har
	lämnats enligt 14 §.
	Bestämmelser om ansvar för den
	som bryter mot tystnadsplikten en-
	ligt första stycket finns i 20 kap.
	3 § brottsbalken.
15 §1	15 a §
Den undersökningsledare eller	Den undersökningsledare eller
åklagare som begär uppgifter en-	åklagare som begär uppgifter en-
ligt 14 § får besluta att institutet	ligt 14 a § får besluta att institutet
för elektroniska pengar eller den	för elektroniska pengar eller den
registrerade utgivaren samt dess	registrerade utgivaren samt dess
styrelseledamöter och anställda	styrelseledamöter och anställda
inte får röja för kunden eller för	inte får röja för kunden eller för
någon utomstående att uppgifter	någon utomstående att uppgifter
har lämnats enligt 14 § eller att det	har lämnats enligt 14 a § eller att
pågår en förundersökning, ett	det pågår en förundersökning, ett
ärende om rättslig hjälp i brott-	ärende om rättslig hjälp i brott-
mål eller ett ärende om erkännande	mål eller ett ärende om erkännande
och verkställighet av en europeisk	och verkställighet av en europeisk
utredningsorder.	utredningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

1Senaste lydelse 2017:1016.

SOU 2023:69

Författningsförslag

får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.

16 §

Till böter döms den som upp-	Till böter döms den som upp-
såtligen eller av grov oaktsamhet	såtligen eller av grov oaktsamhet
bryter mot ett meddelandeförbud	bryter mot ett meddelandeförbud
enligt 15 §.	enligt 15 a §.

5 kap.

27 §2

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

-----------------------------------------------------------------------------

8. hur uppgifter enligt 3 kap.	8. hur uppgifter enligt 3 kap.
14 § ska lämnas,	14 och 14 a §§ ska lämnas,

-----------------------------------------------------------------------------

11. sådana avgifter som avses i 7 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

2Senaste lydelse 2018:1796.

Författningsförslag

SOU 2023:69

1.15Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

dels att nuvarande 8 kap. 25 och 26 §§ ska betecknas 25 a och

26 a §§,

dels att den nya 8 kap. 26 a § ska ha följande lydelse,

dels att 8 kap. 27 § och 15 kap. 2 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 8 kap. 26 § ska sättas närmast före 8 kap. 26 a §,

dels att det införs två nya paragrafer, 8 kap. 25 och 26 §§, och närmast före 8 kap. 26 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8kap. 25 §

En AIF-förvaltare och ett för- varingsinstitut ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen eller Tullverket lämna ut uppgifter om enskildas för- hållanden till företaget, om det av begäran framgår att uppgifterna be- hövs i ett enskilt fall i myndig- hetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fäng- else i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Tystnadsplikt

26 §

En AIF-förvaltare eller ett för- varingsinstitut eller den som är verk-

SOU 2023:69Författningsförslag

	sam i de verksamheterna får inte
	obehörigen röja för kunden eller
	för någon utomstående att en myn-
	dighet har gjort en begäran eller att
	uppgifter har lämnats enligt 25 §.
	Bestämmelser om ansvar för
	den som bryter mot tystnadsplikten
	enligt första stycket finns i 20 kap.
	3 § brottsbalken.
26 §1	26 a §
Den undersökningsledare eller	Den undersökningsledare eller
åklagare som begär uppgifter en-	åklagare som begär uppgifter en-
ligt 25 § får besluta att AIF-för-	ligt 25 a § får besluta att AIF-för-
valtaren eller förvaringsinstitutet	valtaren eller förvaringsinstitutet
samt förvaltarens eller institutets	samt förvaltarens eller institutets
styrelseledamöter och anställda	styrelseledamöter och anställda
inte får röja för kunden eller för	inte får röja för kunden eller för
någon utomstående att uppgifter	någon utomstående att uppgifter
har lämnats enligt 25 § eller att	har lämnats enligt 25 a § eller att
det pågår en förundersökning, ett	det pågår en förundersökning, ett
ärende om rättslig hjälp i brott-	ärende om rättslig hjälp i brott-
mål eller ett ärende om erkän-	mål eller ett ärende om erkän-
nande och verkställighet av en	nande och verkställighet av en
europeisk utredningsorder.	europeisk utredningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att för- budet ska upphöra.

1Senaste lydelse 2017:1017.

Författningsförslag

SOU 2023:69

27 §

Till böter döms den som upp-	Till böter döms den som upp-
såtligen eller av grov oaktsamhet	såtligen eller av grov oaktsamhet
bryter mot ett meddelandeförbud	bryter mot ett meddelandeförbud
enligt 26 §.	enligt 26 a §.

15kap. 2 §2

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

-----------------------------------------------------------------------------

13. hur uppgifter enligt 8 kap.	13. hur uppgifter enligt 8 kap.
25 § första stycket ska lämnas,	25 och 25 a §§ första stycket ska
	lämnas,

-----------------------------------------------------------------------------

29.på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

2Senaste lydelse 2022:201.

SOU 2023:69

Författningsförslag

1.16Förslag till lag om ändring i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2014:968) om särskild till- syn över kreditinstitut och värdepappersbolag

dels att nuvarande 6 kap. 11 och 12 §§ ska betecknas 11 a och

12 a §§,

dels att den nya 6 kap. 12 a § ska ha följande lydelse,

dels att 1 kap. 5 §, 8 kap. 9 § och 10 kap. 2 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 6 kap. 11 § ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 6 kap. 12 § ska sättas närmast före

6 kap. 12 a §,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 6 kap. 11 och 12 §§, och närmast före 6 kap. 12 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 kap.

5 §1

I fråga om europabolag och	I fråga om europabolag och
europakooperativ med sådant för-	europakooperativ med sådant för-
valtningsorgan som avses i artik-	valtningsorgan som avses i artik-
larna 39–42 i rådets förordning	larna 39–42 i rådets förordning
(EG) nr 2157/2001 av den 8 okto-	(EG) nr 2157/2001 av den 8 okto-
ber 2001 om stadga för europa-	ber 2001 om stadga för europa-
bolag eller artiklarna 37–41 i rådets	bolag eller artiklarna 37–41 i rådets
förordning (EG) nr 1435/2010 av	förordning (EG) nr 1435/2010 av
den 22 juli 2003 om stadga för de	den 22 juli 2003 om stadga för de
europeiska kooperativa förening-	europeiska kooperativa förening-
arna (SCE-föreningarna) tillämpas	arna (SCE-föreningarna) tillämpas
det som sägs i 6 kap. 10 och 12 §§	det som sägs i 6 kap. 10 och 12 a §§
om styrelseledamot på ledamot i	om styrelseledamot på ledamot i
tillsynsorganet.	tillsynsorganet.

Att de bestämmelser som anges i första stycket ska tillämpas också på ledamot i ett europabolags eller ett europakooperativs led- nings- eller förvaltningsorgan framgår av 16 § andra stycket och 22 §

1Senaste lydelse 2020:1213.

Författningsförslag

SOU 2023:69

lagen (2004:575) om europabolag samt 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europakooperativ.

6 kap.

Uppgiftsskyldighet tillUppgiftsskyldighet undersökningsledare eller

åklagare

11 §

Ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag och ett värdepappersinriktat hold- ingföretag ska på begäran av Polis- myndigheten, Skatteverket, Säker- hetspolisen eller Tullverket lämna ut uppgifter om enskildas förhål- landen till företaget, om det av be- gäran framgår att uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verk- samhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksam- het som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska läm- nas ut utan dröjsmål och i elektro- nisk form.

Tystnadsplikt

12 §

Ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holding- företag eller ett värdepappersinrik- tat holdingföretag eller den som är verksam i de verksamheterna får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myn- dighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt 11 §.

SOU 2023:69Författningsförslag

	Bestämmelser om ansvar för
	den som bryter mot tystnadsplikten
	enligt första stycket finns i 20 kap.
	3 § brottsbalken.
12 §2	12 a §
Den undersökningsledare eller	Den undersökningsledare eller
åklagare som begär uppgifter en-	åklagare som begär uppgifter en-
ligt 11 § får besluta att holding-	ligt 11 a § får besluta att holding-
företaget samt dess styrelseleda-	företaget samt dess styrelseleda-
möter och anställda inte får röja	möter och anställda inte får röja
för kunden eller för någon utom-	för kunden eller för någon utom-
stående att uppgifter har lämnats	stående att uppgifter har lämnats
enligt 11 § eller att det pågår en	enligt 11 a § eller att det pågår en
förundersökning, ett ärende om	förundersökning, ett ärende om
rättslig hjälp i brottmål eller ett	rättslig hjälp i brottmål eller ett
ärende om erkännande och verk-	ärende om erkännande och verk-
ställighet av en europeisk utred-	ställighet av en europeisk utred-
ningsorder.	ningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att för- budet ska upphöra.

2Senaste lydelse 2017:1018.

Författningsförslag

SOU 2023:69

8kap. 9 §

Till böter döms den som upp-	Till böter döms den som upp-
såtligen eller av grov oaktsamhet	såtligen eller av grov oaktsamhet
bryter mot ett meddelandeförbud	bryter mot ett meddelandeförbud
enligt 6 kap. 12 §.	enligt 6 kap. 12 a §.

10kap. 2 §3

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

-----------------------------------------------------------------------------

6. hur uppgifter enligt 6 kap.	6. hur uppgifter enligt 6 kap.
11 § ska lämnas.	11 och 11 a §§ ska lämnas.

-----------------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

3Senaste lydelse 2021:481.

SOU 2023:69

Författningsförslag

1.17Förslag till lag om ändring i lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2018:218) med komplet- terande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning att det ska in- föras en ny paragraf, 2 kap. 5 §, och närmast före 2 kap. 5 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

Möjlighet för enskilda att lämna personuppgifter till brottsbekämpande myndigheter

5 §

Enskilda får behandla person- uppgifter för att lämna sådana upp- gifter som begärs av Ekobrotts- myndigheten, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten för att före- bygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller för att utreda eller lagföra brott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

Författningsförslag

SOU 2023:69

1.18Förslag till förordning om ändring i studiestödsdataförordningen (2009:321)

Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödsdataförordningen (2009:321) att 15 § ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2023:466

15 §

Centrala studiestödsnämnden får lämna ut personuppgifter elek- troniskt på annat sätt än genom direktåtkomst enligt följande.

Mottagare	Personuppgifter
Allmän förvaltningsdomstol	Uppgifter som krävs för pröv-
	ning av överklagade beslut som
	Centrala studiestödsnämnden har
	fattat.

-----------------------------------------------------------------------------

Migrationsverket	Uppgift om att en person som
	har fyllt 18 men inte 21 år har be-
	viljats studiehjälp enligt studie-
	stödslagen (1999:1395), som krävs
	för prövningen av om en kommun
	har rätt till ersättning enligt för-
	ordningen (1990:927) om statlig
	ersättning för flyktingmottagande
	m.m. eller enligt förordningen
	(2010:1122) om statlig ersättning
	för insatser för vissa utlänningar,
	samt namn, personnummer och
	samordningsnummer.
Myndighet eller organisation som	Uppgifter som krävs för att lämna
är mottagare av underrättelse en-	en underrättelse enligt 3 § lagen
ligt lagen (2008:206) om under-	om underrättelseskyldighet vid
rättelseskyldighet vid felaktiga ut-	felaktiga utbetalningar från väl-
betalningar från välfärdssystemen	färdssystemen.

-----------------------------------------------------------------------------

Överklagandenämnden för studie-	Uppgifter som krävs för pröv-
stöd	ning av överklagade beslut som

SOU 2023:69

Författningsförslag

Centrala studiestödsnämnden har fattat.

Centrala studiestödsnämnden får också lämna ut personuppgifter elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst i den utsträck- ning det behövs för att någon annan ska kunna lämna ut person- uppgifter elektroniskt till myndigheten.

Föreslagen lydelse

15 §

Centrala studiestödsnämnden får lämna ut personuppgifter elek- troniskt på annat sätt än genom direktåtkomst enligt följande.

Mottagare	Personuppgifter
Allmän förvaltningsdomstol	Uppgifter som krävs för pröv-
	ning av överklagade beslut som
	Centrala studiestödsnämnden har
	fattat.

-----------------------------------------------------------------------------

Migrationsverket	Uppgift om att en person som
	har fyllt 18 men inte 21 år har be-
	viljats studiehjälp enligt studie-
	stödslagen (1999:1395), som krävs
	för prövningen av om en kommun
	har rätt till ersättning enligt för-
	ordningen (1990:927) om statlig
	ersättning för flyktingmottagande
	m.m. eller enligt förordningen
	(2010:1122) om statlig ersättning
	för insatser för vissa utlänningar,
	samt namn, personnummer och
	samordningsnummer.
Myndighet som anges i 2 § lagen	Uppgifter som behövs i de brotts-
(202x:xxx) om skyldighet att lämna	bekämpande myndigheternas brotts-
uppgifter till de brottsbekämpande	bekämpande verksamhet enligt 4–
myndigheterna	5 §§ lagen (202x:xxx) om skyldig-
	het att lämna uppgifter till de
	brottsbekämpande myndigheterna

Författningsförslag

SOU 2023:69

Myndighet eller organisation som	Uppgifter som krävs för att lämna
är mottagare av underrättelse en-	en underrättelse enligt 3 § lagen
ligt lagen (2008:206) om under-	om underrättelseskyldighet vid
rättelseskyldighet vid felaktiga ut-	felaktiga utbetalningar från väl-
betalningar från välfärdssystemen	färdssystemen.

-----------------------------------------------------------------------------

Överklagandenämnden för studie-	Uppgifter som krävs för pröv-
stöd	ning av överklagade beslut som
	Centrala studiestödsnämnden har
	fattat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2025.

Transportstyrelsen ska på be- gäran av Polismyndigheten, Säker- hetspolisen eller Tullverket utan dröjsmål lämna ut uppgifter om trängselskatt som gäller passager av en betalstation eller kontroll- punkt om det av begäran framgår att uppgifterna behövs i ett bråds- kande fall för att förebygga, för- hindra, upptäcka eller utreda en handling som kan utgöra brott för vilket det i straffskalan ingår fäng- else i ett år eller mer, eller ett straff- bart försök eller en straffbar för- beredelse eller stämpling till eller underlåtenhet att avslöja eller för- hindra sådant brott.

SOU 2023:69

Författningsförslag

1.19Förslag till förordning om ändring i vägtrafikdataförordningen (2019:382)

Härigenom föreskrivs i fråga om vägtrafikdataförordningen (2019:382) att 5 kap. 3 a § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5kap.

3 a §1

Transportstyrelsen ska på be- gäran av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen utan dröjsmål lämna ut uppgifter om trängsel- skatt som gäller passager av en betalstation eller kontrollpunkt om det av begäran framgår att uppgifterna i ett brådskande fall behövs för att förhindra eller på annat sätt ingripa mot en hand- ling som kan utgöra terroristbrott enligt 4 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök, förbered- else eller stämpling till eller under- låtenhet att avslöja eller förhindra sådant brott.

1Senaste lydelse 2022:699.

2 Uppdraget

2.1Utredningens uppdrag

Utredningens direktiv beslutades den 28 april 2022 (dir. 2022:37). I direktiven gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag på förbättrade möjligheter till informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter och vissa andra statliga och kom- munala myndigheter samt enskilda huvudmän för fristående skolor. Syftet med förslagen ska vara att arbetet med att förebygga och be- kämpa brott ska effektiviseras genom att möjligheterna att utbyta information förbättras i så stor utsträckning det är möjligt utan att det medför ett oproportionerligt intrång i enskildas personliga integ- ritet. Utredaren ska bl.a.:

•kartlägga behovet av att vissa myndigheter och huvudmän för skolor får förbättrade möjligheter att utbyta uppgifter med brotts- bekämpande myndigheter,

•analysera och föreslå hur möjligheterna till sådant informations- utbyte så långt möjligt kan förbättras för att på ett rättssäkert sätt tillgodose behovet av ett effektivt brottsförebyggande och brotts- bekämpande arbete, och

•lämna nödvändiga författningsförslag.

Utöver skolan och socialtjänsten nämns i direktiven att det även är viktigt att de brottsbekämpande myndigheterna har goda möjligheter att utbyta uppgifter med myndigheter som har närliggande uppdrag, exempelvis Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse och Krono- fogdemyndigheten.

Ett förbättrat informationsutbyte mellan brottsbekämpande myn- digheter och myndigheter som har information är viktigt för att före- bygga och bekämpa organiserad brottslighet och systemhotande

Uppdraget

SOU 2023:69

brottslighet. Myndigheter med sådan särskild information kan exem- pelvis vara myndigheter som gör utbetalningar, som Centrala studie- stödsnämnden, Försäkringskassan, Naturvårdsverket och Tillväxt- verket. Det kan också vara myndigheter som svarar för handläggning eller kontroll av ansökningar om förmåner, tillstånd och liknande, eller som utför tillsyn och inspektioner av affärsverksamheter. Bland dessa ingår exempelvis Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljöverket, Inspektionen för vård och omsorg, Finansinspektionen, Pensions- myndigheten och andra myndigheter som utövar tillsyn över verksam- hetsutövares arbete mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Andra exempel är kommunala myndigheter som hanterar tillstånd för och tillsyn av miljöfarliga verksamheter, bygglov, servering av vissa alkoholhaltiga drycker och försäljning av tobak. Det finns också myndigheter som genom sitt ansvar att föra register har tillgång till viktig information som har betydelse för helhetsbilden, som exem- pelvis Bolagsverket, Lantmäteriet och Migrationsverket. Andra be- rörda myndigheter är länsstyrelserna som bl.a. samordnar det brotts- bekämpande arbetet för gränsöverskridande avfallstransporter och miljöbrottssamverkan i övrigt. Även den kommande Utbetalnings- myndigheten lyfts fram i direktiven som en myndighet som kan ha tillgång till uppgifter som är viktiga för brottsbekämpande myndig- heter. Sveriges utlandsmyndigheter kan också ha uppgifter som brotts- bekämpande myndigheter kan behöva få del av.

Därutöver kan det även finnas andra myndigheter eller aktörer som har information som brottsbekämpningen har behov av att få tillgång till i större utsträckning än i dag. Utredaren ska därför ta ställ- ning till om de brottsbekämpande myndigheterna har behov av för- bättrade möjligheter att utbyta uppgifter med andra myndigheter eller aktörer än de som nämns i direktiven.

Vid utformandet av förslagen till förbättrade möjligheter till ut- byte av information med brottsbekämpande myndigheter ska utred- aren även analysera hur förslagen förhåller sig till regelverken om dataskydd, föreslå om och i så fall hur uppgifter som mottas i brotts- bekämpande syfte ska skyddas av sekretess eller tystnadsplikt hos mot- tagaren och lämna nödvändiga författningsförslag.

Den 26 januari 2023 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv (dir. 2023:11) till utredningen. I tilläggsdirektiven uttalar regeringen att det behövs mönsterbrytande åtgärder för att förebygga och be-

100

SOU 2023:69

Uppdraget

kämpa brottsligheten. Utredaren ska därför, utöver vad som framgår av de ursprungliga direktiven:

•ta ställning till hur det kan inrättas en huvudregel i sekretess- lagstiftningen som innebär att de myndigheter och andra aktörer som omfattas av uppdraget ska kunna utbyta information med brottsbekämpande myndigheter när det behövs för att förebygga och bekämpa brott,

•oavsett bedömning i sak, lämna författningsförslag som innebär en sådan ny huvudregel,

•identifiera vilka rättsliga begränsningar som finns för ett elektro- niskt informationsutbyte mellan de aktörer som omfattas av upp- draget och som berörs av utredningens förslag, och

•ta ställning till om begränsningarna bör tas bort och, oavsett be- dömning i sak, lämna författningsförslag som innebär att infor- mationsutbytet kan ske elektroniskt.

Huvudregeln ska som utgångspunkt innebära en uppgiftsskyldighet för de myndigheter och andra aktörer som omfattas av de ursprung- liga direktiven. Om utredaren bedömer att en uppgiftsskyldighet inte är lämplig för någon eller några av myndigheterna eller aktörerna får utredaren lämna alternativa förslag på hur dessa ska kunna utbyta information med brottsbekämpande myndigheter när det behövs för att förebygga och bekämpa brott.

2.2Utredningens arbete

Första delen av utredningens arbete bestod huvudsakligen av att kart- lägga brottsbekämpningens behov av förbättrad tillgång till uppgifter. Detta gjorde vi genom att skicka ut en enkät till de brottsbekäm- pande myndigheterna som omnämns i direktiven: Kustbevakningen, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Tullverket, Skatteverket, Åklagar- myndigheten och Ekobrottsmyndigheten. Vi efterfrågade bl.a. svar på följande frågor. Vilka uppgifter har brottsbekämpningen behov av? Varför kan brottsbekämpningen inte få tillgång till uppgifterna i dag? Finns det några dataskyddsrättsliga hinder?

101

Uppdraget

SOU 2023:69

Efter att enkätsvaren lämnats in hade vi uppföljande möten för att komplettera uppgifterna med flera av de brottsbekämpande myn- digheterna.

Efter den första delen av kartläggningen vände vi oss till de informa- tionsinnehavare som pekats ut av de brottsbekämpande myndigheterna för att efterhöra deras syn på ett utökat informationslämnande till brottsbekämpningen. De frågor vi ställde var bl.a. följande. Finns de efterfrågade uppgifterna hos informationsinnehavaren? Har myndig- heten/aktören andra uppgifter av intresse för brottsbekämpningen? Finns det något hinder mot att lämna ut uppgifterna i dag? I denna del skickade vi ut enkäter till tillstånds- och tillsynsmyndigheter samt vissa andra statliga myndigheter, ett antal kommunala utbildnings- och socialnämnder, ett antal regioner och privata vårdgivare, repre- sentanter för bankbranschen så som Svenska Bankföreningen, repre- sentanter för enskilda skolhuvudmän och fastighetsbranschen.

I samband med att regeringen beslutade tilläggsdirektiven och uppdraget ändrades till att i första hand föreslå en ny huvudregel i sekretesslagstiftningen öppnade vi kartläggningen för att på nytt efter- höra med de brottsbekämpande myndigheterna om det finns behov av att fler myndigheter än de dittills identifierade informationsinne- havarna borde omfattas av en huvudregel i sekretesslagstiftningen, i första hand de som nämns i de ursprungliga direktiven. De brotts- bekämpande myndigheterna fick därför möjlighet att komplettera sina behovsbeskrivningar. Fler myndigheter har därefter successivt under arbetets gång förts fram som relevanta informationsinnehavare. Vi har därför under andra halvan av utredningstiden fortsatt kart- läggningen samtidigt som vi övervägt författningsförslag.

Under utredningstiden har vi haft ett flertal expertmöten med de förordnade experterna och sakkunniga. Därutöver har vi haft separata möten med enskilda experter i syfte att utreda behovet av mer infor- mation, vissa dataskyddsrättsliga frågor och andra relevanta sakfrågor. För enkelhets skull anger vi i betänkandet att respektive myndighet eller organisation lämnat synpunkter även om uppgifterna oftast lämnats informellt till oss och att andra synpunkter än de vi noterat kan komma fram vid remissbehandlingen.

Samtliga brottsbekämpande myndigheter som räknas upp i våra direktiv har ingått i expertgruppen, förutom Kustbevakningen. Vi har därför haft flera kontakter med Kustbevakningen, först under

102

SOU 2023:69

Uppdraget

kartläggningsfasen och därefter i samband med utformningen av våra författningsförslag.

Under vårt arbete har vi haft kontakt med ett stort antal informa- tionsinnehavare, se vidare i kapitel 6 för en beskrivning av vår kart- läggning.

Många andra statliga utredningar har under utredningstiden arbe- tat med informationsutbyte och andra frågor som angränsar till vårt uppdrag. Vi har därför haft ett stort antal samråd med andra statliga utredningar, se nedan.

Därutöver har vi haft möten med Barnombudsmannen, Brotts- offermyndigheten, Brottsofferjouren, Jämställdhetsmyndigheten, Föreningen Maskrosbarn, Föreningen Sveriges socialchefer, Sveriges kommuner och regioner, Socionomernas riksförbund och Svenska Bankföreningen.

2.2.1Samråd med andra statliga utredningar

Under utredningstiden har ett antal statliga utredningar arbetat med frågor som angränsar till vårt uppdrag. Vi har därför haft samråd med följande utredningar:

•2021 års bidragsbrottsutredning, S 2021:03 (dir. 2021:39)

•Delegationen mot arbetslivskriminalitet, A 2021:04 (dir. 2021:74, dir. 2022:2, dir. 2022:87 och dir. 2023:59)

•Försöksverksamhetskommittén, Fi 2021:09 (dir. 2021:110, dir. 2022:130 och dir. 2023:47)

•Utredningen om bolaget som brottsverktyg, Ju 2021:18 (dir. 2021:115)

•Utredningen om ett effektivt straffrättsligt skydd för statliga stöd till företag, Fi 2022:02 (dir. 2022:25)

•Skolsäkerhetsutredningen, U 2022:04 (dir. 2022:86, dir. 2023:22 och dir. 2023:120)

•Miljöstraffrättsutredningen, M 2022:04 (dir. 2022:69)

•Utredningen om en effektivare tillsyn över socialtjänsten, S 2022:05 (dir. 2022:65)

103

Uppdraget

SOU 2023:69

•Utredningen om en stärkt offentlig kontroll för att upptäcka och motverka fusk i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan, N 2022:05 (dir. 2022:99 och dir. 2023:124)

•Fastighetsregisterlagsutredningen, Ju 2022:09 (dir. 2022:94 och dir. 2023:100)

•Utredningen om stärkt återvändandeverksamhet, Ju 2022:12 (dir. 2022:91 och dir. 2023:126)

•Utredningen om ungdomskriminalitetsnämnder, S 2022:12 (dir. 2022:16 och 2023:26)

•Utredningen om tryggare bostadsområden, Ju 2022:13 (dir. 2022:105 och dir. 2023:33)

•2022 års penningtvättsutredning, Fi 2022:13 (dir. 2022:76 och dir. 2023:49).

Vissa regeringsuppdrag har också haft beröringspunkter med vårt uppdrag. Vi har därför haft kontakt med representanter för Uppdrag om ytterligare åtgärder mot brottslighet inom avfallsområdet.1

2.3Några definitioner och avgränsningar

2.3.1Brottsbekämpning och brottsbekämpande myndigheter

Vi har haft i uppdrag att kartlägga behovet av och föreslå förbättrade möjligheter till informationsutbyte med de brottsbekämpande myn- digheterna. Förslagen ska förbättra möjligheterna till informations- utbyte för att tillgodose behovet av ett effektivt brottsförebyggande och brottsbekämpande arbete.

Begreppet brottsbekämpning omfattar enligt direktiven åtgärder för att förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lag- föra brott samt verkställa straffrättsliga påföljder. I andra sammanhang omfattar begreppet även att förebygga brottslig verksamhet, se t.ex. 1 kap. 2 § polislagen (1984:387), 1 kap. 2 § brottsdatalagen (2018:1177) och 2 kap. 1 § lag (2019:1182) om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter.

1Uppdrag om ytterligare åtgärder mot brottslighet inom avfallsområdet, 2022-06-16 M2022/00531.

104

SOU 2023:69

Uppdraget

I våra direktiv definieras alltså begreppen brottsbekämpning och brottsbekämpande verksamhet som åtgärder för att förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott samt verk- ställa straffrättsliga påföljder. Genom att vi i betänkandet även låter begreppet förebygga omfattas av begreppet brottsbekämpning ingår alla delar av de brottsbekämpande myndigheternas underrättelse- verksamhet. Som framgår i kapitel 7 har vi avgränsat begreppet brotts- bekämpande verksamhet till den verksamhet som en brottsbekäm- pande myndighet bedriver för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller för att utreda eller lagföra brott. När vi i betänkandet använder begreppen omfattas därför som regel inte verk- samhet för att verkställa straffrättsliga påföljder, om inte annat anges.

Med brottsbekämpande myndigheter avser vi i betänkandet, i enlig- het med uppräkningen i direktiven; Ekobrottsmyndigheten Kust- bevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tull- verket och Åklagarmyndigheten.

I betänkandet använder vi vidare begreppen uppgifter och infor- mation synonymt.

2.3.2Utbyte av information

Syftet med vårt uppdrag är att arbetet med att förebygga och be- kämpa brott ska effektiviseras genom att möjligheterna att utbyta information förbättras i så stor utsträckning det är möjligt utan att det medför ett oproportionerligt intrång i enskildas personliga integri- tet. Ett återkommande begrepp i våra direktiv är utbyte av informa- tion. Utbyte och informationsutbyte signalerar att det är fråga om att förbättra informationsflödet i två riktningar, dvs. både till de brottsbekämpande myndigheterna och till informationsinnehavarna för att förebygga och bekämpa brott.

I våra kontakter med informationsinnehavare har många påtalat ett eget behov av att få tillgång till mer uppgifter från de brotts- bekämpande myndigheterna, främst från Polismyndigheten, för att mer effektivt utföra den egna myndighetens huvuduppdrag. Även be- hovet av ett förbättrat uppgiftsutbyte mellan myndigheter utan brotts- bekämpande uppdrag har framförts till utredningen, särskilt av Polis- myndigheten men även av informationsinnehavare som vi har varit i kontakt med. I det sammanhanget har flera framfört att de förslag

105

Uppdraget

SOU 2023:69

som lämnades i Ett ökat informationsutbyte (Ds 2022:13) sannolikt skulle bidra till att avhjälpa en viss del av den problematik kring in- formationsutbyte mellan icke brottsbekämpande myndigheter som finns i dag.

Huvudsyftet med vårt uppdrag är att förbättra de brottsbekäm- pande myndigheternas möjligheter att arbeta effektivt. Vårt uppdrag är brett och avser att förbättra informationsflödet från ett stort antal sektorer i samhället till brottsbekämpningen. Vi har därför sett ett behov av att avgränsa arbetet till att främst handla om ett förbättrat informationsflöde till de brottsbekämpande myndigheterna. Vi an- vänder därför i första hand begreppen uppgiftslämnande eller infor- mationslämnande i betänkandet för att understryka att det i regel är fråga om ett enkelriktat informationsflöde till de brottsbekämpande myndigheterna som vi avser. Som vi återkommer till senare i betänk- andet kan ett uppgiftslämnande till brottsbekämpningen i och för sig innebära att brottsbekämpningen behöver lämna ut vissa uppgifter för att få ta del av den önskade eller efterfrågade informationen.

Advokatsamfundet har särskilt pekat på att ett utökat utlämnande av uppgifter väcker frågor om informationssäkerhet både ur ett tek- niskt, administrativt och organisatoriskt perspektiv. Informations- säkerhet anser vi dock faller utanför utredningens kärnuppdrag och det har inte funnits utrymme att närmare gå in på dessa frågor i be- tänkandet. Vissa informationssäkerhetsfrågor behandlas dock av andra pågående statliga utredningar, t.ex. Utredningen om genomförande av EU:s direktiv om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhets- nivå i hela unionen och EU:s direktiv om kritiska entiteters mot- ståndskraft Fö 2023:01 (dir. 2023:30).

2.4Betänkandets disposition

Betänkandet inleddes med författningsförslag i kapitel 1. Efter nu aktuellt kapitel följer kapitel 3 där vi redogör för några tidigare lag- förslag på området. I kapitel 4 presenterar vi en lägesbild över brotts- ligheten i Sverige i dag. Kapitel 5 innehåller en kort beskrivning av de brottsbekämpande myndigheternas ansvar och uppdrag. Vår kart- läggning över brottsbekämpningens behov av förbättrade möjligheter att erhålla information redovisas i kapitel 6.

106

SOU 2023:69

Uppdraget

I kapitel 7 framgår våra allmänna överväganden över hur en huvud- regel bör genomföras i sekretesslagstiftningen. Därefter redogör vi för en särskild uppgiftsskyldighet för kontaktuppgifter i kapitel 8, en uppgiftsskyldighet för vissa statliga myndigheter i kapitel 9 och en uppgiftsskyldighet för kommuner och regioner i kapitel 10.

Frågor om uppgiftslämnande från skolan behandlas därefter i kapitel 11, från socialtjänsten i kapitel 12 och från hälso- och sjukvården i kapitel 13. Utlämnande av uppgifter från Statens institutionsstyrelse berörs särskilt i kapitel 14.

I kapitel 15 överväger vi ändringar av 10 kap. 24 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och i kapitel 16 överväger vi en upp- giftsskyldighet för banker och vissa andra finansiella företag. Där- efter behandlar vi i kapitel 17 vissa följdändringar för Skatteverket och i kapitel 18 utvidgade möjligheter för Transportstyrelsen att lämna ut uppgifter om passager vid betalstationer.

En ny dataskyddsrättslig grund som ger enskilda, såväl fysiska som juridiska personer, möjlighet att lämna uppgifter till brottsbekämp- ningen behandlas i kapitel 19 och frågan om elektroniskt utlämnande i kapitel 20.

Betänkandet avslutas med en analys av författningsförslagens sam- lade effekt på den personliga integriteten i kapitel 21, konsekvens- analys i kapitel 22 och författningskommentar i kapitel 23.

107

3Några tidigare lagstiftningsärenden

3.1Inledning

Behovet av förbättrade möjligheter att utbyta information mellan brottsbekämpande myndigheter, mellan brottsbekämpande myndig- heter och andra myndigheter och andra aktörer, har varit föremål för diskussioner och lagstiftningsärenden under många år, och i många sammanhang. Redan 1979 påpekade Brottsförebyggande rådet, Brå, i en rapport att sekretess utgjorde ett av de största hindren för att förebygga och komma åt brottslighet bland barn och unga.1

Genom åren har ett flertal statliga utredningar genomförts och flera myndigheter har haft regeringsuppdrag som berört frågor om informationsutbyte mellan myndigheter. En del förslag har inte lett till författningsändringar medan andra har resulterat i ny lagstiftning. Av dessa har ett antal lagstiftningsärenden specifikt berört möjlig- heten att utbyta information mellan myndigheter i syfte att förbättra det brottsbekämpande arbetet. Flera utredningar har haft i uppdrag att ta fram förslag i syfte att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen och frågor kopplade till arbetslivskriminalitet. Dessa utredningar har också berört behovet av förbättrade möjligheter att utbyta information för att komma till rätta med fusk i arbetslivet och mot välfärdssystemen.

I detta avsnitt redogör vi för några tidigare lagstiftningsärenden på området. Informationsutbyte är en bred fråga och berör ett stort antal rättsområden. Redogörelsen nedan tar särskilt sikte på infor- mationsutbyte med eller mellan de brottsbekämpande myndigheterna och gör inte anspråk på att vara fullständig.

1Informationsdelning mellan socialtjänst och polis i brottsförebyggande arbete med barn och unga, Brottsförebyggande rådet, Brå 2021:02, s. 16.

109

Några tidigare lagstiftningsärenden

SOU 2023:69

3.2Förslag från tidigare utredningar

3.2.1Tullverkets brottsbekämpning, Integritet – Effektivitet

Även utredningar som inte har haft i uppdrag att utreda frågor om sekretess har uppmärksammat hur sekretesslagstiftningen begränsar myndigheter i dess arbete. Tullbrottsdatautredningen efterfrågade redan i betänkandet Tullverkets brottsbekämpning, Integritet – Effek- tivitet (SOU 2002:113) en övergripande översyn av informations- utbytet mellan de brottsbekämpande myndigheterna och uttalade följande:

För att åstadkomma en högre effektivitet i den brottsbekämpande verk- samheten och en bättre samverkan mellan myndigheterna, anser vi att myndigheterna inte bör vara bundna av sekretess gentemot varandra. Det skulle enligt vår uppfattning vara önskvärt om de brottsbekämpande myndigheterna i stället kunde omgärdas av en gemensam yttre sekretess. Enligt vår mening är det inte rimligt att den brottsbekämpande verk- samheten försvåras av att statsmakterna valt att fördela verksamheten mellan flera myndigheter.2

3.2.2Ett effektivare brottmålsförfarande

– några ytterligare åtgärder

Några år därefter överlämnades betänkandet Ett effektivare brottmåls- förfarande – några ytterligare åtgärder (SOU 2005:117). Utredningens uppdrag bestod i att undersöka om reglerna i den numera upphävda sekretesslagen (1980:100) i alltför stor utsträckning hindrade ett effek- tivt utbyte av uppgifter mellan brottsbekämpande myndigheter. Genom kontakter med polisen, Åklagarmyndigheten, Ekobrotts- myndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket kart- lade utredningen myndigheternas behov av utökade möjligheter till uppgiftsutbyte. I kartläggningen framkom att merparten av det då befintliga uppgiftsutbytet skedde med stöd av generalklausulen (nu- varande 10 kap. 27 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400], OSL) men att det inte täckte hela behovet. Flera av de tillfrågade myndigheterna upplevde att intresseavvägningen i generalklausulen var svår att tillämpa vilket befarades leda till en alltför restriktiv tillämpning av bestämmelsen. De brottsbekämpande myndigheterna pekade på att utformningen av sekretessregleringen mellan myndig-

2SOU 2002:113, s. 168.

110

SOU 2023:69

Några tidigare lagstiftningsärenden

heter försvårade möjligheten att använda tillgänglig information i brottsbekämpningen.

Utredningen övervägde tre alternativa sätt att förbättra informa- tionsutbytet. Det första alternativet var en sekretessbrytande be- stämmelse för de brottsbekämpande myndigheternas underrättelse- verksamhet. För att begränsa tillämpningen av en sådan bestämmelse övervägde utredningen om den borde inskränkas till att avse viss slags brottslighet eller brottslighet med visst straffvärde. Det andra alter- nativet var en generell sekretessbrytande bestämmelse för uppgifter på underrättelsestadiet. Förslaget återkopplade till Ekosekretess- utredningens förslag i betänkandet Ekonomisk brottslighet och sekretess (SOU 1999:53) som inte kom att genomföras.3 Förslaget innebar att myndigheter skulle ha en möjlighet att lämna en uppgift till de brotts- bekämpande myndigheterna om uppgiften kunde antas ha betydelse för myndighetens verksamhet med att upptäcka och förhindra brott för vilket det är föreskrivit fängelse i två år eller därutöver. Det sista alternativet var en gemensam sekretessgräns för den brottsbekäm- pande verksamheten som innebar att den brottsbekämpande verksam- heten skulle betraktas som ett sekretessområde där uppgifter kunde utbytas utan att sekretesslagen berörs och oavsett inom vilken myn- dighet verksamheten bedrivs.4

Utredningen stannade för att föreslå en sekretessbrytande be- stämmelse som innebar att sekretess enligt 9 kap. 17 § i den numera upphävda sekretesslagen (nuvarande 35 kap. OSL) inte skulle hindra att en uppgift lämnas från Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndig- heten, polisen, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen till någon annan av dessa myndigheter i deras brottsbekämpande verk- samhet.

En sådan sekretessbrytande bestämmelse skulle innebära, likt Tull- brottsdatautredningens resonemang, att de brottsbekämpande myn- digheterna betraktas som ett sekretessområde, oberoende av dessas myndighetsgränser. Den föreslagna bestämmelsen begränsades inte till särskilt allvarlig brottslighet utan föreslogs gälla alla uppgifter som rörde misstanke om alla slags brott, oavsett svårighetsgrad. För- slaget ledde inte till lagstiftningsåtgärder.

3Se Ekonomisk brottslighet och sekretess, SOU 1999:53, s. 145 ff. Se även den kartläggning över behovet av förbättrat informationsutbyte som utredningen redovisar på sidorna 81–89.

4Ett effektivare brottmålsförfarande – några ytterligare åtgärder, SOU 2005:117, s. 160–162.

111

Några tidigare lagstiftningsärenden

SOU 2023:69

3.2.3Informationsutbyte vid samarbete mot grov organiserad brottslighet

Även denna utredning kartlade myndigheters behov av förbättrade möjligheter att utbyta uppgifter för att motverka grov organiserad brottslighet. Utredningens uppdrag bestod i att utreda hur behovet av förbättrade möjligheter att utbyta uppgifter mellan myndigheter som samverkar mot grov organiserad brottslighet skulle kunna till- godoses på ett effektivt och rättssäkert sätt.

I betänkandet Informationsutbyte vid samarbete mot grov organi- serad brottslighet (SOU 2011:80) övervägde utredningen två alterna- tiv för att få till stånd ett förbättrat utbyte av information mellan myndigheter. Ett alternativ innebar en omarbetning eller kompletter- ing av gällande sekretessbrytande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen. Det andra alternativet, som utredningen sedermera stannade för, var att föreslå en ny lag med bestämmelser om myndig- heters samarbete mot grov organiserad brottslighet i kombination med kompletteringar i offentlighets- och sekretesslagen. Det valda alternativet innebar att en ”ring” skapades kring de myndigheter som samverkar kring grov organiserad brottslighet med en absolut sekre- tess utåt och en möjlighet till fritt utbyte av uppgifter inom ”ringen”. Utredningen föreslog att informationsutbytet enligt lagen skulle före- gås av ett särskilt myndighetsbeslut om informationsutbyte som kunde gälla längst ett år. För att säkerställa skyddet för den personliga integ- riteten innehöll lagen ett krav på att ett sådant beslut anmäldes till Säkerhets- och integritetsnämnden.

3.2.4Informationsutbyte vid samverkan mot grov organiserad brottslighet

Behovet av författningsändring inom ramen för samverkan mot grov organiserad brottslighet inventerades på nytt av denna utredning var- vid det kunde konstateras att det fortfarande fanns behov av tydli- gare sekretessbrytande regler. Promemorian Informationsutbyte vid samverkan mot grov organiserad brottslighet (Ds 2014:30) innehöll för- slag i syfte att underlätta informationsutbyte vid myndighetssamverkan för att förebygga, förhindra eller upptäcka grov organiserad brotts- lighet.

112

SOU 2023:69

Några tidigare lagstiftningsärenden

Utredningen övervägde att föreslå ett tillägg i generalklausulen med innebörden att vid informationsutbyte inom samverkan mot grov organiserad brottslighet är det typiskt sett uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför skyddsintresset. Det som talade mot en sådan lösning, menade utredningen, var att general- klausulen är tillämplig inom många områden och i olika situationen varför effekterna av ett sådant tillägg var svåra att förutse. Utredningen ansåg att det var mer ändamålsenligt att föreslå en helt ny reglering, antingen genom en sekretessbrytande bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen eller genom en särskild uppgiftsskyldighet i en ny lag. Utredningen stannade för att föreslå en uppgiftsskyldighet i en ny lag. För att intrånget i den personliga integriteten skulle stå i pro- portion till nyttan av utbytet av information föreslog utredningen att lagen endast skulle omfatta viss avgränsad myndighetssamverkan som rörde grov organiserad brottslighet och endast avse uppgifter på underrättelsestadiet. Den utlämnande myndigheten skulle även få möjlighet att vid en intresseavvägning pröva om det framkommit övervägande skäl mot att lämna ut uppgiften och om det fanns sär- skilda skäl däremot med hänsyn till den utlämnade myndighetens uppdrag eller verksamhet.

Utredningen föreslog en ny lag om uppgiftsskyldighet vid sam- verkan mot grov organiserad brottslighet och att ett nytt sekundärt ändamål skulle läggas till i vissa myndigheters registerförfattningar.

Efter remittering upprättades en promemoria vid Justitiedeparte- mentet som innehöll vissa ändringar av den lag som lagts fram i depar- tementspromemorian. Förslagen i promemorian handlade främst om att uppgiftsskyldigheten utformades på samma sätt för brottsbekäm- pande som för icke brottsbekämpande myndigheter samt att bestäm- melsen om att en uppgift inte ska lämnas om det finns särskilda skäl med hänsyn till myndighetens uppdrag eller verksamhet, togs bort.

Lagen (2016:774) om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet antogs sedermera och trädde i kraft den

15augusti 2016 (se prop. 2015/16:167). Vilka myndigheter som om- fattas av lagen framgår av förordningen (2016:775) om uppgifts- skyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet.

113

Några tidigare lagstiftningsärenden

SOU 2023:69

3.2.5Kvalificerad välfärdsbrottslighet – förebygga, förhindra, upptäcka och beivra

Utredningen gjorde en översyn av välfärdsstatens förmåga att stå emot organiserad och systematisk ekonomisk brottslighet för att identi- fiera risker i välfärdssystemen och andra närliggande skattefinansie- rade eller skattesubventionerade system för att därigenom säkerställa en korrekt användning av offentliga medel samt för att effektivt före- bygga och beivra sådan brottslighet. Utredningen gjorde även en över- syn över funktionen för uppföljning och kontroll hos brottsutsatta myndigheter, analyserade de brottsbekämpande myndigheternas för- utsättningar att utreda och beivra sådan brottslighet samt föreslog åtgärder i den delen.

I betänkandet Kvalificerad välfärdsbrottslighet – förebygga, förhindra, upptäcka och beivra (SOU 2017:37) identifierades tre övergripande riskfaktorer av utredningen i de utsatta välfärdssystemen och i sam- band med bekämpandet av brott mot dessa. Den första riskfaktorn var att registrerade uppgifter hos myndigheterna inte speglade verk- liga förhållanden. Utredningen lyfte här särskilt fram uppgifter i folk- bokföringsdatabasen. Den andra riskfaktorn som framkom var fel- aktigheter i beslutsunderlag, bl.a. eftersom myndigheterna saknade förutsättningar att inhämta och kontrollera lämnade uppgifter. Den sista övergripande riskfaktorn som identifierades var att de brotts- bekämpande myndigheterna inte hade de förutsättningar som är nöd- vändiga för att utreda och beivra brott mot välfärdssystemen i till- räcklig omfattning.

Utredningen föreslog flera åtgärder som rörde informationsutbyte. Här kan nämnas en möjlighet för Migrationsverket att ha direkt- åtkomst till vissa uppgifter hos Skatteverket, Kronofogdemyndig- heten, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten, om uppgifterna behövs för handläggning av ansökningar om uppehållstillstånd för att bedriva näringsverksamhet eller ansökningar om och kontroll av arbetstillstånd enligt utlänningslagen (2005:716). Vidare föreslog ut- redningen ett flertal åtgärder för att förbättra folkbokföringen, där- ibland att Skatteverkets folkbokföringsverksamhet ges möjlighet att göra besök och att folkbokföringsbrott återinförs.

Några av utredningens förslag har lett till ny lagstiftning, se t.ex. propositionen Ökat skydd för hotade och förfölja personer samt några åtgärder för att öka kvaliteten i folkbokföringen (prop. 2017/18:145).

114

SOU 2023:69

Några tidigare lagstiftningsärenden

3.2.6Informationsutbyte mellan polis och socialtjänst vid samverkan mot terrorism

I propositionen Ett effektivare informationsutbyte mellan polis och social- tjänst vid samverkan mot terrorism (prop. 2019/20:123) framfördes att en förutsättning för att arbetet mot terrorism ska bli framgångs- rikt är att relevanta myndigheter samverkar och kan utbyta informa- tion med varandra. Vidare konstaterades att gällande sekretessreglering innebar att Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och socialtjänsten inte kan utbyta information med varandra på ett ändamålsenligt sätt. Mot denna bakgrund infördes nya sekretessbrytande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen som ska stärka arbetet med att bekämpa terrorism. Enligt 10 kap. 18 b § OSL får socialtjänsten under vissa förutsättningar lämna ut uppgifter som omfattas av s.k. social- tjänstsekretess (26 kap. 1 § samma lag) till Polismyndigheten och Säkerhetspolisen (se samma prop. s. 49 f.).

Utredningen bakom det betänkande som behandlades i proposi- tionen, Utredningen om informationsutbyte vid samverkan mot terrorism (SOU 2018:65), ansåg inte att det skulle införas en sekretessbryt- ande bestämmelse i detta avseende eftersom en sådan bestämmelse bl.a. skulle utgöra ett väsentligt avsteg från socialtjänstens principer. Lagrådet konstaterade beträffande den föreslagna bestämmelsen att det inte fanns något givet svar på frågan om vad som är den rätta avvägningen mellan å ena sidan samhällets intresse av att skydda sig mot terroristbrottslighet och å andra sidan intresset av den enskildes integritet och av att han eller hon med förtroende ska kunna vända sig till socialtjänsten. Vidare anförde Lagrådet att för att en sekretess- brytande bestämmelse ska kunna godtas krävs det att tillämpnings- området begränsas till vad som är nödvändigt och att bestämmelsen utformas så att risken för godtyckliga bedömningar minimeras. Efter en analys utifrån dessa

aspekter gjorde Lagrådet bedömningen att förslaget kunde godtas.5 Det infördes också en ny bestämmelse i 10 kap. 22 a § OSL som innebär att socialtjänstsekretessen inte hindrar att uppgift lämnas till Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen, om uppgiften angår miss-

tanke om viss angiven terroristbrottslighet.

Genom samma lagstiftningsärende infördes även en sekretess- brytande bestämmelse i 35 kap. 10 c § OSL som innebar att sekretess

5Se prop. 2019/20:123, s. 69–70.

115

Några tidigare lagstiftningsärenden

SOU 2023:69

enligt 35 kap. 1 § inte hindrar att Polismyndigheten lämnar uppgift om en enskild till en kommunal myndighet inom socialtjänsten, om uppgiften kan antas bidra till att förebygga viss angiven terrorist- brottslighet. En sådan uppgift får endast lämnas om intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda.

3.2.7Ett effektivare informationsutbyte inom Skatteverket

Skatteverket föreslog i promemorian Några frågor om arbetet mot skattebrott (dnr 202 418713-17/113) en skyldighet att i vissa fall lämna uppgifter mellan Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet och andra delar av myndigheten.

Förslaget arbetades om något under beredningen vid Regerings- kansliet. Det konstaterades att det finns ett starkt samhälleligt intresse av att bekämpa brottslighet som omfattas av Skatteverkets brotts- katalog, att de beslut som myndigheten fattar är korrekta och att uppgifter i dess databas stämmer överens med verkligheten. Ett för- bättrat informationsutbyte mellan Skatteverkets verksamheter bedöm- des göra det möjligt att utnyttja de samlade resurserna effektivare och att öka förutsättningarna för att snabbare och i större utsträck- ning klara upp brott samt avfärda felaktiga misstankar. Regeringen påpekade vidare att uppgiftsskyldigheten utformats på ett sådant sätt att den endast möjliggör ett uppgiftsutbyte i sådana fall där behovet av det kan motiveras utifrån de angelägna samhällsintressen som identifierats. Trots att de omarbetade förslagen mottog kritik från remissinstanser och Lagrådet genomfördes förslagen genom bestäm- melser som trädde i kraft den 1 juni 2020.6

3.2.8Myndigheter i samverkan mot arbetslivskriminaliteter

Flertalet åtgärder och samverkansformer har införts under senare år för att motverka arbetslivskriminalitet, även kallat A-krim. År 2017 gav regeringen åtta myndigheter i uppdrag att utveckla ändamåls- enliga och effektiva metoder för myndighetsgemensam kontroll i syfte att motverka fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet. De

6Se prop. 2019/20:166 Extra ändringsbudget för 2020 – Fler kraftfulla åtgärder med anledning av coronaviruset och 7–9 §§ lagen (1997:1024) om Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet.

116

SOU 2023:69

Några tidigare lagstiftningsärenden

åtta myndigheterna i samverkan är Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljö- verket, Ekobrottsmyndigheten, Försäkringskassan, Jämställdhets- myndigheten, Migrationsverket, Polismyndigheten och Skatteverket.

Arbetsmiljöverket redogjorde i en återrapportering från 2018 för att myndigheterna lyft fram svårigheter att utbyta information som ett hinder.

En särskild utredare fick sedermera i uppdrag att följa upp och analysera regeringsuppdraget och lämna förslag på eventuella åtgär- der. Det ingick i utredningens uppdrag att, i samråd med myndig- heterna, kartlägga och analysera i vilka situationer svårigheter att ut- byta information aktualiseras och vilken information som behöver utbytas för en effektiv och ändamålsenlig kontrollverksamhet samt om detta kräver ytterligare åtgärder. Det ingick inte i uppdraget att lämna författningsförslag.

Utredningen rekommenderade i Myndigheter i samverkan mot arbetslivskriminalitet (Ds 2021:1) att det myndighetsgemensamma arbetet bör fortsätta, att Arbetsmiljöverket även i fortsättningen bör ha en samordnande funktion och att det inrättas ett nationellt kansli där kompetens från myndigheterna samlas och arbetet organiseras.

Utredningen identifierade flera situationer där svårigheter kopp- lade till informationsutbyte uppstod inom samverkan. Flera av myn- digheterna beskrev till utredningen att sekretess begränsade deras möjlighet att utbyta information under planeringsfasen när myndig- heterna diskuterade vilka arbetsplatser och arbetsgivare som var rele- vanta att väljas ut för en gemensamkontroll. Vissa myndigheter an- såg sig inte ha möjlighet att dela tips om intressanta arbetsplatser. Samtidigt uppgav Polismyndigheten att myndigheten i vissa situa- tioner hade svårt att uppge varför en specifik arbetsplatskontroll inte borde genomföras, t.ex. på grund av pågående spaning vid Polis- myndigheten.

Andra situationer där myndigheterna beskrev problem med att dela information var i samband med arbetsplatskontrollerna. Vid kon- trollerna arbetade respektive myndighetsrepresentant utifrån den egna myndighetens uppdrag och rättsliga befogenheter. På grund av sekre- tessregleringen saknade myndigheterna möjlighet att utbyta uppgifter som de tog emot vid en kontroll vilket resulterade i att flera repre- sentanter kunde ställa samma fråga till en arbetstagare eller arbets- givare. Problemet innebar också att myndigheterna inte kunde utbyta uppgifter eller resultatet av en genomförd kontroll. Det resulterar i

117

Några tidigare lagstiftningsärenden

SOU 2023:69

att oegentligheter som en myndighet uppmärksammat inte kommer rätt myndighets kännedom. Vissa uppgifter som var intressanta för andra myndigheter eller icke-deltagande myndigheter framkommer först långt senare, t.ex. vid ett offentligt myndighetsbeslut.

Utredningen föreslog mot denna bakgrund:

Att regeringen skyndsamt tillsätter en utredning för att identifiera det ur juridisk synvinkel lämpligaste sättet att möjliggöra för samtliga eller en delmängd av de samverkande myndigheterna att inom ramen för arbetet med myndighetsgemensamma kontroller kunna delge varandra information:

–om vilka arbetsställen som anses lämpliga att kontrollera myndighets- gemensamt, – som är en förutsättning för kontrollers praktiska genom- förande exempelvis avseende adresser till arbetsställen,

–om huruvida företag på ett visst arbetsställe är mottagare av arbets- marknadspolitiska stöd och liknande, samt

–som framkommit under genomförda kontroller.

Utredningen bör särskilt överväga ändamålsenligheten i och möjlig utformning av en sekretessbrytande bestämmelse i lag för ändamålet samt bedöma möjligheterna till avsedd informationsöverföring inom nuvar- ande regelverk. Utredningen bör vidare bedöma om åtgärder behövs för att öka myndigheternas reella möjlighet att dela information med stöd av lagen om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från väl- färdssystemen.7

Genom arbetet i utredningen Fi 2021:B togs flera av frågorna som rör förbättrade möjligheter att utbyta information inom ramen för myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet om hand. Utred- ningen lämnade en delrapport i januari 2022 och en slutlig departe- mentspromemoria i juni 2022 (Utökat informationsutbyte, Ds 2022:13), se mer därom nedan.

3.2.9Stärkta åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

I betänkandet Stärkta åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (SOU 2021:42) föreslog utredningen regler som innebär en möjlighet till särskilt beslutad samverkan inom vilken uppgifter som omfattas av sekretess eller annan tystnadsplikt som utgångspunkt kan utbytas genom en uppgiftsskyldighet. De myndigheter som in- går i Samordningsfunktionen mot penningtvätt och finansiering av

7Ds 2021:1, s. 96.

118

SOU 2023:69

Några tidigare lagstiftningsärenden

terrorism, Sveriges advokatsamfund och verksamhetsutövare (ofta banker) enligt definitionen i lagen (2017:630) om åtgärder mot pen- ningtvätt och finansiering av terrorism, penningtvättslagen, föreslogs få en möjlighet att ingå i en sådan samverkan. Clearingorganisationer som bedriver clearing eller avveckling av betalningar och företag som tillhandahåller finansiell infrastruktur som avser omedelbara betal- ningar ska vara skyldiga att lämna uppgifter till finanspolisen eller Säkerhetspolisen.

Förslagen om förbättrade möjligheter att utbyta information genom särskild beslutad samverkan har genomförts som ett nytt 4 a kap. i penningtvättslagen8.

3.2.10Kommuner mot brott

I betänkandet Kommuner mot brott (SOU 2021:49) föreslog utred- ningen att kommuners brottsförebyggande ansvar ska föras in en ny lag med ett uttryckligt krav på kommuner att arbeta med och ta an- svar för de brottsförebyggande frågorna på ett sätt som främjar effek- tivitet i samhällets samlade brottsförebyggande arbete. Utredningen föreslog inte att lagen ska peka ut vilka särskilda brottsförebyggande åtgärder som en kommun bör vidta. I stället föreslogs att kommu- nerna bör åläggas att ta fram en lägesbild som beskriver brottslig- heten och dess konsekvenser inom kommunens geografiska område. Utifrån en sådan lägesbild ska kommunen besluta om en plan över vilka åtgärder som kommunen avser att vidta för att förebygga brott. Lägesbilden och åtgärdsplanen ska uppdateras och följas upp minst vartannat år.

I betänkandet berörs även frågor om informationsutbyte efter- som flera kommuner uppgav till utredningen att de befintliga möjlig- heterna att utbyta information utgjorde ett problem i det brottsföre- byggande arbetet. Utredningen uppfattade problemet som tvådelat,

åena sidan framkom hinder kopplade till offentlighets- och sekre- tesslagen, å andra sidan rättsliga hinder i dataskyddslagstiftningen. Utredningen bedömde att de svårigheter som lyfts av kommunerna inte kommer att påverka kraven som ställs i den nya lagen. Att upprätta en lägesbild kräver att kommunerna får tillgång till infor- mation som finns hos andra aktörer. Utgångspunkten är dock att det

8Se prop. 2021/22:251 Samverkan mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

119

Några tidigare lagstiftningsärenden

SOU 2023:69

inte kommer att behövas information om enskilda individer för att uppfylla kraven i lagen. Informationsutbytet i samband med upprät- tande av lägesbilden ska därför inte resultera någon sekretessprövning. Utredningen såg därför inte något behov av att överväga sekretess- brytande bestämmelser.

Utredningens förslag har i stora delar genomförts genom lag (2023:196) om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete som trädde i kraft den 1 juli 2023.9

3.2.11Utökat informationsutbyte

Utredningen hade i uppdrag att utvärdera möjligheterna till infor- mationsutbyte mellan myndigheter, kommuner och arbetslöshets- kassor i syfte att säkerställa att dessa aktörer har tillgång till den in- formation om enskilda personer och företag som de behöver för att fatta korrekta beslut om ersättningar från välfärdssystemen och för att motverka arbetslivskriminalitet (Fi2021/02442). Utredningen till- sattes bl.a. mot bakgrund av det behov av förbättrade möjligheter till informationsutbyte som påtalades i promemorian Myndigheter i samverkan mot arbetskriminalitet (Ds 2021:1).

Utredning gjorde initialt en kartläggning av möjligheterna till in- formationsutbyte mellan myndigheter, kommuner och arbetslöshets- kassor. Det som bl.a. undersöktes var om de möjligheter till informa- tionsutbyte som redan finns tillämpas på ett effektivt sätt eller om det finns behov av utökade möjligheter till informationsutbyte. Kart- läggningen presenterades i en delrapport.10 I kartläggningen anges att myndigheterna inom ramen för samverkan mot arbetslivskrimi- nalitet upplever att informationsutbyte och sekretessregleringen ut- gör stora hinder. Det uppstår bl.a. hinder vid lämnande av tips och planering av var arbetsplatskontroller ska genomföras eftersom de deltagande myndigheterna har olika rättsliga förutsättningar att utbyta information. Problem kan även uppstå under arbetsplatskontrollerna när myndigheterna inte kan dela information vilket kan leda till att varje deltagande myndighet behöver ställa samma frågor till en arbets- givare. Efter kontrollerna kan myndigheterna identifiera omständig-

9Se prop. 2022/23:43 Kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete.

10Informationsutbyte för att säkerställa beslutsunderlag vid utbetalningar från välfärdssystemen och för samverkan vid kontroll av arbetsplatser – Kartläggning av behov för myndigheter, kom- muner och arbetslöshetskassor.

120

SOU 2023:69

Några tidigare lagstiftningsärenden

heter och förhållanden som tyder på överträdelser som en annan myndighet än den som har informationen bör utreda vidare. Även här kan sekretessbestämmelser utgöra hinder mot eller försena att information lämnas över till en annan myndighet.11

Utifrån kartläggningen identifierade utredningen tre hinder mot ett effektivt informationsutbyte:

•Rättsliga hinder i form av omotiverade glapp mellan myndigheter- nas uppdrag och de rättsliga förutsättningarna att genomföra upp- dragen, avsaknad av sekretessbrytande bestämmelser eller möjlig- heten att tillämpa generalklausulen samt att myndigheter endast får lämna uppgifter på begäran.

•Tillämpningsproblem utifrån att lagstiftningen upplevs svåröver- skådlig och kräver kunskap om såväl den egna myndighetens sekretess- och personuppgiftslagstiftning som om den mottagande myndighetens.

•Tekniska hinder i form av otillräcklig digital infrastruktur.

I departementspromemorian Utökat informationsutbyte (Ds 2022:13) slutredovisade utredningen uppdraget och lade fram ett antal författ- ningsförslag som syftar till att förbättra myndigheters möjlighet att utbyta information. Utredningen menar att behovet måste ses utifrån att det är centralt att upprätthålla förtroendet för välfärdssystemen och att ett visst intrång i den personliga integriteten är nödvändigt för att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner. Myndigheter behöver, enligt utredningen, i större utsträckning anta ett myndighetsövergri- pande ansvar och ta ansvar för helheten. Författningsförslag, menade utredningen, bör leda till att regelverken blir mer begripliga och enkla att tillämpa och att bestämmelser görs teknikneutrala.

Med dessa utgångspunkter föreslog utredningen en generell sekre- tessbrytande bestämmelse som ger alla myndigheter en möjlighet att på eget initiativ lämna ut uppgifter om det kan antas att den mottag- ande myndigheten behöver uppgiften i dess författningsreglerade verk- samhet. Bestämmelsen ger visst utrymme för en myndighet att inte lämna ut en uppgift när övervägande skäl talar mot ett utlämnande eller om uppgiften omfattas av vissa uppräknade undantag, t.ex. om uppgiften omfattas av s.k. socialtjänstsekretess. Utredningen före-

11Jämför resultatet från kartläggningen som redovisas i Ds 2021:01.

121

Några tidigare lagstiftningsärenden

SOU 2023:69

slog att bestämmelsen förs in som en ny 10 kap. 15 a § OSL och utformas enligt följande:

Sekretess till skydd för enskilds personliga eller ekonomiska förhållan- den hindrar inte att uppgift lämnas till en annan myndighet, om det behövs för att den mottagande myndigheten ska kunna fullgöra författ- ningsreglerad verksamhet.

En uppgift ska inte lämnas om övervägande skäl talar för att det in- tresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.

Första stycket gäller inte i fråga om sekretess enligt 24 kap. 2 a och

8§§, 25 kap. 1–8 §§, 26 kap. 1–6 §§, 29 kap. 1 och 2 §§, 31 kap. 1 § första stycket, 2 och 12 §§, 33 kap. 2 och 4 a §§, 36 kap. 3 § samt 40 kap. 2 och

5§§.

Utifrån det behov av förbättrade möjligheter att utbyta även offentliga uppgifter som framkommit föreslog utredningen att en myndighet ska få lämna ut offentliga uppgifter till en annan myndighet på eget ini- tiativ. Bestämmelsen föreslogs föras in som en ny 6 kap. 5 a § OSL:

En myndighet får till en annan myndighet lämna uppgift som den för- fogar över, om inte uppgiften är sekretessbelagd och uppgiften kan antas vara av betydelse för att den mottagande myndigheten ska kunna full- göra sin verksamhet.

Utredningen föreslog även särskilda bestämmelser om uppgiftsskyldig- het som bl.a. berör Migrationsverket, Skatteverket, CSN och Arbets- förmedlingens verksamheter.

Förslagen bereds för närvarande i Regeringskansliet.

3.2.12Fler verktyg i socialtjänsternas arbete för att förebygga brott och stärka skyddet för barn

Utredningen hade i uppdrag att ta ställning till ett antal frågor i syfte att förebygga brott och öka skyddet för barn och unga. Flera av del- frågorna härrörde från rapporten Informationsdelning mellan social- tjänst och polis, Brå 2021:2, se mer om rapporten i kapitel 13.

Såvitt avser informationsdelning bestod uppdraget i att ta ställning till om möjligheterna till informationsutbyte mellan socialnämnder i olika kommuner behöver utvidgas, t.ex. genom bestämmelser om upp- giftsskyldighet eller andra sekretessbrytande bestämmelser som säker- ställer nödvändigt informationsutbyte mellan socialtjänsten i olika kommuner. Bättre samverkan och utökat informationsutbyte mellan

122

SOU 2023:69

Några tidigare lagstiftningsärenden

socialtjänsten i olika kommuner kan enligt direktiven leda till bättre förutsättningar att i ett tidigt skede ge insatser från socialtjänsten och på så sätt förebygga att barn och unga begår brott. I promemorian Fler verktyg i socialtjänsternas arbete för att förebygga brott och stärka skyddet för barn (Ds 2023:15) föreslås en ny sekretessbrytande be- stämmelse som innebär att en myndighet inom socialtjänsten till en annan sådan myndighet i samma eller i en annan kommun ska få lämna ut uppgifter som rör ett barn om det finns risk för att barnet begår eller utsätts för brottslig verksamhet. För att uppgifter ska få lämnas ut ska det krävas att informationsdelningen kan antas bidra till att barnet inte far illa och utlämnande av uppgifterna får bara ske om det bedöms vara till barnets bästa. Myndigheterna får därefter, utan hinder av sekretess, ha de fortsatta kontakter som behövs för att tillvarata barnets bästa.

3.2.132021 års bidragsbrottsutredning

Regeringen gav en särskild utredare i uppdrag att se över möjligheterna att stärka arbetet med att bekämpa bidragsbrott mot Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Centrala studiestödsnämnden, Migrations- verket och Arbetsförmedlingen. Syftet med uppdraget var att säker- ställa en ändamålsenlig och effektiv hantering för att minska antalet felaktiga utbetalningar och bidragsbrott i de ekonomiska förmåner och stöd som hanteras av myndigheterna.

Utredningen överlämnade delbetänkandet Stärkt arbete med att bekämpa bidragsbrott – Administrativt sanktionssystem och effektivare hantering av misstänkta brott (SOU 2022:37) i juni 2022. I delbetänk- andet föreslås bl.a. ett system med administrativa sanktionsavgifter, att ansvaret för att utreda bidragsbrott flyttas till Ekobrotts- myndigheten och att förundersökningar där bedrivs under ledning av åklagare.

Utredningen slutredovisade sitt uppdrag i betänkandet Ett stärkt och samlat skydd av välfärdssystemen (SOU 2023:52). I betänkandet föreslås bl.a. att Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Centrala studiestödsnämnden, Migrationsverket och Arbetsförmedlingen ska få ett uttryckligt ansvar att förebygga brott mot välfärdssystemen. Ansvaret ska inbegripa bidragsbrottslighet men också annan brotts- lighet som riktas mot dessa välfärdssystem, t.ex. brottslighet som

123

Några tidigare lagstiftningsärenden

SOU 2023:69

innefattar manipulation av uppgifter och identiteter, dataintrång, otillåten påverkan och infiltration av myndigheter. Myndigheterna ska kartlägga brottsligheten som riktas mot välfärdssystemen, dess orsaker och konsekvenserna för de förmåner och stöd som myndig- heterna beslutar om. Resultatet ska sammanställas i en lägesbild. Ut- ifrån lägesbilden ska myndigheterna ta ställning till vilka åtgärder som behöver vidtas för att förebygga välfärdsbrott och sammanställa dessa i en åtgärdsplan. Lägesbilden och åtgärdsplanen ska uppdateras och följas upp minst vartannat år.

I den del av uppdraget som rörde förbättrade möjligheter att ut- byta information föreslår utredningen att vissa beslutande aktörer ska få större möjligheter att hämta in uppgifter från andra aktörer än den enskilde som ett led i att förhindra att brott kan begås. Förslagen innebär att Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten kommer att kunna inhämta uppgifter om en annan fysisk person än den försäk- rade och även uppgifter om juridiska personer. Ett annat förslag inne- bär en möjlighet för dessa myndigheter att inhämta uppgifter från banker när det finns misstanke om felaktigheter.

124

4 Lägesbild

4.1Inledning

Utredningens uppdrag har sin grund i den samhällsutveckling som ägt rum under senare år. Grova våldsbrott i form av skjutningar och spräng- ningar har ökat och den systematiska och organiserade brottslig- heten påverkar många delar av samhället. För att skapa en bild över de utmaningar de brottsbekämpande myndigheterna står inför och en bakgrund till det behov av information som myndigheterna uttryckt inom ramen för vårt arbete kommer vi i detta avsnitt ge en övergrip- ande bild av hur brottsligheten ser ut i dag. Kapitlet är till stora delar baserat på uppgifter från Brottsförebyggande rådets, Brå, publika- tioner, andra rapporter och statistikuppgifter från Polismyndigheten.

4.1.1Antalet anmälda brott minskar

Av Brås statistik kan utläsas att antalet anmälda brott under 2022 minskade med två procent jämfört med året innan. Statistiken om- fattar händelser som anmälts och registrerats hos Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Ekobrottsmyndigheten. Trots att det är andra året i rad som antalet anmälda brott minskar har an- talet anmälda brott ökat med tre procent jämfört med för tio år sedan. Av de anmälda brotten under föregående år utgjorde stöld- och till- greppsbrott 27 procent, brott mot person 20 procent, skadegörelse- brott 15 procent, bedrägeribrott 14 procent och narkotikabrott åtta procent.

Den brottskategori som minskade mest under året var brott mot person och skadegörelsebrott med en minskning om sex respektive fyra procent. Minskningen avsåg främst olovlig identitetsanvändning, ofredande och klotter. Även personrånen minskade, med 11 procent jämfört med 2021.

125

Lägesbild

SOU 2023:69

Den kategori som ökade mest under året var antalet anmälda stöld- och tillgreppsbrott (en ökning om en procent). Den största ökningen inom den kategorin utgjordes av brottstyperna fickstöld och tillgrepp av annat icke-motordrivet fordon än cykel och båt.

Över en tioårsperiod kan konstateras att stöldbrotten minskat med 11 procent samtidigt som övriga kategorier varit oförändrade eller ökat.1 I detta sammanhang kan särskilt nämnas att antalet anmälda misshandelsbrott mot barn under 18 år ökade med en procent under 2022 jämfört med 2021 men med 39 procent jämfört med 2013. Brå noterar att dessa brott ofta anmäls av förskola och skola vilket märks i statistiken eftersom anmälningarna minskar under sommarmåna- derna.

4.1.2Det dödliga våldet ökar

Brå analyserar årligen det dödliga våldet i samhället med utgångspunkt i antalet anmälda brott. Ett syfte med analysen är att synliggöra att många av de anmälda händelserna efter en utredning visar sig avse annat än dödligt våld, t.ex. självmord, olycka eller naturlig död. Det händer även att flera polisanmälningar upprättas för ett och samma fall av misstänkt dödligt våld, vilket innebär att statistiken innehåller dubbletter. Vidare händer det att försök, förberedelse eller stämpling till mord eller dråp felaktigt registreras som fullbordade mord eller dråp.

Statistik visar att det dödliga våldet minskade under 1990- och 2000-talen i Sverige för att öka under 2010-talet.2 Sedan 2002 har an- talet konstaterade fall av dödligt våld varierat mellan 68 och 124 fall per år. Från 2015 har antalet fall av dödligt våld legat på en högre nivå än tidigare år.3 Vid en närmare granskning av statistiken de senaste tio åren har antalet fall under 2018 till 2022 legat på i genomsnitt 114 fall per år (med en variation på 108 till 124 fall per år) och under femårsperioden dessförinnan på 101 fall per år (med en variation på 87 till 113 fall per år).4

12022 Anmälda brott – slutlig statistik, Brå 2023, s. 11 och Konstaterade fall av dödligt våld, En granskning av anmält dödligt våld 2022, Brå, 2023, s. 18.

2Utredning och uppklaring av dödligt våld i kriminell miljö, Brottsförebyggande rådet, Brå 2023:4.

3Se Brottsförebyggande rådets hemsida: bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/mord- och-drap.html (hämtad 2023-03-13).

4Konstaterade fall av dödligt våld, En granskning av anmält dödligt våld 2022, Brå, 2023, s. 11.

126

SOU 2023:69

Lägesbild

Under 2022 anmäldes och registrerades totalt 390 händelser som fullbordade mord, dråp eller barnadråp. Efter Brås analys kunde myn- digheten konstatera att av de anmälda händelserna rörde det sig om 116 fall av dödligt våld.5 Av statistiken kan utläsas att det oftast var en vuxen man i en av storstadsregionerna som under 2022 föll offer för det dödliga våldet. Offret för dödligt våld var nämligen i de flesta fall en person som var 18 år eller äldre (93 procent) och att av dessa personer var 85 procent män. Samtliga personer under 18 år som ut- sattes för dödligt våld var pojkar. Trefjärdedelar av fallen anmäldes i någon av storstadsregionerna Stockholm, Väst och Syd (2021 var an- delen 67 procent).6

Brå har också särskilt granskat användningen av skjutvapen i sam- band med dödligt våld och redovisar i rapporten Konstaterade fall av dödligt våld – En granskning av anmält dödlig våld 2022 att det året användes skjutvapen i 63 fall. Motsvarande siffra året innan var 45 fall. Sett över den senaste tioårsperioden har antalet konstaterade fall av dödligt våld med skjutvapen ökat successivt från 25 fall 2013 till 63 fall 2022.7

Även Polismyndigheten för statistik över skjutningar och spräng- ningar som äger rum i landet. I statistiken för 2022 framgår att det ägde rum 391 skjutningar under året, att 62 personer avled i samband med en skjutning och att 107 skadades. Med en bekräftad skjutning avses ett tillfälle då det avfyrats projektiler med krutladdat vapen och det finns spår efter detta i form av kulor, hylsor eller skador på mate- rial eller personer som kommer av beskjutningen, alternativt att det finns fler än ett oberoende ögonvittne till skjutningen. Skjutningen måste vara icke-legal och inte uppenbart oavsiktlig.8

Brå har studerat trender och nivåer av dödligt våld med skjutvapen och andra våldsmetoder i Sverige och jämfört dessa med motsvarande uppgifter från andra länder i Europa. Resultatet presenterades i rap- porten Dödligt skjutvapenvåld i Sverige och andra europeiska länder – en jämförande studie av nivåer, trender och våldsmetoder (Brå 2021:8). I rapporten beskrivs bl.a. att fram till för några år sedan tillhörde Sverige de länder i Europa som hade relativt låga nivåer av dödligt våld. Under den studerade perioden har den svenska nivån dock stigit och

5Konstaterade fall av dödligt våld, En granskning av anmält dödligt våld 2022, Brå, 2023.

6Konstaterade fall av dödligt våld, En granskning av anmält dödligt våld 2022, Brå, 2023, s. 11–17.

7Konstaterade fall av dödligt våld, En granskning av anmält dödligt våld 2022, Brå, 2023, s. 15.

8Polismyndighetens hemsida: polisen.se/om-polisen/polisens-arbete/sprangningar-och- skjutningar/ (hämtad 2023-03-13).

127

Lägesbild

SOU 2023:69

ligger nu högre än i många andra länder. Uppgången i Sverige gäller framför allt dödligt våld med skjutvapen, en uppgång som började redan under mitten av 2000-talet. När det kommer till dödligt våld med skjutvapen ligger Sverige i dag mycket högt bland länderna i Europa med omkring fyra avlidna per miljon invånare. Brå konstaterar vidare i rapporten att den största skillnaden mellan Sverige och övriga Europa är ökningen av dödligt våld med skjutvapen mot 20–29 åringar. Hela den observerade ökningen av dödligt våld med skjutvapen i Sverige har i princip skett inom den ålderskategorin.9 Samtidigt är den gene- rella nivån av dödligt våld sett till befolkningens storlek, trots den senaste ökningen, inte högre än i början på 1990-talet och mycket låg

iett globalt perspektiv.10 Andra omständigheter som Brå uppmärk- sammade i rapporten var att risken för att bli utsatt för såväl dödligt som icke-dödligt skjutvapenvåld ökade avsevärt bland svenska män under 1996–2015 och att dödskjutningar framför allt sker i storstads- regionerna.

4.1.3Andelen utredda brott minskar

Ett sätt att granska de brottsbekämpande myndigheternas arbete med att förbygga och bekämpa den beskrivna brottsligheten är att se till statistiken över handlagda11 brott. I Brås rapport över handlagda brott för 2022 kan utläsas att i 49 procent av de handlagda brotten hade en utredning bedrivits men att resterande hade direktavskrivits. Jämfört med året innan var det en minskning med två procent av andelen ut- redda brott och en ökning om två procent av andelen direktavskrivna brott.12

Andelen handlagda brott som resulterade i en utredning dvs. för- undersökning, förenklad utredning eller utredning enligt lagen om unga lagöverträdare minskade med åtta procent jämfört med året innan. Denna minskning noterades i samtliga brottskategorier år 2022. Per- sonuppklarade brott dvs. brott där minst en misstänkt person har lag- förts genom beslut om åtal, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse

9Dödligt skjutvapenvåld i Sverige och andra europeiska länder, Brå 2021:8.

10Brå 2021:8, s. 30.

11Definitionsmässigt skiljer sig anmälda brott och handlagda brott åt på så vis att de anmälda brotten kan sägas beskriva ett årligt inflöde av brott till polis, åklagare eller annan brottsutred- ande myndighet, medan de handlagda brotten beskriver ett årligt utflöde av anmälda brott från myndigheterna där olika beslut som avslutar handläggningen av brotten har fattats. 2022 Hand- lagda brott Slutlig statistik, Brå 2023, s. 5.

122022 Handlagda brott Slutlig statistik, Brå 2023, s. 12.

128

SOU 2023:69

Lägesbild

minskade med 10 procent jämfört med 2021. Antalet personuppklarade brott minskade för samtliga redovisade brottskategorier. Jämfört med 2014 minskade antalet personuppklarade brott med 15 procent.13 Vi har tidigare i kapitlet redogjort för att det dödliga våldet, fram- för allt genom skjutningar, har ökat över tid. Brå har i rapporten Utred- ning och uppklaring av dödligt våld i kriminell miljö (Brå 2023:4) sär- skilt studerat dödligt våld i kriminella miljöer och uppklaringsgraden. Likt tidigare nämnda rapport visar statistik att det dödliga våldet oftast sker utomhus i en storstadsregion mot ett manligt brottsoffer. När Brå särskilt studerat det dödliga våldet i den kriminella miljön framkommer också att de socialt utsatta områdena är kraftigt över- representerade. Brotten sker vidare oftast på kvällar eller nätter, med

ett enhandsvapen, och är planerade brott mot flera inblandade. Uppklaringsgraden av brott som inneburit dödligt våld har mins-

kat över tid. Brå studerade i rapporten Brå 2023:4 statistik över ären- den som rört dödligt våld från åren 2014 till 2017. Under den perioden klarades 68 procent av alla fall av dödligt våld upp. Den siffran kan jämföras med en uppklaringsgrad om mellan cirka 75 och 90 procent under perioden 1990–2010.14 Brå menar i rapporten att den mins- kande uppklaringen beror på att dödligt våld i den kriminella miljön har ökat medan dödligt våld i nära relation och övriga familjerelaterade fall har minskat. Uppklaringsgraden är som regel låg vid dödligt våld i kriminella miljöer och hög i nära relation och övriga familjerelaterade fall. Under den studerade perioden klarades endast 23 procent av alla fall av dödligt våld i den kriminella miljön upp, jämfört med fler än nio av tio fall av dödligt våld i nära relation (94 procent) och i övriga familjen (98 procent).

Brå lyfter fram flera faktorer, både disktretionära och icke-diskre- tionära, som forskning visat gör det svårare att utreda dödligt våld i kriminella miljöer, bl.a. följande.

•Brotten sker ofta utomhus vilket forskning visar har lägre upp- klaringsgrad än brott som skett inomhus.

•Brotten sker ofta utomhus i storstadsmiljö eller i ett utsatt om- råde vilket forskning pekar på ofta har en lägre uppklaringsnivå jämfört med dödligt våld som sker i andra områden.

132022 Handlagda brott Slutlig statistik, Brå 2023, s. 21.

14Utredning och uppklaring av dödligt våld i kriminell miljö, Brå 2023:4, s. 17.

129

Lägesbild

SOU 2023:69

•Skjutvapen används i stor utsträckning vilket enligt forskning mins- kar sannolikheten för uppklaring. En förklaring till detta är att utan kroppskontakt mellan offer och gärningsperson lämnas färre fys- iska bevis.

•Brotten är mindre spontant genomförda i den meningen att det sällan utlöses av rent situationella omständigheter eller direkt före- gås av ett inledande bråk eller liknande.

•Gärningsperson och offer är oftare okända för varandra, eller deras relation är okänd för rättsväsendet, varför det är svårare att iden- tifiera en misstänkt och utreda brottet.15

Vid en internationell utblick framkommer det i Brås rapport att stu- dier i andra länder också visar en minskad uppklaringsgrad av dödligt våld. Likt situationen i Sverige kan denna minskning också förklaras med bl.a. en karaktärsförändring av det dödliga våldet där familje- relaterade brott minskat och fall relaterade till den kriminella miljön har ökat.16

4.1.4Den myndighetsgemensamma satsningen mot organiserad brottslighet

För att komma åt den organiserade brottsligheten inleddes den myn- dighetsgemensamma satsningen mot organiserad brottslighet (OB- satsningen) 2009. Ett antal myndigheter samverkar mot den organi- serade brottsligheten med särskilt fokus på strategiska personer och utsatta områden. Satsningen kan även inriktas mot aktörs- eller feno- menbaserad organiserad brottslighet av allvarlig eller omfattande karak- tär, när myndighetssamverkan bedöms förbättra brottsbekämpningen. Myndigheterna ska beakta möjligheterna att stödja samhällets sam- lade åtgärder för att motverka våldsbejakande extremism, terrorism, penningtvätt och brott mot välfärdsystemen.

De myndigheter som deltar i samverkan är Arbetsförmedlingen, Eko- brottsmyndigheten, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogde- myndigheten, Kustbevakningen, Migrationsverket, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Polismyndigheten, Tullverket och Åklagarmyndig-

15Brå 2023:4, s. 17–18.

16Brå 2023:4, s. 18–19.

130

SOU 2023:69

Lägesbild

heten. Därutöver ingår ytterligare tio myndigheter i ett nätverk som är kopplat till satsningen.

Myndigheterna publicerar vartannat år en lägesbild över den orga- niserade brottsligheten. Syftet med rapporten är att vara ett övergrip- ande inriktningsdokument och underlag för prioriteringar för det myndighetsgemensamma underrättelsearbetet inom samverkan mot organiserad brottslighet.

Myndighetsgemensam lägesbild organiserad brottslighet 2019

I lägesbilden från 2019 beskrev de samverkande myndigheterna att följande brottsområden hade den allvarligaste brottsproblematiken:

•brott mot välfärdssystemen

•arbetsmarknadsbrottslighet

•ekonomisk brottslighet

•narkotikabrottslighet

•våldsbrottslighet

•finansiering av terrorism

•komplex cyberbrottslighet.

I rapporten framgår även att användningen av osanna intyg ökat i sam- band med välfärdsbrott, att regler kring nystartsjobb utnyttjas i syste- matiska upplägg, att tillgången till narkotika blir allt större och att narkotikamarknaden är alltmer diversifierad. Det framgår vidare att det dödliga våldet till följd av skjutningar har ökat och att tillgången till vapen och sprängämnen bland kriminella nätverk bedöms vara god.

Myndighetsgemensam lägesbild organiserad brottslighet 2021

Myndigheterna har därefter publicerat en lägesbild för 2021 och en för 2023. I rapporten från 2021 framgår att myndigheterna identi- fierat ekonomisk motiverad brottslighet och stödjande brottslighet som särskilda myndighetsgemensamma problem. Ekonomiskt moti- verad brottslighet kan bestå av brott mot välfärdssystemet, brott mot arbetsmarknaden i form av svartarbete, låglönelösningar och män-

131

Lägesbild

SOU 2023:69

niskoexploatering, undandragande av mervärdesskatt och punkt- skatter, illegal avfallshantering och narkotikabrottslighet.

Stödjande brottslighet utmärks av att det möjliggör och stödjer annan brottslighet. Exempel på stödjande brottslighet är penning- tvättsbrott som möjliggör att kriminella kan tillgodogöra sig brotts- vinster, finansiering av terrorism med hjälp av legala och illegala in- komster och otillåten påverkan t.ex. genom att förmå aktörer att skriva felaktiga intyg och underlag eller genom att påverka rättsprocesser och offentliganställda.

I lägesbilden görs bedömningen att de allvarligaste hoten mot sam- hället är:

•Angrepp på utbetalande system och undandragande av skatter och avgifter.

•Narkotikabrottslighet och det grova våldet.

•Parallella samhällsstrukturer som utmanar rättsstaten.

De allvarligaste sårbarheterna som utnyttjas av den organiserade brotts- ligheten är:

•Anonymitet i den legala samhällssfären, genom utnyttjande av identiteter.

•Myndigheternas tillitsbaserade system i kombination med bristande kontrollverktyg.

•Myndigheternas delade ansvar medför att luckor uppstår.

•Korruption, infiltration och otillåten påverkan av den legala sam- hällssfären.

•Nationell brottsbekämpning av gränsöverskridande brottslighet.

En del i den sårbarhet som lägesbilden tar upp beträffande myndig- heters delade ansvar utgörs av att informationsutbyte och samverkan begränsas av sekretessregler, vilket minskar förmågan att på egen hand upptäcka brottslighet. Myndigheterna rekommenderar att satsningen bör prioritera vinstdrivande brottslighet inom den legala sfären, bl.a. genom att utveckla en riskprofil för att upptäcka företag och andra plattformar som används som brottsverktyg. Vidare rekommenderas att det tas fram en myndighetsgemensam strategi för arbetet med ut-

132

SOU 2023:69

Lägesbild

satta områden, öka satsningen på analytisk förmåga och att det görs en översyn av inriktningen mot strategiska personer.

Myndighetsgemensam lägesbild organiserad brottslighet 2023

I den senaste myndighetsgemensamma lägesbilden bedömdes följande hot ha störst påverkan på den myndighetsgemensamma satsningen mot organiserad brottslighet och på samhället i stort:

•Den ekonomiska brottsligheten som ett allt viktigare inslag i orga- niserad brottslighet.

•Den geografiska utbredningen av organiserad brottslighet och dess påverkan på lokalsamhället.

•Den globala brottsarenan.

•Otillåten påverkan.17

De allvarligaste sårbarheterna som identifierades i denna rapport var att felaktiga registeruppgifter används som dörröppnare för brotts- lighet och att den gränsöverskridande arenan både är fysisk och digital. Den ökade digitaliseringen och myndigheternas tillitsbaserade ut- betalningar leder till att marknaden för brottstjänster har blivit större. Fler brottsaktiva bedöms sannolikt ha möjlighet att skapa alltmer avan- cerade brottsupplägg. Bruket av förfalskade, manipulerade och osanna dokument, intyg och handlingar som i dag registreras hos svenska myn- digheter i kriminellt syfte är omfattande. Detta drabbar såväl offent- liga välfärdsystem som privata aktörer.

Ett nytt mönster som myndigheterna uppmärksammat är att fler kriminella entreprenörer söker nya marknader utanför storstadsområ- dena. Myndigheterna understryker därför vikten av att upprätthålla förmågan att motverka framväxten av organiserad brottslighet även på mindre orter där myndighetsnärvaron och resurserna är mer begrän- sade än i storstadsregionerna.

Hoten och sårbarheterna som identifierades i lägesbilden från 2021 bedöms fortfarande vara aktuella och relevanta. Det som särskilt lyfts

17Otillåten påverkan används i rapporten som ett paraplybegrepp för olika brottsliga och icke brottsliga tillvägagångssätt som syftar till att påverka det politiska beslutsfattandet, yttrande- friheten, rättsprocessen, samt att direkt eller indirekt påverka myndighetsutövning och besluts- fattare inom det privata näringslivet (s. 14 och 15).

133

Lägesbild

SOU 2023:69

fram i den senaste rapporten är att den ekonomiska brottsligheten blivit en alltmer viktig del av den organiserade brottsligheten. Flera myndigheter vittnar t.ex. om ökad kunskap hos de kriminella aktörerna när det gäller brottsupplägg där näringsverksamhet i form av företag, föreningar och stiftelser används som brottsverktyg.

I lägesbilden görs även en jämförelse med de hot som identifiera- des i lägesbilden 2021 och situationen i dag. I den tidigare lägesbilden var ett av de identifierade hoten angrepp på välfärdssystemen. Där konstateras det i den senaste rapporten att det numera finns tydliga angrepp även på regioner och kommuner. I förhållande till de två andra hot som identifierades 2021 framgår det att det inom narkotikabrotts- ligheten syns en eskalerad våldsspiral med dödligt skjutvapenvåld och sprängningar utanför storstadsregionerna. När det kommer till hotet från parallella strukturer som utmanar rättsstaten finns det numera indikationer på geografisk utbredning av organiserad brottslighet.

Myndigheterna i samverkan ser också att de nämnda hoten och sår- barheterna påverkas av att den organiserade brottsligheten utgör en alltmer kvalificerad motståndare som ser Sverige som ett naturligt val för den organiserade brottsligheten. Vidare påverkar lågkonjunk- turen brottsligheten när aktörer inom den organiserade brottsligheten konkurrerar ut legala aktörer. Även det förändrade säkerhetspolitiska läget påverkar brottsligheten. Sverige har blivit mer sårbart för yttre säkerhetshotande verksamhet som exempelvis påverkanskampanjer. Slutligen ser myndigheterna att digitaliseringen innebär ökad inter- netanvändning kombinerat med ett ständigt flöde av nya digitala finan- siella instrument och investeringsmöjligheter, vilket skapar en global marknad för avancerade investeringsbedrägerier.

4.1.5Andra rapporter som beskriver brottsutvecklingen

Felaktiga utbetalningar av offentliga medel

Flera rapporter som rör omfattningen av brott mot välfärdssystemen och andra felaktiga utbetalningar av offentliga medel har publicerats under senare år. Ekonomistyrningsverket, ESV, har i en rapport från detta år, Omfattningen av felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen (ESV 2023:33), bedömt att den totala omfattningen av felaktiga ut- betalningar från välfärdssystemen 2021 uppgick till 13,0–16,3 miljar- der kronor, med en punktskattning på 14,6 miljarder kronor. Det mot-

134

SOU 2023:69

Lägesbild

svarar enligt ESV 1,8–2,2 procent av de totala utbetalningarna 2021, med en punktskattning på två procent. Efter avdrag av skattningen för allmän pension ligger de felaktiga utbetalningarna på 3,6–4,5 procent, med en punktskattning på 4,1 procent.

Riksrevisionen har granskat det statliga tandvårdsstödet i rapporten Överutnyttjande av tandvårdsstödet till följd av överbehandling (RiR 2017:19). Resultatet av granskningen visar att det statliga tandstödet överutnyttjas till följd av överbehandling bland tandläkare.

I en annan publicerad rapport från Riksrevisionen Tillit och kon- troll – statlig bidragsgivning till civilsamhället (RiR 2023:7) har myn- digheten granskat bidragsgivningen till civilsamhället. I rapporten framgår att staten varje år fördelar 20 miljarder kronor till civilsamhäl- lets organisationer. I rapporten granskas särskilt fyra myndigheters bidragsgivning och slutsatsen är bl.a. att statens kontroll av bidragen är för svag varför det finns risk för fusk och missbruk.

Vi redogör även för Brås rapport Välfärdsbrott mot kommuner och regioner – Fel och oegentligheter bland företag och föreningar (Brå 2022:1) i kapitel 10.

Avfallsbrottslighet

Regeringen gav i januari 2021 tio myndigheter i uppdrag att redovisa en lägesbild över avfallsbrottsligheten och dess omfattning samt att presentera förslag till åtgärder för att förebygga och förhindra sådan brottslighet. I uppdraget ingick att särskilt studera avfallsbrottslig- hetens kopplingar till organiserad brottslighet.

Avfallsbrott definieras i rapporten som brott mot straffbestäm- melser i miljöbalken och brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, om gärningen innehåller hantering av avfall18 samt vissa brott i 29 kap. miljöbalken som t.ex. miljöbrott (1 §), otillåten miljö- verksamhet (4 §), otillåten avfallstransport (4 a §), försvårande av miljö- kontroll (5 §) och nedskräpning (7 §).

Myndigheterna konstaterar i redovisningen av uppdraget att avfalls- brottslighet är ett växande problem som innebär stora kostnader för samhället, bl.a. genom miljöproblem så som förorenat grund- och yt- vatten, markföroreningar och förlust av biologisk mångfald. Enligt myndigheterna att det svårt att uppskatta hur omfattande brottslig-

18Avfall är alla föremål eller ämnen som innehavaren gör sig av med, avser eller är skyldig att göra sig av med.

135

Lägesbild

SOU 2023:69

heten är. Upptäcktsgraden bedöms vara låg, vilket beror bl.a. på att tillsynsmyndigheterna bara utför uppsökande insatser i begränsad omfattning.

Avfallsbrottslighet är attraktivt för kriminella eftersom det kan generera stora ekonomiska vinster samtidigt som upptäcktsgraden är liten och straffvärdet lågt. Genom olagliga metoder kan kriminella und- vika kostnader för att på lagligt sätt göra sig av med avfall i Sverige eller genom att sälja avfall till länder där det används som begagnade pro- dukter.

Rapporten identifierar flera olika aktörer som är en del av avfalls- brottsligheten, nämligen

•aktörer med kopplingar till organiserad brottslighet eller inter- nationella brottsnätverk,

•möjliggörare – t.ex. personer som utfärdar felaktiga intyg, före- tagare som blandar legal och illegal verksamhet, transportörer utan tillstånd att köra avfall,

•privatpersoner, och

•småföretag.

Rapporten föreslår flera författningsförslag för att utveckla samver- kan mellan berörda myndigheter, stärka tillsynen och gränskontrol- len samt åtgärder som bedöms förbättra förmågan att förhindra och utreda avfallsbrottslighet. Myndigheterna föreslår bl.a. en förändrad organisation av tillsynen där länsstyrelserna får ansvar för tillsyn av nationella avfallstransporter. Såvitt avser informationsutbyte och sam- verkan mellan myndigheter föreslås att tullagen (2016:253) ändras så att Tullverket på begäran ska lämna ut uppgifter rörande export och import av varor till ett antal uppräknade länsstyrelser (jfr tullagen 1 kap. 4 §). Vidare föreslås att den sekretessbrytande bestämmelsen i 6 kap. 17 § avfallsförordningen (2020:614) ändras så att uppgifter i avfallsregistret på begäran ska lämnas ut till brottsbekämpande myn- digheter som t.ex. Polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Säkerhetspolisen.19

19Naturvårdsverket har redan i en rapport från 2019, Rättsliga förutsättningar för en ändamåls- enlig avfallsstatistik och en digital lösning för spårbarhet av farligt avfall, föreslagit att uppgifter ur registret ska kunna lämnas ut till brottsbekämpande myndigheter för att förebygga, för- hindra eller upptäcka brottslig verksamhet. Skillnaden mot tidigare rapport är att även Skatte- verket föreslås få möjlighet att begära ut uppgifter.

136

SOU 2023:69

Lägesbild

Utöver författningsförslagen föreslår myndigheterna även att ett flertal nya regeringsuppdrag bör tillsättas. Länsstyrelserna bör t.ex. till- sammans med Polismyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Naturvårdsverket få i uppdrag att se över sekretessregleringen vid sam- verkan så att mer uppgifter kan delas mellan berörda tillsynsmyndig- heter och brottsbekämpande myndigheter.20

4.1.6Statens skyldighet att skydda medborgare från brott

I regeringsformen, RF, finns en målsättningsbestämmelse som stad- gar att det allmänna ska värna den enskildes privatliv och familjeliv (1 kap. 2 § fjärde stycket RF). Var och en är därtill gentemot det all- männa skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartlägg- ning av den enskildes personliga förhållanden (2 kap. 6 § andra stycket RF). Skyddet av de rättigheter som räknas upp i 2 kap. 6 § RF, bl.a. skyddet för den personliga integriteten, får enligt 2 kap. 20 och 21 §§ RF endast begränsas genom lag och för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. En begränsning får vidare aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet och inte utgöra ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Inte heller får en begränsning göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. Det innebär att det krävs ett formellt lagstöd för ingrepp som begränsar rättigheterna i 2 kap. 6 § RF och att lag- stiftaren öppet och noggrant ska redovisa skälen för ett ingrepp och varför det krävs. En lag eller annan föreskrift får inte heller meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konven- tionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grund- läggande friheterna, Europakonventionen.

Rätten till skydd för privat- och familjelivet följer även av Europa- konventionen. Av artikel 8 Europakonventionen – rätten till respekt för privat- och familjeliv, hem och korrespondens – följer en skyldig- het för staten att skydda medborgarna från brott. Bestämmelsen gäller inte bara ingrepp utan ålägger även stater ett krav på att vidta positiva

20Miljöstraffrättsutredningen (M 2022:04) arbetar bl.a. med ett deluppdrag som innebär att analysera tillsynsmyndigheternas behov av information som finns hos andra myndigheter om hur verksamhetsutövare tidigare följt miljölagstiftningen och vid behov föreslå hur tillsyns- myndigheternas möjlighet att få tillgång till sådan information ska förbättras (dir. 2022:69). Uppdraget ska redovisas senast den 21 december 2023.

137

Lägesbild

SOU 2023:69

åtgärder för att skydda enskildas privat- och familjeliv. Bestämmel- sen innebär att var och en har rätt att göra anspråk på att staten vidtar effektiva åtgärder för att skydda hans eller hennes privatliv, frihet och säkerhet. I detta ligger att staten ska verka för att brott förebyggs, ut- reds och att gärningspersoner ställs till svars för sina brottsliga hand- lingar. Även om det inte har förekommit något ingripande från en myn- dighet eller en offentlig tjänsteman kan staten bryta mot artikel 8 Europakonventionen genom att inte skapa tillräckligt rättsligt skydd (se t.ex. målet Söderman mot Sverige, dom den 12 november 2013, punkt 78). Staten kan då bli ansvarig för sin underlåtenhet trots att det specifika intrånget i någon enskilds rättighet har utförts av någon annan enskild, för vars handlande staten inte i och för sig är ansvarig. Det innebär att enskilda kan förvänta sig att staten utfärdar lagar som ger ett tillfredsställande skydd åt privatliv, familjeliv, hem och korre- spondens och att de rättsvårdande myndigheterna håller kontroll över att dessa lagar respekteras.21 En förutsättning för att staten ska kunna leva upp till kraven på att upprätthålla rättstryggheten för en- skilda är att staten har en välfungerande och effektiv brottsbekämp- ning. I detta innefattas att myndigheterna har tillgång till effektiva utredningsverktyg. När så inte varit fallet har staten ansetts kränka de rättigheter som följer av Europakonventionen, vilket var aktuellt i målet K.U. mot Finland (dom den 2 december 2008, punkt 49). I det målet hade en person som publicerat en påhittad kontaktannons av sexuell natur i ett 12-årigt barns namn inte kunnat identifieras på grund av att det enligt finsk lagstiftning inte var möjligt att inhämta uppgift från en operatör om vem som använt ip-adressen. Europa- domstolen uttalade bl.a. att konfidentialitet för kommunikation och yttrandefrihet ibland måste få vika för brottsbekämpande ändamål:

The Court considers that practical and effective protection of the appli- cant required that effective steps be taken to identify and prosecute the perpetrator, that is, the person who placed the advertisement. In the instant case, such protection was not afforded. An effective investiga- tion could never be launched because of an overriding requirement of confidentiality. Although freedom of expression and confidentiality of communications are primary considerations and users of telecommuni- cations and Internet services must have a guarantee that their own pri- vacy and freedom of expression will be respected, such guarantee cannot be absolute and must yield on occasion to other legitimate imperatives, such as the prevention of disorder or crime or the protection of the rights and freedoms of others. Without prejudice to the question whether

21Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis (2023, version 6, JUNO), s. 446.

138

SOU 2023:69

Lägesbild

the conduct of the person who placed the offending advertisement on the Internet can attract the protection of Articles 8 and 10, having re- gard to its reprehensible nature, it is nonetheless the task of the legis- lator to provide the framework for reconciling the various claims which compete for protection in this context.22

Även Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2010/C 83/02) skyddar respekten för privatlivet och familjelivet i artikel 7.

Särskilt om statens ansvar att skydda barn från att utsättas för eller dras in kriminalitet

Barns fri- och rättigheter skyddas även genom Barnkonventionen. Barnkonventionen gäller som lag i Sverige. Vissa artiklar utgör grund- principer, men alla artiklarna i konventionen ska läsas som en helhet. Ett flertal artiklar i Barnkonventionen är aktuella i ljuset av det sär- skilda ansvar staten har för att skydda sina medborgare, och fram- för allt barn, från att utsättas för den brottsutveckling som vi redo- gjort för tidigare i kapitlet.

Här kan nämnas artikel 6 som stadgar varje barns rätt till liv, över- levnad och utveckling. Bestämmelsen rör inte bara barnets fysiska hälsa utan också den andliga, moraliska, psykiska och sociala utveck- lingen.

Statens ansvar för att skydda barn mot alla former av våld följer av artikel 19. Detta ansvar gäller oavsett form. Det kan handla om fysiskt, psykiskt, sexuellt eller hedersrelaterat våld men också t.ex. psykiskt våld eller bevittnande av våld i hemmet. FN:s kommitté för barnets rättigheter (Barnrättskommittén) har uttalat att ansvaret inne- fattar ett heltäckande skydd mot våld och utnyttjande som kan även- tyra ett barns rätt till liv, överlevnad och utveckling. Kommittén för- väntar sig därför att stater ska tolka ordet utveckling i dess vidaste bemärkelse, som ett helhetsbegrepp som omfattar barnets fysiska, mentala, andliga, moraliska, psykologiska och sociala utveckling.23 I detta sammanhang kan nämnas att skolan, som vi återkommer till i kapitel 11, och som uttryckligen omfattas av våra direktiv, är en van-

22Europadomstolens dom i målet K.U. mot Finland, meddelad den 2 december 2008, punkt 49.

23CRC/C/GC/13 p. 62.

139

Lägesbild

SOU 2023:69

lig plats för unga att utsättas för brott samtidigt som unga ofta också är gärningspersoner i skolmiljö.24

Barnrättskommittén har även i en allmän kommentar, nr 10 2007, i fråga om förebyggande av ungdomsbrottslighet, uttalat att det uppen- barligen inte är förenligt med barnets bästa att växa upp under om- ständigheter som kan medföra en ökad eller allvarlig risk att dras in i brottslighet. Kommittén menar att olika åtgärder bör vidtas för ett fullständigt och jämlikt genomförande av rätten till en skälig levnads- standard (artikel 27), till bästa uppnåeliga hälsa och till hälso- och sjuk- vård (artikel 24), till utbildning (artikel 28 och 29), till skydd mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp (arti- kel 19) och mot ekonomiskt och sexuellt utnyttjande (artikel 32 och

34)samt till andra lämpliga tjänster för vård eller skydd av barn. För barn och ungas vidkommande kommer vi i vår konsekvens-

analys närmare att analysera hur barn och barns rättigheter kan komma att påverkas av de förslag vi lämnar i betänkandet.

Staten har således en skyldighet att skydda sina invånare, inte minst barn och unga, från att utsättas för brott, bl.a. genom att säkerställa att det finns en effektiv brottsbekämpning. En viktig förutsättning för en effektivare brottsbekämpning är att de brottsbekämpande myn- digheterna har en god tillgång till information, både för åtgärder i de enskilda fallen och för att på ett övergripande plan arbeta på ett stra- tegiskt och ändamålsenligt sätt. De överväganden vi gör i betänkandet ska ses i denna kontext.

24Skolundersökningen om brott 2021, Brå 2022:5.

140

5De brottsbekämpande myndigheterna

5.1Brottsbekämpande myndigheter

Vårt uppdrag innebär att föreslå författningsförslag som ger de brotts- bekämpande myndigheterna förbättrade möjligheter att förebygga och bekämpa brott. Polismyndigheten är den största brottsbekämpande myndigheten. Myndighetens huvudsakliga uppdrag är att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet och andra störningar av den allmänna ordningen och säkerheten samt att utreda och beivra brott som hör under allmänt åtal (2 § polislagen [1984:387]). Därut- över har flera andra myndigheter brottsbekämpande uppdrag: Eko- brottsmyndigheten, Kustbevakningen, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten. I några definitioner av brotts- bekämpande myndigheter anses även vissa andra myndigheter vara brottsbekämpande, t.ex. Försvarsmakten genom militärpolisen. I vårt arbete utgår vi dock från de myndigheter som enligt våra direktiv definieras som brottsbekämpande. I den definitionen omfattas inte Försvarsmakten. Nedan följer en kort redogörelse för de sju brotts- bekämpande myndigheternas ansvarsområden och verksamhet.

5.1.1Polismyndigheten

Uppdraget

I polislagen finns grundläggande bestämmelser om Polismyndighetens, och även Säkerhetspolisens, uppgifter och verksamhet. Polismyndig- hetens uppgifter regleras även i flera andra författningar. Myndig- hetens verksamhet ska syfta till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan

141

De brottsbekämpande myndigheterna

SOU 2023:69

hjälp. Detta ska ske som ett led i samhällets verksamhet för att främja rättvisa och trygghet.

Polismyndighetens underrättelseverksamhet1

Polismyndighetens underrättelseverksamhet utgår från 1och 2 §§ polis- lagen. Begreppen förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verk- samhet är av central betydelse i det brottsbekämpande arbetet efter- som de utgör grunden för underrättelseverksamhetens uppdrag. Det är viktigt att göra åtskillnad mellan utredningar om konkreta brott som sker genom förundersökning och undersökningar av brottslig verk- samhet som utförs inom underrättelseverksamheten.

Underrättelseverksamheten är proaktiv och framåtblickande till sin karaktär samt strävar efter att beskriva såväl brottsligheten som andra fenomen och hot som kan påverka Polismyndighetens upp- drag ur ett helhetsperspektiv.

Polismyndighetens underrättelseverksamhet går i korthet ut på att avslöja om en viss, inte närmare specificerad, brottslig verksamhet har förekommit, pågår eller kan förväntas inträffa. Det kan röra sig om underrättelsemisstankar om pågående brottslig verksamhet som inte kan konkretiseras eller om allmänna misstankar om framtida brott. Underrättelsemisstankarna om brottslig verksamhet avser frag- menterad, opreciserad och osäker information om aktiviteter som kan antas komma att leda till konkreta brott. Detta innefattar stora delar av myndighetens brottsbekämpande verksamhet som inte har samband med att något konkret brott har begåtts eller misstänks ha begåtts. Det framtagna underrättelsematerialet kan senare komma att läggas till grund för t.ex. beslut om att inleda förundersökning eller beslut om att vidta åtgärder för att förebygga, förhindra eller upp- täcka brott eller brottslig verksamhet.

All inkommen information till underrättelseverksamheten behand- las enligt Polismyndighetens processteg för underrättelse; inhämta, bearbeta, analysera och delge. I underrättelseprocessen finns även processteget planera.

Vid inhämtning görs en skillnad mellan s.k. passiv inhämtning, t.ex. via Polismyndighetens tipsfunktion, och s.k. aktiv inhämtning genom olika källor där det har identifierats ett informationsbehov.

1Informationen härrör från Polismyndighetens handbok för underrättelsetjänst (PM 2021:17).

142

SOU 2023:69

De brottsbekämpande myndigheterna

Processteget bearbeta är i sin tur indelat i sållning, grundbearbetning och tematisk/geografisk bearbetning.

Den polisära underrättelseverksamheten är inte reglerad i särskilda författningsbestämmelser. I stället regleras verksamheten indirekt i flera lagar, t.ex. genom dataskyddsregleringen i brottsdatalagen (2018:1177), BDL, och den kompletterande lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens om- råde, PBDL, som sätter gränser för vilka personuppgifter som får be- handlas och på vilket sätt. Utan personuppgifter kan mycket lite in- formation hanteras som rör brottslig verksamhet, eftersom den alltid rör personer (fysiska eller juridiska). Brottsdatalagen och lagen om polisens behandling om personuppgifter har därför en direkt påver- kan på hur underrättelseverksamheten strukturerar och behandlar personuppgifter, vilket är kärnan i underrättelseverksamheten. Annan direkt relevant lagstiftning är rättegångsbalken, offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, och säkerhetsskyddslagen (2018:585).

5.1.2Ekobrottsmyndigheten

Uppdraget

Ekobrottsmyndigheten är en åklagarmyndighet som ansvarar för att förebygga och bekämpa ekonomisk brottslighet i den omfattning som närmare anges i förordningen (2015:744) med instruktion för Eko- brottsmyndigheten.2 Brottskatalogen omfattar bl.a. mål om brott mot 11 kap. brottsbalken, skattebrottslagen (1971:69) och aktiebolags- lagen (2005:551).

Ekobrottsmyndigheten är en åklagarmyndighet med ett utökat upp- drag. Vid myndigheten bedrivs både utredningsverksamhet och under- rättelseverksamhet. Därutöver bedrivs också viss brottsförebyggande verksamhet som i huvudsak är inriktad på kunskapsspridning om eko- nomisk brottslighet. Ekobrottsmyndigheten utgör tillsammans med Åklagarmyndigheten det svenska åklagarväsendet. Riksåklagaren är högste åklagare och ansvarig för den övergripande utvecklingen inom

2Regeringen har nyligen tillsatt Utredningen om översyn av Ekobrottsmyndigheten – förbätt- rade förutsättningar att bekämpa den ekonomiska brottsligheten (dir. 2023:90). I uppdraget ingår bl.a. att förutsättningslöst analysera och utvärdera Ekobrottsmyndighetens uppdrag och konstruktion, analysera och klargöra gränsdragningen mellan Ekobrottsmyndigheten och Polismyndigheten när det gäller myndigheternas underrättelseverksamhet och överväga om Eko- brottsmyndigheten ska ha ett eget uppdrag att kunna bedriva underrättelseverksamhet, Upp- draget ska redovisas senast den 22 februari 2025.

143

De brottsbekämpande myndigheterna

SOU 2023:69

åklagarväsendet. Vid Polismyndighetens Nationella operativa avdel- ning finns en särskild enhet, Ekobrottskansliet, som är samlokali- serad med Ekobrottsmyndighetens huvudkontor. Polismyndigheten genom Ekobrottskansliet ställer personal till förfogande för den polis- verksamhet som bedrivs vid Ekobrottsmyndigheten.

Vid Ekobrottsmyndigheten finns således personal som är anställda av såväl Ekobrottsmyndigheten som av Polismyndigheten. Anställ- ningsförhållandena påverkar inte den organisatoriska indelningen hos Ekobrottsmyndigheten. Oavsett anställningsförhållande är det Eko- brottsmyndigheten som leder och styr all verksamhet som personal deltar i vid myndigheten med undantag för åtgärder i verksamhet som enligt lag eller annan författning endast får utföras av anställda vid Polismyndigheten, se 16 § andra stycket förordningen (2015:744) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten. Polismyndigheten genom Ekobrottskansliet leder och styr den verksamhet som enligt lag eller annan författning endast får utföras av anställda vid den myndigheten.

På grund av Ekobrottsmyndighetens konstruktion måste myndig- heten i den verksamhetsmässiga ledningen och styrningen förhålla sig till det ansvar Polismyndigheten respektive Riksåklagaren och Åklagarmyndigheten har.

Polismyndighetens underrättelseverksamhet vid Ekobrottsmyndigheten

Vid Ekobrottsmyndigheten bedrivs underrättelseverksamhet i syfte att förebygga, förhindra och upptäcka ekonomisk brottslighet. Det finns ingen uttrycklig bestämmelse i förordningen (2015:744) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten om att det ska bedrivas under- rättelseverksamhet vid Ekobrottsmyndigheten. Det följer i stället in- direkt av 1 kap. 4 § första stycket PBDL. Underrättelseverksamheten vid Ekobrottsmyndigheten anses vara en rent polisiär verksamhet. Den leds och styrs därför av Polismyndigheten genom Ekobrotts- kansliet. Arbetet inom ramen för underrättelseverksamheten vid Eko- brottsmyndigheten utförs av personal vid de s.k. polisoperativa en- heterna. De polisoperativa enheterna finns vid Ekobrottsmyndighetens verksamhetsorter.

Eftersom underrättelseverksamheten styrs och leds av Polismyndig- heten genom Ekobrottskansliet hålls underrättelsematerial avskilt från utredningsverksamheten. Eventuellt arbetsmaterial och annan

144

SOU 2023:69

De brottsbekämpande myndigheterna

information som hanteras i underrättelseverksamheten ägs av Polis- myndigheten och det är Polismyndigheten som är arkivbildare för materialet. Det är endast slutprodukter, vanligtvis i form av brotts- anmälningar, som kan överföras till utredningsverksamheten. I de fallen kommer anmälan att utgöra en del av förundersökningsmaterialet.

5.1.3Kustbevakningen

Uppdraget

Kustbevakningen har till uppgift att bedriva sjöövervakning och ut- föra räddningstjänst till sjöss. Inom ramen för sjöövervakningen an- svarar myndigheten självständigt för, eller biträder en annan myndig- het med, brottsbekämpning och ordningshållning i enlighet med kustbevakningslagen (2019:32) och annan författning.

I 3 kap. 2 § kustbevakningslagen och 3 § kustbevakningsförord- ningen (2019:83) framgår ett stort antal brott som omfattas av myndig- hetens direkta brottsbekämpning. Det handlar t.ex. om skyddslagstift- ning i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd, skyddslagen (2010:305), och lagen (2016:319) om skydd för geografisk information. Även brott som rör sjötrafik och sjösäkerhet i t.ex. lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn, mönst- ringslagen (1983:929), sjölagen (1994:1009), fartygssäkerhetslagen (2003:364), lagen (2006:263) om transport av farligt gods och lagen (2021:626) om förarbevis för vattenskoter, omfattas av myndighetens direkta brottsbekämpande uppdrag. Kustbevakningen ansvarar även för överträdelser av fiske- och jaktlagstiftning i jaktlagen (1987:259), fiskelagen (1993:787) och lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

På transportområdet är det Transportstyrelsen som har huvud- ansvaret för regelgivning, tillståndsprövning och tillsyn inom området. Det inkluderar tillsyn över den civila sjöfarten och innefattar sjösäker- heten, sjöfartsskyddet och hamnskyddet. Kustbevakningen utför dock sjösäkerhetstillsyn för att förebygga, hindra och begränsa skador på liv, hälsa, miljö och egendom som kan orsakas av brister inom sjö- transporten. Myndigheten genomför också kontroller av transporter av farligt gods i hamnarna och av säkring av last för sjöfärd. Kontrol- lerna sker självständigt, men också i samverkan med Polismyndig- heten, Tullverket, Transportstyrelsen och Myndigheten för samhälls-

145

De brottsbekämpande myndigheterna

SOU 2023:69

skydd och beredskap. När Kustbevakningen arbetar i hamnarna kan myndigheten även kontrollera nykterheten hos förarna. I sjösäker- hetstillsynen ingår också bemannings- och behörighetskontroller på svenska yrkesfartyg upp till 1 500 brutto samt svenska fritidsskepp.

Tullverket är huvud- och helhetsansvarig för kontrollen av varor vid införsel till och utförsel från Sverige. Tullverket har enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, smugglingslagen, även ett huvud- ansvar för tillhörande brottsbekämpning. Kustbevakningen är den maritima plattformen för kontroll av varor. Det betyder att Kust- bevakningen självständigt kontrollerar sjötrafiken och i övrigt utför kontroller i samverkan med Tullverket. Kustbevakningen genomför ombordkontroller på handelsfartyg och fritidsbåtar till sjöss och ut- övar kontroll av varor och gods i hamnar. Samverkan mellan Tullverket och Kustbevakningen regleras i en gemensam överenskommelse av- seende samarbete för tullkontroll.

Polismyndigheten har det huvudsakliga ansvaret för gränskontrollen och ansvarar för in- och utresekontrollerna. Kustbevakningen bistår Polismyndigheten i kontrollverksamheten och medverkar i gräns- kontrollen av sjötrafiken. Gränsövervakningen sker i regel vid sjö- gränsen, där andra myndigheter saknar resurser. Vidare medverkar Kustbevakningen i Polismyndighetens kontrollverksamhet enligt ut- länningslagen (2005:716) genom att utöva kontroll av sjötrafiken, över- vaka sjötrafiken avseende gränspassage och vistelserätt, eller inre ut- länningskontroll, förhindra obehörig gränspassage, gripa och vidta åtgärder mot personer som har passerat gränsen på ett olagligt sätt och som saknar vistelserätt samt att lämna över dessa personer och ären- den till Polismyndigheten samt att biträda Polismyndigheten med åt- gärder efter begäran.

Vid Kustbevakningen finns också underrättelseverksamhet som har till syfte att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksam- het som faller inom ramen för myndighetens direkta brottsbekäm- pande uppdrag.

146

SOU 2023:69

De brottsbekämpande myndigheterna

5.1.4Skatteverket

Uppdraget

Inom Skatteverket finns ett flertal olika verksamheter. En av dessa är beskattningsverksamheten (inklusive fastighetstaxeringen och statens borgenärsroll) som främst fastställer och tar ut skatt och fastställer rättvisande taxeringsvärden på fastigheter. I denna verksamhet ryms även bl.a. att bevaka statens fordringar i konkurser och myndighetens handläggning enligt systemet för stöd vid korttidsarbete. En annan verksamhet är folkbokföringsverksamheten som ansvarar för frågor om folkbokföring och personnamn. Vidare finns verksamheten för ut- färdande av identitetskort för folkbokförda i Sverige (id-kortsverksam- heten). Ytterligare verksamheter är bl.a. den brottsbekämpande verk- samheten, registrering av bouppteckningar, äktenskapsregistret och Statens personadressregister, SPAR. Inom Skatteverket finns även två särskilda organ; nämnden för dödförklaring och SPAR-nämnden.

Sedan 1998 har Skatteverket i uppgift att medverka i vissa brotts- utredningar samt att bedriva underrättelseverksamhet avseende viss brottslighet. Den brottsbekämpande verksamheten bedrivs inom skattebrottsenheten, som är organisatoriskt skild från andra verksam- heter inom Skatteverket. Den brottsbekämpande verksamheten är en sådan självständig verksamhetsgren inom Skatteverket som avses i 8 kap. 2 § OSL. Medverkan i brottsutredningar sker på begäran av och under ledning av åklagare medan underrättelseverksamheten bedrivs självständigt av Skatteverket. Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet är begränsad till vissa brott som har anknytning till myn- dighetens övriga verksamhet och som följer av 1 § lagen (1997:1024) om Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet, nämligen

•skattebrottslagen (1971:69),

•30 kap. 1 § första stycket 4 aktiebolagslagen (2005:551),

•11 § tredje stycket lagen (1967:531) om tryggande av pensions- utfästelse m.m.,

•4 kap. 6 b §, 14 kap. 1–4 och 10 §§ och 15 kap. 10–13 §§ brotts- balken, om gärningen avser uppgift eller handling i ärende hos Skatteverket,

147

De brottsbekämpande myndigheterna

SOU 2023:69

•9 kap. 1–3 och 11 §§ brottsbalken, om gärningen har samband med Skatteverkets verksamhet enligt lagen (2009:194) om förfarandet vid skattereduktion för hushållsarbete, lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete, eller lagen (2020:1066) om förfarandet vid skattereduktion för installation av grön teknik,

•11 kap. 5 § brottsbalken,

•lagen (2014:836) om näringsförbud,

•folkbokföringslagen (1991:481),

•lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott, och

•lagen (2020:548) om omställningsstöd.

Därutöver får Skatteverket medverka vid undersökning i fråga om annat brott, om åklagaren finner att det finns särskilda skäl för detta.

Skatteverket är en av de myndigheter som ingår i den myndighets- gemensamma satsningen mot organiserad brottslighet, se bl.a. 6 § förordningen (2017:154) med instruktion för Skatteverket och lagen (2016:774) om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet. Skatteverket deltar även i styrnings- och ledningsfunktio- nerna för det myndighetsgemensamma arbetet som bl.a. inriktas mot strategiska personer och utsatta områden. De uppgifter som Skatte- verket kan bidra med kan tillsammans med de andra myndigheternas uppgifter bilda ett underlag för de samverkande myndigheterna som kan vara avgörande för vilka prioriteringar, inriktningar och insatser som görs mot organiserad brottslighet.3

Skatteverkets underrättelseverksamhet

Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet omfattar, utöver att bi- träda åklagare vid förundersökningar eller självständigt utföra s.k. förenklade brottsutredningar, även att förebygga, förhindra och upp- täcka brottslig verksamhet som avser brott enligt skattebrottsenhetens brottskatalog. Sådan verksamhet utförs med anledning av misstankar om pågående brottslig verksamhet som inte kan konkretiseras och där förundersökning därför inte kan inledas, eller allmänna misstankar om framtida brott, dvs. som ännu inte har nått det stadium då hand-

3Prop. 2016/17:89 Skattebrottsdatalag, s. 40.

148

SOU 2023:69

De brottsbekämpande myndigheterna

landet är straffbart. I underrättelseverksamheten samlas information in från olika håll som sedan bearbetas och analyseras. Syftet med underrättelseverksamheten är i huvudsak att ta fram underlag för vilken inriktning en verksamhet ska ha eller för att initiera konkreta brottsutredningar. Information som genereras inom underrättelse- verksamheten lämnas vidare till andra brottsbekämpande myndig- heter, andra verksamheter inom Skatteverket och andra myndigheter.4

Här kan nämnas att det sedan några år tillbaka finns en särskild uppgiftsskyldighet mellan skattebrottsenheten och övriga delar av Skatteverkets verksamheter. Uppgifter som t.ex. förekommer i beskatt- ningsverksamheten eller folkbokföringsverksamheten ska lämnas till skattebrottsenheten om uppgiften kan antas ha samband med viss miss- tänkt brottslig verksamhet. Samtidigt ska uppgifter som förekom- mer i skattebrottsenheten och som kan antas ha särskild betydelse för ett ärende i t.ex. beskattningsverksamheten eller folkbokförings- verksamheten som regel också lämnas till den verksamheten. Upp- giftsskyldigheterna har förts in i 7–9 §§ lagen om Skatteverkets brotts- bekämpande verksamhet. En uppgift som omfattas av sekretess ska inte lämnas med stöd av uppgiftsskyldigheten om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.

5.1.5Säkerhetspolisen

Säkerhetspolisens ansvarsområde framgår av 3 § polislagen. Till upp- gifterna hör att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksam- het som innefattar brott mot Sveriges säkerhet eller terrorbrott, och att utreda och beivra sådana brott. Med brott mot Sveriges säkerhet avses i första hand brott mot 18 och 19 kap. brottsbalken samt vissa allvarliga brott i 13 kap. brottsbalken.

Säkerhetspolisens uppgifter följer även av förordningen (2022:1719) med instruktion för Säkerhetspolisen som dels hänvisar till 3 § polis- lagen dels, uttrycker att myndigheten i egenskap av säkerhetstjänst ska bedriva underrättelse- och säkerhetsarbete. Myndigheten ska vidare enligt 2 § samma lag

4Se prop. 2016/17:89, s. 39 f.

149

De brottsbekämpande myndigheterna

SOU 2023:69

1.bedriva verksamheten rättssäkert och enhetligt,

2.tillämpa ett jämställdhetsperspektiv i sin verksamhet,

3.följa händelseutvecklingen i omvärlden och ha förmåga att snabbt anpassa inriktningen av verksamheten när det behövs, och

4.delta i det myndighetsgemensamma arbetet mot den grova och organiserade brottsligheten.

Säkerhetspolisens uppdrag kan delas in i verksamhetsområdena kontra- spionage, kontraterrorism, författningsskydd, säkerhetsskydd och personskydd. Därutöver arbetar Säkerhetspolisen också med att för- hindra spridning, anskaffning och produktion av massförstörelse- vapen.

Tyngdpunkten i Säkerhetspolisens verksamhet är att förebygga brott. Eftersom Säkerhetspolisens verksamhet primärt syftar till att förebygga, och inte att utreda, brott utgör underrättelseverksamheten en stor del av myndighetens verksamhet.

5.1.6Tullverket

Tullverket har till uppgift att övervaka och kontrollera varuflödet in och ut ur Sverige. Myndighetens uppgifter framgår av ett flertal för- fattningar, bl.a. tullkodexen5, tullagen (2016:253), lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (inregränslagen) och smugglingslagen. Tull- verkets uppdrag styrs av förordningen (2016:1332) med instruktion för Tullverket där det framgår att myndigheten ska

–fastställa och ta ut tullar, skatter och avgifter så att en riktig upp- börd kan säkerställas (1 §),

–övervaka och kontrollera trafiken till och från Sverige så att be- stämmelser om införsel och utförsel av varor följs (2 §),

–förebygga och motverka brottslighet i samband med in- och ut- försel av varor och delta i det myndighetsgemensamma arbetet mot den grova och organiserade brottsligheten (3 §),

5Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fast- ställande av en tullkodex för unionen (omarbetning).

150

SOU 2023:69

De brottsbekämpande myndigheterna

–bedriva viss utrednings- och åklagarverksamhet i fråga om brott mot bestämmelser om in- och utförsel av varor (4 §), och

–bedriva viss verksamhet i fråga om rattfylleribrott (5 §).

Tullverket kan inleda förundersökning för ett antal olika brott. I första hand har myndigheten rätt att inleda förundersökning för brott som följer av smugglingslagen (19 § smugglingslagen). Det innebär att Tullverket kan utreda smugglingsbrott (3–7 §§), tullbrott (8–11 §§), olovlig befattning med smuggelgods (12 och 13 §§) samt försök, för- beredelse och stämpling till de brotten (14 §). Vidare får Tullverket enligt 1 § andra stycket smugglingslagen inleda förundersökning om vissa andra brott som rör införsel till eller utförsel från landet av varor, t.ex. olovlig förflyttning av och olovlig befattning med punktskatte- pliktiga varor enligt lagen (1998:506) om punktskattekontroll av trans- porter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter.

Tullverket får även inleda förundersökning när misstanken rör annan brottslighet så som vissa brott enligt narkotikastrafflagen (1968:64), vapenlagen (1996:67) och lagen (2010:1011) om brandfarliga och ex- plosiva varor. Vissa skattebrott, innehavsbrott och rattfylleribrott omfattas också av Tullverkets förundersökningsrätt.

Förundersökningsledningen sköts av Tullverket om brottet är av enkel beskaffenhet. Om brottet inte är av enkel beskaffenhet tas led- ningen över av allmän åklagare så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet (19 § andra stycket smugglingslagen). Allmän åklagare ska även annars ta över ledningen av förundersökningen när detta är på- kallat av särskilda skäl. Tullverket har därutöver egna åklagare som bl.a. får föra talan i vissa bötesmål.

Tullverket bedriver även, i likhet med merparten av övriga brotts- bekämpande myndigheter, underrättelseverksamhet i syfte att före- bygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet som faller inom ramen för myndighetens uppdrag.

Slutligen kan nämnas att Tullbefogenhetsutredningen i delbetänk- andet Tullverkets rättsliga befogenheter i en ny tid, SOU 2022:48, före- slog en ny lag om Tullverkets befogenheter. Om lagen införs samlar den Tullverkets befogenheter inom ramen för den brottsbekämpande verksamheten. Ett av de förslag som utredningen lämnat rör en ut- vidgad skyldighet för transportföretag att lämna ut bokningsuppgifter till Tullverket. Förslagen bereds för närvarande inom Regerings- kansliet.

151

De brottsbekämpande myndigheterna

SOU 2023:69

5.1.7Åklagarmyndigheten

Åklagarmyndigheten ansvarar för den allmänna åklagarverksamheten med undantag för den verksamhet som Ekobrottsmyndigheten an- svarar för (1 § förordningen (2015:743) med instruktion för Åklagar- myndigheten). Myndigheten ska enligt 2 § nämnda lag

1.se till att personer som begår brott blir föremål för brottsutred- ning och lagföring,

2.arbeta för att begränsa vinsterna av brott och brottslig verksamhet,

3.tillämpa ett jämställdhetsperspektiv i utförandet av sina uppgifter, och

4.delta i det myndighetsgemensamma arbetet mot den grova och organiserade brottsligheten.

I den brottsbekämpande verksamheten är Åklagarmyndighetens huvud- sakliga uppdrag att lagföra brott. Detta arbete bedrivs dels genom att åklagare är förundersökningsledare i förundersökningar som inte är av enkel beskaffenhet, dels genom att åklagare meddelar beslut om att komplettera, begränsa eller lägga ner en förundersökning, med- dela åtalsunderlåtelse och väcka åtal eller inte samt att föra talan i domstol. Åklagarmyndigheten utreder således inte brott utan biträds

iförundersökningar av Polismyndigheten, Tullverket, Kustbevak- ningen, Skatteverkets skattebrottsenhet eller Säkerhetspolisen. Till följd därav bedrivs det inte heller någon underrättelseverksamhet vid Åklagarmyndigheten.

152

6Kartläggning av informationsbehovet

6.1Utredningens uppdrag och metod

I de ursprungliga direktiven uttalade regeringen att de brottsbekäm- pande myndigheternas behov av information är stort när det gäller såväl konkreta brott som brottslig verksamhet i allmänhet, inte minst mot bakgrund av den utveckling som skett inom organiserad brotts- lighet. Med hänvisning till lägesrapporten Myndighetsgemensam läges- bild om organiserad brottslighet 2021 påtalades att en följd av att myndigheters informationsutbyte är begränsat är att det kan uppstå informationsluckor där ingen myndighet har en helhetsbild av situa- tionen. Direktiven pekade ut ett stort antal myndigheter och vissa andra aktörer som kan ha information som behövs i de brottsbekämpande myndigheternas verksamhet. Vidare uttalades att de myndigheter som bör ges förbättrade möjligheter att dela information med de brotts- bekämpande myndigheterna ibland behöver information från de brottsbekämpande myndigheterna för att kunna lämna ut relevant information.

Mot den bakgrunden angavs det i direktiven att utredaren ska

•kartlägga behovet av att myndigheter som har uppgifter av sär- skild betydelse för brottsbekämpningen får förbättrade möjlig- heter att utbyta uppgifter med brottsbekämpande myndigheter,

•analysera och föreslå hur möjligheterna att utbyta uppgifter så långt möjligt kan förbättras för att på ett rättssäkert sätt tillgodo- se behovet av ett effektivt brottsförebyggande och brottsbekäm- pande arbete, och

•lämna nödvändiga författningsförslag.

153

Kartläggning av informationsbehovet

SOU 2023:69

I den inledande delen av vårt arbete genomförde vi därför en kart- läggning av informationsbehovet. Vi tog fram ett utkast till en för- frågan till de brottsbekämpande myndigheterna. Utkastet behandla- des vid utredningens första expertmöte och skickades därefter ut till de brottsbekämpande myndigheterna. Efter att vi tagit emot svar från de brottsbekämpande myndigheterna hölls särskilda möten med företrädare för vissa av de brottsbekämpande myndigheterna för upp- följande frågor med anledning av de svar som lämnats.

Fynden från förfrågningarna till de brottsbekämpande myndig- heterna redovisades vid utredningens andra expertmöte. Vid mötet behandlades frågan om vilka myndigheter och andra aktörer som borde adresseras i utredningens fortsatta arbete. Vi har därefter skickat ut fler än 70 förfrågningar till de myndigheter och andra aktörer som identifierats genom svaren från de brottsbekämpande myndigheterna. Till skillnad från de standardiserade förfrågningar som skickades till de brottsbekämpande myndigheterna var dessa förfrågningar riktade utifrån de behov som framkommit genom de brottsbekämpande myn- digheternas svar.

6.2Övergripande om de brottsbekämpande myndigheternas synpunkter

De brottsbekämpande myndigheterna redovisade ett stort antal om- råden där förbättrade möjligheter till informationsutbyte kan bidra till en effektivare brottsbekämpning. Det handlar som regel om upp- giftslämnande till de brottsbekämpande myndigheterna. Något be- hov av att förbättra uppgiftsutbytet mellan de brottsbekämpande myn- digheterna framkom inte.

I det följande redovisas huvuddragen av de förbättringsområden och de förslag som de brottsbekämpande myndigheterna lämnade. Vi redovisar i detta avsnitt sådana synpunkter och förslag som är av mer generell karaktär och som flera av de brottsbekämpande myndig- heterna har anfört.

1.Regelverket är svåröverskådligt.

2.Det finns en betydande okunskap om regelverket och en osäkerhet kring hur detta ska tillämpas hos myndigheter och andra aktörer som delar information med de brottsbekämpande myndigheterna.

154

SOU 2023:69

Kartläggning av informationsbehovet

3.Det komplicerade och svårtillämpade regelverket har medfört att olika myndigheter, och olika handläggare inom myndigheterna, tillämpar lagstiftningen olika.

4.Det förhållande att regelverket upplevs som svårtillämpat, och att det finns kunskapsbrister gällande regelverket, medför att den myndighet som begär att viss information ska lämnas ut behöver ha kunskap både om de bestämmelser som tillämpas vid den egna myndigheten och de bestämmelser som tillämpas vid den utläm- nande myndigheten.

5.Inom många områden är möjligheterna att utbyta information på underrättelsestadiet alltför begränsade, särskilt i förhållande till myndigheter som inte har någon egen underrättelseverksamhet. Möjligheterna till informationsutbyte är klart bättre när en för- undersökning har inletts.

6.De brottsbekämpande myndigheterna har generellt angett att de möjligheter till informationsutbyte som följer av lagen (2016:774) om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brotts- lighet, LUS, är värdefulla för verksamheten. Det har också fram- kommit att samverkan på underrättelsestadiet utanför tillämp- ningsområdet för lagen om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet är svårare.

7.Problem uppstår ofta när information begärs ut från enskilda, sär- skilt inom områden där informationsutbytet i princip är oregle- rat. Enskilda motsätter sig ofta att lämna ut informationen med hänvisning till att det saknas lagstöd för utlämnande. Inte sällan anges också som skäl för att inte lämna ut information som inne- håller personuppgifter att det skulle strida mot bestämmelser i EU:s dataskyddsförordning1 eftersom man inte har rätt att behandla per- sonuppgifter för det ändamålet.

De brottsbekämpande myndigheterna lämnade i samband med att de svarade på utredningens förfrågan ett antal förslag på hur lagstiftningen skulle kunna förbättras för att åstadkomma en effektivare brotts- bekämpning. Vissa av förslagen lämnades av flera av de brottsbekäm-

1Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).

155

Kartläggning av informationsbehovet

SOU 2023:69

pande myndigheterna. I det följande redovisas huvuddragen i de för- slag som lämnades av flera av de brottsbekämpande myndigheterna:

1.Regelverket bör förenklas.

2.Regleringen bör i större utsträckning än i dag bygga på uppgifts- eller anmälningsskyldigheter.

3.Skyldigheter att lämna uppgifter bör gälla även utan föregående begäran.

4.Möjligheterna att dela information med de brottsbekämpande myndigheterna bör utvidgas till fler myndigheter som inte har ett brottsbekämpande uppdrag och till olika enskilda aktörer, som t.ex. bostadsbolag, befordringsföretag samt banker och andra finan- siella företag.

5.Det bör införas en generell reglering, eller en generalklausul i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, som tar sikte på uppgiftslämnande till brottsbekämpande myndigheter.

6.Dataskyddsregleringen bör ses över så att det inte finns hinder mot att behandla personuppgifter för att lämna dessa till brotts- bekämpande myndigheter.

7.Många bestämmelser som reglerar informationsutbyte innehåller

”trösklar”, inte minst de sekretessbrytande bestämmelserna i 10 kap. OSL. Ofta tar de sikte på att sekretess får brytas vid en viss grad av allvar på det brott som misstänks eller ska förebyggas. Dessa trösklar bör generellt bli lägre.

8.Det bör bli lättare att utbyta information med socialtjänst och annan kommunal verksamhet, framför allt sådan verksamhet som beviljar tillstånd eller utövar tillsyn.

9.Det bör bli lättare att utbyta information med hälso- och sjuk- vården.

10.Det bör bli lättare att utbyta information med regioner.

11.Möjligheterna till att utbyta information på underrättelsestadiet bör generellt utökas. Flera av de brottsbekämpande myndigheterna angav särskilt att uppgiftsskyldigheten för banker och andra finan- siella företag bör utökas på så sätt att den även gäller även på under-

156

SOU 2023:69

Kartläggning av informationsbehovet

rättelsestadiet (jfr 1 kap. 11 § lagen [2004:297] om bank- och finan- sieringsrörelse).

6.3Kartläggning av informationsinnehavarnas synpunkter på utökat informationsutbyte

6.3.1Inledning

Mot bakgrund av de svar som inkom från de brottsbekämpande myn- digheterna vände vi oss till de myndigheter och andra aktörer som pekades ut. I ett andra led i kartläggningen gjorde vi därför ett större antal utskick (drygt 70) till sådana aktörer som identifierats som poten- tiella innehavare av information som de brottsbekämpande myndig- heterna kan behöva bättre tillgång till. Till skillnad från de förfråg- ningar som skickades till de brottsbekämpande myndigheterna var dessa utskick inriktade på de specifika frågeställningar som fram- kommit genom de brottsbekämpande myndigheternas svar.

Vi skickade vår förfrågan till ett antal kommunala nämnder i egen- skap av huvudmän för skolor och som tillstånds- och tillsynsmyndig- heter samt som utförare av socialtjänst. Urvalet gjordes utifrån Sveriges kommuner och regioners, SKR, kommunindelning för 2022 vilket innebar att förfrågan skickades till s.k. a-kommuner, b-kommuner och c-kommuner och med en geografisk spridning över landet. Be- träffande de enkäter som skickades till regioner valde vi ut regioner med olika storlek och från olika delar av landet. Därutöver skickade

vienkäter till ett antal statliga myndigheter och enskilda aktörer. Totalt besvarades frågorna av 59 myndigheter och andra aktörer.

Huvuddragen i de inkomna svaren kommer i det följande att redo- visas sektorsvis. De sektorer som avses är hälso- och sjukvården, social- tjänsten, skolan, tillstånd- och tillsynsmyndigheter, banker och andra finansiella företag, fastighetsägare och övriga.

Vi kan redan inledningsvis peka på att många av de aktörer som

vihar identifierat som informationsinnehavare i sina svar har lyft att de vill ha mer information från de brottsbekämpande myndigheterna för att tillgodose den egna verksamhetens behov. De frågorna har vi bedömt att vi inte har möjlighet att närmare utreda, jfr avsnitt 2.3.2. Synpunkter av den karaktären redovisas därför inte här.

157

Kartläggning av informationsbehovet

SOU 2023:69

6.3.2Hälso- och sjukvård

Inledning

Flera av de brottsbekämpande myndigheterna har uttryckt ett behov av att få ta del av fler uppgifter från hälso- och sjukvården, inklusive elevhälsan, än vad som är fallet i dag för att kunna förebygga och ut- reda brott. Utredningen har tagit emot ett antal svar från regioner samt från tre privata vårdgivare. Även Socialstyrelsen och Sveriges kom- muner och regioner har lämnat synpunkter.

Flera av de som har svarat ger uttryck för att en ökad informations- delning med brottsbekämpande myndigheter kan medföra ett opro- portionerligt stort intrång i enskildas personliga integritet i jämför- else med den nytta som kan förväntas för brottsbekämpningen. Det påpekas också att ökad informationsdelning kan leda till ett lägre förtroende för hälso- och sjukvårdsverksamheten, vilket kan medföra att patienter avstår från sådan vård som annars skulle kunna utgöra ett skydd mot kriminalitet. Vidare framkommer det att informations- delningen i dag hämmas av att det finns en rädsla hos personal att lämna ut sekretessbelagda uppgifter felaktigt. Personal inom hälso- och sjukvården kan utöver att straffas för brott mot tystnadsplikten enligt 20 kap. 3 § brottsbalken också riskera att mista sin legitimation.

Utöver de behov vi redogör för nedan har utredningen gjort över- väganden i vissa andra frågor. En sådan fråga är om det finns skäl att utvidga uppgiftsskyldigheten för läkare i ärenden om återkallelse av vapentillstånd enligt 6 kap. 6 § vapenlagen (1996:67). En annan fråga

vihar övervägt är en uppgiftsskyldighet i samband med att personer som med polishjälp körts till en psykiatrisk inrättning inte blir in- skrivna där. Det har dock inte funnits skäl att gå vidare med några sådana förslag inom ramen för den här utredningen.

Utlämnande av information för att förebygga ensamagerande gärningspersoner

Polismyndigheten och Säkerhetspolisen har beskrivit att det finns ett stort behov av att få information i ett tidigt skede, bl.a. från den psykiatriska vården och från elevhälsan, om personer som hälso- och sjukvården bedömer att det finns en risk att de kan komma att begå t.ex. terrorbrott eller försök, förberedelse eller stämpling till sådana brott eller annan allvarlig brottslighet.

158

SOU 2023:69

Kartläggning av informationsbehovet

Uppgifter från hälso- och sjukvården kan vara avgörande i Säker- hetspolisens arbete med att göra hotbedömningar för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet inom myndighetens ansvarsområde. En hotbedömning kan bli aktuell med anledning av underrättelseinformation om t.ex. ett attentatshot. Underrättelse- informationen om attentatshotet kan vara kopplad till en person som uttryckt en fascination för våld och våldsbejakande ideologier sam- tidigt som det finns tecken på attentatsavsikt. Om det finns sårbarhets- faktorer i form av ett begränsat umgänge, missbruksproblem eller psykisk ohälsa är det av särskilt intresse. I sådana fall kan uppgifter från hälso- och sjukvården vara en viktig pusselbit i Säkerhetspolisens hotbedömning. Vi har frågat ett antal hälso- och sjukvårdsaktörer om förutsättningarna för att utöka utlämnande av sådan information. Även Statens institutionsstyrelse, SiS, har lämnat synpunkter.

De svar som har kommit in ger inte någon entydig bild. Vissa ut- trycker en över lag positiv inställning till att den typen av uppgifter lämnas ut till brottsbekämpande myndigheter i större utsträckning än i dag, även om de samtidigt framhåller att utlämnande måste ske efter noggranna överväganden både från lagstiftaren och vid tillämp- ningen i det enskilda fallet. Samtidigt bekräftas att hälso- och sjuk- vården kan ha tillgång till information som kan vara viktig för de brottsbekämpande myndigheterna.

Vissa andra uttrycker farhågor om att ett sådant utökat uppgifts- lämnande skulle vara alltför integritetskänsligt i förhållande till den nytta som kan förväntas för brottsbekämpningen. Det pekas särskilt på att det i ett så tidigt skede, där det inte uttrycks några konkreta brottsplaner, är svårt för sjukvårdspersonal att göra en bedömning av om en patient kan riskera att bli en ensamagerande gärningsperson. Vidare påpekas det att uppgiftslämnande till brottsbekämpande myn- digheter kan riskera att bli kontraproduktivt eftersom det kan mot- verka sådan vård som i sig utgör en skyddsfaktor.

Socialstyrelsen har inte uttalat sig specifikt om möjligheten att lämna ut information om patienter som kan riskera att bli ensam- agerande gärningspersoner, men är inne på samma linje:

Ökade möjligheter och/eller skyldigheter att lämna ut uppgifter till rätts- vårdande myndigheter riskerar att leda till att patienter avstår från att söka vård av rädsla för att uppgifter lämnas till rättsvårdande myndig- heter. Det skulle också kunna leda till ett minskat förtroende för hälso- och sjukvården och dess personal. Enligt Socialstyrelsens mening behö- ver ett beslut om utökade möjligheter/skyldigheter att lämna uppgifter

159

Kartläggning av informationsbehovet

SOU 2023:69

till rättsvårdande myndigheter föregås av en grundlig analys och en om- sorgsfull intresseavvägning.

För hälso- och sjukvårdspersonal kan ökade möjligheter/skyldigheter att lämna information till rättsvårdande myndigheter upplevas stå i strid med hälso- och sjukvårdens uppdrag och etiska principer. Hälso- och sjuk- vårdens och personalens främsta uppgift är att ge en god och säker vård till patienter och personalens yrkesutövning vilar på en stark etisk grund. Det är tänkbart att utökade möjligheter/skyldigheter att lämna uppgif- ter till rättsvårdande myndigheter kan upplevas som ett ingrepp i hälso- och sjukvårdens grunduppdrag och att sådana arbetsuppgifter inte prio- riteras. Det är också tänkbart att uppgiftslämnande i enskilda fall kan anses stå i strid med grundläggande etiska principer.

Bestämmelsen i 10 kap. 18 c § OSL

Polismyndigheten har framfört att bestämmelsen i 10 kap. 18 c § OSL upplevs vara svår att tillämpa för personal inom hälso- och sjuk- vården och att det kan leda till att information inte delas i den ut- sträckning som behövs. Bestämmelsen har följande lydelse.

Sekretessen enligt 25 kap. 1 § och 26 kap. 1 § hindrar inte att en uppgift som rör en enskild eller en närstående till den enskilde lämnas till Polis- myndigheten, om

1.det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att den en- skilde mot den närstående kommer att begå ett sådant brott som avses

i3, 4 eller 6 kap. brottsbalken för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år,

2.uppgiften kan antas bidra till att förhindra brottet, och

3.det med hänsyn till planerade eller pågående insatser för den en- skilde eller för den närstående, eller av andra särskilda skäl inte är olämp- ligt att uppgiften lämnas ut.

En uppgift som angår misstanke om ett begånget brott får dock läm- nas endast under de förutsättningar som i övrigt anges i denna lag.

Vi har bett om synpunkter på bestämmelsen från den offentliga hälso- och sjukvården. Samtliga regioner som har lämnat synpunkter till ut- redningen har gett uttryck för att bestämmelsen i fråga är svår att till- lämpa. Flera regioner har angett att bestämmelsens komplicerade utformning, i kombination med en rädsla för att göra fel hos den tjänsteman som ska göra bedömningen, kan leda till att uppgifter inte lämnas ut i den utsträckning som bestämmelsen medger.

Regionernas svar har inte gett någon helt entydig bild av vilka rek- visit som upplevs som svåra att tillämpa. De flesta har dock angett att

160

SOU 2023:69

Kartläggning av informationsbehovet

en faktor som försvårar tillämpningen är att bestämmelsen är komplex i den meningen att den innehåller ett flertal rekvisit som ska prövas.

När det gäller bestämmelsens första punkt har det påpekats att det kan vara svårt att med ledning av vad en patient har gett uttryck för bedöma vilket brott i 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken som det finns risk för att patienten kan komma att begå. Om en patient har sagt sig vilja skada en annan person kan det t.ex. vara svårt att förutse om det innebär risk för misshandel av normalgraden eller grov misshandel. Rekvisitet i första stycket första punkten är i det exemplet endast uppfyllt om det finns risk för att patienten begår en misshandel som bedöms som grov. Förutom att det kan vara svårt att förutse vad patienten avser att göra kan rubriceringsfrågan innebära en juridisk bedömning som inte är okomplicerad. En region har också angett att de uppgifter som personalen får del av ofta kan vara knapphändiga eller fragmentariska och att det därför är svårt att veta om rekvisitet ”särskilda omständigheter” är uppfyllt.

Även första styckets andra punkt uppges kunna leda till problem i tillämpningen. Flera regioner har uppgett att det är svårt för sjuk- vårdspersonal, som inte har insyn i de brottsbekämpande myndig- heternas verksamhet, att göra bedömningen om lämnandet av en upp- gift kan förväntas bidra till att förhindra att brott begås.

Flera av de regioner som har svarat har även angett att tillämp- ningen av första styckets tredje punkt kan vara problematisk. Det är svårt för personalen att göra den lämplighetsbedömning som krävs. En region uppger att den personal som ska göra bedömningen ofta har bristfällig information om vilka insatser som pågår eller planeras. För att ta reda på det skulle personalen behöva göra sökningar i jour- nalen som i sig inte är nödvändiga för vården, och det är tveksamt om sådana sökningar är lagliga. Samma region påpekar att det i för- arbetena till bestämmelsen uttalades att en sådan omständighet som kan medföra att det är olämpligt att lämna ut information är om för- troendet till den behandlande personalen skadas och den enskilde därför avstår från vård. Detta, i kombination med att flera av de andra rekvisiten i bestämmelsen uppfattas som svårbedömda, antas leda till att personalen i många fall avstår från att lämna ut information. Ett par regioner anger också att det är otydligt vad som avses med ”andra särskilda skäl”.

161

Kartläggning av informationsbehovet

SOU 2023:69

Bestämmelsen i 10 kap. 23 § OSL

Till skillnad från den nyss behandlade bestämmelsen i 10 kap. 18 c § OSL, som gäller i underrättelseverksamheten, ger bestämmelsen i 10 kap. 23 § OSL bl.a. hälso- och sjukvårdspersonal en möjlighet att bryta sekretess för uppgift som angår misstanke om ett begånget brott. För sekretessgenombrott krävs att misstanken angår a) brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år, b) försök till brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, eller c) försök till brott för vilket det inte är föreskrivet lind- rigare straff än fängelse i ett år, om gärningen innefattat försök till överföring av sådan allmänfarlig sjukdom som avses i 1 kap. 3 § smitt- skyddslagen (2004:168). Flera av de brottsbekämpande myndigheterna har angett att tröskeln för att bryta sekretessen är för hög. Vi har bett den offentliga hälso- och sjukvården om synpunkter på bestäm- melsen och på frågan om lägre minimistraff bör krävas för att utläm- nande ska vara tillåtet.

Endast en av de regioner som har svarat anser att utlämnade bör vara tillåtet vid lägre minimistraff. Övriga regioner för fram bl.a. att den nuvarande regleringen utgör en rimlig avvägning mellan de mot- stående intressena och att en sänkning skulle få för stora negativa effekter. I det sammanhanget framhålls bl.a. att ett utökat informa- tionsutlämnande skulle leda till ett minskat förtroende för vårdgivaren och i förlängningen sämre vård. Det pekas också på att den admini- strativa bördan skulle bli tyngre.

Andra synpunkter som har framkommit är att det kan ifrågasättas om det är lämpligt att göra skillnad mellan försöksbrott och full- bordade brott i en sekretessbrytande bestämmelse. Det har också på- pekats att en sänkning av miniminivåerna i 10 kap. 23 § OSL skulle leda till en utökad vittnesplikt för ett antal personalkategorier inom vård och omsorg genom den hänvisning till bestämmelsen som finns i 36 kap. 5 § rättegångsbalken.

Uppgiftsskyldighet i 6 kap. 15 § patientsäkerhetslagen

I 6 kap. 15 § patientsäkerhetslagen (2010:659), PSL, finns bestämmel- ser som anger att hälso- och sjukvårdspersonal – utöver vad som annars följer av lag eller förordning – är skyldig att i vissa situationer lämna ut information. En sådan skyldighet gäller bl.a. när Polismyndigheten

162

SOU 2023:69

Kartläggning av informationsbehovet

eller vissa andra myndigheter i ett särskilt fall begär en uppgift om huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning (första punkten). En skyldighet kan också inträda om Säkerhetspolisen i ett enskilt fall begär uppgifter som behövs i myndighetens verksamhet för person- skydd för vissa särskilt angivna personkategorier (andra punkten). De brottsbekämpande myndigheterna har fört fram att det finns ett behov av att hälso- och sjukvården på eget initiativ bör kunna lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna i större utsträck- ning än i dag. Ett förslag som har lagts fram i det sammanhanget är att fler uppgiftsskyldigheter ska läggas till i 6 kap. 15 § PSL. Vi har mot den bakgrunden frågat hälso- och sjukvårdsaktörerna om hur de ser på möjligheten att lägga till fler uppgiftsskyldigheter till bestäm- melsen.

Av de som har svarat på den här frågan är en region tydligt emot nya uppgiftsskyldigheter. Flera aktörer har angett att det inte finns några principiella invändningar mot fler uppgiftsskyldigheter, men påpekat att det skulle behövas ett mer konkret förslag för att kunna lämna synpunkter i sak. Några regioner har också uttalat att eventu- ella nya uppgiftsskyldigheter noga måste vägas mot integritetsintresset och mot rätten till självbestämmande inom hälso- och sjukvården. Flera är dock positiva till en översyn av första punkten i bestämmel- sen eftersom den uppfattas som svår att tillämpa.

Bör regioner omfattas av LUS?

Säkerhetspolisen har framfört att utredningen bör överväga om även bl.a. regioner bör omfattas av lagen om uppgiftsskyldighet vid sam- verkan mot viss organiserad brottslighet. Säkerhetspolisen har be- skrivit ett behov av att i större utsträckning samverka med regioner för att förhindra att tillstånd ges eller utbetalningar sker på felaktiga grunder. Inom ramen för en sådan samverkan skulle man även kunna samverka för att återkalla tillstånd och återkräva medel som erhållits på felaktiga grunder. Vi har bett de aktuella regionerna att lämna synpunkter på Säkerhetspolisens förslag.

De regioner som har svarat har över lag varit positivt inställda till att regionerna skulle omfattas av lagen om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet. Det bedöms finnas in- formation hos både de brottsbekämpande myndigheterna och hos

163

Kartläggning av informationsbehovet

SOU 2023:69

regionerna som vid ett utbyte skulle kunna bidra till en effektivare bekämpning av den organiserade brottsligheten. Samtidigt konsta- terar de regioner som har svarat att den information som regionerna har tillgång till ofta är mycket integritetskänslig och därför skyddas av stark sekretess. En utvidgning av lagen om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet till att omfatta även regioner behöver därför föregås av en noggrann avvägning mellan intresset av en effektiv brottsbekämpning och intresset av god vård och skydd för den personliga integriteten. I det sammanhanget på- pekar ett par regioner att det måste analyseras om den intresseavväg- ning som föreskrivs i lagen om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet är lämplig även för den integritetskäns- liga information som finns hos regionerna.

Har hälso- och sjukvården uppmärksammat information som bör delas med brottsbekämpande myndigheter?

I förfrågningarna som vi skickade ut till vårdgivare m.fl. ställde vi frågan om det finns information inom hälso- och sjukvården som verksamheten skulle vilja dela med de brottsbekämpande myndig- heterna men som det inte är möjligt att dela i dag.

Samtliga regioner som har svarat har framhållit att det är svår- bedömt när brott som riktas mot den egna personalen eller verksam- heten kan anmälas. Bestämmelsen i 10 kap. 2 § OSL kan i vissa situa- tioner utgöra en ventil. Enligt denna hindrar inte sekretess att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna full- göra sin verksamhet. Men bestämmelsen ska tillämpas restriktivt. Det leder till svårbedömda situationer, särskilt när det är fråga om mindre allvarlig brottslighet eller brott som inte riktas mot verksamheten eller mot personal. De regioner som har yttrat sig efterlyser ett för- tydligande i lagstiftningen avseende i vilka situationer hälso- och sjuk- vårdssekretess kan brytas för brott som begås i anslutning till den egna verksamheten.

164

SOU 2023:69

Kartläggning av informationsbehovet

6.3.3Socialtjänsten

Inledning

Flera av de brottsbekämpande myndigheterna har uttryckt ett behov av att i större utsträckning än i dag ta del av uppgifter från social- tjänsten. Behovet rör främst ytterligare möjligheter att få kontakt- uppgifter till enskilda, uppgifter om var en enskild uppehåller sig och vem som utgör dennes släkt och umgänge. Polismyndigheten har även återkommande understrukit vikten av att få mer uppgifter för att i ett tidigt skede fånga upp unga, men även vuxna, på väg in i kriminalitet.

Vi har tagit emot ett antal svar från kommunala nämnder med ansvar för verksamheter inom socialtjänsten. Även Socialstyrelsen, SiS och SKR har lämnat synpunkter på ett utökat informations- utbyte mellan brottsbekämpande myndigheter och myndigheter som omfattas av socialtjänstsekretessen. Vi har även haft möten med före- trädare för Föreningen Sveriges Socialchefer (FSS) och tagit emot skriftliga synpunkter från föreningen. Därutöver har vi haft möte med Socionomernas riksförbund.

I samtliga kontakter har det framkommit synpunkter som berör vilken påverkan ett utökat uppgiftsutbyte kan komma att få för för- troendet och tilliten för verksamheten. En stor del av de som besvarat vår förfrågan uttrycker en oro för att enskildas vilja att söka stöd och hjälp samt att delta i insatser minskar om de inte känner förtroende för socialtjänsten. En enskild som inte söker stöd, menar FSS, kan i stället riskera att utvecklas i sin kriminalitet. Ett annat svar påpekar att bristande tillit eller förtroende för socialtjänsten kan resultera i att enskilda inte vill lämna information som kan vara av intresse för de brottsbekämpande myndigheterna.

Synpunkter på dagens lagstiftning

Flera kommuner beskriver att när det finns en fungerande samverkan mellan socialtjänst och polis utgör sekretesslagstiftningen mer sällan ett hinder i arbetet. När en upparbetad samverkan redan existerar fram- står inte det upplevda behovet av ändringar i lagstiftningen som lika stort.

Samtidigt uppger många av de som svarat på vår förfrågan att lag- stiftningen upplevs komplicerad. De sekretessbrytande bestämmel-

165

Kartläggning av informationsbehovet

SOU 2023:69

serna i 10 kap. OSL uppfattas som svåra att tillämpa eftersom de innehåller ett flertal rekvisit som ska bedömas. En återkommande syn- punkt är att de sekretessbrytande bestämmelserna ofta är beroende av en straffrättslig bedömning av vilket brott som uppgiften avser och vilken straffskala som är tillämplig. Flera kommuner beskriver att tjänstemän vid socialtjänsten normalt inte besitter den juridiska kompetens som krävs för att göra de bedömningar som följer av lag- stiftningen. Någon kommun pekar också på att tjänstemän vid social- tjänsten kan sakna tillgång till juridiskt stöd i dessa frågor. Även tids- och personalbrist lyfts av en kommun som ett hinder i samband med utlämnande av uppgifter. Det framkommer också att rädslan för straff- rättsliga konsekvenser av ett felaktigt utlämnande kan leda till att upp- gifter inte lämnas ut i den utsträckning som lagstiftningen tillåter.

Flera av dem som svarat på förfrågan lyfter behovet av insatser för att öka kunskapen kring sekretesslagstiftningen, t.ex. genom en natio- nell vägledning och utbildning. Genom mer kunskap skulle dagens lagstiftning kunna tillämpas i större utsträckning.

Uppgiftslämnande i brottsförebyggande syfte

De brottsbekämpande myndigheterna har särskilt pekat på vikten av förbättrade möjligheter att utbyta uppgifter för att förebygga, för- hindra och upptäcka brottslig verksamhet, dvs. på underrättelsestadiet. Utredningen har därför efterfrågat synpunkter på socialtjänstens möj- lighet att lämna ut uppgifter i brottsförebyggande syfte. I det sam- manhanget har vi särskilt bett om synpunkter på bestämmelserna i 10 kap. 18 a–c §§ OSL.

Flertalet av dem som svarat är mer positiva till att lämna ut upp- gifter om begångna brott än uppgifter i brottsförebyggande syfte. Någon uttrycker att ett uppgiftslämnande i brottsförebyggande syfte riskerar att skada den enskilde mer än vad det bidrar till det brotts- bekämpande arbetet.

Flera kommuner anser att dagens lagstiftning ger tillräckliga möj- ligheter att lämna ut uppgifter från socialtjänsten i brottsförebygg- ande syfte. I stället för en utvidgad möjlighet att lämna ut uppgifter anser flera av de som har svarat på vår förfrågan att befintlig lagstift- ning bör förenklas. Det finns också behov av att öka kunskapen kring

166

SOU 2023:69

Kartläggning av informationsbehovet

lagstiftningen, både vid de myndigheter som har behov av uppgifter från socialtjänsten och inom socialtjänsten.

Vissa rekvisit i bestämmelserna lyfts fram som problematiska att tillämpa. Flera pekar på att det är svårt att bedöma vad som utgör ”sär- skilda omständigheter”. SKR menar att rekvisitet ger intryck av att tillämpningen ska vara restriktiv. SKR menar dock att det framgår av förarbetena att lagstiftarens avsikt snarare var att det krävs ”kon- kreta omständigheter”. SKR föreslår därför att rekvisitet ändras från ”särskilda omständigheter” till ”konkreta omständigheter” i 10 kap. 18 a–c §§ OSL. Några kommuner uttrycker att det är svårt för tjänste- män att bedöma om ett utlämnande kan antas bidra till att förhindra brott. Ett av svaren beskriver att det även upplevs svårt att bedöma om ett utlämnande är olämpligt med hänsyn till planerade eller på- gående insatser. Ur socialtjänstens perspektiv kan det alltid uppfattas som olämpligt att lämna ut uppgifter med hänsyn till planerade eller pågående insatser för den enskilde.

SiS verksamhet skiljer sig från den verksamhet inom socialtjänst som drivs av kommunerna. SiS har beskrivit att inför en placering får myndigheten främst andrahandsuppgifter från andra myndigheter. Annorlunda är det under placeringstiden. Under en placering kan myndigheten få kännedom om uppgifter som kan vara av intresse för de brottsbekämpande myndigheterna. Dessa uppgifter kan inte i alla situationer lämnas ut med stöd av de sekretessbrytande bestämmel- serna i 10 kap. OSL. Det kan handla om uppgifter som rör pågående brottslighet, brottsplaner, pågående konflikter, radikalisering eller våldsbejakande extremism som kommer till personalens kännedom under en placeringstid. Annan information som också kan vara in- tressant för Polismyndigheten är om en ungdom får nya relationer eller rekryteras till ett kriminellt nätverk under tiden denne befinner sig på ett boende.

SiS har även yttrat sig över möjligheten att lämna uppgifter till Polismyndigheten och Säkerhetspolisen om barn och unga. SiS ser far- hågor med ett brett uppgiftslämnande. Om barn och unga har känne- dom om att uppgifter som de lämnar i förtroende om t.ex. sitt må- ende lämnas vidare till brottsbekämpande myndigheter skulle tilliten till SiS sannolikt minska, liksom deras vilja att vara delaktiga i sin vård och lämna uppgifter till SiS. Ett brett uppgiftsutlämnande kan därför bli kontraproduktivt och riskera att försvåra SiS vård- och be- handlingsuppdrag. Om SiS bedömer att det på grund av särskilda om-

167

Kartläggning av informationsbehovet

SOU 2023:69

ständigheter finns risk att den enskilde kommer att utöva brottslig verksamhet så finns möjligheter redan i dag att lämna ut de uppgifterna (se 10 kap. 18 a–c §§ OSL).

Bestämmelsen i 10 kap. 23 § OSL

Skatteverket och Tullverket har uppgett att de i dag har begränsade möjligheter att ta del av uppgifter från socialtjänsten eftersom större delen av deras brottskataloger inte omfattas av den sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 23 § OSL. Även andra brottsbekämpande myndigheter har förklarat att de i fler situationer än i dag behöver information från socialtjänsten. Ett förslag som förts fram av några av de brottsbekämpande myndigheterna är att sänka tröskeln för när sekretessen kan brytas med stöd av bestämmelsen, t.ex. vid brott med ett lägre minimistraff än fängelse ett år.

De kommuner och andra aktörer som svarat på frågor om ut- ökade möjligheter att lämna ut uppgifter från socialtjänsten har även fått tillfälle att lämna synpunkter på en utvidgning av bestämmelsen i 10 kap. 23 § OSL.

Bland de som har svarat framkommer olika uppfattningar om en utvidgning av bestämmelsen. Någon kommun menar att lagstiftningen är väl avvägd och att det inte är lämpligt att utvidga bestämmelsen. Till skillnad mot regionerna som i regel var kritiska till en utvidgning uttrycker flera kommuner att de är positivt inställda till, eller inte har någon invändning mot, en utvidgning som innebär utlämnande i fler fall och till flera av de brottsbekämpande myndigheterna. SKR understryker att en utvidgning måste vara proportionerlig. Den eventuella negativa påverkan på socialtjänstens uppdrag måste vägas mot nyttan av att brottsbekämpande myndigheter får bättre förut- sättningar att utreda även mindre allvarliga brott.

Flera uttrycker att en utvidgning till att omfatta brott med straff- minimum sex månaders fängelse är en alltför stor utvidgning. En så- dan utvidgning skulle resultera i att ett stort antal brott kom att om- fattas av bestämmelsen. Det skulle i sin tur innebära att en stor mängd uppgifter kan komma att lämnas ut från socialtjänsten. Några har fört fram att om utredningen överväger en utvidgning bör det i stället ske t.ex. genom en uppräkning av vissa brott som är särskilt angelägna och/eller genom att precisera vilka uppgifter som kan lämnas ut.

168

SOU 2023:69

Kartläggning av informationsbehovet

En skyldighet eller en möjlighet att lämna ut uppgifter?

De kommuner och andra myndigheter som har svarat på frågor om uppgiftsutbyte mellan socialtjänsten och brottsbekämpande myndig- heter har också fått lämna synpunkter på om ett utbyte lämpligen bör regleras; som uppgiftsskyldigheter eller möjligheter att i vissa fall lämna ut uppgifter. Flera kommuner menar att en uppgiftsskyldig- het för socialtjänsten skulle leda till färre tillämpningsproblem för personal och sannolikt en minskad försiktighet i samband med ut- lämnande. En kommun pekar på att en uppgiftsskyldighet kan bidra till en mer enhetlig tillämpning av utlämnandefrågor inom hela social- tjänsten och även mellan socialnämnder i olika kommuner. En sådan enhetlighet kan påverka förtroendet för socialtjänsten i positivt hän- seende. Merparten menar dock att det är viktigt att socialtjänsten även fortsatt har en möjlighet att göra en lämplighetsbedömning i det en- skilda fallet vid en begäran om utlämnande. På så sätt har tjänstemän vid socialtjänsten en möjlighet att göra en intresseavvägning och be- akta den enskildes behov av stöd och vård.

6.3.4Skolan

Inledning

De brottsbekämpande myndigheterna, främst Polismyndigheten och Säkerhetspolisen men även Tullverket, har i kontakt med utred- ningen uttryckt ett behov av att få ta del av fler uppgifter från skolan och elevhälsan än vad som är fallet i dag för att kunna förebygga och utreda brott. Säkerhetspolisen och Polismyndigheten har beskrivit ett behov av information i ett tidigt skede för att fånga upp unga personer som kan utgöra ett potentiellt hot. Polismyndigheten be- skriver även att det finns ett behov av ökat informationsutbyte när ett brott har ägt rum på skolan, eller i anslutning till skolmiljön, t.ex. information om vilka personer som varit inblandade i gärningen. Polismyndigheten ser även behov av information om en person har direkt eller indirekt relation med kriminella grupper.

Mot den bakgrunden har vi vänt oss till ett antal kommunala och enskilda huvudmän för skolor, till Skolverket och Skolinspektionen, samt till vissa intresseorganisationer med ett antal frågor.

169

Kartläggning av informationsbehovet

SOU 2023:69

Skolan som skyddsfaktor

Många av de som har svarat – såväl skolhuvudmän som intresse- organisationer och Skolverket – har framhållit skolans betydelse som skyddsfaktor för eleven. Att en elev lyckas i skolan ses som en viktig förutsättning för att skydda eleven från kriminalitet. Det är därför viktigt att eleven har förtroende för skolans personal. Flera påpekar att ökade skyldigheter för skolan att lämna vidare information från eleverna till brottsbekämpande myndigheter riskerar att urholka elevernas förtroende för skolan. Lägre förtroende för skolan kan i sin tur leda till att elever inte söker det stöd som skolan kan erbjuda och därför löper en ökad risk för att hamna i kriminalitet. Om eleverna inte anförtror sig åt skolans personal får skolan dessutom tillgång till färre uppgifter som kan vara av vikt för brottsbekämpningen. Sam- tidigt framhåller flera av de som har svarat att en ökad informations- delning med brottsbekämpande myndigheter också kan bidra till en tryggare skolmiljö.

Information delas inte med brottsbekämpande myndigheter i någon större omfattning

Vi har frågat ett antal skolhuvudmän i vilken utsträckning informa- tionsutbyte sker med brottsbekämpande myndigheter i dag. Flera av de som har svarat anger att informationsdelning med brottsbekäm- pande myndigheter förekommer men sker inte i någon större omfatt- ning. Vid oro för elever görs i första hand en anmälan till social- tjänsten med stöd av 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453).

Några redovisar också att den information som delas med fram- för allt Polismyndigheten oftast inte är på individnivå, utan att man i stället för fram problem och tendenser som förekommer på skolan i mer generella ordalag och på gruppnivå. Av de svar som vi har tagit emot framgår dock att det verkar finnas stora variationer på hur in- formationsutbytet ser ut beroende på skolans behov och vilka lokala samarbeten som finns med framför allt Polismyndigheten. Vid vissa skolor verkar informationsutbytet med Polismyndigheten vara väl etablerat och genomföras i olika lokala, tvärprofessionella samver- kansgrupper. Men även i de sammanhangen handlar utbytet av infor- mation ofta om kartläggningar och analyser på gruppnivå.

170

SOU 2023:69

Kartläggning av informationsbehovet

Det har inte framkommit någon entydig bild gällande var i verk- samheten det kan finnas mest information som är av intresse för de brottsbekämpande myndigheterna. En utgångspunkt är att informa- tionen förekommer i högre utsträckning i högstadiet och vid gym- nasieskolor. Däremot går det inte att av de svar som har kommit in peka ut någon enskild verksamhetsgren, utan informationen tycks före- komma i flera delar av verksamheten. Information finns framför allt i elevnära funktioner såsom elevhälsoteam, kurator eller mentor. Ofta kanaliseras information som ska lämnas vidare till brottsbekämpande myndighet genom skolans ledning.

Utlämnande av information för att fånga upp unga personer på glid i ett tidigt skede

Säkerhetspolisen och Polismyndigheten har beskrivit ett behov av information i ett tidigt skede för att fånga upp unga personer som kan utgöra ett potentiellt hot, t.ex. uppgifter om att en person har en fascination för våld eller våldsbejakande ideologier, mycket begrän- sat umgänge, lider av psykisk ohälsa, brukar alkohol, narkotika eller psykofarmaka (se beskrivningen under hälso- och sjukvården).

Flera av dem som svarat är emellertid kritiska till att skolan ska lämna ut sådana uppgifter i brottförebyggande syfte. De beskriver att ett sådant utlämnande skulle komma att omfatta en stor mängd elever. Flera pekar på en risk för ökad ohälsa om elever inte vågar söka och ta emot stöd samt att det finns risk för stigmatisering bland eleverna.

En farhåga som lyfts av flera är risken för att barn och unga inte känner tillit till skolan och därför inte våga söka stöd eller vård. Att barn och unga vågar söka vård och stöd i ett tidigt skede är i sig en skyddsfaktor och verkar brottsförebyggande, vilket har påtalats av flera av dem vi har varit i kontakt med.

Bestämmelsen i 10 kap. 18 c § OSL

Polismyndigheten har framfört att den sekretessbrytande bestäm- melsen i 10 kap. 18 c § OSL kan vara svår att tillämpa för personal inom hälso- och sjukvården, inklusive elevhälsans medicinska gren, och att detta kan leda till att information inte delas i den utsträckning

171

Kartläggning av informationsbehovet

SOU 2023:69

som är möjligt. Vi bad därför huvudmän för kommunala skolor och lämna synpunkter på bestämmelsen i fråga.

De svar som har kommit in bekräftar inte helt Polismyndighetens bild. Någon av de kommunala skolhuvudmän som har svarat pekar på att det kan vara svårt för personal inom elevhälsan att veta vilket brott i de angivna kapitlen i brottsbalken som det kan vara fråga om. Samtidigt anger en annan skolhuvudman att bestämmelsen inte fram- står som särskilt svårtillämpad i jämförelse med andra bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen.

Inställning till en utökad uppgiftsskyldighet

De brottsbekämpande myndigheterna har föreslagit en utökad skyl- dighet för hälso- och sjukvården att underrätta brottsbekämpande myndigheter om personer som kan utgöra ett hot. De anser också att det bör finnas en större möjlighet än i dag för hälso- och sjuk- vården, inklusive elevhälsans medicinska insats, att på begäran lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna. Vi har frågat vad skolhuvudmän m.fl. har för inställning till en sådan utökad uppgifts- skyldighet.

Flera har svarat att inställningen beror på den närmare utform- ningen av uppgiftsskyldigheten och att det är svårt att på det nuvar- ande underlaget ta ställning i frågan. Det framhålls att ett förslag om utökad uppgiftsskyldighet måste vara tydligt avgränsat, förutsebart och proportionerligt mot den förväntade nyttan för brottsbekämp- ningen. Särskilt i förhållande till elevhälsans medicinska insats finns det farhågor om att en skyldighet att lämna ut information skulle riskera att bli kontraproduktiv eftersom det finns en risk att elever i så fall skulle avstå från att söka hjälp där. Det kan i förlängningen leda till att det finns mindre och sämre information att dela med brotts- bekämpande myndigheter. Ett par huvudmän för skolor för också fram att elevhälsans medicinska gren endast i mindre utsträckning har tillgång till sådan information som kan vara av nytta för brotts- bekämpningen, utan att den informationen oftare finns i andra delar av skolans verksamhet.

Några påpekar vidare att det är viktigt att en utökad uppgifts- skyldighet inte leder till en ökad administrativ börda för skolan.

172

SOU 2023:69

Kartläggning av informationsbehovet

6.3.5Tillstånds- och tillsynsmyndigheter

Flera av de brottsbekämpande myndigheterna har uppgett att de har behov av att i större utsträckning än i dag få information från till- stånds- och tillsynsmyndigheter. Det är bl.a. uppgifter i kommu- nernas alkohol-, tobaks-, avfalls- och livsmedelsärenden samt ärenden om tillstånd och tillsyn av fristående förskolor som myndigheterna har pekat på som relevanta. Även länsstyrelserna har nämnts som myndigheter som kan ha uppgifter som kan vara intressanta för brottsbekämpande myndigheter.

I den inledande delen av kartläggningen skickade vi därför ut ett antal förfrågningar till kommunala nämnder som handlägger tillstånds- och tillsynsärenden. Även Inspektionen för vård och omsorg (IVO), Statens skolinspektion och SiS har lämnat synpunkter. Utredningen har även haft en digital hearing med representanter för länsstyrel- serna som arbetar med det brottsförebyggande uppdraget och med uppdragen inom tobakstillsyn, penningtvätt och gränsöverskridande avfallstransporter.

Kommuner

De kommunala nämnder som besvarat vår förfrågan är över lag posi- tiva till att i större utsträckning än i dag lämna uppgifter till de brotts- bekämpande myndigheterna. De bekräftar bilden av att kommunerna har en stor mängd uppgifter som kan vara av intresse för de brotts- bekämpande myndigheterna.

Likt Ekobrottsmyndigheten pekar också kommunerna på att det i alkohol- och tobaksärenden främst är sekretessbestämmelsen i 30 kap. 20 § OSL som utgör ett hinder mot utlämnande.

Flera av kommunerna berör risken för att utökade möjligheter att lämna ut uppgifter kommer att innebära en ökad administrativ börda för kommunerna. En kommun nämner att ett utökat informations- utbyte inom alkohol- och tobaksärenden också kan leda till en ökad risk för hot och våld mot personal som handlägger dessa ärenden.

En annan kommun beskriver att kommunen saknar tillräcklig kunskap om de brottsbekämpande myndigheternas uppdrag för att bedöma om en uppgift kan vara av intresse för t.ex. Polismyndig- heten. En utvidgad möjlighet att lämna ut uppgifter bör därför inte

173

Kartläggning av informationsbehovet

SOU 2023:69

innebära att kommuner behöver göra en bedömning av om upp- giften behövs vid den brottsbekämpande myndigheten.

Kommunerna har fått lämna synpunkter på Ekobrottsmyndig- hetens förslag om att införa en anmälningsskyldighet eller en tips- funktion vid myndigheten. Det har inte framkommit någon entydig uppfattning bland de som har besvarat frågan. Någon kommun före- språkar en tipsfunktion före en anmälningsskyldighet. En anmälnings- skyldighet, menar den kommunen, ställer krav på kompetens och resur- ser som saknas i kommunen. Ett par kommuner anger att det är tveksamt om en tipsfunktion skulle vara ett effektivt verktyg efter- som det kan resultera i en hög administrativ belastning för myndig- heten som tar emot tipsen.

De kommuner som vi har vänt oss till i den här delen har även fått tillfälle att lämna synpunkter på Säkerhetspolisens förslag om att överväga om även bl.a. kommuner bör omfattas av lagen om uppgifts- skyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet. I princip samtliga kommuner uppger att de är positiva till det men problema- tiserar inte frågan närmare.

Övriga

Länsstyrelserna har pekat på att de samverkar med brottsbekäm- pande myndigheter inom flera av deras uppdrag, t.ex. i arbetet med gränsöverskridande avfallstransporter. Länsstyrelserna har beskrivit att de utöver olika samverkansformer även anmäler brott och andra oegentligheter som indikerar skatte- eller bokföringsbrister eller bi- dragsbrott till Polismyndigheten, Skatteverket eller Försäkringskassan.

När det kommer till andra tillstånds- och tillsynsmyndigheter kan nämnas att IVO uppger att myndigheten kan ha information som är av intresse för brottsbekämpande myndigheter. Som exempel anges uppgifter som inte framgår av beslut såsom kopplingar mellan bolag, mellan personer och bolag och mellan personer. Skolinspektionen upp- ger att de redan i dag lämnar uppgifter till brottsbekämpningen när de uppmärksammar oegentligheter. De saknar därför behov av ut- ökade möjligheter att utbyta information med brottsbekämpande myndigheter.

174

SOU 2023:69

Kartläggning av informationsbehovet

6.3.6Banker och andra finansiella företag

Polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket, Säkerhets- polisen och Tullverket har uttryckt ett behov av att i större utsträck- ning få uppgifter från banker och andra finansiella företag på under- rättelsestadiet. I dag finns endast begränsade möjligheter att hämta in finansiella uppgifter på underrättelsestadiet.

När förundersökning har inletts är möjligheterna att hämta in uppgifter avsevärt bättre. I det sammanhanget finns uppgiftsskyldig- heter för finansiella företag i de s.k. rörelselagarna, t.ex. 1 kap. 11 § bank- och finansieringsrörelselagen (2004:297). Uppgiftsskyldighet- erna innebär att ett finansiellt företag är skyldigt att lämna ut upp- gifter om enskildas förhållanden om det begärs av undersöknings- ledaren i en förundersökning. Ett förslag som förts fram av de brottsbekämpande myndigheterna är att utvidga uppgiftsskyldighet- erna till att även omfatta uppgifter på underrättelsestadiet dvs. innan en förundersökning har inletts.

Utredningen har vänt sig till Svenska Bankföreningen, Finans- inspektionen, Sparbankernas Riksförbund, Svenska Kreditföreningen och Svenskt Näringsliv för att få synpunkter på en möjlig utvidgning av uppgiftsskyldigheten för kreditinstituten.

Svenskt Näringsliv har förklarat att de inte har någon uppfattning i frågan och Sparbankernas Riksförbund har inte återkopplat på vår förfrågan.

Både Svenska Bankföreningen och Svenska Kreditföreningen upp- ger att de är positiva till ett ökat informationsutbyte med brotts- bekämpande myndigheter. Det är dock viktigt att det finns ett tydligt lagstöd för företagen att förhålla sig till och att ytterligare informa- tionsutbyte inte innebär en alltför stor administrativ börda. För att minska administrationen förespråkar Svenska Kreditföreningen ett enkelt system med standardiserade metoder och processer. Som nämnts ovan samarbetar branschen redan med brottsbekämpande myndig- heter vid bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism. Det finns därför redan etablerade system för myndighetsförfrågan och ny teknik som möjliggör en högre grad av automatisering. Det upparbetade samarbetet, menar Svenska Kreditföreningen, kan antas bidra till att hålla nere den administrativa bördan.

175

Kartläggning av informationsbehovet

SOU 2023:69

6.3.7Fastighetsbranschen

Polismyndigheten har beskrivit ett behov att i större utsträckning få information från fastighetsägare. Många fastighetsägare upplevs som positiva till att bistå brottsbekämpningen men uppger, enligt Polis- myndigheten, att de är hindrade av EU:s dataskyddsförordning.

Vi har vänt oss till några fastighetsbolag och intresseorganisatio- ner för att få synpunkter på ökad informationsdelning med brotts- bekämpande myndigheter. Vi har endast fått in ett fåtal svar och kan därför inte dra några generella slutsatser. De som har svarat anger att de är positiva till ökad informationsdelning med brottsbekämpande myndigheter.

De har beskrivit att kamerabevakningslagen (2018:1200) och EU:s dataskyddsförordning är svårtillämpade. De belyser särskilt att det finns en osäkerhet i vilken utsträckning som personuppgifter om brott får behandlas för att lämnas till brottsbekämpande myndigheter.

Både Sveriges Allmännytta och Fastighetsägarna efterfrågar före- skrifter från Integritetsskyddsmyndigheten om möjligheten att be- handla personuppgifter för att lämna till de brottsbekämpande myndig- heterna.

6.3.8Statliga myndigheter

Vi skickade även ut ett antal förfrågningar till de statliga myndigheter som pekats ut av de brottsbekämpande myndigheterna i den första delen av kartläggningen. De myndigheter som vi vände oss till i det skedet var Arbetsförmedlingen, Bolagsverket, Försäkringskassan, Kriminalvården, Lantmäteriet, Migrationsverket, Skatteverket, Trans- portstyrelsen och E-hälsomyndigheten. Som framgår i nästa avsnitt innebar regeringens tilläggsdirektiv emellertid att det blev nödvändigt att ytterligare utreda behov av och möjligheterna till utökad informa- tionsdelning från vissa statliga myndigheter. Mot den bakgrunden redovisar vi inte de svar som inkom till utredningen i denna del av kartläggningen här. Tilläggsdirektiven medförde att ny reglering be- hövde övervägas för samtliga statliga myndigheter som omfattades av de ursprungliga direktiven. Vi kommer därför att redovisa kartlägg- ningen, och våra överväganden, i förhållande till statliga myndigheter i ett särskilt kapitel, kapitel 9.

176

SOU 2023:69

Kartläggning av informationsbehovet

6.4Fortsatt kartläggning efter regeringens tilläggsdirektiv

I januari 2023 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till utredningen, se vidare avsnitt 2.1. I korthet uttalade regeringen att det behövs mönsterbrytande åtgärder för att förebygga och bekämpa brottsligheten. Vi fick mot den bakgrunden i uppdrag bl.a.

•att ta ställning till hur det kan inrättas en huvudregel i sekretess- lagstiftningen som innebär att de myndigheter och andra aktörer som omfattas av uppdraget ska kunna utbyta information med brottsbekämpande myndigheter när det behövs för att förebygga och bekämpa brott, och

•att oavsett bedömning i sak, lämna författningsförslag som inne- bär en sådan ny huvudregel.

Regeringen uttalade vidare att förslaget om en ny huvudregel som utgångspunkt ska innebära en uppgiftsskyldighet för de myndigheter och andra aktörer som omfattas av de ursprungliga direktiven. Om utredaren bedömer att en uppgiftsskyldighet inte är lämplig för någon eller några av myndigheterna eller aktörerna får alternativa förslag lämnas på hur dessa ska kunna utbyta information med brottsbekäm- pande myndigheter när det behövs för att förebygga och bekämpa brott.

Uppdraget enligt tilläggsdirektiven innebar alltså bl.a. att vi skulle ta ställning till hur det kan inrättas en huvudregel i sekretesslagstift- ningen som medför att de myndigheter och andra aktörer som om- fattas av uppdraget ska kunna utbyta information med brottsbekäm- pande myndigheter när det behövs för att förebygga och bekämpa brott. I regeringens ursprungliga direktiv exemplifierades ett större antal statliga myndigheter som särskilt intressanta för brottsbekämp- ningen.

Dessa myndigheter var:

1.Arbetsmiljöverket

2.Arbetsförmedlingen

3.Bolagsverket

4.Centrala studiestödsnämnden

	behöver ..................................................................	183
6.6.3	Avslutande synpunkter avseende
	Polismyndighetens informationsbehov ...............	189

6.7	Identifierade behov som inte omfattas av våra förslag........		189
	6.7.1	Statliga myndigheter..............................................	190
	6.7.2	Kamerabevakningslagen ........................................	193
	6.7.3	Enskilda..................................................................	193
	6.7.4	Särskilt om befordringsföretag .............................	194
7	En ny lag om skyldighet att lämna uppgifter till de
	brottsbekämpande myndigheterna ..............................		195
7.1	Förbättrade rättsliga förutsättningar att lämna uppgifter ....		195

brottsbekämpande myndigheterna ......................................		199
7.2.1	Generalklausulen bör inte ändras .........................	199

	förmån för brottsbekämpande myndigheter?......	202
7.2.4	Uppgiftsskyldigheter i befintlig eller ny
	författning? ............................................................	206
7.3 Utformningen av lagen .........................................................		207
7.3.1	Inledning ................................................................	207

	begäran ...................................................................	213
7.3.4	Uppgifter ska behövas i den
	brottsbekämpande verksamheten .........................	214

Sammanfattning ................................................................		25
Summary ..........................................................................		33
1	Författningsförslag.....................................................	41

1.10	Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen
	(2010:659) ...............................................................................	74
1.11	Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751)
	om betaltjänster ......................................................................	76
1.12	Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) ...............	79
1.13	Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
	(2010:2043) .............................................................................	80
1.14	Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755)
	om elektroniska pengar ..........................................................	83
1.15	Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561)
	om förvaltare av alternativa investeringsfonder....................	86
1.16	Förslag till lag om ändring i lagen (2014:968)
	om särskild tillsyn över kreditinstitut och
	värdepappersbolag ..................................................................	89

	dataskyddsförordning ............................................................		93
1.18	Förslag till förordning om ändring i
	studiestödsdataförordningen (2009:321)..............................		94
1.19	Förslag till förordning om ändring i
	vägtrafikdataförordningen (2019:382) ..................................		97
2	Uppdraget.................................................................		99
2.1	Utredningens uppdrag ...........................................................		99
2.2	Utredningens arbete.............................................................		101
	2.2.1	Samråd med andra statliga utredningar................	103
2.3	Några definitioner och avgränsningar .................................		104

	myndigheter...........................................................	104
2.3.2	Utbyte av information ..........................................	105
2.4 Betänkandets disposition .....................................................		106

3	Några tidigare lagstiftningsärenden ...........................		109
3.1	Inledning................................................................................		109
3.2	Förslag från tidigare utredningar .........................................		110
	3.2.1	Tullverkets brottsbekämpning, Integritet
		– Effektivitet ..........................................................	110

	socialtjänst vid samverkan mot terrorism ............	115
3.2.7	Ett effektivare informationsutbyte inom
	Skatteverket ...........................................................	116

	och finansiering av terrorism ................................	118
3.2.10	Kommuner mot brott............................................	119
3.2.11	Utökat informationsutbyte ..................................	120

		förebygga brott och stärka skyddet för barn	....... 122
	3.2.13	2021 års bidragsbrottsutredning...........................	123
4	Lägesbild................................................................		125
4.1	Inledning................................................................................		125
	4.1.1	Antalet anmälda brott minskar .............................	125
	4.1.2	Det dödliga våldet ökar .........................................	126
	4.1.3	Andelen utredda brott minskar ............................	128

5	De brottsbekämpande myndigheterna ........................		141
5.1	Brottsbekämpande myndigheter .........................................		141
	5.1.1	Polismyndigheten .................................................	141
	5.1.2	Ekobrottsmyndigheten.........................................	143
	5.1.3	Kustbevakningen...................................................	145
	5.1.4	Skatteverket ...........................................................	147
	5.1.5	Säkerhetspolisen....................................................	149
	5.1.6	Tullverket...............................................................	150
	5.1.7	Åklagarmyndigheten.............................................	152

6	Kartläggning av informationsbehovet..........................	153
6.1	Utredningens uppdrag och metod ......................................	153

	på utökat informationsutbyte ..............................................		157
	6.3.1	Inledning................................................................	157
	6.3.2	Hälso- och sjukvård ..............................................	158
	6.3.3	Socialtjänsten.........................................................	165
	6.3.4	Skolan.....................................................................	169
	6.3.5	Tillstånds- och tillsynsmyndigheter.....................	173
	6.3.6	Banker och andra finansiella företag ....................	175
	6.3.7	Fastighetsbranschen..............................................	176
	6.3.8	Statliga myndigheter .............................................	176
6.4	Fortsatt kartläggning efter regeringens tilläggsdirektiv.....		177
6.5	Särskilt om vissa andra intressen .........................................		179
6.6	Särskilt om Polismyndighetens informationsbehov ............		182

	myndigheterna .......................................................	220
7.3.6	Begränsningar i lagens tillämpningsområde.........	222
7.3.7	I vissa situationer ska uppgifter inte lämnas ........	226
7.3.8	Passivitetsrätt och oskuldspresumtion.................	228
7.4 Vissa andra frågor om lagens praktiska tillämpning...............		231
7.5 Vilka uppgiftsskyldigheter bör övervägas?..........................		232

8	En uppgiftsskyldighet avseende kontaktuppgifter ........		235
8.1	Brottsbekämpningens behov ...............................................		235
8.2	Rättslig reglering...................................................................		236
	8.2.1	Sekretess för s.k. kontaktuppgifter......................	236
	8.2.2	Uppgiftsskyldigheter ............................................	238
8.3	En uppgiftsskyldighet avseende kontaktuppgifter.............		239

		kontaktuppgifter ...................................................	239
	8.3.2	I vissa fall ska kontaktuppgifter inte lämnas ut...	248
	8.3.3	Integritetsfrågor ....................................................	250
9	En uppgiftsskyldighet för vissa statliga myndigheter ....		253

ska införas i den nya lagen ...................................................		253
9.1.1	Inledning................................................................	253

		från uppgiftsskyldigheten .....................................	257
9.2	Sekretess hos statliga myndigheter......................................		258
9.3	Uppgifter ska lämnas även utan en föregående begäran.....		260
	9.3.1	Ett ökat spontant uppgiftslämnande är centralt
		för att åstadkomma mönsterbrytande åtgärder...	260
	9.3.2	Närmare om uppgiftslämnande på begäran.........	262
9.4	Utlämnande ska föregås av en intresseavvägning ...............		263
	9.4.1	En presumtion för utlämnande ............................	264
	9.4.2	Vilka intressen ska vägas mot varandra?..............	264
	9.4.3	Hur ska avvägningen göras? .................................	266

och sekretesslagen .................................................	269
9.5 Övriga förutsättningar för utlämnande...............................	273

av uppgiftsskyldigheten? ......................................................		274
9.6.1	Arbetsförmedlingen ..............................................	276
9.6.2	Arbetsmiljöverket..................................................	280
9.6.3	Bolagsverket...........................................................	285
9.6.4	Centrala studiestödsnämnden ..............................	290
9.6.5	Finansinspektionen ...............................................	295
9.6.6	Fondtorgsnämnden ...............................................	301
9.6.7	Försäkringskassan..................................................	305
9.6.8	Inspektionen för vård och omsorg .......................	309
9.6.9	Kriminalvården ......................................................	313
9.6.10	Kronofogdemyndigheten......................................	318
9.6.11	Lantmäteriet...........................................................	321
9.6.12	Länsstyrelserna ......................................................	325
9.6.13	Migrationsverket ...................................................	331
9.6.14	Naturvårdsverket...................................................	337
9.6.15	Pensionsmyndigheten ...........................................	339
9.6.16	Skatteverket ...........................................................	342
9.6.17	Statens skolinspektion...........................................	349
9.6.18	Sveriges utlandsmyndigheter ................................	352
9.6.19	Tillväxtverket .........................................................	356
9.6.20	Transportstyrelsen.................................................	359
9.6.21	Utbetalningsmyndigheten ....................................	363

10	En uppgiftsskyldighet för kommuner och regioner .......	375
10.1	Inledning................................................................................	375
10.2	Vilka uppgifter är det som efterfrågas? ...............................	376
	10.2.1 Offentlig upphandling och utbetalning
	av offentliga medel.................................................	376

SOU 2023:69	Innehåll
11.4.2 Brottsbekämpningens behov ................................	401
11.4.3 Hur ser skolan på ett utökat

	uppgifter lämnas ....................................................	404
11.5 En uppgiftsskyldighet för skolan.........................................		405
11.5.1	Utgångspunkter.....................................................	405
11.5.2 Påverkan på skolans uppdrag ................................		406
11.5.3	En ny uppgiftsskyldighet ......................................	407

undantagna från uppgiftsskyldigheten .................	410
11.6 Vilka ska omfattas av uppgiftsskyldigheten? ......................	411

		internationella skolor och öppen
		fritidsverksamhet … ..............................................	411
	11.6.2 … samt omfatta alla skolans verksamheter ... ......		413
	11.6.3 … och fullgöras av rektor .....................................		414
11.7	Utlämnande utan föregående begäran .................................		418
	11.7.1	Utgångspunkter.....................................................	418
	11.7.2 Uppgifter ska lämnas utan föregående begäran...		419
	11.7.3	Intresseavvägning ..................................................	422
11.8	Utlämnande på begäran ........................................................		428
	11.8.1	Intresseavvägning ..................................................	429
11.9	Vilka uppgifter kan komma att lämnas ut? .........................		437
11.10	Skyldighetens förhållande till orosanmälan
	och annan samverkan ............................................................		438
11.11	Integritetsfrågor....................................................................		439
12	Ett utökat uppgiftslämnande från socialtjänsten .........		443
12.1	Inledning................................................................................		443

12.2 Vilka uppgifter behöver brottsbekämpningen? ..................		447
12.2.1	Inledning................................................................	447
12.2.2	Brottsbekämpande myndigheter
	behöver förenklade regler .....................................	448

		eller stämpling till vissa brott mot unga ..............	453
	12.2.6 Tullverket behöver omfattas av fler
		sekretessbrytande bestämmelser ..........................	454
12.3	Socialtjänstens uppdrag ........................................................		454
	12.3.1 Möjligheten att samverka med andra aktörer......		455
	12.3.2	Särskilt om orosanmälan.......................................	456
	12.3.3	En ny socialtjänstlag .............................................	457
12.4	Sekretess för uppgifter hos socialtjänsten...........................		458
12.5	Tystnadsplikt i enskild verksamhet .....................................		459
12.6	Möjligheter att lämna ut uppgifter
	till brottsbekämpningen .......................................................		460
	12.6.1 Samtycke som grund för utlämnande ..................		461
	12.6.2	Nödvändigt utlämnande .......................................	462
	12.6.3 Uppgifter för att förebygga brott ........................		463
	12.6.4 Uppgifter om förestående eller pågående brott ..		465
	12.6.5 Uppgifter om begångna brott ..............................		465

i 10 kap. OSL .........................................................	471
12.7 Våra överväganden................................................................	473

från socialtjänsten..................................................	473
12.7.2 Utgångspunkter för våra förslag ..........................	477

SOU 2023:69	Innehåll
12.7.5 Uppgifter om begångna brott...............................	493

		uppgifter om placering ..........................................	510
	12.7.7 Särskilt om enskild verksamhet ............................		511
	12.7.8	Integritetsfrågor ....................................................	511
13	Ett utökat uppgiftslämnande från hälso-
	och sjukvården ........................................................		515
13.1	Inledning................................................................................		515
	13.1.1	Begreppet hälso- och sjukvård..............................	516
13.2	Vilka uppgifter behöver brottsbekämpningen? ..................		516
	13.2.1	Inledning ................................................................	516
	13.2.2	Synpunkter från informationsinnehavare ............	518
13.3	Hälso- och sjukvårdens uppdrag..........................................		518
13.4	Sekretess för uppgifter inom den offentliga hälso-
	och sjukvården ......................................................................		519
13.5	Tystnadsplikt i enskild hälso- och sjukvård ........................		520
13.6	Möjligheter att lämna ut uppgifter
	till brottsbekämpningen .......................................................		521

	i offentlighets- och sekretesslagen........................	521
13.6.2	Uppgiftsskyldigheter i patientsäkerhetslagen......	523
13.6.3	Annan lagstiftning .................................................	524
13.7 Våra överväganden ................................................................		524